8.9.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 221/71

1.1

Rådets förordning (EG) nr 2501/2001 av den 10 december 2001 (1) om tillämpning av en ordning med allmänna tullförmåner upphör att gälla den 31 december 2005. I juli 2004 antog kommissionen riktlinjer (2) för den roll som dess allmänna preferenssystem skall ha under den kommande tioårsperioden, från den 1 januari 2006 till den 31 december 2015. Kommissionen har nu offentliggjort sitt förslag (3) till genomförandeförordning.

1.1.1

År 1994 infördes genom de tidigare riktlinjerna (4) för tioårsperioden 1994–2005 och genomförandeförordningarna för dessa ett antal viktiga ändringar som t.ex. anpassningar av tullarna beroende på produkternas känslighet, gradering och särskilda stimulansordningar. År 2001 infördes en särskild ordning för de minst utvecklade länderna som gäller tillsvidare (EBA – ”Everything but arms”, ”Allt utom vapen”). Erfarenheten visar att en del av dessa åtgärder fungerar väl i praktiken och bör bibehållas, under det att vissa andra åtgärder behöver anpassas mot bakgrund av de erfarenheter som gjorts.

1.1.2

Gemenskapen har beviljat utvecklingsländer handelsförmåner inom ramen för sitt allmänna preferenssystem sedan 1971. Handelspolitiken är av avgörande betydelse för EU:s förbindelser med omvärlden. Allmänna preferenssystemet är en del av denna politik och måste överensstämma med och befästa utvecklingspolitikens mål. Den måste därför överensstämma med Världshandelsorganisationens (WTO) krav, särskilt klausulen om särbehandling i GATT från 1979. Detta system måste också vara förenligt med utvecklingsagendan från Doha. Det är av stor betydelse att utvecklingsländerna får hjälp att tillgodogöra sig globaliseringens positiva effekter, vilket framför allt uppnås genom att handeln och en hållbar utveckling knyts samman. Det är allmänt erkänt att hållbar utveckling inrymmer en rad aspekter, t.ex. respekten för de mänskliga rättigheterna, skydd av arbetstagares rättigheter, gott styre och skydd för miljön. Alla länder har dessutom ett ansvar när det gäller kampen mot narkotika.

1.2

Kommissionen har genomfört ett brett samråd om riktlinjerna för den kommande tioårsperioden alltsedan de först offentliggjordes. Konsekvensbedömningar har dock genomförts internt, eftersom de bygger på särskild statistik. Kommissionen kommer att genomföra konsekvensbedömningar för EU:s yttersta områden när förordningen har trätt i kraft.

1.3

De eventuella ändringarna av förslaget förväntas inte medföra några betydande förändringar när det gäller uteblivna inkomster i förhållande till nuläget.

2.1

En förenkling har åstadkommits i förslaget genom att antalet ordningar minskat från fem till tre. Detta har åstadkommits genom att en enda stimulansordning i stället för de tre särskilda ordningarna för skydd av arbetstagares rättigheter, skydd för miljön och för kampen mot tillverkning av och handel med narkotika har införts. Det föreslagna systemet består alltså av följande:

2.2

Ytterligare förenkling skulle enligt förslaget uppnås genom att man avför de länder som för närvarande har förmånstillträde till gemenskapsmarknaden genom bilaterala, regionala eller andra frihandelsavtal från förteckningen över förmånsländer. Gemenskapen kommer att se till att inget land förlorar på denna förändring, eftersom de förmåner som en viss produkt tidigare omfattades av enligt Allmänna preferenssystemet kommer att befästas i berört frihandelsavtal.

2.3

Förmånerna skulle differentieras alltefter produkternas känslighet. De produkter som anges som icke känsliga produkter skulle vara helt befriade från tullar enligt Gemensamma tulltaxan, utom vad gäller jordbrukskomponenter. Den aktuella fasta nedsättningen om 3,5 procentenheter för känsliga produkter skulle upprätthållas.

2.4

Den allmänna ordningen är tänkt att vara öppen för alla länder utom sådana som klassificeras som ett höginkomstland av Världsbanken tre år i följd och när de fem största avdelningarna av dess export enligt Allmänna preferenssystemet till gemenskapen svarar för mindre än 75 % av dess totala export enligt Allmänna preferenssystemet till gemenskapen. Alla sådana länder som för närvarande är förmånsländer skulle avföras i samband med att förslaget till förordning träder i kraft. Ett förmånsland som också har ingått ett handelsavtal med gemenskapen som täcker minst alla de förmåner som ingår i det nuvarande systemet för det landet skall också avföras från förteckningen över förmånsländer.

2.5

Den särskilda stimulansordningen för hållbar utveckling är inriktad på de utvecklingsländer som bäst behöver den. De ytterligare tullförmånerna beviljas omedelbart (efter ansökan) de utvecklingsländer som har ratificerat och faktiskt tillämpar alla de 16 grundläggande konventionerna om mänskliga rättigheter och arbetstagares rättigheter som återfinns i bilaga 1 och minst 7 av konventionerna om gott styre och skydd för miljön i bilaga 2. Samtidigt skall förmånsländerna åta sig att ratificera och faktiskt tillämpa de internationella konventioner de ännu inte ratificerat. Detta skall ha skett senast den 31 december 2008.

2.5.1

De konventioner som valts är de som innehåller mekanismer som gör det möjligt för relevanta internationella organ att genomföra regelbundna utvärderingar av konventionernas genomförande. Kommissionen kommer att ta hänsyn till dessa utvärderingar när den fattar beslut om vilka av ansökarländerna som skall få omfattas av stimulansordningen. På grundval av utvecklingsländernas ansökningar kommer kommissionen senare att komma med en förteckning över de länder som omfattas av ordningen.

2.5.2

De länder som önskar omfattas av stimulansordningen skall lämna in sin ansökan inom tre månader efter det att förordningen har offentliggjorts.

2.5.3

Ett ytterligare krav är att ansökarlandet är sårbart. Ett sårbart land är i detta sammanhang ett land som inte klassificerats som ett höginkomstland av Världsbanken eller vars export till gemenskapen enligt Allmänna preferenssystemet svarar för mindre än 1 % av dess totala import enligt Allmänna preferenssystemet till gemenskapen.

2.6

Förslaget omfattar också åtgärder för att dämpa effekten när Förenta nationerna avför ett land från förteckningen över de minst utvecklade länderna. Dessa åtgärder har formen av en övergångsperiod med en gradvis avveckling av ett land från den särskilda ”allt-utom-vapen”-ordningen. Under nuvarande förhållanden förlorar landet i fråga samtliga förmåner enligt Allmänna preferenssystemet som det åtnjutit som ett minst utvecklat land. Enligt den nya mekanismen kan denna process äga rum under en övergångsperiod.

2.7

Graderingsmekanismen har behållits, men dess funktion har förenklats. Graderingen skulle som nu tillämpas på varugrupper från länder som är konkurrenskraftiga på gemenskapsmarknaden och inte längre är i behov av Allmänna preferenssystemet för att främja sin export. De nuvarande kriterierna (andel av förmånsimporten, utvecklingsindex och exportspecialiseringsindex) skulle dock ersättas med ett enda enkelt kriterium, nämligen andel av gemenskapsmarknaden uttryckt i andel av förmånsimporten. Varugrupper definieras genom hänvisning till avdelningarna i Kombinerade nomenklaturen. Eftersom endast de länder graderas som är konkurrenskraftiga för alla varor i en avdelning, skulle små förmånsländer inte graderas enbart på grundval av ett fåtal konkurrenskraftiga varor i en avdelning.

2.7.1

Gradering skulle tillämpas på alla förmånsländer för produkter från en avdelning när den genomsnittliga gemenskapsimporten från det landet överskrider 15 % av gemenskapens import av samma produkt från alla länder under tre år i följd. För vissa textilvaror sänks tröskeln till 12,5 %.

2.8

Om satsen för en värdetull som nedsatts i enlighet med bestämmelserna i förordningen är högst 1 %, skall fullständig tullbefrielse tillämpas. Om en specifik tull uppgår till högst 2 euro för varje belopp skall på samma sätt fullständig tullbefrielse tillämpas.

2.9

Förslaget innehåller bestämmelser om tillfälligt upphävande av förmåner för alla eller vissa produkter från ett land under vissa angivna omständigheter. Detta innebär ingen avsevärd avvikelse från det nuvarande läget. Kommissionen har angett att dessa bestämmelser är avsedda att användas endast under exceptionella omständigheter.

2.9.1

Om en produkt med ursprung i ett förmånsland importeras på villkor som orsakar eller riskerar att orsaka allvarliga svårigheter för en producent i gemenskapen av en likadan eller en direkt konkurrerande produkt, kan på begäran av en medlemsstat eller på kommissionens initiativ tullarna enligt Gemensamma tulltaxan när som helst återinföras för den produkten.

2.10

Kommissionen skulle vid tillämpningen av förordningen biträdas av en kommitté för förvaltning av allmänna tullförmåner, bestående av företrädare för medlemsstaterna och med en företrädare för kommissionen som ordförande. Kommittén skulle erhålla rapporter från kommissionen om systemets funktion, och den skulle kunna granska alla frågor i samband med systemets funktion men särskilt delta i granskningen av frågor som rör ansökande länders rätt till stöd från den särskilda stödordningen för hållbar utveckling, tillfälligt upphävande av förmåner, återinförande av tullar enligt den Gemensamma tulltaxan om en producent i gemenskapen råkat i svårigheter samt fastställandet av övergångsperioder för förluster av ”allt-utom-vapen”-förmåner för länder som avförs från Förenta nationernas förteckning över de minst utvecklade länderna.

3.1

Allmänna preferenssystemet är en viktig beståndsdel i EU:s utrikeshandelspolitik och har vittgående effekter. Det utövar ett avsevärt inflytande på utvecklingen i utvecklingsländerna, det påverkar EU:s budget, det påverkar förhållandet till EU:s handelspartner i organisationer som WTO och det har stora effekter på det europeiska näringslivet, i synnerhet tillverkningsindustrin. Det är en av de få frågor som hanteras på EU-nivå på ett federalt snarare än icke federalt sätt, och kommissionen har exklusiv behörighet på området. Globaliseringen har förstärkt Allmänna preferenssystemets betydelse: EU har använt detta system för att hjälpa utvecklingsländer att dra nytta av globaliseringsprocessen. Samtidigt har processen gjort det möjligt för EU att främja hållbar utveckling genom att erbjuda förmånliga villkor för tillträde till inre marknaden för de länder som visar respekt för grundläggande mänskliga rättigheter.

3.2

När kommissionen offentliggjorde de riktlinjer (5) som utgör grundvalen för det föreliggande förslaget utarbetade EESK ett yttrande (6) som i detalj behandlade de aktuella frågorna. I detta yttrande fastslogs att en förenkling av systemet borde vara en primär målsättning. I yttrandet välkomnades därför de åtgärder i kommissionens förslag som syftade till att förenkla strukturen. I synnerhet ansåg kommittén att minskningen av antalet ordningar från fem till tre i hög grad kommer att göra det lättare att uppnå detta mål.

3.3

EESK ansåg också att antalet deltagande länder skulle minskas (7) och föreslog bl.a. att de länder skulle uteslutas som samtidigt åtnjuter förmånligt tillträde till gemenskapen genom frihandelsavtal, med bibehållande av eventuella förmåner från det nuvarande Allmänna preferenssystemet i det berörda bilaterala avtalet. EESK noterar med belåtenhet att denna rekommendation har antagits.

3.4

EESK uttryckte oro (7) för att större delen av gemenskapsstödet gick till de rikaste mottagarländerna och inte till de länder som hade störst behov. Kommittén ser mycket positivt på att kommissionen har tagit itu med denna fråga men undrar om förslagen är tillräckligt omfattande i detta avseende.

3.5

EESK rekommenderade (7) att graderingsmekanismen skulle bibehållas men förenklas och göras mer genomblickbar. Kommittén stöder kommissionens förslag på området och bedömer att de kommer att leda till avsevärda förbättringar i båda dessa avseenden. I synnerhet det faktum att man ersätter de många befintliga kriterierna med ett enda, tydligt kriterium borde förenkla processen och öka överskådligheten.

3.6

EESK uppmanade (7) kommissionen att utnyttja möjligheten att harmonisera, sammanföra och integrera alla bestämmelser och förfaranden i Allmänna preferenssystemet. Kommittén anser att kommissionen med föreliggande förslag har kommit en god bit på väg mot detta ideal.

3.7

EESK efterfrågade (7) en publicering av detaljerade konsekvensbedömningar tillsammans med kommissionens förslag. Tyvärr har så inte skett, och kommittén skulle dessutom vilja påpeka att en bedömning av effekterna för EU:s yttersta randområden som genomförs i efterhand är meningslös om inte avsikten är att det skall finnas en möjlighet att förändra systemet mot bakgrund av dessa bedömningar, vilket i sin tur skulle innebära att förordningen inte skulle uppfylla kravet att vara långsiktigt stabil. Osäkerhet skulle hindra Allmänna preferenssystemet från att fungera tillfredsställande.

3.8

EESK ställer sig bakom infogandet av kravet på respekt för mänskliga rättigheter, skyddet av arbetstagarnas rättigheter, miljöskydd, gott styre och kampen mot produktion av och handel med narkotika i definitionen av ”hållbar utveckling”.

3.9

EESK påpekade (7) att de befintliga särskilda stimulansordningarna har varit mycket ineffektiva när det gäller att uppnå de viktiga målsättningarna. Endast två länder har uppfyllt kraven för den särskilda stimulansordningen i fråga om skydd av arbetstagares rättigheter, och inget land har uppfyllt kraven för den särskilda stimulansordningen i fråga om miljöskydd. Tolv länder har däremot kunnat dra nytta av den särskilda stimulansordningen för kampen mot produktion av och handel med narkotika, dock utan märkbara effekter på dessa företeelser.

3.9.1

EESK anser att det är föga troligt att de nya förslagen är effektivare, även om de innebär en förenkling av processen. Stödets storlek har inte ökats, och det finns inget skäl att anta att den nya ordningen kommer att innebära en större sporre för de mottagande länderna att börja respektera den hållbara utvecklingens principer och metoder. Inför kravet att anta 27 internationella konventioner är det mycket möjligt att de föredrar att följa sina egna bestämmelser och avstå från de förmåner som erbjuds.

3.9.2

Med tanke på svårigheterna att erbjuda tillräcklig stimulans inom ramen för successivt minskande tullhinder skulle man kunna överväga att också koppla kravet på respekt för dessa konventioner till utvecklingsstödet.

3.10

EESK noterar att alla de konventioner som i de ansökande länderna förväntas respektera innehåller mekanismer som gör det möjligt för ”relevanta internationella organ” att göra regelbundna utvärderingar av konventionernas genomförande. EESK anser att arbetsmarknadsparterna bör ha en roll i denna utvärdering.

3.11

Kommittén noterar att villkoren för tillfälligt upphävande av förmåner endast har förändrats i liten utsträckning i jämförelse med det befintliga systemet. Med tanke på att förmånerna har upphävts endast för ett land (Myanmar), som på ett extremt sätt har nonchalerat internationella konventioner, kan reglernas effektivitet när det gäller att främja hållbar utveckling ifrågasättas. Sanktioner som tillämpas endast under så sällsynta omständigheter har mycket begränsade avskräckande effekter. Kommittén hade hellre sett en bredare tillämpning av denna mekanism i syfte att stärka den särskilda stimulansordningen för att främja hållbar utveckling. Mekanismen riskerar annars att komma ur bruk.

3.12

EESK undrar om det nya systemet kommer att ha större avskräckande effekt i fråga om bedrägeri än det system som det ersätter. Kommittén hade hellre sett ett mer förebyggande arbetssätt i denna fråga. I synnerhet skulle kommittén ha föredragit att man inrättade mekanismer för närmare samarbete mellan organ inom EU och deras motsvarigheter i mottagarländerna. Det är svårt att inte dra slutsatsen att kommissionen på detta område har valt att skynda långsamt.

3.13

EESK välkomnar det breda samråd som kommissionen har genomfört både inom EU och i mottagarländerna innan förslagen formulerades.

3.14

EESK noterar att kommissionen även fortsättningsvis skulle biträdas av en kommitté för förvaltning av allmänna tullförmåner inom ramen för förfarandet med föreskrivande kommitté.

4.1

EESK noterar att endast de länder kommer att uteslutas från Allmänna preferenssystemet som klassificerats som höginkomstländer av Världsbanken och under förutsättning att deras export inte är tillräckligt diversifierad. Kommittén menar att antalet länder som uppfyller dessa kriterier är begränsat. Kommittén har föreslagit (7) att de nya riktlinjerna bl.a. skall innebära att de länder som har kärnvapenprogram eller som fungerar som skatteparadis utesluts. Vi beklagar att många av dessa länder även fortsättningsvis tycks finnas med bland möjliga förmånsländer.

4.2

Ett av villkoren för att kunna omfattas av den särskilda stimulansordningen för hållbar utveckling är att landet skall vara ”sårbart”. Enligt artikel 9.2 är detta ett land som inte har uteslutits från Allmänna preferenssystemet i enlighet med vad som angivits i punkt 4.1 ovan eller ett land vars export till gemenskapen enligt Allmänna preferenssystemet svarar för mindre än 1 % av gemenskapens totala import enligt Allmänna preferenssystemet. Kommittén anser att denna artikel bör omformuleras så att ordet ”eller” ersätt med ordet ”och”, annars kommer artikeln att få icke önskad effekt.

4.3

EESK har påpekat (7) att perioden mellan graderingspunkten och uppdateringen är för lång i det nuvarande systemet. Vi välkomnar därför att graderingen i framtiden kommer att äga rum under det år som följer på den treårsperiod som utgör referensperiod för ett visst land och en viss sektor.

4.4

EESK stöder kommissionens förslag att upprätthålla regional kumulation enligt förordning (EEG) nr 2454/93 när en produkt som utsätts för fortsatt bearbetning i ett land som tillhör en regional grupp har ursprung i ett annat land som tillhör gruppen, men som inte omfattas av den ordning som är tillämplig på slutprodukten, förutsatt att båda länderna omfattas av regional kumulation för denna grupp. Kommittén vill påpeka att dessa bestämmelser tidigare har utgjort grundvalen för en avsevärd mängd bedrägerier.

4.5

EESK vill åter påpeka (7) att ursprungsreglerna i förmånsordningarna bör förenklas och att man i motsvarande utsträckning bör underlätta för EU-importörer att följa bestämmelserna genom att anpassa dem till ursprungsreglerna för import som inte medför förmånsbehandling.

4.6

EESK upprepar sin begäran (8) om en dialog mellan EU och de minst utvecklade länderna för att förbättra tillämpningen av den särskilda ordningen för de minst utvecklade länderna på vissa områden, framför allt genom en anpassning av övergångsperioden.

4.7

EESK välkomnar förslaget om att fullständig tullbefrielse bör tillämpas om förmånsbehandlingen resulterar i en värdetull på högst 1,0 % eller i en specifik tull på högst 2 euro. Detta utgör en avsevärd förenkling.

4.8

EESK noterar att det tillfälliga upphävandet av förmåner är begränsat till tre månader och att det kan förnyas endast en gång. Kommissionen kan förlänga denna period i enlighet med artiklarna 3 och 7 i beslut 1999/468/EG, vilket redan har skett i fråga om Myanmar. EESK skulle ha föredragit en bestämmelse enligt vilken ett tillfälligt upphävande av förmånerna upprätthålls till dess att landet i fråga har undanröjt orsaken till upphävandet genom att inte längre bryta mot internationella konventioner.

4.9

EESK anser att kravet på de länder och territorier som önskar omfattas av den särskilda stimulansordningen för hållbar utveckling att lämna in en ansökan inom tre månader efter det att förordningen trätt i kraft är tämligen betungande och att det kommer att motverka sitt syfte genom att begränsa användningen. Det kan mycket väl komma att finnas ett antal länder som vid den tidpunkten inte uppfyllde kriterierna och som av det skälet inte lämnade in någon ansökan. När denna tidsgräns på tre månader har gått ut skulle dessa länder inte ha något incitament att ratificera och effektivt genomföra de internationella konventioner som återfinns i bilagorna 1 och 2. EESK skulle ha föredragit att lämna dörren öppen för dessa länder genom att tillåta en senare ansökning under förutsättning att de uppfyller kriterierna.

4.10

EESK har påpekat (7) att Allmänna preferenssystemet är en beståndsdel i EU:s handelspolitik och att det därför måste vara förenligt med andra beståndsdelar i denna politik. För att handelspolitiken skall bli enhetlig är det av central betydelse att även andra av kommissionens generaldirektorat deltar i processen. I synnerhet bör det finnas ett fortlöpande, nära och effektivt samarbete mellan generaldirektoraten för handel och näringsliv.

4.11

EESK anser att det vore önskvärt att skyddsklausulen vid stora störningar på marknaderna för de produkter som förtecknas i bilaga I till fördraget skulle kunna åberopas efter begäran av en medlemsstat till kommissionen, som sedan skulle höra den berörda förvaltningskommittén.

4.12

Enligt kommissionens förslag bör den särskilda ordningen för de minst utvecklade länderna integreras i Allmänna tullpreferenssystemet, och bestämmelserna – också de för socker – enligt förordning nr 416/2001 tas över. Det finns fog för de minst utvecklade ländernas farhågor att nackdelarna med en reform av EU:s sockerbestämmelser med en massiv prissänkning och med det fullständiga öppnandet av EU-marknaden för dessa länder från och med den 1 juli 2009, kommer att bli betydligt större än fördelarna. Kommittén vill i samband med detta hänvisa till sitt yttrande om förslaget till reform av GOM för socker av den 15 december 2004 (9). I det yttrandet uppmanas kommissionen att i enlighet med de minst utvecklade ländernas uttryckliga önskemål förhandla om förmånliga importkvoter för socker för tiden efter 2009, med periodiska kontroller där man också beaktar att reformen av den europeiska sockermarknaden skall hänga samman med de minst utvecklade ländernas utvecklingsmål. EESK ställer sig positiv till ett förbud mot så kallad SWAP-handel (triangelhandel).

4.13

Rent allmänt anser kommittén att formerna för genomförandet av artikel 12.1 måste preciseras med beaktande av den gemensamma organisationen av de berörda marknaderna för produkterna i fråga.

5.1

EESK har förespråkat att det befintliga systemet skall förenklas och göras mer överskådligt och att man bör ta tillfället i akt att harmonisera, förenhetliga och effektivisera alla regler och förfaranden i Allmänna preferenssystemet. Kommittén anser att det föreslagna systemet skulle innebära en avsevärd förbättring i detta avseende, och stöder därför kommissionens förslag.

5.2

EESK ställer sig bakom minskningen av antalet förmånsländer, men fruktar att denna minskning inte är tillräcklig.

5.2.1

EESK anser att det allmänna preferenssystemet bör vara förbehållet de minst utvecklade länderna och länderna med störst behov, för att de skall kunna dra störst fördel av det nya preferenssystemet. Därför bör graderingströskeln för textil- och beklädnadsprodukter sänkas till 10 procent. (10).

5.3

EESK anser att den nya stimulansordningen för hållbar utveckling inte kommer att ha större effekt på förmånsländernas agerande än den föregående ordningen.

5.4

Kommittén är bekymrad över att frågan om bedrägerier i det befintliga systemet inte får någon effektiv lösning i förslaget och anser att mer kunde ha gjorts i detta avseende.

5.5

EESK vill uttrycka besvikelse över att de detaljerade konsekvensbedömningarna för dessa förslag inte har offentliggjorts, eller tydligen inte ens genomförts i vissa fall.