(1)

En kvalificerad arbetskraft är avgörande för att stärka unionens hållbara konkurrenskraft, stödja en återhämtning med ökad sysselsättning från covid-19-pandemin och säkerställa socialt rättvisa digitala och gröna omställningar. I takt med att arbetsmarknaden utvecklas måste människor hålla jämna steg genom att höja sin kompetens. Ny och bättre kompetens öppnar fler möjligheter och rustar människor för att spela en aktiv roll när det gäller att hantera övergångar på arbetsmarknaden och delta fullt ut i samhället, mot bakgrund av demografiska förändringar. Kompetenshöjning och omskolning för vuxna kan dessutom vara kraftfulla verktyg för att främja social rättvisa och inkludering för en rättvis omställning.

(2)

I artikel 14.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna (1) anges att var och en har rätt till utbildning och till tillgång till yrkesutbildning och fortbildning. I den första principen i den europeiska pelaren för sociala rättigheter (pelaren), som proklamerades gemensamt av Europaparlamentet, rådet och kommissionen den 17 november 2017 (2), anges att var och en har rätt till god, inkluderande utbildning och livslångt lärande för att bibehålla och tillägna sig färdigheter som tillåter att individen deltar fullt ut i samhället och framgångsrikt klarar övergångar på arbetsmarknaden. Den fjärde principen i pelaren rör aktivt stöd till arbete för att upprätthålla var och ens rätt till individanpassat stöd i rätt tid för att förbättra sina utsikter till anställning eller egenföretagande. Den femte principen i pelaren om trygg och anpassningsbar anställning betonar att arbetstagare, oberoende av anställningsförhållandets form och varaktighet, har rätt till rättvis och lika behandling när det gäller arbetsvillkor, tillgång till socialt skydd och utbildning.

(3)

Den 25 juni 2021 välkomnade Europeiska rådet unionens överordnade mål i handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter, i linje med Portoförklaringen av den 8 maj 2021, och stödde därigenom ambitionen att säkerställa att minst 60 % av alla vuxna senast 2030 deltar i utbildning varje år. Deltagandet i vuxenutbildning i unionen har dock stagnerat under det senaste årtiondet, och 21 medlemsstater nådde inte upp till målet på unionsnivå för 2020. Med beaktande av detta antog rådet resolutionen om en förnyad europeisk agenda för vuxenlärande 2021–2030 (3) till stöd för arbetet med att uppnå unionens överordnade mål för vuxenlärande. För många vuxna, till exempel de med atypiska anställningsformer, anställda vid små och medelstora företag, arbetslösa, de som står utanför arbetskraften och lågkvalificerade, är möjligheterna till kompetensutveckling alltför ofta utom räckhåll.

(4)

I den europeiska kompetensagendan, som antogs av kommissionen den 1 juli 2020, efterlyses en kompetensrevolution för att omvandla den ekologiska och den digitala omställningen till möjligheter för en snabb och rättvis återhämtning. Bland annat tillkännages att kommissionen kommer att undersöka individuella utbildningskonton som ett verktyg för att stödja kompetenshöjning och omskolning av vuxna i arbetsför ålder, som ett komplement till andra åtgärder som riktar sig till arbetsgivare och utbildningsanordnare.

(5)

Kompetens för den gröna omställningen och kompetenshöjning och omskolning av arbetskraften kommer att behövas i samband med övergången till en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi, enligt vad som anges den europeiska gröna given, vars syfte är klimatneutralitet senast 2050. I kommissionens meddelande av den 14 juli 2021 om 55 %-paketet (Fit for 55) konstateras att den gröna omställningen endast kan lyckas om unionen har den kvalificerade arbetskraft som behövs för att förbli konkurrenskraftig, och lyfter fram flaggskeppsinitiativen i den europeiska kompetensagendan för att utrusta människor med den kompetens som krävs för den gröna och den digitala omställningen.

(6)

I kommissionens meddelande av den 9 mars 2021 om Europas digitala decennium konstateras det att det råder brist på personal med lämpliga digitala färdigheter samt att könsfördelningen är skev bland specialister inom informations- och kommunikationsteknik (IKT) och bland personer med universitetsexamen i naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap eller matematik. I meddelandet upprepas målet att andelen av unionens befolkning med åtminstone grundläggande digitala färdigheter ska vara minst 80 % senast 2030, och föreslås ett mål att det ska finnas 20 miljoner anställda IKT-specialister med konvergens mellan kvinnor och män, också det senast 2030. I kommissionens förslag av den 15 september 2021 om en färdväg för det digitala decenniet föreslås fastställandet av en ram för att gå vidare med dessa mål. I handlingsplanen för digital utbildning 2021–2027 av den 30 september 2020 betonas att tekniska medel bör användas för att underlätta tillgången till utbildningsmöjligheter, inbegripet kompetenshöjning och omskolning, och öka flexibiliteten.

(7)

I kommissionens meddelande av den 10 mars 2020 med titeln En ny industristrategi för EU efterlyses beslutsamma åtgärder för att göra livslångt lärande till en realitet för alla och säkerställa att utbildningen håller jämna steg med och uppnår resultat för den gröna och den digitala omställningen.

(8)

I rådets slutsatser av den 8 juni 2020 (4) uppmanas medlemsstaterna, med beaktande av nationella omständigheter samt med respekt för arbetsmarknadens parters roller och oberoende att undersöka möjliga modeller för offentlig och privat finansiering av livslångt lärande och utveckling av färdigheter på individuell nivå, eftersom det mot bakgrund av bristen på kvalificerad arbetskraft är särskilt viktigt med hållbar finansiering, och att särskilt uppmärksamma utsatta grupper och lågkvalificerade arbetstagare, och kommissionen uppmanas, i enlighet med sina befogenheter, att stödja medlemsstaterna i dessa insatser.

(9)

Otillräckligt ekonomiskt stöd till enskilda är ett av de främsta hindren för deltagande i utbildning. De totala offentliga och privata investeringarna är otillräckliga. De flesta arbetsrelaterade utbildningar i unionen är arbetsgivarfinansierade. Många företag, särskilt små och medelstora företag, tillhandahåller dock inte eller finansierar inte utbildning för sin personal, och personer med atypiska anställningsformer har sämre eller ingen tillgång till arbetsgivarfinansierad utbildning. Sådana ojämlikheter skulle kunna undergräva människors välfärd och hälsa, minska den ekonomiska konkurrenskraften, leda till missade möjligheter och hinder för innovation och riskera att lämna människor på efterkälken i övergången till mer hållbara ekonomiska verksamheter.

(10)

Utöver de direkta kostnaderna är tidsbegränsningar en viktig faktor som hindrar vuxna från att söka utbildning. Även om arrangemang för betald ledighet för utbildning förekommer i de flesta medlemsstater (5) är medvetenheten om och utnyttjandet av ledighet för utbildning bland vuxna i arbetsför ålder låg, och arrangemangen omfattar ofta inte arbetstagare med atypiska anställningsformer eller tillåter inte att vuxna söker utbildning under perioder av arbetslöshet eller låg ekonomisk aktivitet.

(11)

Många vuxna, särskilt lågutbildade och de som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden, är inte motiverade att delta i utbildning. De känner eventuellt inte till sina egna kompetensbehov, och känner eventuellt inte till om stöd och utbildning finns, eller är av god kvalitet och erkänd på arbetsmarknaden. Dessutom kan det hända att människor inte är motiverade att delta i utbildning som har valts utan att de rådfrågats och som inte är anpassad till deras behov.

(12)

Det behövs en ny strategi för kompetensutveckling och omskolning i unionen. Den bör komplettera befintliga instrument och följa upp politiska åtaganden genom att ge enskilda egenmakt och utrusta dem med det stöd och de verktyg de behöver för att höja sin kompetens eller omskola sig, oberoende av kompetensnivå.

(13)

Rådgivande kommittén för yrkesutbildning argumenterar i sitt yttrande av den 16 augusti 2021 om unionsinitiativet om individuella utbildningskonton och en förstärkning av utbildningsutbudet i Europa att ett sådant initiativ bör bidra till mer engagemang och motivation för, och deltagande i, utbildning från vuxnas sida. Den största utmaningen är att förbättra matchningen av kompetens och arbetstillfällen och att säkerställa tillgång till diversifierade utbildningsalternativ av hög kvalitet genom ett mer relevant och bättre inriktat utbud. Kommittén framhåller i yttrandet att valet av finansieringsmekanismer och skräddarsydda incitament per målgrupp på nationell nivå bör ske i enlighet med nationella behov och prioriteringar.

(14)

Ett möjligt sätt att bemöta de problem som beskrivs ovan vore att ge människor direkt stöd genom utbildningsrättigheter på individuella utbildningskonton. Detta skulle också inbegripa inrättande av en bred stödjande ram som ger enskilda personer tillgång till utbildningsmöjligheter, information, vägledning, betald ledighet för utbildning och erkännande av utbildningsresultat. Denna metod kan komplettera befintliga initiativ på nationell nivå.

(15)

Det rekommenderas att en enskild utbildningsrättighet fastställs på nationell nivå efter människors utbildningsbehov (6), och med beaktande av andra befintliga instrument. Att anpassa finansieringen efter behoven kan öka initiativets effektivitet. Medlemsstaterna får fastställa ytterligare utbildningsrättigheter för de personer som har störst behov, beroende på det nationella sammanhanget och den föränderliga arbetsmarknaden. Medlemsstaterna kan till exempel komplettera individuella utbildningskonton i strategiska sektorer (7) för att stödja den gröna och den digitala omställningen. Utöver ekonomiska rättigheter är utbildningens relevans, användbarhet och erkännande viktiga faktorer som påverkar deltagandet i kompetensutveckling och omskolning. Det rekommenderas också att arbetsmarknadens parter och berörda parter rådfrågas i dessa frågor.

(16)

Individuella utbildningskonton bör göra det möjligt för människor att ackumulera och använda utbildningsrättigheter under en viss period, som ska fastställas på nationell nivå, så att de kan delta i längre eller dyrare utbildning eller utbildning under ekonomiska nedgångar som svar på nya kompetensbehov. Enskilda bör kunna behålla sina individuella utbildningsrättigheter oberoende av sin ställning på arbetsmarknaden eller yrkesställning och under karriärbyten. Medlemsstaterna uppmanas att fastställa regler för när rättigheterna upphör att gälla, så att människor uppmuntras att utnyttja sina rättigheter fullt ut.

(17)

Möjligheten att tillåta att individuella utbildningsrättigheter behålls under perioder när enskilda personer är bosatta i en annan medlemsstat, och att individuella utbildningsrättigheter används från utlandet för tillgång till erkänd och kvalitetssäkrad utbildning från det nationella registret för deras utbildningskonto, bör främjas. Möjligheten att överföra rättigheter mellan medlemsstaterna är ett önskvärt inslag på längre sikt, som behöver undersökas ytterligare, med beaktande av möjliga konsekvenser för de nationella arbetsmarknaderna.

(18)

För att hjälpa enskilda att hitta en lämplig utbildningsväg och därmed öka deras motivation att utbilda sig, bör det finnas tillgång till yrkesväglednings- och valideringsmöjligheter. Det finns också ett behov av uppdaterade offentliga register över erkänd utbildning genom särskilda nationella digitala portaler som är tillgängliga för alla, inbegripet personer med funktionsnedsättning, och som helst är sammankopplade med Europass-plattformen.

(19)

Det rekommenderas att individuella utbildningskonton används för att få tillgång till validering, inklusive möjligheter till kompetensbedömning. Kommissionens nyligen genomförda utvärdering av arbetet inom ramen för rådets rekommendation av den 20 december 2012 om validering av icke-formellt och informellt lärande (8) pekar på betydande framsteg, men identifierar också kvarstående utmaningar och föreslagna lösningar. I synnerhet är det nödvändigt att ge riktat stöd till enskilda, och att säkerställa en närmare samordning med vägledningstjänster och en effektiv anpassning av valideringsinitiativ till missgynnade och utsatta grupper. Medlemsstaterna uppmanas att uppmuntra tillhandahållandet av mikromeriter när så är relevant, på grundval av identifierade behov, i linje med rådets rekommendation av den 16 juni 2022 om mikromeriter för livslångt lärande och anställbarhet (9).

(20)

Denna rekommendation stöder införandet av betald ledighet för utbildning. Ett korrekt tillhandahållande av betald ledighet för utbildning skulle göra det möjligt för arbetstagare att behålla sin lön, eller få en ersättningsinkomst, under utbildningsperioderna. Medlemsstaterna uppmanas att inleda en dialog med arbetsmarknadens parter om arrangemang som gör det möjligt för anställda att delta i utbildning under arbetstid med användning av sina individuella utbildningskonton, med beaktande av nationella utbildningsmöjligheter och utbildningsprogram. I detta avseende bör situationen för små och medelstora företag samt mikroföretag också beaktas.

(21)

En bredare utåtriktad verksamhet och medvetandehöjande kampanjer är avgörande för att på ett betydande sätt höja deltagande i vuxenutbildning, särskilt bland grupper med låg medvetenhet om kompetenshöjning och omskolning, såsom dem som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden. Samarbete mellan myndigheter, arbetsmarknadens parter, det civila samhällets organisationer och andra berörda parter, baserat på den gemensamma uppfattningen att kompetenshöjning och omskolning är ett sätt att investera, kan öka effekterna av den utåtriktade och medvetandehöjande verksamheten. Uppmärksamhet på tillgängligheten bör göra det lättare för vuxna med funktionsnedsättning att delta.

(22)

Övervakning på nationell nivå och kontinuerlig förbättring av systemet med individuella utbildningskonton och den stödjande ramen är avgörande för att stödja genomförandet av denna rekommendation. Senare justeringar kan avse mängden individuella utbildningsrättigheter, prioriterade grupper eller den användarvänliga integreringen av de olika inslagen i den stödjande ramen.

(23)

Tillräcklig finansiering är ett centralt inslag i framgångsrika system med individuella utbildningskonton. Ett nationellt system med individuella utbildningskonton skulle kunna underlätta kostnadsdelning mellan olika finansieringskällor, såsom myndigheter, arbetsgivare och fonder som förvaltas av arbetsmarknadens parter, genom att göra det möjligt för olika finansieringskällor att bidra till det individuella utbildningskontot. En kombination av offentliga och privata finansieringskällor bör säkerställa att initiativet är hållbart i medlemsstaterna, vilket är avgörande för dess framgång. En sådan kombination av finansieringskällor underlättar anpassningen av stödet och arbetsgivarnas tillägg för sina anställda, antingen frivilligt eller som ett resultat av kollektivavtal.

(24)

Unionsfonder som stöder vuxenutbildningssystem, såsom Europeiska socialfonden+ (10), Europeiska regionala utvecklingsfonden (11) och Fonden för en rättvis omställning (12) samt, i tillämpliga fall, faciliteten för återhämtning och resiliens (13) inom ramen för Next Generation EU, och skräddarsydd expertis genom instrumentet för tekniskt stöd (14), kan stödja inrättandet av individuella utbildningskonton och deras stödjande ram. Ömsesidigt lärande, underlättat av kommissionen, kan också stödja processen.

(25)

Denna rekommendation påverkar inte medlemsstaternas exklusiva behörighet eller fördelningen av befogenhet inom varje medlemsstat på nationell, regional eller lokal nivå när det gäller finansiering samt organisation och innehåll vad avser deras vuxenutbildnings- och fortbildningssystem. Rekommendationen hindrar inte medlemsstaterna från att behålla eller införa andra eller mer långtgående bestämmelser om vuxenutbildning och fortbildning än dem som rekommenderas i denna rekommendation.

(26)

Medlemsstaterna bör involvera arbetsmarknadens parter och alla berörda aktörer, inbegripet det civila samhällets organisationer, i utformningen av reformer. Denna rekommendation respekterar fullt ut självbestämmanderätten hos arbetsmarknadens parter, inbegripet där de är ansvariga för att inrätta och förvalta utbildningssystem.

(27)

De åtgärder som beskrivs i denna rekommendation ersätter inte, och är inte avsedda att påverka, utbildning som tillhandahålls av arbetsgivare, offentliga och privata arbetsförmedlingar eller andra utbildningsanordnare, och de bör inte heller ersätta offentligt stöd till utbildningsinstitutioner eller andra typer av stöd. Ytterligare administrativa bördor bör minimeras.

1.

2.

3.

Det rekommenderas att gränsarbetare och egenföretagare som arbetar i en annan medlemsstat än den där de är lagligen bosatta omfattas i den medlemsstat där de arbetar.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

—

Yrkesvägledning och validering

12.

—

Ett nationellt register över stödberättigande möjligheter till utbildning, yrkesvägledning och validering av hög kvalitet

13.

14.

15.

16.

17.

—

En enda nationell digital portal för individuella utbildningskonton

18.

—

Betald ledighet för utbildning

19.

20.

21.

22.

23.

24.

25.

26.

27.

28.

29.