(1)

Det följer av artikel 2 i EUF-fördraget att unionen ska bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Dessa värden ska vara gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män.

(2)

Enligt artikel 8 i EUF-fördraget ska unionen i all sin verksamhet syfta till att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män och att främja jämställdhet mellan dem.

(3)

Genom artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna förbjuds all diskriminering på grund av bland annat kön, ras, hudfärg, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Rätten till jämställdhet mellan kvinnor och män på alla områden, inbegripet i fråga om anställning, arbete och lön, är inskriven i artikel 23 i stadgan. Genom artikel 26 i stadgan erkänns och respekteras rätten för personer med funktionshinder att få del av åtgärder som syftar till att säkerställa deras oberoende, sociala och yrkesmässiga integrering och deltagande i samhällslivet. Dessutom är alla människors likhet inför lagen inskriven i artikel 20 i stadgan.

(4)

Enligt artikel 19 i EUF-fördraget kan rådet genom enhälligt beslut i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande och efter Europaparlamentets godkännande vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning, utan att det påverkar tillämpningen av de övriga bestämmelserna i fördraget och inom ramen för de befogenheter som tilldelats unionen. Enligt artikel 157.3 i EUF-fördraget ska Europaparlamentet och rådet besluta om åtgärder för att säkerställa tillämpningen av principen om lika möjligheter och lika behandling av kvinnor och män i frågor som rör anställning och yrke, inklusive principen om lika lön för lika eller likvärdigt arbete.

(5)

Flera direktiv om förbud mot diskriminering inom relevanta områden har antagits på grundval av dessa bestämmelser.

(6)

Genom rådets direktiv 2000/43/EG (1) förbjuds direkt och indirekt diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung, inklusive trakasserier. Detta gäller för alla personer, såväl inom den offentliga som den privata sektorn, inklusive offentliga organ, i fråga om a) villkor för tillträde till anställning, till verksamhet som egenföretagare och till yrkesutövning, inklusive urvalskriterier och krav för anställning inom alla verksamhetsgrenar på alla nivåer i arbetslivet, inbegripet befordran; b) tillträde till alla typer och alla nivåer av yrkesvägledning, yrkesutbildning, högre yrkesutbildning och omskolning, inklusive yrkespraktik; c) anställnings- och arbetsvillkor, inklusive avskedande och löner; d) medlemskap och medverkan i en arbetstagar- eller arbetsgivarorganisation eller i andra organisationer vars medlemmar utövar ett visst yrke, inbegripet de förmåner dessa organisationer tillhandahåller; e) socialt skydd, inklusive social trygghet samt hälso- och sjukvård; f) sociala förmåner; g) utbildning; h) tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster som är tillgängliga för allmänheten, inklusive bostäder.

(7)

Enligt rådets direktiv 2000/78/EG (2) förbjuds direkt eller indirekt diskriminering i arbetslivet och inom yrkesutbildning, inklusive trakasserier, på grund av religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Detta gäller för alla personer, såväl inom den offentliga som den privata sektorn, inklusive offentliga organ, i fråga om punkterna a–d i föregående skäl.

(8)

Enligt rådets direktiv 2004/113/EG (3) förbjuds direkt och indirekt könsdiskriminering, inklusive trakasserier och sexuella trakasserier, när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster.

(9)

Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG (4) om jämställdhet förbjuds direkt och indirekt könsdiskriminering, inklusive trakasserier och sexuella trakasserier, i fråga om tillträde till anställning, inklusive befordran, och yrkesutbildning, arbetsvillkor, inklusive lön, och företags- eller yrkesbaserade system för social trygghet.

(10)

Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/41/EU (5) förbjuds direkt och indirekt diskriminering mellan kvinnor och män som är egenföretagare, inklusive trakasserier och sexuella trakasserier. Direktivet omfattar all typ av diskriminering, men socialt skydd och förmåner vid graviditet och moderskap nämns särskilt.

(11)

Alla ovannämnda direktiv (nedan kallade likabehandlingsdirektiven) har införlivats av medlemsstaterna. Enligt likabehandlingsdirektiven, med undantag för direktiv 2000/78/EG, ska medlemsstaterna utse ett eller flera organ för främjande, analys och kontroll av samt till stöd för likabehandling av alla personer utan åtskillnad på grund av de skäl som omfattas av respektive direktiv (nedan kallade jämlikhetsorgan). I enlighet med detta har alla medlemsstater inrättat jämlikhetsorgan.

(12)

Denna rekommendation gäller för de jämlikhetsorgan som inrättats enligt ovannämnda likabehandlingsdirektiv.

(13)

I de likabehandlingsdirektiv där det fastställs att sådana jämlikhetsorgan ska inrättas krävs att medlemsstaterna säkerställer att dessa organs kompetens inkluderar att på ett oberoende sätt bistå personer som blivit diskriminerade, att genomföra oberoende undersökningar om diskriminering, att offentliggöra oberoende rapporter och lämna rekommendationer i frågor som rör sådan diskriminering.

(14)

Den 2 juli 2008 antog kommissionen dessutom ett förslag till rådsdirektiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning (6). Förslaget omfattar a) socialt skydd, inklusive social trygghet samt hälso- och sjukvård; b) sociala förmåner; c) utbildning och d) tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster som är tillgängliga för allmänheten, inklusive bostäder. Enligt förslaget till direktiv är medlemsstaterna skyldiga att utse ett eller flera organ för främjande av likabehandling inom dessa områden, vilka kan vara samma organ som de som redan inrättats enligt likabehandlingsdirektiven. Trots att förslaget ännu inte har antagits bör medlemsstaterna uppmuntras att utse jämlikhetsorgan inom dessa områden, eftersom erfarenheter visar att utseende av sådana organ stärker skyddet mot diskriminering.

(15)

Enligt direktiven 2006/54/EG och 2010/41/EU krävs dessutom att medlemsstaterna ser till att jämlikhetsorganens uppgifter omfattar utbyte av tillgänglig information med motsvarande organ på europeisk nivå.

(16)

I ett antal medlemsstater innefattar jämlikhetsorganens uppdrag även hatbrott och hatpropaganda. Detta är särskilt relevant vad gäller att säkerställa ett effektivt genomförande av rådets rambeslut 2008/913/RIF (7) av den 28 november 2008 om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen, varigenom minimistandarder fastställs för kriminalisering, åtal och straff för hatpropaganda och hatbrott.

(17)

Förutom sin skyldighet enligt direktiven att inrätta jämlikhetsorgan har de flesta medlemsstater utökat sina jämlikhetsorgans uppdrag till att i allmänhet omfatta diskriminering i arbetslivet, i fråga om tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster, utbildning, socialt skydd och sociala fördelar, på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning, vilket därigenom omfattar tillämpningsområdet för direktiv 2000/78/EG samt andra områden.

(18)

Texten i likabehandlingsdirektiven lämnar ett stort handlingsutrymme för medlemsstaterna i fråga om jämlikhetsorganens struktur och funktion. Detta resulterar i väsentliga skillnader mellan de jämlikhetsorgan som inrättats i medlemsstaterna när det gäller organens uppdrag, kompetens, struktur, resurser och operativa funktion. Detta leder i sin tur ibland till otillräcklig tillgång till skydd för medborgarna, ett skydd som skiljer sig åt i olika medlemsstater (8).

(19)

Vissa medlemsstater har inrättat mer än ett jämlikhetsorgan, vilket innebär att tydliga mekanismer för samordning och samarbete behöver skapas dem emellan.

(20)

Befintliga jämlikhetsorgan i vissa medlemsstater har fått utökade uppdrag som omfattar vitt skilda områden utan någon lämplig ökning av sina resurser. Ett antal jämlikhetsorgan har till och med fått väsentligt minskade budgetar, vilket kan leda till att deras kapacitet att utföra sina uppgifter försvagas (9).

(21)

Fall där jämlikhetsorgan saknar oberoende och verkningsfullhet, till exempel på grund av extern press eller otillräckligt med personal har påpekats i undersökningar (10).

(22)

I praktiken kan oberoendet särskilt påverkas om jämlikhetsorganet har inrättats som en del av ett departement eller ministerium som får instruktioner direkt från regeringen.

(23)

Jämlikhetsorgan bör inte i oproportionerlig omfattning fokusera på vissa uppgifter framför andra (11).

(24)

För att hjälpa grupper eller individer som utsätts för diskriminering att utnyttja sina rättigheter bör jämlikhetsorgan även göra allmänheten medveten om organens existens, om gällande antidiskrimineringsregler och om sätt att söka gottgörelse. Jämställdhetsorganen bör därför vara lätt tillgängliga för alla, både fysiskt och via nätet. Klagomål bör kunna inlämnas konfidentiellt och med enkla och kostnadsfria förfaranden.

(25)

För att hjälpa till att säkerställa att jämlikhetsorgan fungerar korrekt och på ett likadant sätt inom hela unionen verkar det vara lämpligt att rekommendera standarder för jämlikhetsorgan till medlemsstaterna.

(26)

Behovet av standarder för jämlikhetsorgan underströks vidare i 2014 års gemensamma rapport om tillämpningen av rådets direktiv 2000/43/EG och 2000/78/EG (12), 2015 års rapport om tillämpningen av rådets direktiv 2004/113/EG (13) samt i utvärderingsrapporten om 2014 års rekommendation om bättre insyn i lönesättningen och EU:s handlingsplan 2017–2019 Åtgärda löneklyftan mellan kvinnor och män (14). Dessutom efterlyste Europaparlamentet standarder för jämlikhetsorgan i sin resolution från 2015 (15).

(27)

Standarder för jämlikhetsorgan och institutioner för mänskliga rättigheter har redan antagits av Förenta nationerna (16), Equinet (17) och Europarådet (18).

(28)

Denna rekommendation riktar sig till medlemsstaterna. Den syftar till att bidra till att överbrygga klyftan mellan jämlikhetsorganen inom Europa.

(29)

I rekommendationen fastställs standarder i fråga om jämlikhetsorganens uppdrag, oberoende, verkningsfullhet, tillgänglighet och samordning samt vad gäller tillgången till dem, i syfte att säkerställa att de kan utföra sina funktioner på ett effektivt sätt.

(30)

Denna rekommendation bygger på kommissionens åtagande att uppmuntra och hjälpa medlemsstaterna att förbättra sin kapacitet att verkställa unionens lagstiftning och tillhandahålla rättsmedel för att säkerställa att individer och grupper som utsätts för diskriminering och skyddas av unionslagstiftningen kan utnyttja sina rättigheter fullt ut, i linje med meddelandet EU-rätten: Bättre resultat genom bättre tillämpning (19). Oberoende jämlikhetsorgan spelar en avgörande roll för att verkningsfullt genomföra unionslagstiftningen och verkställa den på ett heltäckande och konsekvent sätt. jämlikhetsorgan är även värdefulla institutioner för en hållbar utveckling av jämlika och inkluderande demokratiska samhällen.

(31)

I de områden som omfattas av unionens behörighet måste standarderna för jämlikhetsorgan efterleva tillgänglighetskraven som finns inskrivna i Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Denna konvention godkändes på Europeiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 2010/48/EG (20), och är därmed en integrerad del av EU:s rättsordning som har företräde framför EU:s sekundärrätt.

(32)

Direktiven 2000/43/EG, 2000/78/EG, 2004/113/EG och 2006/54/EG innehåller en skyldighet för medlemsstaterna att lämna all tillgänglig information i sin ansökan, så att kommissionen kan ta fram en rapport för bedömning av de åtgärder som de har vidtagit enligt relevanta direktiv. Informationen ska lämnas inom vissa förutbestämda intervaller (21) så att kommissionen kan anta och publicera rapporten. Genom att inkludera information om medlemsstaternas efterlevnad av föreliggande rekommendation skulle en bedömning möjliggöras av dess påverkan.

(33)

På unionsnivå ska föreliggande rekommendation inte påverka tillämpningen av principerna om nationell processrätt och medlemsstaternas rättsliga traditioner. Den medför inte någon utökning av unionens befogenheter enligt definitionen i fördragen och i unionens sekundärrätt.