2.2.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 25/67

(1)

Skatteavtal spelar en viktig roll för att främja en effektiv gränsöverskridande handel genom förbättrad säkerhet för skattebetalarna vad gäller deras internationella kontakter. Genom att ingå ett skatteavtal enas de avtalsslutande staterna om att fördela beskattningsrätten sinsemellan i syfte att undanröja dubbelbeskattning och därigenom främja ekonomisk verksamhet och tillväxt. Skatteavtal bör inte skapa möjligheter till utebliven eller nedsatt beskattning genom utnyttjande av det mest förmånliga avtalet (treaty shopping) eller andra strategier som innebär missbruk, vilket endast motverkar syftet med sådana avtal och urholkar skatteinkomsterna i de avtalsslutande staterna. Europeiska kommissionen ger sitt fulla stöd till insatserna för att motverka missbruk av skatteavtal.

(2)

Efter offentliggörandet av rapporten ”Addressing base erosion and profit shifting (BEPS)” i februari 2013, antog OECD och G20-länderna en handlinsplan i 15 punkter för att ta itu med urholkningen av skattebasen och överföringen av vinster i september 2013. Som ett resultat av det gemensamma initiativet offentliggjordes slutliga rapporter om punkterna 6 (förhindra beviljande av förmåner enligt avtalen under olämpliga förhållanden) och 7 (förhindra konstlat undvikande av fast driftställe-status) i oktober 2015. I båda rapporterna föreslås ändringar av OECD:s modellavtal för skatter och en integrering i det multilaterala instrumentet för att genomföra resultaten från arbetet med avtalsfrågor senast före utgången av 2016, enligt mandatet i OECD-G20-projektet. Sammantaget är de ändringar som föreslås i de två rapporterna avsedda att göra det möjligt för länderna att ta itu med sina skatteavtalsrelaterade farhågor vad gäller urholkning av skattebasen och överföring av vinster.

(3)

I slutrapporten om punkt 6 identifieras missbruk av skatteavtal, särskilt treaty shopping, som en viktig källa till farhågor relaterade till urholkning av skattebasen och överföring av vinster, och i den föreslås ett tillvägagångssätt som bygger på olika typer av garantier mot sådant missbruk av avtalsbestämmelser och en viss flexibilitet i fråga om hur de ska användas. Förutom att föreslå ett förtydligande av att skatteavtal inte är avsedda att skapa möjligheter till dubbel icke-beskattning, rekommenderas i rapporten bland annat att en allmän regel för att motverka missbruk integreras i det multilaterala instrumentet som bygger på en ”bedömning av huvudsakligt syfte” av transaktioner eller arrangemang.

(4)

I slutrapporten beträffande punkt 7 urskiljs särskilt provisionsförfaranden och utnyttjandet av särskilda undantag från definitionen av ett fast driftställe som de vanligaste strategierna för att på ett konstlat sätt undvika skattepliktig hemvist i form av ett fast driftställe. Provisionsförfarandena brukar dra nytta av den relativt formella utformningen av den nuvarande artikel 5.5 i OECD:s modellavtal för skatter vad gäller ingående av försäljningsavtal. De specifika undantagen från definitionen av ett fast driftsställe som är tillämpliga på verksamheter av förberedande eller underordnad karaktär är, förutom att de är sårbara för missbruk genom strategier som grundar sig på fragmenterade verksamheter, illa rustade för att handskas med affärsmodeller i den digitala ekonomin. I rapporten föreslås därför ändringar av artikel 5 i OECD:s modellavtal för skatter för att göra den mer motståndskraftig mot artificiella konstruktioner för att kringgå dess tillämpning.

(5)

Det är viktigt för en väl fungerande inre marknad att medlemsstaterna kan driva effektiva skattesystem och förhindra att deras skattebaser orättmätigt urholkas till följd av oavsiktlig utebliven beskattning och missbruk, och att lösningarna för att skydda deras skattebaser inte skapar oberättigade obalanser och snedvridning av marknaden.

(6)

Det är lika viktigt att de åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att fullgöra sina åtaganden inom ramen för urholkning av skattebasen och överföring av vinster är förenliga med de standarder som man kommit överens om i hela unionen, så att det skapas rättssäkerhet för både skattebetalare och skatteförvaltningar.

(7)

I syfte att garantera överensstämmelse med unionsrätten behöver den allmänna regeln för att motverka missbruk som bygger på en bedömning av huvudsakligt syfte, som föreslås i slutrapporten om punkt 6, anpassas till Europeiska unionens domstols rättspraxis vad avser rättsmissbruk.