(1)

Ett av Europeiska unionens mål är främjandet av skyddet av barnets rättigheter, såsom anges i artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen. Åtgärder för att skydda barn mot olovligt bortförande eller kvarhållande är en väsentlig del av denna politik.

(2)

Rådet har antagit förordning (EG) nr 2201/2003 (2) (nedan kallad Bryssel IIa-förordningen) som syftar till att skydda barn från de skadliga verkningarna av olagligt bortförande eller kvarhållande, att inrätta förfaranden för att säkerställa ett snabbt återförande av dem till den stat där de har sin hemvist samt att säkerställa skyddet för rätten till umgänge och rätten till vårdnad.

(3)

Bryssel IIa-förordningen kompletterar och förstärker Haagkonventionen av den 25 oktober 1980 om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn (nedan kallad 1980 års Haagkonvention), genom vilken det på internationell nivå inrättas ett system för skyldigheter och samarbete mellan fördragsslutande stater och mellan centrala myndigheter och syftar till att snabbt återföra barn som bortförts eller kvarhållits olovligt.

(4)

Alla unionens medlemsstater är parter i 1980 års Haagkonvention.

(5)

Unionen uppmuntrar tredjestater att ansluta sig till 1980 års Haagkonvention och stöder det korrekta genomförandet av 1980 års Haagkonvention bland annat genom att tillsammans med medlemsstaterna delta i de särskilda kommittéer som regelbundet sammankallas av Haagkonferensen för internationell privaträtt.

(6)

En gemensam rättslig ram som är tillämplig mellan unionens medlemsstater och tredjestater kunde vara den bästa lösningen i känsliga fall av internationella bortföranden av barn.

(7)

I 1980 års Haagkonvention anges att den är tillämplig mellan den anslutande staten och de fördragsslutande stater som har förklarat att de godtar anslutningen.

(8)

1980 års Haagkonvention tillåter inte att regionala organisationer för ekonomisk integration, såsom unionen, ansluter sig till den. Därför kan unionen inte ansluta sig till konventionen och inte heller deponera en förklaring om godtagande av en anslutande stat.

(9)

Enligt yttrande 1/13 från Europeiska unionens domstol omfattas förklaringar om godtagande enligt 1980 års Haagkonvention av unionens exklusiva externa befogenhet.

(10)

Kazakstan deponerade sitt anslutningsinstrument för 1980 års Haagkonvention den 3 juni 2013. 1980 års Haagkonvention trädde i kraft för Kazakstans del den 1 september 2013.

(11)

Endast Konungariket Nederländerna har redan godtagit Kazakstan anslutning till 1980 års Haagkonvention. En bedömning av situationen i Kazakstan har lett till slutsatsen att de medlemsstater som ännu inte har godtagit Kazakstans anslutning kan i unionens intresse godta landets anslutning i enlighet med 1980 års Haagkonvention.

(12)

De medlemsstater som ännu inte har godtagit Kazakstans anslutning bör därför bemyndigas att deponera sina förklaringar om godtagande av Kazakstans anslutning i unionens intresse i enlighet med villkoren i detta beslut. Konungariket Nederländerna har redan godtagit Kazakstans anslutning till 1980 års Haagkonvention och bör därför inte deponera en ny förklaring om godtagande eftersom den befintliga deklarationen är giltig enligt folkrätten.

(13)

Förenade kungariket och Irland är bundna av Bryssel IIa-förordningen och deltar därför i antagandet och tillämpningen av detta beslut.

(14)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark.