EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 32013D0103

2013/103/EU: Rådets beslut av den 16 juni 2011 om undertecknande och ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och den mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik om Europeiska unionens anslutning till fördraget om internationell järnvägstrafik (Cotif) av den 9 maj 1980 , i dess ändrade lydelse enligt Vilniusprotokollet av den 3 juni 1999 Text av betydelse för EES

EUT L 51, 23.2.2013, p. 1–7 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

Det här dokumentet har publicerats i en specialutgåva (HR)

Legal status of the document In force

ELI: http://data.europa.eu/eli/dec/2013/103(1)/oj

Related international agreement

23.2.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 51/1


RÅDETS BESLUT

av den 16 juni 2011

om undertecknande och ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och den mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik om Europeiska unionens anslutning till fördraget om internationell järnvägstrafik (Cotif) av den 9 maj 1980, i dess ändrade lydelse enligt Vilniusprotokollet av den 3 juni 1999

(Text av betydelse för EES)

(2013/103/EU)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 91 jämförd med artikel 218.5 och 218.6 a v,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets godkännande, och

av följande skäl:

(1)

Utvecklingen av en driftskompatibel järnväg såväl inom unionen som mellan unionen och dess grannländer är en central del av den gemensamma transportpolitiken, som särskilt syftar till att skapa en bättre balans mellan de olika transportsätten.

(2)

Unionen har exklusiv behörighet eller delar behörigheten med sina medlemsstater inom de områden som omfattas av fördraget om internationell järnvägstrafik (Cotif) av den 9 maj 1980, i dess ändrade lydelse enligt Vilniusprotokollet av den 3 juni 1999 (nedan kallat fördraget).

(3)

Enligt artikel 38 i fördraget tillåts unionen ansluta sig till fördraget och utöva sin behörighet.

(4)

Kommissionen har på unionens vägnar förhandlat fram ett avtal (nedan kallat avtalet) med den mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik (nedan kallad Otif) om unionens anslutning till fördraget.

(5)

Avtalet bör godkännas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Avtalet mellan Europeiska unionen och den mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik om Europeiska unionens anslutning till fördraget om internationell järnvägstrafik (Cotif) av den 9 maj 1980, i dess ändrade lydelse enligt Vilniusprotokollet av den 3 juni 1999, (nedan kallat avtalet) godkänns härmed på unionens vägnar.

Texten till avtalet åtföljer detta beslut.

Artikel 2

Vid undertecknandet av avtalet ska en förklaring, såsom framgår av bilaga I till detta beslut, avges av unionen angående utövandet av dess behörighet och en förklaring, såsom framgår av bilaga II till detta beslut, ska avges av unionen angående artikel 2 i avtalet.

Artikel 3

Rådets ordförande bemyndigas härmed att utse den eller de personer som ska ha rätt att underteckna avtalet med bindande verkan för unionen och att lämna de meddelanden som avses i artikel 2.

Artikel 4

Kommissionen ska företräda unionen vid Otifs möten.

Artikel 5

De interna ordningarna för att förbereda Otifs möten samt för representation och omröstning vid sådana möten framgår av bilaga III till detta beslut.

Artikel 6

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

Utfärdat i Luxemburg den 16 juni 2011.

På rådets vägnar

VÖLNER P.

Ordförande


BILAGA I

EUROPEISKA UNIONENS FÖRKLARING OM UTÖVANDE AV BEHÖRIGHET

Inom järnvägssektorn utövar Europeiska unionen (nedan kallad unionen) behörighet tillsammans med unionsmedlemsstaterna (nedan kallade medlemsstaterna) enligt artiklarna 90 och 91 jämförda med artiklarna 100.1, 171 och 172 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

I avdelning VI i EUF-fördraget fastställs unionens gemensamma transportpolitik och i avdelning XVI fastställs unionens bidrag till upprättandet och utvecklingen av transeuropeiska nät inom transportområdet.

Närmare bestämt fastställs i artikel 91 i avdelning VI i EUF-fördraget att unionen får anta

gemensamma regler för internationella transporter till eller från en medlemsstats territorium eller genom en eller flera medlemsstaters territorier,

de villkor under vilka utomlands hemmahörande transportföretag får utföra transporter i en medlemsstat,

åtgärder för att förbättra transportsäkerheten,

alla andra lämpliga bestämmelser.

Med avseende på transeuropeiska nät fastställs det närmare bestämt i artikel 171 i avdelning XVI i EUF-fördraget att unionen

ska ställa upp en serie riktlinjer som omfattar mål, prioriteringar och huvudlinjer för de åtgärder som förutses när det gäller de transeuropeiska näten: i dessa riktlinjer ska projekt av gemensamt intresse preciseras,

ska genomföra de åtgärder som kan visa sig nödvändiga för att säkerställa nätens driftskompatibilitet, särskilt när det gäller teknisk standardisering,

kan stödja projekt av gemensamt intresse som stöds av medlemsstaterna och som preciseras i de riktlinjer som avses i första strecksatsen, särskilt genom genomförbarhetsstudier, lånegarantier eller räntesubventioner; unionen kan också genom sammanhållningsfonden bidra till finansieringen av särskilda infrastrukturprojekt på transportområdet inom medlemsstaterna.

På grundval av dessa två bestämmelser har unionen antagit ett stort antal rättsakter som är tillämpliga på järnvägstransport.

Enligt unionslagstiftningen har unionen erhållit exklusiv behörighet i frågor som avser järnvägstransport där fördraget om internationell järnvägstrafik (Cotif) av den 9 maj 1980, i dess ändrade lydelse enligt Vilniusprotokollet av den 3 juni 1999, (nedan kallat fördraget) eller rättsakter som antas enligt fördraget kan påverka eller ändra räckvidden för befintliga unionsbestämmelser.

Medlemsstaterna har ingen behörighet i ämnen som regleras i fördraget där unionen har exklusiv behörighet.

När det finns unionsregler som inte påverkas av fördraget eller rättsakter som antas med tillämpning av fördraget, delar unionen behörighet i frågor som rör fördraget med medlemsstaterna.

I tillägget till denna bilaga finns en förteckning över de relevanta unionsinstrument som är gällande vid tidpunkten för ingående av detta avtal. Omfattningen av den unionsbehörighet som följer av dessa texter måste bedömas på grundval av de specifika bestämmelserna i varje text, framför allt i vilken utsträckning som det fastställs gemensamma regler i bestämmelserna. Unionens behörighet är föremål för ständig utveckling. Inom ramen för fördraget om Europeiska unionen och EUF-fördraget får behöriga institutioner fatta beslut där man fastställer räckvidden för unionens behörighet. Unionen förbehåller sig därför rätten att ändra denna förklaring i enlighet med detta, utan att detta ska utgöra en nödvändig förutsättning för utövande av dess behörighet i frågor som omfattas av fördraget.

Tillägg till bilaga I

UNIONSINSTRUMENT SOM AVSER FRÅGOR SOM BEHANDLAS I FÖRDRAGET

Hittills har unionen utövat sin behörighet framför allt på grundval av följande unionsinstrument:

LAGSTIFTNING OM EKONOMISKA FRÅGOR/MARKNADSTILLTRÄDE

Rådets förordning nr 11 om avskaffande av diskriminering såvitt avser fraktsatser och befordringsvillkor enligt artikel 79.3 i fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen (EGT 52, 16.8.1960, s. 1121/60).

Rådets direktiv 91/440/EEG av den 29 juli 1991 om utvecklingen av unionens järnvägar (EGT L 237, 24.8.1991, s. 25).

Rådets direktiv 95/18/EG av den 19 juni 1995 om tillstånd för järnvägsföretag (EGT L 143, 27.6.1995, s. 70).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/12/EG av 26 februari 2001 om ändring av rådets direktiv 91/440/EEG om utvecklingen av unionens järnvägar (EGT L 75, 15.3.2001, s. 1).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/13/EG av 26 februari 2001 om ändring av rådets direktiv 95/18/EG om tillstånd för järnvägsföretag (EGT L 75, 15.3.2001, s. 26).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/14/EG av den 26 februari 2001 om tilldelning av infrastrukturkapacitet, uttag av avgifter för utnyttjande av järnvägsinfrastruktur och utfärdande av säkerhetsintyg (EGT L 75, 15.3.2001, s. 29).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/51/EG av den 29 april 2004 om ändring av rådets direktiv 91/440/EEG om utvecklingen av unionens järnvägar (EUT L 164, 30.4.2004, s. 164, rättad version i EUT L 220, 21.6.2004, s. 58).

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1371/2007 av den 23 oktober 2007 om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer (EUT L 315, 3.12.2007, s. 14).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/58/EG av den 23 oktober 2007 om ändring av rådets direktiv 91/440/EEG om utvecklingen av unionens järnvägar och direktiv 2001/14/EG om tilldelning av infrastrukturkapacitet och uttag av avgifter för utnyttjande av järnvägsinfrastruktur (EUT L 315, 3.12.2007, s. 44).

DRIFTSKOMPATIBILITETS- OCH SÄKERHETSLAGSTIFTNING

Rådets direktiv 96/48/EG av den 23 juli 1996 om driftskompatibiliteten hos det transeuropeiska järnvägssystemet för höghastighetståg (EGT L 235, 17.9.1996, s. 6).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/16/EG av den 19 mars 2001 om driftskompatibiliteten hos det transeuropeiska järnvägssystemet för konventionella tåg (EGT L 110, 20.4.2001, s. 1).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/49/EG av den 29 april 2004 om säkerhet på unionens järnvägar och om ändring av rådets direktiv 95/18/EG om tillstånd för järnvägsföretag och direktiv 2001/14/EG om tilldelning av infrastrukturkapacitet, uttag av avgifter för utnyttjande av järnvägsinfrastruktur och utfärdande av säkerhetsintyg (EUT L 164, 30.4.2004, s. 44, rättad version i EUT L 220, 21.6.2004, s. 16).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/50/EG av den 29 april 2004 om ändring av rådets direktiv 96/48/EG om driftskompatibiliteten hos det transeuropeiska järnvägssystemet för höghastighetståg och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/16/EG om driftskompatibiliteten hos det transeuropeiska järnvägssystemet för konventionella tåg (EUT L 164, 30.4.2004, s. 114, rättad version i EUT L 220, 21.6.2004, s. 40).

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 881/2004 av den 29 april 2004 om inrättande av en europeisk järnvägsbyrå (järnvägsbyråförordningen) (EUT L 164, 30.4.2004, s. 1, rättad version i EUT L 220, 21.6.2004, s. 3).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/59/EG av den 23 oktober 2007 om behörighetsprövning av lokförare som framför lok och tåg på järnvägssystemet i gemenskapen (EUT L 315, 3.12.2007, s. 51).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/57/EG av den 17 juni 2008 om driftskompatibiliteten hos järnvägssystemet inom gemenskapen (omarbetning) (EUT L 191, 18.7.2008, s. 1).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/68/EG av den 24 september 2008 om transport av farligt gods på väg, järnväg och inre vattenvägar (EUT L 260, 30.9.2008, s. 13).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/110/EG av den 16 december 2008 om ändring av direktiv 2004/49/EG om säkerhet på unionens järnvägar (järnvägssäkerhetsdirektivet) (EUT L 345, 23.12.2008, s. 62).

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1335/2008 av den 16 december 2008 om ändring av förordning (EG) nr 881/2004 om inrättande av en europeisk järnvägsbyrå (järnvägsbyråförordningen) (EUT L 354, 31.12.2008, s. 51).

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 913/2010 av den 22 september 2010 om ett europeiskt järnvägsnät för konkurrenskraftig godstrafik (EUT L 276, 20.10.2010, s. 22).

ALLMÄN TRAFIKPLIKT

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg 70 (EUT L 315, 3.12.2007, s. 1).


BILAGA II

FÖRKLARING AV EUROPEISKA UNIONEN ANGÅENDE ARTIKEL 2 I AVTALET

Med utttrycket ”som reglerar det berörda ämnesområdet” ska förstås att det är tillämpligt på ett särskilt fall som regleras av en bestämmelse i fördraget, inklusive dess tillägg, och som inte regleras av Europeiska unionens lagstiftning.


BILAGA III

INTERN ORDNING FÖR RÅDET, MEDLEMSSTATERNA OCH KOMMISSIONEN I FÖRFARANDEN ENLIGT OTIF

Med hänsyn till kravet på enhetlighet i unionens och dess medlemsstaters internationella representation i enlighet med fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och Europeiska unionens domstols rättspraxis och även i fasen avseende fullgörandet av internationella skyldigheter kommer rådet, medlemsstaterna och kommissionen att tillämpa följande interna ordning:

1.   Räckvidd

Denna interna ordning kommer att vara tillämplig på alla möten i alla organ som Otif inrättar. Varje hänvisning till ett ”möte” i denna interna ordning innefattar i tillämpliga fall en hänvisning till andra förfaranden, såsom ett skriftligt förfarande.

2.   Samordningsförfarande

2.1

För att förbereda alla Otifs möten, inklusive men inte begränsat till generalförsamlingens, administrativa kommitténs och andra kommittéers möten, kommer samordningsmöten att hållas

i Bryssel i rådets behöriga arbetsgrupp (normalt arbetsgruppen för landtransporter) så tidigt som möjligt och så många gånger som är nödvändigt före Otif-mötet, och dessutom

på plats, särskilt i början och vid behov under och i slutet av ett Otif-möte.

2.2

Under samordningsmötena ska man enas om ståndpunkter på endast unionens vägnar eller om relevant på unionens och dess medlemsstaters vägnar. Medlemsstaternas ståndpunkter i frågor som rör deras exklusiva behörighet kan bli föremål för samordning vid dessa möten, om medlemsstaterna samtycker till detta.

2.3

Vid samordningsmötena ska man besluta om utövandet av ansvar för uttalanden och omröstningar i samband med varje punkt på dagordningen för Otifs möten där ett uttalande kan göras eller en omröstning förväntas.

2.4

För att förbereda de samordningsmöten som avses i punkt 2.1, inklusive utkast till uttalanden och ståndpunktsdokument, kommer preliminära diskussioner vid behov att hållas i den behöriga kommitté som har inrättats enligt unionens relevanta lagstiftning på järnvägsområdet, enligt följande:

Kommittén för transport av farligt gods för varor som omfattas av tillägg RID till fördraget. Om dessa punkter påverkar järnvägens driftskompatibilitet eller den gemensamma säkerhetsstrategi som utvecklas i enlighet med direktiv 2004/49/EG, bör kommittén för driftskompatibilitet och säkerhet också delta.

Kommittén för utveckling av unionens järnvägar för punkter som omfattas av tilläggen A, B, D eller E till fördraget och för andra system med enhetlig lagstiftning utarbetade av Otif.

Kommittén för järnvägsdriftskompatibilitet och säkerhet för punkter som omfattas av tillägg F eller G till fördraget.

2.5

Före varje möte i Otif kommer kommissionen att ge en indikation om vilka punkter på dagordningen som är föremål för unionssamordning och utarbeta utkast till uttalanden och ståndpunktsdokument som ska diskuteras under samordningsmötena.

2.6

Om kommissionen och medlemsstaterna under samordningsmötena inte kan enas om en gemensam ståndpunkt, bland annat på grund av oenighet om behörighetsfördelningen, kommer frågan att hänvisas till Ständiga representanternas kommitté och/eller rådet.

3.   Uttalanden och omröstning vid Otifs möten

3.1

När en punkt på dagordningen rör frågor som faller under unionens exklusiva behörighet, ska kommissionen göra inlägg och rösta för unionen. Efter vederbörlig samordning kan medlemsstaterna också göra inlägg för att stödja och/eller utveckla unionens ståndpunkt.

3.2

När en punkt på dagordningen rör ärenden som faller under exklusiv nationell behörighet, ska medlemsstaterna göra inlägg och rösta.

3.3

När en punkt på dagordningen rör ärenden som innehåller frågor som faller under såväl nationell behörighet som unionens behörighet, ska ordförandeskapet och kommissionen formulera den gemensamma ståndpunkten. Efter vederbörlig samordning kan medlemsstaterna också göra inlägg för att stödja och/eller utveckla den gemensamma ståndpunkten. Medlemsstaterna eller kommissionen ska från fall till fall rösta på unionens och dess medlemsstaters vägnar i enlighet med den gemensamma ståndpunkten. Beslutet om vem som ska rösta ska fattas mot bakgrund av var den huvudsakliga behörigheten ligger (t.ex. antingen främst nationell behörighet eller främst unionsbehörighet).

3.4

När en punkt på dagordningen rör frågor som faller under såväl nationell behörighet som unionens behörighet och kommissionen och medlemsstaterna inte har kunnat enas om en gemensam ståndpunkt i enlighet med punkt 2.6, får medlemsstaterna och kommissionen göra inlägg och rösta i frågor som klart faller inom deras respektive behörighet.

3.5

I frågor där kommissionen och medlemsstaterna inte är eniga om behörighetsfördelningen eller där det inte har varit möjligt att uppnå den majoritet som krävs för en unionsståndpunkt, ska största möjliga ansträngningar göras för att klargöra situationen eller för att nå fram till en unionsståndpunkt. I avvaktan på detta och efter vederbörlig samordning ska medlemsstaterna och/eller kommissionen från fall till fall ha rätt att göra inlägg, på villkor att den uttalade ståndpunkten inte påverkar en framtida unionsståndpunkt, är samstämmig med unionspolitiken och tidigare unionsståndpunkter och stämmer överens med unionsrätten.

3.6

Företrädare för medlemsstaterna och kommissionen kan delta i de av Otifs arbetsgrupper som förbereder Otifs tekniska kommittéer, nämligen expertkommittén för järnvägsbefordran av farligt gods (RID) och kommittén för tekniska experter (TEC). Under deltagandet i dessa arbetsgrupper kan företrädarna för medlemsstaterna och kommissionen lämna tekniska bidrag och fullt ut delta i de tekniska diskussionerna på grundval av sina tekniska kunskaper. Dessa diskussioner är inte bindande för unionen.

Företrädare för medlemsstaterna och kommissionen ska göra kraftfulla insatser för att nå en gemensam inställning och försvara denna under diskussionerna i Otifs arbetsgrupper.

4.   Omprövning av denna ordning

På medlemsstaternas eller kommissionens begäran kommer denna ordning att omprövas med beaktande av erfarenheterna av användningen.


AVTAL

mellan Europeiska unionen och den mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik om Europeiska unionens anslutning till fördraget om internationell järnvägstrafik (Cotif) av den 9 maj 1980 i dess ändrade lydelse enligt Vilniusprotokollet av den 3 juni 1999

EUROPEISKA UNIONEN, nedan kallad unionen

å ena sidan, och

MELLANSTATLIGA ORGANISATIONEN FÖR INTERNATIONELL JÄRNVÄGSTRAFIK, nedan kallad Otif

å andra sidan,

nedan gemensamt kallade de fördragsslutande parterna,

SOM BEAKTAR fördraget om internationell järnvägstrafik (Cotif) av den 9 maj 1980 i dess ändrade lydelse enligt Vilniusprotokollet av den 3 juni 1999, nedan kallat fördraget, särskilt artikel 38,

SOM BEAKTAR de skyldigheter som unionen har enligt fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) inom vissa områden som omfattas av fördraget,

SOM ERINRAR OM att unionen efter Lissabonfördragets ikraftträdande den 1 december 2009 har ersatt och efterträtt Europeiska gemenskapen och från den dagen utövar alla Europeiska gemenskapens rättigheter och fullgör alla dess skyldigheter,

SOM BEAKTAR att det genom fördraget inrättas en mellanstatlig organisation för internationell järnvägstrafik (Otif) med säte i Bern,

SOM BEAKTAR att unionens anslutning till fördraget syftar till att hjälpa Otif att uppnå sitt mål, dvs. att främja, förbättra och underlätta internationella järnvägstransporter, såväl ur teknisk som rättslig synvinkel,

SOM BEAKTAR att de skyldigheter som följer av fördraget vad gäller internationellt samarbete för fördragsslutande parter som även är medlemsstater i unionen eller är parter i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet enligt artikel 3 i fördraget inte har företräde framför deras skyldigheter i egenskap av unionsmedlemsstater eller parter i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

SOM BEAKTAR att det är nödvändigt med en frånskiljningsklausul för de delar av fördraget som omfattas av unionens behörighet, för att visa att unionsmedlemsstater inte sinsemellan direkt kan åberopa och tillämpa de rättigheter och skyldigheter som följer av fördraget,

SOM BEAKTAR att fördraget tillämpas fullt ut mellan unionen och dess medlemsstater å ena sidan och de andra parterna i fördraget å andra sidan,

SOM BEAKTAR att det för att unionen ska kunna ansluta sig till fördraget krävs att villkoren för tillämpning av fördragets bestämmelser i unionen och dess medlemsstater tydligt fastställs,

SOM BEAKTAR att villkoren för unionens anslutning till fördraget måste innebära att unionen inom ramen för fördraget kan utöva den behörighet som medlemsstaterna tilldelat den,

HAR ENATS OM FÖLJANDE.

Artikel 1

Unionen ansluter sig härmed till fördraget på de villkor som anges i detta avtal, i enlighet med bestämmelserna i artikel 38 i fördraget.

Artikel 2

Utan att det påverkar fördragets mål och syfte att främja, förbättra och underlätta internationell järnvägstrafik och utan att det påverkar dess fullständiga tillämpning med andra parter i fördraget i deras ömsesidiga förbindelser, ska de parter i fördraget som är unionsmedlemsstater tillämpa unionsbestämmelserna och därför inte tillämpa de bestämmelser som härrör från det fördraget, utom i den mån som det inte finns någon unionsbestämmelse som reglerar det berörda ämnesområdet.

Artikel 3

Om inte annat föreskrivs i detta avtal, ska bestämmelserna i fördraget tolkas så att även unionen omfattas inom ramen för sin behörighet och de olika termer som används för att beteckna parterna och deras representanter ska uppfattas i enlighet med detta.

Artikel 4

Unionen ska inte bidra till Otifs budget och ska inte delta i beslut som avser den budgeten.

Artikel 5

Utan inskränkning av rösträtten enligt artikel 6, ska unionen ha rätt att representeras och delta i arbetet i Otifs alla organ i vilka någon av dess medlemsstater har rätt att representeras som part i fördraget och där frågor som faller inom dess behörighet kan komma att behandlas.

Unionen får inte vara medlem i administrativa kommittén. Den får bjudas in för att delta i möten i den kommittén, när kommittén önskar rådfråga den om frågor av gemensamt intresse på dagordningen.

Artikel 6

1.   För beslut i frågor där unionen har exklusiv behörighet ska unionen inneha sina medlemsstaters rösträtt enligt fördraget.

2.   För beslut i frågor där unionen delar behörighet med sina medlemsstater ska antingen unionen eller dess medlemsstater rösta.

3.   Om inte annat föreskrivs i artikel 26.7 i fördraget, ska unionen förfoga över det antal röster som motsvarar dem som innehas av de medlemsstater som även är parter i fördraget. När unionen röstar, får dess medlemsstater inte rösta.

4.   Unionen ska i de enskilda fallen informera de övriga parterna om i vilka fall den kommer att utöva sin rösträtt enligt punkterna 1–3, för de olika punkterna på dagordningarna för generalförsamlingen och andra beredande organ. Den skyldigheten ska också gälla när beslut fattas per korrespondens. Den informationen måste tillhandahållas Otifs generalsekreterare tillräckligt tidigt för att möjliggöra spridning av den tillsammans med mötesdokument eller ett beslut per korrespondens.

Artikel 7

Omfattningen av unionens behörighet ska anges i allmänna termer i en skriftlig förklaring, som ska göras av unionen vid tidpunkten för slutandet av detta avtal. Den förklaringen får vid behov ändras genom en anmälan från unionen till Otif. Den får inte ersätta eller på något sätt begränsa de frågor som kan omfattas av de anmälningar om unionsbehörighet som ska göras innan beslut fattas i Otif genom formell omröstning eller på annat sätt.

Artikel 8

Avdelning V i fördraget ska tillämpas på eventuella tvister mellan de fördragsslutande parterna med avseende på detta avtals tolkning, tillämpning eller verkställande, inbegripet dess existens, giltighet eller uppsägning.

Artikel 9

Detta avtal träder i kraft den första dagen i den första månad som följer på den dag då detta avtal undertecknades av de fördragsslutande parterna. Artikel 34.2 i fördraget ska inte vara tillämpligt i detta fall.

Artikel 10

Detta avtal ska vara i kraft under obestämd tid.

Om alla de parter i fördraget som är unionsmedlemsstater säger upp fördraget, ska unionen anses ha anmält uppsägningen av såväl fördraget som detta avtal, när den sista unionsmedlemsstaten anmäler att den säger upp fördraget enligt artikel 41 i fördraget.

Artikel 11

De parter i fördraget förutom unionsmedlemsstater som tillämpar relevant unionslagstiftning till följd av sina internationella avtal med unionen får med erkännande från fördragets depositarie anmäla enskilda förklaringar med avseende på bevarandet av sina rättigheter och skyldigheter i enlighet med sina avtal med unionen, fördraget och anknytande förordningar.

Detta avtal ska upprättas i två exemplar, varav ett exemplar ska förvaras av Otif och det andra av unionen, på bulgariska, danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, italienska, lettiska, litauiska, maltesiska, nederländska, polska, portugisiska, rumänska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska språken, vilka alla texter är lika giltiga. Detta ska inte påverka tillämpningen av artikel 45.1 i fördraget.

TILL BEVIS HÄRPÅ har de undertecknade vederbörligen befullmäktigade undertecknat detta avtal.

За Европейския съюз

Por la Unión Europea

Za Evropskou unii

For Den Europæiske Union

Für die Europäische Union

Euroopa Liidu nimel

Για την Ευρωπαϊκή Ένωση

For the European Union

Pour l'Union européenne

Per l'Unione europea

Eiropas Savienības vārdā –

Europos Sąjungos vardu

Az Európai Unió részéről

Għall-Unjoni Ewropea

Voor de Europese Unie

W imieniu Unii Europejskiej

Pela União Europeia

Pentru Uniunea Europeană

Za Európsku úniu

Za Evropsko unijo

Euroopan unionin puolesta

För Europeiska unionen

Image

За Междуправителствената организация за международни железопътни превози (OTIF)

Por la Organización Intergubernamental para los Transportes Internacionales por Ferrocarril (OTIF)

Za Mezivládní organizaci pro mezinárodní železniční přepravu (OTIF)

For Den Mellemstatslige Organisation for Internationale Jernbanebefordringer (OTIF)

Für die Zwischenstaatliche Organisation für den internationalen Eisenbahnverkehr (OTIF)

Rahvusvaheliste Raudteevedude Valitsustevahelise Organisatsiooni (OTIF) nimel

Για το Διακυβερνητικό Οργανισμό Διεθνών Σιδηροδρομικών Μεταφορών (OTIF)

For the Intergovernmental Organisation for International Carriage by Rail (OTIF)

Pour l'Organisation intergouvernementale pour les transports internationaux ferroviaires (OTIF)

Per l'Organizzazione intergovernativa per i trasporti internazionali per ferrovia (OTIF)

Starptautisko dzelzceļa pārvadājumu starpvaldību organizācijas (OTIF) vārdā –

Tarptautinio vežimo geležinkeliais tarpvyriausybinės organizacijos (OTIF) vardu

A Nemzetközi Vasúti Fuvarozásügyi Államközi Szervezet (OTIF) részéről

Għall-Organizzazzjoni Intergovernattiva għat-Trasport Internazzjonali bil-Ferrovija (OTIF)

Voor de Intergouvernementele Organisatie voor het internationale spoorwegvervoer (OTIF)

W imieniu Międzyrządowej Organizacji Międzynarodowych Przewozów Kolejami (OTIF)

Pela Organização Intergovernamental para os Transportes Internacionais Ferroviários (OTIF)

Pentru Organizația Interguvernamentală pentru Transporturile Internaționale Feroviare (OTIF)

Za Medzivládnu organizáciu pre medzinárodnú železničnú prepravu (OTIF)

Za Medvladno organizacijo za mednarodni železniški promet (OTIF)

Valtioiden välisen kansainvälisten rautatiekuljetusten järjestön (OTIF) puolesta

För Mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik (Otif)

Image


Top