(1)

Den 17 oktober 2008 inledde kommissionen en utredning på eget initiativ avseende det valutariskstöd som Coface beviljat leverantörer i flygindustrin (nedan kallat åtgärden, eller Aero 2008-garantin) (CP 294/08).

(2)

Frankrike uppmanades att lämna upplysningar den 4 november 2008, den 15 maj 2009 och den 30 september 2009. Frankrike besvarade uppmaningarna den 8 december 2008, den 18 juni 2009 och den 30 oktober 2009. Samtliga svar registrerades samma dag.

(3)

Ett möte mellan kommissionen och de franska myndigheterna ägde rum den 17 december 2009. Efter detta möte översände Frankrike ytterligare upplysningar den 22 februari 2010.

(4)

Genom en skrivelse av den 20 juli 2010 underrättade kommissionen Frankrike om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 108.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt avseende detta stöd.

(5)

Kommissionens beslut om att inleda förfarandet har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning (2). Kommissionen har uppmanat berörda parter att inkomma med sina synpunkter på åtgärden i fråga.

(6)

Kommissionen har inte mottagit några synpunkter från berörda parter.

(7)

Den 20 september 2010 översände Frankrike sina synpunkter till kommissionen.

(8)

Genom en skrivelse av den 15 november 2010 uppmanade kommissionen Frankrike att inkomma med ytterligare upplysningar. Frankrike svarade genom en skrivelse av den 15 december 2010, som registrerades samma dag av kommissionen.

(9)

Frankrike har lämnat ytterligare upplysningar till kommissionen genom en skrivelse av den 31 januari 2011, som registrerades samma dag av kommissionen.

(10)

De franska myndigheterna har hävdat att den rättsliga grunden för åtgärden utgjordes av artiklarna L 432–1, L 432–2, R 442–1 och R442-8-4 i försäkringslagen.

(11)

Potentiella stödmottagare för åtgärden är leverantörer i flygindustrin i andra ledet eller lägre i leverantörskedjan (3).

(12)

Det finns inga begränsningar vad avser stödmottagarnas storlek. Leverantörsföretag där en flygplanstillverkare innehar mer än 25 % av aktiekapitalet godkänns inte.

(13)

Företag i svårigheter är inte berättigade till åtgärden i fråga.

(14)

Leverantörer som är verksamma i Frankrike kan ta del av åtgärden, inbegripet sådana som har en anläggning eller sitt säte i Frankrike och som levererar till flygplanstillverkare etablerade utanför Frankrike. Leverantörer som levererar till en flygplanstillverkare etablerad i ett annat land än Frankrike men inte förfogar över en anläggning i Frankrike omfattas däremot inte av åtgärden.

(15)

Enligt de upplysningar som lämnats av Frankrike är de företag som för närvarande mottar detta stöd AD Industrie, Aerofonctions, Axon Cable och Exameca. Det rör sig om i Frankrike etablerade leverantörer till flygplanstillverkare som i slutet av 2008 beviljades valutariskstöd av Coface.

(16)

Enligt Frankrike begär flygplanstillverkarna i ökande utsträckning att leverantörerna inger sina anbud i amerikanska dollar (USD). När dollarkursen är låg skulle sådana medellånga eller långa leveransavtal i dollar skapa problem för franska och andra leverantörer som har sina huvudsakliga kostnader i euroområdet.

(17)

Frankrike har förklarat att vissa företag i flygindustrin har svårigheter att försäkra sig mot valutarisken mellan euron och dollarn på ett sätt som motsvarar deras behov. Instrument för att försäkra sig mot valutarisker är visserligen vanliga på finansmarknaderna, men utformningen av de garantier som erbjuds är inte alltid anpassad till vissa företags särskilda behov. Framför allt uppger de franska myndigheterna att bankerna oftast erbjuder företagen att försäkra sig mot fluktuationerna i växelkursen mellan euron och dollarn under högst två år.

(18)

Aero 2008-garantin är en försäkring mot risken för fluktuationer i växelkursen mellan euron och dollarn. Leverantörer inom sektorn för flygplanstillverkning som har ingått leveransavtal i dollar gör en vinst om dollarkursen är stark, men en förlust om den är svag. Tack vare garantin kan de försäkra sig mot förluster i händelse av en svag dollar samtidigt som de i viss mån kan göra vinster i händelse av en stark dollar.

(19)

Stödet förvaltas av Coface. Coface är ett ledande franskt exportkreditföretag. Sedan 2002 tillhör det Natixis-koncernen. Natixis är ett dotterbolag inom BPCE-koncernen, som bildades 2009 när Banque Populaire slogs samman med Caisse d’Épargne.

(20)

Det sammanlagda belopp som ska finansieras begränsar sig till valutarisker rörande leveranser på upp till 500 miljoner euro. Hittills har endast en bråkdel (10 miljoner euro) använts. Berörda företag kan ansöka om stöd genom garantin fram till den 15 december 2012.

(21)

En leverantör till flygindustrin med intresse för Aero 2008 måste ansöka om valutariskförsäkring och visa att försäkringen avser leveranser som faktureras i dollar. Leverantören får då ett erbjudande från Coface som anger omsättningen i dollar och en säkrad dollarkurs. Dessa båda parametrar ska fastställas av den franska exportkredit- och garantikommissionen (Commission des garanties) med beaktande av leverantörens ursprungliga ansökan. De belopp som täcks begränsas till en bråkdel av samtliga kontrakt i dollar som ingåtts av den försäkrade. Erbjudandet gäller en period på högst fem år. Leverantören kan acceptera eller avböja erbjudandet från Coface. Den garanterade omsättningen kan inte ändras efter utfärdandet av det godkännande som formaliserar Cofaces garantiåtagande.

(22)

Om dollarkursen är svag i förhållande till garantikursen ska de företag som tecknat garantin få ersättning motsvarande 100 procent av valutakursförlusten från Coface. Om dollarkursen är stark ska företagen betala vinstdelningsersättning till Coface. Det försäkrade företaget kan välja att få 25 eller 50 procent av den dollarkursuppgång som konstaterades vid kursjusteringen. Ersättningen som företaget ska betala till Coface beräknas sedan med ledning av den justerade kursen. Det finns två former av vinstdelningsersättning:

(23)

Leverantörer som försäkrat sig mot växelrisken betalar ett lägre belopp om dollarn är stark än de skulle motta om dollarkursen relativt sett var svag. Tack vare den vinstdelningsersättning leverantörerna betalar kan de i viss mån tjäna på en stark dollarkurs. Genom att de avstår från en del av sin vinst vid en stark dollarkurs kan de i gengäld minska kostnaden för den premie de måste betala för att försäkra sig mot valutarisken vid en svag dollarkurs.

(24)

De premier som leverantörerna måste betala för att omfattas av Aero 2008 fastställs och faktureras när garantin tecknas. De försäkrade kan välja att betala direkt eller dela upp betalningen. Leverantörer som väljer det senare alternativet betalar 25 procent av premien när kontraktet ingås och resterande belopp den 31 januari för varje år kontraktet löper. I det fallet ska en räntesats motsvarande 12 månaders Euribor plus 60 baspunkter faktureras för att täcka kreditrisken på betalningen av premien (4). Av de fyra företag som tecknat garantin har två valt att dela upp betalningen, nämligen AD Industrie och Exameca.

(25)

Leverantörerna ska styrka sina betalningar genom att visa upp fakturor där de inbetalade beloppen anges i dollar.

(26)

Enligt de franska myndigheterna sker alla transaktioner som Coface genomför i samband med Aero 2008 på den franska statens vägnar. Coface använder för detta ändamål ett särskilt bankkonto som innehas av den franska staten. Även om kontot står i den franska statens namn har Coface tillgång till det för att genomföra finansiella transaktioner, exempelvis optionsköp. De premier som betalas av stödmottagarna går direkt in på detta konto. Det betyder att Coface inte står för någon risk eftersom exportkreditföretaget förvaltar åtgärden för statens räkning. Den franska staten står i det här fallet för den finansiella risken i samband med åtgärden.

(27)

Coface fastställer premierna på ad hoc-basis. Enligt de franska myndigheterna återspeglar dessa de marknadspremier som Coface själv betalar för de underliggande kurssäkringsinstrumenten. De finansiella instrument som Coface köper för statliga medel och för statens räkning vid den tidpunkt då garantin erbjuds leverantören, täcker hela valutarisken under hela garantiperioden.

(28)

I händelse av en stark dollarkurs ska leverantören till Coface återbetala ett belopp motsvarande skillnaden mellan garantikursen och referensväxelkursen den dag kontraktet löper ut. Om det försäkrade företaget går i konkurs är Coface skyldigt att för statens räkning uppfylla sitt kontraktsmässiga åtagande att täcka garantin. Den tredjepart som köpt löftet om betalning i händelse av en stark dollarkurs mottar betalning från franska statens bankkonto. Den franska staten riskerar att inte få ersättning eller endast delvis få ersättning av den leverantör som gått i konkurs.

(29)

I händelse att leverantörerna delar upp en del av premiebetalningen riskerar den franska staten också att drabbas av förluster om det utelöpande premiebeloppet inte betalas under det år som täcks av garantin.

(30)

Åtgärden lanserades under hösten 2008. Elva företag bad Coface om ett formellt erbjudande och fyra av dessa företag godkändes. För två av företagen sänktes sedan det ursprungligen begärda beloppet. Samtliga erbjudanden godkändes i november och december 2008. Enligt upplysningar som de franska myndigheterna lämnat godkändes inga erbjudanden under 2009 och 2010.

(31)

Av de fyra garantierna löper två till slutet av 2013 (dvs. fem år), en till 2010 (dvs. två år) och en upphörde 2009 (dvs. efter 1 år). De garantier som löper fram till 2013 avser årliga leveransintervall. Det totala värdet på de leveranser som kan komma i fråga är cirka 19 miljoner dollar. Eftersom vissa leverantörer valt att endast valutakurssäkra en del av sina leveranser uppgår garantierna till cirka 12 miljoner dollar. Tre av de fyra leverantörerna har vardera mottagit en garantiersättning på 2,8 miljoner dollar för lägre leveranser. Axon Cable behåller en ”bonus” på 25 procent av ”vinsten” vid en stark dollarkurs, medan övriga leverantörer behåller 50 procent av ”vinsten”.

(32)

Följande tabell överlämnades av Frankrike vid mötet i december 2009. I tabellen anges berörda leverantörer och årligen beviljade garantibelopp samt årlig garanterad växelkurs. AD Industrie och Axon Cable har inte godkänt det totalbelopp som erbjudits av Coface.

(33)

Beslutet om att inleda det förfarande som föreskrivs i artikel 108.2 i EUF-fördraget föranleddes av en del tvivel om att det inte skulle finnas inslag av statligt stöd och stödets eventuella förenlighet med bestämmelserna om statligt stöd.

(34)

För det första tvivlade kommissionen på att de premier som de stödmottagande företagen betalade motsvarade marknadspriserna. Närmare bestämt ansåg kommissionen att de franska myndigheterna inte hade visat att de erlagda premierna täckte följande komponenter: Cofaces administrativa kostnader för att förvalta garantin, risken för att leverantören gick i konkurs, kreditrisken vid en uppdelning av premiebetalningen samt en vinstmarginal. Det kunde därför inte uteslutas att leverantörer som tecknat garantin fick en selektiv ekonomisk fördel. Med tanke på att Aero 2008-garantin kunde tillskrivas Frankrike kunde det inte uteslutas att stödet utgjorde ett statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i EUF-fördraget.

(35)

För det andra ställde sig kommissionen tvivlande till att det förelåg ett marknadsmisslyckande när det gällde stora, mellanstora och små företags möjlighet att försäkra sig mot inverkan på kort och medellång sikt av fluktuationerna i växelkursen mellan euron och dollarn.

(36)

För det tredje betvivlade kommissionen att stödet hade någon stimulanseffekt, eftersom leverantörerna tycktes få försäkring mot valutarisken om de ansökte om stöd efter att ha undertecknat leveransavtalet.

(37)

För det fjärde uttryckte kommissionen tvivel beträffande stödets proportionalitet, eftersom stödet inte begränsade sig till företag som bevisligen hade svårigheter att få sina banker att bevilja dem försäkring mot valutarisker.

(38)

För det femte tvivlade kommissionen på om stödets eventuella positiva inverkan kunde uppväga den negativa inverkan, så att handelsvillkoren inte ändrades i en sådan utsträckning att det stred mot det gemensamma intresset.

(39)

Kommissionen har inte mottagit några synpunkter från berörda parter.

(40)

Frankrike anser att de premier som fakturerats inom ramen för Aero 2008 avspeglar marknadsvärdet för den beviljade försäkringen mot valutarisker och att åtgärden i fråga följaktligen inte utgör ett statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i EUF-fördraget.

(41)

De franska myndigheterna har till kommissionen överlämnat en detaljerad beskrivning av den metod som ligger till grund för beräkningen av de fakturerade premiebeloppen inom ramen för Aero 2008.

(42)

Frankrike har inkommit med uppgifter som gör det möjligt att fastställa det exakta marknadsvärdet på de finansiella produkter som krävts för att inrätta garantin. Garantin består av finansiella instrument som kombineras för att hålla en jämn utbetalningsprofil: terminsköp av euro och dollar, köp och försäljning av optioner i euro och dollar.

(43)

Marknadsvärdet för dessa finansiella instrument har beräknats med hjälp av programvarudata från Bloomberg, ett av världens ledande företag inom finansiell information. Frankrike har tillhandahållit utdrag ur Bloombergs programvara för samtliga finansiella instrument som använts i garantierna för de fyra leverantörer som har tecknat Aero 2008-garantin.

(44)

De härigenom fastställda marknadsvärdena inkluderar en vinstmarginal för de finansinstitut som Coface köper instrumenten av. Enligt de upplysningar Frankrike har lämnat omfattar de kurssäkringsinstrument som bankerna erbjuder i allmänhet ingen premiebetalning, eftersom banksektorn tar betalt genom garantikurser och optionspriser. Marginalerna i fråga är inbakade i priserna på de finansiella produkter som använts i garantin till leverantörerna och täcks alltså av de premier Coface har fakturerat. När Coface fastställer kursen ser man alltid till att den garanterade terminskursen överstiger de högsta terminskurserna på marknaden under året.

(45)

För att täcka Cofaces extra administrativa kostnader för förvaltningen av åtgärden inkluderas en marginal på 40 baspunkter i premien. Denna marginal motsvarar mellan 17 och 32 procent (5) av det totala värdet på de premier som fakturerats de fyra företag som tecknat Aero 2008-garantin.

(46)

De franska myndigheterna har också lämnat en detaljerad förklaring till hur konkursrisken för leverantören har beaktats vid beräkningen av de fakturerade premierna. Såsom beskrivs i skäl 28 kan det medföra en ekonomisk förlust för den franska staten om leverantören går i konkurs vid en stark dollarkurs.

(47)

Risken för att leverantören går i konkurs fastställs av Coface på grundval av Score@rating, ett franskt system för kreditvärdighetsbedömning som inrättades av Coface 2002 och som bygger på företagets tjugoåriga erfarenheter inom företagsrating. Med sitt system Score@rating har Coface av bankkommissionen klassats som externt ratinginstitut (ECAI) för sin verksamhet som kreditvärderingsinstitut i Frankrike. Klassificeringen har skett i enlighet med Basel II-reglerna. I följande tabell visas överensstämmelsen mellan olika erkända ratingsystem (6):

(48)

Score@rating är en riskklassificering där sannolikheten för fallissemang avgör indelningen i olika riskklasser. Det som analyseras är risken för att företaget går i konkurs eller i motsvarande omfattning ställer in sina betalningar. Varje kreditbetyg, som mäts i en skala från 1 till 10, svarar mot en genomsnittlig andel fallissemang för ett år. I nedanstående tabell anges andel fallissemang under ett år för de olika kreditbetygen enligt Score@rating (7):

(49)

För att hantera risken att den försäkrade ställer in sina betalningar vid en stark dollarkurs måste Coface med olika finansiella instrument försäkra sig på en nivå motsvarande sannolikheten för fallissemang (8). Med hjälp av Bloombergs programvara är det möjligt att beräkna priset på de instrument som krävs för att täcka kreditrisken noteringsdagen för en garanti. Premien justeras alltså utifrån den risk för fallissemang som fastställs med ledning av Score@rating och kostnaden för de instrument som krävs för att täcka den risken.

(50)

De komponenter som beskrivs i skäl 40–49 ligger till grund för beräkningen av de premier som tillämpas inom ramen för Aero 2008-garantin. De franska myndigheterna har specificerat de fakturerade premierna för de fyra leverantörer som tecknat garantin. Det illustreras i följande tabell:

(51)

Enligt de franska myndigheterna innebär den här redovisade premiestrukturen att garantin är mindre attraktiv än de produkter banksektorn har att erbjuda. De villkor som erbjuds inom ramen för Aero 2008-garantin är alltså inte förmånligare än marknadsvillkoren och premierna avspeglar väl marknadsvärdet för de finansiella produkter som krävs för att inrätta garantin, inklusive en vinstmarginal, Cofaces administrativa kostnader och leverantörernas konkursrisk. Frankrike hävdar därför att åtgärden inte medför några selektiva ekonomiska fördelar och inte utgör ett statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i EUF-fördraget.

(52)

Frankrike har också meddelat att sju av de elva företag som fick ett erbjudande från Coface beslutade att tacka nej till detta. Enligt de upplysningar som de franska myndigheterna har lämnat förklarade två av företagen i fråga att bankernas villkor var förmånligare (man behövde exempelvis inte betala någon premie) och två andra hävdade att de villkor som Coface erbjöd inte var intressanta (bland annat var garantikurserna inte intressanta). Ett företag påpekade att betalningsvillkoren inte var förenliga med den erbjudna garantin, ett annat sade sig slutligen ha lyckats teckna ett kontrakt i euro och ett tredje företag meddelade att förhandlingarna med köparen inte hade slutförts när garantiåtagandet upphörde att gälla.

(53)

En åtgärd utgör enligt artikel 107.1 i EUF-fördraget stöd om det uppfyller följande fyra villkor: den ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, den innebär att vissa företag eller vissa produkter ges en selektiv förmån, den snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen och den kan påverka handeln mellan medlemsstaterna.

(54)

Såsom påpekas i skäl 34 byggde beslutet om att inleda det formella granskningsförfarandet i första hand på att kommissionen tvivlade på att de premier som de stödmottagande företagen betalat överensstämde med marknadspriserna. Närmare bestämt bedömde kommissionen att de franska myndigheterna inte hade visat att de betalade premierna täckte följande komponenter: Cofaces administrativa kostnader för att förvalta garantin, leverantörens konkursrisk, kreditrisken vid en uppdelning av premiebetalningen samt en vinstmarginal. Det kunde därför inte uteslutas att de leverantörer som tecknat garantin fick en selektiv ekonomisk fördel.

(55)

Kommissionen har analyserat de upplysningar som de franska myndigheterna lämnat sedan det förfarande som föreskrivs i artikel 108.2 i EUF-fördraget inleddes, i syfte att fastställa om åtgärden är förenlig med principen om en investerare i en marknadsekonomi, det vill säga om de villkor som Coface erbjuder är förenliga med de marknadsvillkor som privata aktörer erbjuder.

(56)

Kommissionen noterar först och främst att de franska myndigheterna åtagit sig att se till att Coface för samtliga företag som ansöker om att utnyttja garantin fastställer den tillämpliga premiens andel på grundval av samma metod, såsom den beskrivs främst i avsnitt IV (10).

(57)

Kommissionen konstaterar att produkter som är jämförbara med dem Coface erbjuder också finns tillgängliga på marknaden.

(58)

Kommissionen har därefter kontrollerat om marknadspriset för den av Coface fakturerade garantin överensstämmer med det marknadspris som tillämpas av privata aktörer.

(59)

Kommissionen anser att priset på de finansiella instrument som krävs för att inrätta garantin verkligen är marknadspriser, vilket framgår av de utdrag ur Bloombergs programvara som Frankrike har tillhandahållit, och att dessa priser korrekt avspeglas i de premier som Coface har fakturerat.

(60)

Dessutom inkluderar de finansiella produkternas marknadspris en vinstmarginal till förmån för de finansinstitut som sålt de finansiella instrumenten i fråga till Coface.

(61)

De franska myndigheterna har också visat att den extra marginalen på 40 baspunkter faktureras för att täcka Cofaces administrativa kostnader. Såsom beskrivs i punkt 45 utgör den marginalen en väsentlig del av de fakturerade premiernas värde. Kommissionen anser därför att de fakturerade premierna verkligen omfattar en vinstmarginal och en marginal avsedd att täcka Cofaces administrativa kostnader, vilket gör att de tvivel som uttrycktes i samband med att det formella granskningsförfarandet inleddes kan undanröjas. Kommissionen påpekar att en sådan extra marginal inte tillämpas av privata banker, som nöjer sig med att ta ut den marginal som ingår i Bloomberg-databasens pris. Därför kan denna marginal anses överensstämma med marknadspriset. Kommissionen anser också att Frankrike har kunnat visa att risken för leverantörens konkurs (11) avspeglades korrekt i de fakturerade premiernas pris. För att hantera risken att det försäkrade företaget ställer in sina betalningar måste Coface försäkra sig på en nivå motsvarande sannolikheten för fallissemang, enligt följande:

(62)

Kreditriskens värde för ett givet år som garantin löper är då lika med produkten av priset på optionerna multiplicerat med sannolikheten för fallissemang under året i fråga. Sannolikheten för fallissemang fastställs med hjälp av ett internationellt erkänt system för kreditvärdering, såsom beskrivs i skäl 47 och 48, som används av Coface och företagets kunder i deras affärsverksamhet. Kommissionen anser att det är befogat att Coface använder sin egen kreditvärdighetsbedömning i stället för att anlita externa ratingföretag eftersom de därigenom kan göra effektivitetsvinster.

(63)

Utifrån de extra upplysningar som de franska myndigheterna har lämnat och de franska myndigheternas åtagande enligt skäl 56 i detta beslut drar kommissionen slutsatsen att det pris Coface har begärt för Aero 2008-garantin överensstämmer med de marknadsvillkor som privata aktörer erbjuder.

(64)

Aero 2008-garantin kan därför anses fungera på ett sätt som överensstämmer med principen om en investerare i en marknadsekonomi. De leverantörer som tecknat garantin har följaktligen inte fått någon ekonomisk fördel.

(65)

Följaktligen är det inte nödvändigt att analysera övriga tvivel som låg till grund för inledandet av det formella granskningsförfarandet. Eftersom det måste föreligga en selektiv ekonomisk fördel för att förekomsten av ett statligt stöd ska kunna påvisas drar kommissionen slutsatsen att Aero 2008-garantin inte utgör ett statligt stöd.

(66)

När det gäller de villkor som Coface har tillämpat vid en uppdelning av premiebetalningen anser kommissionen emellertid att den tillämpade räntesatsen, det vill säga 12 månaders Euribor plus 60 baspunkter, inte kan anses vara i överensstämmelse med marknadspraxis. Framför allt är premien på 60 baspunkter en fast premie som inte justeras i förhållande till leverantörens konkursrisk, eller till säkerhetsnivån. Då Frankrike inte lämnat någon särskild motivering tillämpar kommissionen den metod för att fastställa referens- och diskonteringsräntor som föreskrivs i kommissionens meddelande om en översyn av metoden för att fastställa referens- och diskonteringsräntor (12) (nedan kallat meddelande om referensräntor) när den fastställer referensräntan. I en skrivelse av den 31 januari 2011 åtar sig de franska myndigheterna att se till att skillnaden mellan de premier som följer av en tillämpning av Cofaces räntesats och de som fastställs på grundval av referensräntan i meddelandet om referensräntor alltid ska ligga under försumbarhetströskeln och alltid följa alla bestämmelser i kommissionens förordning (EG) nr 1998/2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i fördraget på stöd av mindre betydelse (13).

(67)

På grundval av detta åtagande kan kommissionen därför dra slutsatsen att den fakturerade räntan vid uppdelade betalningar inte uppfyller samtliga kriterier i artikel 107.1 i EUF-fördraget och följaktligen inte utgör statligt stöd.

(68)

Mot bakgrund av ovanstående anser kommissionen att Aero 2008-garantin inte utgör ett statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i EUF-fördraget.