1.12.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 314/9

(1)

Det krävs väsentliga ändringar i rådets beslut 2001/792/EG, Euratom av den 23 oktober 2001 om inrättande av en gemenskapsmekanism för att underlätta ett förstärkt samarbete vid biståndsinsatser inom räddningstjänsten (3) (numera: civilskyddet) (nedan kallad mekanismen) för att göra Europeiska unionens katastrofinsatser mer konsekventa och effektiva. För tydlighetens skull bör beslutet omarbetas.

(2)

På senare år har antalet naturkatastrofer och katastrofer som har orsakats av människor ökat avsevärt och medfört förlust av människoliv och egendom, inklusive kulturarv, förstörelse av ekonomisk och social infrastruktur samt skador på miljön.

(3)

Gemenskapens åtgärder för att genomföra rådets resolution av den 8 juli 1991 om förbättring av det ömsesidiga biståndet mellan medlemsstaterna i händelse av naturkatastrofer eller tekniska katastrofer (4) har bidragit till skyddet av människor, miljö och egendom. FN:s ekonomiska kommissions för Europa konvention av den 17 mars 1992 om gränsöverskridande konsekvenser av industriolyckor, som har godkänts av gemenskapen genom rådets beslut 98/685/EG (5), har bidragit till att ytterligare förbättra förebyggande och hantering av industriolyckor.

(4)

Det allmänna syftet med mekanismen är att på begäran tillhandahålla stöd vid större olyckor och att underlätta förbättrad samordning av de biståndsinsatser som tillhandahålls av medlemsstaterna och gemenskapen, varvid hänsyn tas till de regioner och öar som har särskilda behov på grund av att de ligger isolerade, i gemenskapens yttersta randområden eller av andra skäl. Antalet länder som utnyttjar mekanismen för civilskyddsbistånd har ökat avsevärt de senaste åren. Mekanismen bör stärkas så att den europeiska solidariteten demonstreras effektivare och tydligare och så att en europeisk snabbinsatsförmåga grundad på medlemsstaternas civilskydds moduler kan utvecklas på det sätt som krävdes av Europeiska rådet av den 16–17 juni 2005 och av Europaparlamentet i dess resolution av den 13 januari 2005 om tsunamikatastrofen.

(5)

Genom mekanismen skulle vederbörlig hänsyn tas till relevant gemenskapslagstiftning och internationella åtaganden. Detta beslut bör därför inte påverka medlemsstaternas ömsesidiga rättigheter och skyldigheter enligt bilaterala och multilaterala avtal i frågor som omfattas av detta beslut.

(6)

Mekanismen bör underlätta civilskyddets insatser vid alla slag av större olyckor som inträffar i eller utanför gemenskapen, inklusive naturkatastrofer och katastrofer som har orsakats av människor, terroristhandlingar samt tekniska och radiologiska olyckor och miljöolyckor, däribland förorening av havet till följd av olycka. Civilskyddsbistånd kan komma att krävas i samband med alla dessa olyckor för att komplettera det berörda landets insatskapacitet.

(7)

Förebyggande åtgärder är av stor betydelse när det gäller att skydda sig mot naturkatastrofer, tekniska katastrofer och miljökatastrofer och kräver att man överväger ytterligare åtgärder. Gemenskapen bör hjälpa medlemsstaterna att minimera ledtiden för katastrofinsatser och att varna EU:s medborgare genom att bidra till vidareutvecklingen av system för detektering och tidig varning. Systemen bör ta hänsyn till och baseras på befintliga informationskällor.

(8)

Förberedande åtgärder behöver vidtas på medlemsstats- och gemenskapsnivå för att vid olyckor möjliggöra en snabb mobilisering av insatsstyrkor för bistånd samt en erforderligt flexibel samordning av dessa, och för att genom ett utbildningsprogram efter behov säkerställa att bedömnings- och/eller samordningsgrupper, insatsstyrkor och andra resurser kan bidra med effektiva insatser och att de kompletterar varandra.

(9)

Andra förberedande åtgärder inbegriper utbyte av information om nödvändiga medicinska resurser och stimulans för att använda ny teknik. Den informationen avser sjukvårdsresurser som medlemsstaterna frivilligt ställer till förfogande för att skydda folkhälsan på begäran om insatser inom ramen för mekanismen. Enligt artikel 296 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen ska ingen medlemsstat vara förpliktad att lämna sådan information vars avslöjande den anser strida mot sina väsentliga säkerhetsintressen.

(10)

Det bör övervägas att ta fram ytterligare moduler för biståndsinsatser inom civilskyddet, bestående av resurser från en eller flera medlemsstater, och med syftet att inbördes vara helt och hållet driftskompatibla, som bidrag till utvecklingen av en snabbinsatsförmåga inom civilskyddet. Moduler organiseras på medlemsstatsnivå och står under medlemsstaternas ledning och befäl.

(11)

Vid en större olycka inom gemenskapen, eller vid överhängande fara för att en sådan ska inträffa, som orsakar eller kan orsaka gränsöverskridande effekter eller som kan leda till begäran om bistånd från en eller flera medlemsstater, finns det behov av att kunna underrätta om händelsen, när så är lämpligt via ett etablerat och tillförlitligt gemensamt kommunikations- och informationssystem för olyckor.

(12)

Mekanismen bör göra det möjligt att mobilisera och underlätta samordning av biståndsinsatser för att bidra till att säkerställa bättre skydd för i första hand människor, men även för miljö och egendom, inklusive kulturarv, och därigenom minska förluster av människoliv, personskador, materiella skador, ekonomiska skador och miljöskador samt göra den sociala sammanhållningen och solidariteten mer påtaglig. Det ökade samarbetet vid biståndsinsatser inom civilskyddet bör bygga på en organisation av civilskyddet inom gemenskapen, med ett övervaknings- och informationscentrum och ett gemensamt kommunikations- och informationssystem för olyckor, som sköts av kommissionen, samt kontaktpunkter i medlemsstaterna. Mekanismen bör fungera som en ram för insamling av kontrollerad information om olyckor, spridning av sådan information till medlemsstaterna och utbyte av information om de erfarenheter som har gjorts vid insatserna.

(13)

Kontaktpunkterna i medlemsstaterna bör kunna meddela om det civilskyddsbistånd, även militärresurser och militärkapacitet, som ett drabbat land har begärt finns tillgängligt.

(14)

Det är nödvändigt att förbättra tillgången till lämpliga transportmedel för att underlätta utvecklingen av en snabbinsatsförmåga på gemenskapsnivå. Gemenskapen bör stödja och komplettera medlemsstaternas ansträngningar genom att göra det lättare för medlemsstaterna att förena sina transportresurser och genom att, vid behov, bidra till finansieringen av ytterligare transportmedel.

(15)

Vid biståndsinsatser inom civilskyddet utanför gemenskapen bör mekanismen underlätta och stödja de åtgärder som gemenskapen och medlemsstaterna vidtar. Biståndsinsatser utanför gemenskapen kan antingen genomföras oberoende eller som ett bidrag till en insats som leds av en internationell organisation, och gemenskapen bör därför fördjupa sina förbindelser med relevanta internationella organisationer.

(16)

Om Förenta nationerna är på plats, har de en överordnad samordningsfunktion vid hjälpinsatser i tredjeland. Civilskyddsbiståndet inom ramen för mekanismen bör samordnas med Förenta nationerna och andra relevanta internationella aktörer så att tillgängliga resurser utnyttjas på bästa möjliga sätt och onödigt dubbelarbete undviks. Bättre samordning av Civilskyddsbiståndet med hjälp av mekanismen är en förutsättning för att man ska kunna stödja det övergripande samordningsarbetet och sörja för ett omfattande europeiskt bidrag till det övergripande hjälparbetet. Vid större olyckor, där bistånd ges både inom ramen för mekanismen och inom ramen för rådets förordning (EG) nr 1257/96 av den 20 juni 1996 om humanitärt bistånd (6), bör kommissionen se till att gemenskapens samlade insatser är effektiva och konsekventa samt att de kompletterar varandra.

(17)

Mekanismen skulle också kunna underlätta och stödja krishanteringen, i enlighet med rådets och kommissionens gemensamma förklaring av den 29 september 2003 om användningen av gemenskapens mekanism för räddningstjänsten inom ramen för den krishantering som avses i avdelning V i fördraget om Europeiska unionen. Detta beslut påverkar inte ordförandeskapets befogenheter och roll inom ramen för den krishantering som avses i nämnda avdelning.

(18)

Mekanismen skulle också kunna användas för att stödja konsulärt bistånd till EU:s medborgare vid större olyckor i tredjeland om civilskydds verksamhet begärs av medlemsstaternas konsulära myndigheter.

(19)

I de fall då det anses vara lämpligt att använda militära tillgångar och militär kapacitet kommer samarbetet med militären att följa de tillvägagångssätt, förfaranden och kriterier som är fastställda av rådet eller dess behöriga organ för att göra militära tillgångar och militär kapacitet tillgängliga för gemenskapens civilskydds tjänstmekanism för att skydda civilbefolkningen.

(20)

Användningen av militära tillgångar och militär kapacitet bör vara förenlig med FN:s relevanta riktlinjer.

(21)

Deltagande av kandidatländer och samarbete med andra tredjeländer och internationella och regionala organisationer bör vara möjligt.

(22)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta beslut bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (7).

(23)

Målen för detta beslut, nämligen att underlätta ett förstärkt samarbete mellan gemenskapen och medlemsstaterna för biståndsinsatser inom civilskyddet vid större olyckor eller vid överhängande fara för att sådana ska inträffa, kan inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna och kan därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, med hänsyn till den omfattning i vilken mekanismens genomförande kommer att minska förluster av människoliv och skador, bättre uppnås på gemenskapsnivå.

Om en större olycka kräver mer än vad en drabbad medlemsstats insatskapacitet kan klara av, bör staten i fråga kunna ta mekanismen i anspråk för att komplettera sina civilskyddsresurser. Gemenskapen kan därför vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om upprättande av Europeiska gemenskapen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta beslut inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(24)

Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen innehåller inte några andra befogenheter för antagandet av detta beslut än dem som anges i artikel 308 respektive artikel 203.

1.

Inventering av tillgängliga insatsstyrkor och annat insatsstöd i medlemsstaterna för biståndsinsatser vid olyckor.

2.

Inrättande och genomförande av ett utbildningsprogram för insatsstyrkor och annat insatsstöd och för experter till grupper med bedömnings- och eller samordningsuppgifter (nedan bedömnings- och/eller samordningsgrupper).

3.

Workshops, seminarier och pilotprojekt om väsentliga insatsaspekter.

4.

Inrättande och utsändande av bedömnings- och/eller samordningsgrupper.

5.

Inrättande och drift av ett övervaknings- och informationscentrum som ska vara tillgängligt och omedelbart handlingsberett dygnet runt och stå till medlemsstaternas och kommissionens förfogande för mekanismens ändamål.

6.

Inrättande och drift av ett gemensamt kommunikations- och informationssystem för olyckor (Cecis) för att möjliggöra kommunikation och informationsutbyte mellan övervaknings- och informationscentrumet och medlemsstaternas kontaktpunkter.

7.

Bidra till framtagandet av system för detektering och tidig varning vid katastrofer som kan drabba medlemsstaternas territorium, för att möjliggöra snabbinsatser från medlemsstaterna och gemenskapen och upprättandet av dessa genom studier och bedömningar av behovet av dessa system och deras genomförbarhet och genom åtgärder för att främja deras sammanlänkning med varandra och med övervaknings- och informationscentrumet och Cecis-systemet. Dessa system ska beakta och bygga på befintliga källor till information, övervakning och detektering.

8.

Stöd till medlemsstater för att få tillgång till utrustning och transportresurser genom att

9.

Komplettering av de transporter som medlemsstaterna tillhandahåller genom att tillhandahålla de ytterligare transportresurser som är nödvändiga för att sörja för snabba insatser vid större olyckor.

10.

Stöd till konsulärt bistånd till EU-medborgare vid större olyckor i tredjeländer avseende civilskyddsverksamhet om denna begärs av medlemsstaternas konsulära myndigheter.

11.

Annan understödjande och kompletterande verksamhet som krävs inom ramen för mekanismen i enlighet med artikel 4 i rådets beslut 2007/162/EG, Euratom av den 5 mars 2007 om inrättande av ett finansiellt instrument för civilskydd (8).

a)

utgörs av en eller flera i mekanismen deltagande staters resurser,

b)

har förmågan att genomföra uppgifter inom de områden som insatsen avser,

c)

har förmågan att genomföra uppgifter i överensstämmelse med erkända internationella riktlinjer, och därför kan

d)

kan samverka med andra moduler,

e)

är utbildade och tränade för att möta kraven på samverkan enligt a och d,

f)

är placerade under ledning av en person som är ansvarig för modulernas drift,

g)

har förmågan att bistå andra EU-organ och/eller internationella institutioner, särskilt FN.

1.

inrätta och driva övervaknings- och informationscentrumet,

2.

upprätta och driva Cecis-systemet,

3.

bidra till och utveckla system för detektering och tidig varning för katastrofer enligt artikel 2 punkt 7,

4.

skapa möjlighet att mobilisera och så snabbt som möjligt sända ut mindre expertgrupper med uppgift att

5.

inrätta ett utbildningsprogram för att förstärka samordningen vid biståndsinsatser inom civilskyddet genom att säkerställa samverkansförmåga och komplementaritet mellan insatsstyrkorna och modulerna enligt artikel 4.1 eller vid behov andra former av stöd vid insatser enligt artikel 4.4 samt genom att förbättra experternas kvalifikationer enligt artikel 4.2. Programmet ska innefatta gemensamma kurser och övningar samt ett utbytessystem, varigenom enskilda personer kan bli utstationerade till styrkor i andra medlemsstater,

6.

vid större olyckor samla och sammanställa uppgifter om medlemsstaternas förmåga att upprätthålla produktion av serum och vaccin eller andra nödvändiga medicinska resurser och om de lager av sådana resurser som kan finnas tillgängliga för insatser,

7.

inrätta ett program för tillvaratagande av de erfarenheter som har gjorts vid insatserna inom mekanismens ram samt sprida dessa erfarenheter genom informationssystemet,

8.

stimulera och främja införande och användning av ny teknik inom ramen för mekanismen,

9.

vidta de åtgärder som avses i artikel 2 punkterna 8 och 9,

10.

skapa möjlighet att ge experter på bedömning och/eller samordning grundläggande logistiskt stöd,

11.

vidta andra stödåtgärder och kompletterande åtgärder som kan komma att krävas inom ramen för mekanismen i enlighet med artikel 4 i beslut 2007/162/EG, Euratom.

a)

vidarebefordra begäran till de övriga medlemsstaternas kontaktpunkter,

b)

underlätta mobiliseringen av styrkor, experter, moduler och annat stöd vid insatser,

c)

samla in kontrollerad information om olyckan och sprida denna till medlemsstaterna.

a)

bedöma om det är lämpligt att eventuellt använda mekanismen som ett verktyg för att underlätta och stödja krishanteringen,

b)

om det anser det vara nödvändigt upprätta förbindelser på politisk nivå med det drabbade tredjelandet och hålla kontakt med det landet i alla skeden av olyckan med avseende på den samlade politiska och strategiska ramen för biståndsinsatsen.

a)

En fortlöpande dialog med medlemsstaternas kontaktpunkter för att sörja för ett effektivt och samstämmigt europeiskt civilskyddsbidrag genom mekanismen till det samlade hjälparbetet, särskilt

b)

Kontakter med det drabbade tredjelandet om närmare tekniska aspekter såsom det exakta behovet av bistånd, godtagandet av erbjudanden och de praktiska formerna för mottagningen och fördelningen av biståndet lokalt.

c)

Kontakter eller samarbete med FN:s kontor för samordning av humanitära frågor (Ocha), om det deltar, och med andra relevanta aktörer som bidrar till det samlade hjälparbetet för att maximera synergieffekterna, eftersträva inbördes komplementaritet och undvika dubbelarbete och luckor i arbetet.

d)

Kontakter med alla berörda aktörer, särskilt under biståndsinsatsens avslutningsfas enligt mekanismen, för att underlätta en smidig överlämning.

a)

samtliga medlemsstater som ger civilskyddsbistånd enligt punkt 1 som svar på en begäran via övervaknings- och informationscentrumet hålla centrumet underrättat om sina åtgärder,

b)

medlemsstaternas grupper och moduler på plats som deltar i biståndsinsatser enligt mekanismen upprätthålla täta kontakter med övervaknings- och informationscentrumets samordnings- eller bedömningsgrupper på plats.

1.

Resurser som finns tillgängliga för biståndsinsatser i enlighet med artikel 4.

2.

Övervaknings- och informationscentrumet i enlighet med artikel 2 punkt 5.

3.

Cecis i enlighet med artikel 2 punkt 6.

4.

Bedömnings- och/eller samordningsgrupperna i enlighet med artikel 2 punkt 4, inklusive kriterierna för urval av experter.

5.

Utbildningsprogrammet i enlighet med artikel 2 punkt 4.

6.

Modulerna i enlighet med artikel 4.3.

7.

Systemen för detektering och tidig varning i enlighet med artikel 2 punkt 7.

8.

Information om medicinska resurser i enlighet med artikel 5 punkt 6.

9.

Insatser inom gemenskapen i enlighet med artikel 7 samt insatser utanför gemenskapen i enlighet med artikel 8.