(1)

Genom rådets genomförandeförordning (EU) nr 412/2013 (2) (nedan kallad den ursprungliga förordningen) i dess ändrade lydelse enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/1932 (3), införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på import av bords- och köksartiklar av keramiskt material med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallat Kina). De gällande individuella antidumpningstullarna ligger på mellan 13,1 % och 23,4 %. För alla samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet och som förtecknas i en bilaga till den förordningen infördes en tull på 17,9 % och alla övriga exporterande tillverkare omfattades av den övriga tullsatsen på 36,1 %. Dessa åtgärder kallas nedan de ursprungliga åtgärderna och undersökningen som ledde till de åtgärder som infördes genom den ursprungliga förordningen kallas nedan den ursprungliga undersökningen.

(2)

Genom kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 803/2014 (4) tilldelades fyra kinesiska exporterande tillverkare den tull på 17,9 % för samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet, och lades till i förteckningen över exporterande tillverkare från Kina i bilagan till den ursprungliga förordningen.

(3)

Genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2207 (5) infördes en tull på 17,9 % för ytterligare fyra samarbetsvilliga kinesiska exporterande tillverkare som lades till i förteckningen över exporterande tillverkare från Kina i bilagan till den ursprungliga förordningen.

(4)

Genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/1198 (6) bibehöll kommissionen de ursprungliga åtgärderna enligt artikel 11.2 i grundförordningen. Dessa åtgärder kallas nedan de gällande åtgärderna, och undersökningen vid giltighetstidens utgång kallas nedan den senaste undersökningen.

(5)

I början av 2019 analyserade kommissionen tillgängliga uppgifter om handelsmönster och kanaler för försäljning av bords- och köksartiklar av keramiskt material sedan de ursprungliga åtgärderna infördes. Jämförelsen av exportsiffrorna mellan 2014 och 2018 visade på en kraftig ökning av exporten från vissa exporterande tillverkare, vilket utgjorde en indikator för metoder kopplade till försäljningskanaler. I vissa fall överskrider dessutom den faktiska exporten från vissa exporterande tillverkare deras deklarerade tillverkning. Det förekom också missbruk av företagsspecifika Taric-tilläggsnummer.

(6)

Av dessa indikatorer framgick det att vissa exporterande tillverkare som för närvarande omfattas av tullsatsen för övriga företag på 36,1 % och exporterande tillverkare som omfattas av en individuell tull sålde sina bords- och köksartiklar av keramiskt material via andra exporterande tillverkare som omfattas av en lägre tull.

(7)

Förändringen i handelsmönstret för exporten från Kina av bords- och köksartiklar av keramiskt material efter införandet av de ursprungliga åtgärderna, för vilka det inte fanns någon annan tillräcklig grund eller ekonomisk motivering än införandet av tullen, verkar ha sitt ursprung i ovannämnda försäljningskanaler. Av den bevisning som kommissionen förfogar över framgår det vidare att de gällande antidumpningsåtgärdernas positiva verkningar vad gäller den berörda produkten undergrävdes både i fråga om kvantiteter och priser. Importvolymen för den undersökta produkten ökade faktiskt, enligt definitionen i skäl 15, betydligt för vissa exporterande tillverkare mellan 2014 och 2018. I vissa fall överskrider dessutom den faktiska exporten från vissa exporterande tillverkare deras deklarerade tillverkning. Det förelåg dessutom tillräcklig bevisning för att importen av den undersökta produkten skedde till lägre priser än det icke-skadevållande pris som fastställdes i den undersökning som ledde till de gällande åtgärderna.

(8)

Slutligen förfogade kommissionen över tillräcklig bevisning för att priserna på den undersökta produkten dumpades i förhållande till det normalvärde som tidigare fastställts.

(9)

Kommissionen fastställde därför, efter att ha underrättat medlemsstaterna, att det förelåg tillräcklig bevisning för att inleda en undersökning enligt artikel 13 i grundförordningen. Till följd av detta antog kommissionen förordning (EU) 2019/464 (7) (nedan kallad förordningen om inledande) och inledde på eget initiativ en undersökning om ett eventuellt kringgående av de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av bords- och köksartiklar av keramiskt material med ursprung i Kina som importeras enligt de 50 Taric-tilläggsnummer som anges i bilagan till förordningen om inledande. Dessa Taric-tilläggsnummer hade tilldelats 50 exporterande tillverkare som antingen var företagsgrupper eller enskilda företag från Kina (nedan kallade företag).

(10)

Kommissionen ålade också tullmyndigheterna att registrera import av bords- och köksartiklar av keramiskt material som importerats enligt de 50 Taric-tilläggsnummer som förtecknas i bilagan till förordningen om inledande.

(11)

Kommissionen underrättade de kinesiska myndigheterna, de 50 exporterande tillverkare som förtecknas i bilagan till förordningen om inledande och unionsindustrin om inledandet av undersökningen. Kommissionen sände också frågeformulär till de 50 exporterande tillverkare som förtecknas i denna bilaga och begärde även upplysningar om alla närstående företag belägna i Kina. Berörda parter gavs tillfälle att skriftligen lämna sina synpunkter och att begära att få bli hörda.

(12)

De 50 exporterande tillverkare som förtecknas i bilagan till förordningen om inledande omfattades av följande antidumpningstullar:

(13)

Undersökningsperioden omfattade tiden från och med den 1 januari 2015 till och med den 31 december 2018 (nedan kallad undersökningsperioden). För undersökningsperioden samlades data in för att undersöka bland annat den påstådda förändringen i handelsmönstret och den praxis, den process eller det arbete som den bygger på. För perioden 1 januari 2018–31 december 2018 (nedan kallad rapporteringsperioden eller RP) inhämtades mer detaljerade uppgifter för att undersöka ett eventuellt undergrävande av verkningarna av de gällande åtgärderna och förekomsten av dumpning.

(14)

I enlighet med artikel 13.1 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida det skedde en förändring i handelsmönstret när det gäller enskilda exporterande tillverkare i Kina, oavsett om denna förändring härrörde från sådant bruk, sådana processer eller sådant arbete för vilka det inte fanns någon annan tillräcklig grund eller ekonomisk motivering än att undvika införandet av tullen, huruvida det fanns bevis för skada eller att de positiva verkningarna av tullen undergrävdes i fråga om priser på och/eller kvantiteter av den produkt som undersökningen gällde och huruvida det fanns bevis för fortsatt dumpning.

(15)

Den berörda produkten är bords- och köksartiklar av keramiskt material som för närvarande omfattas av KN-nummer ex 6911 10 00, ex 6912 00 21, ex 6912 00 23, ex 6912 00 25 och ex 6912 00 29 (Taric-nummer 6911100090, 6912002111, 6912002191, 6912002310, 6912002510 och 6912002910) och med ursprung i Kina (nedan kallad den berörda produkten).

Följande produkter ingår inte:

(16)

Den undersökta produkten är densamma som den berörda produkt som definieras i föregående skäl och som för närvarande klassificeras enligt samma KN-nummer och Taric-nummer som den berörda produkten, och som importeras enligt de Taric-tilläggsnummer som förtecknas i bilagan (nedan kallad den undersökta produkten).

(17)

13 av de 50 exporterande tillverkarna besvarade inte frågeformuläret.

(18)

Kommissionen klassificerade dessa 13 exporterande tillverkare som icke samarbetsvilliga enligt artikel 18.1 i grundförordningen och grundade sig följaktligen på tillgängliga uppgifter i enlighet med vad som anges i nästa skäl.

(19)

Alla de 13 exporterande tillverkarna, som omfattas av en tullsats på 17,9 %, hade kraftigt ökat sin export mellan 2014 och 2018, eller exporterat över sin kapacitet, enligt vad som deklarerats inom ramen för stickprovsförfarandet under den senaste översynen vid giltighetstidens utgång. I avsaknad av andra ekonomiska motiveringar än kringgående drog kommissionen slutsatsen att dessa exporterande tillverkare ägnar sig åt kanalisering av försäljning. Det är därför lämpligt att upphäva deras företagsspecifika Taric-tilläggsnummer och att dessa exporterande tillverkare bör omfattas av den övriga tullsatsen på 36,1 %.

(20)

Dessutom var tre av de 13 exporterande tillverkarna närstående tre andra exporterande tillverkare som var föremål för tullsatsen på 17,9 % för samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet på grund av sina egna individuella Taric-tilläggsnummer.

(21)

För att undvika att försäljningen kanaliseras via dessa närstående företag drog kommissionen, före utlämnandet av uppgifter, preliminärt slutsatsen att det därför är lämpligt att upphäva deras företagsspecifika Taric-tilläggsnummer. Den övriga tullsatsen på 36,1 % bör också tillämpas på de tre närstående exporterande tillverkarna.

(22)

Efter utlämnandet av uppgifter gav sig ett av de tre företagen till känna och hävdade att det inte var närstående ett av de företag som inte besvarade frågeformuläret. Vid ett hörande den 10 oktober 2019 och i en skrivelse av den 21 oktober 2019 förklarade företaget att dess svar från översynen vid giltighetstidens utgång felaktigt angivit att båda företagen var närstående, medan de i verkligheten endast var affärspartner. På kommissionens begäran lämnade företaget handlingar om sin struktur och aktieägare, som visade att ett sådant förhållande faktiskt inte existerade. I avsaknad av ett sådant förhållande och med tanke på att företaget visade att dess ökade exportverksamhet överensstämde med en ökning av dess produktionskapacitet under 2016, drog kommissionen slutsatsen att det inte var nödvändigt att upphäva det företagsspecifika Taric-tilläggsnumret.

(23)

Kommissionen drog därför slutsatsen att den övriga tullen på 36,1 % bör tillämpas på:

(24)

Vid analysen av svaren på frågeformuläret från de 37 exporterande tillverkare som lämnade svar ansåg kommissionen att 18 av dem hade lämnat in mycket bristfälliga uppgifter, vilket förklaras i följande skäl.

(25)

En första exporterande tillverkare lämnade in ofullständiga uppgifter och förklarade den 28 april 2019 att tillverkningen av den berörda produkten hade upphört i augusti 2018. Kommissionen underrättade den 3 juni 2019 företaget att endast exporterande tillverkare har rätt till ett individuellt Taric-tilläggsnummer. Den avsåg därför att upphäva dess Taric-tilläggsnummer och att i framtiden behandla företaget som vilket annat företag som helst enligt Taric-tilläggsnummer B999. Företaget inkom inte med ytterligare synpunkter.

(26)

En andra exporterande tillverkare, som också omfattades av en antidumpningstull på 17,9 %, lämnade via flera inlagor i april och maj 2019 ett svar på frågeformuläret. I detta svar angavs att den exporterande tillverkaren endast hade ett närstående företag. Kommissionen dubbelkontrollerade detta svar mot andra allmänt tillgängliga informationskällor. Kommissionen konstaterade att det fanns andra närstående företag inom denna grupp, som företaget inte hade lämnat ut i sitt svar på frågeformuläret. Den exporterande tillverkaren underrättades om det resultatet i en skrivelse av den 24 juni 2019. Därefter medgav den exporterande tillverkaren den 28 juni 2019 att den också var närstående ett annat företag. Gruppen av exporterande tillverkare fyllde dock inte i det frågeformulär som begärdes för det senare företaget inom den fastställda tidsfristen. Kommissionen underrättade därför den exporterande tillverkaren den 8 juli 2019 om att den skulle dra sina slutsatser på grundval av tillgängliga uppgifter (8) och att tillverkaren hade rätt att begära att bli hörd av förhörsombudet i handelsförfaranden. Den exporterande tillverkaren inkom inte med ytterligare synpunkter.

(27)

En tredje exporterande tillverkare underrättade kommissionen den 5 juli 2019 om att den inte kunde svara på kommissionens skrivelse om ofullständigt svar och att den var väl medveten om de negativa följderna av att inte svara. Kommissionen underrättade därför den exporterande tillverkaren den 9 juli 2019 om att den skulle dra sina slutsatser på grundval av tillgängliga uppgifter (9) och att tillverkaren hade rätt att begära att bli hörd av förhörsombudet i handelsförfaranden. Den exporterande tillverkaren inkom inte med ytterligare synpunkter.

(28)

De 15 återstående exporterande tillverkare som hade lämnat in mycket bristfälliga svar mottog en skrivelse mellan den 27 maj och den 18 juli 2019 med uppgifter om skälen till att kommissionen preliminärt drog slutsatsen att deras svar var mycket bristfälliga. Återkommande frågor som ledde till kommissionens preliminära bedömning att dessa 15 svar var mycket bristfälliga omfattar följande:

(29)

Var och en av dessa 15 exporterande tillverkare informerades också genom samma skrivelse om att:

(30)

Därefter, av dessa 15 exporterande tillverkare,

(31)

Två andra (av dessa 15) exporterande tillverkare lämnade därefter ytterligare handlingar, även om deras svar ännu inte kunde anses vara fullständiga. Kommissionen beslutade dock att genomföra kontrollbesök på plats hos dessa två exporterande tillverkare. Under dessa kontrollbesök identifierade kommissionen problem hos båda de exporterande tillverkarna, dvs. undanhållande av information om närstående företag respektive felaktiga deklarationer om bearbetning av vissa typer av den berörda produkten. Kommissionen underrättade därför den 7 augusti 2019 båda de exporterande tillverkarna om att den vidhöll sin avsikt att tillämpa artikel 18 i grundförordningen. Kommissionen påpekade att de exporterande tillverkarna inte lämnade några bevis som gav en ekonomisk motivering av deras export under 2018, utöver att kanalisera produktionen från andra kinesiska exporterande tillverkare. I samma skrivelse underrättade kommissionen båda de exporterande tillverkarna om deras rätt att begära att bli hörda av förhörsombudet i handelspolitiska förfaranden senast den 16 augusti 2019. Inget av företagen begärde något hörande inom den fastställda tidsfristen.

(32)

Den 1 augusti 2019 lämnade en annan exporterande tillverkare ytterligare upplysningar som svar på kommissionens preliminära bedömning att dess svar på frågeformuläret var otillräckligt. Kommissionen analyserade denna ytterligare information. Vissa frågor kvarstod dock, t.ex. underlåtenhet att lämna fullständig information om alla dess närstående företag. Kommissionen underrättade därför den 13 augusti 2019 båda de exporterande tillverkarna om att den vidhöll sin avsikt att tillämpa artikel 18 i grundförordningen. Kommissionen påpekade i detta avseende att den exporterande tillverkaren inte lämnade några bevis för sin export under 2018, som var mer än fyra gånger större än det tonnage som den exporterande tillverkaren faktiskt producerade under samma period. I samma skrivelse underrättade kommissionen också den exporterande tillverkaren om att den hade rätt att begära att bli hörd av förhörsombudet i handelspolitiska förfaranden senast den 23 augusti 2019. Den exporterande tillverkaren svarade inte inom den fastställda tidsfristen.

(33)

Genom skrivelser av den 18 maj och den 26 juni 2019 underrättade kommissionen en annan exporterande tillverkare om bristerna i dess svar beträffande de begärda handlingarna och om sin avsikt att tillämpa artikel 18 i grundförordningen. Den 2 juli 2019 uppgav den exporterande tillverkaren att den hade lämnat alla nödvändiga upplysningar och lämnade även sina årsredovisningar från 2015 till 2018, men besvarade inte frågeformuläret avseende sitt närstående företag. Den 12 och den 22 augusti 2019 rådfrågade den förhörsombudet i detta ärende. Genom en skrivelse av den 27 augusti 2019 underrättade kommissionen den exporterande tillverkaren om skälen till att dess kompletterande uppgifter från den 2 juli fortfarande var mycket ofullständiga och att kommissionen därför vidhöll sin avsikt att tillämpa artikel 18 i grundförordningen. Kommissionen påpekade att denna exporterande tillverkare inte lämnade några bevis som gav en ekonomisk motivering av dess export under 2018, utöver att kanalisera produktionen från andra kinesiska exporterande tillverkare. I samma skrivelse underrättade kommissionen den exporterande tillverkaren om möjligheten att följa upp begäran om att bli hörd senast den 2 september 2019. Den exporterande tillverkaren svarade inte inom den fastställda tidsfristen. Den 10 september 2019 sände det ett e-postmeddelande till kommissionen med en bilaga om uppsägning av dess närstående företag. Genom en skrivelse av den 13 september 2019 upprepade kommissionen sin avsikt att tillämpa artikel 18 i grundförordningen, eftersom den senaste inlagan inte innehöll några nya uppgifter och svaret fortfarande var mycket ofullständigt. Följaktligen drogs slutsatsen att denna exporterande tillverkare inte kunde lämna några bevis för en ekonomisk motivering av sin export under 2018, utöver kanalisering av försäljningen.

(34)

Slutligen begärde en exporterande tillverkare ett hörande med kommissionens avdelningar, vilket ägde rum den 18 juli 2019. Under detta hörande lämnade den exporterande tillverkaren svaret på frågeformuläret från sin Hongkong-handlare och lämnade ytterligare dokumentation och förtydliganden. Efter hörandet lämnade denna exporterande tillverkare på kommissionens specifika begäran alla begärda handlingar som visade att den inte ägnade sig åt kanalisering genom att sälja den berörda produkten från andra icke-närstående exporterande tillverkare under sitt eget Taric-tilläggsnummer. Kommissionen vidhöll därför inte sin avsikt att tillämpa artikel 18 i grundförordningen på denna exporterande tillverkare.

(35)

Sammanfattningsvis underrättades 17 av de 18 exporterande tillverkarna om konsekvenserna av att delvis samarbeta eller inte samarbeta i enlighet med skälen 21–23 i förordningen om inledande. För dessa 17 företag grundade kommissionen därför sina slutsatser på tillgängliga uppgifter, bland annat på uppgifter om trender i exporten till unionen (se skäl 36 för närmare uppgifter och på sin bedömning av bristfälligheten i deras svar på frågeformuläret) i enlighet med artikel 18.1 i grundförordningen.

(36)

Av dessa 17 exporterande tillverkare

I avsaknad av andra ekonomiska motiveringar än kringgående drog kommissionen slutsatsen att dessa exporterande tillverkare ägnar sig åt kanalisering av försäljning.

(37)

Det är därför lämpligt att tillämpa den övriga tullen på 36,1 % på de 17 exporterande tillverkare som ursprungligen hade en lägre tull, såsom förklaras i skäl 12, och upphäva deras företagsspecifika Taric-tilläggsnummer. Endast en exporterande tillverkare konstaterades inte vara delaktig i kringgående, såsom förklaras i skäl 34 och bör därför behålla sitt individuella Taric-tilläggsnummer och sin tullsats på 17,9 %.

(38)

Efter utlämnandet av uppgifter lämnade tre av dessa 17 företag synpunkter, som inte godtogs av kommissionen av de anledningar som anges i skälen 39–41.

(39)

Ett företag hävdade att svaret på frågeformuläret inte hade fyllts i korrekt på grund av ”en ofullständig förståelse av frågeformuläret” och en ”bristande förståelse av arbetet i företagets produktionsavdelning”. Företaget begärde därför att få lämna in frågeformuläret på nytt. I detta avseende bör det påpekas att företaget hade haft alla förutsättningar att ge sig till känna under undersökningen. Kommissionen hade den 3 juni 2019 underrättat företaget om sin avsikt att upphäva det företagsspecifika Taric-tilläggsnumret mot bakgrund av de brister som konstaterats. Kommissionen underrättade företaget om att det hade rätt att tillhandahålla ytterligare förklaringar. I avsaknad av svar meddelade kommissionen den 26 juni 2019 att ”ert företag lämnade inte inom den fastställda tidsfristen nödvändig information i svaret på frågeformuläret om bland annat finansiella uppgifter och produktion”. Efter utlämnandet av uppgifter hade företaget ytterligare tre veckor för att lämna nödvändiga uppgifter och synpunkter. Ingen ytterligare information mottogs inom denna tidsfrist. Det är därför lämpligt att upphäva det företagsspecifika Taric-tilläggsnumret, vilket redan meddelats det företaget den 3 och 26 juni 2019.

(40)

Efter utlämnandet av uppgifter hävdade det andra företaget i ett e-postmeddelande den 11 oktober 2019 att det hade samarbetat fullt ut, och hänvisade i detta avseende till sina tidigare inlagor av den 28 april och den 6 juni 2019. I detta e-postmeddelande bekräftade också företaget att det är ett handelsbolag i enlighet med sitt verksamhetstillstånd, och att det inte ägnade sig åt kanalisering av försäljning. I detta avseende bör det påpekas att endast exporterande tillverkare kan tilldelas ett företagsspecifikt Taric-tilläggsnummer. Eftersom företaget självt hade erkänt att det var en handlare är det lämpligt att upphäva det företagsspecifika Taric-tilläggsnumret, vilket redan hade meddelats det företaget den 3 och 26 juni 2019.

(41)

Slutligen hävdade det tredje företaget att det hade samarbetat fullt ut och att det inte ägnar sig åt kanalisering av försäljning. I detta avseende erinras det om att kommissionen redan den 28 maj och den 26 juni 2019 hade underrättat företaget om dess bristfälliga svar på frågeformuläret. Kommissionen hade dessutom den 27 augusti 2019 redan förklarat för företaget att många andra frågor hade förblivit obesvarade, vilket angavs i den första skrivelsen av den 28 maj. När den sista fristen hade löpt ut underrättade kommissionen den 13 september 2019 företaget om att det hade underlåtit att lämna de begärda handlingarna. Följaktligen hade företaget inte lämnat några bevis som gav en ekonomisk motivering av dess ökade export till unionen under 2018, utöver att kanalisera produktion från andra kinesiska tillverkare av bords- och köksartiklar. Det är därför lämpligt att upphäva det företagsspecifika Taric-tilläggsnumret, vilket redan hade meddelats det företaget den 28 maj 2019, den 26 juni 2019 och den 13 augusti 2019.

(42)

Kommissionen noterade före utlämnandet av uppgifter dessutom att tre av de 17 exporterande tillverkarna var närstående fyra andra företag med individuella Taric-tilläggsnummer och att de således var föremål för den tull på 17,9 % för samarbetsvilliga tillverkare som inte ingick i urvalet.

(43)

För att undvika att försäljningen kanaliseras via dessa närstående företag drog kommissionen i detta skede slutsatsen att det var lämpligt att upphäva deras företagsspecifika Taric-tilläggsnummer. Den övriga tullen på 36,1 % bör också tillämpas på de fyra närstående företag som ursprungligen hade den lägsta tullsatsen på 17,9 % för samarbetsvilliga tillverkare som inte ingick i urvalet.

(44)

Efter utlämnandet av uppgifter lämnade alla fyra närstående företag synpunkter på kommissionens preliminära bedömning att de var närstående företag som lämnat mycket bristfälliga svar på frågeformuläret, såsom anges i skälen 45 och 46.

(45)

Tre av dessa fyra företag lämnade bevis på att de inte var närstående de företag som hade lämnat mycket bristfälliga svar. Kommissionen analyserade handlingarna och drog slutsatsen att de tre företagen inte är närstående. Det är därför lämpligt att inte upphäva det företagsspecifika Taric-tilläggsnumret för dessa tre företag.

(46)

Det återstående fjärde företaget (företag A) gav sig också till känna. Vid ett hörande den 10 oktober 2019 och i en efterföljande skrivelse av den 18 oktober 2019 hävdade företaget att upphävandet av dess företagsspecifika Taric-tilläggsnummer varken var juridiskt eller faktiskt motiverat. Det hävdade också att det inte fanns någon risk för kanalisering mellan företaget och dess närstående företag (bland annat företagen B och C (10)). Det förhörde sig dessutom om ytterligare garantier och åtaganden som skulle låta kommissionen övervaka de bords- och köksartiklar av keramiskt material som tillverkas av företaget och importeras under dess företagsspecifika Taric-tilläggsnummer.

(47)

Kommissionen avvisade påståendet. I enlighet med definitionen av närstående företag i artikel 127 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 (11) är det fjärde företaget (företag A) närstående till det företag som lämnade ett mycket bristfälligt svar på frågeformuläret (företag B). Vid tidpunkten för inledandet fanns det ett starkt ekonomiskt samband, och efter avyttringen av aktieinnehavet kort därefter fortsatte förhållandet genom familjeband. Företag A angav dessutom i sin skrivelse av den 18 oktober 2019 att ”det fortfarande finns ett familjeförhållande (dvs. man och hustru)” mellan en av de nuvarande aktieägarna i det företaget och en av de nuvarande aktieägarna i de övriga företagen, vilket bekräftar att de är närstående. Härav följer att företag B:s underlåtenhet att rapportera alla närstående företag i svaret på frågeformuläret också kan hänföras till företag A. Tillsammans försummade de möjligheten att meddela kommissionen relevanta uppgifter, trots en skrivelse av den 28 maj 2019 till företag B att göra detta. Företag A:s tidigare beteende anger att det finns en betydande risk för företagsintern kanalisering mellan de närstående företagen. Det företaget ökade sin export från 1 657 ton under 2014 till 3 929 ton 2018, utan att detta var ekonomiskt motiverat. Kommissionen noterade slutligen att möjligheten att erbjuda ett åtagande enligt artikel 8 i grundförordningen inte föreligger vid kringgående av åtgärder enligt artikel 13 i grundförordningen. Det är följaktligen lämpligt att upphäva företag A:s specifika Taric-tilläggsnummer.

(48)

Efter utlämnandet av uppgifter gav sig dessutom ett företag (företag C) av de två företag (företag B och C) som lämnat mycket bristfälliga svar och som var närstående det fjärde företaget (företag A) till känna, som anges i skäl 46. Det begärde att kommissionen skulle ompröva sin avsikt att tillämpa artikel 18 i grundförordningen. I detta avseende hävdade företaget att den främsta rättsliga grunden för kommissionens avsikt att tillämpa artikel 18 i grundförordningen var att den hade identifierat ett ytterligare närstående företag. Företaget hävdade dessutom att det endast fanns en avlägsen koppling mellan de båda företagen.

(49)

Av samma anledningar som anges i skäl 47 försummade också företag C möjligheten att meddela kommissionen relevanta uppgifter, trots en skrivelse av den 28 maj 2019 till företaget att göra detta. Det är vidare inte korrekt att hävda, i samband med artikel 18 i grundförordningen, att den särskilda skrivelsen med utlämnande av uppgifter av den 27 september 2019 huvudsakligen avsåg förhållandet mellan företagen A och C. Den särskilda skrivelsen med utlämnande av uppgifter nämner uttryckligen att de främsta skälen för att tillämpa artikel 18 i grundförordningen angavs i skrivelserna av den 28 maj 2019 och den 11 juni 2019 till företaget, i vilka alla underlåtelser att bevisa avsaknad av kringgående förtecknades.

(50)

Efter utlämnandet av uppgifter drog därför kommissionen slutsatsen, för att undvika risken för kanalisering genom närstående företag, att det är lämpligt att upphäva företagets specifika Taric-tilläggsnummer, som anges i skäl 46. Den övriga tullen på 36,1 % bör också tillämpas på det återstående närstående företag som ursprungligen hade den lägre tullsatsen på 17,9 % för samarbetsvilliga tillverkare som inte ingick i urvalet.

(51)

De återstående 19 exporterande tillverkarna lämnade fullständiga svar på frågeformuläret och kontrollbesök gjordes därefter i deras lokaler under perioden juli-september 2019.

(52)

17 av dessa 19 exporterande tillverkare befanns inte delta i kringgående. En stor majoritet av dem etablerades före införandet av åtgärder mot Kina. Svaren på frågeformuläret och kontrollerna på plats av bland annat uppgifter om produktion och kapacitet, produktionsanläggningar, produktionskostnader, inköp av råvaror, halvfärdiga och färdiga varor samt exportförsäljning till unionen bekräftade att samtliga 17 exporterande tillverkare endast exporterade varor som tillverkades av dem.

(53)

När det gäller de två återstående exporterande tillverkarna fann kommissionen inte att de var involverade i kringgående, men identifierade följande problem som detaljeras i skälen 54 och 55.

(54)

När det gäller den första gruppen konstaterade kommissionen att den hade ett enda handelsföretag, det vill säga moderbolaget, och två exporterande tillverkare, vilka alla tre var belägna i samma lokaler i Kina. Kommissionen noterade även att det individuella Taric-tilläggsnumret (med en tullsats på 17,9 %) endast hade tilldelats moderbolaget. Eftersom Taric-tilläggsnummer måste tilldelas de exporterande tillverkarna är det lämpligt att kommissionen nu överför Taric-tilläggsnumret från moderbolaget till de två exporterande tillverkarna i gruppen i enlighet med artiklarna 2.1 och 9.5 i grundförordningen.

(55)

I den andra gruppen, som också hade ett annat närstående företag med sitt eget individuella Taric-tilläggsnummer (med en tullsats på 17,9 %), noterade kommissionen en systematisk feldeklaration av ursprung vid kontrollen av lagret. De anställda förpackade den berörda produkten i inre och yttre kartonger som hade märkts med vilseledande information om ursprungslandet och tillverkaren. Det angivna ursprungslandet var Singapore och tillverkaren angavs vara ett företag beläget i samma land. Köpordern mottogs från en handlare som är etablerad i Hongkong. Själva sändningen var avsedd för ett tredjeland utanför EU, där det också finns gällande antidumpningsåtgärder för bords- och köksartiklar med ursprung i Kina. Kommissionen kontrollerade i företagens lokaler alla styrkande handlingar avseende vissa utvalda exporttransaktioner till unionen och analyserade dessutom exportuppgifterna från Singapore till unionen. Kommissionen kunde inte fastställa att ett sådant olagligt beteende tillämpades på exportförsäljningen till EU. I avsaknad av bevis för bedrägeri avseende EU-marknaden drog kommissionen därför slutsatsen att de varor som tillverkas av båda de exporterande tillverkarna och som är avsedda för EU har deklarerats korrekt som varande av kinesiskt ursprung, och därmed inte har undvikit de tillämpliga EU-antidumpningstullarna.

(56)

Det är därför lämpligt att 18 av de 19 exporterande tillverkare som lämnade fullständiga svar på frågeformuläret och som besöktes i sina lokaler upprätthåller tullen på 17,9 %. För en av dessa 19 exporterande tillverkare, såsom anges i skäl 54, är det dessutom lämpligt att kommissionen överför Taric-tilläggsnumret från moderbolaget till de två exporterande tillverkarna i gruppen i enlighet med artiklarna 2.1 och 9.5 i grundförordningen.

(57)

I den nyligen genomförda översynen vid giltighetstidens utgång analyserade kommissionen utvecklingen av importvolymen från Kina till unionen med hänvisning till uppgifter från Eurostat, som tillhandahåller uppgifter för hela landet. I den nuvarande undersökningen om kringgående var det nödvändigt att bedöma företagsspecifika uppgifter. Sådana uppgifter finns tillgängliga i den databas som inrättats i enlighet med artikel 14.6 i grundförordningen. Denna databas samlar in de uppgifter som medlemsstaterna varje månad rapporterar till kommissionen om import av produkter som är föremål för undersökning enligt varje Taric-tilläggsnummer, samt åtgärder inklusive registrering. Kommissionen använde därför data från den databas som inrättats enligt artikel 14.6 för att identifiera förändringen i handelsmönstret genom att jämföra exporterande tillverkare med högre och lägre tullar i denna undersökning.

(58)

De exporterande tillverkare som omfattas av denna undersökning stod för 26 % av den totala kinesiska exporten av den undersökta produkten till unionen under referensperioden, enligt vad som rapporterats i den databas som inrättats enligt artikel 14.6. 48 av dem hade beviljats tullen på 17,9 % för samarbetsvilliga tillverkare som inte ingick i urvalet.

(59)

Såsom förklaras i skäl 51 var det endast 19 exporterande tillverkare som samarbetade genom att lämna in fullständiga svar på frågeformuläret. Såsom förklaras i skäl 34 bibehöll slutligen en ytterligare exporterande tillverkare som ursprungligen lämnade in ett mycket bristfälligt svar på frågeformuläret sin individuella tull på 17,9 %. Dessa 20 exporterande tillverkare, som alla omfattas av tullsatsen på 17,9 % för de samarbetsvilliga tillverkare som inte ingick i urvalet, stod för 10 % av den totala kinesiska importen under referensperioden.

(60)

I tabell 1 visas importvolymen för den berörda produkten från Kina till unionen från och med den 1 januari 2015 till och med slutet av rapporteringsperioden med ett sammanlagt belopp.

Tabell 1

Total importvolym från Kina (i ton) till unionen

(61)

Den totala importvolymen från Kina ökade sammantaget med 11 % under undersökningsperioden och ökade från 348 003 ton 2015 till 383 460 ton under referensperioden.

(62)

Som förklaras i avsnitten 2.3.1 och 2.3.2 noterade kommissionen att de exporterande tillverkarna antingen kraftigt ökade sin export mellan 2014 och 2018, eller exporterade över sin kapacitet, enligt vad som deklarerats inom ramen för stickprovsförfarandet under den senaste översynen vid giltighetstidens utgång. I avsaknad av någon annan ekonomisk motivering än kringgående, grundade kommissionen sina slutsatser för dessa 30 exporterande tillverkare på tillgängliga uppgifter, bland annat uppgifter om deras utvecklingstrender för exporten till unionen och graden av brister i deras svar på frågeformuläret i enlighet med artikel 18.1 i grundförordningen, och drog slutsatsen att samtliga av dem var involverade i kringgående. Dessa 30 exporterande tillverkare stod för 16 % av den totala kinesiska importen under referensperioden.

(63)

De 30 exporterande tillverkare som var involverade i kringgående ökade sina försäljningsvolymer till unionen från 52 497 ton 2015 till 63 227 ton 2018. Denna ökning med över 20 % står i klar kontrast till ökningen av all kinesisk import till unionen med omkring 11 %, såsom anges i tabellen i skäl 60 i denna förordning.

(64)

Vid en jämförelse mellan dessa 30 exporterande tillverkare på grundval av den tillämpliga tullsatsen noterades dessutom en förändring i handelsmönstret under perioden 2015–2018, enligt följande:

(65)

Dessa förändringar i handelsflödena till unionen utgör en förändring i handelsmönstret mellan enskilda exporterande tillverkare i det land som omfattas av åtgärder och unionen, vilket härrör från sådant bruk, sådana processer eller sådan bearbetning för vilka undersökningen inte gav någon annan tillräcklig grund eller ekonomisk motivering än att undvika de övriga eller de högre tullarna för bords- och köksartiklar med ursprung i Kina.

(66)

Enligt artikel 13.1 i grundförordningen måste förändringen i handelsmönstret härröra från sådant bruk, sådana processer eller sådan bearbetning för vilka det inte finns någon annan tillräcklig grund eller ekonomisk motivering än införandet av tullen. Detta bruk, denna process eller bearbetning omfattar exportörers eller tillverkares omorganisation av sina försäljningsmönster eller försäljningskanaler i det land som omfattas av åtgärder i syfte att exportera sina produkter till unionen via tillverkare som omfattas av en individuell tullsats som är lägre än den som är tillämplig på tillverkarnas produkter.

(67)

Såsom förklaras i avsnitten 2.3.1 och 2.3.2 drog kommissionen slutsatsen att 30 av de 50 exporterande tillverkarna deltar i kanaliseringen. Dessa stod för 16 % av den totala importen till unionen under rapporteringsperioden, enligt vad som rapporterats i databasen som inrättats enligt artikel 14.6.

(68)

Kommissionen mottog också under 2018 bevis från de slovenska tullmyndigheterna, som visade att den berörda produkten importerades till unionen av en annan exporterande tillverkare (som var föremål för en lägre tull) än den som faktiskt tillverkade den (som var föremål för en högre tull). Under sin analys inom ramen för en översyn avseende ny exportör samlade kommissionen också in bevis för en liknande kanalisering av försäljningen där den berörda produkten importerades till unionen på grundval av förpackning och märkning av en annan exporterande tillverkare (med en lägre tull) än den som faktiskt tillverkade produkten (med en högre tull). Detta bekräftar undersökningsresultaten.

(69)

Mot bakgrund av ovanstående överväganden fastställde kommissionen att kanaliseringen av den produkt som är föremål för undersökning pågick i stor skala.

(70)

Undersökningen visade inte på någon annan tillräcklig grund eller ekonomisk motivering för den kanaliserade försäljningen än att undvika den övriga tullen eller den högre gällande tullen på bords- och köksartiklar med ursprung i Kina.

(71)

I enlighet med artikel 13.1 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida det fanns bevisning för dumpning i förhållande till det normalvärde som tidigare fastställts för den likadana produkten.

(72)

Både i den ursprungliga förordningen och i den senaste översynen vid giltighetstidens utgång fastställdes dumpning. Kommissionen beslutade att använda uppgifterna från den senaste översynen vid giltighetstidens utgång för att fastställa normalvärdet.

(73)

I enlighet med artiklarna 2.11 och 2.12 i grundförordningen jämfördes det genomsnittliga normalvärde som fastställdes i förordningen om översyn vid giltighetstidens utgång med de vägda genomsnittliga exportpriserna under referensperioden för de 30 tillverkare som konstaterats kringgå de åtgärder som rapporterats i den databas som inrättats enligt artikel 14.6.

(74)

Eftersom dessa exportpriser låg under normalvärdet bekräftades förekomsten av dumpning.

(75)

Slutligen undersökte kommissionen, i enlighet med artikel 13.1 i grundförordningen, huruvida de importerade produkterna från de 30 exporterande tillverkare som befanns vara involverade i kringgående undergrävde de positiva verkningarna av de gällande åtgärderna i fråga om kvantiteter och priser.

(76)

I skäl 205 i den senaste förordningen om översyn vid giltighetstidens utgång som nämns i skäl 4, fastställde kommissionen att förbrukningen i unionen uppgick till 634 255 ton under översynsperioden vid giltighetstidens utgång (1 april 2017–31 mars 2018), vilket är den senaste siffran om unionens förbrukning som kommissionen har tillgång till och en användbar indikator för unionens förbrukning år 2018. På grundval av denna siffra är marknadsandelen för importen från de 30 exporterande tillverkare som kringgår åtgärderna, som uppgick till 63 227 ton 2018 enligt databasen som inrättats enligt artikel 14.6, cirka 10 % av den totala unionsmarknaden, vilket är en betydande andel.

(77)

I fråga om priser fastställdes det genomsnittliga icke-skadevållande priset inte i översynen vid giltighetstidens utgång. Den genomsnittliga tillverkningskostnad för unionsindustrin som fastställdes i översynen vid giltighetstidens utgång jämfördes därför med de vägda genomsnittliga cif-priserna för de 30 tillverkare som konstaterats kringgå åtgärderna under referensperioden enligt databasen som inrättats enligt artikel 14.6.

(78)

Eftersom cif-priserna låg under unionsindustrins genomsnittliga produktionskostnad, undergrävde den kringgående importen tullens positiva verkningar i fråga om priser.

(79)

Kommissionen drog därför slutsatsen att den kanalisering som beskrivs ovan undergrävde de positiva verkningarna av de gällande åtgärderna, både i fråga om kvantiteter och om priser.

(80)

Mot bakgrund av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att den slutgiltiga antidumpningstullen på import av bords- och köksartiklar av keramiskt material med ursprung i Kina har kringgåtts genom kanalisering av försäljningen via vissa kinesiska exporterande tillverkare som omfattas av en lägre tull.

(81)

I enlighet med artikel 13.1 i grundförordningen bör den övriga antidumpningstullen på import av den berörda produkten med ursprung i Kina därför utvidgas till att omfatta import av samma produkt som deklareras vara tillverkad av vissa företag som omfattas av en lägre tull, eftersom de faktiskt tillverkas av företag som omfattas av en högre individuell tull eller en övrig tull på 36,1 %.

(82)

Det är därför lämpligt att utvidga den åtgärd som fastställs i artikel 1.2 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/1198 (13) för ”övriga företag”, vilket är en slutgiltig antidumpningstull på 36,1 % på nettopriset fritt unionens gräns, före tull.

(83)

I enlighet med artiklarna 13.3 och 14.5 i grundförordningen, där det föreskrivs att eventuella utvidgade åtgärder bör tillämpas på import till unionen som varit föremål för registrering i enlighet med förordningen om inledande, bör tull tas ut på den registrerade importen av bords- och köksartiklar av keramiskt material med ursprung i Kina som importerades till unionen enligt Taric-tilläggsnummer för de 30 tillverkare som befanns kanalisera sin försäljning. Beloppet för de antidumpningstullar som ska tas ut retroaktivt bör vara differensen mellan den övriga tullen på 36,1 % och det belopp som det företaget har betalat ut.

(84)

Kommissionen jämförde de inlämnade exportuppgifterna i svaren på frågeformuläret med de uppgifter som rapporterats i den databas som inrättats enligt artikel 14.6. Kommissionen noterade att för vissa kinesiska exporterande tillverkare var de rapporterade uppgifterna i den databas som inrättats enligt artikel 14.6 högre än de rapporterade uppgifterna i svaren på frågeformuläret.

(85)

Kommissionen jämförde också de sistnämnda uppgifterna med andra källor vid kontrollbesöken på plats, såsom inkomstdeklarationer och mervärdesskattedeklarationer. I många fall konstaterades skillnader mellan inlämnade och därefter kontrollerade exportuppgifter i svaren på frågeformuläret, å ena sidan, och de uppgifter som rapporterats in till den databas som inrättats enligt artikel 14.6, å andra sidan.

(86)

I skäl 5 hänvisade kommissionen till missbruk av Taric-tilläggsnummer som är företagsspecifika. Sådan felaktig användning kan förklara de ovannämnda skillnaderna i exportuppgifterna som beskrivs i skälen 71 och 72.

(87)

Kommissionen tog därför upp frågan om eventuellt missbruk av de företagsspecifika Taric-tilläggsnumren med företrädare för de exporterande tillverkare där kommissionen, på grundval av sina kontroller, ansåg att deras Taric-tilläggsnummer missbrukades av andra företag, snarare än att de exporterande tillverkarna själva ägnade sig åt kanalisering.

(88)

Den 4 juli 2019 diskuterades frågan om eventuellt missbruk av Taric-tilläggsnummer också med de kinesiska myndigheterna och den kinesiska handelskammaren för import och export av lätta industriprodukter och hantverksprodukter (nedan kallad handelskammaren).

(89)

På grundval av dessa diskussioner ansåg kommissionen att särskilda åtgärder behövdes för att minska risken för eventuellt missbruk av företagsspecifika Taric-tilläggsnummer, särskilt genom att skärpa importkraven och övervaka importen av kinesiska köksartiklar och bords- och köksartiklar till EU. Eftersom många kinesiska tillverkare exporterar till EU endast via icke-närstående handlare är det lämpligt att stärka det nuvarande systemet enligt följande:

(90)

Importören bör åläggas att lämna följande handlingar till medlemsstaternas tullmyndigheter:

(91)

Även om dessa handlingar är nödvändiga för att tullmyndigheterna i medlemsstaterna ska kunna tillämpa de individuella satserna för antidumpningstullen på import, är dessa handlingar inte den enda omständighet som tullmyndigheterna ska beakta. Även om de åtföljs av dessa två handlingar som uppfyller samtliga krav, måste medlemsstaternas tullmyndigheter utföra sina sedvanliga kontroller och kan, liksom i alla andra fall, kräva ytterligare handlingar (transportdokument osv.) för att kontrollera att uppgifterna i deklarationen är riktiga och för att säkerställa att den påföljande tillämpningen av den lägre tullsatsen är berättigad i enlighet med tullagstiftningen.

(92)

Till följd av de diskussioner som nämns i skäl 88 sände kommissionen dessutom den 9 augusti 2019 en skrivelse till de kinesiska myndigheterna och handelskammaren där de föreslog att de skulle samarbeta för att stärka importkraven och övervakningssystemet. Den 1 september 2019 godtog de kinesiska myndigheterna och handelskammaren att delta i ett nytt system för genomförande enligt följande: Varje exporterande tillverkare som har en tull som inte är lika med 36,1 % skulle uppmanas att sända en kopia av sin handelsfaktura till handelskammaren, som i sin tur skulle lämna in en årlig rapport till kommissionen om exportuppgifterna för dessa exporterande tillverkare.

(93)

Efter utlämnandet av uppgifter meddelade European Ceramic Industry Association att den välkomnade de detaljerade resultat som redovisas i det allmänna meddelandet av uppgifter, och att den stödde de föreslagna åtgärderna, bland annat övervakning av importen och krav på ett antal handlingar som medlemsstaterna ska samla in i tullen.

(94)

Kommissionen underrättade alla berörda parter om de viktigaste omständigheter och överväganden som ledde fram till de ovannämnda slutsatserna och uppmanade parterna att inkomma med synpunkter. De muntliga och skriftliga argument som parterna lämnade in beaktades. Inget argument medförde dock någon ändring av de slutgiltiga undersökningsresultaten.

(95)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036.