10.7.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/12

(1)

I förordning (EG) nr 999/2001 fastställs bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av transmissibel spongiform encefalopati (TSE) hos djur. Förordningen är tillämplig på framställning och avyttring, samt i vissa särskilda fall export, av levande djur och animaliska produkter.

(2)

I förordning (EG) nr 999/2001 definieras specificerat riskmaterial som de vävnader som förtecknas i bilaga V till förordningen, och där föreskivs också att specificerat riskmaterial ska avlägsnas och bortskaffas i enlighet med bilaga V till samma förordning och med förordning (EG) nr 1069/2009 (2). Avlägsnande av specificerat riskmaterial är en åtgärd som är avsedd att hantera BSE-risken hos nötkreatur, får och getter. En förteckning över specificerat riskmaterial hos får och getter finns i punkt 1 b i bilaga V till förordning (EG) nr 999/2001.

(3)

OIE:s (Världsorganisationen för djurhälsa) rekommendationer om BSE i kapitel 11.4 i OIE:s Terrestrial Animal Health Code (3) är bara tillämpliga på BSE-smittämnet hos nötkreatur. När det gäller får och getter har OIE således inte fastställt någon förteckning över vävnader som det inte bör bedrivas handel med på grund av deras BSE-risk.

(4)

I kommissionens strategidokument om TSE för 2010–2015 (4) föreslås en möjlighet att se över den gällande förteckningen över specificerat riskmaterial mot bakgrund av forskningsrön och med beaktande av utvecklingen av den epidemiologiska situationen när det gäller BSE. Den epidemiologiska situationen när det gäller BSE i unionen har förbättrats betydligt. Under 2016 rapporterades fem BSE-fall hos nötkreatur i unionen jämfört med 2 166 rapporterade fall under 2001. Denna förbättring av BSE-situationen i unionen återspeglas i det faktum att 24 medlemsstater och två regioner i en medlemsstat nu har erkänts ha en försumbar BSE-risk i enlighet med kommissionens beslut 2007/453/EG (5), på grundval av den BSE-riskstatus som tillerkänts dem av OIE.

(5)

När det gäller specificerat riskmaterial från små idisslare nämns i kommissionens strategidokument om TSE för 2010–2015 en då pågående riskbedömning av relevansen av förteckningen över specificerat riskmaterial hos små idisslare. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) offentliggjorde denna riskbedömning den 2 december 2010 i ett vetenskapligt yttrande om BSE-/TSE-infektivitet i vävnader från små idisslare (nedan kallat Efsas yttrande från 2010) (6). I detta yttrande uppskattade Efsa att antalet små idisslare med BSE-smitta som skulle kunna komma in i livsmedelskedjan i unionen varje år är mycket begränsat, och bekräftade att dessa uppskattningar talar mot en utbredd BSE-epidemi i populationen av små idisslare i unionen. Efsas slutsats är giltig för hela unionen, oavsett medlemsstaternas BSE-riskstatus.

(6)

Enligt det gemensamma vetenskapliga yttrande om ett eventuellt epidemiologiskt eller molekylärt samband mellan TSE hos djur och människor som antogs av Efsa och Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar den 9 december 2010 (7) har det endast rapporterats två fall av BSE som förekommer under naturliga omständigheter i hela världen hos getter och inget fall av naturligt förekommande BSE har rapporterats hos får. De två naturliga BSE-fallen påvisades hos getter som föddes innan förbudet mot utfodring av produktionsdjur med bearbetat animaliskt protein infördes och vid en tidpunkt då BSE-epidemin hos nötkreatur nådde sin topp.

(7)

Den 5 augusti 2015 offentliggjorde Efsa ett vetenskapligt yttrande avseende en begäran om granskning av en vetenskaplig publikation om den zoonotiska potentialen hos prioner från skrapie hos får (nedan kallat Efsas yttrande från 2015) (8). I det yttrandet konstaterade Efsa att det inte finns några belägg för ett orsakssamband mellan skrapie och TSE hos människor och bekräftade att det enda TSE-smittämne som visat sig vara zoonotiskt är det klassiska BSE-smittämnet. Efsa framhöll vidare att det saknas epidemiologiska belägg som tyder på att skrapie är zoonotiskt, särskilt eftersom sporadisk Creutzfeldt-Jakobs sjukdom hos människor förekommer i liknande utsträckning i länder med minimal förekomst av skrapie som i länder med hög förekomst av skrapie.

(8)

De gällande kraven för avlägsnande av specificerat riskmaterial från små idisslare bör därför ändras så att endast vävnaderna med den högsta BSE-infektiviteten hos smittade små idisslare betecknas som specificerat riskmaterial. Enligt Efsas yttrande från 2010 visar försöksdata att den högsta infektiviteten hos får som inympats med BSE hittas i hjärnan och i ryggmärgen.

(9)

Med hänsyn till den praktiska svårigheten att säkerställa att skallben inte kontaminerats med hjärnvävnad bör skallen hos får och getter som är äldre än tolv månader eller som har en permanent framtand som trängt genom tandköttet även fortsättningsvis betecknas som specificerat riskmaterial i bilaga V till förordning (EG) nr 999/2001.

(10)

Endast skalle, inklusive hjärna och ögon, och ryggmärg från djur som är äldre än tolv månader eller som har en permanent framtand som trängt genom tandköttet bör därför betraktas som specificerat riskmaterial hos får och getter.

(11)

På grund av får- och getuppfödningens särdrag är det sällan möjligt att fastställa den exakta födelsedagen för dessa djur, och följaktligen ingår inte sådana uppgifter i det register för anläggningen som krävs enligt rådets förordning (EG) nr 21/2004 (9). Därför måste för närvarande hjärna, skalle och ögon från får och getter avlägsnas om djuret är äldre än tolv månader eller om det har en permanent framtand som trängt genom tandköttet.

(12)

Uppskattningen av fårs och getters ålder utifrån tandbildning ger bara ett närmevärde, eftersom den dag då den första permanenta framtanden tränger fram hos får och getter kan variera med flera månader. Andra metoder för uppskattning av huruvida får och getter som sänts för slakt är äldre än tolv månader kan ge en likvärdig garantinivå när det gäller djurets ålder. Eftersom dessa metoder kan bero på särdragen hos får- och getslaktmetoder på nationell nivå bör metodernas tillförlitlighet utvärderas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där slakten sker. Punkt 1 b i bilaga V till förordning (EG) nr 999/2001 bör därför ändras för att ge möjlighet att uppskatta huruvida ett djur är äldre än tolv månader genom en metod som godkänts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där slakten sker.

(13)

Bilaga V till förordning (EG) nr 999/2001 bör ändras i enlighet med detta.

(14)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.