(1)

Enligt direktiv 2002/32/EG är det förbjudet att använda produkter avsedda för djurfoder vilkas halt av främmande ämnen överskrider de högsta tillåtna halter som fastställs i bilaga I till direktivet.

(2)

När direktiv 2002/32/EG antogs förklarade kommissionen att de bestämmelser som fastställdes i bilaga I till direktivet skulle ses över mot bakgrund av aktuella vetenskapliga riskbedömningar och med beaktande av förbudet mot utspädning av de kontaminerade produkter avsedda för djurfoder som inte uppfyller kraven.

(3)

Vetenskapliga panelen för främmande ämnen i livsmedelskedjan vid Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet avgav på begäran av kommissionen den 2 juni 2004 ett yttrande om bly som främmande ämne i djurfoder.

(4)

Kontaminering av livsmedel med bly är ett hot mot folkhälsan. Bly ansamlas i viss utsträckning i njur- och levervävnad; muskelvävnader innehåller mycket låga restmängder av bly och övergången i mjölk är begränsad. Animaliska livsmedel är därför inte en viktig källa för människors exponering för bly.

(5)

Nötkreatur och får förefaller vara de känsligaste djurarterna när det gäller akut toxicitet hos bly. Enskilda förgiftningsfall har rapporterats i samband med intag av foderråvaror som kommer från förorenade områden eller oavsiktligt intag av blykällor. De nivåer som hittats i kommersiella foderråvaror i Europeiska unionen orsakar dock inte kliniska tecken på toxicitet.

(6)

Befintlig lagstiftning om bly i produkter avsedda för djurfoder utgör generellt sett en tillräcklig garanti för att dessa produkter inte skall medföra någon fara för människors eller djurs hälsa eller ha en ogynnsam inverkan på djuruppfödningen.

(7)

Eftersom nötkreatur och får förefaller vara de känsligaste djurarterna och grönfoder utgör huvuddelen av deras dagsgiva, är det viktigt att föreskriva en översyn som eventuellt kommer att leda till en ytterligare sänkning av maximinivån för bly i grönfoder.

(8)

Dessutom är det skäl att fastställa en maximinivå för bly i tillsatser som hör till gruppen spårelement, bindemedel och klumpförebyggande medel och för förblandningar. Maximinivån för förblandningar har fastställts med hänsyn till de tillsatser som har den högsta blynivån, men inte till olika djurarters känslighet för bly. Med hänsyn till skyddet för djurhälsa och folkhälsa har därför producenten av förblandningen ansvar för att tillse att den inte bara uppfyller kraven avseende maximinivåer i förblandningar, utan också att bruksanvisningen för förblandningen uppfyller kraven avseende maximinivåer i tillskottsfoder och helfoder.

(9)

Vetenskapliga panelen för främmande ämnen i livsmedelskedjan vid Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet avgav den 22 september 2004 på begäran av kommissionen ett yttrande om fluor som främmande ämne i djurfoder.

(10)

Fluor ansamlas särskilt i förkalkad vävnad. Däremot övergår fluor endast i begränsad omfattning i ätbar vävnad, inklusive mjölk och ägg. Fluorhalterna i animaliska livsmedel bidrar därför endast marginellt till människors exponering för fluor.

(11)

I Europeiska unionen är fluorhalterna i betesgräs och andra betesväxter liksom i foderblandningar i allmänhet låga, och djurs exponering för fluor ligger därför i allmänhet under en nivå som ger skadeverkningar. Inom vissa geografiska områden och särskilt i närheten av industrianläggningar med stora utsläpp av fluor har en överexponering för fluor kunnat sättas i samband med missbildningar i tänder och benstomme.

(12)

Befintlig lagstiftning om fluor i produkter avsedda för djurfoder utgör en tillräcklig garanti för att dessa produkter inte skall medföra någon fara för människors eller djurs hälsa eller ha en ogynnsam inverkan på djuruppfödningen.

(13)

Den extraktionsmetod som används har stor betydelse för analysresultatet, och det är därför viktigt att fastställa vilken metod som skall användas. Likvärdiga metoder som visats ha en lika god extraktionseffektivitet får användas.

(14)

Nivån för fluor i marina kräftdjur som krill (lysräkor) måste ändras med hänsyn till de nya bearbetningsmetoder som används för att förbättra näringsvärdet och minska förlusten av biomassa men som också leder till högre fluorhalter i slutprodukten.

(15)

I kommissionens direktiv 84/547/EEG av den 26 oktober 1984 om ändring av bilagorna till rådets direktiv 70/524/EEG om fodertillsatser (3) fastställs en maximinivå för fluor i vermikulit (E 561). Tillämpningsområdet för direktiv 2002/32/EG gör det möjligt att fastställa maximinivåer för främmande ämnen i fodertillsatser, och de bestämmelser som gäller för främmande ämnen bör för klarhetens skull samlas i en enda text.

(16)

Vetenskapliga panelen för främmande ämnen i livsmedelskedjan vid Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet avgav den 2 juni 2004 på begäran av kommissionen ett yttrande om kadmium som främmande ämne i djurfoder.

(17)

Kontaminering av livsmedel med kadmium är ett hot mot folkhälsan. Ansamling av kadmium i animalisk vävnad är en funktion av koncentrationen i födan och exponeringens varaktighet. Den korta livstiden för sådana djur som slaktsvin och fjäderfä innebär att risken är liten för att alltför höga kadmiumkoncentrationer skall uppnås i ätbara vävnader hos dessa djur. Gnagare och hästar kan dock exponeras under hela sin livstid för kadmium i betesmarker. I vissa regioner kan detta leda till en alltför hög ansamling av kadmium särskilt i njurarna.

(18)

Kadmium är giftigt för alla djurarter. Hos de flesta arter av tamdjur, bl.a. svin som anses vara den känsligaste arten, är det osannolikt att allvarligare kliniska symtom uppstår om kadmiumkoncentrationen i födan stannar under 5 mg per kilogram foder.

(19)

Befintlig lagstiftning om kadmium i produkter avsedda för djurfoder utgör en tillräcklig garanti för att dessa produkter inte skall medföra någon fara för människors eller djurs hälsa eller ha en ogynnsam inverkan på djuruppfödningen.

(20)

Ingen maximinivå är för närvarande fastställd för foder för sällskapsdjur och för foderråvaror av mineraliskt ursprung, med undantag av fosfater. En maximinivå bör fastställas för dessa produkter, som är avsedda för djurfoder. Den nuvarande maximinivån för kadmium i fiskfoder bör ändras med hänsyn till den senaste utvecklingen när det gäller framtagning av fiskfoder som innehåller högre andelar fiskolja och fiskmjöl. Dessutom bör en maximinivå för kadmium fastställas för tillsatser som hör till gruppen spårelement, bindemedel och klumpförebyggande medel och för förblandningar. Maximinivån för förblandningar har fastställts med hänsyn till de tillsatser som har den högsta kadmiumnivån, men inte till olika djurarters känslighet för kadmium. Med hänsyn till skyddet för djurhälsa och folkhälsa har därför producenten av förblandningen, i enlighet med artikel 16 i förordning (EG) nr 1831/2003, ansvaret för att förblandningen inte bara uppfyller kraven avseende maximinivåer i förblandningar, utan också för att bruksanvisningen till förblandningen uppfyller kraven avseende maximinivåer i tillskottsfoder och helfoder.

(21)

Direktiv 2002/32/EG och direktiv 84/547/EEG bör därför ändras i enlighet med detta.

(22)

De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.