16.12.2006

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 358/3

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1857/2006

av den 15 december 2006

om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i fördraget på statligt stöd till små och medelstora företag som är verksamma inom produktion av jordbruksprodukter och om ändring av förordning (EG) nr 70/2001

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 994/98 av den 7 maj 1998 om tillämpningen av artiklarna 92 och 93 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen på vissa slag av övergripande statligt stöd (1), särskilt artikel 1.1 a i,

efter att ha offentliggjort ett utkast till denna förordning,

efter samråd med rådgivande kommittén för statligt stöd, och

av följande skäl:

(1)	Genom förordning (EG) nr 994/98 bemyndigas kommissionen att i enlighet med artikel 87 i fördraget förklara att stöd till små och medelstora företag på vissa villkor är förenliga med den gemensamma marknaden och undantagna från anmälningsskyldigheten enligt artikel 88.3 i fördraget.

(2)

Kommissionens förordning (EG) nr 70/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd till små och medelstora företag (2) skall inte tillämpas på verksamhet som hör samman med produktion, bearbetning eller saluföring av de produkter som finns upptagna i bilaga I till fördraget.

(3)

Kommissionen har i ett stort antal beslut tillämpat artiklarna 87 och 88 i fördraget på små och medelstora företag som är verksamma inom produktion, bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter och har också redogjort för sin politik på området, senast i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till jordbrukssektorn (3). För att säkerställa effektiv kontroll och förenklad administration utan att kommissionens kontroll försvagas bör kommissionen, mot bakgrund av kommissionens stora erfarenhet av att tillämpa dessa artiklar på små och medelstora företag som är verksamma inom produktion av jordbruksprodukter, göra bruk av sina befogenheter enligt förordning (EG) nr 994/98 även på små och medelstora företag som är verksamma inom produktion av jordbruksprodukter, i den mån artikel 89 i fördraget har förklarats tillämplig på sådana produkter.

(4)

Under de kommande åren måste jordbruket anpassa sig till nya förutsättningar och ytterligare förändringar beträffande marknadsutveckling, marknadsåtgärder och handelsregler, konsumenternas krav och val och gemenskapens utvidgning. Dessa förändringar kommer att påverka inte bara jordbruksmarknaderna utan även den lokala ekonomin i allmänhet i landsbygdsområdena. Landsbygdsutvecklingspolitiken bör ha som mål att återställa och höja landsbygdsområdenas konkurrenskraft och bör därför bidra till att bevara och skapa sysselsättning på landsbygden.

(5)

Små och medelstora företag spelar en avgörande roll för att skapa arbetstillfällen och medverkar allmänt till social stabilitet och en dynamisk ekonomi. Deras utveckling kan emellertid hämmas av t.ex. brister i marknadens sätt att fungera. De har ofta svårigheter att få tillgång till kapital och krediter till följd av obenägenheten att ta risker på vissa finansiella marknader och de begränsade garantier som dessa företag kan erbjuda. De små och medelstora företagens begränsade resurser kan också inskränka deras möjligheter att få tillgång till information, särskilt om ny teknik och nya marknader. Mot bakgrund av dessa överväganden bör det stöd som genom denna förordning undantas från anmälningsskyldighet syfta till att underlätta utvecklingen av verksamheten i de små och medelstora företagen, under förutsättning att stödet inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset. En sådan utveckling bör uppmuntras och stödjas genom förenkling av det befintliga regelverket i den utsträckning som detta gäller små och medelstora företag.

(6)

Produktion, bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter i gemenskapen domineras i stort sett av små och medelstora företag. Det finns dock betydande strukturskillnader mellan primär produktion, å ena sidan, och bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter, å andra sidan. Bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter liknar ofta bearbetning och saluföring av industriprodukter. Därför förefaller det vara mer ändamålsenligt att använda ett annat tillvägagångssätt för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter och att låta dessa verklsamheter omfattas av reglerna för industriprodukter. Därför – och i strid med det tillvägagångssätt som förordas i kommissionens förordning (EG) nr 1/2004 av den 23 december 2003 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd till små och medelstora företag som är verksamma inom produktion, bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter (4) – förefaller det vara lämpligt att upprätta en förordning om undantag som är inriktad på den primära jordbruksproduktionens specifika behov.

(7)

Genom rådets förordning (EG) nr 1257/1999 av den 17 maj 1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) till utveckling av landsbygden och om ändring och upphävande av vissa förordningar (5) och rådets förordning (EG) nr 1698/2005 av den 20 september 2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) (6) har det införts särskilda bestämmelser för statligt stöd för vissa landsbygdsutvecklingsåtgärder för vilka stöd kan ges från medlemsstaterna utan finansiering från gemenskapen.

(8)

Genom den här förordningen bör undantag medges för alla stöd som uppfyller förordningens samtliga krav, och för alla stödordningar, förutsatt att varje stöd som kan beviljas inom ramen för dessa ordningar uppfyller samtliga tillämpliga krav enligt förordningen. För att säkerställa effektiv övervakning och förenklad administration utan att kommissionens kontroll försvagas bör stödordningar och enskilda stöd som inte omfattas av någon stödordning innehålla en uttrycklig hänvisning till den här förordningen.

(9)

Med hänsyn till behovet av att uppnå balans mellan minsta möjliga snedvridning av konkurrensen inom den understödda sektorn och den här förordningens mål, bör individuella stöd som överskrider ett fastställt högsta belopp inte medges undantag genom den här förordningen, oavsett om de omfattas av en stödordning som har beviljats undantag genom den här förordningen eller inte.

(10)

Exportstöd och stöd som gynnar inhemska produkter på bekostnad av importerade produkter bör inte undantas enligt den här förordningen. Sådant stöd kan vara oförenligt med gemenskapens internationella skyldigheter. Bidrag till kostnaderna för deltagande i handelsmässor, eller för undersökningar eller konsulttjänster som behövs för att lansera en ny produkt eller en befintlig produkt på en ny marknad, bör normalt sett inte anses utgöra exportstöd.

(11)

För att vid tillämpningen av denna förordning eliminera olikheter som kan medföra snedvridningar av konkurrensen och för att underlätta samordningen mellan olika initiativ inom gemenskapen och på nationell nivå som rör små och medelstora företag samt av hänsyn till administrativ klarhet och rättslig förutsebarhet, bör definitionen av små och medelstora företag i den här förordningen vara densamma som den som anges i bilaga I till förordning (EG) nr 70/2001.

(12)	I enlighet med kommissionens praxis och för att säkerställa att stödet är proportionellt och begränsas till det belopp som är nödvändigt, bör tröskelvärdena uttryckas som stödnivåer i förhållande till stödberättigande kostnader snarare än som maximala stödbelopp.

(13)

För att fastställa huruvida stöd som omfattas av denna förordning är förenliga med den gemensamma marknaden är det nödvändigt att ta hänsyn till stödnivån och således stödbeloppet uttryckt i bidragsekvivalenter. Vid beräkningen av bidragsekvivalenten för stöd som betalas ut i flera omgångar måste de marknadsräntor som rådde när stödet beviljades användas. För att säkerställa en enhetlig, överblickbar och enkel tillämpning av reglerna för statligt stöd, bör med marknadsräntor i den här förordningen avses de referensräntor som löpande fastställs av kommissionen på grundval av objektiva kriterier och som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning samt på Internet.

(14)

I syfte att säkerställa överblickbarhet och effektiv övervakning bör den här förordningen endast vara tillämplig på stödåtgärder som kan överblickas. Därmed avses stödåtgärder där det är möjligt att på förhand exakt beräkna bruttobidragsekvivalenten uttryckt i procent av de stödberättigande utgifterna utan att behöva göra en riskbedömning (t.ex. bidrag, räntesubventioner och begränsade fiskala åtgärder). Offentliga lån bör anses vara överblickbara, förutsatt att de omfattas av sedvanlig säkerhet och inte medför ett onormalt risktagande, och därför inte anses innehålla inslag av statliga garantier. I princip bör stödåtgärder som inbegriper statliga garantier eller offentliga lån med inslag av statliga garantier inte betraktas som överblickbara. Sådana stödåtgärder bör dock anses vara överblickbara om de har anmälts till kommissionen efter det att denna förordning har antagits och den metod som använts för att beräkna stödnivån i den statliga garantin har godkänts av kommissionen innan stödåtgärden genomförts. Kommissionen kommer att bedöma beräkningsmetoden i enlighet med tillkännagivandet om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd i form av garantier (7). Statliga aktieköp och stöd som ingår i riskkapitalåtgärder bör inte betraktas som överblickbart stöd. Stödåtgärder som inte är överblickbara bör alltid anmälas till kommissionen. Anmälningar av stödåtgärder som inte kan överblickas kommer att bedömas av kommissionen särskilt utifrån kriterierna i Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till jordbruk och skogsbruk 2007–2013.

(15)	I enlighet med kommissionens praxis för att utvärdera statligt stöd inom jordbrukssektorn är det inte nödvändigt att göra skillnad mellan små företag och medelstora företag. För vissa typer av stöd är det lämpligt att fastställa totala stödbelopp som en stödmottagare kan få.

(16)

Enligt kommissionens erfarenhet bör stödtaken fastställas till en nivå som ger en balans mellan målsättningen att skapa minsta möjliga snedvridning av konkurrensen inom den understödda sektorn och målsättningen att underlätta utvecklingen av de små och medelstora jordbruksföretagens ekonomiska verksamhet. För att stämma överens med gemenskapsfinansierat stöd bör taken harmoniseras med dem som fastställs i förordning (EG) nr 1257/1999 och i förordning (EG) nr 1698/2005.

(17)

Det är lämpligt att fastställa ytterligare villkor som bör uppfyllas av varje stödordning eller individuellt stöd som beviljas undantag med stöd av denna förordning. Alla produktionsrestriktioner eller begränsningar av gemenskapens stöd enligt den gemensamma organisationen av marknaden bör beaktas. Med hänvisning till artikel 87.3 c i fördraget bör stöd inte ha som enda syfte att fortlöpande eller periodiskt minska de driftskostnader som stödmottagaren normalt skall stå för, och de bör stå i proportion till de hinder som måste övervinnas för att uppnå de sociala och ekonomiska fördelar som anses vara i gemenskapens intresse. Ensidiga statliga stödåtgärder vars enda syfte är att förbättra producenternas ekonomiska situation men som inte på något sätt bidrar till att sektorn utvecklas och i synnerhet stöd som beviljas endast på basis av pris, kvantitet, produktionsenhet eller produktionsmedelsenhet anses utgöra driftsstöd som är oförenliga med den gemensamma marknaden. Det är vidare troligt att sådana stöd kommer att störa marknadsmekanismerna inom de gemensamma marknadsordningarna. Tillämpningsområdet för denna förordning bör därför begränsas till vissa typer av stöd.

(18)

Genom den här förordningen bör stöd till små och medelstora jordbruksföretag undantas från anmälningsskyldigheten oberoende av var företagen är belägna. Investeringar och skapande av arbetstillfällen kan bidra till den ekonomiska utvecklingen i mindre gynnade områden och i områden som anges i artikel 36 a i–iii i förordning (EG) nr 1698/2005. Små och medelstora jordbruksföretag i dessa områden har strukturella nackdelar på grund av sin lokalisering och svårigheter på grund av sin begränsade storlek. Små och medelstora företag i sådana områden bör därför beviljas högre stödtak.

(19)

På grund av risken för snedvridningar till följd av riktat investeringsstöd och för att ge jordbrukarna frihet att besluta om vilka produkter som de vill investera i, bör det investeringsstöd som beviljas undantag genom den här förordningen inte begränsas till särskilda jordbruksprodukter. Detta får inte hindra en medlemsstat från att utesluta vissa jordbruksprodukter från sådant stöd eller sådana ordningar, särskilt när det inte finns några normala avsättningsmöjligheter på marknaden. Vissa typer av investeringar bör också uteslutas från den här förordningen.

(20)

När stöd beviljas för anpassning till nyligen införda normer på gemenskapsnivå bör medlemsstaterna inte kunna förlänga anpassningsperioden för jordbrukarna genom att dröja med att införa sådana regler. Därför bör det datum tydligt anges från vilket den nya lagstiftningen inte längre kan anses som ny.

(21)

Vissa rådsförordningar på jordbruksområdet föreskriver särskilda bemyndiganden för att medlemsstaten skall kunna betala ut stöd, ofta i kombination med eller utöver gemenskapsfinansiering. I de bestämmelserna föreskrivs vanligtvis inte undantag från anmälningsskyldigheten enligt artikel 88 i fördraget i den mån som sådana åtgärder uppfyller villkoren i artikel 87.1 i fördraget. Eftersom villkoren för sådant stöd tydligt anges i de förordningarna eller det föreligger en skyldighet att meddela sådana åtgärder till kommissionen enligt de särskilda bestämmelserna i de förordningarna behövs det inte någon ytterligare anmälan enligt artikel 88.3 i fördraget för att kommissionen skall kunna göra en bedömning av dessa åtgärder. För att skapa förutsebarhet bör det finnas en hänvisning till de bestämmelserna i den här förordningen, och det bör därför inte krävas att åtgärderna skall anmälas enligt artikel 88 i fördraget, i den mån det i förväg kan garanteras att sådant stöd enbart beviljas små och medelstora företag.

(22)

För att säkerställa att stödet är nödvändigt och fungerar som ett incitament för att utveckla en viss verksamhet bör undantag enligt denna förordning inte beviljas för verksamhet som stödmottagaren även skulle bedriva på rena marknadsvillkor. Inget stöd bör beviljas retroaktivt när det gäller verksamhet som redan har genomförts av stödmottagaren.

(23)

Undantag bör inte medges enligt denna förordning för stöd som kumuleras med annat statligt stöd, inbegripet stöd från nationella, regionala eller lokala myndigheter, med offentligt stöd som beviljas enligt förordning (EG) nr 1698/2005 eller med gemenskapsbidrag, om, i förhållande till samma stödberättigande kostnader, ett sådant kumulerat stöd överstiger de tröskelvärden som anges i denna förordning. Stöd som undantas enligt den här förordningen bör inte kumuleras med stöd av mindre betydelse i den mening som avses i kommissionens förordning (EG) nr 1860/2004 av den 6 oktober 2004 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse inom jordbruks- och fiskerisektorn (8) – i förhållande till samma stödberättigande kostnader eller investeringsprojekt, om en sådan kumulering skulle leda till en högre stödnivå än den som fastställs i den här förordningen.

(24)

I syfte att säkerställa insyn och effektiv kontroll i enlighet med artikel 3 i förordning (EG) nr 994/98 är det lämpligt att utarbeta ett standardformulär som medlemsstaterna bör använda för att förse kommissionen med sammanfattande information för offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning, varje gång en stödordning genomförs eller ett enskilt stöd som inte täcks av någon sådan stödordning beviljas enligt denna förordning. Av samma skäl är det lämpligt att fastställa regler för de register som medlemsstaterna bör föra över stöd som inte ingår i den här förordningen. Beträffande den årliga rapport som medlemsstaterna är skyldiga att överlämna till kommissionen, är det lämpligt att kommissionen fastställer sina särskilda krav. Den sammanfattande informationen och den årliga rapporten bör lämnas i elektronisk form eftersom den teknik som krävs är allmänt tillgänglig.

(25)

Om en medlemsstat inte fullgör sin rapporteringsskyldighet enligt denna förordning kan det innebära att kommissionen inte har möjlighet att fullgöra den granskning som avses i artikel 88.1 i fördraget och i synnerhet bedöma om den kumulerade ekonomiska effekten av de stöd som beviljas undantag genom denna förordning är sådan att den påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset. Behovet av att kunna bedöma den kumulerade effekten av statligt stöd är särskilt stort i de fall samma stödmottagare kan få stöd beviljade genom flera olika källor, vilket i allt större utsträckning är fallet på jordbruksområdet. Det är därför mycket viktigt att medlemsstaterna snabbt meddelar lämpliga uppgifter innan de beviljar stöd enligt den här förordningen.

(26)	Stöd till företag som är verksamma inom bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter bör omfattas av reglerna för stöd till små och medelstora företag inom andra sektorer som fastställs i förordning (EG) nr 70/2001. Förordning (EG) nr 70/2001 bör därför ändras.

(27)	Statligt stöd som undantas genom förordning (EG) nr 1/2004 bör fortsätta att vara undantaget om det uppfyller samtliga villkor i den här förordningen.

(28)	Det är lämpligt att fastställa övergångsbestämmelser för stöd som beviljades innan denna förordning trädde i kraft och som inte anmäldes, i strid med skyldigheten enligt artikel 88.3 i fördraget.

(29)

Den här förordningen påverkar inte medlemsstaternas möjligheter att anmäla stöd till små och medelstora företag som är verksamma inom produktion av jordbruksprodukter. Sådana anmälningar kommer att bedömas av kommissionen mot bakgrund av den här förordningen och på grundval av Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till jordbruk och skogsbruk 2007–2013. Anmälningar som inte avgjorts den dag då den här förordningen träder i kraft bör i första hand bedömas enligt den här förordningen och, om de villkor som fastställs i den inte uppfylls, utifrån Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till jordbruk och skogsbruk 2007–2013.

(30)

Mot bakgrund av kommissionens erfarenhet på detta område, särskilt av hur ofta det i allmänhet är nödvändigt att se över politiken på området statligt stöd, bör tillämpningsperioden för denna förordning begränsas. Om denna förordnings giltighetstid skulle löpa ut utan att förlängas, bör stödordningar som redan undantagits enligt denna förordning fortsätta att vara undantagna under ytterligare en sexmånadersperiod, i syfte att ge medlemsstaterna tid att anpassa sig.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL 1

TILLÄMPNINGSOMRÅDE, DEFINITIONER OCH VILLKOR

Artikel 1

Tillämpningsområde

1.   Denna förordning skall gälla för överblickbart stöd som beviljas små och medelstora jordbruksföretag som är verksamma inom primär produktion av jordbruksprodukter. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 9 skall den inte tillämpas på stöd som beviljas för utgifter i samband med bearbetning eller saluföring av jordbruksprodukter.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 16.1 a skall denna förordning inte gälla för

a)	exportrelaterade stöd, dvs. stöd som är direkt kopplade till exportvolymen, till upprättandet eller driften av ett distributionsnät eller till andra löpande utgifter i samband med exportverksamhet,

b)	stöd som gynnar användningen av inhemska varor på bekostnad av importerade.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

1.   stöd: varje åtgärd som uppfyller samtliga kriterier som anges i artikel 87.1 i fördraget.

2.   jordbruksprodukt:

a)	de produkter som förtecknas i bilaga I till fördraget, med undantag av fiskeri- och vattenbruksprodukter som omfattas av rådets förordning (EG) nr 104/2000 (9),

b)	produkter som omfattas av KN-nummer 4502, 4503 och 4504 (korkprodukter),

c)	de imitations- eller ersättningsprodukter för mjölk och mjölkprodukter som avses i artikel 3.2 i rådets förordning (EEG) nr 1898/87 (10).

3.   bearbetning av jordbruksprodukter: varje process som en jordbruksprodukt undergår som till resultat ger en produkt som också är en jordbruksprodukt med undantag av sådana processer inom jordbruksföretag som är nödvändiga för att bearbeta en animalisk eller vegetabilisk produkt för den första försäljningen.

4.   saluföring av jordbruksprodukter: att ställa fram eller visa upp sådana produkter i avsikt att sälja dem, erbjuda dem för försäljning, leverera dem eller på annat sätt föra ut dem på marknaden med undantag av primärproducenters första försäljning till återförsäljare eller bearbetningsföretag och varje åtgärd för att förbereda en produkt för en sådan första försäljning. Primärförsäljares försäljning till slutkonsumenter skall betraktas som saluföring om den sker i separata lokaler som är särskilt avsedda för detta syfte.

5.   små och medelstora företag: små och medelstora företag enligt definitionen i bilaga I till förordning (EG) nr 70/2001.

6.   bruttostödnivå: stödbeloppet uttryckt i procent av projektets stödberättigande kostnader. Alla sifferuppgifter som används skall avse belopp före eventuella avdrag för direkt skatt. Om stöd beviljas i någon annan form än som bidrag, skall stödbeloppet vara lika med stödets bidragsekvivalent. Stöd som betalas ut i flera omgångar skall diskonteras till sitt värde vid tidpunkten för beviljandet. Den ränta som skall användas för nuvärdesberäkningar och för att räkna ut stödbeloppet i ett mjukt lån skall vara den gällande referensräntan vid den tidpunkt då lånet beviljades.

7.   kvalitetsprodukt: en produkt som uppfyller de kriterier som skall definieras enligt artikel 32 i förordning (EG) nr 1698/2005.

8.   ogynnsamma väderförhållanden som kan likställas med naturkatastrofer: väderförhållanden som frost, hagel, is, regn eller torka som förstör mer än 30 % av den genomsnittliga årsproduktionen för en jordbrukare under den föregående treårsperioden eller under tre år inom föregående femårsperiod, varvid de högsta och de lägsta värdena inte skall medräknas.

9.   mindre gynnade områden: områden som definieras av medlemsstaterna på grundval av artikel 17 i förordning (EG) nr 1257/1999.

10.   investeringar som görs för att uppfylla nyligen införda minimikrav:

a)	när det gäller normer där det inte föreskrivs någon övergångsperiod: investeringar som faktiskt inletts högst två år efter det datum då normerna blir obligatoriska för aktörerna, eller

b)	när det gäller normer där det föreskrivs en övergångsperiod: investeringar som faktiskt inletts före det datum då normerna blir obligatoriska för aktörerna.

11.   unga jordbrukare: producenter av jordbruksprodukter som uppfyller kriterierna i artikel 22 i förordning (EG) nr 1698/2005.

12.   producentgrupp: en grupp som bildas för att medlemmarna gemensamt, inom ramen för målen för den gemensamma organisationen av marknaden, skall anpassa sin produktion till marknadens krav, särskilt genom koncentration av utbudet.

13.   producentsammanslutning: en sammanslutning av godkända producentgrupper som eftersträvar samma mål i större skala.

14.   avlivade eller självdöda djur: djur som avlivats genom dödshjälp med eller utan slutgiltig diagnos, eller som dött (inklusive dödfödda och ofödda djur) på ett jordbruksföretag eller i någon lokal eller under transport, men som inte slaktats för att användas som livsmedel.

15.   kostnader för TSE- och BSE-test: samtliga kostnader, inklusive kostnader för provtagningsutrustning, provtagning, transporter, utförande av testerna samt lagring och destruering av de prov som krävs för provtagning enligt kapitel C i bilaga X till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 (11).

16.   företag i svårigheter: företag som anses vara i svårigheter i den mening som avses i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (12).

17.   ersättningsinvestering: en investering genom vilken man enbart ersätter en befintlig byggnad eller maskin, eller delar av denna, med en ny, fullt modern byggnad eller maskin, utan att utöka produktionskapaciteten med minst 25 % eller utan att i grunden förändra produktionens karaktär eller de aktuella tekniska lösningarna. Varken att fullständigt riva ned en jordbruksbyggnad som är minst 30 år gammal och ersätta den med en fullt modern byggnad eller att grundligt renovera en jordbruksbyggnad kan betraktas som ersättningsinvesteringar. En renovering anses vara grundlig om kostnaderna för den uppgår till minst 50 % av värdet av den nya byggnaden.

18.   överblickbart stöd: stödåtgärder där det är möjligt att på förhand exakt beräkna bruttobidragsekvivalenten uttryckt i procent av de stödberättigande kostnaderna utan att behöva göra en riskbedömning (t.ex. åtgärder i form av bidrag, räntesubventioner eller begränsade fiskala åtgärder).

Artikel 3

Villkor för undantag

1.   Överblickbara individuella stöd som inte omfattas av någon stödordning och som uppfyller samtliga villkor enligt denna förordning skall anses vara förenliga med den gemensamma marknaden i den mening som avses i artikel 87.3 c i fördraget och undantas från anmälningsskyldigheten enligt artikel 88.3 i fördraget, under förutsättning att de sammanfattande uppgifter som föreskrivs i artikel 20.1 har överlämnats och att stöden innehåller en uttrycklig hänvisning till den här förordningen med angivande av förordningens titel och en hänvisning till dess offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning.

2.   Överblickbara stödordningar som uppfyller samtliga villkor enligt den här förordningen skall anses vara förenliga med den gemensamma marknaden i den mening som avses i artikel 87.3 c i fördraget och undantas från anmälningsskyldigheten enligt artikel 88.3 i fördraget, under förutsättning att

a)	varje stöd som skulle kunna beviljas inom ramen för stödordningen uppfyller samtliga villkor i den här förordningen,

b)	stödordningen innehåller en uttrycklig hänvisning till den här förordningen, med angivande av förordningens titel och en hänvisning till dess offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning,

c)	den sammanfattning av uppgifterna som föreskrivs i artikel 20.1 har överlämnats.

3.   Stöd som beviljas enligt en sådan stödordning som avses i punkt 2 skall anses vara förenligt med den gemensamma marknaden i den mening som avses i artikel 87.3 c i fördraget och skall undantas från anmälningsskyldigheten enligt artikel 88.3 i fördraget, under förutsättning att det beviljade stödet direkt uppfyller samtliga villkor i denna förordning.

4.   Stöd som inte ingår i tillämpningsområdet för denna förordning, eller för andra förordningar som antas enligt artikel 1 i förordning (EG) nr 994/98 eller förordningar som nämns i artikel 17 i den här förordningen, skall anmälas till kommissionen i enlighet med artikel 88.3 i fördraget. Sådant stöd skall bedömas i enlighet med de kriterier som fastställs i Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till jordbruk och skogsbruk 2007–2013.

KAPITEL 2

STÖDKATEGORIER

Artikel 4

Investeringar i jordbruksföretag

1.   Stöd till investeringar i jordbruksföretag inom gemenskapen för primär produktion av jordbruksprodukter skall anses vara förenligt med den gemensamma marknaden i den mening som avses i artikel 87.3 c i fördraget och skall undantas från anmälningsskyldigheten enligt artikel 88.3 i fördraget om det uppfyller villkoren i punkterna 2–10.

2.   Bruttostödnivån får inte överskrida

a)	50 % av de stödberättigande investeringarna i mindre gynnade områden eller i de områden som anges i artikel 36 a i–iii i förordning (EG) nr 1698/2005, och som fastställs av medlemsstaterna i överensstämmelse med artiklarna 50 och 94 i den förordningen,

b)	40 % av de stödberättigande investeringarna i andra områden,

c)

60 % av de stödberättigande investeringarna i mindre gynnade områden eller i områden som anges i artikel 36 a i–iii i förordning (EG) nr 1698/2005, och som fastställs av medlemsstaterna i överensstämmelse med artiklarna 50 och 94 i den förordningen, och upp till 50 % i andra områden för investeringar som görs av unga jordbrukare inom fem år efter etableringen,

d)	75 % av de stödberättigande investeringarna i de yttersta randområdena och på de mindre Egeiska öarna i den mening som avses i rådets förordning (EEG) nr 2019/93 (13),

e)

75 % av de stödberättigande investeringarna i områden som anges i led a och 60 % i andra områden om investeringarna leder till extra kostnader i samband med skydd och förbättring av miljön, förbättring av hygienförhållanden inom djurhållningen eller förbättrat djurskydd inom animalieproduktionen. Denna ökning kan bara beviljas för investeringar som går längre än lägsta gällande gemenskapskrav eller för investeringar som görs för att uppfylla nyligen införda minimikrav. Ökningen skall strängt begränsas till de extra stödberättigande kostnader som krävs, och den skall inte gälla investeringar som leder till ökad produktionskapacitet.

3.   Investeringen skall syfta till att uppnå bland annat följande mål:

a)	Minskade produktionskostnader.

b)	Förbättring och omfördelning av produktionen.

c)	Höjd kvalitet.

d)	Bevarande och förbättring av den naturliga miljön, hygienförhållandena eller nivån på djurskyddet.

4.   De stödberättigande kostnaderna får omfatta följande:

a)	Byggande, förvärv eller förbättring av fast egendom.

b)	Inköp eller hyrköp av maskiner och utrustning, inklusive datorprogram, upp till tillgångens marknadsvärde.

c)	Allmänna kostnader som har samband med de utgifter som nämns i leden a och b, exempelvis för arvoden till arkitekter, ingenjörer och konsulter samt för genomförbarhetsstudier och förvärv av patent och licenser.

Kostnader, med undantag av dem som anges i punkt b i första stycket, som hör samman med ett hyresavtal (skatt, uthyrarens påslag, refinansieringskostnader, fasta kostnader, försäkringspremier osv.) är inte stödberättigande utgifter.

5.   Stöd får endast beviljas till jordbruksföretag som inte är företag i svårigheter.

Stöd får beviljas för att stödmottagaren skall kunna uppnå nyligen införda minimikrav för miljö, hygien och djurskydd.

6.   Stöd får inte beviljas i strid med förbud eller restriktioner som fastställs i någon av rådets förordningar om den gemensamma organisationen av marknaden, även om dessa förbud eller restriktioner endast avser stöd från gemenskapen.

7.   Stödet får inte begränsas till särskilda jordbruksprodukter och måste därför vara öppet för alla jordbrukssektorer, såvida inte en medlemsstat utesluter vissa produkter på grund av överkapacitet eller brist på avsättningsmöjligheter. Stöd får inte beviljas för

a)	köp av produktionsrättigheter, djur och växter,

b)	plantering av ettåriga växter,

c)	dräneringsarbeten eller bevattningsutrustning och bevattningsarbeten, såvida inte en sådan investering leder till att vattenanvändningen minskar med minst 25 %,

d)	rena ersättningsinvesteringar.

8.   Stöd får ges till köp av annan mark än mark för byggnadsändamål för en kostnad på högst 10 % av de stödberättigande kostnaderna för investeringen.

9.   Det maximistöd som beviljas ett enskilt företag får inte överstiga 400 000 euro under en period som omfattar tre räkenskapsår, eller 500 000 euro om företaget är beläget i ett mindre gynnat område eller i ett sådant område som avses i artikel 36 a i–iii i förordning (EG) nr 1698/2005 och som fastställs av medlemsstaterna i överensstämmelse med artiklarna 50 och 94 i den förordningen.

10.   Stöd får inte beviljas för framställning av imitations- eller ersättningsprodukter för mjölk och mjölkprodukter.

Artikel 5

Bevarande av traditionella landskap och byggnader

1.   Stöd för bevarande av traditionella landskap och de företagsbyggnader som berörs av produktion, bearbetning eller saluföring av jordbruksprodukter skall anses vara förenligt med den gemensamma marknaden i den mening som avses i artikel 87.3 c i fördraget och skall undantas från anmälningsskyldigheten enligt artikel 88.3 i fördraget om det är förenligt med bestämmelserna i punkterna 2 och 3 i denna artikel.

2.   Stöd får beviljas upp till 100 % av de faktiska kostnaderna för investeringar eller större arbeten som syftar till att bevara ett icke-produktivt natur- eller kulturarv på ett jordbruksföretag, t.ex. ett arkeologiskt eller historiskt arv. Dessa kostnader får inbegripa rimlig ersättning för arbete som jordbrukaren själv eller hans anställda utför upp till ett tak på 10 000 euro per år.

3.   Stöd får beviljas med upp till 60 %, eller 75 % i mindre gynnade områden eller i områden som anges i artikel 36 a i–iii i förordning (EG) nr 1698/2005 och som fastställs av medlemsstaterna i överensstämmelse med artiklarna 50 och 94 i den förordningen, av de faktiska kostnaderna för investeringar eller större arbeten som syftar till att bevara kultur- eller naturarv i produktiva tillgångar på jordbruksföretag, t.ex. jordbruksbyggnader, förutsatt att investeringen inte medför någon ökning av produktionskapaciteten på företaget.

I de fall där en ökning av produktionskapaciteten kommer till stånd, skall stödnivåerna för investeringar enligt artikel 4.2 tillämpas när det gäller stödberättigande utgifter som härrör från genomförande av det aktuella arbetet med bruk av normala nutida material. Ytterligare stöd får beviljas upp till nivån 100 % för att täcka extra kostnader som uppstår på grund av att traditionella material används för att bibehålla byggnadens karaktär av kulturarv.

Artikel 6

Flyttning av jordbruksbyggnader i det allmänna intresset

1.   Stöd till flyttning av byggnader vid ett jordbruk skall anses vara förenligt med den gemensamma marknaden i den mening som avses i artikel 87.3 c i fördraget och skall undantas från anmälningsskyldigheten enligt artikel 88.3 i fördraget om det är i det allmänna intresset och uppfyller villkoren i punkterna 2–4 i denna artikel.

Det allmänna intresse som åberopas för att motivera att stöd beviljas enligt den här artikeln skall detaljerat anges i medlemsstatens tillämpliga bestämmelser.

2.   Stöd får beviljas med upp till 100 % av de faktiska kostnaderna för att täcka kostnader som uppstår då en flyttning av en byggnad i det allmänna intresset består av att montera ned, flytta och åter bygga upp befintliga anläggningar.

3.   Om en flyttning i det allmänna intresset leder till att jordbrukaren får ta i bruk modernare anläggningar skall jordbrukaren bidra med minst 60 %, eller 50 % i mindre gynnade områden eller i områden som anges i artikel 36 a i–iii i förordning (EG) nr 1698/2005 och som fastställs av medlemsstaterna i överensstämmelse med artiklarna 50 och 94 i den förordningen, av det ökade värde som den berörda anläggningen betingar efter flyttningen. Om stödmottagaren är en ung jordbrukare skall detta bidrag vara minst 55 respektive 45 %.

4.   Om en flyttning i det allmänna intresset leder till en ökning av produktionskapaciteten skall stödmottagaren bidra med minst 60 %, eller 50 % i mindre gynnade områden eller i områden som anges i artikel 36 a i–iii i förordning (EG) nr 1698/2005 och som fastställs av medlemsstaterna i överensstämmelse med artiklarna 50 och 94 i den förordningen, av utgifterna i samband med denna ökning. Om stödmottagaren är en ung jordbrukare skall detta bidrag vara åtminstone 55 respektive 45 %.

Artikel 7

Startstöd till unga jordbrukare

Startstöd till unga jordbrukare som producerar jordbruksprodukter skall anses vara förenligt med den gemensamma marknaden i den mening som avses i artikel 87.3 c i fördraget och skall undantas från anmälningsskyldigheten enligt artikel 88.3 i fördraget om de kriterier som fastläggs i artikel 22 i förordning (EG) nr 1698/2005 är uppfyllda.

Artikel 8

Stöd till förtidspensionering

Stöd till förtidspensionering av jordbrukare som producerar jordbruksprodukter skall anses vara förenligt med den gemensamma marknaden i den mening som avses i artikel 87.3 c i fördraget och skall undantas från anmälningsskyldigheten enligt artikel 88.3 i fördraget om det uppfyller följande villkor:

a)	De kriterier som fastläggs i artikel 23 i förordning (EG) nr 1698/2005 och alla regler som antas av kommissionen för att genomföra den artikeln måste vara uppfyllda.

b)	Affärsmässigt jordbruk skall upphöra definitivt.

Artikel 9

Stöd till producentgrupper

1.   Startstöd för att bilda producentgrupper eller producentsammanslutningar skall anses vara förenligt med den gemensamma marknaden i den mening som avses i artikel 87.3 c i fördraget och skall undantas från anmälningsskyldigheten enligt artikel 88.3 i fördraget om det är förenligt med bestämmelserna i punkterna 2–8 i denna artikel.

2.   Följande skall vara berättigade till det stöd som avses i punkt 1, om de är berättigade till stöd enligt den berörda medlemsstatens lagstiftning:

a)	Producentgrupper eller producentsammanslutningar som är verksamma i produktionen av jordbruksprodukter.

b)	Producentsammanslutningar som har ansvar för att övervaka att geografiska beteckningar, ursprungsbeteckningar och kvalitetsbeteckningar används i överensstämmelse med gemenskapslagstiftningen.

Producentgruppernas eller producentsammanslutningarnas stadgar skall inbegripa en skyldighet för medlemmarna att saluföra produktionen enligt de regler om utbud och utsläppande på marknaden som gruppen har fastställt. Stadgarna får tillåta att en del av produktionen saluförs direkt av producenten. Enligt stadgarna skall producenter som ansluter sig till gruppen vara medlemmar i minst tre år och anmäla sitt utträde ur gruppen med minst tolv månaders varsel. Dessutom skall stadgarna föreskriva gemensamma regler för produktionen, särskilt när det gäller produktkvalitet eller ekologiska odlingsmetoder eller andra metoder avsedda att skydda miljön, gemensamma regler för att släppa ut produkter på marknaden och regler om produktinformation med särskild hänsyn till skördar och tillgång. Producenterna skall dock behålla sitt ansvar för att driva sina jordbruksföretag. De avtal som sluts inom producentgruppen eller producentsammanslutningen skall till fullo följa alla tillämpliga föreskrifter i gällande konkurrenslagstiftning, särskilt artiklarna 81 och 82 i fördraget.

3.   De stödberättigande kostnaderna får inbegripa hyra av lämpliga lokaler, inköp av kontorsutrustning, inklusive datorutrustning och program, personalkostnader, fasta kostnader samt juridiska och administrativa avgifter. Om lokaler köps skall de stödberättigande kostnaderna begränsas till motsvarande marknadshyror.

4.   Stöd får inte beviljas för kostnader som uppstår efter det femte verksamhetsåret, eller som betalas ut efter det sjunde året efter det att producentorganisationen godkändes. Detta påverkar inte det stöd som beviljas för stödberättigande kostnader som är begränsade till och beror på att en stödmottagares omsättning från ett år till ett annat ökar med minst 30 % på grund av att nya medlemmar och/eller nya produkter tillkommer.

5.   Stöd får inte beviljas till produktionsorganisationer, såsom företag eller kooperativ, som syftar till att förvalta en eller flera jordbruksföretag och som därför i praktiken är att betrakta som enskilda producenter.

6.   Stöd får inte beviljas till andra jordbruksorganisationer med verksamhet som inbegriper jordbruksproduktion, såsom ömsesidigt stöd, avbytar- och företagsledningstjänster på medlemmarnas jordbruksföretag, men som inte inbegriper en gemensam anpassning av utbudet till marknaden.

7.   Det totala stöd som beviljas en producentgrupp eller producentsammanslutning enligt denna artikel får inte överskrida 400 000 euro.

8.   Stöd får inte beviljas till producentgrupper eller producentsammanslutningar vilkas syfte är oförenligt med rådets förordning om en gemensam organisation av marknaden.

Artikel 10

Stöd för bekämpande av djur- och växtsjukdomar samt skadedjursangrepp

1.   Stöd för att kompensera jordbrukare för kostnader i samband med förebyggande och utrotning av djur- eller växtsjukdomar eller skadedjursangrepp – i form av kostnader för hälsokontroller, tester och andra undersökningsåtgärder, inköp och insättande av vaccin, mediciner och växtskyddsprodukter, slakt- och destruktionskostnader för djur och kostnader för destruktion av grödor – skall anses vara förenliga med den gemensamma marknaden i den mening som avses i artikel 87.3 c i fördraget och skall undantas från anmälningsskyldigheten enligt artikel 88.3 i fördraget om det uppfyller följande villkor samt de villkor som fastläggs i punkterna 4–8 i denna artikel:

a)	Bruttostödnivån får inte överskrida 100 %.

b)	Stödet skall beviljas som naturaförmån i form av subventionerade tjänster och får inte medföra direkta penningbetalningar till producenter.

2.   Stöd för att kompensera jordbrukare för förluster orsakade av djur- eller växtsjukdomar eller skadedjursangrepp skall anses vara förenligt med den gemensamma marknaden i den mening som avses i artikel 87.3 c i fördraget och skall undantas från anmälningsskyldigheten enligt artikel 88.3 i fördraget om det uppfyller följande villkor samt de villkor som anges i punkterna 4–8 i denna artikel:

a)

Kompensationen skall endast beräknas i förhållande till i) marknadsvärdet för djur som dödats eller växter som förstörts av sjukdomen eller skadedjursangreppet, eller för djur som dödats eller växter som förstörts på myndigheternas order som en del av ett obligatoriskt program för förebyggande och utrotning, ii) inkomstförluster till följd av karantänstvång och svårigheter när det gäller att förnya lagret eller genomföra omplantering.

b)	Bruttostödnivån får inte överskrida 100 %.

c)	Stödet måste vara begränsat till förluster som orsakats av sjukdomar vilkas utbrott formellt har erkänts av offentliga myndigheter.

3.   Den maximala beloppet för den stödberättigande kostnaden eller förlusten i fråga om stöd enligt punkterna 1 och 2 i denna artikel skall minskas med

a)	eventuella belopp som erhållits via försäkringssystem, och

b)	kostnader som till följd av sjukdomen inte uppstått, men som i normala fall skulle ha uppstått.

4.   Betalningarna måste avse sjukdomar eller skadegörare som omfattas av gemenskapsbestämmelser eller nationella bestämmelser, oavsett om de är fastställda i lagar eller i andra författningar. Betalningarna måste således ingå som en del av ett offentligt program på gemenskapsnivå, på nationell nivå eller på regional nivå för förebyggande, kontroll eller utrotning av den aktuella sjukdomen eller skadegöraren. Sjukdomarna eller skadedjursangreppet måste tydligt anges i programmet, som också måste innehålla en beskrivning av de aktuella åtgärderna.

5.   Stödet får inte avse en sjukdom för vilken det i gemenskapens lagstiftning föreskrivs särskilda avgifter för kontrollåtgärder.

6.   Stödet får inte avse åtgärder för vilka gemenskapens lagstiftning föreskriver att kostnaden skall bäras av jordbruksföretaget, såvida inte kostnaden för sådana stödåtgärder helt och hållet täcks av obligatoriska producentavgifter.

7.   När det gäller djursjukdomar får stöd endast ges för sjukdomar som tas upp i den förteckning över djursjukdomar som upprättas av Världsorganisationen för djurens hälsa (OIE) och/eller i bilagan till rådets beslut 90/424/EEG (14).

8.   Stödordningarna måste införas inom tre år efter det att utgiften eller förlusten uppstått. Stödet måste betalas ut inom fyra år efter det att utgiften eller förlusten uppstått.

Artikel 11

Stöd för förluster till följd av ogynnsamma väderförhållanden

1.   Stöd för att kompensera jordbrukare för förluster av växter, djur eller jordbruksbyggnader orsakade av ogynnsamma väderförhållanden som kan likställas med naturkatastrofer skall anses vara förenligt med den gemensamma marknaden i den mening som avses i artikel 87.3 c i fördraget och skall undantas från anmälningsskyldigheten enligt artikel 88.3 i fördraget om det uppfyller de villkor som fastläggs i punkterna 2–6 samt 9 och 10 i denna artikel i fråga om växter och djur och punkterna 3–8 och 10 i denna artikel i fråga om jordbruksbyggnader.

2.   Bruttostödnivån får inte överskrida 80 %, eller 90 % i mindre gynnade områden eller i områden som anges i artikel 36 a i–iii i förordning (EG) nr 1698/2005 och som fastställs av medlemsstaterna i överensstämmelse med artiklarna 50 och 94 i den förordningen, av de minskade inkomsterna från försäljning av produkten till följd av de ogynnsamma väderförhållandena. Denna inkomstminskning skall beräknas genom att

a)	resultatet av multiplikationen av den produktmängd som framställts under det år då de ogynnsamma väderförhållandena uppstod med det genomsnittliga försäljningspriset under det året, subtraheras från

b)	resultatet av multiplikationen av den genomsnittliga årliga producerade mängden under den föregående treårsperioden (eller under tre år inom föregående femårsperiod, varvid de högsta och de lägsta värdena inte skall medräknas) med det genomsnittliga försäljningspriset.

Det stödberättigande belopp som erhålls på detta sätt kan höjas med andra särskilda kostnader som jordbrukaren drabbas av genom utebliven skörd på grund av de ogynnsamma väderförhållandena.

3.   Den maximala stödberättigande förlusten i fråga om stöd enligt punkt 1 i denna artikel skall minskas med

a)	eventuella belopp som erhållits via försäkringssystem, och

b)	kostnader som till följd av de ogynnsamma väderförhållandena inte uppstått.

4.   Förlustberäkningen måste utföras för det enskilda företaget.

5.   Stödet måste betalas direkt till den berörda jordbrukaren eller till en producentorganisation i vilken jordbrukaren är medlem. Om stödet betalas till en producentorganisation får stödbeloppet inte överstiga det stödbelopp som skulle kunna beviljas jordbrukaren.

6.   Kompensation för skador på jordbruksbyggnader och jordbruksutrustning som orsakas av ogynnsamma väderförhållanden som kan likställas med naturkatastrofer får inte överskrida en bruttostödnivå på 80 %, eller 90 % i mindre gynnade områden eller i områden som anges i artikel 36 a i–iii i förordning (EG) nr 1698/2005 och som fastställs av medlemsstaterna i överensstämmelse med artiklarna 50 och 94 i den förordningen.

7.   De ogynnsamma väderförhållanden som kan likställas med naturkatastrofer skall formellt ha erkänts som sådana av de offentliga myndigheterna.

8.   Från och med den 1 januari 2010 skall den erbjudna ersättningen minskas med 50 %, såvida den inte ges till jordbrukare som har tecknat en försäkring som täcker minst 50 % av den genomsnittliga årsproduktionen eller produktionsrelaterade inkomsten och de enligt statistiken mest frekventa klimatriskerna i den berörda medlemsstaten eller regionen.

9.   Från och med den 1 januari 2011 får stöd för förluster som orsakas av torka endast betalas av en medlemsstat som i fråga om jordbruket till fullo har genomfört artikel 9 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG (15) och som garanterar att kostnaderna för jordbrukets vattenförsörjning täcks genom tillräckliga bidrag från denna sektor.

10.   Stödordningarna måste införas inom tre år efter det att utgiften eller förlusten uppstått. Stödet måste betalas ut inom fyra år efter det att utgiften eller förlusten uppstått.

Artikel 12

Stöd till försäkringspremier

1.   Stöd för försäkringspremier skall anses vara förenligt med den gemensamma marknaden i den mening som avses i artikel 87.3 c i fördraget och skall undantas från anmälningsskyldigheten enligt 88.3 i fördraget om det uppfyller villkoren i punkterna 2 och 3 i denna artikel.

2.   Bruttostödnivån får inte överskrida

a)	80 % av kostnaden för försäkringspremier där det anges i försäkringsvillkoren att försäkringen endast omfattar förluster som orsakas av ogynnsamma väderförhållanden som kan likställas med naturkatastrofer,

b)	50 % av kostnaden för försäkringspremier där det anges i försäkringsvillkoren att försäkringen omfattar i) förluster som anges i led a och andra förluster som orsakas av väderförhållanden, och/eller ii) förluster som orsakas av djursjukdomar eller skadedjursangrepp.

3.   Stöd får inte utgöra ett handelshinder på den inre marknaden för försäkringstjänster. Stöd får inte begränsas till försäkringar som tecknas med ett enda försäkringsbolag eller en grupp av företag eller ges på villkor att försäkringsavtalet skall slutas med ett företag som har säte i den berörda medlemsstaten.

Artikel 13

Stöd till sammanläggning av skiften

Stöd till sammanläggning av skiften skall anses vara förenligt med den gemensamma marknaden i den mening som avses i artikel 87.3 c i fördraget och skall undantas från anmälningsskyldigheten enligt artikel 88.3 i fördraget om det beviljas för och begränsas till de juridiska och administrativa kostnaderna, inklusive förrättningskostnader, för upp till 100 % av kostnaderna.

Artikel 14

Stöd för att uppmuntra produktion av kvalitetsprodukter från jordbruket

1.   Stöd för att uppmuntra produktion av kvalitetsprodukter från jordbruket skall anses vara förenligt med den gemensamma marknaden i den mening som avses i artikel 87.3 c i fördraget och skall undantas från anmälningsskyldigheten enligt artikel 88.3 i fördraget om det beviljas för de stödberättigande kostnader som anges i punkt 2 och uppfyller villkoren i punkterna 3–6 i denna artikel.

2.   Stöd får beviljas för att täcka kostnader för följande tjänster, i den utsträckning som dessa hör samman med utveckling av kvalitetsprodukter från jordbruket:

a)	Upp till 100 % av kostnaderna för marknadsundersökningar, produktutformning och produktdesign, inklusive stöd till utarbetande av ansökningar om godkännande av geografiska beteckningar, ursprungsbeteckningar eller särartsskydd i enlighet med tillämpliga gemenskapsförordningar.

b)	Upp till 100 % av kostnaderna för att införa kvalitetssäkringssystem, t.ex. ISO 9000 eller 14000, system baserade på riskanalys och kritiska kontrollpunkter (HACCP) och spårbarhetssystem eller system för att säkra att normer för äkthet, saluföringsnormer eller miljörevisionsnormer efterlevs.

c)	Upp till 100 % av kostnaderna för att utbilda personal i de system som avses i led b.

d)	Upp till 100 % av kostnaderna för avgifter som tas ut av erkända certifieringsorgan för inledande certifiering av kvalitetssäkringssystem och liknande system.

e)	Upp till 100 % av kostnaden för obligatoriska kontroller som genomförs som en följd av gemenskapslagstiftning eller nationell lagstiftning genom eller på uppdrag av behöriga myndigheter, såvida inte företagen enligt gemenskapslagstiftningen skall stå för sådana kostnader.

f)	Upp till de belopp som fastställs i bilagan till förordning (EG) nr 1698/2005 för stöd avseende åtgärder som anges i artikel 32 i den förordningen.

3.   Stöd får endast beviljas för kostnader för tjänster som tillhandahålls av en tredje part och/eller kontroller som utförs av eller på uppdrag av en tredje part, t.ex. behöriga tillsynsmyndigheter eller organ som verkar på deras uppdrag, eller oberoende organ som är ansvariga för kontroll och övervakning av geografiska beteckningar, ursprungsbeteckningar, ekologisk märkning eller kvalitetsmärkning, förutsatt att dessa beteckningar och märkningar är förenliga med gemenskapslagstiftningen. Stöd får inte beviljas för investeringskostnader.

4.   Stöd får inte beviljas för kostnader för kontroller som utförs av jordbrukaren eller företagaren själv, eller om det i gemenskapslagstiftningen föreskrivs att kostnaden för kontroller skall bekostas av producenterna, utan uppgift om den faktiska nivån på avgifterna.

5.   Med undantag av de stödåtgärder som avses i punkt 2 f skall stöd beviljas som naturaförmån i form av subventionerade tjänster och får inte medföra direkta penningbetalningar till producenter.

6.   Varje sådant stöd skall vara tillgängligt för alla som är berättigade till det i det berörda området enligt objektivt utformade villkor. Om de tjänster som förtecknas i punkt 2 tillhandahålls av producentgrupper eller andra ömsesidiga stödorganisationer får medlemskap i en sådan grupp inte utgöra ett villkor för att få tillgång till tjänsten. I sådana fall skall icke-medlemmens kostnad för den berörda gruppens eller organisationens administrativa kostnader begränsas så att de står i proportion till kostnaderna för tillhandahållandet av tjänsten.

Artikel 15

Tillhandahållande av tekniskt stöd inom jordbrukssektorn

1.   Stöd skall anses vara förenligt med den gemensamma marknaden i den mening som avses i artikel 87.3 c i fördraget och skall undantas från anmälningsskyldigheten enligt artikel 88.3 i fördraget om det beviljas för de stödberättigande kostnader för tekniskt stöd som anges i punkt 2 och uppfyller villkoren i punkterna 3 och 4 i denna artikel.

2.   Stöd får beviljas för följande stödberättigande kostnader:

a)	När det gäller utbildning av jordbrukare och jordbruksanställda, i) kostnader för att organisera utbildningsprogrammet, ii) kostnader för resa och uppehälle för deltagare, iii) kostnader för avbytare under jordbrukarens eller den anställdes frånvaro.

b)	När det gäller avbytare, den faktiska kostnaden för att ersätta en jordbrukare, dennes partner eller en anställd vid sjukdom och ledighet.

c)	När det gäller konsulttjänster som tillhandahålls av en tredje part, de avgifter för tjänster som inte är av fortlöpande eller periodiskt återkommande slag eller rör företagets ordinarie driftsutgifter, t.ex. rutinmässig skatterådgivning, regelbunden juridisk rådgivning eller annonsering.

d)

När det gäller anordnande och deltagande i forum för kunskapsutbyte mellan företag, i tävlingar, utställningar och mässor, kostnader för i) deltagaravgifter, ii) resekostnader, iii) publikationer, iv) hyra för utställningslokaler, v) symboliska priser som delas ut i samband med tävlingar, upp till ett värde av 250 euro per pris och vinnare.

e)

Under förutsättning att enskilda företag, varumärken eller ursprung inte anges: i) Popularisering av vetenskaplig kunskap. ii) Faktauppgifter om kvalitetssystem som är öppna för produkter från andra länder, om generiska produkter och om fördelarna i näringshänseende med generiska produkter och förslag på användning av dessa. Stöd får också beviljas för att täcka de kostnader som avses i denna punkt om ursprunget anges för produkter som omfattas av rådets förordning (EG) nr 510/2006 (16) och av artiklarna 54–58 i rådets förordning (EG) nr 1493/1999 (17), förutsatt att uppgifterna exakt motsvarar dem som registrerats av gemenskapen.

f)

Publikationer såsom kataloger eller webbsidor där man presenterar faktauppgifter om producenter från en viss region eller om producenter av en viss produkt, förutsatt att uppgifterna och presentationen är neutrala och att alla berörda producenter har samma möjligheter att få vara med i publikationen.

3.   Stödet får täcka 100 % av de kostnader som anges i punkt 2. Det skall beviljas som naturaförmån i form av subventionerade tjänster och får inte medföra direkta penningbetalningar till producenter.

4.   Varje sådant stöd skall vara tillgängligt för alla som är berättigade till det i det berörda området enligt objektivt utformade villkor. Om tekniskt stöd tillhandahålls av producentgrupper eller andra organisationer får medlemskap i en sådan grupp inte utgöra ett villkor för att få tillgång till tjänsten. I sådana fall skall icke-medlemmens kostnad för den berörda gruppens eller organisationens administrativa kostnader begränsas till kostnaderna för tillhandahållandet av tjänsten.

Artikel 16

Stöd till animaliesektorn

1.   Stöd till företag verksamma inom animaliesektorn och som uppfyller följande villkor skall anses vara förenligt med den gemensamma marknaden i den mening som avses i artikel 87.3 c i fördraget och skall undantas från anmälningsskyldigheten enligt artikel 88.3 i fördraget:

a)	Stöd på upp till 100 % av de administrativa kostnaderna för att upprätta och föra stamböcker.

b)

Stöd på upp till 70 % av kostnaderna för test som utförs av eller på uppdrag av tredje part för att avgöra besättningens avkastning eller genetiska kvalitet. Stöd för att täcka kostnaderna för kontroller som utförs av besättningens ägare eller kostnaderna för rutinkontroller av mjölkkvalitet skall inte beviljas undantag.

c)	Till och med den 31 december 2011: stöd på upp till 40 % för införande på företagsnivå av nyskapande avelsteknik eller avelsmetoder på jordbruksföretagen. Stöd för att täcka kostnaderna för att införa eller utföra artificiell insemination skall inte beviljas undantag.

d)

Stöd på upp till 100 % av kostnaderna för bortskaffande av avlivade eller självdöda djur, och 75 % av kostnaderna för destruering av sådana djurkroppar eller alternativt upp till ett likvärdigt belopp för kostnaderna för premier som erlagts av jordbrukare för försäkringar som täcker kostnaderna för bortskaffande och destruering av avlivade eller självdöda djur.

e)

Stöd på upp till 100 % av kostnaderna för bortskaffande och destruering av djurkroppar om stödet finansieras via avgifter eller obligatoriska bidrag till finansieringen av destrueringen av sådana djurkroppar, förutsatt att sådana avgifter eller bidrag är begränsade till och direkt påläggs köttsektorn.

f)	Stöd på upp till 100 % av kostnaderna för bortskaffande och destruering av avlivade eller självdöda djur om det finns en skyldighet att utföra TSE-test på djuren i fråga.

g)	Stöd på upp till 100 % för kostnaderna för TSE-test.

När det gäller obligatoriska BSE-test av nötkreatur som slaktats för att användas som livsmedel får direkt eller indirekt stöd, inklusive gemenskapens utbetalningar, inte uppgå till mer än 40 euro per test. Detta belopp avser de totala kostnaderna för testet, vilket inbegriper provtagningsutrustning, provtagning, transport, utförande av testerna, lagring och destruering av proven. Skyldigheten att genomföra testerna får grunda sig på såväl gemenskapslagstiftning som nationell lagstiftning.

2.   De undantag som anges i punkt 1 d–g är beroende av att det finns ett enhetligt program för att övervaka och garantera säkert bortskaffande av avlivade eller självdöda djur i medlemsstaten. För att underlätta administrationen av sådant statligt stöd får betalningen göras till ekonomiska aktörer som är verksamma i produktionsled efter jordbrukaren och som tillhandahåller tjänster som har samband med bortskaffande och/eller destruering av avlivade eller självdöda djur, om det på ett tillfredsställande sätt kan visas att hela stödbeloppet överförs till jordbrukaren.

3.   Stödet får inte medföra direkta penningbetalningar till producenter.

Artikel 17

Stöd som ges enligt vissa rådsförordningar

Stöd till små och medelstora företag som uppfyller följande villkor skall anses vara förenligt med den gemensamma marknaden i den mening som avses i artikel 87.3 c i fördraget och skall undantas från anmälningsskyldigheten enligt artikel 88.3 i fördraget:

a)	Stöd som medlemsstaterna beviljar som uppfyller samtliga villkor i rådets förordning (EG) nr 1255/1999 (18), särskilt artikel 14.2.

b)	Stöd som medlemsstaterna beviljar som uppfyller samtliga villkor i rådets förordning (EG) nr 1782/2003 (19), särskilt artikel 87 samt artikel 107.3 och artikel 125.5 första stycket.

c)	Stöd som medlemsstaterna beviljar enligt artikel 15.6 i rådets förordning (EG) nr 2200/96 (20).

KAPITEL 3

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 18

Villkor för stödet

1.   För att medges undantag enligt denna förordning får stöd enligt en stödordning endast beviljas för verksamhet som redan har utförts eller tjänster som redan har tagits i anspråk efter det att stödordningen har inrättats och offentliggjorts i enlighet med denna förordning.

Om stödordningen innebär en automatisk rättighet att få ta emot stöd utan att det behövs någon ytterligare åtgärd på administrativ nivå, får stödet i sig endast beviljas för verksamhet som genomförts eller tjänster som tagits i anspråk efter det att stödordningen har inrättats och offentliggjorts i enlighet med denna förordning.

Om det enligt stödordningen krävs att en ansökan lämnas in till den berörda behöriga myndigheten får stödet i sig endast beviljas för verksamhet som genomförts eller tjänster som tagits i anspråk efter det att följande villkor har uppfyllts:

a)	Stödordningen har inrättats och offentliggjorts i enlighet med denna förordning.

b)	En ansökan om stöd har på föreskrivet sätt lämnats till den berörda behöriga myndigheten.

c)

Ansökan har godkänts av den berörda behöriga myndigheten på ett sådant sätt att myndigheten har förbundit sig att bevilja stödet, med tydligt angivande av vilket stödbelopp som har beviljats eller hur beloppet kommer att beräknas. Den behöriga myndigheten får fatta ett sådant beslut endast om den budget som är tillgänglig för stödet eller stödordningen inte är förbrukad.

2.   För att medges undantag enligt denna förordning får individuellt stöd utanför en stödordning endast beviljas för verksamhet som redan har utförts eller tjänster som redan har tagits i anspråk efter det att kriterierna i leden b och c i punkt 1 tredje stycket har uppfyllts.

3.   Denna artikel skall inte gälla för stöd som omfattas av artikel 17.

Artikel 19

Kumulering

1.   De stödtak som fastställs genom artiklarna 4–16 skall tillämpas oavsett om stödet för projektet eller verksamheten helt finansieras med statliga medel eller samfinansieras av gemenskapen.

2.   Stöd som undantas genom den här förordningen får inte kumuleras med annat statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i fördraget eller med annan finansiering från medlemsstaterna, inklusive stöd som omfattas av artikel 88.1 andra stycket i förordning (EG) nr 1698/2005, eller finansiering från gemenskapen i förhållande till samma stödberättigande kostnader, om en sådan kumulering skulle leda till en högre stödnivå än den som fastställs i den här förordningen.

3.   Stöd som undantas genom den här förordningen får inte kumuleras med stöd av mindre betydelse i den mening som avses i förordning (EG) nr 1860/2004 i förhållande till samma stödberättigande kostnader eller investeringsprojekt, om en sådan kumulering skulle leda till en högre stödnivå än den som fastställs i den här förordningen.

Artikel 20

Överblickbarhet och kontroll

1.   Senast tio arbetsdagar innan en stödordning som är undantagen enligt denna förordning träder i kraft, eller innan ett individuellt stöd som är undantaget enligt denna förordning och inte omfattas av någon stödordning beviljas, skall medlemsstaterna, om stödordningen eller stödet är undantaget enligt denna förordning, till kommissionen överlämna en sammanfattning av uppgifterna om stödordningen eller det individuella stödet enligt det formulär som anges i bilaga I, för offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning. Sammanfattningen skall tillhandahållas i elektronisk form. Kommissionen skall inom tio arbetsdagar efter det att den mottagit sammanfattningen skicka ett mottagningsbevis med identifikationsnummer och offentliggöra sammanfattningen på Internet.

2.   Medlemsstaterna skall föra detaljerade register över de stödordningar som undantas genom denna förordning, de individuella stöd som beviljas enligt dessa stödordningar och de individuella stöd som undantas enligt denna förordning och som beviljas vid sidan om en befintlig stödordning. Dessa register skall innehålla alla uppgifter som behövs för att det skall vara möjligt att fastställa att de villkor för beviljande av undantag som anges i denna förordning har uppfyllts, inbegripet uppgifter om företagets status som litet eller medelstort företag. Medlemsstaterna skall bevara registreringsuppgifterna för varje individuellt stöd under tio år från den dag då stödet beviljades, och, när det gäller en stödordning, under tio år från den dag då det sista individuella stödet beviljades enligt stödordningen. En berörd medlemsstat skall på skriftlig begäran inom tjugo arbetsdagar, eller inom en längre tidsfrist som anges i begäran, förse kommissionen med alla uppgifter kommissionen anser sig behöva för att kunna bedöma om villkoren i den här förordningen har uppfyllts.

3.   Medlemsstaterna skall sammanställa en rapport om tillämpningen av denna förordning för varje helt kalenderår eller del av kalenderår under vilket denna förordning gäller, enligt den förlaga som anges i bilaga II. Rapporten får inarbetas i den årliga rapport som skall inges av medlemsstaterna enligt artikel 21.1 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 (21) och skall överlämnas senast den 30 juni det år som följer på det kalenderår som omfattas av rapporten. Senast samma datum skall medlemsstaten överlämna en särskild rapport om betalningar som gjorts i enlighet med artiklarna 10 och 11 i den här förordningen, där man redovisar de belopp som utbetalats under det kalenderåret, betalningsvillkoren, aktuella sjukdomar enligt artikel 10, och – vad gäller artikel 11 – relevant meteorologisk information med uppgifter om typ, tidpunkter, relativ magnitud och plats för de ogynnsamma väderförhållandena och om deras konsekvenser för den produktion för vilken kompensation har beviljats.

4.   Så snart en stödordning som är undantagen enligt denna förordning träder i kraft, eller ett individuellt stöd som är undantaget genom denna förordning beviljas utanför en stödordning, skall medlemsstaten på Internet offentliggöra den fullständiga texten till en sådan stödordning eller de kriterier och villkor som gäller för att ett sådant individuellt stöd skall beviljas.

Adressen till webbplatserna med direktlänk till texten till stödordningen skall meddelas kommissionen tillsammans med den sammanfattning av uppgifterna om stödet som krävs enligt punkt 1. Den skall också anges i den årliga rapport som skall överlämnas enligt punkt 3.

5.   Punkt 1 skall inte gälla för stöd som omfattas av artikel 17.

Artikel 21

Ändring av förordning (EG) nr 70/2001

Förordning (EG) nr 70/2001 skall ändras på följande sätt:

1.

I artikel 1.2 skall led a ersättas med följande: ”a) fiskeri- och vattenbruksprodukter som omfattas av rådets förordning (EG) nr 104/2000 (22) och verksamhet som hör samman med primär produktion (lantbruk) av jordbruksprodukter; framställning och saluföring av imitations- eller ersättningsprodukter för mjölk och mjölkprodukter,

2.

Artikel 2 skall ändras på följande sätt: I artikel 2 skall följande punkter läggas till som leden k–n: k)   ”jordbruksprodukt: i) de produkter som förtecknas i bilaga I till fördraget, med undantag av fiskeri- och vattenbruksprodukter som omfattas av rådets förordning (EG) nr 104/2000. ii) produkter som omfattas av KN-nummer 4502, 4503 och 4505 (korkprodukter). iii) de imitations- eller ersättningsprodukter för mjölk och mjölkprodukter som avses i artikel 3.2 i rådets förordning (EEG) nr 1898/87 (23) . l)   imitations- och ersättningsprodukter för mjölk och mjölkprodukter: produkter som skulle kunna förväxlas med mjölk och/eller mjölkprodukter men som skiljer sig till sammansättningen från dessa på så sätt att de innehåller fett och/eller protein av annat ursprung än mjölk tillsammans med eller utan protein avlett från mjölk (sådana ”andra produkter än mjölkprodukter” som avses i artikel 3.2 i förordning (EEG) nr 1898/87. m)   bearbetning av jordbruksprodukter: varje process som en jordbruksprodukt undergår som till resultat ger en produkt som också är en jordbruksprodukt med undantag av sådana processer inom jordbruksföretag som är nödvändiga för att bearbeta en animalisk eller vegetabilisk produkt för den första försäljningen. n)   saluföring av jordbruksprodukter: att ställa fram eller visa upp sådana produkter i avsikt att sälja dem, erbjuda dem för försäljning, leverera dem eller på annat sätt föra ut dem på marknaden med undantag av primärproducenters första försäljning till återförsäljare eller bearbetningsföretag och varje åtgärd för att förbereda en produkt för en sådan första försäljning. Primärförsäljares försäljning till slutkonsumenter skall betraktas som saluföring om den sker i separata lokaler som är särskilt avsedda för detta syfte.

3.

I artikel 4 skall följande punkt läggas till som punkt 7: ”7.   Om investeringen avser bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter som förtecknas i bilaga I till fördraget får bruttostödnivån inte överstiga a) 75 % av stödberättigande investeringar i de yttersta randområdena, b) 65 % av stödberättigande investeringar på de mindre Egeiska öarna i den mening som avses i rådets förordning (EEG) nr 2019/93 (24), c) 50 % av stödberättigande investeringar i regioner som kan komma i fråga enligt artikel 87.3 a i EG-fördraget, d) 40 % av stödberättigande investeringar i alla andra regioner.

4.	I bilaga II skall följande läggas till efter ”Annan tillverkning” på samma nivå som ”All tillverkning”: ” Bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter (25).

Artikel 22

Övergångsbestämmelser

Stödordningar som undantas genom förordning (EG) nr 1/2004 och som uppfyller samtliga villkor i den här förordningen skall fortsätta att vara undantagna fram till den dag som anges i artikel 23.1 i denna förordning.

Artikel 23

Ikraftträdande och tillämplighet

1.   Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 1 januari 2007 till och med den 31 december 2013.

2.   Anmälningar som inte avgjorts när denna förordning träder i kraft skall bedömas i enlighet med dess bestämmelser. I de fall där villkoren i denna förordning inte är uppfyllda skall kommissionen undersöka oavgjorda anmälningar enligt gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till jordbrukssektorn.

Enskilda stöd och stödordningar som har genomförts innan denna förordning träder i kraft och stöd som beviljas enligt dessa stödordningar, utan kommissionens godkännande och i strid med anmälningsskyldigheten enligt artikel 88.3 i fördraget, skall anses vara förenliga med den gemensamma marknaden i den mening som avses i artikel 87.3 c i fördraget och skall undantas enligt denna förordning om de uppfyller de villkor som anges i artikel 3 i den här förordningen, med undantag av kraven i punkt 1 och punkt 2 b och c i den artikeln på att en uttrycklig hänvisning skall göras till den här förordningen och att en sammanfattning enligt artikel 20.1 skall ha överlämnats innan stödet beviljas. Stöd som inte uppfyller dessa villkor skall bedömas av kommissionen enligt de relevanta ramarna, riktlinjerna, meddelandena och tillkännagivandena.

3.   Stödordningar som undantas enligt den här förordningen skall förbli undantagna under en period av sex månader efter det datum då förordningen upphör att gälla.

---

(1)  EGT L 142, 14.5.1998, s. 1.

(2)  EGT L 10, 13.1.2001, s. 33. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1040/2006 (EUT L 187, 8.7.2006, s. 8.

(3)  EGT C 28, 1.2.2000, s. 2. Rättad i EGT C 232, 12.8.2000, s. 17.

(4)  EUT L 1, 3.1.2004, s. 1.

(5)  EGT L 160, 26.6.1999, s. 80. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1698/2005 (EUT L 277, 21.10.2005, s. 1.

(6)  EUT L 277, 21.10.2005, s. 1.

(7)  EGT C 71, 11.3.2000, s. 14.

(8)  EUT L 325, 28.10.2004, s. 4.

(9)  EGT L 17, 21.1.2000, s. 22.

(10)  EGT L 182, 3.7.1987, s. 36.

(11)  EGT L 147, 31.5.2001, s. 1.

(12)  EUT C 244, 1.10.2004, s. 2.

(13)  EGT L 184, 27.7.1993, s. 1.

(14)  EGT L 224, 18.8.1990, s. 19.

(15)  EGT L 327, 22.12.2000, s. 1.

(16)  EUT L 93, 31.3.2006, s. 12.

(17)  EGT L 179, 14.7.1999, s. 1.

(18)  EGT L 160, 26.6.1999, s. 48.

(19)  EUT L 270, 21.10.2003, s. 1.

(20)  EGT L 297, 21.11.1996, s. 1.

(21)  EGT L 83, 27.3.1999, s. 1.

(22)  EGT L 17, 21.1.2000, s. 22.”

(23)  EGT L 182, 3.7.1987, s. 36.”

(24)  EGT L 184, 27.7.1993, s. 1.”

(25)  Enligt definitionen i artikel 2 k i denna förordning.”

---

---

---