1.1

Vid den nionde ministerkonferensen i december 2013 i Bali antog ministrarna ett beslut om överenskommelsen om förvaltningen av tullkvoter för jordbruksprodukter enligt artikel 2 i avtalet om jordbruk (WT/MIN(13)/39) (nedan kallat beslutet). I beslutet krävdes också en översyn, som skulle inledas senast i slutet av 2017, av hur beslutet fungerar i syfte att förbättra tullkvoternas användning. Under översynen i enlighet med punkterna 13–14 i beslutet skulle i synnerhet den framtida funktionen för punkt 4 i mekanismen för underutnyttjande i bilaga A till beslutet behandlas.

1.2

Översynen avslutades när det allmänna rådet vid sitt möte den 9–10 december 2019 godkände jordbrukskommitténs rekommendationer i bilaga 2 till G/AG/29. Under översynen 2017–2019 nåddes ingen överenskommelse om innehållet vad gäller den framtida funktionen för punkt 4 i mekanismen för underutnyttjande. I stället enades medlemmarna i enlighet med punkt 1 i de godkända rekommendationerna i bilaga 2 till G/AG/29 om att förlänga tidsfristen för ett beslut om punkt 4 i mekanismen för underutnyttjande med två år, dvs. till slutet av 2021.

1.3

I rekommendationerna nämns också en eventuell splittring av beslutet genom att de ger vissa medlemmar, som förtecknas i bilaga B till beslutet, rätt att inte längre tillämpa punkt 4 om medlemmarna inte kan enas om den framtida funktionen för denna punkt. Att undvika ett undantag för vissa medlemmar, vilket avsaknaden av en överenskommelse om den framtida funktionen för punkt 4 inom den överenskomna tidsfristen eventuellt skulle leda till, var ett viktigt skäl för flera medlemmar att hitta en godtagbar lösning om denna punkt i diskussionerna om detta ärende i jordbrukskommittén efter 2019.

1.4

Under dessa diskussioner granskade medlemmarna i detalj hur nuvarande punkt 4 skulle kunna fungera i praktiken under slutskedet av mekanismen för underutnyttjande. Det konstaterades att den importerande medlemmen enligt nuvarande punkt 4 under slutskedet av mekanismen för underutnyttjande måste ändra metod för förvaltning av tullkvoter till antingen först-till-kvarn-modellen eller till ett system med automatiska, villkorsfria licenser på begäran: vilket alternativ som väljs är resultatet av samråd med de berörda exporterande medlemmarna. Den valda förvaltningsmetoden skulle därefter bibehållas under minst två år och, förutsatt att utnyttjandegraden hade anmälts i tid under dessa två år, skulle ärendet ”avslutas” och registreras i sekretariatets spårningssystem i vederbörlig ordning.

1.5

Importerande medlemmar som är utvecklingsländer i slutskedet av mekanismen för underutnyttjande kan, enligt den senare delen av punkt 4, välja en alternativ metod för förvaltning av tullkvoter eller bibehålla den nuvarande metoden. Valet av en alternativ metod för förvaltning av tullkvoter skulle behöva anmälas till jordbrukskommittén inom ramen för mekanismen för underutnyttjande. Den valda metoden bör bibehållas i minst två år och ärendet bör ”avslutas” förutsatt att utnyttjandegraden ökat med två tredjedelar av den årliga ökning som beskrivs i punkt 3 b i mekanismen för underutnyttjande.

1.6

På grundval av dessa diskussioner fick medlemmarna en bättre förståelse för de största stötestenarna i den framtida funktionen för punkt 4 i mekanismen för underutnyttjande i de fall en importerande medlem som är ett utvecklingsland inte når upp till den erforderliga ökningen av utnyttjandegraden eftersom medlemmen antingen bibehållit den nuvarande metoden för förvaltning av tullkvoter eller använt en alternativ förvaltningsmetod.

1.7

Medlemmarnas ansträngningar för att nå en överenskommelse om punkt 4 var främst inriktade på att hitta en möjlig lösning på detta potentiella problem för importerande medlemmar som är utvecklingsländer i syfte att ”avsluta” det ärende om underutnyttjande som tagits upp.

1.8

Costa Rica lade fram ett informellt förslag som erhöll ett brett stöd och som gick ut på att en importerande medlem som är ett utvecklingsland som inte uppfyller den erforderliga utnyttjandegraden (dvs. två tredjedelar av den årliga ökningen i punkt 3 b i mekanismen för underutnyttjande) efter två år i slutskedet av mekanismen för underutnyttjande och som använt en alternativ förvaltningsmetod eller bibehållit den nuvarande metoden, skulle omfattas av standardkravet i punkt 4 första meningen om den eller de berörda exporterande medlemsstaterna begär det. Om ingen begäran lämnas in bör ärendet markeras som ”avslutat” efter två år i slutskedet, även om den erforderliga ökningen av utnyttjandegraden inte uppnåtts. Syftet med det här förslaget är att säkerställa att ett ärende i slutskedet av mekanismen ”avslutas” eller ”att man når en lösning”.

1.9

Ytterligare en fråga som nyligen togs upp i denna diskussion gällde förhållandet mellan skyldigheterna till följd av mekanismen för underutnyttjande och särskilda bestämmelser för förvaltningen av tullkvoter som en importerande medlem kan ha i sin bindningslista. Medlemmarna ansåg i allmänhet att listan över medgivanden och åtaganden hade företräde, och att syftet med beslutet och mekanismen för underutnyttjande snarare var att främja ett effektivt genomförande av de planerade åtagandena än att ändra dem. I detta fall vägleddes medlemmarna framför allt av punkt 5 i mekanismen för underutnyttjande där det uttryckligen fastställs en hierarki mellan skyldigheterna enligt de berörda avtalen (som enligt artikel II.7 i Gatt 1994 omfattar medlemmarnas varulistor) och bestämmelserna i mekanismen för underutnyttjande genom att det konstateras att bestämmelserna i de berörda avtalen har företräde vid konflikt.

1.10

På grundval av diskussionerna innehåller förslaget till utkast till beslut om den framtida funktionen för punkt 4 i mekanismen för underutnyttjande (enligt bilagan till denna rapport) följande delar:

1.11

I punkt 14 i beslutet krävs det att det allmänna rådets rekommendationer om punkt 4 i mekanismen för underutnyttjande ska gälla för särskild och differentierad behandling. I detta avseende bibehåller utkastet till beslut med rekommendationer om den framtida funktionen för punkt 4 den nuvarande bestämmelsen om särskild och differentierad behandling i den föreslagna punkten 4 b, där det anges att en importerande medlem som är ett utvecklingsland i slutskedet av mekanismen för underutnyttjande kan bibehålla den nuvarande metoden för förvaltning av tullkvoter eller använda en alternativ förvaltningsmetod, och nå en lösning på problemet genom att uppvisa den erforderliga ökningen av utnyttjandegraden. Detta alternativ, enligt den nuvarande punkt 4 i beslutet, ändras inte. Om den importerande medlemmen som är ett utvecklingsland under de följande två åren inte når den erforderliga ökningen av utnyttjandegraden på basis av dessa villkor kan medlemmen enligt det föreslagna beslutet uppmanas att tillämpa ”standardkravet” i första delen av nuvarande punkt 4, dvs. först-till-kvarn-modellen eller ett system med automatiska licenser. Det bör noteras att denna bestämmelse inte tillämpas automatiskt ens efter de två åren. I stället skulle den föreslagna skyldigheten endast tillämpas på begäran av den eller de berörda exporterande medlemmarna. Om ingen begäran lämnas in, trots att den importerande medlemmen som är ett utvecklingsland inte uppfyller den erforderliga utnyttjandegraden, markeras ärendet rörande underutnyttjandet som ”avslutat”.

1.12

Jordbrukskommittén anordnade sitt nittionionde ordinarie möte den 9 november 2021 för att behandla den uppskjutna punkten på dagordningen, 2 D i, om tillämpningen av beslutet från Bali om förvaltning av tullkvoter. Vid mötet enades kommittén om att vidarebefordra utkastet till beslut (1) i bilagan till denna rapport till det allmänna rådet för behandling och därefter till den tolfte ministerkonferensen (MC-12) så att ministrarna kan fatta ett beslut.

1.

Punkt 4 i bilaga A till beslutet från Bali om förvaltning av tullkvoter ska lyda som följer:

2.

Punkterna 13–15 i beslutet från Bali om förvaltning av tullkvoter och bilaga B upphör att gälla.