13.4.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 104/45

(1)

Inom ramen för förordning (EEG) nr 793/93 har följande ämnen identifierats som prioriterade för riskbedömning i enlighet med kommissionens förordningar (EG) nr 1179/94 (2), (EG) nr 2268/95 (3) och (EG) nr 143/97 (4) för den första, andra respektive tredje prioriteringslistan enligt förordning (EEG) nr 793/93:

(2)

De rapporterande stater som har utsetts i enlighet med dessa förordningar har genomfört de delar av riskbedömningen som avser effekter av ämnena i fråga på människa och miljö i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 av den 28 juni 1994 om principer för bedömningen av risker för människor och miljö av existerande ämnen (5) samt föreslagit en strategi för riskbegränsning i enlighet med förordning (EEG) nr 793/93.

(3)

Vetenskapliga kommittén för toxicitet, ekotoxicitet och miljö (SCTEE) har rådfrågats beträffande de rapporterande staternas riskbedömning och har avgivit yttranden. Yttrandena finns på den vetenskapliga kommitténs hemsida.

(4)

Riskbedömningens resultat och ytterligare resultat från strategierna för riskbegränsning återfinns i kommissionens meddelande (6).

(5)

Med utgångspunkt i den utvärderingen bör vissa riskbegränsande åtgärder rekommenderas för vissa ämnen.

(6)

De riskbegränsande åtgärder som rekommenderas för arbetstagarna kommer att behandlas inom ramen för arbetarskyddslagstiftningen, som anses ge en lämplig ram för riskbegränsning i den utsträckning som krävs för ämnena i fråga.

(7)

De riskbegränsande åtgärder som föreslås i denna rekommendation är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats enligt artikel 15.1 i förordning (EEG) nr 793/93.

1.

De behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna bör, i de tillstånd som utfärdas enligt rådets direktiv 96/61/EG (7), fastställa villkor, gränsvärden för utsläpp (eller likvärdiga parametrar) eller tekniska åtgärder för dibutylftalat, för att de berörda anläggningarna skall kunna tillämpa bästa tillgängliga teknik (BAT) senast i slutet av oktober 2007, med hänsyn till anläggningarnas teknik, geografiska läge samt lokala miljöförhållanden.

2.

Medlemsstaterna bör noga övervaka införandet av bästa tillgängliga teknik i samband med dibutylftalat samt rapportera all viktig utveckling till kommissionen inom ramen för informationsutbytet om bästa tillgängliga teknik.

3.

Arbetsgivare som använder 3,4-dikloroanilin i produktion och vidare bearbetning i de användningar som anses som faromoment i riskbedömningen bör ta del av eventuella sektorsspecifika riktlinjer för rengöring, underhåll och reparation som tagits fram i medlemsstaten med utgångspunkt i de praktiska, icke-bindande riktlinjer som kommissionen har utformat i enlighet med artikel 12.2 i rådets direktiv 98/24/EG (8).

Gällande gemenskapslagstiftning för växtskyddsmedel (rådets direktiv 91/414/EEG (9)) och biocider (rådets direktiv 98/8/EG och Europa-parlamentets (10)) anses räcka för att i tillräckligt hög grad begränsa riskerna med ämnet.

Sålunda gäller följande:

4.

Man bör beakta uppgifterna från riskbedömningen av 3,4-dikloroanilin som frigörs ur diuron som används som herbicid på tät yta.

5.

Felanvändning av diuron i små förpackningar bör förhindras.

6.

För de avrinningsområden där utsläpp av etylendiamintetraacetat (EDTA) kan innebära en risk bör medlemsstaten upprätta miljökvalitetsnormer (MKN), och de nationella åtgärderna för föroreningsbegränsning för att uppfylla miljökvalitetsnormerna 2015 skall ingå i förvaltningsplanerna för avrinningsdistriktet i enlighet med rådets direktiv 2000/60/EG och Europa-parlamentets (11).

7.

De behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna bör i de tillstånd som utfärdas enligt direktiv 96/61/EG, fastställa villkor, gränsvärden för utsläpp (eller likvärdiga parametrar) eller tekniska åtgärder för etylendiamintetraacetat, för att de berörda anläggningarna skall kunna tillämpa bästa möjliga teknik (BAT) från slutet av oktober 2007, med hänsyn till anläggningarnas teknik, geografiska läge samt lokala miljöförhållanden.

8.

Medlemsstaterna bör noga övervaka införandet av bästa tillgängliga teknik i samband med etylendiamintetraacetat samt rapportera all viktig utveckling till kommissionen inom ramen för informationsutbytet om bästa tillgängliga teknik.

9.

Lokala utsläpp i miljön bör, där så behövs, begränsas genom nationella bestämmelser så att inga miljörisker behöver befaras.

10.

Arbetstagare som i samband med golvarbeten i byggbranschen använder produkter med metylacetat bör utgå från eventuella sektorsspecifika riktlinjer som tagits fram i medlemsstaten med utgångspunkt i de praktiska, icke-bindande riktlinjer som kommissionen har utformat i enlighet med artikel 12.2 i direktiv 98/24/EG.

11.

Arbetstagare som använder monoklorättikssyra för de användningar som anses som faromoment i riskbedömningen bör utgå från eventuella sektorsspecifika riktlinjer som tagits fram i medlemsstaten med utgångspunkt i de praktiska, icke-bindande riktlinjer som kommissionen har utformat i enlighet med artikel 12.2 i direktiv 98/24/EG.

12.

De behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna bör i de tillstånd som utfärdas enligt direktiv 96/61/EG, fastställa villkor, gränsvärden för utsläpp (eller likvärdiga parametrar) eller tekniska åtgärder för monoklorättikssyra, för att de berörda anläggningarna skall kunna tillämpa bästa möjliga teknik (BAT) från slutet av oktober 2007, med hänsyn till anläggningarnas teknik, geografiska läge samt lokala miljöförhållanden.

13.

Medlemsstaterna bör noga övervaka införandet av bästa tillgängliga teknik i samband med monoklorättikssyra samt rapportera all viktig utveckling till kommissionen inom ramen för informationsutbytet om bästa tillgängliga teknik.

14.

Lokala utsläpp i miljön bör, där så behövs, begränsas genom nationella bestämmelser så att inga risker för människa eller miljö genom indirekt miljöpåverkan behöver befaras.

15.

För de avrinningsområden där utsläpp av tetranatriumetylendiamintetraacetat (Na4EDTA) kan innebära en risk bör medlemsstaten upprätta miljökvalitetsnormer (MKN), och de nationella åtgärderna för föroreningsbegränsning för att uppfylla miljökvalitetsnormerna 2015 skall ingå i förvaltningsplanerna för avrinningsdistriktet i enlighet med direktiv 2000/60/EG.

16.

De behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna bör, i de tillstånd som utfärdas enligt direktiv 96/61/EG, fastställa villkor, gränsvärden för utsläpp eller motsvarande parametrar eller tekniska åtgärder för tetranatriumetylendiamintetraacetat, för att de berörda anläggningarna skall kunna tillämpa bästa möjliga teknik (BAT) från slutet av oktober 2007, med hänsyn till anläggningarnas teknik, geografiska läge samt lokala miljöförhållanden.

17.

Medlemsstaterna bör noga övervaka införandet av bästa tillgängliga teknik i samband med tetranatriumetylendiamintetraacetat samt rapportera all viktig utveckling till kommissionen inom ramen för informationsutbytet om bästa tillgängliga teknik.

18.

Lokala utsläpp i miljön bör, där så behövs, begränsas genom nationella bestämmelser så att inga miljörisker behöver befaras.

19.

Denna rekommendation riktar sig till alla branscher som importerar, framställer, transporterar, lagrar, formulerar eller på annat sätt bearbetar, använder, bortskaffar eller återvinner ämnena, samt till medlemsstaterna.