24.2.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 71/57

Föredragande:

Antonello PEZZINI

1.1

Kommittén är övertygad om att en hållbar återindustrialisering med en konkurrenskraftig tillväxt, som kan skapa nya och bättre arbetstillfällen är av avgörande betydelse för Europa. EU:s utsläppshandelssystem bör i detta sammanhang betraktas som ett centralt instrument för EU:s politik för kampen mot klimatförändringarna och utvecklingen mot en koldioxidfri världsekonomi.

1.2

Kommittén betraktar EU:s utsläppshandelssystem som ett instrument för att minska EU:s energiutsläpp, och därför bör det ge prissignaler för koldioxid men också stimulera hållbara investeringar i ny teknik med låga koldioxidutsläpp.

1.3

Kommittén är övertygad om att koldioxidmarknaden måste bli mer stabil, flexibel och öppen för de viktigaste aktörerna på global nivå inom en detaljerad och samordnad ram för att uppnå målet om en konkurrenskraftig och hållbar tillverkningsindustri.

1.4

Kommittén anser att kommissionen strikt bör följa det mandat som följer av ramen för energi- och klimatpolitiken fram till 2030, som fastställdes vid Europeiska rådets möte den 23–24 oktober 2014. Framför allt gäller detta de tydliga rekommendationerna om åtgärder i fråga om koldioxidläckage som ska tas fram i samband med reformen av EU:s utsläppshandelssystem.

1.5

Enligt kommittén krävs det lämpliga övergångsmekanismer för att skydda de europeiska företagens konkurrenskraft och undvika risken för investeringsflykt och illojal konkurrens från länder utan jämförbara klimatpolitiska regleringsinstrument.

1.6

Kommittén rekommenderar att det fastställs ett adekvat regelverk, framför allt vad gäller nivån för gratis tilldelning av utsläppsrätter, tillåtet koldioxidläckage, översyn av parametrarna för riktmärken och kompensation för kostnader som påverkar priset på elenergi. Målet bör vara att till 100 % säkerställa gratis tilldelning av utsläppsrätter och fullständig kompensation för de indirekta kostnaderna i samtliga medlemsstater till en nivå på 10 % av de effektivaste anläggningarna inom sektorer som är utsatta för stor risk för koldioxidläckage.

1.7

Kommittén rekommenderar att följande viktiga punkter läggs till i reformen:

1.8

Kommittén rekommenderar slutligen maximal samstämmighet, fullständig synergi, minimal dubblering av föreskrifter och eliminering av risken för ytterligare byråkratiska bördor på grund av samspelet mellan de nya reglerna för översyn av EU:s utsläppshandelssystem och de parallella och kompletterande bestämmelser som de samverkar med.

1.9

Kommittén anser att man bör säkerställa en ram för utbyte av internationella utsläppsrätter som borde kunna spela en roll för att uppnå mer ambitiösa mål för utsläppsminskningen i Europa med stöd av internationella multilaterala och bilaterala avtal.

1.10

EESK anser att det är viktigt att utarbeta ett initiativyttrande i detta ärende efter konferensen i Paris i slutet av 2015.

2.1

EU:s utsläppshandelssystem (EU ETS, Emissions Trading System) blev operativt den 1 januari 2005 och utgör ett av de viktigaste instrumenten i EU:s klimatpolitik genom den möjlighet det ger att minska utsläppen av växthusgaser.

2.2

EU:s utsläppshandelssystem har ända sedan det skapades haft som mål att tillhandahålla en referenspunkt för koldioxid, som syftar till att minska utsläppen inom alla sektorer i den europeiska ekonomin, som står för ungefär hälften av växthusgasutsläppen.

2.3

EESK har alltid hävdat att EU:s utsläppshandelssystem är ett centralt instrument i EU:s klimat- och energipolitik för att minska industriutsläppen i EU och kommittén har krävt en genomgripande reform av systemet för att uppnå EU:s klimatmål för 2030 samtidigt som man skyddar unionens industriella konkurrenskraft och undviker investeringsflykt.

2.4

Den 21 mars 2014 efterlyste Europeiska rådet åtgärder för att fullt ut kompensera de direkta och indirekta kostnaderna på grund av EU:s klimatpolitik för sektorer som utsätts för global konkurrens tills man genom ett internationellt klimatavtal har infört lika villkor på global nivå.

2.4.1

Kommittén delar emellertid revisionsrättens iakttagelser att det finns ”stora brister” i genomförandet av EU:s utsläppshandelssystem. Revisionsrätten lägger också fram ett antal rekommendationer för att förbättra integriteten i och genomförandet av detta system, och bekräftar begreppet industriell effektivitet som ska säkerställa EU-ekonomins fulla konkurrenskraft.

2.5

Den 23–24 oktober 2014 enades Europeiska rådet om en ram för energi- och klimatpolitiken fram till 2030. Europeiska rådet antog också slutsatser och godkände framför allt fyra viktiga mål:

2.5.1

EU:s mål att minska de inhemska utsläppen av växthusgaser med minst 40 %, som godkändes formellt vid rådets (miljö) möte den 6 mars 2015, utgör grunden för EU:s bidrag till förhandlingarna om ett nytt globalt klimatavtal.

2.5.2

Alla dessa inslag i ramen ska kontrolleras regelbundet av rådet, som fortsätter att fastställa strategiska riktlinjer, såväl vad gäller de sektorer som omfattas av utsläppshandelssystemet som de som inte gör det och om sammankopplingar och energieffektivitet.

2.5.3

Instrument och åtgärder bör vara inriktade på en global och teknikneutral strategi för att främja utsläppsminskning och energieffektivitet.

2.6

Den 13 maj 2015 träffades en överenskommelse mellan rådet och Europaparlamentet om reformering av EU:s utsläppshandelssystem och ett beslut togs om en reserv för marknadsstabilitet:

2.7

Inom ramen för energiunionsstrategin och inför klimatkonferensen i Paris har kommissionen föreslagit ett åtgärdspaket för att bland annat se över EU:s system för utsläppshandel enligt de riktlinjer som angetts av rådet och som innebär att prioritera en återindustrialisering av den europeiska ekonomin och bevara den internationella konkurrenskraften för de industrisektorer som är mest utsatta för risken för utflyttning av tillverkningen.

2.8

Åtgärderna för översyn av EU:s utsläppshandelssystem berör, förutom energipolitiken, också många andra av unionens politikområden.

2.9

EESK har inlett en studie om effekterna av åtgärder som finansieras genom EU:s instrument för miljöskydd (2) som understryker betydelsen av en effektiv användning av de intäkter som genereras från marknadsbaserade instrument för miljöförbättringar i enlighet med främjandet av en grön ekonomi och intäkter som genereras från EU:s utsläppshandelssystem, som utgör en särskilt viktig möjlighet att finansiera dessa förbättringar och för den industriella och sysselsättningsmässiga omställningen till en koldioxidfri ekonomi.

3.1

Kommissionens initiativ att ändra direktivet om EU:s utsläppshandelssystem 2003/87/EG syftar till att genom en serie av detaljerade förslag skärpa nivån för den årliga minskningen av tillåtna utsläpp så att nivån på de utsläppsrätter som utfärdas varje år i hela det europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) från och med 2021 minskar med en linjär faktor som överstiger 2,2 % för att 2030 nå en minskning på 43 % jämfört med nivån 2005.

3.2

I förslaget föreskrivs ett antal finansieringsmekanismer för att stödja ekonomiska aktörer att bekämpa koldioxidläckage och möta de stora utmaningar som är förknippade med innovation och de investeringar som behövs för att modernisera anläggningar och uppnå energieffektivitet för att bidra till att minska utsläppen.

4.1

Antalet utsläppshandelssystem ökar i hela världen, även utanför EU, och nationella eller regionala system är redan operativa i flera länder.

4.2

I Förenta staterna har president Barack Obama offentliggjort bestämmelserna för CPP, planen för ren energi, som omfattar särskilda standarder för varje delstat för att minska utsläppen från kraftverken – främst de kol- och gaseldade – fram till 2030.

4.2.1

Kalifornien har ett program för utsläppstak och handel med utsläppsrätter som sjösattes 2012. I Connecticut, Delaware, Maine, Maryland, Massachusetts, New Hampshire, New York, Rhode Island och Vermont gäller det regionala växthusgasinitiativet (RGGI).

4.3

I Australien gäller ett system för handel med utsläppsrätter som ska anslutas till det europeiska senast 2018 enligt ett avtal med kommissionen från 2012.

4.4

I Kanada infördes Quebecs system för utsläppstak och handel med utsläppsrätter för växthusgaser under 2012. År 2013 omfattade systemet 85 % av utsläppen i Quebec.

4.5

I Nya Zeeland introducerades ett system för handel med utsläppsrätter 2008. Systemet omfattar skogar och jordbruk, flytande fossila bränslen, kraftverk och industriella processer.

4.6

EU och Kina ingick ett avtal vid det bilaterala toppmötet i slutet av juni 2015 på området för samarbete i kampen mot klimatförändringen.

4.7

I Sydkorea finns sedan i januari 2015 programmet KETS, det första operativa systemet i Asien på nationell nivå och det andra efter EU:s utsläppshandelssystem på global nivå.

4.8

I Japan är Tokyos system för utsläppstak och handel med utsläppsrätter (TMG ETS) det första systemet med obligatorisk utsläppshandel. Systemet startades i april 2010.

4.9

I Schweiz startade utsläppshandelssystemet 2008 med fem år på frivillig basis som ett alternativ till en skatt på koldioxidutsläpp för fossila bränslen. Från och med 2013 är systemet obligatoriskt för stora företag med energiintensiv produktion.

5.1

EESK anser att EU:s utsläppshandelssystem är ett effektivt och centralt instrument för att minska de energirelaterade utsläppen i EU enligt marknadsbaserade principer, som bör ge en signal om koldioxidpriset i linje med ambitionerna. Samtidigt bör det ha en positiv effekt på investeringarna i teknik med låga koldioxidutsläpp, utvecklingen av förnybar energi och ökningen av energieffektiviteten.

5.1.1

EESK oroas av att investeringsläckaget som en särskild form av koldioxidläckage kan komma att gå allt snabbare inom känsliga sektorer. Denna process kan ytterligare minska konkurrenskraften hos dessa sektorer och deras möjligheter att vidta nödvändiga åtgärder för en resurseffektiv ekonomi med låga koldioxidutsläpp, i linje med de senaste yttrandena (3).

5.2

Kommittén är övertygad om att koldioxidmarknaden måste bli mer stabil, flexibel och öppen för alla de viktigaste aktörerna på global nivå.

5.3

Ramen för energi- och klimatpolitik fram till 2030, som beslutades i Europeiska rådet den 23–24 oktober 2014, innehåller ambitiösa mål för unilaterala minskningar, men också tydliga riktlinjer för bestämmelser om koldioxidläckage som ska tas fram i samband med reformen av EU:s utsläppshandelssystem.

5.3.1

EESK anser också att reformen av EU:s utsläppshandelssystem bör utgöra en samordnad politisk ram, särskilt tillsammans med reformen av sektorer som inte omfattas av utsläppshandelssystemet (ansvarsfördelningsbeslutet) och politiken för förnybar energi (direktivet om energi från förnybara energikällor) och energieffektivitet (energieffektivitetsdirektivet och direktivet om byggnaders energiprestanda).

5.4

Kommittén rekommenderar att följande viktiga punkter läggs till i reformen:

5.4.1

De företag som löper risk för omlokalisering bör tilldelas ett antal gratis utsläppsrätter.

5.5

Enligt kommittén bör det fastställas lämpliga mekanismer för en övergång mot en balanserad minskning av de fria utsläppsrätterna för att skydda de europeiska företagens konkurrenskraft och undvika riskerna för investeringsflykt och att de europeiska företagen och sysselsättningssektorerna utsätts för illojal konkurrens från länder utan jämförbara regleringsinstrument.

5.5.1

Man bör framför allt fastställa ett adekvat regelpaket vad gäller nivån för gratis tilldelning av utsläppsrätter, tillåtet koldioxidläckage, översyn av parametrarna för riktmärken och kompensation för kostnaderna på grund av priset på elenergi. Målet bör vara att till 100 % säkerställa gratis tilldelning av utsläppsrätter och full kompensation för de indirekta kostnaderna i samtliga medlemsstater till en nivå på 10 % av de effektivaste anläggningarna inom sektorer som är utsatta för stor risk för koldioxidläckage.

5.5.2

Man bör också undersöka möjligheterna att utvidga belöningsmekanismerna för dem som uppvisar bästa resultat till det civila samhället, genom att säkerställa bonusar inom utsläppshandelssystemet till hushåll, samhällen och offentliga myndigheter som avsevärt minskar sin koldioxidproducerande energiförbrukning eller som kompenserar för utsläppen med gröna investeringar .

5.6

EESK anser att mekanismen för ren utveckling bör bevaras, förbättras och utvidgas, och att man på ett lämpligt sätt bör stödja kopplingarna mellan det europeiska utsläppshandelssystemet och de nya system som håller på att utformas på andra håll i världen.

5.7

Klimatförändringen kräver en global lösning genom ett avtal med väldefinierade och säkra mål för alla de stora ekonomierna i världen.

6.1

Kommittén rekommenderar en översyn av metoderna för uppdelning av utsläppsrätter som garanterar en tillräckligt stor andel gratis tilldelade utsläppsrätter för att tillfredsställa behoven hos de aktörer som har rätt till sådana. Definitionen av de sektorer som löper risk för koldioxidläckage från 2020 riskerar att leda till en betydande nedskärning med en tröskel på 0,18 som krav för berättigande.

6.2

EESK oroas över att en skärpning av riktmärkena ytterligare skulle kunna missgynna företag som ställs inför svåra förhållanden. Den horisontella sänkningen av riktmärket genom en gemensam linjär reduktionsfaktor, som fastställs till lägst 0,5 % och högst 1,5 % på årsbasis, tar inte hänsyn till maskinutrustningens livslängd och den faktiska tekniska situationen i vitt skilda sektorer.

6.3

EESK anser att parametrarna för riktmärkena för koldioxidläckage bör vara tekniskt och ekonomiskt genomförbara för att återspegla verkliga tekniska framsteg och rekommenderar att metoden för att reducera antalet sektorer på förteckningen över koldioxidläckage från 177 till 52 under perioden 2021–2030 ska godkännas av arbetsmarknadens parter och åtföljas av åtgärder för utfasning.

6.4

EESK anser dessutom att faktorn för korrektion mellan sektorer bör avskaffas. En reduktionsfaktor som beräknats på ett olämpligt sätt skulle skapa osäkerhet i samband med gratistilldelningen och utsätta anläggningarna med störst risk för orimliga kostnader.

6.5

Enligt EESK bör det inrättas en mekanism för kompensation av indirekta kostnader som är harmoniserad på EU-nivå och där ersättningen betalas ut på grundval av de parametrar som redan fastställts (4), som undviker de nuvarande snedvridningarna på den inre marknaden genom att det nuvarande systemet som grundas på statligt stöd blir obligatoriskt och som tvingar medlemsstaterna att avsätta åtminstone en del av avkastningen från auktionerna till en tillräcklig kompensation av de indirekta kostnader som uppkommit på nivån för de bäst presterande företagen i miljömässig hänsyn i de utsatta sektorerna.

6.6

EESK begär att den mer flexibla och dynamiska tilldelningen av gratis utsläppsrätter bör grundas på faktiska, uppdaterade produktionsnivåer och att man stöder de enheter som förbättrar sin effektivitet genom att för dem bibehålla samma tilldelning av gratis utsläppsrätter.

6.7

Det är nödvändigt att göra kriteriet för fastställande av risken för koldioxidläckage mer flexibelt för att bättre återspegla koldioxidprisets effekter på de olika sektorernas konkurrenskraft, framför allt för små och medelstora företag, enligt det kvalitativa kriteriet på det sätt som fastställdes 2008.

6.8

EESK anser att fonderna i EU:s utsläppshandelssystem – reservfonden för marknadsstabilitet, innovationsfonden och moderniseringsfonden – bör betraktas utifrån ett helhetsperspektiv för att säkerställa att de fungerar korrekt och att de har lämpliga system för förvaltning och kontroll i syfte att undvika ackumuleringar och dubbleringar.

6.9

EESK anser att

6.10

Kommittén önskar att de åtgärder som föreslås för små anläggningar med utsläpp understigande 25 000 t koldioxid ska utsträckas till anläggningar med utsläpp understigande 50 000 t koldioxid, vilket på EU-nivå utgör cirka 75 % av installationerna inom utsläppshandelssystemet, men som enbart svarar för 5 % av de totala utsläppen.

6.11

När det gäller utsläppen från mineralutvinningsprocesser är operatörernas möjligheter att minska utsläppen praktiskt taget obefintliga och de borde därför omfattas av en total tilldelning av gratis utsläppsrätter.

6.12

Eftersom åtgärderna för översyn av EU:s utsläppshandelssystem förutom energipolitiken även omfattar flera av EU:s övriga politikområden, rekommenderar kommittén maximal samstämmighet och eliminering av byråkratisk överbelastning från de nya regler som läggs till de regler de samverkar med.