Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Ändrat förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 708/2007 om användning av främmande och lokalt frånvarande arter i vattenbruk”

KOM(2010) 393 slutlig – 2009/0153 (COD)

2011/C 51/16

Huvudföredragande: José María ESPUNY MOYANO

Den 2 september 2010 beslutade Europaparlamentet att i enlighet med artikel 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

”Ändrat förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 708/2007 om användning av främmande och lokalt frånvarande arter i vattenbruk”

KOM(2010) 393 slutlig – 2009/0153 (COD).

Kommitténs presidium gav den 14 september 2010 facksektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö i uppdrag att utarbeta ett yttrande i ärendet.

Med hänsyn till ärendets brådskande karaktär utsåg Europeiska ekonomiska och sociala kommittén vid sin 466:e plenarsession den 21 oktober 2010 José María Espuny Moyano till huvudföredragande och antog följande yttrande med 177 röster för, 2 röster emot och 10 nedlagda röster:

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1   Kommittén välkomnar den nya och tydligare definitionen av så kallade ”slutna vattenbruksanläggningar”, som är baserad på resultaten av Impasse-projektet (ett gemensamt forskningsprojekt om miljömässiga konsekvenser av användningen av främmande arter i vattenbruk), liksom preciseringen av det avstånd som krävs mellan sådana anläggningar och öppet vatten, samt andra förbättringar av ordalydelsen av förordning (EG) nr 708/2007, som i stora drag motsvarar EESK:s rekommendationer i yttrandet CESE 453/2010.

1.2   Om man vidtar de åtgärder som krävs för att undvika störningar i ekosystemen och skador på den biologiska mångfalden kan vattenbruksanläggningarna fortsätta att utnyttja fördelarna med att införa främmande arter och omplantera lokalt frånvarande arter i EU, samtidigt som denna åtgärd bidrar till en hållbar utveckling av denna verksamhet.

1.3   Kommittén vill understryka vikten av att tydligt fastställa vilka villkor som slutna vattenbruksanläggningar bör uppfylla i syfte att minska den administrativa bördan.

1.4   EESK stöder således ändringarna i förordning (EG) nr 708/2007 till följd av Lissabonfördragets ikraftträdande, vars huvudsakliga syfte är att möjliggöra ändringen av bilagorna I–IV genom kommittéförfarandet.

2.   Inledning

2.1   Vattenbruk är en verksamhet som ständigt utvecklas och som bör kunna erbjuda en lösning på marknadens efterfrågan, bland annat genom en utökning av det antal arter som odlas och marknadsförs.

2.2   Tidigare har det europeiska vattenbruket, liksom övrig jordbruks- och uppfödningsverksamhet, berikat samhället genom att införa främmande arter. För närvarande kan fyra av de tio viktigaste arterna som odlas i vattenbruk inom EU anses som främmande (regnbåge, japanskt jätteostron, vanlig karp och japansk venusmussla), men de betraktas nu som både vanliga och nödvändiga.

2.3   Införandet av invasiva främmande arter anses emellertid i dag som en av de främsta orsakerna till störningar i ekosystemen på global nivå. De icke önskvärda, främmande, vattenlevande djurarterna kommer in i EU huvudsakligen via stora fartygs ballastvatten, sportfiske och akvarier. Klimatförändringarna har medfört att främmande arter även tar sig hit på egen hand.

2.4   Förordning (EG) nr 708/2007 om användning av främmande och lokalt frånvarande arter i vattenbruk har nyligen ändrats på vissa punkter, vilket kommittén redan utarbetat ett yttrande om (CESE 453/2010, föredragande: Valerio SALVATORE). Yttrandet antogs med stor majoritet och är fortfarande tillämpligt. Vissa av förslagen i yttrandet, som begäran om en tydlig angivelse av att slutna vattenbruksanläggningar alltid ska vara belägna på land, säkerhetsavstånd, skydd mot rovdjur, etc. finns nu med i förslaget till ändring (ändringar av artikel 3), vilket visar att EESK:s rekommendationer var adekvata.

3.   Allmänna kommentarer

3.1   Europeiska unionen bör anpassa lagstiftningen om vattenbruksmetoder när det gäller främmande och lokalt frånvarande arter samt andra associerade icke-målarter såväl till följd av Lissabonfördragets ikraftträdande som på grundval av bidrag och förslag från andra organ, däribland EESK.

3.2   Syftet med denna rättsliga ram bör vara att minimera risken för negativa effekter för den biologiska mångfalden, särskilt för arterna, livsmiljöerna och ekosystemens funktion. Bestämmelserna bör baseras på försiktighetsprincipen, innefatta förfaranden för utvärdering av potentiella risker och omfatta fastställande av beredskapsplaner.

3.3   De främmande arter inom vattenbruket, som funnits inom EU en lång tid och som normalt odlas, bör särbehandlas på ett sätt som underlättar den fortsatta odlingen. De bör inte påläggas ytterligare administrativa bördor, förutsatt att det inte i samband med förflyttningen av dessa arter överförs associerade icke-målarter.

3.4   Genom förordning (EG) nr 708/2007 fastställdes en ram för hantering av främmande och lokalt frånvarande arter i vattenbruket i syfte att bedöma och minimera dessa arters eventuella påverkan på akvatiska livsmiljöer.

3.5   För att kunna minska miljöriskerna krävs det att man inför åtgärder, som exempelvis handlingsplaner för mottagningsanläggningar, förhandsbedömningar av miljörisker och karantän.

3.6   En korrekt riskhantering vid användandet av främmande och lokalt frånvarande arter kräver att de olika aktörerna, särskilt medlemsstaterna, tar sitt ansvar.

3.7   Man bör dra nytta av de ökade kunskaperna om användningen av främmande arter inom vattenbruket för att förbättra lagstiftningen på detta område, särskilt de nya vetenskapliga rön som framkommit genom de forskningsinitiativ som finansieras av EU, bland annat Impasse-projektet.

4.   Särskilda kommentarer

4.1   Förordning (EG) nr 708/2007 om användning av främmande och lokalt frånvarande arter i vattenbruk bör anpassas till de nya bestämmelserna i artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt om delegerade befogenheter och till artikel 291 om genomförandebefogenheter. Därigenom blir rådets förordning (EG) nr 708/2007 förenlig med det beslutsförfarande som införts genom det nya fördraget.

4.2   Slutna vattenbruksanläggningar bör bland annat kunna undantas från kravet på att i förväg genomföra miljökonsekvensbedömningar, eftersom de anses säkra och risken för att arter tar sig ut är mycket liten.

4.3   Med tanke på de undantag som kommer att göras för slutna vattenbruksanläggningar är det särskilt viktigt att fastställa kriterier för biosäkerheten i dessa anläggningar.

4.4   När kraven på slutna vattenbruksanläggningar fastställs bör vattnet i anläggningarna inte betraktas som den enda möjliga rymningsvägen för de odlade arterna. Man bör även väga in aspekter som anläggningens placering på land, skydd mot rovdjur, konsekvenser av eventuella översvämningar, skydd mot stöld och vandalism, barriäreffekt mot patogener och hantering av döda organismer.

4.5   Förteckningar över slutna vattenbruksanläggningar i hela EU bör när som helst kunna konsulteras av medlemsstaterna. Dessa förteckningar bör omedelbart upprättas, regelbundet uppdateras och finnas tillgängliga på internet.

4.6   Transport av främmande och lokalt frånvarande arter från och till slutna vattenbruksanläggningar är ett kritiskt moment som bör genomföras på ett sätt som förhindrar utsläpp av enskilda exemplar.

4.7   Flyttning av främmande arter genom djuraffärer, trädgårdscentrum, trädgårdsdammar och akvarier kan innebära samma risk för den biologiska mångfalden som vattenbruk och bör därför underkastas lika stränga bestämmelser och kontrollåtgärder som de som gäller för vattenbruk.

4.8   Även om det rör sig om en fråga som inte behandlas i förordning (EG) nr 708/2007 vill kommittén påpeka att det inte är korrekt att definiera ”öppen vattenbruksanläggning” som en anläggning där vattenbruk bedrivs i ett vatten som inte är avskilt från naturligt vatten med hjälp av barriärer som förhindrar utsläpp av odlade exemplar. I öppna vattenbruksanläggningar finns det faktiskt fysiska barriärer som säkrar att de odlade exemplaren inte kan ta sig ut. Vad som däremot saknas är en mycket hög säkerhet som garanterar att enstaka exemplar under vissa omständigheter (storm, översvämning, rovdjur, etc.) inte kan ta sig ut i öppet vatten.