17.2.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/75

---

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Rapport från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om läget för genomförandet av en integrerad produktpolitik”

KOM(2009) 693 slutlig

2011/C 51/15

Föredragande: Josef ZBOŘIL

Den 21 december 2009 beslutade kommissionen att i enlighet med artikel 304 i EUF-fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

”Rapport från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om läget för genomförandet av en integrerad produktpolitik”

KOM(2009) 693 slutlig.

Facksektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 7 juli 2010.

Vid sin 466:e plenarsession den 21 oktober 2010 antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén enhälligt följande yttrande.

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1   EESK välkomnar Europeiska kommissionens rapport om genomförandet av en integrerad produktpolitik (IPP) och den detaljerade redogörelsen för hur man ska tillämpa IPP-principerna. Rapporten ingår i den bredare ram som skapats genom handlingsplanen för hållbar konsumtion och produktion samt en hållbar industripolitik (handlingsplanen för SCP/SIP).

1.2   Strategin baseras på ett integrerat synsätt och hänsyn tas till subsidiaritetsprincipen och varje medlemsstats särdrag. EESK vill fästa uppmärksamheten på det faktum att de praktiska insatserna främst görs på subsidiaritetsnivå och att de är ett resultat av marknadsinteraktionen mellan leverantör och konsument.

1.3   Samtidigt som marknadskraftsaspekterna ingår i den integrerade produktpolitiken anser EESK att det fortfarande finns mycket att göra när det gäller användningen av marknadsinstrument, t.ex. miljöskatter och stimulansåtgärder, för att man på ett samordnat sätt ska kunna förbättra deras tillämpbarhet. Kommittén föreslår att man i högre grad ska beakta utbytet av erfarenheter mellan medlemsstaterna och att ett särskilt fokus sätts på stimulansåtgärder och hur de genomförs, samt på den roll som långsiktiga frivilliga avtal kan spela.

1.4   Kommittén är övertygad om att standardisering skulle vara till nytta för ett stort antal produkter, eftersom det bland annat skulle få positiva följder för möjligheterna att återvinna produkter, göra dem effektivare och öka deras miljöprestanda samt även få andra positiva effekter. I genomförandet av direktivet om ekodesign spelar standardisering en avgörande roll och denna roll bör stärkas i framtiden.

1.5   EESK anser att om de två miljöledningssystemen kopplades närmare till varandra (Emas bör närmas till ISO 14001) skulle detta bidra till att garantera att Emas-ordningen genomförs mer systematiskt som en del av handlingsplanen för SCP/SIP.

1.6   Alla bestämmelser, alla instrument och all politik bör utarbetas och antas på ett sådant sätt att konkurrensmiljön eller den inre marknadens funktion inte skadas och principen om bättre lagstiftning och hållbarhetsmålet till fullo respekteras. Detta gäller även för genomförandet av SCP/SIP-handlingsplanen. Det är mycket viktigt att se till att en ny politik som antas av praktiska orsaker inte överlappar eller står i konflikt med de EU-instrument som redan finns och den befintliga EU-politiken.

1.7   Kostnadseffektivitet är också av stor betydelse för om SCP/SIP-handlingsplanen ska bli en framgång. Den första konsekvensanalysen bör kompletteras med analyser av de makro- och mikroekonomiska effekterna, som ofta ser helt annorlunda ut i den ekonomiska verkligheten.

1.8   I bedömningsförfarandet bör man också ta hänsyn till de viktigaste värdekedjorna på tidigast möjliga stadium och med full insyn. Befintlig lagstiftning om ekodesign och märkning får inte bli ett hinder för europeiska produkter, utan den bör i stället bidra till att de europeiska produkterna blir framgångsrika både på den inre marknaden och på världsmarknaden. Alla initiativ, särskilt de som rör märkning av produkter och de som syftar till att ändra konsumtionen, bör vila på en stadig och välunderbyggd vetenskaplig grund och bara användas på områden där man kan förändra konsumtionsmönstren.

1.9   Kommittén stöder IPP-begreppet och SCP/SIP-handlingsplanen, som syftar till att främja utvecklingen av mer hållbara produkter och produktionsprocesser, vilket också är i linje med de yttranden som kommittén tidigare har utarbetat på detta område (1). Detta tillvägagångssätt kommer att skapa ett ökat mervärde både för miljön och för den europeiska ekonomins konkurrenskraft.

1.10   Kommittén är övertygad om att man därför bör prioritera befintliga EU-program, t.ex. SET-planen (Strategisk EU-plan för energiteknik), ETAP-planen (Handlingsplan för miljöteknik) eller insatser inom tekniska plattformar. Särskild vikt bör läggas vid god samordning och en tillräckligt hög ambitionsnivå.

1.11   Ett bättre samarbete mellan de parter som är involverade i forskning och utveckling inom eko-innovation, den ekonomiska sektorn och företagen, forskningscentra och högre utbildning borde leda till innovation inom sektorn, något som är absolut nödvändigt.

1.12   Om man i framtiden endast arbetar enligt IPP-begreppet utan att ta hänsyn till SCP/SIP-handlingsplanen skulle detta kunna leda till att onödiga rättsliga brister och osäkra förhållanden uppstår. EESK instämmer därför fullständigt i att alla kommande IPP-åtgärder nu bör utvärderas och vidtas inom ramen för SCP/SIP-handlingsplanen.

1.13   Genomförandet av IPP och handlingsplanen för SCP/SIP bör vara en dynamisk process som bygger på en ständig dialog och samarbete mellan de inblandade parterna (från företag och ansvariga politiker till konsumentorganisationer och icke-statliga organisationer som är engagerade i miljöfrågor) i syfte att stärka verktygen för kommunikation med konsumenterna, ren produktion och främjande av hållbara offentliga inköp och hållbar offentlig upphandling.

2.   Kommissionens dokument

2.1   Den 18 juni 2003 antog kommissionen meddelandet ”Integrerad produktpolitik – Miljöpåverkan ur livscykelperspektiv” (2). IPP-begreppet bygger på följande iakttagelser:

—	Större delen av den generella negativa miljöpåverkan orsakas av tillverkningen och användningen av varor och tjänster (dvs. produkter). Situationen blir allt sämre på grund av det ständigt ökande antal produkter som konsumeras i EU och i övriga delar av världen.

—

Produkters miljötryck och miljöpåverkan inträffar i olika stadier av deras livscykel (längs produktionskedjan, under användningsfasen och vid bortskaffandet av uttjänta produkter). Åtgärderna för att förhindra detta måste utformas så att de inte leder till att miljöbelastningen bara flyttas till andra stadier i livscykeln eller till andra geografiska områden.

—	Eftersom mångfalden av produkter och deras påverkan är så stor kan man inte med hjälp av ett enda styrmedel åtgärda alla problem. Det lämpligaste styrmedlet eller en kombination av styrmedel måste i varje enskilt fall väljas och tillämpas på ett samordnat sätt, ofta inom flera olika politikområden.

2.2   Dessutom fastställs IPP-målen och fem huvudprinciper för produktpolitiken, dvs. 1) livscykelperspektiv, 2) samarbete med marknaden, 3) bred samverkan med berörda parter, 4) ständiga förbättringar av produkterna, och 5) samordnad användning av olika styrmedel. IPP skulle genomföras med hjälp av tre strategiska insatser med följande funktioner:

—	Att bidra till övergripande politiska åtgärder, särskilt EU:s strategi om hållbar utveckling (3), Europeiska gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram (4) och de tioåriga ramprogrammen för hållbar konsumtion och produktion (5).

—	Att komplettera befintliga produktstrategier genom att tillhandahålla en ram inom vilken miljöproblem kan behandlas med hänsyn till produkternas livscykel.

—	Att förbättra samordningen och samstämmigheten mellan den miljöorienterade produktpolitikens olika styrmedel.

2.3   IPP-principerna har med framgång inordnats i den övergripande ramen för handlingsplanen för hållbar konsumtion och produktion samt en hållbar industripolitik (SCP/SIP) genom 2008 års handlingsplan för SCP/SIP  (6), där man effektivt integrerar och vidareutvecklar den process som inleddes med meddelandet om integrerad produktpolitik.

2.4   Direktivet om ekodesign för energianvändande produkter införlivar principerna för IPP i lagstiftningen om produktutformning. Direktivets tillämpningsområde utvidgades 2009 inom ramen för handlingsplanen för SCP/SIP till att omfatta fler produktgrupper (energirelaterade produkter) (7).

2.5   I det nya ramdirektivet om avfall  (8) görs flera delar av den integrerade produktpolitiken rättsligt bindande, bland annat kravet att varje materials hela livscykel ska beaktas i utformningen av avfallspolitik.

2.6   De temainriktade strategierna för ett hållbart nyttjande av naturresurser och för förebyggande och materialåtervinning av avfall stödjer livscykelperspektivet och kravet på ständiga förbättringar (9), samt principen om samarbete med marknaden (10). Ett exempel på detta är avfallsstrategins krav på starka återvinningsmarknader i EU.

2.7   Kommissionen började omedelbart efter antagandet av meddelandet om integrerad produktpolitik att utveckla den europeiska plattformen för livscykelanalyser (LCA), en kvalitetskontrollerad europeisk referensdatabas för livscykelanalys och en handbok för livscykelanalys.

2.8   Sammantaget har stora framsteg mot en miljödriven produktpolitik gjorts i EU. Eftersom IPP är en process snarare än ett slutgiltigt tillstånd finns det dock fortfarande brett utrymme för ytterligare aktiviteter.

2.9   Begreppet produktpolitik kan också tillämpas på miljöförbättring av icke-industriella produkter och på tjänster. IPP-styrmedlen för skatter och subventioner har ännu inte tillämpats på gemenskapsnivå.

2.10   Genomförandet av IPP är med avseende på integration av styrmedel svårt att dokumentera eftersom nya politiska åtgärder sällan vidtas med uttrycklig hänvisning till den integrerade produktpolitiken. Generellt har dock stora framsteg gjorts när det gäller centrala branschers och beslutsfattares användande av livscykelperspektivet. Dessutom har tillgången till livscykeldata och samförståndet om metoden blivit mycket större. Goda framsteg har även gjorts när det gäller att identifiera de produkter som har störst förbättringspotential och möjliga förbättringsåtgärder.

2.11   Konsumentinformation, lagstiftning om ekodesign, ren produktion och grön offentlig upphandling/gröna inköp är nu kärnan i handlingsplanen för hållbar konsumtion och produktion samt en hållbar industripolitik. Genom handlingsplanen går man vidare med den process som inleddes med meddelandet om integrerad produktpolitik. Syftet är att frigöra ytterligare marknadsmöjligheter för fler hållbara produkter och att främja smartare konsumtion. Den översyn av handlingsplanen som är planerad till 2012 kommer att erbjuda en utmärkt chans att gå vidare med bedömningen av den integrerade produktpolitikens utveckling.

3.   Allmänna kommentarer

3.1   EESK välkomnar Europeiska kommissionens rapport om genomförandet av en integrerad produktpolitik (IPP) och de tillhörande arbetsdokumenten, där kommissionens tjänstemän ger en detaljerad redogörelse för hur man ska tillämpa IPP-principerna. Redogörelsen omfattar inte bara initiativen och hur de konkret utformats av kommissionen, utan den innehåller också en användbar jämförelse mellan medlemsstaternas situation och deras särdrag. Rapporten ingår i den bredare ram som skapats genom handlingsplanen för hållbar konsumtion och produktion samt en hållbar industripolitik (handlingsplanen för SCP/SIP).

3.2   Det ursprungliga meddelandet om IPP, som kommissionen publicerade 2003, bidrog i hög grad till den givande debatt som då inleddes. I meddelandet utvärderades EU-institutionernas, medlemsstaternas och andra berörda parters roll och syftet var att uppnå en maximal minskning av produkternas miljöpåverkan. Debatten har senare lett till en ändrad uppfattning om frågan i sin helhet. Debatten har bidragit till att ihärdiga ansträngningar har gjorts för att ta fram lämpliga politiska och rättsliga instrument som kan minska produkters miljöpåverkan över hela linjen.

3.3   Syftet var att inrätta en begreppsmässig ram baserad på principen om bedömning av en produkts livscykel, vilket kan bidra till att förbättra samordning och överensstämmelse mellan de olika policyinstrument som berör produkters miljöpåverkan.

3.4   I generella termer har de fem huvudprinciperna i den integrerade produktpolitiken på ett framgångsrikt sätt införlivats i arbetet inom de administrativa och lagstiftande organ och parter som berörs. Principerna bildar också grunden för SCP/SIP-handlingsplanen, som har blivit den logiska följden av den process som inleddes genom kommissionens meddelande om IPP.

3.5   EESK välkomnar det faktum att alla de fem huvudprinciperna har formaliserats i EU-direktiv och politiska dokument: 1) livscykeltänkandet har legat till grund för direktivet om ekodesign, 2) handlingsplanen för SCP/SIP och stimulansåtgärder har föreslagits för att öka samarbetet med marknaden på nationell och europeisk nivå, 3) berörda parters medverkan, både på europeisk och nationell nivå, sker genom en rad initiativ, 4) fortsatt förbättring av produkternas funktionalitet är också en integrerad del av handlingsplanen för SCP/SIP, och slutligen 5) samordning och överensstämmelse mellan instrumenten har medverkat till att säkerställa att de potentiella synergier som SCP/SIP-handlingsplanens integrerade synsätt innebär utnyttjas till fullo.

3.6   Strategin baseras på ett integrerat synsätt och beaktar i vederbörlig ordning subsidiaritetsprincipen och de särskilda förhållanden som råder i varje medlemsstat. Den syftar också till att inte skada konkurrensen på den inre marknaden. EESK vill fästa uppmärksamheten på det faktum att den rådande tillämpningen av principerna och de politiska instrumenten främst görs på subsidiaritetsnivå och att de är ett resultat av marknadsinteraktionen mellan leverantör och konsument. Detta bör avspeglas i en användning av effektiva instrument som generellt accepteras av alla berörda parter.

3.7   Även om den integrerade produktpolitiken har burit frukt och genomförts via ett antal konkreta politiska instrument, anser EESK att det nu är dags att titta närmare på hur effektiv tillämpningen av IPP är. I synnerhet bör man utvärdera hur framgångsrikt genomförandet har varit, vilka hinder som uppstått och var man har misslyckats, så att man vid översynen av SCP/SIP-handlingsplanen 2012 kan göra de eventuella justeringar som behövs för att garantera den effektivitetsnivå som krävs.

3.8   Kommittén är dessutom övertygad om att de fulla effekterna av en sådan produktorienterad politik endast kan uppnås om åtgärderna vidtas på global nivå, med hänsyn tagen till alla ekonomiska och kulturella skillnader. Det allmänna preferenssystemet, som fokuserar på regionala handelsavtal och utvecklingsländernas insatser för att skapa en hållbar utveckling, är ett bra exempel på hur man på ett effektivt sätt kan genomföra de fem IPP-principerna på global nivå.

4.   Särskilda kommentarer

4.1   Samtidigt som IPP inkluderar marknadskraftsaspekterna, som är av avgörande betydelse för IPP:s och andra instruments framgång, anser EESK att det fortfarande finns mycket att göra när det gäller användningen av marknadsinstrument, t.ex. miljöskatter och stimulansåtgärder, för att man på ett samordnat sätt ska kunna förbättra deras tillämpbarhet. EU:s roll i detta sammanhang blir dock otvivelaktigt mindre än medlemsstaternas. Den grönbok som kommissionen antog 2007 och det breda samrådet med berörda aktörer har till viss del fäst uppmärksamheten på marknadsinstrumentens roll. Kommittén föreslår dock att man i högre grad ska beakta utbytet av erfarenheter mellan medlemsstaterna och att ett särskilt fokus sätts på stimulansåtgärder och hur de genomförs, samt på den roll som långsiktiga frivilliga avtal kan spela.

4.2   Produkter och deras miljöpåverkan hör också nära samman med frågan om standardisering. Kommittén är övertygad om att standardisering inte bara är till nytta för utsläppsstandarder för motorfordon, utan även för ett stort antal andra produkter. Till exempel skulle standardisering kunna få positiva följder för möjligheterna att återvinna produkter och öka deras miljöprestanda, samt även påverka andra miljöfaktorer positivt. Även vid genomförandet av direktivet om ekodesign spelar standardisering en avgörande roll och denna roll bör stärkas i framtiden. Standardisering ger den fördelen att alla berörda parter kan involveras.

4.3   Miljöledningssystemen Emas och ISO 14001 är frivilliga instrument som stödjer IPP-begreppet och politik som hör samman med det. Emas striktare krav på administration och revision uppmuntrar inte till en mer utbredd användning och kraven blir kostsamma för små och medelstora företag. ISO 14001 används i högre grad, delvis på grund av att det har ett brett tillämpningsområde, men särskilt eftersom det är det lämpligaste verktyget för företag som verkar på världsmarknaden. EESK anser att om de två miljöledningssystemen kopplades närmare till varandra skulle detta bidra till att garantera att Emas-ordningen genomförs mer systematiskt och som en del av SCP/SIP-handlingsplanen.

4.4   Alla bestämmelser, alla instrument och all politik bör utarbetas och antas på ett sådant sätt att det inte skadar konkurrensmiljön eller den inre marknadens funktion och till fullo respekterar principen om bättre lagstiftning och hållbarhetsmålet, och detta gäller även för genomförandet av SCP/SIP-handlingsplanen.

4.5   Ett antal politiska instrument har redan genomförts och de ger resultat som innebär ett positivt steg framåt mot hållbar konsumtion och produktion i EU. Det är därför nödvändigt att se till att ny politik inte överlappar eller strider mot befintlig EU-politik och befintliga EU-instrument. I annat fall kan EU:s ekonomiska konkurrenskraft bli avsevärt lidande: det slutgiltiga beslutet bör alltid ligga hos den välinformerade konsumenten.

4.6   Kommittén är övertygad om att endast en enhetlig och konsekvent politik, som är fri från meningslös byråkrati och administrativt krångel, kan ge en rättslig ram som gynnar investeringar inom EU. Det är endast med en sådan ram som nya arbetstillfällen kan skapas och befintliga behållas, och som trycket på miljön systematiskt kan reduceras. Den rättsliga ramen för kemiska substanser och byggnadsmaterial samt bestämmelserna om elektriska och elektroniska varor medför en risk för åtgärder som står i strid med varandra. Det finns en betydande rättslig osäkerhet och bristande samstämmighet i dessa fall, och man bör hantera detta försiktigt. Vid nästa översyn av Reach (11) ges ett gyllene tillfälle till att skapa bättre enhetlighet och överväga om man ska slå samman ett antal sektorsvisa åtgärder i EU:s nyligen antagna horisontella rättsliga ram för kemikalier.

4.7   Kostnadseffektivitet är också av avgörande betydelse för SCP/SIP-handlingsplanen. Den inledande analysen av effekterna och fördelarna bör kompletteras av studier om vilken potential som finns, både i hela den ekonomiska sektorn och i enskilda företag, eftersom resultaten av makro- och mikroekonomiska analyser ofta blir mycket olika i den ekonomiska verkligheten.

4.8   I bedömningsförfarandet bör man också ta hänsyn till de viktigaste värdekedjorna på tidigast möjliga stadium och med full insyn. Gällande lagstiftning om ekodesign och märkning får inte bli ett hinder för europeiska produkter när det gäller konkurrens från andra ekonomiska regioner eller otillräckligt marknadsgensvar för mer hållbara produkter. I stället bör lagstiftningen bidra till att europeiska produkter når framgång både på den inre marknaden och på världsmarknaden. Alla initiativ, särskilt de som rör märkning av produkter och de som syftar till förändra konsumtionen, bör vila på en stadig och välunderbyggd vetenskaplig grund. Märkning har begränsade fördelar när det gäller försäljning mellan företag. Produktmärkning är också ett verktyg för att informera konsumenterna om produkters miljöprestanda. Andra informationsverktyg, inklusive internationella standarder, bör också utredas.

4.9   Man måste se till att den ekonomiska sektorn är tillräckligt flexibel för att garantera att produktutvecklingen styrs mot att bättre uppfylla konsumenternas behov i en klart definierad marknadsmiljö. En tillämpning av principer om hållbar utveckling inom hela EU vilar i grunden på ett frivilligt engagemang från den ekonomiska sektorn.

4.10   Kommittén vill därför ge sitt uttalade stöd till den integrerade produktpolitiken och till SCP/SIP-handlingsplanen, som syftar till att stödja utvecklingen av mer hållbara produkter och produktionsprocesser. Detta tillvägagångssätt kommer att skapa ett ökat mervärde både för miljön och för den europeiska ekonomins konkurrenskraft. Nya marknader kan också bli resultatet, både inom EU och över världen. Dessa nya marknader skulle kunna gynna eko-innovation och vara effektiva, något som förutom nationella offentliga investeringar även kommer att kräva EU-finansiering i syfte att stödja forskningen och utvecklingen på området för hållbar teknik. Man bör överväga att kanalisera inkomster från de koldioxidrelaterade finansinstrumenten till investeringar i hållbar teknik.

4.11   Kommittén är övertygad om att man därför bör prioritera befintliga EU-program, t.ex. SET-planen (Strategisk EU-plan för energiteknik), ETAP-planen (Handlingsplan för miljöteknik) eller verksamhet inom tekniska plattformar. Det krävs dock större finansiella ansträngningar för att uppnå den önskade marknadsförändringen. Man bör lägga särskild vikt vid en god samordning och vid att garantera tillräckligt höga ambitioner, i synnerhet när det gäller åtgärder som finansieras av offentliga medel som kommer från lokala och regionala myndigheter eller EU.

4.12   Den europeiska rundabordskonferensen om hållbar konsumtion och produktion av livsmedel är ett framgångsrikt initiativ, där kommissionen är medordförande, och den stöds av FN:s miljöprogram (UNEP) och Europeiska miljöbyrån. Att aktörer på europeisk nivå deltar gör det möjligt för konferensen att ha en harmoniserad syn på livscykeln och det underlättar en öppen och resultatinriktad dialog om hela livsmedelskedjan. Syftet är att verka för ett vetenskapligt baserat och enhetligt synsätt och att se till att livsmedelskedjan ger ett betydande bidrag till hållbar konsumtion och produktion i Europa, och hänsyn tas även till den globala SCP-agendan (12).

4.13   Genomförandet av IPP och handlingsplanen för SCP/SIP bör vara en dynamisk process som bygger på en ständig dialog och samarbete mellan de inblandade parterna (från företag och ansvariga politiker till konsumentorganisationer och icke-statliga organisationer som är engagerade i miljöfrågor) i syfte att stärka verktygen för kommunikation med konsumenterna, ren produktion och främjande av hållbara offentliga inköp och hållbar offentlig upphandling.

4.14   Ett bättre samarbete mellan de parter som är involverade i forskning och utveckling inom eko-innovation, den ekonomiska sektorn och företagen, forskningscentra och högre utbildning borde inte bara leda till nödvändig innovation inom sektorn. Det bör även bidra till att säkra kunskapsöverföring när det gäller immateriella rättigheter, kunskapsutveckling och nya färdigheter. Utan detta kommer IPP att förbli en önskedröm.

4.15   Om man i framtiden endast arbetar enligt IPP-begreppet utan att ta hänsyn till SCP/SIP-handlingsplanen skulle detta kunna leda till att onödiga rättsliga brister och osäkra förhållanden uppstår. EESK instämmer därför fullständigt i att alla kommande IPP-åtgärder nu bör utvärderas och vidtas inom ramen för SCP/SIP-handlingsplanen.

---

(1)  EUT C 80, 30.3.2004, s. 39–44, och EUT C 218, 11.9.2009, s. 46.

(2)  KOM(2003) 302 slutlig.

(3)  Förnyad strategi om hållbar utveckling, dokument nr 10117/06, av den 9 juni 2006.

(4)  KOM(2001) 31 slutlig.

(5)  Se http://www.un.org/esa/dsd/dsd_aofw_scpp/scpp_tenyearframprog.shtml.

(6)  KOM(2008) 397 slutlig.

(7)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energianvändande produkter.

(8)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv.

(9)  KOM(2005) 670 slutlig.

(10)  KOM(2005) 666 slutlig.

(11)  Förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier. Kommissionen har möjlighet att se över och ändra bilagorna till Reach enligt artikel 131, och ett flertal översyner har särskilt mandat genom artikel 138 eller andra bestämmelser i Reach-förordningen.

(12)  www.food-scp.eu

---