22.9.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/123

3.1.1

EESK beklagar att kommissionen i grönboken inte redogör för de diskussioner som redan förts i denna fråga, med tanke på att man i sina olika rapporter om sammanhållningen redan gett förslag till definitioner.

3.1.2

Kommittén ställer sig bakom den analys som kommissionen gör i sin tredje rapport om sammanhållningen, dvs. att ”målet är att uppnå en mer balanserad utveckling genom att minska aktuella skillnader, förhindra territoriell obalans och förena regionalpolitik och sektoriell politik, då även denna har en inverkan på olika områden. Målet är även att förbättra territoriell integration och uppmuntra samarbete mellan regioner”, och att det, oavsett problemens art, är ett ”viktigt villkor för territoriell sammanhållning […] att alla, oavsett var de bor, har lika tillgång till grundläggande tjänster, resurser och utbildning, med andra ord till vad som kallas tjänster av allmänt ekonomiskt intresse”.

3.1.3

Med hänvisning till tidigare yttranden anser EESK dessutom att territoriell sammanhållning måste göra det möjligt att anlägga ”ett helhetsperspektiv på det europeiska territoriet” (9). Kommittén menar att man med hjälp av ”en balanserad och hållbar utveckling inom Europeiska unionen” (10) måste kunna förena konkurrenskraft, ekonomisk och social sammanhållning och kunskapsbaserade ekonomiska framsteg (11) med målsättningarna solidaritet och social rättvisa (12).

3.1.4

EESK menar att medborgarna inte kommer att ta till sig begreppet territoriell sammanhållning förrän det får konkret betydelse för dem och de själva bidrar till dess definition och genomförande. EESK förordar slutligen en definition av territoriell sammanhållning som tar fasta på ”fördelarna” för medborgarna och de socioekonomiska aktörerna på gräsrotsnivå: Den territoriella sammanhållningen ska garantera lika möjligheter och skäliga levnadsvillkor för alla européer, överallt.

3.2.1

EESK anser att arbetet för territoriell sammanhållning visar hur viktigt det är att parallellt uppnå ekonomisk och social sammanhållning. I dagens situation, som präglas av en rad olika kriser (finanskris, ekonomisk kris, livsmedelskris, fastighetsmarknadskris, klimatkris etc.), bidrar den territoriella sammanhållningen till att visa på de ohållbara aspekterna av den utvecklingsmodell som vi har haft under de senaste 50 åren.

3.2.2

EESK anser att de tre dimensionerna – den sociala, den ekonomiska och den territoriella – bör främjas parallellt, samtidigt som man bör verka för en mer hållbar utvecklingsmodell.

3.2.3

Kommittén vill erinra om att kommissionen i tredje rapporten om sammanhållningen nämner tre aspekter av en politik för territoriell sammanhållning, där ingen är viktigare än den andra. Den första, som är korrigerande till sin natur, ska ”minska aktuella skillnader”, den andra ska verka förebyggande genom bättre inkorporering av den sektoriella politiken, som även denna har territoriella konsekvenser, medan den tredje handlar om att ”förbättra territoriell integration och uppmuntra samarbete”.

3.2.4

EESK ser detta tredelade synsätt som motiverat, men vill ändå understryka att territoriell sammanhållning aldrig får begränsas till endast ytterligare en dimension i den nuvarande politiken för ekonomisk och social sammanhållning. Samtliga politikområden bör underställas en territoriell strategi som ska utformas på såväl europeisk och nationell nivå som regional och till och med lokal nivå (13).

3.2.5

När det gäller EU:s strukturpolitik (så som den definieras i grönboken) förordar kommittén en bättre integrering av de olika fonderna, en integrering som bör gå mycket längre än bara vanlig samordning.

3.3.1

EESK finner det förvånande att kommissionen talar om ett flernivåstyre endast som en eventualitet eller möjlighet, medan kommittén menar att det är en nödvändighet som redan har visat sig fungera och som mer och mer har blivit en princip för hur EU ska styras.

3.3.2

Kommittén stöder förslaget om ett integrerat synsätt, men anser – som nämnts tidigare – att ett sådant synsätt måste omsättas i praktiken i form av specifika åtgärder, t.ex. att man integrerar de olika fonder som är knutna till EU:s strukturpolitik. Kommittén framhåller att det nuvarande tillvägagångssättet tyvärr lämnar mycket övrigt att önska jämfört med tidigare programperioder. De mer invecklade redovisnings-, finansierings- och revisionsbestämmelserna har lett till större administrativ kontroll och mer komplicerade förfaranden för de slutliga stödmottagarna.

3.4.1

Grundvalen för att kunna skapa territoriell sammanhållning är enligt EESK:s uppfattning att man kartlägger lämpliga styresformer för att i ett senare skede kunna övergå till en integrerad förvaltning av komplexa situationer, där man tar hänsyn till följande faktorer:

3.4.2

Ett nedifrån-och-upp-perspektiv som utgår från engagerade medborgare verkar integrationsfrämjande på gemenskaps- och medlemsstatspolitiken, inte minst eftersom det organiserade civila samhället normalt präglas av en helhetssyn på politiken och åtgärderna, till skillnad från synsättet hos de myndigheter som ansvarar för den sektorsinriktade politiken på nationell och europeisk nivå. Ett sådant nedifrån-och-upp-synsätt ligger helt i linje med subsidiariteten i alla dess former.

3.4.3

EESK upprepar sitt krav om en detaljerad tidsplan för målsättningar och åtgärder på kort, medellång och lång sikt (14), en tidsplan som även ska ange tidsgränserna för de åtgärder som redan har vidtagits eller som planeras av institutioner och intressenter på framför allt europeisk och nationell nivå.

3.5.1

För EESK utgör garanterad tillgång för EU:s medborgare till såväl tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (SGEI) som sociala tjänster av allmänt intresse (SSIG)  (15), oavsett var man bor eller arbetar, en av de mest konkreta och viktigaste formerna av territoriell sammanhållning. Men dessa tjänster utgör också ett område som kräver en långtgående samordning mellan de olika åtgärderna och ett effektivt flernivåstyre. Den nuvarande situationen är långt ifrån tillfredsställande, inte minst när det gäller de mest sårbara regionerna och deras invånare och de ekonomiska och sociala aktörerna i dessa regioner.

3.5.2

EESK upprepar sitt krav om att man på gemenskapsnivå bör fastställa ”gemensamma referensramar för tjänster av allmänt intresse, gemensamma normer som bör gälla alla tjänster av allmänt intresse (ekonomiska eller icke-ekonomiska), inbegripet sociala tjänster av allmänt intresse. Dessa referensramar bör återfinnas i ett ramdirektiv, antaget genom medbeslutandeförfarandet, som gemenskapsram anpassad till dessa tjänster” (16).

3.6.1

För att lika möjligheter verkligen ska kunna skapas med hänsyn till den olikartade situationen i dessa områden, förordar EESK att en särskild politik utformas för områden med permanenta handikapp, däribland de yttersta randområdena, med utgångspunkt i principerna om varaktighet (åtgärder som planeras på lång sikt), positiv särbehandling (vad gäller budgetmedlen och vissa rättsliga undantag från de gemensamma principerna) och proportionalitet (åtgärdens omfattning och inverkan bör anpassas till det konkreta fallet) (17).

3.6.2

I dessa områden, där utvecklingen och utformningen av finansieringsprojekt kräver extra insatser, bör EU:s roll inte vara att ersätta de lokala och regionala myndigheterna och samhällslivs- och näringslivspartnerna, utan snarare att kraftfullt uppmuntra dessa till samråd och samarbete.

3.7.1

EESK anser att samarbete utgör en av den europeiska sociala modellens grundvalar och att samarbete är ett oumbärligt integrationsverktyg.

3.7.2

EESK menar att det territoriella samarbetet hindras av de betänkligheter som finns på olika nivåer inom de offentliga myndigheterna mot att samarbeta och dela med sig av sin kunskap och kompetens. EU bör främja en samarbetskultur i regionerna genom att underlätta och förenkla användningen av existerande redskap såsom partnerskap.

3.7.3

Kommittén är medveten om de resultat som de två första dimensionerna av målsättningen territoriellt samarbete – gränsöverskridande samarbete och transnationellt samarbete – har gett. Kommittén vill trots detta lyfta fram vikten av det mellanregionala samarbetet, ett samarbete som förbisetts i kommissionens grönbok men som i sig utgör ett utomordentligt verktyg för utbyte av erfarenheter och goda exempel mellan geografiska områden som befinner sig långt från varandra men arbetar mot samma mål.

3.8.1

EESK anser att den territoriella sammanhållningen bör utgöra en möjlighet för aktörer och människor i mindre gynnade geografiska områden att ha en egen utvecklingsstrategi i stället för att bara försätta sig i en beroendesituation och få sitta och vänta på en eventuell ekonomisk kompensation. För att dessa aktörer och människor ska kunna uppmuntras att utnyttja sina resurser och utforma egna projekt, måste de ha tillgång till särskilda nätverk för innovation och utbyte av god praxis med andra aktörer i områden som står inför liknande utmaningar på områdena geografi, klimat och demografi.

3.8.2

EESK uppmanar därför kommissionen att ytterligare framhäva den regionala, sociala och politiska innovationen under programdel C i Interreg IV, att stärka samarbetet i enlighet med axel 4 i Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU), dvs. det prioriterade område som rör Leaderprogrammet, och att införa ändringar som underlättar användningen av tillgängliga medel.

3.9.1

Kommittén förordar ett (åter)införande av gemenskapsinitiativprogrammen så snart halvtidsöversynen av strukturpolitiken har slutförts. Avvecklingen av sådana program som visat sig vara effektiva, såsom Urban, Equal, Interprise m.fl., har inneburit en förlust för det temainriktade territoriella samarbetet liksom för den sociala innovationen, såvida inte den roll som dessa program haft har förts vidare i samband med att fonderna integrerats i den vanliga verksamheten eller på annat sätt.

3.9.2

EESK betonar att de traditionella formerna för territoriellt samarbete bör anpassas så att de lämpar sig för vissa områden vars geografiska läge är specifikt på grund av närheten till andra globalt viktiga områden. Det handlar bland annat om de yttersta randområdena i Karibiska havet och Indiska oceanen samt områdena längs unionens östra gräns.

3.10.1

EESK ser mycket gärna att europeiska grupperingar för territoriellt samarbete (EGTS) inrättas. Kommittén förordar att de nationella rättsliga ramarna anpassas så att dessa grupperingar kan verka inom hela EU. Eftersom grupperingarna än så länge är i sin linda anser EESK att det är för tidigt för en utvärdering och för att börja överväga ännu fler nya verktyg. Dessa åtgärder skulle kunna vidtas inom ramen för den färdplan som föreslås ovan.

3.11.1

Enligt EESK kan den territoriella sammanhållningen förbättras om man anlägger ett strategiskt perspektiv på territoriell utveckling med ökad samordning mellan insatserna, med tanke på att det inte är möjligt att med en enda politik åtgärda alla de territoriella skillnader som uppstått på grund av den sektorsinriktade politiken och de krafter som fått fritt spelrum inom ramen för den hittillsvarande utvecklingsmodellen.

3.12.1

EESK betonar att målsättningen om social sammanhållning och en mer balanserad ekonomisk utveckling inom EU:s olika territorier är något som måste främjas i samband med all EU-politik (18).

3.12.2

Territoriell sammanhållning kräver att man först samordnar all sektorsinriktad politik och de olika styresnivåerna, från lokal nivå upp till EU-nivå.

3.13.1

I likhet med Europaparlamentet anser kommittén att det krävs en helhetssyn på gemenskapspolitiken där även den territoriella dimensionen finns med, i synnerhet när det gäller transport-, miljö-, jordbruks-, energi-, konkurrens- och forskningspolitiken.

3.13.2

Eftersom den gemensamma jordbrukspolitiken är mycket viktig inom unionen på både det ekonomiska, sociala, miljömässiga och landskapsmässiga planet, rekommenderar kommittén att man i diskussionen om denna politiks framtid beaktar de utmaningar som den territoriella sammanhållningen innebär.

3.13.3

EU:s lagstiftning, politik och olika program bör analyseras med avseende på konsekvenserna för den territoriella sammanhållningen. Kommissionen har ett särskilt ansvar i samband med en sådan konsekvensbedömning, där samtliga berörda aktörer bör involveras fullt ut. Kvalitetskriterier bör fastställas för det analys- och utvärderingsarbete som krävs (19).

3.14.1

EESK förordar att samstämmigheten stärks och föreslår att ministerrådet tillämpar en öppen samordningsmetod  (20) för territoriell sammanhållning med tydliga riktlinjer, tillsammans med benchmarking, sakkunnigbedömning (peer review), utbyte av god praxis, indikatorer samt deltagande av samtliga berörda aktörer. Kommittén rekommenderar att flernivåstyre och sektorsövergripande samordning erkänns som riktlinjer för denna metod när den ska genomföras.

3.14.2

Införandet av den öppna samordningsmetoden skulle också kunna ingå i den färdplan som föreslås ovan.

3.15.1

EESK vill lyfta fram de framsteg som gjorts av medlemsstaterna vid de informella ministerrådsmöten om stadsutveckling och territoriell sammanhållning som hållits i Leipzig, på Azorerna och i Marseille. Kommittén förordar en frivillig samordning av medlemsstaternas politik och en integrering av den sektorsinriktade politiken i enlighet med åtagandena i den territoriella agendan, samt att de lokala och regionala myndigheterna uppmuntras att tillämpa en sådan strategi på sina respektive förvaltningsnivåer. Även om EU saknar uttryckliga befogenheter vad gäller kultur- och naturarvet, utgör detta en viktig utmaning för det europeiska området som kräver en samordnad strategi.

3.16.1

EESK anser att ett bredare deltagande av de berörda parterna – vid såväl utformning som genomförande av de politiska åtgärderna – utgör en absolut förutsättning för territoriell sammanhållning.

3.16.2

Den sociala dialogen bör vara en av grundpelarna i de territoriella styresformerna. För att öka arbetsmarknadsparternas deltagande rekommenderar EESK att kommissionen framhåller betydelsen av den territoriella sociala dialogen och främjar denna.

3.16.3

EESK ser positivt på att de berörda ministrarna i det första handlingsprogrammet (21) framhåller att de är övertygade om att flernivåstyret utgör ett viktigt verktyg för att säkerställa en balanserad territoriell utveckling inom EU, och att de önskar sammanträffa med företrädare för berörda aktörer och lokala och regionala myndigheter för att diskutera hur de prioriterade insatser som presenteras i den territoriella agendan ska kunna genomföras.

3.17.1

De territoriella utvecklingspakterna erbjuder intressanta möjligheter i de fall där skillnaderna i omständigheter och konkreta utmaningar kräver en mobilisering av olika sorters instrument och kompetens, inte minst när det gäller alla berörda parter, och i synnerhet arbetsmarknadens parter, den sociala ekonomin och de icke-statliga organisationer som arbetar inom det sociala området eller med miljöfrågor, lokal utveckling, jämställdhetsfrågor och livslångt lärande.

3.17.2

I ljuset av de omstruktureringar som framkallas av den finansiella och ekonomiska krisen är det ännu viktigare och till och med nödvändigt att införa pakter av detta slag i de berörda områdena.

3.17.3

EESK stöder ReK:s uppfattning att partnerskapen mellan lokala och regionala myndigheter å ena sidan och den sociala ekonomins organisationer å den andra kan utgöra ett viktigt instrument för att få till stånd en effektiv socioekonomisk utveckling i såväl byar, städer och regioner som på andra territoriella nivåer och för att främja den territoriella sammanhållningen. Denna partnerskapsstrategi bör utvidgas till att omfatta alla berörda nya aktörer i det civila samhället.

3.17.4

EESK vill framhålla hur viktig den sociala ekonomin är, med tanke på att den svarar för 10 % av företagsverksamheten i EU. Kommittén vill även lyfta fram denna sektors roll för sammanhållningen och den hållbara utvecklingen genom att den tryggar sysselsättningen i regionen, ger dynamik åt landsbygdsområdena, skapar socialt kapital och bidrar till processen för en sektoriell och regional omstrukturering (22).

3.18.1

EESK anser att ett välstrukturerat samråd kan leda till framgångsrika partnerskap med icke-statliga aktörer och arbetsmarknadsparterna i hela kedjan för territoriell sammanhållning (från utformning till övervakning och utvärdering) (23).

3.18.2

Ett väl fungerande flernivåstyre förutsätter partnerskap med representativa organisationer inom det civila samhället på lokal och regional nivå. Dessa organisationer kan genom sin verksamhet bidra till framväxten av en modell för det civila samhällets medverkan när politiken för att stärka den territoriella sammanhållningen utformas och genomförs (24).

3.18.3

Det organiserade civila samhället på lokal och regional nivå bör därför ges möjlighet att på ett ansvarsfullt sätt och med öppenhet för insyn medverka när åtgärderna och insatserna för att stärka den territoriella sammanhållningen fastställs och genomförs (25).

3.19.1

När det gäller att öka medborgarnas medvetenhet om territoriell sammanhållning vill EESK betona vikten av att man på samtliga nivåer för en fortlöpande debatt för att anta de utmaningar och göra strategiska val som blir aktuella i samband med territoriell sammanhållning. Syftet med en sådan debatt bör vara att ge utrymme för en ny konsensus om territoriell sammanhållning som grundar sig på ett gemensamt engagemang från samtliga berörda parter, inte minst det civila samhällets organisationer.

3.20.1

EESK anser att man bör införa nya ”välfärdsindikatorer”, som inte grundar sig direkt på BNI/BNP men som gör det möjligt att visa på de framsteg som gjorts när det gäller livskvaliteten på de olika territoriella nivåerna (26).

3.20.2

Kommittén anser att man snarast möjligt måste utarbeta en ny uppsättning bedömningskriterier för att teckna en ny bild av den europeiska sammanhållningen och bättre kunna bedöma regionernas stödberättigande. Att bara använda BNP per invånare som kriterium ger upphov till diskriminering när strukturpolitiken genomförs. Arbetstagarnas kompetensnivå, inkomstskillnader, infrastrukturella brister, bland annat när det gäller utbudet av allmännyttiga tjänster och den sociala trygghetsnivån, avståndet till den europeiska ekonomins kärnområden, den demografiska strukturen etc. är alla viktiga faktorer som bör beaktas (27). Eurostat, ESPON och motsvarande organ på nationell nivå bör arbeta med att ta fram mer kompletta och precisa statistiska verktyg. Dessa bedömningskriterier och statistiska verktyg kommer att utgöra grunden för indikatorerna i den öppna samordningsmetod som föreslås ovan.

3.20.3

Man bör också beakta och sprida de metoder och exempel på bra praxis som regionerna själva har arbetat fram (28).