31.3.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 77/37

1.1

EESK ser positivt på att undantagen för småföretag i det fjärde bolagsrättsdirektivet utvidgas till medelstora företag, eftersom detta innebär en minskning av bördorna för dessa företag.

1.2

Kommittén välkomnar också de föreslagna ändringarna till sjunde direktivet, eftersom de tydliggör växelverkan mellan konsoliderade bestämmelser i detta direktiv och de internationella redovisningsstandarderna (IFRS).

1.3

EESK uppskattar särskilt att man verkligen uppnår målet att förenkla den finansiella rapporteringen. Det blir ingen betydande informationsförlust för användare av redovisningar, och andra aktörer berörs knappt. Den föreslagna förenklingen grundar sig på behoven hos de små och medelstora företagen och dem som använder finansiell information.

1.4

Hittills har bristen på forskning och fakta gjort det omöjligt att bedöma användarnas behov, som kan variera stort medlemsstaterna emellan. Innan man inför ytterligare ändringar i de finansiella kraven på små och medelstora företag, bör man se över ståndpunkten rörande de alternativ som ges i fjärde respektive sjunde direktivet. Detta bör inbegripa a) tillämpningen av befintliga alternativ, b) medlemsstaternas motiv för att välja det alternativ de valt och c) en undersökning av i vilken grad medlemsstaterna lyckats med att uppnå sina mål.

1.5

Kommittén rekommenderar därför forskning på detta område som grundval för rationella förslag till framtida strategier.

1.6

Redovisningskrav tillhör de första lagstiftningsområden som harmoniserades på gemenskapsnivå. Kommittén påminner om att det är avgörande att fullborda den gemensamma marknaden och påpekar hur viktigt det är att genom harmonisering skapa enhetliga konkurrensvillkor i EU.

1.7

De små och medelstora företagens gränsöverskridande handel ökar inom EU. Därför finns det tungt vägande skäl till att vidareutveckla harmoniseringen av bestämmelserna för finansiell rapportering för att a) bidra till handelns ökning och b) skapa enhetliga konkurrensvillkor.

2.1

I slutsatserna från mötet den 8–9 mars 2007 betonade Europeiska rådet att minskning av administrativa bördor är en viktig åtgärd för att stimulera Europas ekonomi, särskilt med tanke på de effekter detta kunde få för små och medelstora företag.

2.2

Europeiska rådet framhöll att kraftfulla gemensamma insatser från Europeiska unionen och medlemsstaterna är nödvändiga för att minska de administrativa bördorna, genom en förenkling av små och medelstora företags redovisning. Den rättsliga grunden för dessa åtgärder skulle vara artikel 44.1 i EG-fördraget (1).

2.3

Redovisning och revision har lyfts fram som prioriterade områden för att minska de administrativa bördorna för europeiska företag (2).

2.4

Särskild uppmärksamhet riktades mot ytterligare lättnader i fråga om rapporteringskraven för små och medelstora företag.

2.5

Tidigare har att ett antal ändringar gjorts för att göra det möjligt för företag som omfattas av tillämpningsområdet för direktiven 78/660/EEG och 83/349/EEG att använda redovisningsmetoder i enlighet med internationella redovisningsstandarder (IFRS).

2.6

I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder (3) måste företag vars värdepapper är noterade på en reglerad marknad i en medlemsstat upprätta sin koncernredovisning i enlighet med IFRS, och de är därför undantagna från de flesta av kraven i direktiven 78/660/EEG och 83/349/EEG. Dessa direktiv ligger emellertid fortfarande till grund för små och medelstora företags redovisning i gemenskapen.

2.7

Små och medelstora företag omfattas ofta av samma regler som större företag, men deras särskilda redovisningsbehov har sällan utvärderats. I synnerhet är det ökade antalet krav på offentliggöranden betungande för sådana företag. Omfattande rapporteringskrav skapar en finansiell börda och kan hindra effektiv användning av kapital för produktiva syften.

2.8

Tillämpningen av förordning (EG) nr 1606/2002 har också visat att det finns ett behov av att klargöra förhållandet mellan redovisningsreglerna enligt direktiv 83/349/EEG och IFRS.

2.9

Även om kostnader för bolagsbildning kan redovisas som tillgångar i balansräkningen, krävs enligt artikel 34.2 i direktiv 78/660/EEG att sådana kostnader förklaras i en not till redovisningen.

2.10

Små företag kan undantas från denna upplysningsskyldighet i enlighet med artikel 44.2 i direktivet. För att minska de onödiga administrativa bördorna bör det vara möjligt att även undanta medelstora företag från en sådan upplysningsskyldighet.

2.11

I direktiv 78/660/EEG föreskrivs att noterna ska innehålla en upplysning om omsättningen fördelad på rörelsegrenar och geografiska marknader. Denna skyldighet omfattar alla företag, men små företag kan undantas i enlighet med artikel 44.2 i direktivet. För att minska de onödiga administrativa bördorna bör det vara möjligt att även undanta medelstora företag från denna upplysningsskyldighet.

2.12

Enligt direktiv 83/349/EEG måste ett moderföretag upprätta en sammanställd redovisning även om det enda dotterföretaget eller alla dotterföretag sammanlagt endast har ringa betydelse med hänsyn till de syften som anges i artikel 16.3 i direktiv 83/349/EEG. Dessa företag omfattas följaktligen av förordning (EG) nr 1606/2002 och är därför skyldiga att upprätta sammanställda redovisningar enligt IFRS. Detta krav anses vara betungande när ett moderföretag endast har dotterföretag av ringa betydelse.

2.13

Det bör därför vara möjligt att undanta ett moderföretag från skyldigheten att upprätta en sammanställd redovisning och ett sammanställt årsbokslut om detta moderföretag endast har dotterföretag som anses vara av ringa betydelse, både sett för sig och sammanlagt.

2.14

Eftersom målen för detta direktiv, dvs. att minska de administrativa bördor som är kopplade till vissa krav på offentliggörande för medelstora företag samt skyldigheten att upprätta en sammanställd redovisning för vissa bolag inom gemenskapen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför, när det gäller den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapnivå, får gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget.

2.15

I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

2.16

Direktiven 78/660/EEG och 83/349/EEG bör därför ändras i enlighet med detta.

3.1

Syftet med ändringen av direktiv 78/660/EEG (fjärde bolagsrättsdirektivet) (4) är att förenkla den finansiella rapporteringen för medelstora företag (5) och lätta på deras rapporteringsbörda på kort sikt. Ändringarna bör leda till en minskad administrativ börda utan att man går miste om relevant information.

3.2

Syftet med ändringen av direktiv 83/349/EEG (sjunde bolagsrättsdirektivet) (6) är att förtydliga förhållandet mellan reglerna om sammanställning i detta direktiv och de internationella redovisningsstandarderna (IFRS).

3.3.1

Diskussionen om meningsfull minskning av de små och medelstora företagens administrativa börda under de fjärde och sjunde bolagsrättsdirektiven inleddes av kommissionen i god tid och parallellt med rådfrågningsprocessen, och man beaktade målet att de små och medelstora företagen ska blomstra på den europeiska inre marknaden. Problemet med småföretagens administrativa bördor orsakas uteslutande av att de ursprungliga bestämmelserna är utformade för större företag. Sådana bestämmelser är inte nödvändigtvis relevanta för småföretagen och innebär ofta en avsevärd börda i fråga om administration och kostnader.

3.4.1

Det är viktigt att diskussionerna inte bara handlar om ”förenkling” av kraven på finansiell rapportering, utan också om deras ”relevans” för småföretagen (i motsats till stora noterade aktiebolag). Diskussionen om förenkling har en tendens att fokusera på kostnaderna, medan diskussionerna om relevans handlar om fördelarna med finansiell rapportering samt särskilda användare och deras behov.

3.4.2

Förenklingen av ”redovisningsdirektivet måste ske med utgångspunkt i behoven hos småföretagen och dem som använder småföretagens redovisning”. Om de finansiella rapporterna ska bli användbara och relevanta måste hänsyn tas till användarna och deras behov vid utformningen av ett regelverk för europeisk finansiell rapportering för små och medelstora företag. Användarna är många: finansinstitut (rating) och offentliga myndigheter (skatt, penningtvätt etc.).

3.4.3

Man bör också komma ihåg att de små och medelstora företagen själva använder mycket finansiell information, t.ex. i egenskap av leverantörer och kontraktsparter till andra småföretag, i situationer där det är viktigt att bedöma kreditvärdigheten.

3.4.4

När redovisningsbestämmelserna för små och medelstora företag ”förenklas” är det viktigt att noggranna konsekvensbedömningar görs, vilket inbegriper en bedömning av såväl fördelarna med finansiell rapportering som de ekonomiska och administrativa bördorna. I dessa konsekvensbedömningar bör man beakta de ursprungliga orsakerna till kraven på finansiell rapportering och aktörernas intressen (bl.a. öppenhet), som de var avsedda att skydda.

3.5.1

De små och medelstora företagens gränsöverskridande handel ökar (7) inom EU. Därför finns det tungt vägande skäl till att vidareutveckla harmoniseringen av bestämmelserna för finansiell rapportering för att a) bidra till handelns ökning och b) skapa enhetliga konkurrensvillkor. Det kan bli nödvändigt att minska antalet alternativ och åstadkomma maximal harmonisering, t.ex. när det gäller offentliggörande av finansiell information och allmänhetens tillgång till denna information.

3.6.1

IASB:s (International Accounting Standards Board) småföretagsprojekt är en följd av att normeringsorgan, revisorer och andra aktörer har krävt ett alternativ till de fullständiga internationella redovisningsstandarderna (IFRS). Trots att IASB ursprungligen hade invändningar mot projektet, övertygades detta organ om att de berörda aktörerna ville driva igenom det och att endast IASB hade tillräcklig trovärdighet och auktoritet för att kunna fastställa genomförbara redovisningsstandarder med hög kvalitet. Utgångspunkten för detta projekt var dock de fullständiga internationella redovisningsstandarderna (IFRS), som utvecklats för noterade aktiebolag.

3.6.2

De fullständiga IFRS hade utvecklats med beaktande av de noterade aktiebolagens och deras aktörers finansiella rapportering. Som ovan nämnts sker småföretagens finansiella rapportering oftare för intern eller informell användning (i relation till leverantörer, kontraktsparter, finansinstitut etc.) än på grund av rättsliga eller andra krav på rapportering till ett bredare spektrum av användare.

3.6.3

Det obligatoriska genomförandet av IFRS eller en annan uppsättning nya bestämmelser som grundar sig på dem som utvecklats för noterade aktiebolag skulle medföra avsevärda administrativa bördor och ekonomiska kostnader för småföretagen, bördor som sannolikt väger lika tungt som eventuella positiva effekter. Det nära sambandet mellan årsredovisning och skattedeklarationer skulle också tvinga småföretag verksamma i olika medlemsstater att genomföra två separata finansiella rapporteringar, vilket också skulle bidra till den administrativa bördan.

3.7.1

När det gäller olika alternativ till förenkling för småföretagen i redovisningsdirektiven som främst är utökade varianter av de möjligheter som direktiven redan ger dessa företag, är det viktigt att undersöka hur dessa alternativ fungerar i medlemsstaterna innan nya direktiv införs. EESK rekommenderar dessutom att engångsprincipen tillämpas systematiskt på alla nivåer (8).

3.7.2

Innan man inför ytterligare ändringar i kraven på finansiell rapportering från små och medelstora företag, bör man se över ståndpunkten rörande de alternativ som ges i fjärde respektive sjunde direktivet. Detta bör inbegripa a) tillämpningen av befintliga alternativ, b) medlemsstaternas motiv för att välja det motiv de valt och c) en undersökning av i vilken grad medlemsstaterna lyckats med att uppnå sina mål.

3.7.3

Ett stort problem är för närvarande de uppifrån-och-ned-strategier som a) leder till administrativa bördor för de små och medelstora företagen och b) gör regelverken och standarderna för finansiell redovisning mindre relevanta för dessa företag. I en framtida översyn av den finansiella rapporteringen bör man ta itu med detta problem genom att anlägga ett nedifrån-och-upp-perspektiv. Ett sådant angreppssätt skulle fokusera på småföretagens och andra aktörers behov, och bygga på studier av användarna och deras behov såsom föreslås ovan.

—

CESE 952/2006 om En strategi för förenkling av lagstiftningen, (INT/296) (EUT C 309, 16.12.2006, s. 18),

—

CESE 89/2007 om Översyn av den inre marknaden (INT/332) (EUT C 93, 27.4.2007, s. 25),

—

CESE 1187/2008 om Politiska åtgärder för små och medelstora företag (INT/390) (ännu inte offentliggjort i EUT),

—

CESE 979/2008 om Internationell offentlig upphandling (INT/394) (ännu inte offentliggjort i EUT).