23.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 318/1

A.

I januari 2003 antog EESK ett yttrande på eget initiativ med titeln ”Industriella förändringar i Europa: Sammanfattning och prognoser – ett helhetsperspektiv”. Syftet med yttrandet var inte endast att ge en överblick över de mest angelägna frågorna och tendenserna inom industriell omvandling utan också att betona CCMI:s roll och framtida arbete. I de ansvarsområden som tilldelats CCMI på detta område ingick följande:

I yttrandet framhölls också behovet av att i enlighet med Lissabonstrategin ”kombinera konkurrenskraft med en hållbar utveckling och social och territoriell sammanhållning”. Vidare föreslogs en arbetsprincip för industriell omvandling som omfattade såväl den utveckling som berör företag som samspelet mellan dem och omvärlden.

Hittills har CCMI huvudsakligen inriktat sig på att utvärdera den industriella omvandlingens inverkan på olika sektorer, företag, anställda, regioner och på miljön. Syftet med detta initiativyttrande är att granska hur hållbar utveckling kan fungera som katalysator för industriell omvandling.

B.

I yttrandet konstaterades att den industriella omvandlingen i Europa ofta har setts som en form av omstrukturering men att det är ett betydligt mer dynamiskt begrepp. Företagsklimatet har nära koppling till det europeiska politiska och arbetsmarknadsmässiga klimatet, som i sin tur påverkar den industriella omvandlingsprocessen. Industriell omvandling äger i huvudsak rum på två sätt: genom en anpassad utveckling och genom radikala förändringar. Syftet med detta initiativyttrande är att granska hur hållbar utveckling såsom den definieras i Brundtlandrapporten (en utveckling som tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov) kan fungera som katalysator för en gradvis och proaktiv industriell omvandling.

C.

I yttrandet ges huvudsakligen exempel från energisektorn och sektorer med anknytning till denna, men de processer som beskrivs här kan också tillämpas på andra sektorer. Dessa sektorer har valts av följande skäl:

D.

Det är forskning och utveckling som avgör vid vilken tidpunkt en viss teknik blir tillgänglig, men det är marknaden som avgör när tekniken verkligen skall börja användas. Klyftan mellan dessa två kan också påverkas genom politiska beslut. Tack vare en balanserad mix av politiska åtgärder – subventioner, stimulansåtgärder, skatter – började företag i Sverige och Japan tidigt med teknisk utveckling av värmepumpar respektive solcellspaneler. Delvis som ett resultat av detta har dessa länder lyckats skaffa sig en marknadsledande position.

E.

EESK upprepar sin ståndpunkt att Lissabonstrategins samtliga tre pelare skall ägnas lika stor uppmärksamhet. Det betonas emellertid ofta att det finns utrymme för miljömässiga och sociala hänsyn endast i en sund, växande ekonomi. Detta är en alltför enkel beskrivning av strategin, eftersom det omvända också gäller. Det finns förvisso inte utrymme för en sund, växande ekonomi i en sjuk miljö eller i ett samhälle som präglas av social oro. Kommittén välkomnar de åtgärder som har vidtagits på området och som redovisas i bilaga 2 i kommissionens meddelande om översyn av strategin för en hållbar utveckling – Handlingsram (1).

F.

Hållbarhet är inte bara ett alternativ bland andra, det utgör snarare det enda alternativet om vi vill säkra en rimlig framtid. ”Hållbarhet” är ett övergripande begrepp och är därför inte begränsat till miljöfrågor. Det finns också ekonomisk och social hållbarhet. Kontinuitet i ett företag är en form av ekonomisk hållbarhet som bäst kan uppnås genom att lönsamheten upprätthålls. EU kan bidra till detta genom att stärka konkurrenskraften genom innovation och stimulera forskning och utveckling genom en aktiv politik och en kombination av målinriktade åtgärder (se t.ex. Sverige och Japan).

G.

Social hållbarhet innebär att människor har möjlighet att leva sunda liv och ha en inkomst samtidigt som man säkerställer en rimlig nivå av social trygghet för människor som inte har den möjligheten. EESK hävdar att Europa kan bidra på detta område genom att sträva efter ett samhälle som gör det möjligt för människor att upprätthålla sin yrkesskicklighet, som kan erbjuda dem anständiga arbeten i en säker och icke hälsovådlig arbetsmiljö med ett klimat som ger utrymme för både arbetstagarnas rättigheter och en fruktbar social dialog.

H.

Den ekologiska industrin erbjuder många möjligheter till ekonomisk tillväxt. Europa har en stark ställning i ett antal sektorer inom denna bransch. För att kunna vidmakthålla och utveckla sina starka sidor och uppnå samma ställning inom andra sektorer bör Europa visa större ambition.

I.

En näringslivspolitik som är inriktad mot hållbar utveckling kan bidra till att höja hela den europeisk ekonomins konkurrenskraft, inte bara i de framväxande nya sektorerna, utan också i de traditionella industrisektorerna. EESK ser gärna att kommissionen stöder en sådan politik. De exempel som redovisas i detta yttrande visar att genomtänkta och väl genomförda stödsystem (en kombination av beskattningsåtgärder, inmatningstariffer, stimulansåtgärder och reglering) i samband med införandet av ny miljöteknik kan bidra till att skapa en marknad för denna teknik som sedan kan utvecklas vidare utan stöd. Det måste stå klart att alla former av stöd gradvis skall trappas ner eftersom kostnaderna för statligt stöd inte får begränsa konkurrenskraften i övriga industrigrenar.

J.

EESK noterar att subventioner och incitament inte alltid fungerar effektivt och kan orsaka stora ekonomiska kostnader utan någon större ekonomisk effekt om de används felaktigt. Subventioner och reglering bör användas i inledningsskedet för att få i gång marknaden fram till dess att tekniken har mognat tillräckligt för att överleva utan stöd. Nyckelelementen i ett lyckosamt stöd är följande:

K.

Hållbar utveckling bör inte begränsas till ett europeiskt perspektiv eftersom det finns en global dimension. Den europeiska politiken för hållbarhet bör ges instrument för att förhindra utlokalisering av arbetet till andra regioner. För att säkerställa lika villkor krävs en strategi som beaktar förhållandena såväl inom som utanför EU. När det gäller den förstnämnda strategin bör lämpliga instrument införas för att säkerställa att sociala och miljömässiga kostnader som härrör från icke-hållbara produktionsmetoder i EU internaliseras i varornas pris för att stödja huvudbudskapet i rapporten från Världskommissionen för globaliseringens sociala dimension (World Commission on the Social Dimension of Globalisation, WCSDG), nämligen att verka för en enhetlig policy inom ILO, WTO, IMF och Världsbanken (jfr CESE 252/2005). Vad gäller den sistnämnda strategin bör EU inom alla relevanta internationella forum (i synnerhet WTO) på alla sätt verka för att icke-handelsmässiga frågor, som grundläggande sociala och miljömässiga normer, skall inkluderas i internationella handelsöverenskommelser för att bidra till en förbättrad hållbarhetspolitik hos EU:s konkurrenter. Länder som USA, Indien och Kina besitter orättfärdiga ekonomiska fördelar i förhållande till EU så länge de inte är bundna av Kyotoprotokollets mål om minskade koloxidutsläpp. Dessa avtal borde tillämpas globalt eftersom handeln är fri först när den också är rättvis.

1.1

Den nuvarande basen för vår ekonomi är tillgången till billig energi och billiga råmaterial. Tillgångarna är emellertid begränsade, och det är delvis därför vi upplever avsevärda prisökningar. Därför krävs strukturella och tekniska förändringar som är möjliga att genomföra och EU måste bidra till denna förändring för att hjälpa den europeiska industrin att anta denna utmaning. Sektorer som förbrukar mycket energi och råmaterial måste övergå till en mer hållbar produktion i framtiden för att minska den kraftiga åtgången på naturtillgångar. Dessa sektorer kommer ju fortfarande att behövas i framtiden eftersom produktionen av utgångsmaterial och delvis förädlade produkter är grundvalen för det industriella förädlingsvärdet.

1.2

Energiintensiv industri i EU som har en tillverkning som bygger på hållbarhet och som konkurrerar internationellt får inte tvingas ut från marknaden av konkurrenter utanför EU som tillämpar mindre hållbara produktionsmetoder. För att förhindra detta måste lika villkor säkerställas för dessa sektorer genom samarbete mellan det civila samhället och staten.

1.3

Den största utmaning vi står inför är utvecklingen av ett hållbart samhälle som kan upprätthålla nuvarande välståndsnivå och samtidigt neutralisera de negativa bieffekterna av vårt nuvarande konsumtionsmönster. En av förutsättningarna för detta är att vi lär oss täcka vårt energibehov på ett annat sätt och att vi övergår till en annan typ av industriproduktion.

1.4

Behovet av en successiv övergång till en hållbarare samhällsmodell kan inte längre bestridas. Det finns flera anledningar till detta. Experterna tvistar om hur länge fossila bränslen kommer att vara tillgängliga till ett rimligt pris, men alla är ense om att de kommer att bli allt dyrare och till sist kommer de att vara uttömda. På grund av våra konsumtionsvanor står vi dessutom inför ett av de största hoten i vår tid: klimatförändringen.

1.5

Det bästa sättet att hejda dessa processer vore egentligen att upphöra med att använda fossila bränslen på det sätt vi gör nu. På kort sikt är detta emellertid ekonomiskt och politiskt omöjligt. Vi måste använda andra metoder, för någonting måste förändras, och även om förändringarna inte kan ske så snabbt som vi skulle önska så måste de i alla fall ske så snabbt som möjligt.

1.6

Genom att använda trias energetica  (2), en modell enligt vilken effektivare energianvändning kan stimuleras i tre steg, kan arbetet inledas inom det kortsiktiga perspektivet och sedan gå vidare mot hållbar konsumtion och produktion. De tre stegen är:

1.7

Det krävs ett åtgärdspaket både för att genomföra dessa tre mål och för att åstadkomma en övergång till en hållbarare industriproduktion. Dessa åtgärder måste baseras på ekonomiska och strategiska beräkningar. När man gör dessa beräkningar kommer man förr eller senare till en tidpunkt när man måste välja mellan oförenliga intressen. Vi får inte undvika dessa konflikter. Det finns ibland lösningar som alla vinner på, och politiken bör alltid sträva efter sådana lösningar, men i praktiken kan de vara svåra att finna. Då måste man välja mellan att ge möjlighet till hållbar förändring och att skydda befintliga intressen, och i samband med det ta hänsyn till det naturliga samspelet mellan olika sektorer. Sådana befintliga, oförenliga intressen måste alltid fram i ljuset och diskuteras.

1.8

Begreppet hållbarhet innebär att de ekonomiska, miljömässiga och sociala aspekterna av EU:s utveckling är lika viktiga. I yttrandet kommer vi

2.1.1

Varje år absorberar jorden tre miljoner exajoule (EJ) solenergi. De totala reserverna av fossila bränslen uppgår till 300 000 EJ, dvs. 10 % av den totala årliga instrålningen från solen. Den totala årliga energiförbrukningen är 400 EJ. Av den energimängd på tre miljoner EJ som absorberas finns en del tillgänglig som vattenkraft (90 EJ), vindkraft (630 EJ) och biomassa (1 250 EJ). Resten finns tillgänglig som solenergi (3). Det finns alltså tillräckligt mycket hållbar energi för att täcka våra behov. Problemet är att tillvarata den.

2.1.2

Med tanke på kostnaderna och bristen på lämplig teknik kommer inte förnybara energikällor att kunna täcka det ökade energibehovet på kort sikt, och därför behövs andra energikällor. Fossila bränslen kan eventuellt göras ”rena” genom att man t.ex. avlägsnar koldioxiden och därefter lagrar den så att den inte släpps ut i atmosfären. Tekniken för att avskilja och lagra koldioxid utvecklas för fullt: ett dussin försöksanläggningar håller på att tas i bruk eller byggas i Europa, Nordamerika och Kina. Man kan förvänta sig att denna teknik ger positiva resultat redan 2015–2020.

2.1.3

När det gäller stödsystem för förnybara energikällor är tidsperspektivet centralt: Om stödet dras tillbaka för tidigt kan den nya branschen äventyras, om stödet ges för länge blir det inte längre effektivt. I normalfallet kan stödet fasas ut gradvis efterhand som FoU och skalfördelar medför lägre priser för tekniken. Det är också mycket viktigt att man noggrant specificerar hur stödet skall användas. Slutligen är det viktigt att stödsystemen annonseras i förväg så att näringslivet har tid på sig att förbereda sig för de nya marknadsvillkoren.

2.1.4

Debatten om kärnkraften ökar alltmer i betydelse, vilket framgår av grönboken om en europeisk strategi för en hållbar, konkurrenskraftig och trygg energiförsörjning (4) och av slutsatserna från Europeiska rådets möte i mars 2006. I vissa länder är en majoritet för kärnkraft, i andra länder är majoriteten emot, huvudsakligen på grund av avfallsproblemet (5). Kärnkraften kommer emellertid att behövas under en avsevärd tid framöver för att vi skall kunna möta den kraftigt ökade efterfrågan på energi eftersom kärnkraften är en utsläppsfri energikälla och eftersom avfallsvolymen är relativt liten i förhållande till den energi som genereras. På lång sikt kan fusionsenergi utgöra en lösning på nackdelarna med fissionsenergin.

2.1.5

Påpekas bör att vattenkraften inte behandlas särskilt eftersom denna teknik (förutom tidvattenkraft) anses som fullt utvecklad och utbyggd. Detta innebär inte att den saknar betydelse i ett hållbarhetssammanhang.

2.2.1

Biomassa är organiskt material från växter och träd som odlas speciellt för energiändamål. Man använder träd och snabbväxande grödor med hög avkastning per hektar. Biprodukter från jordbruket, där huvudvikten läggs på livsmedel, utnyttjas också som biomassa. Exempel på detta är halm och sockerbetsblast. Tillförsel av biomassa kan också bestå av restprodukter, t.ex. avfall från plantering och underhåll samt i hushållen, affärsföretagen och industrin. Exempel på detta är frukt-, grönsaks- och trädgårdsavfall, skogsavfall, rötslam, sågspån och kakaoskal.

2.2.2

Biomassan kan utnyttjas till att (till en del) ersätta fossila bränslen. Den årliga förbrukningen av energi från fossila bränslen är 400 EJ. Den årliga tillgången på biomassaenergi är 1 250 EJ. Men detta innebär inte att det är möjligt med en omedelbar övergång. På basis av den tillgängliga tekniken går det i dag att producera 120 EJ energi av biomassa. Förbrukningen av biomassaenergi i världen uppgår för närvarande till 50 EJ (6). En begränsat ökad användning av biomassa som bränsle är således möjlig på kort sikt, men det krävs tekniska genombrott för att potentialen skall kunna utnyttjas.

2.2.3

En rad olika initiativ har gett lovande resultat. I Österrike har användningen av biomassa för fjärrvärme ökat sexfaldigt, och i Sverige har man uppnått en åttafaldig ökning under de senaste tio åren. I USA baseras mer än 8 000 MW av den installerade produktionskapaciteten på utnyttjande av biomassa. I Frankrike produceras 5 % av energin för uppvärmningsändamål av biomassa. I Finland svarar bioenergin redan för 18 % av den totala energiproduktionen, och målsättningen är att öka andelen till 28 % till år 2025. I Brasilien produceras etanol i stor skala som bilbränsle, för närvarande står etanol för grovt räknat 40 % av den del av Brasiliens bränsle som inte utgörs av dieselbränsle (7).

2.2.4

Att utveckla biomassan är betydelsefullt ur en rad synvinklar:

2.3.1

På global nivå motsvarar vindkraftens teoretiska potential mer än de dubbla beräknade elbehoven år 2020. Denna potential, och dess kontinuerligt förbättrade konkurrensläge till följd av tekniska framsteg, gör vindkraften till en avgörande ersättning för fossila bränslen. Den kan aldrig täcka alla behov på grund av att tillgången fluktuerar.

2.3.2

Under de senaste decennierna har det skett en dramatisk ökning av den installerade kraftproduktionskapaciteten för vindkraft. De kommersiella turbinernas kapacitet har ökat från 10 KW (5 m rotordiameter) till över 4 500 KW (över 120 m rotordiameter) (9). Under de senaste åtta åren har den installerade genereringskapaciteten för vindkraft haft en årlig tillväxttakt på över 30 % (10). Enligt prognoser från Europeiska vindkraftföreningen (EWEA) kommer den totala vindkraftkapaciteten att vara tillräcklig för att täcka 12 % av elbehovet år 2020. Det innebär att vindkraftkapaciteten ökar från 31 GW i slutet av 2002 till 1 260 GW år 2020, en tillväxt på 23 % om året. De marknadsledande länderna och de största exportörerna är Storbritannien, Danmark och Tyskland, och de viktigaste exportmarknaderna är Kina, Indien och Brasilien. I Kina, där vindkraftindustrin växer snabbt, kommer läget att förändras. Jämfört med 2004 ökade antalet tillverkare i Kina med 60 % under 2005. Detta betyder att vindkraftindustrin i EU kan komma att drabbas av samma utveckling som solenergiindustrin och förlora stora marknadsandelar till sina kinesiska konkurrenter.

2.3.3

Vindkraftsektorn är fortfarande i viss utsträckning beroende av olika stödinsatser. Den mest betydelsefulla är det pris som producenterna får för den energi som de säljer till kraftnätet, sammantaget med vissheten att prisnivån är garanterad för de kommande tio till tjugo åren. Tack vare dessa åtgärder i några medlemsstater befinner sig vindkraftsektorn i snabb tillväxt. Nackdelen är att dessa åtgärder leder till stora, centraliserade vindkraftsparker som ger stora vinster, i stället för ett finmaskigt nät av små, decentraliserade vindkraftverk. Allmänna opinionen vänder sig mot denna storskaliga företeelse i allt högre grad. Det är givet att vindkraften till syvende och sist måste kunna bära sig utan bidrag och särskilda inmatningstaxor.

2.3.4

Satsningen på forskning och utveckling måste öka för att förbättra vindkraftens konkurrensposition ytterligare. Man måste också hela tiden uppmärksamma de rättsliga riktlinjerna och de politiska målen. Andra större utmaningar består i att utveckla nya lokaliseringsplatser för vindkraftsparker till havs och eliminera osäkerheten om genomförandet av vindkraften.

2.3.5

Att utveckla vindkraften är betydelsefullt ur en rad synvinklar:

2.4.1

Det finns två sätt att utnyttja solenergin: för uppvärmning och varmvatten samt för att producera elektricitet (12). Soluppvärmningssystemen är relativt enkla och billiga, och används redan i många länder.

2.4.2

Huvudskälet till att sikta på storskaligt utnyttjande av solenergin är att den är outtömlig. Den har en ofantlig potential på global nivå och är mycket miljövänlig förutsatt att dess design och konstruktion är väl genomtänkt.

2.4.3

Solenergin kan exploateras nästan överallt i världen på många olika sätt: från mycket små system i perifera områden i form av solpaneler på hustaken, till större solkraftverk.

2.4.4

Solvärmesystem används allmänt. Den största marknaden för dessa system är Kina, huvudsakligen för att infrastrukturen för gas- och eldistribution saknas på landsbygden. I sådana fall är solenergin den effektivaste lösningen. En annan stor marknad är Turkiet. Mellan 2001 och 2004 ökade försäljningen av solpaneler i hela världen med 10–15 % per år. Kina tog 78 % av den totala världsproduktionen och Turkiet 5,5 %.

2.4.5

I Europa är Tyskland, Österrike, Spanien och Grekland viktigare marknader för soluppvärmningssystem. De tyska och österrikiska regeringarna erbjuder ekonomiska incitament för att installera sådana system. I vissa spanska regioner är det obligatoriskt att installera sådana system i nya byggnader. Till följd av dessa stödåtgärder är Tyskland och Österrike de klart största producenterna av soluppvärmningssystem i Europa, och de svarar för 75 % av den europeiska produktionen. Detta förbleknar emellertid i jämförelse med produktionen av sådana system i Kina. Europa har producerat 0,8 miljoner m2 och Kina 12 miljoner m2. Huvudskälet är att den kinesiska regeringen tidigt erkände soluppvärmningens betydelse och stimulerade produktionen av dessa system med ett spektrum av åtgärder i sina femårsplaner.

2.4.6

Trots att den är outtömlig svarar den solenergiproducerade elektriciteten bara för en liten andel av våra behov. Det beror på att kostnaderna för solkraften fortfarande är betydligt högre än för el från gas- eller koldrivna kraftverk. För att bryta den onda cirkeln med solenergins låga användningsgrad och höga priser bör den utnyttjas så mycket som möjligt. Detta leder till betydande stordriftsfördelar inom produktions- och installationsfaserna. Först då går det att förnya och förbättra tekniken ytterligare.

2.4.7

Det är också fallet att elenergiproduktion med relativt små enheter med varierande uttag (beroende på solskenet) förutsätter en annan energisyn än hittills. Övergången till solenergi är ett projekt på medellång sikt, men det är mycket viktigt att utvecklingen inom sektorn ges starkt stöd.

2.4.8

Marknaden för solceller växer snabbt, men det finns i praktiken bara tre större marknader, nämligen Japan, Tyskland och Kalifornien. Dessa tre områden svarar för 80 % av världsproduktionen av solenergisystem. Produktionen uppmuntras genom höga bidrag och genom att hushållen får bra betalt för den el som produceras på detta sätt. Världens produktion av solceller 2004 motsvarade en genereringskapacitet på 1 150 MW. Om detta läggs till de ungefär 3 000 MW genereringskapacitet som redan fanns installerad i slutet av 2003 betyder det att den totala kapaciteten ökade till omkring 4 500 MW år 2005.

2.4.9

Den japanska marknaden skapades 1994 genom ett stödprogram med 50-procentiga bidrag. Stödet sänktes med 5 % per år, och 2004 var programmets sista år med 5-procentigt bidrag. Eftersom programmet skapade en betydande efterfrågan kunde det japanska näringslivet dra nytta av stordriftsfördelar. Priserna sjönk årligen med 5 %, så att konsumentpriserna blev stabila. Trots att bidragen inte längre är tillgängliga fortsätter marknaden att växa med omkring 20 % om året. Denna stabila efterfrågan har gjort det möjligt för japanska företag att investera i FoU och i ny tillverkningsteknik. Till följd av detta svarar Japan i dag för omkring 53 % av världsmarknaden.

2.4.10

Tyskland har genomgått en likartad process, men med omkring fem års eftersläpning med början 1999. En kombination av lågräntelån, bidrag och stabila priser för el som levereras till nätet har resulterat i att solcellsmarknaden har haft snabb tillväxt. Redan 2001 gick Tyskland om USA i fråga om installerad kapacitet. De lokala producenterna utvecklades, och nu kommer hälften av den europeiska produktionen (13 % av världsproduktionen) från Tyskland. Lanseringen av ett nytt stödprogram 2004, med stabila elpriser som garanteras för de kommande 20 åren, har gett processen ny drivkraft. Den tyska marknaden är i dag den mest snabbväxande i världen, med cirka 40 % åren 2004 och 2005. Denna inhemska efterfrågan gör det möjligt för de tyska tillverkarna att utveckla produktionen och lokalisera den till exportmarknaderna när hemmamarknaden börjar bli mättad.

2.4.11

Att utveckla solenergin är betydelsefullt ur en rad synvinklar:

2.5.1

Geometrisk energi kan användas i form av värmepumpar för uppvärmning och kylning av byggnader. Dessa pumpar förbrukar bara en bråkdel av den gas- eller elkvantitet som konventionella värme/kylsystem använder. Energin till uppvärmning (eller kylning) hämtas från miljön (luften, vattnet eller marken) (13).

2.5.2

De största marknaderna för värmepumpar är USA, Japan och Sverige, som tillsammans svarar för 76 % av den totala installerade kapaciteten. De följs av Kina, Frankrike, Tyskland, Schweiz och Österrike. Den europeiska marknaden har växt från 40 000 enheter år 1997 till 123 000 enheter 2004. Den totala marknaden växte med 18 % år 2004. Tillverkning och installation av värmepumpar koncentreras till länder där staten har erbjudit starka ekonomiska och andra incitament.

2.5.3

Sverige är ett bra exempel på detta angreppssätt. Svenska staten har uppmuntrat användning av värmepumpar sedan 1990-talet, med åtgärder som direkt ekonomiskt stöd, skatteförmåner och marknadsföringsinsatser. Men ny lagstiftning för byggsektorn som föreskriver detaljerade temperaturkrav på uppvärmningssystemen har också bidragit till tillväxten i utnyttjandet av värmepumpar.

2.5.4

På detta sätt skapades en marknad i Sverige för tillverkning av värmepumpar. Landet har nu en etablerad värmepumpsindustri, med tre större aktörer på världsmarknaden och 50 % av den europeiska efterfrågan. Den svenska värmepumpsmarknaden är självbärande i dag. Antalet värmepumpar i bruk ökar stadigt, även utan statliga stödåtgärder. Över 90 % av de nya byggnaderna i Sverige utrustas nu med värmepump.

2.5.5

En liknande utveckling har skett i Österrike, där regionmyndigheterna har ställt bidrag till förfogande som motsvarar 30 % av kostnaden för inköp och installation av värmepumpar. Österrike har nu sju tillverkare av värmepumpar. I båda länderna var det kombinationen av direkt ekonomiskt stöd, byggbestämmelser och marknadsföring som åstadkom att en värmepumpsindustri kunde utvecklas som nu kan fungera utan stöd.

2.5.6

Att utveckla den geotermiska energin är betydelsefullt ur en rad synvinklar:

3.1

Det är inte bara energin från fossila bränslen som är ändlig, det gäller även reserverna av metall- och mineralråvaror och biologiska råvaror till industriproduktionen (15). I den industrialiserade världen utnyttjas råvarorna extensivt. 20 % av världens befolkning förbrukar mer än 80 % av alla råvaror.

3.2

Detta konsumtionsmönster är oförenligt med ett hållbart utnyttjande av de naturtillgångar som vi förfogar över. På basis av antagandet att reserverna av råvaror är vårt gemensamma arv och att den nuvarande och framtida tillgången till dem är en allmän och oförytterlig rättighet, måste Europa reducera sitt råvaruutnyttjande med en faktor 4 till 2050 och en faktor 10 till år 2080 (16). EESK ser positivt på initiativen på detta område, såsom avmaterialiseringen och den miljötekniska handlingsplanen.

3.3

Sist och slutligen innebär alla produkter skador på miljön, antingen under produktionen, användningen eller kvittblivningen i slutet av deras livscykel. Cykeln har många faser: utvinning av råmaterial, design, produktion, montering, marknadsföring, distribution, försäljning, konsumtion och kvittblivning. I varje skede är olika aktörer inblandade: designers, producenter, handelsledet, konsumenterna, och så vidare. En integrerad produktionspolicy är ett försök att förbättra samordningen av dessa faser (exempelvis genom att ta hänsyn till bästa möjliga återvinning på designstadiet) för att förbättra produktens miljöegenskaper under hela dess livscykel.

3.4

I och med att så många olika produkter och aktörer är inblandade går det inte att utforma en enhetlig åtgärd som löser alla problem. Det krävs ett helt sortiment av policyinstrument, både frivilliga och bindande. Instrumenten måste användas i nära samarbete med de offentliga och privata sektorerna och med det civila samhället.

3.5

Konsumentorganisationerna bör också ha en mer uppmuntrande och stödjande roll än hittills. Fram till i dag har många av dessa organisationer i huvudsak koncentrerat sig på att få fram bästa möjliga produkt till lägsta möjliga pris. Detta innebär i praktiken att produktionen inte sker på hållbarast möjliga sätt.

3.6.1

Att utnyttja den värme som produceras i elproduktionsprocessen innebär radikalt förbättrad effektivitet i energiutnyttjandet, trots de tekniska begränsningar som beror på avståndet mellan platsen där värmen produceras (industrianläggningar) och platsen där den konsumeras (i hemmet), och som gör att mycket energi går förlorad. Mikroanläggningar för kraftvärme kan främst användas för uppvärmning av en byggnad med el som biprodukt. Alternativa produkter kan konfigureras för i första hand elbehov med uppvärmning som biprodukt. Hittills har försäljningen mest bestått i mikroanläggningar för kraftvärme med värme som huvudsyfte, men bränsleceller konfigureras oftare för att tillgodose behovet av el.

3.6.2

Kraftvärmetekniken kan kringgå denna begränsning och erbjuder samtidigt en ekonomisk utmaning för det europeiska näringslivet. Kraftvärmen utnyttjas i huvudsak för att värma upp bostäder och butiker, och den producerar el som biprodukt. Tekniken introducerades 1997, och år 2004 hade omkring 24 000 enheter installerats. Tekniken kan utnyttja olika energikällor. Den som är mest lovande är vätetekniken (bränsleceller), men den måste först utvecklas ytterligare.

3.6.3

Tack vare bidrag till slutanvändarna av kraftvärmeanläggningar har Japan gjort de största framstegen med att utveckla tekniken, delvis på grund av att bränsleceller ges starkt stöd av bilindustrin där. Japanska staten vill att landets näringsliv skall utveckla en ledarposition inom bränslecellstekniken, precis som det redan gjort inom solenergin. Därför stöder och finansierar Japan forskning och utveckling, och erbjuder även bidrag till slutanvändarnas inköp i ett tidigt skede av marknadsutvecklingen.

3.6.4

Att utveckla kraftvärmetekniken är betydelsefullt ur en rad synvinklar:

4.1.1

Transportsektorn är en av de största användarna av fossila bränslen. Som framgår av de många värdefulla rekommendationerna i slutrapporten från Cars 21 finns det lovande affärsmöjligheter för hållbart energiutnyttjande inom denna sektor (17). En bättre planering av stadsutvecklingen och infrastrukturen och intensivare användning av IKT-teknik öppnar dessutom nya möjligheter till ökad transporteffektivitet. I kombination med fortsatt förbättrad teknik i förbränningsmotorerna kommer det att leda till betydande energisparande. På kort sikt finns det också lovande möjligheter att delvis gå över till andra bränslen som naturgas eller biomassabränsle. På längre sikt erbjuder vätetekniken attraktiva kommersiella möjligheter. Den hybridteknik som håller på att utvecklas är också en lovande övergångslösning.

4.1.2

Den maximala potentiella marknadsandelen för biomassabränsle uppskattas till 15 %. EU har ställt upp målet 6 % marknadsandel år 2010. Ett första pilotprojekt för att producera bränsle av biomassa i stor skala är redan i full drift.

4.1.3

Naturgas ger lägre CO2-utsläpp än både bensin (-16 %) och diesel (-13 %), och skulle kunna erövra en större marknadsandel om skattereglerna blir gynnsamma. På så sätt skulle en stabil marknad kunna utvecklas för både producenter och konsumenter. Tekniken finns redan. Möjligheterna är särskilt stora i samband med offentlig stadstrafik eftersom det skulle möjliggöra bästa möjliga utnyttjande av gaspåfyllningsstationerna. En 10-procentig marknadsandel skulle vara en möjlighet år 2020 (18).

4.1.4

Exempel från andra länder (särskilt Brasilien) visar att en sådan marknadsandel inte kan åstadkommas enbart genom att se till att det finns tillgång till biobränsle. Det krävs stödåtgärder – skatteincitament, riktad lagstiftning och marknadsföring – för att uppmuntra konsumenterna att byta bränsle.

4.1.5

En annan sida av medaljen är att en ökad användning av biobränslen från miljömässigt känsliga områden (som palmolja från Sydostasien) kan leda till en massiv förstörelse av regnskogen allteftersom den ersätts av palmoljeplantager. Det finns 23 stora ekosystem i världen. Enligt en nyligen utförd FN-studie är 15 av dessa förbrukade eller kraftigt förorenade.

4.2.1

Inom byggsektorn – t.ex. bostadsbyggandet – finns det en mycket stor potential för mer hållbar teknik. Det är redan möjligt att bygga nollenergihus med obetydlig merkostnad, särskilt med tanke på att eventuella extrakostnader snabbt betalar sig genom energisparande. Att bygga på detta sätt kostar i genomsnitt 8 % mer än med traditionella byggmetoder. Skalfördelar skulle kunna krympa klyftan till 4 % inom tio år. Norman Foster, en av världens mest berömda arkitekter, har en gång sagt att de faktiska byggkostnaderna bara är 5,5 % av en byggnads totala kostnader över en 25-årsperiod. Kostnaderna för att utnyttja byggnaden (energi, storskaligt eller småskaligt underhåll, hypoteksränta/hyra) svarar för upp till 86 % över samma tidsperiod. Det gäller följaktligen att hållbart byggande kan bli något dyrare på kort sikt, men att det är avsevärt billigare på medellång till lång sikt.

4.2.2

I Tyskland och Österrike är tillväxten för energieffektivt byggande större än i övriga Europa. Passiv Haus Institut i Tyskland har beställt huskonstruktioner som utnyttjar mycket lite energi genom solenergi i kombination med effektiv, lufttät isolering. Mer än 4 000 hus av denna typ har nu byggts i Tyskland, och mer än 1 000 i Österrike. Principen utnyttjas också i ökande utsträckning vid byggandet av kommersiella fastigheter.

4.2.3

Kommunen Freiburg har fastställt nya regler för energieffektivt byggande. Reglerna är ett integrerat inslag i alla hyres- eller köpeavtal som myndigheten sluter med byggföretag och entreprenörer. På detta sätt utnyttjar den lokala myndigheten sina rättsliga möjligheter på bästa sätt för att främja energihushållningen i större skala. Avtalen föreskriver att allt byggande på mark som köpts eller hyrts med tomträtt av myndigheten måste utföras i enlighet med riktlinjerna för energieffektivitet. Byggnaderna skall utformas så att de utnyttjar solenergin maximalt, och taken måste vara anpassade för installation av solpaneler. I områden där byggnader uppförs på detta sätt uppnår man besparingar på 40 % inom varmvattenförbrukningen.

4.3.1

Kommittén ställer sig positiv till att kommissionens industripolitiska grepp väger in hållbarhetsaspekterna. Detta uttrycks i meddelandet om ”Genomförandet av gemenskapens Lissabonprogram: En politik till stöd för EU:s tillverkningsindustri – mot en mer integrerad industripolitik” (19). Om Lissabonmålen skall kunna uppnås krävs en konkurrenskraftig europeisk industri. Därför uppskattar EESK att man inrättar en högnivågrupp om konkurrenskraft, energi och miljön, ett av de sju mer omfattande sektorsövergripande policyinitiativ som lagts upp för att förstärka samordningsvinsterna mellan olika politikområden i ljuset av strävan att stärka konkurrenskraften. Kommittén välkomnar också de ansträngningar som den europeiska industrin själv har satt in på området.

4.3.2

I dag är industrin fortfarande till största delen beroende av fossila bränslen. I många fall kan emellertid valet av elproduktionssätt tillåta alla typer av primärenergikällor samtidigt som man i de flesta fall kan spara energi (20). Det finns också metoder för att överföra restenergi mellan industrianläggningar och andra sektorer eller bostadsområden. Ett exempel är att överskottsvärmen från industrikomplexet Europoort utnyttjas till att värma upp den största växthusanläggningen i nordvästra Europa, som ligger på 20 kilometers avstånd i Westland.

4.3.3

Råoljan är grundvalen för den kemiska industrin, men i framtiden kommer tillgången på den att minska. Ett alternativ är biosyntes, produktion av baskemikalier ur biomassa med hjälp av bakterier. Det är ett mycket komplicerat men samtidigt lovande område. På senare år har man gjort stora framsteg när det gäller kunskaperna om den genetiska koden för mikroorganismer som exempelvis bakterier. Ny teknik gör det möjligt att modifiera organismerna genetiskt så att de omvandlar det organiska materialet till specifika ämnen. Bakterien blir till en sorts programmerbar minireaktor.

4.3.4

I dag utnyttjar livsmedels- och läkemedelsbranscherna denna mikroorganismteknik, t.ex. i framställningen av ost, öl och penicillin. Möjligheterna med sådan biologisk omvandling är avsevärda även inom dessa sektorer, men den kemiska industrin börjar nu också intressera sig för tekniken. Det krävs en hel serie av reaktionssteg för att få fram ämnen ur råolja och raffinera dem. Tekniken måste utvecklas mycket längre, men det är teoretiskt möjligt att gå över till direkt omvandling av biomassa till baskemikalier och andra produkter. Det kommer att reducera behovet av att använda olja, med alla ekonomiska och miljömässiga vinster som det innebär – att utsläppen minskar, att kretsloppet sluts och att kedjan blir hanterbar.

4.3.5

Energiintensiva sektorer kan möta särskilda problem vad gäller att säkra en successiv övergång till förnybara energikällor. Graden av hållbarhet i produktionen står i direkt relation till nivån på den teknik som används och inga större förbättringar på detta område väntas i den närmaste framtiden. Stål- och aluminiumsektorn i Europa t.ex. har redan åstadkommit goda resultat på detta område. Samtidigt som stålindustrin investerar en hel del i ny teknik för hållbarare produktion, särskilt med hjälp av Ulcos-projektet (Ultra Low CO2 Steelmaking, EU:s största stålprojekt någonsin) och räknar med att CO2-utsläppen kommer att ha halverats omkring 2040, kännetecknas produktionen av primärt aluminium i Europa av en anmärkningsvärt hög grad av förnybar energi (44,7 %). Eftersom den energi som används vid tillverkningen av sekundärt aluminium från aluminiumskrot endast är 10 % av den energi som krävs för tillverkning av primärt aluminium finns det stora möjligheter till energisparande i denna sektor. Kina gör emellertid omfattande uppköp av aluminiumskrot på den europeiska marknaden till följd av statliga stimulansåtgärder för att spara energi.

4.3.6

Den europeiska stålindustrin ligger också väl framme på området för råmaterialeffektivitet och återvinning. Hälften av allt stål i världen produceras med skrot. Man utnyttjar också återvunnet avfall i största möjliga utsträckning. Vid Corus-verket i IJmuiden återanvänds 99 % av avfallet på platsen eller externt.

4.3.7

Trots att man inom en överskådlig framtid oundvikligen i stor utsträckning kommer att använda fossila energikällor som råmaterial till industriproduktion kommer användningen av nya material att bidra till att spara energi på tillämpningsområdena, exempelvis genom att sänka vikten på fordon. För att främja denna innovation måste europeisk industri behålla sin internationella konkurrenskraft först och främst inom utvinningsindustrin där den värdeskapande kedjan börjar.

5.1

En gradvis övergång till hållbar produktion är ett behov som är oundvikligt och som inte ifrågasätts. Avindustrialisering, överflyttning av produktion till andra regioner och ökad konkurrens från utvecklingsekonomier har lett till osäkerhet och farhågor. I detta klimat har människor en tendens att tro att en övergång till hållbarare produktion kommer att påverka Europas konkurrenskraft negativt, hindra industrins tillväxt och utplåna arbetstillfällen, och det är dåligt för ekonomin och för sysselsättningen.

5.2

Sysselsättningen i EU har påverkats negativt. I tyska studier förespås att 27 600 arbetstillfällen kommer att gå förlorade fram till 2010 till följd av systemet för handel med utsläppsrätter, en siffra som kommer att stiga till 34 300 år 2020 (21). Ytterligare 6 100 arbetstillfällen kommer att försvinna i Tyskland fram till 2010 som en följd av tillämpningen av lagen om förnybar energi (22). Slutligen kommer genomförandet av Kyotoprotokollet att fram till 2010 ha lett till förlust av 318 000 arbetstillfällen i Tyskland (23). Siffrorna måste ställas i relation till de nya arbetstillfällen som skapas, och de visar att det i praktiken åstadkoms en ”industriell omvandling” genom en politik som inriktas på klimatskyddsmål, bl.a. genom de 16,4 miljarder euro som omsattes i Tyskland under 2005 på förnybara energislag och hittills har skapat 170 000 arbetstillfällen på detta område (24). Miljö- och klimatskyddet svarar för närvarande för en omsättning på 55 miljarder euro och omkring 1,5 miljoner arbetstillfällen i Tyskland och bidrar till Tysklands totala export (med en andel på 31 miljarder euro år 2003), och sektorn säkrar därmed många fler arbetstillfällen (25).

5.3

Effekterna är dock inte enbart negativa. En studie av förlorade jobb i Europa visar att mindre än 5 % av de arbetstillfällen som gått förlorade har gjort det till följd av att produktion flyttats till andra regioner (26). Trots de metodologiska begränsningar som tekniken för datainsamling innebär är denna undersökning en värdefull informationskälla, särskilt i kombination med andra relevanta indikatorer. Vidare kan man hävda att endast en ringa procentandel av dessa förlorade arbetstillfällen kan skyllas på miljölagstiftningen.

5.4

Antalet arbetstillfällen har också ökat. Den ekologiska branschen, som arbetar med forskning och utveckling på den hållbara teknikens område, är en dynamisk sektor som varje år ökar sysselsättningen med 5 %. Sektorn har över två miljoner direkta arbetstillfällen på heltid och svarar nu för lika många jobb i Europa som läkemedels- och flygindustrierna (27).

5.5

En OECD-studie (28) har visat att hållbar produktion inte definitionsmässigt leder till högre kostnader. På längre sikt kan den även reducera kostnaderna i viss mån. Dessutom skall förhållandet att produktionen är hållbar vägas mot dessa kostnader. Klara kommersiella fördelar, miljölagstiftning och kompletterande lagstiftning leder till investeringar i hållbara innovationer, den uppmuntrar till effektivare utnyttjande av råvarorna, den skapar starkare varumärken, den förbättrar företagens image och leder i sista hand till bättre lönsamhet och ökad sysselsättning. För att denna process skall bli lyckosam krävs en gemensam strategi som bygger på delat ansvar mellan näringslivet, arbetstagarna och staten.

5.6

Man måste till varje pris undvika att den europeiska industrin beroende på högre kostnader till följd av miljö- och sociallagstiftning drabbas av omfattande konkurrensnackdelar jämfört med regioner utanför EU. När EU fastställer standarder för hållbar produktion för sin egen industri är det oacceptabelt och samtidigt orimligt att unionen samtidigt tillåter producenter från tredjeländer att marknadsföra produkter som inte har tillverkats i enlighet med dessa standarder. För att uppmuntra hållbar produktion krävs en strategi som beaktar förhållandena såväl inom som utanför EU.

5.6.1

När det gäller den förstnämnda bör lämpliga instrument införas för att säkerställa att sociala och miljömässiga kostnader som härrör från icke-hållbara produktionsmetoder i EU internaliseras i varornas pris för att stödja huvudbudskapet i rapporten från Världskommissionen för globaliseringens sociala dimension (World Commission on the Social Dimension of Globalisation, WCSDG), nämligen att verka för en enhetlig policy inom ILO, WTO, IMF och Världsbanken, vilket framhölls i EESK:s yttrande ”Globaliseringens sociala dimension”.

5.6.2

Vad gäller den sistnämnda strategin bör EU inom alla relevanta internationella forum (i synnerhet WTO) på alla sätt verka för att icke-handelsmässiga frågor, som grundläggande sociala och miljömässiga normer, skall inkluderas i internationella handelsöverenskommelser för att bidra till en förbättrad hållbarhetspolitik hos EU:s konkurrenter. Länder som USA, Indien och Kina besitter orättfärdiga ekonomiska fördelar i förhållande till EU så länge de inte är bundna av Kyotoprotokollets mål om minskade koloxidutsläpp. Dessa avtal borde tillämpas globalt eftersom handeln är fri först när den också är rättvis.

5.7

Den europeiska ekologiska branschen har nu i stora drag en tredjedel av världsmarknaden och ger ett handelsöverskott på över 600 miljoner euro. Under 2004 steg exporten med 8 %, och detta är en tillväxtmarknad eftersom alla länder, även Kina och Indien, i framtiden kommer att gå över till hållbara produkter och produktionsprocesser.

5.8

Det hållbara, innovativa samhälle som vi måste eftersträva förutsätter en grundlig informationskampanj riktad till medborgare och konsumenter för att öka medvetenheten och skapa en bred social bas. Detta samhälle behöver också välutbildad arbetskraft. Europa har den senaste tiden uppmärksammat detta i alltför liten utsträckning. Den engelska texten i tio EU-direktiv på området (hållbarhet, innovationer) har sökts igenom efter förekomsten av orden training, learning, skilling och education, och bara det första förekom en enda gång i ett direktiv.

5.9

Ett antal kommissionsmeddelanden som föregick dessa direktiv behandlade grundligt behovet av utbildning. Detta intresse saknades emellertid helt i direktiven. Meddelanden är bara ord, medan direktiv är handlingar. En policy är inte vad man säger utan vad man gör. EESK ser det som positivt att man fäster stor vikt vid utbildning inom EU:s nya industripolitik och uppmanar kommissionen att fortsätta i denna riktning.

5.10

I Lissabonstrategin har EU ställt upp målet att före 2010 bli världens mest konkurrenskraftiga kunskapsekonomi, med fler och bättre jobb och ökad social sammanhållning. Det behövs en välutbildad arbetskraft för att bygga upp och underhålla denna typ av samhälle. Om vi inte investerar tillräckligt i att utbilda våra arbetstagare är det inte bara så att vi misslyckas med att nå Lissabonmålen före 2010. Vi kommer aldrig att uppnå dem.