17.3.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 65/58

1.1

Enligt både den socialpolitiska agendan, som antogs den 9 februari 2005, och meddelandet om översynen av strategin för hållbar utveckling (1) skall kommissionen ta fram en strategi för hantering av omstruktureringar med utgångspunkt i ett bättre samspel mellan relevant gemenskapspolitik, ökat engagemang från arbetsmarknadens parter, bättre synergi mellan politiska åtgärder och finansieringsinsatser samt anpassning av lagstiftning och kollektivavtal.

1.2

I meddelandet ”Omstruktureringar och sysselsättning” (2), som lades fram den 31 mars 2005, redogör kommissionen för de åtgärder som EU måste vidta, alternativt intensifiera, för att den potential som EU förfogar över skall kunna mobiliseras. Kommissionen anlägger därvid såväl ett övergripande som ett sektoriellt perspektiv och lägger fram förslag till en rad åtgärder på olika politikområden inom gemenskapen.

1.3

Eftersom kommissionens meddelande är riktat till allmänheten innehåller det allmänna diskussioner, särskilt om den form av omstrukturering som alla företag som måste anpassa sig kan komma att beröras av.

2.1

Kommissionen är övertygad om att omstruktureringar inte behöver leda till sociala bakslag och ekonomiska förluster. De kan i stället vara en garanti för ekonomiska och sociala framsteg. Detta förutsätter att de förutses på ett korrekt sätt, att företagen kan hantera dem snabbt och effektivt samt att myndigheterna vidtar åtgärder för att se till att de sker under adekvata betingelser.

2.2

Priset för att omstrukturera företag är ofta mycket högt, inte bara för de berörda arbetstagarna, utan även för den lokala och regionala ekonomin. För att den sociala sammanhållningen, som är ett utmärkande drag i den europeiska sociala modellen, skall kunna bibehållas måste man vidta kompletterande åtgärder i syfte att minimera de sociala kostnaderna och underlätta sökandet efter alternativ sysselsättning och alternativa inkomstkällor.

2.3

De åtgärder som skall vidtas på EU-nivå måste därför grundas på följande fyra krav:

2.4

I meddelandet redogör kommissionen för de åtgärder som EU måste vidta, alternativt intensifiera, för att den potential som EU förfogar över skall kunna mobiliseras. Kommissionen anlägger därvid såväl ett övergripande som ett sektoriellt perspektiv. När dessa åtgärder vidtas måste kostnaderna för företagen begränsas så långt som möjligt, samtidigt som man garanterar att omstruktureringarna förutses och hanteras på ett bättre sätt.

2.5

I bilaga 1 till meddelandet föreslås ett paket med tolv åtgärder, varav följande bör lyftas fram särskilt:

3.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén välkomnar det omfattande och sektorsövergripande angreppssätt som kommissionen har valt. Kommissionen behandlar i sitt meddelande en fråga som är av stor vikt för både företag och arbetstagare. Kommittén har vid ett flertal tillfällen redan yttrat sig i denna fråga. Industriell omstrukturering och de berördas förmåga att anpassa sig efter denna utgör två viktiga faktorer i fråga om att bevara konkurrenskraft. Huruvida resultatet av en omstrukturering blir positivt eller ej beror på om man lyckas hantera de negativa sociala följderna.

3.2

Det faktum att kommissionen behandlar omstruktureringar i sitt meddelande väcker frågor kring begreppets definition. EESK har i sina olika yttranden skiljt mellan ”industriell omvandling” som en fortlöpande utvecklingsprocess i ett företag eller inom en sektor och ”omstrukturering” som en särskild form av industriell omvandling, i regel en plötsligt inträdande (och ofta påtvingad) anpassningsprocess till villkoren i företagsmiljön i syfte att återvinna konkurrenskraft.

3.2.1

Även om kommissionen för att förenkla problemställningen inte gör denna åtskillnad rekommenderar kommittén att man tillämpar ett liknande differentierat synsätt. Att förutse och på ett proaktivt sätt utforma förändringar är utan tvekan nyckeln till hanteringen av förändringar. Omstruktureringar inom industrin är emellertid en växande och differentierad utmaning på global nivå. Detta gör att det krävs olika tillvägagångssätt och åtgärder.

3.2.2

Att främja förändringar får inte vara ett mål i sig. En långsiktig, klart definierad och framåtblickande näringslivspolitik kan påverka förändringarna på ett positivt sätt och därigenom också inverka på följderna av dem så att nya möjligheter uppstår. Med detta synsätt kommer kommittén att behandla kommissionens nya meddelande ”En ny näringslivspolitik…” (KOM(2005) …).

3.3

Kommittén stöder i princip den analys som kommissionen gör i sitt meddelande. Kommissionen tar upp fyra huvudanledningar till omstruktureringar:

3.3.1

Därmed begränsar kommissionen sin analys till allmänt kända faktorer. Avgörande är också om det rör sig om omstruktureringar som planeras långsiktigt för att förutse en viss utveckling eller om det handlar om omstruktureringar som måste genomföras på kort sikt och som är påtvingade eller måste genomföras på grund av felaktig ledning. Ett exempel på detta är utvecklingen av förhållandet mellan marknadspotential och produktionskapacitet: Om man inte beaktar detta förhållande uppstår en överkapacitet som i sin tur förr eller senare ger upphov till omstruktureringar. Kommittén skulle vilja se en mer djupgående analys eftersom det ur dessa olika situationer också uppstår olika hanteringssätt.

3.3.2

Omstruktureringar hänger samman med oro och negativa följder, särskilt för arbetstagarna. Väl genomförda omstruktureringar leder emellertid också till nya utmaningar och möjligheter. Det finns många exempel på framgångsrika och mindre framgångsrika omstruktureringar. Det handlar framför allt om hur man hanterar denna situation i företagen, hur de olika etapperna sköts och att de olika aktörerna samarbetar och skapar en gemensam anda som gör det möjligt att ta till vara möjligheterna.

3.4

I meddelandet föreslår kommissionen bara ett fåtal konkreta åtgärder och några av dem är bara på planeringsstadiet. Kommittén är emellertid medveten om att kommissionen med sin nuvarande ställning inte kan göra så mycket mer. Kommittén ser dock meddelandet som en god grund för utveckling av gemenskapspolitiken på detta område. Det krävs emellertid en samordning av de berörda generaldirektoraten och av medlemsstaterna.

4.1

Kommittén delar kommissionens uppfattning att lösningarna på de problem som uppstår i samband med omstruktureringar måste ingå i tillväxt- och sysselsättningsstrategin. Hanteringen av omstruktureringar kan bidra avsevärt till arbetet med att uppnå de mål som fastställts inom ramen för Lissabonstrategin.

4.1.1

Därvid måste man ställa sig frågan vad unionen kan bidra med utöver åtgärder på lokal, regional och nationell nivå. EU kan spela en betydande roll när det gäller att driva på diskussionsprocessen i medlemsstaterna och bidra till att skapa medvetenhet. Samtidigt kan unionen tillgripa de instrument som den förfogar över för att förutse och underlätta förändringar.

4.2.1

Det är välkommet med en bättre samordning inom kommissionen genom en särskilt inrättad intern arbetsgrupp och genom en regelbunden dialog med Europaparlamentet och rådet. Genom att involvera alla berörda generaldirektorat kan man bidra till att utveckla ett bättre samspel mellan de olika politikområden som arbetar för det gemensamma målet att förutse och hantera förändringar. Kommittén anser emellertid att man måste säkerställa att arbetsgruppen fokuserar sitt arbete på samordning och att tydliga ansvarsområden för lagstiftning och genomförande av gemenskapsåtgärder bibehålls inom kommissionen.

4.2.2

Vad gäller kontrollen av sysselsättningsstrategin instämmer kommittén i princip med de prioriteringar som kommissionen tar upp. Särskild tonvikt bör därvid läggas på utbildning, livslångt lärande och kvalitet i arbetsorganisationen, inbegripet en god hantering av personalresurser. Sysselsättningsstrategin måste betraktas i ljuset av de makroekonomiska ramvillkoren och industripolitiken. En samordning av näringslivspolitiken, industripolitiken och sysselsättningsstrategin torde göra det möjligt att hantera omstruktureringar på ett bättre sätt.

Stabila, förutsägbara och enhetliga makroekonomiska ramvillkor i Europa utgör en viktig grund för en framgångsrik hantering av omstruktureringsåtgärder.

De lokala förhållanden under vilka omstruktureringar äger rum är av avgörande betydelse och måste omfattas av den övergripande politiken.

4.2.3

Kommittén håller med om att revideringen av EU:s finansieringsinstrument i ökad utsträckning måste inriktas på att bättre kunna förutse och hantera omstruktureringar. Samtidigt bör de allmänna målsättningarna för de nuvarande fonderna bibehållas.

4.2.4

De finansieringsinstrument som kommissionen föreslår angående EU:s kapacitet att ingripa i krissituationer möttes först med skepsis av rådet. Kommittén anser dock att man inte får ge upp en grundläggande debatt om de möjligheter som finns för en finansiell intervention i syfte att underlätta övergångar vid oförutsebara förändringar som har allvarliga regionala eller sektoriella och sociala konsekvenser. Kommittén stöder därför kommissionen i dess arbete med att skapa sådana instrument.

4.2.5

Kommittén yttrade sig redan i december 2004 (3) om industripolitiken. Enligt kommittén gäller det nu främst att intensifiera de sektorsvisa insatserna för att möjliggöra skräddarsydda åtgärder för enskilda sektorer. Man bör dock inte bara analysera sådana områden inom näringslivet som befinner sig i kris, utan så många som möjligt av de sektorer som har betydelse för Europa, så att man i god tid kan förbereda sig inför den industriella omvandlingen och på ett proaktivt sätt utforma en effektiv politik. Den sociala dialogen måste här ges en framträdande roll.

En förbättring av den lagstiftning som i dag gäller för företag är en viktig punkt som emellertid kräver en mer konkret behandling samt en precisering. Detta skall resultera i en avlastning för företagen, utan att de sociala och miljömässiga standarderna försämras.

4.2.6

Kommittén anser att teknikinitiativ, särskilt teknikplattformar, är en av de viktigaste åtgärderna för att för att förbättra situationen. Tekniska innovationer skall bidra till att stimulera den uppenbarligen stillastående utvecklingen på områdena energi, utsläpp av skadliga ämnen och produktåtervinning. Dessa innovationer skulle möjliggöra en teknisk utveckling och på så sätt hjälpa de berörda branscherna att konkurrensmässigt komma på fötter igen.

4.2.6.1

Man måste också se till att en innovationsvänlig miljö skapas. I detta sammanhang är skattemässiga incitament och det immaterialrättsliga skyddet grundläggande villkor. Hänsyn bör också tas till nödvändigheten av organisatoriska och sociala innovationer beträffande hanteringen av omstruktureringar.

4.2.7

Vad gäller konkurrenspolitik är det osäkert om de instrument som för närvarande står till förfogande är tillräckliga. Konkurrensfaktorer som inte omfattas av konkurrenspolitiken blir allt viktigare, t.ex. beskattningen av företag.

När det gäller statligt stöd är kommissionens besked om att den arbetar på en reform för att rikta stödet till de områden som mest bidrar till tillväxten och sysselsättningen föga konkret. Kommittén vill betona att man i samband med statligt stöd måste rikta större uppmärksamhet mot hur dessa stöd hänger samman med omstruktureringar och utlokaliseringar. Reglerna för statligt stöd får inte vara diskriminerande och den sociala sammanhållningen måste främjas också i fortsättningen. I detta sammanhang vill kommittén påpeka att man särskilt måste beakta hur detta sköts utanför Europeiska unionen.

4.2.8

Kommittén har redan vid ett flertal tillfällen yttrat sig om utrikespolitiken.

4.2.9

Kommittén anser också att det europeiska centrumet för övervakning av förändringar i Dublin måste spela en betydande roll i arbetet med att utveckla de analytiska verktyg som är nödvändiga för att följa upp omstruktureringar. CCMI bör fördjupa sitt samarbete ytterligare med detta centrum.

4.3.1

Förslaget att den sektoriella sociala dialogen skall utvidgas förtjänar särskild uppmärksamhet. Kommittén delar kommissionens uppfattning att arbetsmarknadens parter, med anledning av den branschkännedom de besitter, bör inneha en särskild larmfunktion. Detta instrument skall dock inte endast tillgripas i krislägen. Det bör användas i alla situationer där arbetsmarknadsparterna ser ett handlingsbehov, och inte bara när de bedömer att det är fråga om ”en riskfylld utveckling”. Detta skulle ligga mer i linje med kraven på att förutse och bevaka omstruktureringsprocesserna.

4.3.2

Kommittén ser med intresse fram emot det meddelande om företagens sociala ansvar som kommissionen informerat om att man kommer att lägga fram, och som bl.a. kommer att behandla de positiva initiativ som företagen tar i samarbete med berörda parter vid omstruktureringar. Förutom att fortsätta att utveckla den rättsliga basen gäller det dock även att sprida information om och främja fungerande metoder för att hantera industriell omvandling. Kommittén vill särskilt framhålla att även de aktörer som indirekt berörs av omstruktureringar av enskilda företag (t.ex. underleverantörer, serviceföretag etc.) måste beaktas i samband med processerna.

Kommittén har tidigare yttrat sig om företagens sociala ansvar.

4.3.3

Kommittén välkomnar i princip inrättandet av ett ”omstruktureringsforum”. Målet för detta forum måste vara att kartlägga bästa praxis och att analysera de hinder som kan uppstå på lokal nivå vid genomförandet av omstruktureringar. Det är fortfarande för tidigt att utvärdera några resultat. Kommittén delar emellertid gärna med sig av sina kunskaper till detta forum och deltar också gärna i arbetet med att skapa ett mervärde för den europeiska politiken. En grundläggande förutsättning för detta är ett arbetssätt som inte skapar ytterligare byråkrati och som fokuserar på frågor som hittills inte har behandlats i tillräcklig utsträckning. Det måste vara möjligt för de berörda organisationerna i det civila samhället att delta i detta arbete.

4.4.1

Jämte de åtgärder för modernisering och förenkling av lagstiftningen som återfinns i handlingsprogrammet för Lissabonstrategin, och som kommittén alltid har välkomnat, aviserar kommissionen en grönbok om arbetsrättens utveckling. Särskilt i samband med omstruktureringar måste målet att utveckla arbetsrätten utgöra en balans mellan flexibilitet och trygghet.

4.4.2

Vad beträffar främjandet av rörlighet inom unionen anser kommittén att det enda förslag som framförs, nämligen om ett direktiv om överföring av kompletterande pensionsrättigheter, är otillräckligt. Arbetstagarnas rörlighet i samband med omstruktureringar är en betydligt mer komplicerad fråga. Den gränsöverskridande rörligheten utgör bara en aspekt av rörligheten. Arbetstagare måste kunna anpassa sig till de nya förhållanden som omstruktureringar ger upphov till. För arbetstagarna kan detta i vissa fall innebära en yrkesmässig omställning eller att de måste söka ett nytt arbete. Därför bör man undersöka vilka åtgärder som måste vidtas på gemenskapsnivå och på nationell respektive regional nivå för att underlätta denna förändring för arbetstagarna. Man måste överväga ett antal rörlighetsfrämjande incitament, t.ex. på kvalifikationsområdet, arbetsmarknadsområdet och i fråga om arbetsmarknads- och skatterätt, däribland att avlägsna de administrativa hindren för arbetskraftens fria rörlighet.

4.5.1

Kommissionen har för första gången, i ett meddelande riktat till en bred publik, uppmuntrat till samråd med arbetsmarknadens parter om två olika teman. Detta har inte varit helt oomstritt och det återstår att se om man valt det rätta förfarandet för samråd med arbetsmarknadens parter.

4.5.2

Oavsett de formella frågorna kring förfarandet skulle kommittén gärna se en fortsättning på och en konkretisering av det arbete som arbetsmarknadens parter har utfört.

4.5.3

Europeiska företagsråd spelar en betydande roll vid omstruktureringar av företag. Vid ett samråd om översynen av direktivet om europeiska företagsråd bör därför särskild vikt läggas vid omstruktureringar, men i ett vidare perspektiv. Arbetstagarnas rätt till information och samråd enligt direktivet om europeiska företagsråd gäller inte bara omstruktureringar.

4.6.1

Kommittén är liksom kommissionen övertygad om att omstruktureringar inte behöver leda till sociala bakslag och ekonomiska förluster. Omstruktureringar kan i hög grad bidra till ekonomiska och sociala framsteg. Det är emellertid, som kommissionen mycket riktigt påpekar, av avgörande betydelse under vilka omständigheter omstruktureringar äger rum.

4.6.2

Det är tyvärr inte möjligt att helt undvika negativa följder för arbetstagarna. De åtgärder som skall vidtas på gemenskapsnivå måste därför, jämte de krav som fastställts av kommissionen, också syfta till att garantera arbetstagarna det skydd som är nödvändigt i övergångsfaser.