Överklagande ingett den 23 september 2011 av Otis Luxembourg Sàrl, med tidigare firman General Technic-Otis Sàrl, Otis SA, Otis BV, Otis Elevator Company, Otis GmbH & Co. OHG av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 13 juli 2011 i mål T-141/07, Otis Luxembourg Sàrl, med tidigare firman General Technic-Otis Sàrl, Otis SA, Otis BV, Otis Elevator Company, Otis GmbH & Co. OHG mot Europeiska kommissionen

(Mål C-494/11 P)

2011/C 347/27

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Otis Luxembourg Sàrl, med tidigare firman General Technic-Otis Sàrl, Otis SA, Otis BV, Otis Elevator Company, Otis GmbH & Co. OHG (ombud: A. Winckler, avocat, J. Temple Lang, solicitor, C.J. Cook, advocate, D. Gerard, avocat)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

Grunder och huvudargument

Som första grund gör klagandena gällande följande. Tribunalen gjorde fel när den kom fram till att kommissionen kunde hålla Otis SA ansvarigt för GTO:s överträdelse i Luxemburg. Denna grund består av fyra delgrunder. För det första tillämpade tribunalen rekvisiten i domstolens dom i mål C-97/08 P, Akzo Nobel mot kommissionen, och begreppet ett enda företag på ett felaktigt sätt. För det andra överskred tribunalen sin behörighet då den till grund för sitt avgörande lade faktiska omständigheter som kommissionen inte hade hänvisat till i det omtvistade beslutet och som inte fanns i kommissionens akt. För det tredje kvalificerade tribunalen arten och omfattningen av det rättsliga sambandet mellan GTO och Otis SA på ett felaktigt sätt. Dessutom missuppfattade tribunalen de faktiska omständigheterna. För det fjärde lämnade tribunalen en bristfällig motivering till varför den fann att kommissionen inte hade åsidosatt sin skyldighet att behandla moderbolagen till GTO och MEE på ett likadant sätt.

Som andra grund gör klagandena gällande följande. Tribunalen gjorde, på ett antal sätt, sig skyldig till felaktig rättstillämpning då den fastställde böternas utgångsbelopp för den tyska överträdelsen. Den andra grunden består av två delgrunder. För det första misstolkade tribunalen 1998 års riktlinjer för bötesberäkning då den fann att kommissionen inte var skyldig att beakta storleken på den relevanta marknaden då utgångsbeloppet för böterna fastställdes. För det andra lämnade tribunalen en bristfällig motivering då den fastställde storleken på den relevanta marknaden och delade in kartelldeltagarna i olika kategorier.

Som tredje grund gör klagandena gällande följande. Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning och överskred sin behörighet då den inte beviljade Otis ”partiell immunitet” enligt sista stycket i punkt 23 b i 2002 års meddelande om samarbete. Den tredje grunden består av två delgrunder. För det första underlät tribunalen att tillämpa det korrekta rättsliga testet för att bevilja ”partiell immunitet”, tribunalen överskred sin behörighet då den ersatte kommissionens bedömning med sin egen bedömning av den bevisning som åberopats av Otis samt bortsåg från fastlagda bevisbörderegler. För det andra gjorde tribunalen en felaktig tolkning av kommissionens motiveringsskyldighet.