Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Likviditetstäckningskravet för kreditinstitut

Likviditetstäckningskravet för kreditinstitut

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/61 om komplettering av förordning (EU) nr 575/2013 när det gäller likviditetstäckningskravet för kreditinstitut

VILKET SYFTE HAR FÖRORDNINGEN?

Denna delegerade förordning innehåller utförliga regler för tillämpningen av den allmänna princip som infördes genom förordning (EU) nr 575/2013, kapitalkravsförordningen, om att kreditinstitut måste ha tillräckliga tillgångar för att tillgodose krav om uttag inom 30 dagar.

I den delegerade förordningen om likviditetstäckningskvoten anges vilka tillgångar som ska betraktas som likvida tillgångar*. Vidare anges det hur förväntade inflöden och utflöden av likviditet under en 30-dagarsperiod ska beräknas.

VIKTIGA PUNKTER

Kreditinstitut ska ha en likviditetstäckningskvot på minst 100 %. Detta motsvarar kvoten mellan likviditetsbufferten* och nettolikviditetsutflödet* under 30 dagar.

Ett kreditinstitut befinner sig i stress* i följande situationer (listan är inte uttömmande):

  • Avveckling av en betydande andel av dess inlåningar från allmänheten.
  • En delvis eller total förlust av osäkrad kapitalmarknadsfinansiering eller säkrad kortfristig finansiering.
  • Ytterligare likviditetsutflöden till följd av ett försämrat kreditbetyg.
  • Ökad marknadsvolatilitet som påverkar säkerheternas värde.
  • Oplanerat utnyttjande av likviditets- och kreditfaciliteter.
  • Potentiell skyldighet att köpa tillbaka skulder eller att uppfylla utomobligatoriska förpliktelser.

Likvida tillgångar ska uppfylla följande krav:

  • De ska vara ett kreditinstituts egendom, rättighet eller andel, som ska kunna omvandlas till pengar inom 30 dagar.
  • De ska inte emitteras av kreditinstitutet självt eller av andra organ, t.ex. värdepappersföretag, försäkringsbolag eller finansiella holdingföretag.
  • Deras värde ska kunna bestämmas av lättillgängliga marknadspriser.
  • De ska listas på en erkänd börs eller vara överlåtbara via en direkt försäljning eller återköpsavtal*.

Likvida tillgångar delas upp i flera olika kategorier:

  • Nivå 1 (de mest likvida), t.ex. mynt och sedlar eller tillgångar som säkerställs av Europeiska centralbanken, nationella centralbanker eller delstatliga självstyrelseorgan och lokala myndigheter.
  • Nivå 2A, t.ex. tillgångar som säkerställs av delstatliga självstyrelseorgan, lokala myndigheter eller offentliga organ inom EU med en riskvikt på 20 %.
  • Nivå 2B, t.ex. värdepapper med bakomliggande tillgångar, företagsvärdepapper, aktier förutsatt att de uppfyller vissa krav samt vissa värdepapperiseringar* som måste uppfylla en rad strikta villkor för att godtas som tillgångar på nivå 2B.

Kreditinstitut måste säkerställa följande:

  • Att tillgångarna i deras likviditetsbuffert alltid är tillräckligt diversifierade och lättillgängliga samt att de kan omvandlas till pengar inom 30 dagar.
  • Att minst 60 % av bufferten innehas i tillgångar på nivå 1 och minst 15 % i tillgångar på nivå 2B.
  • Att sådana tillgångar som inte längre uppfyller kriterierna behandlas som likvida tillgångar inom 30 dagar.

Det finns utförliga regler och beräkningar för att fastställa och mäta likviditetsutflöden och likviditetsinflöden samt för att fastställa vilka förfaranden som ska följas.

I och med kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/1620 gjordes vissa ändringar av 2015 års lagstiftning för att förbättra den praktiska tillämpningen. De viktigaste ändringarna var följande:

  • Att helt och hållet anpassa beräkningen av förväntade ut- och inflöden för återköpsavtal, omvända återköpsavtal* och likviditetsswappar* till den internationella likviditetsstandard som fastställts av Baselkommittén.
  • Att specificera behandling av centralbanksreserver som innehas av dotterbolag eller filialer.
  • Att anpassa undantaget till den minsta emissionsstorleken för vissa tillgångar i tredjeland.
  • Att förbättra avvecklingsmekanismen* för beräkning av likviditetsbufferten.
  • Att införliva nya enkla, transparenta och standardiserade kriterier för värdepapperisering.

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/1620 gäller från och med den 30 april 2020.

VILKEN PERIOD GÄLLER FÖRORDNINGEN FÖR?

Den har gällt sedan den 1 oktober 2015.

BAKGRUND

Mer information finns här:

VIKTIGA BEGREPP

Likvid tillgång: en tillgång som enkelt kan konverteras till kontanter.
Likviditetsbuffert: den summa likvida tillgångar som ett kreditinstitut innehar.
Nettolikviditetsutflöde: den summa som kvarstår efter avdrag för inkommande från utgående kassaflöden.
Stress: en plötslig eller allvarlig försämring av ett kreditinstituts solvens eller likviditet.
Återköpsavtal: även kallade ”repor”; ett kortfristigt lån genom vilket säljaren av värdepapperet går med på att köpa tillbaka det till ett visst pris och vid angiven tidpunkt.
Värdepapperisering: ett förfarande där olika finansiella tillgångar eller avtalsreglerade fordringar, t.ex. billån, ompaketeras och säljs till investerare.
Omvända återköpsavtal: även kallade omvända repor; köp av värdepapper med löfte om att de får säljas till ett högre pris vid en viss tidpunkt.
Likviditetsswappar: lån av likvida tillgångar i utbyte mot mindre likvida säkerheter. Låntagaren betalar en avgift till långivaren för de risker som detta innebär.
Avvecklingsmekanism: avslutande av transaktioner (t.ex. repor och omvända repor) som förfaller inom de närmaste 30 kalenderdagarna.

HUVUDDOKUMENT

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/61 av den 10 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 när det gäller likviditetstäckningskravet för kreditinstitut (EUT L 11, 17.1.2015, s. 1).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/1620 av den 13 juli 2018 om ändring av delegerad förordning (EU) 2015/61 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 när det gäller likviditetstäckningskravet för kreditinstitut (EUT L 271, 30.10.2018, s. 10).

Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 680/2014 av den 16 april 2014 om tekniska standarder för genomförande av instituts tillsynsrapportering enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (EUT L 191, 28.6.2014, s. 1).

Successiva ändringar till genomförandeförordning (EU) nr 680/2014 har införts i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/49/EU av den 16 april 2014 om insättningsgarantisystem (EUT L 173, 12.6.2014, s. 149).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/17/EU av den 4 februari 2014 om konsumentkreditavtal som avser bostadsfastighet och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2013/36/EU och förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 60, 28.2.2014, s. 34).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (EUT L 201, 27.7.2012, s. 1).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19/EG av den 30 maj 1994 om system för garanti av insättningar (GUT L 135, 31.5.1994, s. 5).

Se den konsoliderade versionen.

Senast ändrat 16.01.2019

Top