This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 62018CN0117
Case C-117/18 P: Appeal brought on 14 February 2018 by PGNiG Supply & Trading GmbH against the order of the General Court (First Chamber) made on 14 December 2017 in Case T-849/16, PGNiG Supply & Trading GmbH v European Commission
Mål C-117/18 P: Överklagande ingett den 14 februari 2018 av PGNiG Supply & Trading GmbH av det beslut som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 14 december 2017 i mål T-849/16, PGNiG Supply & Trading GmbH mot Europeiska kommissionen
Mål C-117/18 P: Överklagande ingett den 14 februari 2018 av PGNiG Supply & Trading GmbH av det beslut som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 14 december 2017 i mål T-849/16, PGNiG Supply & Trading GmbH mot Europeiska kommissionen
EUT C 161, 7.5.2018, p. 33–34
(BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
7.5.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 161/33 |
Överklagande ingett den 14 februari 2018 av PGNiG Supply & Trading GmbH av det beslut som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 14 december 2017 i mål T-849/16, PGNiG Supply & Trading GmbH mot Europeiska kommissionen
(Mål C-117/18 P)
(2018/C 161/37)
Rättegångsspråk: polska
Parter
Klagande: PGNiG Supply & Trading GmbH (ombud: M. Jeżewski, adwokat)
Övrig part i målet: Europeiska kommissionen
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
— |
upphäva det överklagade beslutet av Europeiska unionens tribunal av den 14 december 2017 i mål T-849/16 om avvisning av PGNiG Supply & Tradings talan, |
— |
pröva huruvida PGNiG Supply & Tradings talan i mål T-849/16 angående en ansökan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2016) 6950 final av den 28 oktober 2016 om ändring av villkoren för undantag för OPAL-gasledningen från kraven på tillträde för tredje part och reglerade tariffer som beviljats enligt direktiv 2003/55/EG, och fastställa att talan kan tas upp till sakprövning. |
Grunder och huvudargument
Tribunalen har åsidosatt artikel 263 fjärde stycket FEUF genom ett felaktigt antagande att Europeiska kommissionens beslut från år 2016 inte berör klaganden vare sig direkt eller individuellt och inte utgör en regleringsakt, det vill säga ett antagande som följer av att tribunalen misstolkade karaktären och verkan av det nya reglerade undantaget från år 2016, bland annat på grund av att undantaget åsidosätter artikel 36.1 a–e i gasdirektivet (direktiv 2009/73/EG) genom att undantagskriterierna för ”ny gasinfrastruktur” inte tillämpats och genom att det inte bedömds huruvida dessa kriterier hade uppfyllts på ett sätt som skulle göra det möjligt att fatta beslut om arten och statusen avseende undantaget som infördes genom kommissionens beslut och genom det nya reglerade undantaget från år 2016, eftersom artikel 36.1 i gasdirektivet inte tillämpats på kommissionens beslut att ändra räckvidden av det reglerade undantaget från år 2009. I denna grund för överklagandet har klaganden hävdat att tribunalen inte bedömde huruvida det reglerade undantaget var nytt, vilket ledde till att den gjorde en felaktig bedömning av verkan av kommissionens beslut på klaganden.
Tribunalen gjorde en felaktig tolkning av artikel 263 FEUF genom att fastställa att klaganden inte är direkt berörd av Europeiska kommissionens beslut. I förevarande grund för överklagandet har klaganden hävdat att tribunalens bedömning genom vilken den fann att klaganden inte var direkt berörd av kommissionens beslut utgör felaktig rättstillämpning. Tribunalens tillvägagångssätt ligger inte i linje med gällande rättspraxis enligt vilken beslut av Europeiska kommissionen berör personer direkt när dessa inte är nationella tillsynsmyndigheter eller adressater till vilka dessa beslut riktar sig.
Tribunalen gjorde en felaktig tolkning av artikel 263 FEUF genom att fastställa att klaganden inte är personligen berörd av Europeiska kommissionens beslut. Klaganden har i denna grund för överklagandet gjort gällande att dess ställning på marknaden möjliggör en objektiv individualisering i den mening som avses i rättspraxis angående huruvida talan kan tas upp till sakprövning.
Tribunalen gjorde en felaktig tolkning av sista ledet i artikel 263 fjärde stycket FEUF genom att konstatera att Europeiska kommissionens beslut inte är en regleringsakt. Klaganden har i förevarande grund för överklagandet gjort gällande att beslutet är en regleringsakt.