30.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 352/4

1.

Om en nationell domstol — i enlighet med rådets direktiv 93/13/EEG (1) av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal, särskilt artikel 6.1 i direktivet, och i syfte att säkerställa skyddet för konsumenter och användare i enlighet med likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen — finner att ett villkor avseende dröjsmålsränta för hypotekslån är oskäligt ska nämnda domstol fastställa att detta villkor är ogiltig och inte bindande, eller ska den tvärtom jämka räntevillkoret och därefter överlåta på den som sökt verkställighet eller långivaren att därefter göra en ny beräkning av räntan?

2.

Innebär den andra övergångsbestämmelsen i lag 1/2013 av den 14 maj 2013, en klar begränsning av skyddet för konsumenten när den underförstått förpliktar en nationell domstol som finner att ett villkor avseende dröjsmålsränta är oskäligt att jämka detta villkor och göra en ny beräkning av de föreskrivna räntorna istället för att ogiltigförklara villkoret och fastställa att konsumenten inte är bunden av detta villkor?

3.

Strider den andra övergångsbestämmelsen i lag 1/2013 av den 14 maj 2013 mot rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal, särskilt artikel 6.1 i detta direktiv, genom att den hindrar tillämpningen av likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen när det gäller konsumentskydd och innebär att de villkor avseende dröjsmålsränta som funnits vara oskäliga inte ogiltigförklaras eller förklaras ej bindande vad gäller avtal om hypotekslån som ingåtts före ikraftträdandet av lag 1/2013 av den 14 maj 2013?