—

Sökanden gör gällande att kommissionen — genom att i artikel 13.4 i avgiftsförordningen föreskriva att Echa ska ta ut en administrativ avgift som är skild från den registreringsavgift som är den enda avgift som är tillåten enligt bestämmelserna om Echas inrättande — går utöver vad som är tillåtet enligt dessa bestämmelser och att artikel 114 FEUF inte räcker som grund för kommissionens eller Echas behörighet.

—

Sökanden anför att den ovannämnda bestämmelsen ger Echa rätt att skönsmässigt fastställa en administrativ avgift utan att precisera syftet, innehållet, räckvidden och varaktigheten, vilket innebär att artikel 2 i beslut MB/29/2010, och framför allt tabell 1 i bilagan, är rättsstridig.

—

Sökanden anför att kemikaliemyndigheten visserligen enligt artikel 74.1 i Echas grundförordning har rätt till täckning av kostnaderna för de tjänster som den tillhandahåller. Avgifterna och myndighetens andra inkomstkällor ska dock fastställas på ett sådant sätt att de är tillräckliga för att täcka kostnaderna för de tillhandahållna tjänsterna. En administrativ avgift på ett belopp om 14 500 euro kan inte anses vara motiverad av Echas kontrollarbete. Detta belopp är oproportionerligt högt i förhållande till de tjänster som tillhandahålls. Dessutom har en sådan administrativ avgift karaktären av sanktionsavgift.

—

REACH-IT-systemet ger inte tillräckligt med information till företagen om de sanktioner som existerar när det gäller företagens skyldighet att kontrollera företagens storlek. Dessutom har myndigheten inte beaktat att sökanden saknade uppsåt eller att det har skett en frivillig korrigering av felet.