EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 62007TN0262

Mål T-262/07: Talan väckt den 13 juli 2007 – Litauen mot kommissionen

EUT C 211, 8.9.2007, p. 53–54 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

8.9.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 211/53


Talan väckt den 13 juli 2007 – Litauen mot kommissionen

(Mål T-262/07)

(2007/C 211/100)

Rättegångsspråk: litauiska

Parter

Sökande: Republiken Litauen (ombud: D. Kriaučiūnas och E. Matulionytė)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

ogiltigförklara kommissionens beslut K(2007) 1979 slutlig (1) av den 4 maj 2007 och i andra hand att ogiltigförklara beslutet i den del det avser Republiken Litauen, och

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

I det överklagade beslutet fastställs alla lager i de nya medlemsstaterna, såväl privata som offentliga, i fri omsättning som går utöver den mängd som den 1 maj 2004 kan betraktas som ett normalt övergångslager, såväl som de belopp som de nya medlemsstaterna skall betala för att ersätta kostnaderna för avvecklingen av dessa lager.

Sökanden anser att det överklagade beslutet är rättsstridigt. Till stöd för sitt överklagande åberopar sökanden fyra grunder.

1.   Bristande befogenhet

Sökanden gör gällande att bilaga IV, 4 kapitlet, fjärde stycket, i anslutningsakten inte medför en befogenhet för kommissionen att förplikta medlemsstaterna till kreditering till gemenskapens budget på ett sätt som närmast motsvarar böter, särskilt om kommissionen inte visar att det faktiskt uppstått kostnader för gemenskapen att avveckla överskottsmängden. Dessutom har kommissionen när den meddelade beslutet överskridit treårsfristen i artikel 41 i anslutningsakten, som är den enda bestämmelse som kan utgöra en rättslig grund för beslutet.

2.   Åsidosättande av gemenskapsrätten

Åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen: Det överklagade beslutet strider mot rättssäkerhetsprincipen, eftersom metoderna och kriterierna för beräkningen av överskottet inte var kända när lagren fastställdes. Detta innebär att medlemsstaterna inte kunde undvika uppkomsten av lageröverskott eller att låta näringsidkarna som skapat ett överskott att finansiera avvecklingen av överskottet. Dessutom har i det överklagade beslutet andra kriterier fastställts och utvidgat förteckningen över de produkter som omfattats jämfört med artikel 4 i förordning 1972/2003, enligt vilken medlemsstaterna utövar en kontroll över överskottslager.

Åsidosättande av icke-diskrimineringsprincipen: Till skillnad från bestämmelserna i kommissionens förordning (EG) nr 144/97 om lager av jordbruksprodukter som överskrider vad som kan anses motsvara en normal övergångslagring och som fanns i Österrike, Sverige och Finland, så tar det överklagade beslutet inte bara hänsyn till produkter för vilka det beviljats exportbidrag eller som omfattas av investeringsåtgärder, utan även lager med andra produkter. Denna princip har även åsidosatts genom att olika situationer i de enskilda nya medlemsstaterna behandlas lika och kommissionen utan motivering har underlåtit att ta hänsyn till de specifika omständigheterna som i respektive fall hade lett till en uppkomst av lagren.

Åsidosättande av principerna om god förvaltning och transparens: Det överklagade beslutet innehåller ingen tydlig redogörelse för de kriterier som har tillämpats för beräkningen av beloppen. Dessutom ändrades kriterierna ständigt. Även om medlemsstaterna själva har bedömt lagren enligt gemenskapsrätten, har kommissionen gjort en ny bedömning av samma lager med tillämpning av sina egna kriterier utan att ange någon anledning varför medlemsstaternas bedömning skulle vara felaktig och utan att överklaga medlemsstaternas egen bedömning.

Brott mot bestämmelserna i anslutningsakten: För det första är beslutet ingen lämplig åtgärd för att uppnå målet att avveckla överskotten, som krävs enligt bilaga IV, kapitel 4, andra stycket, i anslutningsakten. Detta gäller särskilt eftersom det i beslutet inte ens har gjorts ett försök att koppla de utfärdade böterna till faktiska kostnader för gemenskapen. För det andra meddelades beslutet efter att treårsfristen från medlemskapet i artikel 41 i anslutningsakten, inom vilken kommissionen hade kunnat utfärda övergångsbestämmelser, hade löpt ut.

3.   Bristande motivering

Det överklagade beslutet är bristfälligt motiverat eller inte motiverat alls. Detta gäller särskilt i den mån som det i beslutet inte har visats att (och i vilken omfattning) som det har uppstått faktiska kostnader för gemenskapen genom avvecklingen av de aktuella överskottslagren som medlemsstaterna skall finansiera.

4.   Uppenbart oriktig bedömning

Kommissionen har gjort en uppenbart oriktig bedömning genom att, för det första, välja en makroekonomisk metod och inte har gjort en bedömning av de faktiska lagren som uppkommit i medlemsstaterna och genom att, för det andra, vid bedömningen av de specifika argument som förts fram av de berörda parterna inte ta hänsyn till de specifika och objektiva omständigheterna i Republiken Litauen som medfört att det uppkommit nationella lager i mjölksektorn.


(1)  2007/361/EG: Kommissionens beslut av den 4 maj 2007 om beräkning av överskjutande lager av andra jordbruksprodukter än socker och de finansiella konsekvenserna av avvecklingen av dessa i samband med Tjeckiens, Estlands, Cyperns, Lettlands, Litauens, Ungerns, Maltas, Polens, Sloveniens och Slovakiens anslutning [delgivet med nr K(2007) 1979] (EUT L 128, s. 14).


Top