4.10.2012

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 299/45

---

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Kooperativ och utvecklingen av sektorn för jordbruksprodukter” (yttrande på eget initiativ)

2012/C 299/09

Föredragande: Carlos TRIAS PINTÓ

Vid sin plenarsession den 19 januari 2012 beslutade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att i enlighet med artikel 29.2 i arbetsordningen utarbeta ett initiativyttrande om

"Kooperativ och utvecklingen av sektorn för jordbruksprodukter"

(yttrande på eget initiativ).

Facksektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 26 juni 2012.

Vid sin 482:a plenarsession den 11–12 juli 2012 (sammanträdet den 11 juli) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 144 röster för, 2 röster emot och 4 nedlagda röster.

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1   I arbetet med att finna en mer hållbar ekonomisk modell ter sig kooperativismen som ett allt mer konkurrenskraftigt och effektivt alternativ, som erbjuder nya lösningar på obalanserna i värdekedjan inom sektorn för jordbruksprodukter och som samtidigt främjar sysselsättning, lokala livsmedelskedjor, livsmedelssäkerhet, deltagande och socialt ansvarstagande.

1.2   I enlighet med målen för Europa 2020-strategin och andra EU-initiativ är det nödvändigt att genomföra strukturella reformer på de nuvarande marknaderna för livsmedelsprodukter från jordbruket. Inom de konventionella distributionskedjorna råder det inte tillräcklig öppenhet i fråga om prissättningen, vilket ger upphov till allvarliga obalanser när det gäller de berörda aktörernas förhandlingsförmåga och får negativa effekter för såväl producenter som konsumenter (de första och sista länkarna i kedjan). Dessutom uppstår onödiga miljökostnader på grund av att distributionen inte är energieffektiv, t.ex. beroende på att färska livsmedel behöver hållas kylda för att kunna tillhandahållas när det inte är säsong och transporteras till marknader som ligger långt ifrån produktionsplatsen.

1.3   En reform av marknaden bör bygga på en cirkulär modell som främjar kortare distributionskedjor för att man bättre ska kunna matcha utbud och efterfrågan inom nätverk, och den bör främjas ända från den allra lägsta nivån inom en innovativ och tekniskt avancerad ram.

1.4   Kooperativ bidrar, utifrån sina principer och värderingar, till rättvisa och samverkansbaserade handelsförbindelser som medverkar till att återställa balansen i livsmedelsindustrins värdekedja genom att förena olika intressen, optimera det gemensamma värdet och befästa hållbara produktions- och konsumtionsmönster.

1.5   Mot bakgrund av detta uppmanar EESK de europeiska institutionerna att skapa de förutsättningar som krävs för att den kooperativa modellen ska kunna främjas, genom att föra en EU-politik som omfattar lämpliga rättsliga, ekonomiska, skattemässiga och tekniska åtgärder och därmed tryggar en harmonisk utveckling på detta område.

2.   Inledning

2.1   Den kooperativa modellen utgör ett stöd för förbättringen av EU:s företagsekosystem, inte minst vad gäller den ekonomiska demokratin, genom att den bidrar till en nödvändig förändring av produktionsmodellen.

2.2   År 2012, som av FN har utsetts till det internationella året för kooperativt företagande, utgör ett lämpligt tillfälle att reflektera över vilken roll kooperativen ska spela vid utformningen av en ny motor för hållbar tillväxt för alla, som kan medverka till att den nuvarande krisen leder till en social marknadsekonomi med stark konkurrenskraft (1).

2.3   Det finns stora skillnader vad gäller den verkliga situationen för den kooperativa sektorn inom EU. Det finns kooperativ vars affärsverksamhet inte på något sätt skiljer sig från konkurrenternas, medan andra kombinerar sin affärsverksamhet med "politiska" ställningstaganden till stöd för konsumenterna, miljön etc. som ett led i sina informations- eller försäljningsstrategier. Man bör också göra åtskillnad mellan kooperativ som bedriver sin verksamhet i början (produktion) och slutet (konsumtion) av värdekedjan, ofta utan någon inbördes samordning.

2.4   En strukturell reform av marknaderna i syfte att främja införandet av en hållbar produktions- och konsumtionsmodell kräver att man skapar en ny balans i värdekedjan för jordbruksprodukter (2) genom att fokusera på den modulerande och integrerade funktion som strukturer för jordbruksföreningar i allmänhet och kooperativ i synnerhet kan fylla när det gäller att genomföra nödvändiga justeringar och förändringar. En grundläggande förutsättning i detta sammanhang är att det förs en dialog och finns ett samspel mellan olika sektorer.

2.5   EESK:s synpunkter baserar sig på dessa tankegångar, vars målsättning är att hitta en lösning på EU-politikens framtida utmaningar i linje med Europa 2020-strategin, den nya gemensamma jordbrukspolitiken, handlingsplanen för hållbar konsumtion, produktion och industri samt inremarknadsakten.

2.6   I detta sammanhang bör man påpeka att det aktuella initiativet bygger på principen om en kunskapsbaserad smart och hållbar tillväxt för alla, en utsläppssnål ekonomi (3) samt anställbarhet och social och territoriell sammanhållning.

2.7   Slutligen främjar förslaget andra övergripande aspekter av stor betydelse för EU:s politik, t.ex. vad avser självförsörjning av livsmedel och livsmedelssäkerhet, territoriell jämvikt och bevarande av lokala livsmedelskedjor (4), socialt företagande, skydd av konsumenternas rättigheter och intressen samt direkt medverkan av det organiserade civila samhället inom livsmedelssektorn (5).

3.   EESK:s kommentarer

3.1   Analys av den nuvarande marknaden

3.1.1   Marknaden bör fungera på ett sätt som garanterar att de produkter som tillhandahålls är av den typ och kvalitet som konsumenterna efterfrågar. Detta kräver att konsumenternas önskemål förs vidare längs med hela värdekedjan och når producenterna i oförvanskad form. Den nuvarande marknaden har tyvärr ofta en linjär karaktär – vilket utgör ett hinder för positiv återkoppling – och en komplexitet som förvränger marknadens egentliga syfte: att förse befolkningen med produkter på ett så tillfredsställande sätt som möjligt.

3.1.2   Det blir allt vanligare att konsumenterna ställer krav på att produkterna ska vara säkra, hållbara, framställda på ett innovativt, ansvarsfullt och miljövänligt sätt som respekterar reglerna för arbetsvillkor och djurs välbefinnande. Samtidigt bör man erinra om vikten av billigare livsmedel, eftersom priset fortfarande är en avgörande faktor när vi gör våra val i butiken. Tyvärr förs inte relevant information vidare mellan de olika länkarna inom värdekedjan för jordbruksprodukter (primärproduktion, bearbetning, lagring, leverans och försäljning).

3.1.3   Distributionskedjorna har inte bara ökat avståndet mellan leverantörer och konsumenter utan också försvårat öppenheten i fråga om förfarandena, vilket har lett till att produktionskostnaderna undervärderas och till att de priser som betalas till producenterna många gånger inte når upp till de miniminivåer som krävs för att trygga deras ekonomiska överlevnad.

3.1.4   Dessutom förstärks obalanserna inom livsmedelskedjan på grund av att de aktörer som får orimlig ersättning för sitt utförda arbete hamnar i en sämre förhandlingsposition och en beroendeställning som de har svårt att ta sig ur (6), och därmed blir onormala marknadsförhållanden bestående.

3.1.5   En analys av den nuvarande marknaden – vilket är en förutsättning för att kunna genomföra marknadsreformer – leder följaktligen till följande slutsats: utbudet är fragmenterat, distributionen koncentrerad och efterfrågan fluktuerande. Denna situation utgör en idealisk grogrund för spekulation.

3.1.6   Man får inte heller glömma att det i distributionsledet finns flera faktorer med miljömässig och social inverkan, t.ex. långväga transporter, långvarig kyllagring, utlokalisering av företag etc.

3.2   Mot en mer kooperativ marknad: fokusering på nya hållbara produktionsmetoder och konsumtionsmönster

Den kooperativa identiteten stärks genom värderingar såsom demokrati, jämställdhet, rättvisa, solidaritet, öppenhet och socialt ansvarstagande. Organisationen Internationella kooperativa alliansen har fastställt sju principer som kooperativ bör följa: "frivilligt och öppet medlemskap, demokratisk medlemskontroll, medlemmarnas ekonomiska deltagande, självständighet och oberoende, medlemmarnas rätt till utbildning, praktik och information, samarbete mellan kooperativa föreningar och samhällshänsyn" (7).

En kooperativ marknad för jordbruksprodukter bygger på en kooperativism som utgår från utbud och efterfrågan av jordbruksprodukter, samt principerna om ömsesidighet och ömsesidig nytta, i strävan mot en värdekedja som är mer rättvis och effektiv ur ekonomisk, social och miljömässig synpunkt. Rent konkret handlar det om att se till att marknaden utgör en optimal spelplan där alla aktörer vinner, och att maximera det delade värdet genom att upprätta långvariga förbindelser och avtal mellan de centrala aktörerna (producenter och konsumenter) på basis av lika villkor och rättvis konkurrens. I enlighet med de premisser som fastställs i detta dokument kan de avgörande faktorerna för en reform av marknaden definieras enligt följande:

3.2.1

En omvänd produktionspyramid, med ett gränsöverskridande kooperativt fokus och en kritisk massa som säkrar att produktionen sker i nödvändig skala och omfattning. Med utgångspunkt i enskilda producenter eller familjeföretag bör man främja jordbruksföreningar och kooperativ på basnivå – aktörer med en dynamisk inverkan på landsbygdsekonomin. Dessa bör integreras i mer omfattande strukturer – regionala nätverk och konkurrenskraftiga poler – som minskar avstånden mellan lantbrukarna och de delar av distributionskedjorna där värdetillväxten är störst. En sådan kooperativ struktur skulle göra det möjligt att maximera avkastningen och ta hänsyn till efterfrågans mångfald genom att distributionskedjorna mellan produktions- och konsumtionscentra blir kortare (8). På samma sätt utgör den kooperativa integrationen (9) en garanti för större spårbarhet under hela processen när det gäller både kvalitet och prissättning, vilket i sin tur leder till ett bättre utnyttjande av resurserna och högre effektivitet.

3.2.2

Kooperativens positiva sociala effekter. Det överskott som kooperativnätverken ger upphov till återinvesteras i de deltagande kooperativen, vilket ökar deras möjligheter att stärka sin marknadsstyrka. Detta har en positiv inverkan på sysselsättningen och bidrar till en mer generell tillgång till grundläggande resurser på bättre villkor för såväl producenter som konsumenter, och bidrar till att skapa synergier inom ramen för de nya handelsförbindelserna.

3.2.3

Koncentration av efterfrågan  (10). Med hjälp av konsumentkooperativ och främjandet av konsumentnätverk som bidrar till att koncentrera medborgarnas efterfrågan har man för avsikt att underlätta tillgången till produkter på mer fördelaktiga villkor vad avser pris och kvalitet. Den direkta kontakten med producenterna inleds redan på de lokala marknaderna och närmarknaderna, och kan sedan vidareutvecklas i syfte att optimera de virtuella handelstransaktionerna på internet. Denna strategi sammanfaller med de målsättningar som har fastställts av EU:s främsta organisationer för jordbrukare och jordbrukskooperativ: "Syftet är att stimulera/stödja jordbrukarnas initiativ vad gäller direktförsäljning av produkter till slutkonsumenterna (t.ex. direkt gårdsförsäljning, via jordbrukskooperativ, på de lokala marknaderna, med hjälp av gemensamma plattformar eller företag som kontrolleras av producenterna)" (11).

3.2.4

En cirkulär marknadsmodell  (12) med kortare distributionskedjor som utgångspunkt. Vissa aktörer som inte tillför något värde i distributionskedjan för jordbruksprodukter har kommit att få en överdriven tyngd, och för att motverka detta bör man främja möjligheten till distributionskedjor som så långt det är möjligt minskar avstånden mellan produktions- och konsumtionsenheterna (med detta avses primärproducenterna respektive slutkonsumenterna) (13). På så sätt kan man skapa "marknadsslingor" som gör det möjligt att anpassa medlen och kostnaderna till befolkningens behov och produktionsresurserna, så att man undviker över- eller underskott som riskerar att leda till att priserna fluktuerar på ett konstlat sätt. Allt detta kommer att leda till att livsmedelskedjan fungerar på ett mer rättvist, öppet och balanserat sätt som bidrar till att förebygga orimliga och otillbörliga metoder som sätter den rättvisa konkurrensen på spel.

3.2.5

Ny teknik  (14) Teknisk innovation är hörnstenen i utvecklingen av en mer kooperativ marknad när det gäller såväl den innovativa utvecklingen av teknik för jordbruksproduktion som de logistiska strukturer som behövs för att kunna optimera effektiviteten i kommunikationsprocesserna i samband med införandet av intelligenta nätverk för produktion, distribution och konsumtion (som organisationsformer med en hög grad av egenorganisation och utvecklingsfrihet samt kapacitet att lära sig att agera för att nå sina mål). Deras virala karaktär, interoperabilitet och ömsesidiga kontakter gör att de kan ersätta tomma mellanled i en digitaliserad omvärld. Följaktligen bör de nya teknikerna användas som verktyg för att utforma en process som leder till ökad kollektiv effektivitet, eftersom de kan stimulera utvecklingen och bidra till att innovationer kommer till användning inom livsmedelskedjorna.

3.3   Vägen till en mer kooperativ marknad

För att en global övergång till ansvarsfull och hållbar produktion och konsumtion ska bli verklighet måste flera berörda parter medverka, och var och en av de olika intressegrupperna måste kunna påverka och låta sig påverkas av den kooperativa verksamheten ("kooperativt socialt medansvar"). En strategisk aspekt som man måste beakta när man främjar kooperativa och interkooperativa konsumtions- och produktionsmodeller är behovet av institutionella instrument och mekanismer som kan göra modellen konkurrenskraftig i förhållande till den konventionella värdekedjan. Det finns ett antal aspekter som kan vara lämpliga att ta hänsyn till vid den kommande beslutsprocessen, bland annat följande:

3.3.1

Vidtagande av åtgärder inom ramen för EU-politiken. Genom en reform av den rättsliga ramen och en lämplig incitamentstrategi bör man främja åtgärder med syftet att stödja och uppmuntra kooperativ med hjälp av utvecklingsorgan, finansiella krediter, etc., åtgärder för kooperativ integration och internationalisering, åtgärder med fokus på social sammanhållning och innovation, åtgärder för att skapa starkare partnerskap mellan offentliga institutioner och små och medelstora företag, kooperativ, konsumentorganisationer eller andra kollektiv.

3.3.2

Kooperativ offentlig upphandling  (15). De framsteg som har gjorts på senare år vad gäller grön offentlig upphandling – och mer nyligen även i fråga om antagandet av etiska kriterier för offentliga myndigheters upphandlingsförfaranden – har haft en avsevärd inverkan på de hållbarhets- och samarbetsrelaterade åtgärdernas sociala och ekonomiska betydelse. Offentlig upphandling kan fungera som ett exempel och är förknippad med stora inköpsvolymer, och utgör därför ett mycket viktigt instrument när det gäller att främja de fastställda målen. Att stimulera marknadsflödena mellan de offentliga förvaltningarna och kooperativnätverken kan visa sig avgörande för en ny modell för hållbar produktion och konsumtion.

3.3.3

Kvalitetsmärkning  (16). Kvalitetsmärkning är ett instrument som indirekt främjar saluförda produkter och utgör ett intyg på produkternas ursprung, egenskaper och kännetecken, och som i detta fall framhäver det mervärde som den kooperativa produktionens sociala aspekter ligger till grund för ("kooperativ märkning"). Denna märkning bidrar till att göra produkterna mer välbekanta och gör det möjligt för jordbruksföreningar att gå över från ett produktionsorienterat till ett marknadsorienterat arbetssätt.

3.3.4

Öppenhet och konsumentinformation  (17). När det gäller informationskampanjer och medvetandehöjande kampanjer som riktar sig till allmänheten, med fokus på inköpsbeslut på en kooperativ marknad, är öppenheten (i synnerhet vad avser kvalitet och spårbarhet) en faktor som bidrar till jämvikten i värdekedjan. Den leder till en bättre informationsmässig symmetri och en samordnad verksamhet i produktions- och konsumtionsleden, vilket är nödvändigt för att en hållbarhetsbaserad modell ska vara effektiv, genom att utbud och efterfrågan passas ihop tids- och rumsmässigt i samband med integreringen av relevanta saluföringsprocesser. Man bör också prioritera konsumentorganisationer och distributionskanaler som leder till en lämplig koncentration av den slutliga efterfrågan på jordbruksprodukter.

3.3.5

Utbildning med inriktning på socialt företagande och kooperativism  (18). Det handlar visserligen om ett instrument som klart och tydligt är proaktivt och som inte ger omedelbara resultat, men det är likväl avgörande för att man ska kunna befästa de förändringar som äger rum på marknaden. Att elever får kunskap om och tillägnar sig kooperativa principer i skolan innebär inte bara att de redan i tidig ålder får en positiv inställning till den kooperativa modellen eller kooperativ verksamhet som en källa till förtroende, utan också att dessa principer sprids vidare till föräldrarna som därmed kan uppmuntras att konsumera på ett sätt som ligger i linje med de åtgärder som föreslås. Det är i detta hänseende särskilt viktigt att främja ungdomars företagaranda för att uppmuntra och stimulera inrättandet och konsolideringen av kooperativ, oavsett om de är verksamma inom produktions-, försäljnings- eller konsumtionsfasen. Allt detta kommer utan tvivel att gynnas av kännedom om samt utbyte och spridning av exempel på bästa praxis vad gäller kooperativ verksamhet.

3.3.6

Differentierad beskattning  (19). Det är viktigt att ett mer rättvist skattesystem gör det möjligt att styra konsumtionen i riktning mot ett mer effektivt utnyttjande av resurserna (20), så att man tar större hänsyn till varje produkts sociala och miljömässiga inverkan och det sociala mervärde som den kooperativa modellen kan tillföra. Inom en specifik skattemässig ram är skattemässiga stimulansåtgärder och kompenserande stöd några av de mer direkta instrumenten, och de har en större potential när det gäller att uppnå de eftersträvade målen. Tidigare erfarenheter i olika medlemsstater visar att införandet av differentierad beskattning främjar ekonomiskt självbestämmande och oberoende, men denna åtgärd kräver i likhet med några av de initiativ som vi redan har föreslagit att man gör en förhandsanalys av dess konsekvenser.

3.3.7

Användning av teknik. Teknikens framsteg och en allmän tillgång till tekniken är de faktorer som har störst betydelse när det gäller att uppnå de fastställda målen. I detta sammanhang bör man erinra om följande initiativ: tillämpning av forskning och innovation på jordbruksproduktionsområdet, skapandet av nya försäljningsplatser och distributionskanaler, och slutligen ökad användning av kvalitetsmärkning, som innebär att extra poäng tilldelas beroende på produktens näringsinnehåll, garantier för att varan finns att tillgå och andra aspekter som är till nytta för samhället, samt att poäng dras av om produkten t.ex. har negativa effekter ur samhälls- och miljösynpunkt. På så sätt kan man använda kriterier såsom hälsa och livsmedelssäkerhet samt ekologiskt fotavtryck eller social inverkan som försäljningsargument, och dessutom kan konsumenterna sätta dessa faktorer i relation till produktens pris samt produktions- och distributionskostnader. För att ett sådant certifieringsinstrument ska kunna införas krävs det också andra verktyg såsom intelligent telefoni, specifika IT-applikationer och sociala nätverk.

3.4   Den kooperativa marknadens konkurrensfördelar

Bortsett från de uppenbara fördelarna med en modell som bygger på hållbarhet och ekonomiskt och socialt samarbete medför en kooperativ marknad en rad konkurrensfördelar som påverkar centrala aspekter på följande områden inom EU:s politik:

3.4.1

Det ekonomiska området: en stabil och trygg tillgång till marknaderna för jordbrukarnas produkter, hållbar finansiering, socialt ansvarstagande investeringar, en mer dynamisk marknad, främjad konkurrens, skydd av konsumenternas rättigheter och intressen, etc.

3.4.2

Det sociala området: fysisk planering, landsbygdsutveckling och integration, kulturarvet och den lokala och regionala identiteten, tryggad livsmedelsförsörjning och livsmedelssäkerhet, förebyggande av överproduktion, livsmedelstillgänglighet, produkters sociala spårbarhet, förebyggande av utlokalisering av företag, garantier för skäliga löner och förbättrade arbetsvillkor, socialt ansvarstagande och ansvarsfull konsumtion, folkhälsa och hälsosamma livsstilar, medborgarnas direkta medverkan i beslutsfattandet vid de institutioner som företräder dem, etc.

3.4.3

Miljöområdet: energisparande, bevarande av ekosystem, ekologiska fotavtryck, agroekologi, en rationell och ansvarsfull användning av råmaterial och naturresurser, jordbruksprodukters livscykel, skapandet av gröna arbetstillfällen som en strategi för en utvidgning av marknaden, etc.

---

(1)  Meddelande från kommissionen: Inremarknadsakten, COM(2011) 206 final.

(2)  Meddelande från kommissionen om handlingsplanen för hållbar konsumtion och produktion samt en hållbar industripolitik, COM(2008) 397 final.

(3)  Yttrande CESE: "Färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050", EUT C 376, 22.12.2011, s. 110-116.

(4)  FN:s generalförsamling: Rapport av särskilde föredraganden Olivier de Schutter om rätten till livsmedel (A/HRC/19/59 – 26 december 2011).

(5)  Ordförande Staffan Nilssons slutsatser vid konferensen "Mat för alla – på väg mot en global överenskommelse".

(6)  Yttrande CESE: "En bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa", EUT C 48, 15.2.2011, s. 145.

(7)  Yttrande CESE: "Kooperativ och omstrukturering", EUT C 191, 29.6.2012, s. 24–30.

(8)  Kommissionens meddelande "Integrerad produktpolitik", COM(2003) 302 final.

(9)  I detta sammanhang är integrerade kooperativ eller kooperativa företag av kollektivt intresse en företagsform som blir allt vanligare. Dessa företag producerar varor eller tjänster för att täcka kollektiva behov i ett område genom att gemensamt mobilisera de berörda aktörerna.

(10)  Meddelande från kommissionen: "Den gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020: Att klara framtidens utmaningar i fråga om livsmedel, naturresurser och territoriell balans", COM(2010) 672 final.

(11)  Den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013. EU:s jordbrukares och jordbrukskooperativs reaktion på kommissionens lagstiftningsförslag (COPA-COGECA, 2012).

(12)  Alejandro Salcedo Aznal. "¿Sociedad de consumo o redes de consumidores? Esbozo para un análisis social del consumidor actual", 2008. ("Konsumtionssamhälle eller konsumentnätverk? Utkast till en social analys av dagens konsument", 2008. Ej officiell svensk titel, ö. a.).

(13)  Meddelande från kommissionen om handlingsplanen för hållbar konsumtion och produktion samt en hållbar industripolitik, COM(2008) 397 final.

(14)  Yttrande CESE "EU:s jordbruksmodell: produktkvalitet och konsumentupplysning som konkurrensmedel", EUT C 18, 19.1.2011, s. 5.

(15)  Meddelande från kommissionen: "En förnyad EU-strategi 2011–2014 för företagens sociala ansvar", COM(2011) 681 final.

(16)  Meddelande från kommissionen: "Den gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020: Att klara framtidens utmaningar i fråga om livsmedel, naturresurser och territoriell balans", COM(2010) 672 final.

(17)  Meddelande från kommissionen om handlingsplanen för hållbar konsumtion och produktion samt en hållbar industripolitik, COM(2008) 397 final.

(18)  Meddelande från kommissionen: "Initiativ för socialt företagande – Skapa förutsättningar för att främja sociala företag inom ramen för social ekonomi och innovation", COM(2011) 682 final.

(19)  Yttrande om "Olika företagsformer"(EUT C 318, 23.12.2009, s. 22) och COM(2004) 18 final, EUT C 318, 23.12.2009, s. 22–28.

(20)  COM(2011) 571 final och yttrande, "Främjande av en hållbar produktion och konsumtion i EU"EUT C 191, 29.06.2012, s. 6.

---