11.2.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 44/57

---

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om att skapa en hållbar ekonomi genom förändring av konsumtionsmönstren (initiativyttrande)

2011/C 44/10

Föredragande: Anna Maria DARMANIN

Den 16 juli 2009 beslutade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att i enlighet med artikel 29.2 i arbetsordningen utarbeta ett initiativyttrande om

”Att skapa en hållbar ekonomi genom förändring av konsumtionsmönstren”.

Facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 15 juni 2010.

Vid sin 464:e plenarsession den 14–15 juli 2010 (sammanträdet den 15 juli) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 98 röster för, 7 röster emot och 8 nedlagda röster.

0.   Ingress

Mot bakgrund av den kris som fortfarande pågår i Europa handlar verkligheten för många européer om att kämpa för att behålla sina jobb och för att trygga sin inkomst. Medan de små och medelstora företagen gör större ansträngningar för att överleva kan hållbara mönster verka vara en lyx. De politiska hållbarhetsstrategierna borde dock också omfatta parametrar för att ta itu med denna verklighet som Europa genomlever. Detta yttrande handlar framför allt om en liten aspekt av hållbarheten, nämligen konsumtionen. Som en grundläggande princip anser EESK att en av metoderna för att uppnå en hållbar konsumtion på lång sikt är att stärka samhällsandan bland européerna. Det handlar inte bara om de rättigheter som konsumenterna tilldelats genom Lissabonfördraget utan också om att stärka samhällsandans värde, så att européerna inte endast har rättigheter utan också ett moraliskt ansvar att agera på ett hållbart sätt.

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1   I en hållbar ekonomi gör både produktions- och konsumtionssätten det möjligt för individer, samhälle och miljö att fortsätta blomstra. De flesta aktörer i samhället skulle behöva vägledning i form av en uppsättning gemensamma värderingar. EESK understryker liksom i tidigare yttranden att man vid sidan om BNP borde använda miljöindikatorer och sociala indikatorer för att bedöma hur lyckad den offentliga politiken är.

1.2   Det nuvarande europeiska produktions- och konsumtionssystemet betraktas som miljömässigt ohållbart, framför allt med tanke på dess beroende av energi, material, land och vatten och dess inverkan på det globala klimatet och den biologiska mångfalden. Om alla människor i världen levde som vi i Europa, skulle vi behöva mer än två och en halv planet.

1.3   Europeiska unionens råd har gått med på att industriländerna borde minska sina utsläpp av växthusgaser med 80–95 % före 2050. EESK anser därför att man i Europa 2020-strategin borde överväga åtgärder för både hållbar produktion och hållbar konsumtion. De båda hänger nära samman och vi måste ta itu med dem för att minska inverkan på planeten.

1.4   Om man vill minska utsläppen med 80–95 % på 40 år och samtidigt behålla en årlig ekonomisk tillväxt på 2–3 %, innebär detta att ekonomins kolintensitet måste minskas med 6–10 % per år. En sådan teknisk förändringstakt som är varaktig och omfattar hela ekonomin har aldrig tidigare skådats. Det vore därför lämpligt att inleda en seriös dialog om möjligheterna att ändra konsumtionsmönstren och den övergripande ekonomiska och sociala modellen baserad på ökad produktion och konsumtion samt att så snabbt som möjligt försöka förbättra produktions- och försörjningskedjorna.

1.5   Om ansträngningarna för att förändra situationen bara kommer uppifrån kommer de förmodligen inte att få någon effekt. Samhällsförändringar börjar ofta med små grupper i samhället och sprider sig genom olika kommunikationskanaler. EU samt de nationella och regionala myndigheterna kan ha som roll att identifiera, uppmuntra och stödja de grupper som redan arbetar för ett hållbart levnadssätt.

1.6   Det behövs en dialog där EU-institutionerna, de nationella och lokala myndigheterna samt alla arbetsmarknadsparter deltar. Ett tillvägagångssätt skulle kunna vara att kommissionen tillsammans med EESK skapar ett forum för hållbar konsumtion som utforskar

—	de värderingar som kan ligga till grund för en hållbar ekonomi samt motsatsförhållandet mellan tillväxt och ekologisk hållbarhet, social integration och personlig frihet, livskvalitet för befolkningen i dag och för framtida generationer m.m.,

—	om vi måste minska konsumtionen på vissa områden,

—	vad som hindrar medborgarna från att välja mer hållbara konsumtionsmönster och hur myndigheterna på lokal och nationell samt EU-nivå kan hjälpa till,

—	erfarenheterna hos enskilda personer och grupper som har valt en livsstil med mindre miljöpåverkan och möjligheterna att sprida denna livsstil,

—	vilka åtgärder som behövs för att främja en mer hållbar konsumtion inom vissa grupper, t.ex. äldre, ungdomar, arbetslösa, nya invandrare och familjer med små barn.

1.7   Dialog måste kombineras med handling, bl.a. stöd till grupper som experimenterar med hållbara levnadssätt och stöd för att förmedla deras erfarenheter, vid behov stöd till en justering och en förstärkning av de politiska strategierna och till att EU-institutionerna vidtar konkreta åtgärder för att visa prov på ledarskap och peka på möjligheten till mer hållbara metoder. Dessutom borde man sprida bästa praxis för att visa möjligheten att ändra konsumtionsmodellerna.

1.8   Hållbar konsumtion får inte ses som en uppgift för bara miljöpolitiken. Den kommer att kräva initiativ på många politiska områden, t.ex. hälsa, utbildning, sysselsättning, handel, konsumentfrågor, transporter, jordbruk och energi.

2.   Behovet av en annan ekonomisk och social modell

2.1   I ett halvt århundrade har man diskuterat hur en hållbar ekonomi ser ut (1). I en sådan ekonomi gör både produktions- och konsumtionssätten det möjligt för individer, samhälle och miljö att fortsätta blomstra.

2.2   För att en ekonomisk modell ska vara självunderhållande måste de flesta aktörerna i samhället ha en uppsättning gemensamma värderingar, såsom är fallet i EU:s medlemsstater i dag. Regeringarna förespråkar i dag vissa ekonomiska värderingar genom att betona att BNP och andra indikatorer ska vara vägledande för politiken. Det är allmänt känt att BNP inte räcker till som mått på mänsklig, social och miljömässig välfärd. För att mäta framstegen på vägen mot en hållbar ekonomi har EESK föreslagit (2) att man vid sidan om BNP också använder det ekologiska fotavtrycket och en indikator på livskvalitet. Det ekologiska fotavtrycket visar hur mycket produktiv landyta som behövs för att upprätthålla ett visst levnadssätt för en person, en grupp av personer, en institution eller en region. En livskvalitetsindikator bör innefatta hälsa, materiellt välstånd, tillgång till offentliga tjänster, deltagande i samhället och integration av invandrare, fritid och miljökvalitet.

2.3   Om man använder en bredare uppsättning indikatorer för att bedöma framstegen i den offentliga politiken kan detta förväntas leda till att man vid politikens utformning lägger mindre tonvikt vid att främja BNP-tillväxt och mer på andra aspekter som mänskligt, socialt och ekologiskt välstånd.

3.   Den ekologiska utmaningen

3.1   I sin kommande rapport om miljöns tillstånd och utsikterna 2010 lyfter Europeiska miljöbyrån fram två huvudgrupper av frågor: klimatet och energin samt den biologiska mångfalden och ekosystemen (3). Den stora prövningen för det europeiska samhällets hållbarhet utgörs av degraderingen av de underliggande ekosystemen och av dess naturresursbas, inklusive energi, mark och vatten. År 2003 uppskattades EU:s ekologiska fotavtryck uppgå till närmare 5 hektar per person och ansågs öka, medan den globala tillgången till land endast uppgick till 1,8 hektar per person och höll på att sjunka (4). Om alla människor i världen levde som vi i Europa, skulle vi alltså behöva mer än två och en halv planet.

3.2   Klimatförändringarna är en särskilt viktig fråga; förutom en direkt påverkan på människors liv kommer klimatförändringarna förmodligen att förstärka samhällets påverkan på den biologiska mångfalden, färskvattnet och andra system. Det är främst användningen av fossila bränslen och utsläppen av växthusgaser som svarar för EU:s ekologiska fotavtryck. Andra viktiga faktorer är markanvändning för jordbruk, transporter och byggnader. Det ekologiska fotavtrycket återspeglar däremot inte i någon större utsträckning andra omfattande följder av den europeiska ekonomin, t.ex. användningen av vatten (främst i jordbruket) och begränsade mineraltillgångar.

3.3   Europeiska unionens råd har beslutat att industriländerna ska minska sina utsläpp av växthusgaser med 80–95 % före 2050, vilket motsvarar en årlig minskning med 4–7 %. I förhållande till 1990 års nivåer har man åtagit sig att minska EU:s utsläpp med 20 % fram till 2020, eller med 30 % om andra länder gör liknande åtaganden. EESK har framfört åsikten (5) att målet på 30 % ska vara ovillkorligt.

3.4   EU strävar efter att minska utsläppen av växthusgaser främst med hjälp av tekniska hjälpmedel samtidigt som man upprätthåller den ekonomiska tillväxten. Trots att tekniken finns tillgänglig för att uppfylla dessa mål år 2020, har framstegen när det gäller genomförandet gått sakta. EU15 åtog sig 1997 att minska utsläppen med 8 % fram till år 2008–2012 i förhållande till 1990 års nivåer, men år 2006 hade utsläppen endast minskat med 2,2 %. I EU27 minskade utsläppen med 7,7 % under denna period, men har sedan år 2000 ökat med 1,5 % (6). Sedan 1990-talet har EU:s energieffektivitet ökat med endast 0,5 % per år (7).

3.5   Om man vill uppnå utsläppsminskningar på 80–95 % under en period på 40 år och samtidigt bibehålla en årlig ekonomisk tillväxt på 2–3 %, måste man minska ekonomins kolintensitet med 6–10 % per år. En sådan teknisk förändringstakt som upprätthålls under en längre tid och som omfattar hela ekonomin saknar dock motstycke. Det vore därför lämpligt att inleda en seriös dialog om möjligheterna att ändra konsumtionsmönstren och den övergripande ekonomiska och sociala modellen baserad på ökad produktion och konsumtion samt att så snabbt som möjligt förbättra produktions- och distributionskedjorna.

4.   Hållbar konsumtion: Att skapa valmöjligheter

4.1   De europeiska regeringarna förband sig vid världstoppmötet i Rio de Janeiro 1992 att eliminera ohållbara konsumtions- och produktionsmönster. Inom ramen för Marrakechprocessen har de gjort ytterligare åtaganden om att senast 2010 utveckla åtgärdsplaner för en hållbar konsumtion och produktion, som FN:s kommission för hållbar utveckling kommer att behandla 2011.

4.2   Forskningen om hållbar konsumtion och hur man kan nå dit ökar (8). Konsumenterna upplever i de flesta fall att de sitter fast i dagens livsstil – även om de t.ex. vill minska bilanvändningen kan de inte föreställa sig hur det ska gå till. Konsumtionen grundas på och begränsas av en rad faktorer, däribland fysiska behov, personlighet, social kontext, kulturella faktorer samt tillgången till och priserna på alternativa varor och tjänster. I konsumtionssamhället spelar konsumtionsvalen en central roll när det gäller att uppfylla sociala och psykologiska behov – t.ex. grupptillhörighet, självaktning och skapande av en personlig identitet. Allt detta gör det svårt för individerna att vara öppna för förändringar, och svårt för regeringarna att införa en politik som ändrar konsumtionsmönstren. I de fall som en sådan politik har genomförts har resultaten för det mesta varit nedslående små eller långsamma, och därför har det varit svårt att försvara dem i förhållande till motståndet från olika särintressen.

4.3   Samtidigt varierar motivationen, konsumtionsmönstren och de sannolika reaktionerna på olika politiska strategier avsevärt från person till person. Den enskilde kan också reagera olika från situation till situation. Det finns därför inte någon enkel politisk lösning för en hållbar konsumtion. Tvärtom kan en mängd olika politiska områden, alltifrån jordbruk och sysselsättning till utbildning och hälsa, ha ett inflytande. Särskilda strategier kan komma att krävas för att stödja mer hållbara val bland specifika grupper som äldre personer och ungdomar.

4.4   I perioder av nationell kris och i samband med krig har massvis av människor frivilligt vidtagit restriktioner, men den ekologiska krisen uppfattas inte allmänt som en nödsituation av sådant mått. Trots det väljer ett ökande antal människor nu en enklare livsstil i syfte att minska miljöeffekterna. Ett par av de mest framgångsrika insatserna för att förändra konsumtionen har skett i lokala grupper. Exempelvis har miljöorganisationen Global Action Plan använt sin Ecoteam-modell i flera länder och fört samman mindre grupper av människor i grannskap, på arbetsplatsen eller i skolan som tillsammans övervakar sin avfalls-, energi- och vattenförbrukning och fastställer vilka åtgärder de kan vidta för att leva på ett mer hållbart sätt.

4.5   Om förändringsinsatserna bara kommer uppifrån kommer de förmodligen inte att fungera – särskilt inte om politiker med en högkonsumerande livsstil försöker att påverka allmänheten. Hållbar konsumtion är för de flesta människor inte någon högprioriterad fråga. Förändringar i samhället börjar ofta med små grupper i samhället och sprider sig genom en rad kommunikationskanaler, inklusive massmedia, konst, informella nätverk av vänner och trossamfund. Politikernas roll bör i högre grad vara att identifiera och uppmuntra redan befintliga grupper som arbetar för en hållbar livsstil, snarare än att pådyvla samhället i stort de egna åsikterna om vad som behövs.

4.6   Valet av en hållbar livsstil ska inte uppfattas och utformas som ett lyxval för människor som har ekonomiska resurser för en sådan livsstil. EESK har framhållit att en hållbar produktion inte får innebära högre priser (9) utan bör vara ett val som ska vara tillgängligt för alla. Det är viktigt att undvika att konsumtion med begränsade miljöeffekter blir dyrare för de enskilda, eftersom det då endast skulle innebära valfrihet för en del av medborgarna och marginalisera dem som har de sämre ställt samt låginkomsttagarna.

4.7   EESK vill framhålla att man för att göra det möjligt att välja att konsumera med begränsade miljöeffekter måste komma till rätta med andra välfärdsfrågor, där somliga betraktas som mer grundläggande, t.ex. sysselsättningsmöjligheter, skäliga löner för utfört arbete, anständiga arbeten och tillgång till kredit för små och medelstora företag.

5.   Politiska frågor som ska behandlas

5.1   EU-institutionerna har traditionellt ställt upp visioner och gått i spetsen för radikala förändringar för att skapa ett enat Europa. För det mesta har de arbetat med en pluralistisk modell, som underlättat överenskommelser mellan regeringarna snarare än att leda förändringarna i en viss riktning. Det finns olika exempel på att EU har intagit en ledande roll, exempelvis när det gäller hälso- och miljöstandarder. Dessa erfarenheter kan vara värdefulla när man ska skapa en hållbar ekonomi. Ledarskap och inspiration kan vara lika viktigt som teknisk och administrativ kunskap.

5.2   Kommittén välkomnade kommissionens handlingsplan för hållbar konsumtion och produktion (10). Flera andra områden inom EU-politiken har betydelse för en hållbar konsumtion, bland annat systemet för handel med utsläppsrätter (ETS), direktivet om märkning av bilars bränsleeffektivitet, förordningen om minskade koldioxidutsläpp från lätta fordon, direktivet om biodrivmedel, direktivet om byggnaders energiprestanda, direktivet om effektiv slutanvändning av energi och om energitjänster samt miljövillkoren inom den gemensamma jordbrukspolitiken. EU-politiken fokuserar emellertid på marknadsinstrument och teknik- och produktstandarder. De absoluta nivåerna av utsläpp av växthusgaser beaktas endast i systemet för handel med utsläppsrätter. Det råder motsättningar i förhållande till andra politiska mål, exempelvis ökad rörlighet. Mycket lite görs för att direkt komma till rätta med konsumtion och livsstil, och politiken är klart otillräcklig för att uppnå målen om att minska växthusutsläppen och den ohållbara användningen av mineraltillgångarna.

5.3   Det behövs en dialog där EU-institutionerna, de nationella och lokala myndigheterna samt alla arbetsmarknadsparter deltar. En möjlig väg vore att kommissionen samarbetar med EESK och andra för att skapa ett forum för hållbar konsumtion som utforskar följande:

—	Vilka värderingar som kan ligga till grund för en hållbar ekonomi samt de motsatsförhållanden som måste åtgärdas, t.ex. mellan tillväxt och ekologisk hållbarhet, social integration och personlig frihet, livskvaliteten för dagens befolkning och för framtida generationer m.m.

—

Om vi måste minska konsumtionen på vissa områden; majoriteten av utsläppen av växthusgaser kan hänföras till livsmedelsförbrukning, energiförbrukning och transporter. Det råder ett motsatsförhållande mellan hållbarhet och andra mål, men det finns även exempel på samverkanseffekter (t.ex. kan cykling främja både hälsa och miljö).

—

Vad som hindrar medborgarna från att välja mer hållbara konsumtionsmönster och hur myndigheterna på lokal och nationell nivå samt på EU-nivå kan hjälpa till. Detta kan exempelvis inbegripa att man ser till att befintlig politik (t.ex. direktivet om byggnaders energiprestanda) genomförs fullt ut, och att man vidtar kraftfullare åtgärder inom ramen för handlingsplanen för hållbar konsumtion och produktion i syfte att göra det möjligt för konsumenterna att välja mer hållbart producerade livsmedelmedel.

—

Erfarenheterna hos enskilda personer och grupper som valt en ny livsstil med mindre miljöpåverkan och möjligheterna att sprida denna livsstil. Detta kan inbegripa organisationer som Global Action Plan, vars EcoTeams vanligen lyckas minska det oåtervunna avfallet med 40–50 %, nätverk som Transition Towns, som arbetar för att skapa lokala gemenskaper som motverkar klimatförändringarna och resursminskningarna samt trossamfund som kväkarna som länge har haft värderingar som stöder en livsstil med begränsade miljöeffekter. Individer i vissa av dessa grupper och nätverk har utvecklat en tillfredsställande livsstil där de använder 60–80 % mindre material och energiresurser än vad som är genomsnittet i EU.

—	Vilka åtgärder som behövs under en period av förändring i riktning mot en mer hållbar konsumtion för att stödja en anpassning inom vissa grupper, t.ex. äldre, ungdomar, arbetslösa, nya invandrare och familjer med små barn.

—	Hur man ska förena en övergång till konsumtion med mindre miljöeffekter och en hållbar produktion med den inre marknadens konkurrenskraft.

5.4   Politiken borde omfatta både omedelbara åtgärder och åtgärder på lång sikt för att ändra konsumtionen. Det finns mycket man kan lära sig av erfarenheterna av t.ex. rökning, där en kombination av prissättning, reglering, märkning och information har lett till en stor förändring i attityder och beteenden.

5.4.1   Prisincitament är en viktig del i varje politiskt åtgärdspaket, men det finns en motsättning mellan kommissionens mål att sänka energipriserna (11) och behovet av att minska konsumtionen. Koldioxidskatter och handel med koldioxidutsläpp måste kompletteras med andra åtgärder. Om det exempelvis inte finns ett kraftfullt stöd för isolering av bostäder och alternativa energikällor, kan höga priser på bränslen eller koldioxid öka ”energifattigdomen”, dvs. fattigdom till följd av höga energipriser.

5.4.2   EESK har vid flera tillfällen framhållit vikten av utbildningsprogram som ska leda till verkligt hållbara beteenden. EESK upprepar än en gång att sådana inlärningsprogram inte bara borde inriktas på skolor och unga, vilket i och för sig är viktigt, utan på människor i alla livets skeden. Yrkesutbildning, livslångt lärande och olika program bör erbjudas äldre personer. Hållbara metoder får absolut inte leda till ökad marginalisering av sådana grupper som de arbetslösa.

5.5   Dialog måste kombineras med handling, bl.a. stöd till grupper som experimenterar med hållbara levnadssätt och stöd för att förmedla deras erfarenheter. För att dialogen ska leda någon vart måste EU-institutionerna ta den på allvar. Den måste vid behov leda till en justering och en förstärkning av de politiska strategierna och till att EU-institutionerna vidtar konkreta åtgärder för att visa prov på ledarskap och peka på möjligheten till mer hållbara metoder.

5.6   Hållbar konsumtion får inte ses som en uppgift för bara miljöpolitiken. Den kommer att kräva initiativ på många politiska områden, t.ex. hälsa, utbildning, sysselsättning, handel, konkurrens, konsumentfrågor, transporter, jordbruk och energi.

5.7   EESK uppmanar med eftertryck kommissionen att allvarligt överväga åtgärder för hållbar konsumtion inom ramen för kommissionens arbetsprogram för 2010 – Tid för handling (12) och även därefter inom Europa 2020-strategin.

---

(1)  Boulding, K. ”The economics of the coming spaceship earth”, i Environmental Quality in a Growing Society, (Baltimore: Johns Hopkins University Press, 1966) ss. 253 ff.

(2)  Yttrande i EUT C 100, 30.4.2009, s. 53.

(3)  Europeiska miljöbyrån, Miljösignaler 2010.

(4)  Global Footprint Network och WWF, Europe 2007: Gross Domestic Product and Ecological Footprint.

(5)  EUT C 77, 31.3.2009, s. 73.

(6)  Europeiska miljöbyrån, Annual European Community greenhouse gas inventory 1990–2006 and inventory report 2008; framlagd för UNFCCC-sekretariatet (Köpenhamn, Europeiska miljöbyrån, 2008).

(7)  Tipping, P. m.fl., Impact Assessment on the Future Action Plan for Energy Efficiency, konsekvensanalys utförd av ECN (NL) och WS Atkins (UK) för GD Energi och transport. Kontraktspart: ECORYS, NL (2006).

(8)  Jackson, T. Motivating Sustainable Consumption: A Review of Evidence on Consumer Behaviour and Behavioural Change, a report to the Sustainable Development Research Network, 2005, se http://www.sd-research.org.uk.

(9)  EUT C 224, 30.8.2008, s. 1.

(10)  EUT C 218, 11.9.2009, s. 46.

(11)  Monti, M., A New Strategy for the Single Market, en rapport till Europeiska kommissionens ordförande, maj 2010.

(12)  KOM(2010) 135 slutlig Vol. I.

---