17.2.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/50

1.1

EESK stöder EU:s åtagande att förebygga och bekämpa människohandel och att skydda rättigheterna för dem som utsätts för detta brott. Vi välkomnar direktivets övergripande och integrerade strategi.

1.2

Människohandel är ett allvarligt brott och en grov kränkning av de mänskliga rättigheterna. Detta brott har många olika sidor som alla måste beaktas. Den definition av människohandel som föreslås i direktivet täcker in olika typer av offer och utnyttjandeformer, däribland tiggeri och utnyttjande av brottslig verksamhet, vilka är två nya områden som omfattas av direktivförslaget. Definitionen täcker även in handel i syfte att avlägsna organ, som är en oerhört allvarlig kränkning av den fysiska integriteten och de mänskliga rättigheterna. EESK stöder till fullo denna breda definition av människohandelsbrott.

1.3

EESK anser att straffen för personer som döms för människohandel måste stå i relation till brottets betydande svårhetsgrad. Kommittén rekommenderar därför strängare påföljder och straff i kombination med beslagtagande av tillgångar som härrör från brottslig verksamhet. En ekobrottsutredning måste vara en del av utredningsarbetet när det gäller människohandel. Det är absolut nödvändigt att man får till stånd en harmonisering av straff och påföljder mellan medlemsstaterna.

1.4

Vid sidan om att fastställa påföljder för dessa brott är en annan viktig aspekt av mycket stor betydelse när det gäller att bekämpa dessa allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, nämligen att se till att straffen verkligen avtjänas när domstolen avkunnat dom. EESK rekommenderar att någon omvandling av straffet inte ska vara möjlig och att personer som döms för människohandel inte ska kunna friges i förtid.

1.5

EESK instämmer i åsikten att offer för människohandel befinner sig i en utsatt situation och bör skyddas från ”sekundär viktimisering” och ytterligare trauman under de straffrättsliga förfarandena. I detta hänseende rekommenderar kommittén att artikel 7 i direktivet som nu lyder ”Medlemsstaterna ska […] sörja för att det finns möjlighet att avstå från att lagföra eller straffa människohandelsoffer…” omformuleras och att ordet ”möjlighet” byts ut mot ett starkare begrepp, så att det snarare blir regel än undantag att inte åtala och bestraffa.

1.6

Med tanke på den speciella situation som gäller offer för människohandel anser EESK att de bör erbjudas kostnadsfri juridisk rådgivning av hög kvalitet med omedelbar verkan från det ögonblick då de har identifierats som offer.

1.7

Stöd till barn som fallit offer för människohandel bör huvudsakligen bestå i att återförena barnen med sina familjer, om inte dessa har varit involverade i människohandel.

1.8

För att helt lyckas med återanpassningen av människohandelsoffer och för att undvika att offren på nytt utsätts för människohandel vid sin återkomst, bör dessa offer erbjudas en betänketid (1), som utöver medicinsk hjälp bör innehålla utbildning och/eller arbetsträning.

1.9

Principen om förbud mot avvisning måste också tillämpas vid människohandel så att man kan skydda offren från att skickas tillbaka till sitt hemland om deras liv eller frihet kan hotas.

1.10

EESK delar åsikten att ytterligare åtgärder och beslut rörande människohandel bör omfatta förebyggande åtgärder. I detta hänseende krävs omfattande kunskaper och analyser av orsakerna till människohandel om man ska kunna bekämpa dessa faktorer på ett effektivt sätt och därmed minska förekomsten av människohandel.

1.11

Människohandel är både ett globalt och ett lokalt problem. EESK anser att en effektivt fungerande politik till grund för brottsbekämpning och lagföring kräver omfattande partnerskap som täcker icke-statliga organisationer, arbetsgivarorganisationer, den privata sektorn, fackföreningar och alla styresnivåer. En fientlig miljö måste skapas för människohandlare.

1.12

Det civila samhället spelar också en central roll när det gäller att bekämpa människohandel. Kommittén är positivt inställd till att man i direktivet uppmanar till samarbete med organisationer inom det civila samhället. Det är oerhört viktigt att dessa organ involveras i den här processens alla faser, från identifikation av offer till tillhandahållande av stöd. Organisationer inom det civila samhället kan spela en betydande roll i den sociala återanpassningen av potentiella offer, och kan därför ha en indirekt förebyggande effekt på ytterligare viktimisering och inblandning i människohandel.

1.13

EESK ställer sig bakom uppfattningen att det saknas jämförbara uppgifter om människohandel. Därför finns ett behov av att på ett harmoniserat sätt samla in kvalitativa data om fenomenet inom EU:s medlemsstater genom att tillsätta nationella rapporteringsorgan.

1.14

Inrättandet av nationella rapporteringsorgan på området bör bli norm, och deras uppgift vara klar och tydlig. I enlighet med direktivet har medlemsstater rätt att inrätta nationella rapporteringsorgan eller motsvarande mekanismer. EESK anser att endast en typ av organ bör omnämnas och att denna nationella myndighet i respektive medlemsstater bör samordna politiken och åtgärderna på regional nivå och i samarbete med övriga medlemsstater, så att man kan undvika skillnader mellan EU:s medlemsstater.

1.15

EESK ser fram emot konsekventa, tillfredsställande och beslutsamma åtgärder till följd av den överenskommelse som nåtts mellan medlemsstaterna angående tillsättningen av en europeisk samordnare för bekämpning av människohandel på EU-nivå.

—

Åtgärder för att påföljder ska stå i relation till hur allvarligt brottet är.

—

En bredare och mer bindande regel för extraterritoriell behörighet, enligt vilken en medlemsstat är skyldig att åtala personer som är medborgare eller har sin vanliga vistelseort i denna medlemsstat och som har begått människohandelsbrott utanför medlemsstatens territorium.

—

Bredare tillämpningsområde för bestämmelsen om offrens befrielse från påföljd för deltagande i brottslig verksamhet, oavsett vilka olagliga medel som använts av människohandlarna, i linje med Palermoprotokollet.

—

Bättre stöd till offer, särskilt när det gäller sjukvård och skyddsåtgärder.

—

Garanterat skydd i ursprungsländerna om brottsoffren sänds tillbaka dit.

—

Särskilda skyddsåtgärder för barn, kvinnor och andra utsatta grupper som fallit offer för människohandel.

—

Dessutom visar införandet av bestämmelser med liknande innehåll i EU:s regelverk på fördelarna med de skärpta kraven i EU:s rättsordning, det vill säga att bestämmelserna träder i kraft omedelbart och genomförandet övervakas.

3.1

EESK stöder EU:s åtagande att förebygga och bekämpa människohandel och att skydda rättigheterna för dem som utsätts för detta brott. Målet med direktivförslaget är att fastställa minimiregler gällande påföljder för människohandelsbrott och att effektivisera åtgärderna för att förebygga detta fenomen och skydda dess offer.

3.2

EESK välkomnar direktivets övergripande och integrerade strategi. Eftersom människohandel är en modernare form av slaveri och en ytterst lönsam verksamhet inom den organiserade brottsligheten och dessutom ökar inom Europa (baserat på Europols utvärdering från 2009), är det oerhört viktigt att EU:s strategi på området är övergripande och inriktad på mänskliga rättigheter, med fokus på yttre förbindelser, återvändande- och återanpassningspolitik, sociala frågor, social delaktighet, migration och asyl.

3.3

EESK noterar att man i direktivet tar sig an den senaste utvecklingen inom fenomenet människohandel, så att definitionen av människohandel överensstämmer med internationella normer, däribland de som ingår i FN:s protokoll om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn, som kompletterar FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet, samt i Europarådets konvention om åtgärder mot människohandel.

3.4

Direktivets ingress innehåller tydliga föreskrifter angående vad termen ”särskilt utsatta personer” omfattar. Eftersom barn är mer utsatta och löper större risk att råka ut för människohandel bör särskild uppmärksamhet riktas mot denna grupp av offer. EESK anser att barnens bästa måste komma i första hand, vilket också fastslås i FN:s konvention om barnets rättigheter och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna.

3.5

Det är dock viktigt att definitionen av människohandel täcker alla typer av offer, både kvinnor och män, så att personer i potentiellt utsatt situation blir synliga.

3.6

Alla sidor av denna brottslighet måste beaktas. Definitionen av människohandel täcker in olika typer av offer och utnyttjandeformer, däribland tiggeri och utnyttjande av brottslig verksamhet, vilka är två nya områden som omfatta av direktivförslaget. Definitionen täcker även in handel i syfte att avlägsna organ, som är en oerhört allvarlig kränkning av den fysiska integriteten och de mänskliga rättigheterna. EESK stöder till fullo denna breda definition av människohandelsbrott.

3.7

EESK anser att medlemsstaterna bör införa en bredare definition av begreppet ”människohandel” (och dessutom använda ett mer övergripande språkbruk för att bekämpa människohandel) i den nationella lagstiftningen så att man kan skapa de regelverk som krävs för att komma till rätta med detta komplicerande och växande fenomen i dess olika former. Exempelvis bör man också ta hänsyn till eventuell brottslighet som använder internet och IT rent generellt.

3.8

Direktivet innebär ett stort steg framåt genom att tydliga påföljdsnivåer fastställs. Syftet med dokumentet är att få till stånd en påföljdsharmonisering mellan medlemsstaterna.

3.9

Kommittén är medveten om svårigheterna som uppstår vid utformningen av detta direktiv när det gäller att fastställa enhetliga maximistraff. Det är dock viktigt att straffen harmoniseras, eftersom det finns betydande skillnader mellan medlemsstaterna: mellan tre och tjugo års fängelse för allmänna överträdelser och mellan tio års och livstids fängelse för försvårande omständigheter. Trots skillnaderna i olika straffrättsliga system och bestämmelser anser EESK att en politik med stränga straff och med strikta åtalsgrunder är rätt metod mot den ökade förekomsten av dessa brott.

3.10

Baserat på befintliga uppgifter utsätts uppskattningsvis flera hundra tusen människor för människohandel inom EU varje år. Dessutom ökade under 2008 antalet fall av människohandel som anmäldes till Eurojust med mer än 10 % jämfört med 2007. Numera förekommer sådan handel i någon form i alla 27 medlemsstater och antalet människohandelsbrott ökar.

3.11

Påföljderna för den som drar vinning av människohandel bör stå i relation till brottets allvar och verka i tydligt avskräckande syfte. De föreslagna påföljderna kan därför göras mer kännbara, eftersom EESK anser att fem års fängelse inte riktigt återspeglar hur allvarligt brottet är. Hårdare straff skulle ligga mer i linje med detta direktiv, och straff relaterade till försvårande omständigheter bör justeras i enlighet med detta. Att få fängelsestraffet omvandlat på grund av gott uppförande eller i samband med åminnelse av nationella helgdagar eller liknande bör inte gälla för brott av detta slag.

3.12

Det måste också anses vara av yttersta vikt för medlemsstaterna att se till att straffen avtjänas. Eftersom detta är ett mycket allvarligt brott bör omvandling av straffet eller tidigarelagd frigivning inte vara tillåtet.

3.13

Utöver de straff som presenteras i detta direktiv bör medlemsstaterna införa påföljder som beslagtagande av tillgångar, vilket skulle slå hårt mot den ekonomiska grund som denna verksamhet vilar på (2), samt förbud att lämna landet och restriktioner gällande vissa medborgerliga och politiska rättigheter. Utredningar av människohandel bör även behandla ekonomiska aspekter.

3.14

EESK stöder åsikten att offer för människohandel befinner sig i en utsatt situation och bör skyddas från ”sekundär viktimisering” och ytterligare trauman under de straffrättsliga förfarandena. De måste kunna åberopa sina rättigheter fullt ut och få tillgång till den hjälp och det stöd de behöver.

3.15

EESK instämmer till fullo i att offer för människohandel bör skyddas från åtal och straff för kriminell verksamhet kopplad till de omständigheter som råder när de utsätts för människohandel (till exempel användning av falska dokument, prostitution, illegal invandring etc.). Detta skydd är nödvändigt för att undvika ytterligare viktimisering och för att uppmuntra offer att vittna i brottmål. Artikel 7 lyder som följer: ”Medlemsstaterna ska […] sörja för att det finns möjlighet att avstå från att lagföra eller straffa människohandelsoffer…”. EESK rekommenderar att ordet ”möjlighet” byts ut mot ett starkare begrepp, så att det snarare blir regel än undantag att inte åtala och bestraffa.

3.16

Offer för människohandel bör skyddas från sekundär viktimisering och ytterligare trauman under brottsutredningar. Därför bör möjligheten finnas för alla människohandelsoffer att vittna bakom en skärm eller i ett annat rum, så att de inte ska behöva konfronteras direkt med människosmugglarna/förövarna och bli stressade eller rädda.

3.17

EESK anser att offer för människohandel bör erbjudas kostnadsfri juridisk rådgivning av hög kvalitet med omedelbar verkan från det ögonblick då de har identifierats som offer. Denna rådgivning ligger också i statens intresse, eftersom man därigenom ser till att offret så snabbt som möjligt får det skydd som behövs och frivilligt deltar i brottsutredningar och rättsliga förfaranden.

3.18

EESK anser att det är viktigt att betona principen om förbud mot avvisning, så att offer inte skickas tillbaka till sitt hemland om deras liv eller frihet kan hotas.

3.19

EESK anser också att den regel för extraterritoriell behörighet som föreslås i direktivet kan resultera i behörighetstvister i straffrättsliga förfaranden.

3.20

Stöd till barn som fallit offer för människohandel bör huvudsakligen bestå i att återförena barnen med sina familjer, om inte dessa har varit involverade i människohandel.

3.21

För att helt lyckas med återanpassningen av människohandelsoffer och för att undvika att offren på nytt utsätts för människohandel vid sin återkomst (3), bör dessa offer erbjudas en betänketid, som utöver medicinsk hjälp bör innehålla utbildning och/eller arbetsträning. Betänketiden bör erbjudas oavsett om offret vittnar mot förövare och oavsett om offret frivilligt återvänder till sitt hemland eller inte.

3.22

EESK delar åsikten att ytterligare åtgärder och beslut rörande människohandel bör vara förebyggande, skyddande och stödjande för offren, samt innebära närmare samarbete mellan alla aktörer.

3.23

Medlemsstaterna bör beakta grundorsakerna till människohandel, såsom fattigdom och globala skillnader med avseende på rättssäkerhet. Ojämn fördelning av tillgångar, brist på utbildning, diskriminering, dålig samhällsstyrning, hög arbetslöshet, bristfälliga brottsbekämpningssystem, väpnade konflikter och korruption skapar en grogrund för människohandel. Om man bekämpar dessa faktorer bör också förekomsten av handel med människor minska.

3.24

Direktivets definition av juridiska personer som kan hållas ansvariga för människohandelsbrott gäller inte stater och andra offentliga organ vid utövandet av offentliga maktbefogenheter, men det är viktigt att stater vidtar alla nödvändiga åtgärder för att identifiera och undanröja inblandning i eller medverkan till människohandel från den offentliga sektorns sida. Offentliga tjänstemän som är inblandade i sådan kriminell verksamhet bör åtalas och dömas utan undantag.

3.25

Medlemsstater måste beakta att människohandel också påverkas av lagen om tillgång och efterfrågan. I det här avseendet bör man vidta åtgärder för att minska efterfrågan, vilket skulle bidra till att minska människohandeln. Om medlemsstater skulle vidta lämpliga åtgärder för att stilla den efterfrågan som ligger till grund för alla former av utnyttjande och också tillgripa medel för att minimera risken att människor faller offer för människohandel, skulle ett stort steg kunna tas mot att minska förekomsten av detta brott.

3.26

Människohandel är både ett globalt och ett lokalt problem. EESK anser att en effektivt fungerande politik till grund för brottsbekämpning och lagföring kräver omfattande partnerskap som täcker icke-statliga organisationer, arbetsgivarorganisationer, den privata sektorn, fackföreningar och alla styresnivåer. En fientlig miljö måste skapas för människohandlare.

3.27

I enlighet med direktivet består de åtgärder som medlemsstaterna måste vidta av kampanjer i syfte att informera och öka medvetenheten om problemet, samt forsknings- och utbildningsprogram som där det är lämpligt samarbetar med organisationer inom det civila samhället, för att minska risken att människor, framför allt barn, ska falla offer för människohandel. EESK anser att enstaka kampanjer inte räcker och föreslår kontinuerliga utbildningskampanjer på EU-nivå.

3.28

Kommittén är positivt inställd till att man i direktivet uppmanar till samarbete med organisationer inom det civila samhället. Det är oerhört viktigt att dessa organ involveras i den här processens alla faser, från identifikation av offer till tillhandahållande av stöd.

3.29

Organisationer inom det civila samhället kan spela en betydande roll i den sociala återanpassningen av potentiella offer, och kan därför ha en indirekt förebyggande effekt på ytterligare viktimisering och inblandning i människohandel. Medlemsstaterna bör ha ett nära samarbete med icke-statliga organisationer för att ge stöd. I samarbete med icke-statliga organisationer kan medlemsstaterna stödja inrättandet av en särskild telejour för information och andra metoder för att nå riskgrupper, personer som fallit offer för människohandel och deras familjer.

3.30

EESK understryker att Europeiska kommissionen (4) gick ut med en riktad inbjudan att lämna förslag inom det specifika programmet ”Förebyggande och bekämpande av brottslighet”, som en del av det allmänna programmet för ”Säkerhet och skydd för friheter”. Målet med detta är att stärka EU:s politik mot människohandel, vilket bör leda till en förbättring av icke lagstiftningsmässiga åtgärder för att bekämpa människohandel. I detta avseende innefattar de prioriteringar som fastställts för 2010 följande: förebyggande, skydd av offer, rättslig uppföljning och utredning av förövare, samordnings- och samarbetsmekanismer samt sammanställning av tillförlitliga uppgifter. Med detta program tillgängliggörs 4 miljoner euro och man avser att finansiera 12 projekt. Det är en bra början, men väldigt mycket stöd kommer att behövas till icke-statliga organisationer som bekämpar människohandel, och medlemsstaterna bör åta sig att stödja organisationer inom det civila samhället i detta avseende.

3.31

EESK anser att metoder som självreglering (t.ex. uppförandekoder), rättvisa handelsmetoder och styrning av försörjningskedjan, som införts i industrin, kan säkerställa att personer som utsatts för människohandel inte tvingas till arbete och därför inte blir inblandade i företagets produktion av varor och tjänster. För att förebygga fenomenet är det viktigt med riktlinjer för god praxis med avseende på anställning av migrerande arbetstagare och bilateralt samarbete mellan ursprungs- och mottagarländer i övervakningen av anställnings- och arbetsförhållanden för dessa arbetstagare.

3.32

Åtgärder mot människohandel kan inte begränsas till enbart införande av ny lagstiftning. Ytterligare ickerättsliga åtgärder behöver genomföras, såsom sammanställning och överföring av data, samarbete, partnerskapsutveckling och utbyte av bästa praxis. Därför betonar EESK att det krävs ett samlat och konsekvent tillvägagångssätt på europeisk nivå.

3.33

EESK ställer sig bakom uppfattningen att det saknas jämförbara uppgifter om människohandel. Därför finns ett behov av att på ett harmoniserat sätt samla kvalitativa data om fenomenet inom EU:s medlemsstater genom att tillsätta nationella rapportörer.

3.34

Inrättandet av nationella rapporteringsorgan på området bör bli norm, och deras uppgift vara klar och tydlig. I enlighet med direktivet har medlemsstater rätt att inrätta nationella rapporteringsorgan eller motsvarande mekanismer. EESK anser att endast en typ av institution bör omnämnas och att denna nationella myndighet i respektive medlemsstater bör samordna politiken och åtgärderna på regional nivå och i samarbete med övriga medlemsstater, så att man kan undvika skillnader mellan EU:s medlemsstater.

3.35

Även om människohandel tas upp i många avtal mellan Europeiska unionen och länder i tredje världen (till exempel i det strategiska partnerskapet mellan Afrika och Europeiska unionen och det östliga partnerskapet, och det är också en av prioriteringarna i de stabiliserings- och associeringsavtal som slutits mellan EU och västra Balkan), anser EESK att bekämpningen av människohandel bör bli en av de viktigaste uppgifterna i dessa avtal. EU bör aktivt arbeta för att liknande avtal ingås mellan EU och andra länder.

3.36

EESK ser fram emot konsekventa, tillfredsställande och beslutsamma åtgärder till följd av den överenskommelse som nåtts mellan medlemsstaterna angående tillsättningen av en europeisk samordnare för bekämpning av människohandel på EU-nivå.