Torsdag 7 maj 2009
P6_TC1-COD(2008)0244

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 7 maj 2009 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/…/EG om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna (omarbetning)

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 63.1 b,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (3), och

av följande skäl:

(1)	Ett antal väsentliga ändringar ska göras i rådets direktiv 2003/9/EG av den 27 januari 2003 om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna (4). Av tydlighetsskäl bör det direktivet omarbetas.

(2)	En gemensam asylpolitik, inklusive ett gemensamt europeiskt asylsystem, är ett grundläggande inslag i Europeiska unionens målsättning att gradvis upprätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa som är öppet för alla som av olika omständigheter tvingas söka skydd inom gemenskapen.

(3)

Europeiska rådet enades vid sitt särskilda möte i Tammerfors den 15 och 16 oktober 1999 om att arbeta för att ett gemensamt europeiskt asylsystem skapas, grundat på en fullständig och allomfattande tillämpning av Genèvekonventionen om flyktingars rättsliga ställning av den 28 juli 1951, kompletterad genom New York-protokollet av den 31 januari 1967, och på så sätt upprätthålla principen om ║ (‘non-refoulement’) ║.

(4)	I slutsatserna från Tammerfors anges att ett gemensamt europeiskt asylsystem på kort sikt bör omfatta gemensamma miniminormer för mottagande av asylsökande.

(5)	Att fastställa miniminormer för mottagande av asylsökande är ett steg i rätt riktning mot en gemensam asylpolitik.

(6)

Den första etappen i skapandet av ett gemensamt europeiskt asylsystem som på längre sikt bör leda till ett enda förfarande och en enhetlig status som är giltig i hela unionen för dem som beviljats asyl har nu fullbordats. Vid sitt möte den 4 november 2004 antog Europeiska rådet Haagprogrammet, i vilket uppställs de mål som ska nås på området frihet, säkerhet och rättvisa under perioden 2005–2010. I Haagprogrammet uppmanades kommissionen i detta sammanhang att slutföra utvärderingen av den första etappens rättsliga instrument och att förelägga rådet och Europaparlamentet den andra etappens instrument och åtgärder så att de kan antas före 2010.

(7)	Med beaktande av resultaten av utvärderingarna är det lämpligt att i det här skedet bekräfta de principer som ligger till grund för direktiv 2003/9/EG för att säkerställa bättre mottagningsvillkor för asylsökande.

(8)	För att säkerställa att asylsökande behandlas lika i hela unionen bör detta direktiv vara tillämpligt under alla stadier och på alla typer av förfaranden som avser ansökningar om internationellt skydd och på alla platser och anläggningar där asylsökande tas emot.

(9)

Medlemsstaterna bör se till att principerna om barnets bästa och vikten av att familjer hålls samman följs vid tillämpningen av detta direktiv, i överensstämmelse med Förenta nationernas konvention från 1989 om barnets rättigheter respektive Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

(10)	När det gäller behandlingen av personer som omfattas av detta direktiv är medlemsstaterna bundna av sina skyldigheter enligt de internationella rättsliga instrument som de är parter i.

(11)	Det bör fastställas miniminormer för mottagande av asylsökande som under normala förhållanden räcker till för att ge dem en värdig levnadsstandard och jämförbara levnadsvillkor i alla medlemsstater ▐.

(12)	En harmonisering av asylsökandes mottagningsvillkor bör bidra till att begränsa asylsökandes sekundära förflyttningar på grund av att villkoren skiljer sig åt.

(13)

För att säkerställa att de som ansöker om internationellt skydd behandlas lika och för att säkerställa förenlighet med EU:s gällande regelverk på asylområdet, särskilt med rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet (5) är det ändamålsenligt att utvidga tillämpningsområdet för detta direktiv så att det även omfattar personer som ansöker om subsidiärt skydd.

(14)	För att hjälpa asylsökande att bli självförsörjande och minska de stora skillnaderna mellan medlemsstaterna är det viktigt att fastställa tydliga regler för asylsökandes tillträde till arbetsmarknaden.

(15)	Omedelbar identifiering och övervakning av personer med särskilda behov bör vara en prioritering för nationella myndigheter för att säkerställa att villkoren för mottagandet utformas särskilt för att möta dessa personers särskilda behov.

(16)

Praxisen att hålla asylsökande i förvar bör tillämpas enligt den underliggande principen att en person inte bör kvarhållas i förvar av det enda skälet att han eller hon ansöker om internationellt skydd, särskilt i enlighet med medlemsstaternas internationella rättsliga skyldigheter, och särskilt artikel 31 i Genèvekonventionen av den 28 juli 1951 om flyktingars rättsliga ställning. Medlemsstater bör framför allt inte ålägga asylsökande påföljder för olovlig inresa eller olovligt uppehåll, och eventuella restriktioner för rörlighet bör vara nödvändiga. Därför bör det vara möjligt att ta asylsökande i förvar endast under mycket klart definierade exceptionella omständigheter som fastställs i detta direktiv och med beaktande av principen om nödvändighet och proportionalitet, med hänsyn tagen till på vilket sätt och i vilket syfte en asylsökande kvarhålls i förvar. Asylsökande som kvarhålls i förvar bör ha rätt att vända sig till en nationell domstol.

(17)	Asylsökande som kvarhålls i förvar bör behandlas med full respekt för sin mänskliga värdighet, och villkoren för mottagandet bör utformas särskilt för att möta deras behov i denna situation. Medlemsstaterna bör särskilt se till att artikel 37 i 1989 års FN-konvention om barnets rättigheter iakttas.

(18)	För att säkerställa överensstämmelse med förfarandets minimigarantier, som består av möjlighet att kontakta organisationer eller grupper av personer som tillhandahåller juridisk rådgivning, bör information ges om sådana organisationer och grupper av personer.

(19)	Möjligheten att missbruka mottagningssystemet bör minskas genom att det anges under vilka förhållanden mottagningsvillkoren för asylsökande får inskränkas eller ett sådant mottagande dras in samtidigt som alla asylsökande garanteras en värdig levnadsstandard.

(20)	Det bör säkerställas att de nationella mottagningssystemen och samarbetet mellan medlemsstaterna när det gäller mottagning av asylsökande kan fungera effektivt.

(21)	Lämplig samordning bör främjas mellan behöriga myndigheter vad gäller mottagande av asylsökande. Harmoniska förbindelser mellan lokalsamhällen och förläggningar bör därför främjas.

(22)	Det ligger i miniminormernas natur att medlemsstaterna får införa eller bibehålla mer förmånliga bestämmelser för tredjelandsmedborgare och statslösa personer som söker internationellt skydd i en medlemsstat.

(23)	Medlemsstaterna uppmanas att tillämpa bestämmelserna i detta direktiv även på förfaranden för att besluta om ansökningar om andra skyddsformer än de som är tillämpliga enligt direktiv 2004/83/EG.

(24)

För att täcka eventuella förbättringar av miniminormerna för mottagande av asylsökande bör man proportionellt öka de medel som Europeiska unionen gör tillgängliga för att finansiera dessa förbättringar, särskilt i medlemsstater som utsätts för specifikt och oproportionerligt tryck på sina inhemska asylsystem, vilket framför allt är en följd av deras geografiska eller demografiska situation.

(25)	Genomförandet av detta direktiv bör utvärderas regelbundet.

(26)

Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att fastställa miniminormer för mottagandet av asylsökande i medlemsstaterna, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför på grund av den föreslagna åtgärdens omfattning och verkningar bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(27)

Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna och iakttar de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om grundläggande rättigheter (stadgan). Direktivet syftar särskilt till att säkerställa full respekt för den mänskliga värdigheten samt till att främja tillämpningen av artiklarna 1, 4, 6, 7, 18, 24 och 47 i ║ stadgan, och bör genomföras i enlighet härmed.

(28)	Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell lagstiftning bör endast gälla de bestämmelser som utgör en innehållsmässig ändring i förhållande till det tidigare direktivet. Skyldigheten att införliva de oförändrade bestämmelserna följer av det tidigare direktivet.

(29)	Detta direktiv får inte påverka medlemsstaternas skyldigheter avseende den tidsfrist för införlivande av direktiv i nationell lagstiftning som anges i bilaga II del B.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

SYFTE, DEFINITIONER OCH RÄCKVIDD

Artikel 1

Syfte

Syftet med detta direktiv är att fastställa miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna.

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv gäller följande definitioner:

a)   ‘ansökan om internationellt skydd’– ansökan om internationellt skydd enligt definitionen i artikel 2 g i direktiv 2004/83/EG.

b)   ‘sökande eller asylsökande’– en tredjelandsmedborgare eller statslös person som har lämnat in en ansökan om internationellt skydd som inte har slutligt avgjorts.

c)   ‘familjemedlemmar’– som familj till den asylsökande ska räknas följande medlemmar som befinner sig i samma medlemsstat av skäl som är knutna till ansökan om internationellt skydd, förutsatt att familjen bildades redan i ursprungslandet:

d)   ‘förfaranden’ och ‘överklaganden’– de förfaranden och överklaganden som föreskrivs i medlemsstaternas nationella lagstiftning.

e)   ‘underårig’– en tredjelandsmedborgare eller en statslös person under 18 år.

f)   ‘underårig utan medföljande vuxen’– underårig som anländer till medlemsstaternas territorium utan att vara i sällskap med en vuxen som enligt lag eller sedvana ansvarar för honom eller henne, och så länge han eller hon inte faktiskt tas om hand av en sådan person; det gäller även en underårig som lämnas utan medföljande vuxen efter att ha anlänt till medlemsstaternas territorium.

g)   ‘mottagningsvillkor’– samtliga åtgärder som medlemsstaterna vidtar till förmån för de asylsökande i enlighet med detta direktiv.

h)   ‘materiella mottagningsvillkor’– mottagningsvillkor som omfattar inkvartering, mat och kläder och som tillhandahålls in natura, i form av penningbidrag eller kuponger, eller en kombination av dessa tre, samt dagpenning.

i)   ‘förvar’– en medlemsstats kvarhållande av en asylsökande inom en särskild anläggning där den sökande är fråntagen sin rörelsefrihet.

j)   ‘förläggning’– varje anläggning som används för kollektiv inkvartering av asylsökande.

Artikel 3

Räckvidd

1.   Detta direktiv ska tillämpas på alla tredjelandsmedborgare och statslösa personer som lämnar in en ansökan om internationellt skydd på en medlemsstats territorium, även vid gränsen eller i dess transitområden, så länge de får uppehålla sig på territoriet i egenskap av asylsökande, samt på familjemedlemmar, om dessa omfattas av en sådan ansökan om internationellt skydd enligt tillämplig nationell lagstiftning.

2.   Detta direktiv är inte tillämpligt på ansökningar om diplomatisk eller territoriell asyl som lämnas in till medlemsstaternas beskickningar.

3.   Detta direktiv ska inte tillämpas när bestämmelserna i rådets direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta (6) tillämpas.

4.   Medlemsstaterna får besluta att tillämpa bestämmelserna i detta direktiv vid behandling av ansökningar om andra skyddsformer än de som är tillämpliga enligt direktiv 2004/83/EG.

Artikel 4

Mer förmånliga bestämmelser

Medlemsstaterna får införa eller bibehålla mer förmånliga bestämmelser om mottagningsvillkor för asylsökande och ║ nära anhöriga till den asylsökande i samma medlemsstat när de är beroende av den asylsökande för sin försörjning eller av humanitära skäl, förutsatt att dessa bestämmelser är förenliga med detta direktiv.

KAPITEL II

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OM MOTTAGNINGSVILLKOREN

Artikel 5

Information

1.   Medlemsstaterna ska i rimlig tid och inte senare än 15 dagar efter det att de asylsökande har lämnat in sina ansökningar om internationellt skydd till den behöriga myndigheten informera dem åtminstone om fastställda förmåner för dem och vilka skyldigheter de ska uppfylla för att komma i åtnjutande av mottagningsvillkoren.

Medlemsstaterna ska se till att de sökande informeras om organisationer eller grupper av personer som tillhandahåller särskild juridisk rådgivning och om organisationer som kan bistå eller informera dem om gällande mottagningsvillkor, inklusive sjuk- och hälsovård.

2.   Medlemsstaterna ska se till att den information som avses i punkt 1 ges skriftligen och ▐ på ett språk som de sökande förstår eller rimligtvis kan presumeras förstå. I förekommande fall kan sådan information även lämnas muntligt.

Artikel 6

Dokumentation

1.   Medlemsstaterna ska se till att den sökande inom tre dagar efter det att ansökan lämnats in till den behöriga myndigheten förses med ett dokument utfärdat i hans eller hennes namn som styrker hans eller hennes rättsliga ställning som asylsökande eller intygar att han eller hon får stanna på medlemsstatens territorium så länge ansökan inte har avgjorts eller håller på att prövas.

Det ska inte krävas några ytterligare dokument för att få tillgång till de rättigheter och förmåner som ges asylsökande på grundval av detta direktiv.

Om innehavaren inte har rätt att röra sig fritt inom hela eller delar av medlemsstatens territorium, ska dokumentet av det dokument som avses i första stycket även styrka detta.

2.   Medlemsstaterna får avstå från att tillämpa denna artikel om en asylsökande kvarhålls i förvar samt vid prövning av en ansökan om internationellt skydd som lämnats in vid gränsen eller i samband med ett förfarande för att fastställa den sökandes rätt att lagligen resa in på en medlemsstats territorium. I särskilda fall får medlemsstaterna under prövningen av en ansökan om internationellt skydd förse sökande med andra intyg som är likvärdiga med det dokument som avses i punkt 1.

3.   Det dokument som avses i punkt 1 behöver inte styrka den asylsökandes identitet.

4.   Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att förse de asylsökande med det dokument som avses i punkt 1 och som ska vara giltigt lika länge som dessa har tillstånd att uppehålla sig på den berörda medlemsstatens territorium eller vid dess gräns.

5.   Medlemsstaterna får förse asylsökande med en resehandling om det uppkommer allvarliga humanitära skäl som kräver deras närvaro i en annan stat.

Artikel 7

Bosättning och rörelsefrihet

1.   De asylsökande får röra sig fritt på värdmedlemsstatens territorium eller inom ett område som har anvisats dem av den medlemsstaten. Det anvisade området får inte påverka den omistliga privatlivssfären och ska ge tillräckligt utrymme för att säkerställa tillträde till alla förmåner enligt detta direktiv.

2.   Medlemsstaterna får besluta om var den asylsökande ska bosätta sig, med hänsyn till allmänt intresse, allmän ordning eller, om så är nödvändigt, för en skyndsam prövning och effektiv uppföljning av hans eller hennes ansökan.

3.   Medlemsstaterna får ställa som villkor för att bevilja de materiella mottagningsvillkor som avses i detta kapitel att de sökande bosätter sig på en bestämd plats, vilken fastställts av medlemsstaten. Ett sådant beslut, som kan vara av allmän karaktär, ska fattas på individuell grund och i enlighet med den nationella lagstiftningen.

4.     Medlemsstaterna får, om så är nödvändigt på grund av exempelvis rättsliga skäl eller skäl som avser allmän ordning, kvarhålla en asylsökande på en bestämd plats i enlighet med den nationella lagstiftningen.

5.   Medlemsstaterna ska se till att det finns möjlighet att bevilja tillfälliga tillstånd för de sökande att lämna den bosättningsort som anges i punkterna 2 och 3 och/eller det anvisade område som anges i punkt 1. Beslut ska fattas på individuell, objektiv och opartisk grund och ska motiveras om de går den sökande emot.

Den sökande ska inte behöva begära tillstånd för att infinna sig hos myndigheter eller domstolar om hans eller hennes närvaro är nödvändig.

6.   Medlemsstaterna ska kräva att de sökande underrättar behöriga myndigheter om sin adress och så snabbt som möjligt meddelar dessa myndigheter eventuell adressändring.

Artikel 8

Förvar

1.   Medlemsstaterna får inte ta en person i förvar av det enda skälet att han eller hon ansöker om internationellt skydd i enlighet med rådets direktiv 2005/85/EG av den 1 december 2005 om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus  (7).

2.   Om det visar sig nödvändigt, och på grundval av en individuell bedömning i varje enskilt fall, får medlemsstaterna kvarhålla en asylsökande i förvar på en bestämd plats i enlighet med nationell lagstiftning, om inte åtgärder som innebär ett mindre mått av tvång kan tillämpas effektivt. En asylsökande får kvarhållas i förvar på en bestämd plats endast av följande skäl:

a)	För att fastställa, förvissa sig om eller kontrollera den asylsökandes identitet och nationalitet.

b)	För att säkra uppgifter som ansökan om internationellt skydd grundar sig på och som annars skulle kunna gå förlorade.

c)	I samband med ett förfarande för att besluta om den asylsökandes rätt att resa in på territoriet.

d)	Om skyddet av den nationella säkerheten eller allmän ordning så kräver.

Denna punkt påverkar inte bestämmelserna i artikel 11.

3.   Medlemsstaterna ska se till att den nationella lagstiftningen innehåller bestämmelser om alternativ till kvarhållande i förvar, till exempel regelbunden anmälan hos myndigheter, deponering av en ekonomisk garanti eller skyldighet att stanna på en viss plats.

Artikel 9

Garantier för asylsökande som tas i förvar

1.   Om beslut om förvar fattas ska det vara för en så kort period som möjligt. Framför allt får förvar enligt artikel 8.2 a, b och c inte pågå längre än vad som rimligen behövs för att fullfölja de administrativa förfaranden som är nödvändiga för att få information om den asylsökandes nationalitet eller identitet eller om de omständigheter asylansökan grundar sig på eller för att genomföra det förfarande som tillämpas för att avgöra om den asylsökande i fråga har rätt att resa in på territoriet.

Sådana förfaranden bör genomföras med vederbörlig skyndsamt. Dröjsmål i ▐ förfarandet som inte kan tillskrivas den asylsökande får inte ligga till grund för fortsatt förvar.

2.   Beslut om förvar ska fattas av domstol. I brådskande fall kan beslut om förvar fattas av administrativa myndigheter, men då ska beslutet bekräftas av en domstol inom 72 timmar från det att kvarhållandet i förvar inleddes. Om domstolen finner att kvarhållandet i förvar strider mot lagen, eller om inget beslut fattats inom denna period på 72 timmar, ska den berörda asylsökanden omedelbart släppas.

3.   Ett beslut om förvar ska vara skriftligt. I beslutet om förvar ska anges de faktiska och rättsliga skäl beslutet grundar sig på samt högst hur länge den asylsökande i fråga kommer att kvarhållas i förvar.

4.   Asylsökande som tagits i förvar ska omedelbart, på ett språk de förstår eller rimligtvis kan presumeras förstå, underrättas om orsakerna till att de tagits i förvar, högst hur länge de ska kvarhållas i förvar och vilka förfaranden för överklagande av beslutet om förvar som anges i den nationella lagstiftningen.

5.   Fortsatt förvar ska ses över av domstol med skäliga tidsintervall, antingen på den asylsökandes begäran eller på domstolens eget initiativ.

Kvarhållande i förvar får aldrig förlängas i onödan.

6.   Medlemsstaterna ska se till att nödvändig juridisk rådgivning och/eller nödvändigt ombud på begäran tillhandahålls kostnadsfritt i enlighet med artikel 15.3–6 i direktiv 2005/85/EG .

Förfarandena för tillgång till juridisk rådgivning och/eller ombud i sådana fall ska fastställas i nationell lagstiftning.

Artikel 10

Förhållanden i samband med förvar

1.   Medlemsstaterna ska inte kvarhålla asylsökande i förvar i fängelseanläggningar. Kvarhållande får endast genomföras vid särskilda anläggningar för förvar.

Asylsökande som kvarhålls i förvar ska hållas avskilt från andra tredjelandsmedborgare som inte lämnat in en ansökan om internationellt skydd, såvida inte gemensam inkvartering är nödvändig för att garantera sammanhållning av familjer och förutsatt att den sökande har gett sitt samtycke.

2.   Medlemsstaterna ska se till att asylsökande som kvarhålls i förvar har möjlighet att etablera kontakt med ombud , familjemedlemmar , socialarbetare och församlingsassistenter (vilket även inkluderar besöksrätt). FN:s flyktingkommissariat och andra relevanta och behöriga nationella, internationella och icke-statliga organisationer och organ ska också ha möjlighet att kommunicera med och besöka asylsökande i förvarsenheter.

3.     Medlemsstaterna ska se till att de asylsökande som kvarhålls i förvar har tillgång till lämplig läkarvård och, i förekommande fall, till psykologisk rådgivning.

4.   Medlemsstaterna ska omedelbart ge asylsökande som kvarhålls i förvar uppdaterad information om de regler som gäller vid anläggningen och låta dem få veta sina rättigheter och skyldigheter på ett språk som de förstår eller rimligtvis kan presumeras förstå.

Artikel 11

Förvar av utsatta grupper och personer med särskilda behov

1.   Underåriga ska inte kvarhållas i förvar om det inte är för deras eget bästa enligt artikel 23.2 ║ och först när resultatet av den individuella prövningen av deras situation har beaktats i enlighet med artikel 11.5 denna artikel.

Underåriga utan medföljande vuxen får aldrig kvarhållas i förvar.

2.   Om underåriga kvarhålls i förvar ska de ha möjlighet att delta i fritidsaktiviteter, till exempel lek , åldersanpassad rekreationsverksamhet och utomhusaktiviteter .

3.   Familjer som kvarhålls i förvar ska inkvarteras åtskilt på så sätt att de säkerställs ett adekvat skydd för sitt privatliv.

4.   Om kvinnliga asylsökande tas i förvar ska medlemsstaterna se till att de inkvarteras åtskilt från manliga asylsökande, såvida dessa inte är familjemedlemmar och förutsatt att alla berörda personer samtycker.

5.   Personer med särskilda behov får inte kvarhållas i förvar om inte en individuell prövning av deras situation utförd av en behörig och oberoende yrkesutövare visar att deras hälsa, inklusive deras psykiska hälsa, och välbefinnande inte försämras avsevärt till följd av kvarhållandet.

Om personer med särskilda behov kvarhålls i förvar ska medlemsstaterna se till att deras situation övervakas regelbundet och att de får tillräckligt stöd.

Artikel 12

Familjer

Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder till stöd för största möjliga sammanhållning inom ║ familjer för asylsökande som befinner sig på deras territorier, om det är den berörda medlemsstaten som tillhandahållit bostaden. Sådana åtgärder ska vidtas med de asylsökandes medgivande.

Artikel 13

Hälsoundersökningar

Medlemsstaterna får begära att de sökande ska hälsoundersökas av folkhälsoskäl.

Artikel 14

Underårigas skolgång och utbildning

1.   Medlemsstaterna ska bevilja underåriga barn till asylsökande och underåriga asylsökande tillträde till utbildningsväsendet på liknande villkor som medborgarna i värdmedlemsstaten, så länge som en utvisningsåtgärd mot dem eller deras föräldrar inte har verkställts. Sådan utbildning kan tillhandahållas på förläggningar.

Medlemsstaterna får inte vägra någon att fortsätta sin skolgång endast på grund av att den underårige har uppnått laglig myndighetsålder.

2.   Tillgång till utbildningssystemet ska säkerställas snarast möjligt efter att ansökan om internationellt skydd lämnats in av eller för den underåriga, och ska under alla omständigheter ges senast tre månader från och med det att ansökan om internationellt skydd lämnats in ║.

Vid behov ska underåriga ges förberedande undervisning, inklusive språkundervisning, som har till syfte att underlätta deras tillträde till det nationella utbildningssystemet och/eller särskild utbildning som ska hjälpa dem att integreras i detta system.

3.   När tillträde till utbildningsväsendet enligt punkt 1 inte är möjligt på grund av den underåriges särskilda situation ska medlemsstaten erbjuda annan form av undervisning i enlighet med nationell lagstiftning och praxis.

Artikel 15

Sysselsättning

1.   Medlemsstaterna ska se till att asylsökande får tillträde till arbetsmarknaden inom sex månader efter den dag då ansökan om internationellt skydd lämnades in.

2.   Medlemsstaterna ska besluta på vilka villkor sökanden kan beviljas tillträde till arbetsmarknaden.

3.   Tillträde till arbetsmarknaden får inte upphävas under överklagandeförfarandet, om ett överklagande av ett beslut om avslag i ett ordinarie förfarande har suspensiv verkan, fram till dess att ett avslag har meddelats i överklagandeärendet.

Artikel 16

Yrkesutbildning

Medlemsstaterna får ge asylsökande tillträde till yrkesutbildning oavsett om de har tillträde till arbetsmarknaden eller ej.

Tillträde till yrkesutbildning som är knuten till ett anställningsavtal är avhängigt av i vilken utsträckning den sökande har tillträde till arbetsmarknaden i enlighet med artikel 15.

Artikel 17

Allmänna bestämmelser om materiella mottagningsvillkor och hälso- och sjukvård

1.   Medlemsstaterna ska se till att materiella mottagningsvillkor finns tillgängliga för sökande när de lämnar in sin ansökan om internationellt skydd.

2.   Medlemsstaterna ska se till att de materiella mottagningsvillkoren ger sökande en tillräcklig levnadsstandard som säkerställer deras uppehälle och skyddar deras fysiska och psykiska hälsa.

Medlemsstaterna ska se till att en sådan levnadsstandard även uppfylls för personer med särskilda behov, i enlighet med artikel 22, och för personer som kvarhålls i förvar.

3.   Medlemsstaterna får fastställa som villkor för att bevilja samtliga eller några av de materiella mottagningsvillkoren samt hälso- och sjukvård att de sökande inte har tillräckliga medel för att garantera en levnadsstandard som täcker deras behov i fråga om hälsa och uppehälle.

4.   Medlemsstaterna får enligt bestämmelserna i punkt 3 kräva att de sökande täcker eller bidrar till kostnaderna för de materiella mottagningsvillkor och den hälso- och sjukvård som anges i detta direktiv om de har tillräckliga medel, t.ex. om de har arbetat under en rimlig tidsperiod.

Om det framkommer att en sökande hade tillräckliga medel för att täcka materiella mottagningsvillkor och hälso- och sjukvård vid den tid då dessa grundläggande behov tillgodosågs, får medlemsstaten begära att dessa återbetalas av den asylsökande.

5.     Materiella mottagningsvillkor får tillhandahållas in natura eller i form av penningbidrag eller kuponger, eller i form av en kombination av dessa.

När medlemsstaterna tillgodoser de materiella mottagningsvillkoren genom penningbidrag eller kuponger ska det belopp som de uppgår till fastställas enligt principerna i denna artikel.

Artikel 18

Närmare bestämmelser om materiella mottagningsvillkor

1.   Om inkvartering tillhandahålls in natura bör den beviljas i en eller flera av följande former:

a)	Anläggningar som används i syfte att hysa sökande under prövningen av en ansökan om internationellt skydd som lämnats in vid gränsen.

b)	Förläggningar som garanterar en tillräcklig levnadsstandard.

c)	Privathus, lägenheter, hotell eller andra lokaler som anpassats för sökande.

2.   Medlemsstaterna ska se till att de sökande som försetts med sådan inkvartering som anges i punkt 1 a, 1 b och 1 c

a)	åtnjuter skydd för sitt familjeliv,

b)	har möjlighet att kommunicera med släktingar, juridiska rådgivare och företrädare för FN:s flyktingkommissariat ║ och icke-statliga organisationer som erkänns av medlemsstaterna.

Medlemsstaterna ska ta hänsyn till köns- och åldersspecifika angelägenheter och situationen för personer med särskilda behov med avseende på asylsökande i de anläggningar och förläggningar som avses i punkt 1a och b.

Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att förebygga misshandel och könsrelaterat våld inklusive sexuellt tvång inom de anläggningar och förläggningar som anges i punkt 1 a och 1 b.

3.   Medlemsstaterna ska se till att underåriga barn till sökande eller sökande som själva är underåriga inkvarteras med sina föräldrar eller med den vuxne familjemedlem som ansvarar för dem enligt lag eller sedvana, förutsatt att det är för de berörda underårigas eget bästa.

4.   Medlemsstaterna ska se till att flyttning av sökande från en anläggning till en annan sker endast om det är nödvändigt. Medlemsstaterna ska ge de sökande möjlighet att underrätta sina juridiska rådgivare om förflyttningen och sin nya adress.

5.   Personer som arbetar vid förläggningar ska ha lämplig utbildning och vara bundna av tystnadsplikt, enligt den nationella lagstiftningen, beträffande uppgifter som de får kännedom om genom sitt arbete.

6.   Medlemsstaterna får låta de sökande delta i förvaltningen av de materiella resurserna och de icke-materiella aspekterna av livet i förläggningen genom ett råd eller en rådgivande kommitté som företräder dem som bor på förläggningen.

7.   Asylsökandes juridiska rådgivare och företrädare för FN:s flyktingkommissarie eller sådana relevanta icke-statliga organisationer som FN:s flyktingkommissarie utser och som erkänns av medlemsstaten ska ges tillträde till förläggningarna och övriga inkvarteringar för att biträda ║ asylsökande. Detta tillträde får endast begränsas med hänsyn till säkerheten vid förläggningarna och inkvarteringarna och för de asylsökande själva.

8.   I vederbörligen motiverade fall får medlemsstaterna under en rimlig tidsperiod, som ska vara så kort som möjligt, undantagsvis fastställa bestämmelserna om materiella mottagningsvillkor som skiljer sig från dem som föreskrivs i denna artikel, om

a)	det krävs en första bedömning av den sökandes särskilda behov,

b)	de normalt tillgängliga inkvarteringsmöjligheterna tillfälligtvis är uttömda,

c)	den asylsökande befinner sig i en förvarsenhet eller i sådana anläggningar vid gränsen som de inte kan lämna.

Dessa olika villkor ska under alla förhållanden omfatta de grundläggande behoven.

Artikel 19

Hälso- och sjukvård

1.   Medlemsstaterna ska se till att de sökande får nödvändig hälso- och sjukvård som åtminstone ska innefatta akutsjukvård och nödvändig behandling av sjukdomar eller mentala störningar.

2.   Medlemsstaterna ska sörja för nödvändig läkarhjälp eller annan hjälp för sökande med särskilda behov, vilket omfattar lämplig psykisk vård när så behövs ▐ .

Artikel 20

Tortyroffer

Medlemsstaterna ska se till att tortyroffer omgående tas till ett lämpligt vårdhem.

KAPITEL III

INSKRÄNKNING ELLER INDRAGNING AV DE MATERIELLA MOTTAGNINGSVILLKOREN

Artikel 21

Inskränkning eller indragning av de materiella mottagningsvillkoren

1.   Medlemsstaterna får inskränka de materiella mottagningsvillkoren om en asylsökande

a)	lämnar den bostadsort som fastställts av den behöriga myndigheten utan att meddela denna eller om begärt tillstånd inte har erhållits, eller

b)	underlåter att uppfylla sin anmälningsplikt eller att följa uppmaningar att tillhandahålla information eller komma till en personlig intervju angående asylförfarandet under en rimlig period som fastställs i nationell lagstiftning, eller

c)	redan har lämnat in en ansökan i samma medlemsstat.

Om den sökande spåras upp eller frivilligt anmäler sig till den behöriga myndigheten, ska det fattas ett motiverat beslut baserat på orsakerna till försvinnandet angående återinförande av vissa eller alla av de ovan nämnda materiella mottagningsvillkoren inskränks.

2.   Medlemsstaterna får inskränka eller dra in de materiella mottagningsvillkoren om en sökande har undanhållit sina ekonomiska resurser och därför utan rätt fått del av de materiella mottagningsvillkoren.

3.   Medlemsstaterna får fastställa påföljder för allvarliga överträdelser av de regler som gäller för förläggningarna samt för synnerligen våldsamt uppträdande.

4.   Beslut om inskränkning eller indragning av materiella mottagningsvillkor eller om påföljder i enlighet med punkterna 1, 2 och 3 ska fattas på individuell, objektiv och opartisk grund och innefatta en motivering. Beslut ska grundas på den berörda personens särskilda situation, särskilt när det gäller personer som omfattas av artikel 22, med beaktande av proportionalitetsprincipen. Medlemsstaterna ska under alla omständigheter garantera uppehälle, tillträde till akutsjukvård och nödvändig behandling av sjukdomar eller mentala störningar.

5.   Medlemsstaterna ska se till att de materiella mottagningsvillkoren inte inskränks eller dras in förrän ett beslut om avslag har fattats.

KAPITEL IV

PERSONER MED SÄRSKILDA BEHOV

Artikel 22

Allmän princip

1.   Medlemsstaterna ska i den nationella lagstiftningen för genomförande av detta direktiv beakta den speciella situationen för personer med särskilda behov. Utsatta personer, till exempel underåriga, underåriga utan medföljande vuxen, funktionshindrade, äldre, gravida, ensamstående föräldrar med underåriga barn, offer för människohandel, kvinnor som utsatts för könsstympning, personer med mentala hälsoproblem och personer som utsatts för tortyr, våldtäkt eller andra allvarliga former av psykologiskt, fysiskt eller sexuellt våld ska alltid betraktas som personer med särskilda behov.

2.   Medlemsstaterna ska i den nationella lagstiftningen införa förfaranden för att så snart som en ansökan om internationellt skydd lämnats in fastställa om den sökande har särskilda behov och för att ange av vilket slag behoven är. Medlemsstaterna ska säkerställa att personer med särskilda behov får ett tillräckligt stöd under hela asylförfarandet och sörja för att deras situation övervakas på ett lämpligt sätt.

Artikel 23

Underåriga

1.   I första hand ska hänsyn till barnets bästa tas när medlemsstaterna genomför bestämmelser som gäller underåriga i detta direktiv. Medlemsstaterna ska säkerställa en levnadsstandard som täcker barnets fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling.

2.   Vid bedömningen av vad som är till barnets bästa ska medlemsstaterna särskilt beakta följande omständigheter:

a)	Möjligheterna för familjer att återförenas.

b)	De underårigas välbefinnande och sociala utveckling, med särskild hänsyn tagen till deras etniska, religiösa, kulturella och språkliga bakgrund.

c)	Säkerhets- och trygghetshänsyn, särskilt om det finns risk för att barnet är offer för människohandel.

d)	Den underåriges åsikter med hänsyn tagen till ålder och mognad.

3.   Medlemsstaterna ska se till att underåriga har tillgång till fritidsaktiviteter, till exempel åldersanpassad lek och rekreationsverksamhet inom de anläggningar och förläggningar som anges i artikel 18.1 a och b.

4.   Medlemsstaterna ska se till att underåriga som varit utsatta för någon form av övergrepp, försummelse, utnyttjande, tortyr eller grym, omänsklig och förnedrande behandling eller som har drabbats av väpnade konflikter ges tillgång till rehabilitering, och se till att lämplig psykisk vård tillhandahålls och att det ges tillgång till kvalificerad rådgivning när så behövs.

Artikel 24

Underåriga utan medföljande vuxen

1.   Medlemsstaterna ska ▐ vidta åtgärder för att se till att underåriga utan medföljande vuxen företräds på ett tillfredsställande sätt av en förmyndare. En förmyndare som ger råd till och skyddar barnet och ser till att alla beslut fattas med barnets bästa för ögonen ska utses. Förmyndaren bör ha erforderliga sakkunskaper inom barnomsorg för att kunna säkerställa att barnets intressen skyddas och att barnets rättsliga, sociala, hälsorelaterade, psykiska, materiella och utbildningsmässiga behov tillgodoses på lämpligt sätt. Organ eller enskilda personer vars intressen skulle kunna strida mot barnets egna intressen ska inte kunna utses till förmyndare. Behöriga myndigheter ska utföra regelbundna utvärderingar.

2.   Underåriga utan medföljande vuxen som lämnar in en ansökan om internationellt skydd ska från den tidpunkt då de tillåts resa in på territoriet fram till dess att de måste lämna den medlemsstats territorium där ansökan om internationellt skydd inlämnats eller prövas tas emot

a)	hos vuxna släktingar,

b)	hos en fosterfamilj,

c)	i förläggningar som utformats särskilt för underåriga, eller

d)	i annan typ av inkvartering som är lämplig för underåriga.

Medlemsstaterna får placera underåriga utan medföljande vuxen som är 16 år eller äldre i förläggningar för vuxna asylsökande.

I möjligaste mån ska syskon hållas samman, varvid man ska beakta den berörde underåriges bästa, särskilt åldern och mognadsgraden. Underåriga ska byta inkvartering så sällan som möjligt.

3.   Medlemsstaterna ska i den nationella lagstiftningen införa förfaranden för att spåra familjemedlemmar till underåriga utan medföljande vuxen. De ska börja spåra familjemedlemmar till den underårige utan medföljande vuxen så snabbt som möjligt efter det att en ansökan om internationellt skydd lämnats samtidigt som hans eller hennes grundläggande intressen tillgodoses. Om den underåriges eller dennes familjs liv eller fysiska säkerhet är hotade, särskilt om familjen har stannat i ursprungslandet, är det viktigt att se till att insamling, behandling och utbyte av information om dessa personer sker konfidentiellt, för att inte riskera deras säkerhet.

4.   Personal som arbetar med underåriga utan medföljande vuxen ska ha fått och fortsätta erhålla lämplig utbildning om underårigas behov och vara bundna av tystnadsplikt, enligt den nationella lagstiftningen, beträffande uppgifter som de får kännedom om genom sitt arbete.

Artikel 25

Offer för tortyr och våld

1.   Medlemsstaterna ska se till att personer som utsatts för tortyr, våldtäkt eller andra grova våldshandlingar erhåller nödvändig behandling för skador som förorsakats av ovannämnda gärningar, särskilt tillgång till rehabilitering som omfattar möjligheten att få medicinsk eller psykologisk behandling.

2.   Personal som arbetar med offer för tortyr , våldtäkt eller andra grova våldshandlingar ska ha fått och fortsätta erhålla lämplig fortbildning om tortyroffrens behov och vara bundna av reglerna om tystnadsplikt i den nationella lagstiftningen när det gäller uppgifter som de får kännedom om genom sitt arbete.

KAPITEL V

ÖVERKLAGANDEFÖRFARANDE

Artikel 26

Överklagandeförfarande

1.   Medlemsstaterna ska se till att avslag i fråga om beviljande, inskränkning eller indragning av förmåner i enlighet med detta direktiv eller beslut som fattas i enlighet med artikel 7 och som individuellt påverkar asylsökande kan överklagas enligt de förfaranden som fastställts i den nationella lagstiftningen. Åtminstone i sista instans ska rätt ges till överklagande eller saklig och rättslig prövning inför domstol.

2.   Medlemsstaterna ska säkerställa att nödvändig juridisk rådgivning och/eller nödvändigt ombud på begäran tillhandahålls kostnadsfritt i enlighet med artikel 15.3–6 i direktiv 2005/85/EG .

Förfaranden för tillgång till juridisk rådgivning och/eller ombud i sådana fall ska fastställas i nationell lagstiftning.

KAPITEL VI

ÅTGÄRDER FÖR ATT GÖRA MOTTAGNINGSSYSTEMET EFFEKTIVARE

Artikel 27

Behöriga myndigheter

Varje medlemsstat ska underrätta kommissionen om vilka myndigheter som är ansvariga för att fullgöra de skyldigheter som följer av detta direktiv. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om eventuella ändringar av informationen om dessa myndigheter.

Artikel 28

System för styrning, tillsyn och kontroll

1.   Med vederbörlig hänsyn till sin konstitutionella struktur ska medlemsstaterna införa relevanta rutiner för att se till att lämplig styrning, tillsyn och kontroll av nivån på mottagningsvillkoren upprättas.

2.   Medlemsstaterna ska årligen från och med […] förse kommissionen med relevant information i den form som anges i bilaga I.

Artikel 29

Personal och resurser

1.   Medlemsstaterna ska genom lämpliga åtgärder se till att myndigheter och andra organisationer som ansvarar för genomförandet av detta direktiv får tillräcklig utbildning med hänsyn till både manliga och kvinnliga asylsökande.

2.   Medlemsstaterna ska anslå de medel som behövs för att kunna genomföra de nationella bestämmelser som antas för genomförandet av detta direktiv.

KAPITEL VII

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 30

Rapportering

Senast den […] ska kommissionen rapportera till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av detta direktiv och vid behov föreslå nödvändiga ändringar.

Medlemsstaterna ska senast den […] sända kommissionen all information som behövs för att utarbeta denna rapport, inklusive sådana statistiska uppgifter som anges i artikel 28.2.

Efter det att rapporten lagts fram ska kommissionen minst en gång vart femte år rapportera till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av detta direktiv.

Artikel 31

Införlivande

1.   Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna […] [de artiklar som har ändrats i sak i förhållande till det tidigare direktivet] och bilaga I senast den […]. De ska genast till kommissionen överlämna texten till dessa bestämmelser tillsammans med en jämförelsetabell för dessa bestämmelser och detta direktiv.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda. De ska även innehålla en uppgift om att hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till det direktiv som upphävts genom detta direktiv ska anses som hänvisningar till detta direktiv. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur uppgiften ska formuleras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.   Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 32

Upphävande

Direktiv 2003/9/EG ska upphöra att gälla från och med [dagen efter det datum som anges i artikel 31.1 första stycket i detta direktiv] utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter vad gäller de tidsfrister för införlivande av direktivet i nationell lagstiftning som anges i bilaga II del B.

Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till detta direktiv och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga III.

Artikel 33

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artiklarna […] [De artiklar som inte har ändrats i förhållande till tidigare direktiv] och bilaga I ska tillämpas från och med den [dagen efter det datum som anges i artikel 31.1 första stycket].

Artikel 34

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

---

(1)  EUT C

(2)  EUT C

(3)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 7 maj 2009.

(4)  EUT L 31, 6.2.2003, s. 18.

(5)  EUT L 304, 30.9.2004, s. 12.

(6)  EGT L 212, 7.8.2001, s. 12.

(7)  EUT L 326, 13.12.2005, s. 13.