23.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 318/83

1.1

Syftet med föreliggande förslag är att uppdatera direktiv 91/477/EEG av den 18 juni 1991 (1), genom vilket man, till följd av Europeiska rådets möte i Fontainebleu 1984, för första gången gav uttryck för behovet av ”att effektiva regler införs som gör det möjligt att inom medlemsstaterna kontrollera förvärv och innehav samt överföring av skjutvapen till en annan medlemsstat”. Vägledande var de kriterier som fastställdes i tilläggsprotokollet till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet, som kommissionen bemyndigades att underteckna på Europeiska gemenskapens vägnar (2).

1.2

Förslaget syftar således till att ge rättslig verkställighet till nämnda tilläggsprotokoll till en internationell konvention, som kommissionen, i unionens namn, anslutit sig till. Med andra ord åtar sig unionen genom detta förfaringssätt behandlingen av denna fråga och blir direkt ansvarig för genomförandet, dvs. eliminerar valfriheten för medlemsstaterna när det gäller att ansluta sig till nämnda protokoll eller efterleva gemenskapens rekommendationer på området, vilket står i överensstämmelse med avdelning 5 i fördraget (3).

1.3

De övergripande målsättningarna uppfyller behovet att

1.4

Det förslag som här granskas inför alltså mekanismer som är bindande för medlemsstaterna och gör därigenom direktivet från 1991 mer enhetligt, effektivt och smidigt med avseende på mekanismer och mål.

1.5

Förslaget till direktiv innehåller följande huvudpunkter:

2.1

Den gränsöverskridande brottsligheten är välorganiserad och har ett tydligt samband med det moderna högrisksamhället, som grundar sig på globaliseringen av kunskap, kommunikation och information.

2.1.1

Den gränsöverskridande brottsligheten utgör också ett av de allvarligaste hoten mot staternas okränkbarhet och rent allmänt mot den demokratiska modell som kännetecknar dem, vilket i extremfallet kan ta sig uttryck i olika former av alternativ och olaglig samhällskontroll.

2.2

Denna typ av brottslighet omfattar många slags kriminella aktiviteter som växelverkar och livnär sig på varandra, också som ett resultat av den mångdimensionella och högst variabla riskfaktorn. Terrorismen och den välorganiserade brottsligheten är intimt förknippade med varandra och nära förbundna med illegal handel med vapen och ammunition (4).

2.3

Enligt ungefärliga beräkningar finns det hundratals miljoner lätta vapen på drift runtom världen som orsakar flera hundratusen dödsfall per år. Av dessa dödsfall inträffar fler än hälften i interna konflikter i olika länder i Asien och Afrika. Det är uppenbart att detta är en mycket lönsam verksamhet, men med förödande följder i humanitärt hänseende.

2.4

Medlemsstaterna måste agera mot detta gränsöverskridande fenomen på ett adekvat och enhetligt sätt. För att åstadkomma detta krävs det en harmonisering av lagstiftningsåtgärderna, såväl förebyggande som brottsbekämpande, som leder till samordnade och gemensamma strategier.

2.5

Föreliggande direktivförslag spänner över såväl marknadsregler som viktiga säkerhetsaspekter för gemenskapen, en värdegrund för varje demokratiskt samhälle och något som unionen inte kan göra avsteg från. Säkerhet är en avgörande förutsättning för att kunna utöva alla gemenskapens friheter.

2.6

Vad det handlar om är att skapa förutsättningar för att upprätta det eftersträvade europeiska området för frihet, säkerhet och rättvisa för alla medborgare, det politikområde som utgör den tredje pelaren i det europeiska bygget. Förutom att utgöra ett hot mot de olika medlemsstaternas integritet är den illegala vapenhandeln också en betydande riskfaktor för unionens inre åtaganden.

2.7

Gemenskapen insåg behovet av att reagera på denna fara inom de egna gränserna och antog rådets direktiv 91/477/EEG den 18 juni 1991. Senare uppmuntrade Europeiska unionen genom en gemensam åtgärd av den 17 december 1998 (5) de olika medlemsstaterna att vidta åtgärder för att förbättra och utöka kontrollen av vapen och ammunition, vilket återges i olika årsrapporter som publicerats (6).

2.8

Även FN har på senaste tid uppmärksammat denna fråga och främjat vissa initiativ på området. Som en följd av detta arbete inrättades en särskild kommitté (7) med uppdrag att utarbeta en internationell konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet, som antogs två år senare i Palermo (8). Man insåg snart att vapenhandeln har en mycket stor betydelse i sammanhanget.

2.9

Därefter tillkom, som ett resultat av Wienprocessen, tilläggsprotokollet till nämnda konvention mot olaglig tillverkning av och handel med skjutvapen, delar till skjutvapen och ammunition. Alla länder som är intresserade fick möjlighet att ansluta sig till protokollet den 1 september 2001, men det har uppstått vissa förseningar med underskrift och ratificering på medlemsstatsnivå i Europeiska unionen.

3.1.1

För att inlemma detta direktiv i gemenskapens lagstiftning utgör artikel 95 i fördraget tillräcklig grund, eftersom det handlar om en åtgärd som rör den inre marknaden och omfattas av förfarandet i artikel 251 i fördraget.

3.1.2

Valet av direktiv som lagstiftningsform är det rätta mot bakgrund av principen om lagstiftningshierarki, när det handlar om ändring av detta slag av rättsakt.

3.1.3

Kommittén stöder därför kommissionens initiativ och godtar den rättsliga grunden, som vi anser vara förenlig med målsättningarna (9).

3.2.1

Genom att ansluta sig till tilläggsprotokollet till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet ansluter sig kommissionen helt riktigt till de grundläggande principer som uttrycks där om nödvändigheten av att förebygga, bekämpa och utrota den olagliga tillverkningen och handeln med skjutvapen, delar till skjutvapen och ammunition, mot bakgrund av det hot som denna verksamhet utgör för folkens välbefinnande och rätt att leva i fred.

3.2.2

Kommittén uppskattar kommissionens initiativ i samband med denna angelägna fråga och stöder det helhjärtat.

3.2.3

Kommittén vill påpeka att denna fråga har behandlats i Europaparlamentet vid flera tillfällen och att ett antal skriftliga frågor har framställts till kommissionen i ärendet (10).

3.2.4

Dessutom har rådet inom ramen för yttre förbindelser påtalat att det är nödvändigt att stödja tredjeländer i deras arbete med att utarbeta adekvata lagar och bestämmelser om ägande, innehav, användning, försäljning och överföring av vapen och ammunition, med målsättningen att garantera fred och säkerhet och bidra till en hållbar utveckling (11).

3.2.5

Det står också klart att denna fråga är nära förknippad med kampen mot terrorism (12) och penningtvätt samt med identifiering, frysning, spårning, beslagtagande och konfiskering av medel och intäkter i samband med brott (13), med kontroll av sprängmedel för civil användning (14) och rent allmänt med alla åtgärder mot gangstervälde och organiserad brottslighet.

3.2.6

Sålunda uttrycker kommittén inte bara sin uppskattning för kommissionens initiativ utan stöder det helhjärtat och hoppas att rådet och Europaparlamentet kommer att ge det sitt fulla stöd.

4.1

Artikel 1 i föreliggande förslag innebär en ändring av följande artiklar i direktiv 91/477/EEG:

4.1.1

Kommittén stöder alla de föreslagna ändringarna i och med att de på ett korrekt sätt återger bestämmelserna i protokollet.

4.2

I artikel 2 anges de bindande bestämmelser som skall gälla för medlemsstaterna när det föreslagna direktivet antagits, medan införlivandeperioden lämnas öppen trots att direktivet träder i kraft direkt (se också artikel 3).

4.2.1

Med avseende på detta är det inte troligt att man skall behöva sträcka ut på tiden för införlivandet av direktivet när det väl har antagits. I praktiken medför direktivet för dem som är berörda först och främst konsekvenser på det rättsliga området, särskilt inom straffrätten, samt i fråga om de ekonomiska aktörernas anpassning till de nya reglerna för att idka vapenhandel och föra register över handelstransaktioner. En period på mellan 12 och 18 månader kan räcka för att genomföra detta.

4.3

När det gäller att rubricera olika förekommande brottstyper skulle medlemsstaternas komparativa rätt (15) kunna bidra med värdefulla uppgifter till ”totus comunitatae”, och respektive straffrättslig ram kunde så snart som möjligt tas upp till konkret diskussion inom Europeiska rådet.

4.4

Dessutom skulle man kunna framhålla att det är nödvändigt att precisera att uttrycket ”olaglig handel” i förslaget bör sättas i samband med kampen mot den organiserade internationella brottsligheten, för att på så sätt begränsa straffrättsliga påföljder till de situationer som enbart hör samman med målsättningarna i FN:s nämnda protokoll.

4.5

När det gäller punkt III c i bilaga I till direktivet med avseende på definitionen av antika vapen eller reproduktioner av sådana, uppmanar EESK kommissionen att vidta samordningsåtgärder på detta område på gemenskapsnivå.

4.6

Slutligen anser vi att det även kunde vara lämpligt att ta upp användningen av skjutvapen i jakt- och fritidssammanhang och som samlarobjekt, eftersom säkerheten är av största intresse även i dessa sammanhang med tanke på hur dessa föremål fungerar, eller snarare hur livsfarliga de är. I verkligheten blir skälen för vapeninnehav ändå en fråga om personliga önskemål, vilket kan leda till lagöverträdelser och missbruk, som man i största möjliga mån bör förebygga. I detta sammanhang, och i enlighet med riktlinjerna i föreliggande direktivförslag, skulle kommittén vilja rekommendera bindande bestämmelser för medlemsstaterna om registrering och utfärdande av licenser eller andra administrativa förfaranden för tillstånd vid vapeninnehav, under överinseende av de myndigheter som ansvarar för den inre säkerheten och har befogenhet att övervaka och kontrollera.