17.3.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 65/103

1.1

I mars 2005 lade kommissionen fram ett förslag till rådets direktiv (1), om ändring av det sjätte mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG) i syfte att förenkla uppbörden av mervärdesskatt och stödja kampen mot skattefusket.

1.2

Enligt artikel 27 i det sjätte mervärdesskattedirektivet får rådet på förslag av kommissionen ge en medlemsstat tillstånd att vidta särskilda åtgärder som avviker från bestämmelserna i det sjätte mervärdesskattedirektivet för att förenkla skatteuppbörden eller förhindra skatteundandragande. Denna bestämmelse har använts mycket ofta och för närvarande finns det mer än 140 avvikelser som medlemsstaterna kan använda sig av. Kommissionen förväntar sig att antalet tillstånd till avvikelser under den närmaste framtiden kommer att öka ytterligare på grund av de nya medlemsstaterna.

2.1

Som ett led i strategin för förbättring av mervärdesskattesystemets funktion inom ramen för den inre marknaden (2) har kommissionen föresatt sig att företa en rationalisering bland det stora antalet särskilda avvikelser. Många av dessa avvikelser har visat sig vara berättigade och har använts i mer än en medlemsstat. Innan en särskild avvikelse kan träda i kraft måste rådet dock pröva varje enskild begäran, och detta är en mycket tidskrävande process. I dokumentet i fråga föreslås därför att alla medlemsstater skall kunna använda sig av de vanligaste avvikelserna genom ett tillägg till det sjätte mervärdesskattedirektivet.

2.2

I förslaget till rådets direktiv föreslås att följande åtgärder tas med i det sjätte mervärdesskattedirektivet:

2.3

Vid gruppering av företag och överlåtelse av rörelser enligt fortlevnadsprincipen tar kommissionen tillfället i akt och utökar medlemsstaternas spelrum på områden där missbruk i form av skatteflykt kan förekomma. Med detta förslag kan medlemsstaterna därför vidta åtgärder för att tillämpningen av föreskrifterna skall leda till rättvisa resultat och berörda parter inte otillbörligen gynnas eller missgynnas.

2.4

Investeringsguld, i form av tackor eller ”wafers”, är befriat från mervärdesskatt. När det säljs i en sådan form att det inte längre uppfyller kriterierna för att betraktas som investeringsguld bör mervärdesskatt uppbäras på transaktionen. Så är fallet till exempel när det används för att tillverka smycken. Om en kund eller köpare lämnar eget guld för tillverkningen anses transaktionen endast bestå i själva bearbetningen. Även om guldet upphört att vara investeringsguld och därför inte längre är undantaget från skatteplikt kommer det inte att ske någon beskattning. Det är detta missbruk man försöker förhindra genom en del av de nuvarande avvikelserna. Kommissionen lägger därför fram ett förslag till en frivillig regel som gör det möjligt för alla medlemsstater att fastställa att värdet på det guld som ingår i produkten, beräknat på grundval av det aktuella marknadsvärdet, också skall ingå i beskattningsunderlaget.

2.5

I sin strävan att bekämpa skatteundandragande och skatteflykt gör kommissionen det med detta förslag möjligt för medlemsstaterna att omvärdera transaktioner, förutsatt att vissa ytterligare kriterier är uppfyllda. En sådan omvärdering kan endast ske i tre tydligt avgränsade fall och på villkor att det finns något slags band mellan de berörda aktörerna. För att få tillämpa regeln måste medlemsstaterna definiera vilka slags band mellan parterna som avses. Definitionen måste ligga inom ramen för de kategorier som anges i direktivet. Själva omvärderingen skall enligt förslaget ske på grundval av marknadsvärdet. Marknadsvärdet är det belopp som köparen eller kunden skulle behöva betala för att erhålla varan eller tjänsten i fråga i samma försäljningsled, under fri konkurrens och vid den tidpunkt då transaktionen äger rum. I förslaget står det uttryckligen att marknadsvärdet, förutom om det är berättigat på grund av marknadsförhållandena, inte får vara lägre än kostnaden för leverantören eller tillhandahållaren att utföra transaktionen.

2.6

Kommissionen klargör i förslaget att den justering av avdrag i fråga om investeringsvaror som avses i artikel 20 i det sjätte mervärdesskattedirektivet även får tillämpas på tjänster, förutsatt att de har karaktär av investeringsvaror och behandlas som tillgångar med ett kontinuerligt bokfört värde.

2.7

Kommissionen utvidgar även möjligheten att använda den frivilliga mekanismen för omvänd betalningsskyldighet till att omfatta vissa transaktioner till beskattningsbara personer inom sektorer som visat sig vara svårövervakade. Denna mekanism innebär att betalningsskyldigheten övergår till mottagaren av transaktionen. De sektorer det gäller är tjänster avseende byggnader, tillhandahållande av personal för tjänster avseende byggnader, tillhandahållande av fast egendom som är undantagen från beskattning enligt artikel 13 B g och 13 B h, om tillhandahållaren eller leverantören valt att transaktionen skall beskattas enligt artikel 13 C b, samt leveranser av avfall, skrot och material för återvinning från vissa bearbetningstjänster. Medlemsstaterna kan på samma sätt använda mekanismen för omvänd betalningsskyldighet i vissa särskilda fall, när tillhandahållaren eller leverantören befinner sig i ekonomiska svårigheter och inte kan betala sina skulder, inklusive förpliktelser gentemot skattemyndigheterna. En medlemsstat kan använda sig av mekanismen för omvänd betalningsskyldighet efter samråd med mervärdesskattekommittén.

2.8

Enligt kommissionen finns det tio beslut om tillstånd till avvikelser enligt artikel 27 i det sjätte mervärdesskattedirektivet som täcks av förslaget och därför bör upphävas genom direktivet. Kommissionen anser också att det finns sju beslut om tillstånd till avvikelser som täcks av förslaget men inte behöver upphävas.

3.1

EESK stöder en förenkling av mervärdesskattesystemet på den gemensamma marknaden i linje med bestämmelserna i kommissionens förslag KOM(2000) 348 slutlig.

3.2

EESK instämmer i kommissionens uppfattning att man bör företa en rationalisering bland de särskilda åtgärderna för avvikelser från bestämmelserna i det sjätte mervärdesskattedirektivet, eftersom de gör det svårare för personer som bedriver gränsöverskridande handel att förstå skattesystemet. EESK stöder tanken på att ändra det sjätte mervärdesskattedirektivet för att göra det möjligt för alla medlemsstater att tillämpa vissa vanliga avvikelser.

3.3

EESK är av den uppfattningen att dessa ändringar i det sjätte mervärdesskattedirektivet, förutsatt att genomförandet i medlemsstaterna är korrekt, kommer att bli till ett verkningsfullt instrument i kampen mot problemet med skatteflykt och skatteundandragande.

3.4

I fråga om gruppering av företag, överlåtelse av rörelser enligt fortlevnadsprincipen och beskattning av investeringsguld som exempelvis används som råmaterial vid tillverkning av smycken har EESK inga invändningar mot kommissionens förslag, som är en logisk lösning på tidigare brister.

3.5

EESK håller med om att man i vissa fall, där det föreligger misstanke om skatteundandragande i form av övervärdering eller undervärdering av en transaktion, bör fastställa beskattningsunderlaget på grundval av marknadsvärdet. I praktiken kan det dock uppstå svårigheter när man skall bedöma om det föreligger en betydande avvikelse mellan transaktionens värde och marknadsvärdet, dels för att det inte finns någon tydlig definition av begreppet ”marknadsvärde”, som kan tolkas olika av olika aktörer, dels på grund av den otydliga definitionen av vad som menas med en ”betydande” avvikelse i värde. EESK befarar att bristen på tydlighet kan leda till osäkerhet bland företagen. Användningen av detta instrument i medlemsstaternas lagstiftning bör därför förenas med en tydlig definition av begreppet marknadsvärde och gränser för vad som menas med en betydande avvikelse.

3.6

När det gäller kapitaltjänster är EESK av samma uppfattning som kommissionen, nämligen att man bör förtydliga att bestämmelsen om justering av avdrag i fråga om investeringsvaror även gäller tjänster av samma slag.

3.7

Mekanismen för omvänd betalningsskyldighet är enligt EESK ett verktyg som kan behövas för att man skall kunna förhindra skatteundandragande. Särskilt lämplig är den i fall där tillhandahållaren eller leverantören befinner sig i ekonomiska svårigheter och det finns anledning att tvivla på dennes förmåga att fullgöra sina skattemässiga förpliktelser. Praktisk erfarenhet av den frivilliga mekanismen för omvänd betalningsskyldighet kan leda till förslag om ytterligare områden där den skulle kunna införas.

4.1

Förslaget till rådets direktiv är realistiskt och genomförbart och ligger i linje med det mål som kommissionen fastställde i sitt meddelande till rådet och Europaparlamentet av den 7 juni 2000, nämligen att rationalisera bland den stora mängd avvikelser från det sjätte mervärdesskattedirektivet som gäller för närvarande. EESK påminner dock om att en mer omfattande omarbetning av mervärdesskattelagstiftningen och en mer långtgående harmonisering av skattebestämmelserna skulle leda till att det gemensamma mervärdesskattesystemet blev ännu mer effektivt och enkelt.

4.2

Det bör påpekas att den alltför stora komplexiteten i de europeiska lagarna och direktiven rent allmänt gör det svårare att korrekt och tillräckligt snabbt genomföra och effektivt inskärpa dem i medlemsstaterna. Detta förslag är mot denna bakgrund, och förutsatt att det tillräckligt snabbt och korrekt genomförs i medlemsstaterna, ett steg åt rätt håll. EESK är av den uppfattningen att det bör åtföljas av ytterligare åtgärder för att förenkla det gemensamma mervärdesskattesystemet.