17.3.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 65/27

1.1

Schengenkonventionen, som har utformats i syfte att tillåta fri rörlighet för personer och varor, undertecknades år 1990 och började tillämpas år 1995. I Schengenkonventionen fastställs vilka myndigheter som har tillträde till Schengens informationssystem (SIS) samt för vilka ändamål uppgifterna i systemet får användas. Enligt den ursprungliga avtalstexten hade de myndigheter som ansvarar för registrering av fordon inte tillträde till SIS.

1.2

Den 21 augusti 2003 lade kommissionen fram ett förslag till förordning om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet vad gäller tillgången till Schengens informationssystem (SIS) för de enheter som ansvarar för att utfärda registreringsbevis för fordon i medlemsstaterna (1). Avsikten var att ge dessa enheter tillgång till SIS-uppgifter om stulna fordon och släpvagnar, stulna officiella blankodokument och utfärdade identitetshandlingar (pass, ID-kort, körkort) i syfte att kontrollera att fordon som anmäls för en andra registrering inte har stulits, bortförts eller på annat sätt försvunnit ur den rätta ägarens besittning, och att personer som ansöker om registreringsbevis inte använder sig av stulna identitets- eller registreringshandlingar.

1.3

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén avgav den 25 februari 2004 ett yttrande om förslaget (2). EESK instämde i kommissionens åsikt att tillgången till SIS borde utvidgas till att omfatta även nationella myndigheter som ansvarar för att utfärda och kontrollera registreringsbevis. Kommittén välkomnade också att man i förslaget beaktade det faktum att flera medlemsstater har privata enheter som ansvarar för fordonsregistreringen och att man därför föreslog att även dessa enheter, indirekt via någon av de offentliga myndigheter som har tillgång till SIS, skulle få tillgång till information som de behöver i sin verksamhet, förutsatt att dataskyddet kunde garanteras.

1.4

Som en följd av detta och av utvidgningen har det blivit uppenbart att andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) måste utvecklas så att de nya medlemsstaterna kan ansluta sig till systemet och så att Schengenområdet kan utvidgas till att omfatta även de nya medlemsstaterna.

1.5

Eftersom SIS II behöver en lämplig rättslig ram och med beaktande av att olika politikområden berörs har kommissionen lagt fram tre förslag: Det första förslaget rör fri rörlighet för personer, det andra polisiärt och rättsligt samarbete i straffrättsliga frågor medan det tredje förslaget kompletterar de två första förslagen och syftar till att ge de myndigheter som ansvarar för fordonsregistrering tillträde till SIS II.

1.6

EESK har nu rådfrågats beträffande det tredje förslaget, som utgör en nödvändig uppföljning av den ovannämnda tidigare förordningen (3), som antogs av rådet den 6 juli 2005.

2.1

Med sitt nya förslag vill kommissionen säkerställa samstämmigheten med de nya rättsliga instrumenten för inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II). Kommissionen konstaterar att det föreliggande förslaget har samma huvudsyfte som förslaget från augusti 2003, dvs. att stärka samarbetet mellan medlemsstaterna och med hjälp av ett effektivt informationsutbyte bekämpa bedrägeri och olaglig handel med stulna fordon. Kommissionen framhåller vidare att syftet är att se till att de enheter som ansvarar för att utfärda registreringsbevis för fordon har tillgång till samma SIS-uppgifter i SIS II som de har haft sedan juni 2005, då den föreslagna förordningen från 2003 trädde i kraft.

2.2

Frågan är fortfarande viktig eftersom för närvarande cirka 1,3 miljoner fordon årligen stjäls inom unionen, av vilka cirka 500 000 aldrig återfinns (4). Fordonsrelaterade brott är också knutna till andra brott, såsom olaglig handel, smuggling och terrorism (bilbomber).

2.3

EESK upprepar sitt stöd till kommissionens ståndpunkt att tillgången till SIS II bör utvidgas till att omfatta nationella myndigheter som ansvarar för att utfärda och kontrollera de dokument som nämns ovan i punkt 1.2. Dessutom bör privata enheter som ansvarar för fordonsregistrering få indirekt tillgång till information via någon av de offentliga myndigheter som har tillträde till SIS, förutsatt att dataskyddet kan garanteras. Det är särskilt viktigt att se till att det finns mekanismer som begränsar tillgången till annan information i systemet, som är reserverad för de myndigheter som fastställs i artikel 101 i Schengenkonventionen.

2.4

De allmänna och övriga kommentarer som ingår i EESK:s yttrande av den 25 februari 2004 bör fortfarande tas i beaktande. Vissa kommentarer förtjänar att betonas på nytt. EESK anser till exempel att förslaget främjar säkerheten och påskyndar rättsliga förfaranden. Det sporrar också medlemsstaterna att tillåta ökad fri rörlighet för fordon inom unionen. Det är dock viktigt att förslaget är förenligt med medlemsstaternas egna regler och bestämmelser. Vidare är det viktigt att medlemsstater som inte har undertecknat Schengenkonventionen får tillträde till systemet och att samarbetet med Interpol och Europol utvidgas i syfte att bekämpa handeln med stulna och bortförda fordon utanför de länder som har tillträde till SIS II. EESK vill också framhålla vikten av att sammanställa, behandla och offentliggöra statistik som rör denna typ av brott i syfte att förbättra bekämpningen av brotten.

3.1

Kommissionens förslag ligger helt i linje med rådets beslut av den 22 december 2004 om bekämpande av fordonsbrottslighet med gränsöverskridande verkningar (2204/919/EG) (5). I beslutet konstateras följande: ”Att de brottsbekämpande myndigheterna och fordonsregistreringsmyndigheterna samarbetar är av särskild vikt liksom också att berörda parter informeras.” I artikel 7 i beslutet konstateras vidare att de nationella fordonsregistreringsmyndigheterna skall informeras av de brottsbekämpande myndigheterna om ett fordon, som är under registrering, veterligen är stulet, och att tillgång till databaser i detta syfte skall ges med vederbörlig respekt för bestämmelserna i gemenskapslagstiftningen. EESK välkomnar att ståndpunkterna i rådets beslut nu har införlivats i kommissionens förslag.

3.2

Även om kommissionens förslag endast behandlar registreringsmyndigheternas tillgång till viss information i SIS II, vill EESK betona behovet av ett bredare samarbete för att bekämpa fordonsrelaterade brott. I artikel 4 i rådets beslut konstateras följande ”Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att i förekommande fall organisera regelbundna samråd mellan nationella behöriga myndigheter i enlighet med nationell lagstiftning och medlemsstaterna kan engagera företrädare för den privata sektorn (till exempel innehavare av privata register över eftersökta bilar, försäkringsväsendet och bilbranschen) i dessa samråd för att samordna informationen och stämma av sina respektive verksamheter på detta område.” Kommittén anser att kommissionen måste beakta dessa ståndpunkter i sin framtida kamp mot fordonsrelaterade brott.

3.3

Som ett exempel på dessa ståndpunkter vill EESK nämna Interpols tidigare projekt Stop Register Stolen Cars (StoreSto Car, senare kallat Vehicle Identification, Research and Analysis, VIRA 17). Syftet med detta projekt var att samla all information om bilar i en databas. Med hjälp av fordonets chassinummer (VIN) kunde man sedan få information om huruvida bilen anmälts stulen, registrerats, exporterats, importerats, tillverkats eller skrotats. En sådan databas utgör grunden för ett samarbete mellan brottsbekämpande myndigheter, registreringsmyndigheter, tullmyndigheter, biltillverkare och försäkringsbolag.

3.4

Vad gäller det föreliggande förslaget vill EESK också betona att det vanligen finns få möjligheter att konkret undersöka ett fordon för att fastställa dess identitet och avgöra om det har anmälts stulet. I många länder sker en besiktning i samband med att ett fordon registreras. Då ett fordon registreras finns det med andra ord möjlighet att kontrollera om fordonet är stulet. Därför är det viktigt att registreringsmyndigheterna får tillgång till verktyg som kan hjälpa dem att upptäcka om ett fordon är stulet, bortfört eller försvunnet.

3.5

Såsom konstateras i punkt 3.2 ovan behövs det ett effektivare samarbete för att man skall kunna bekämpa fordonsrelaterade brott. Ett annat tillfälle att fysiskt undersöka ett fordon är när fordonet exporteras eller importeras. Kommittén rekommenderar därför att tullmyndigheterna skall kontrollera samma uppgifter i SIS II som registreringsmyndigheterna både när fordon importeras och exporteras.

3.6

Då man undersöker ett fordon för att avgöra om det har anmälts stulet eller inte måste man också kunna fastställa fordonets identitet. Ett fordons identitet kan ofta fastställas med hjälp av dess chassinummer (VIN). Det är inte ovanligt att ett stulet fordons identitet förfalskas eller kopieras. Kommittén betonar att det är viktigt att man i framtiden utökar möjligheterna att identifiera ett fordon. Förslag om elektronisk fordonsidentifiering (EVI) och bättre märkning av reservdelar måste granskas och utvärderas noga.

3.7

Slutligen föreslår kommittén att ytterligare åtgärder vidtas så snart som möjligt för att utvidga förordningens tillämpningsområde. Kommissionens förslag, som syftar till att kontrollera om ett fordon är stulet, bortfört eller försvunnet, bör dessutom kombineras med möjligheten att återbörda fordonet till dess rätta ägare. Denna möjlighet varierar stort mellan de olika medlemsstaterna och är beroende av bestämmelserna om god tro i de olika länderna. I vissa länder är det möjligt att bli ägare till en stulen bil om man mottagit bilen i god tro, medan detta inte är fallet i andra länder. Dessutom måste möjligheterna att återbörda fordon som visat sig vara stulna undersökas och utvärderas.