20.5.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 120/76

1.1

Med Amsterdamfördraget infördes i gemenskapspolitiken en ny pelare som bygger på skapandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i Europa, och som omfattar kontroll av yttre gränser, visering, asyl och invandring.

1.2

I oktober 1999 lade Europeiska rådet i Tammerfors fram ett antal förslag om en gemensam invandrings- och asylpolitik i EU.

1.3

Ett av förslagen från Tammerfors är att medlemsstaternas gränskontrollmyndigheter skall stärka sitt samarbete och tekniskt bistå varandra. Förslaget upprepades vid Europeiska rådets möten i Sevilla (2002) och Thessaloniki (2003).

2.1

Argoprogrammet främjar administrativt samarbete om yttre gränser, visering, asyl och invandring. Det antogs av rådet den 13 juni 2002, samma dag som rådet antog en plan för förvaltning av EU-medlemsstaternas yttre gränser.

2.2

Programmets mål är att främja samarbete och enhetlig tillämpning av EU:s lagstiftning, effektivisera tillämpningen av gemenskapsbestämmelserna, säkerställa att gemenskapsdimensionen beaktas när verksamheten organiseras och främja insyn i de åtgärder som vidtas.

2.3

För att uppnå dessa mål har man tagit fasta på fyra konkreta åtgärdsområden: yttre gränser, visering, asyl och invandring.

2.4

Målet för de yttre gränserna är att införa kontroller i enlighet med EU:s bestämmelser, särskilt Schengenregelverket, harmonisera instruktionerna för övervakning och skydd av gränserna samt öka instrumentens effektivitet.

2.5

På viseringsområdet är avsikten att handläggningsförfarandena skall vara anpassade till EU:s lagstiftning: enhetliga kontroll- och säkerhetsåtgärder vid viseringar samt harmonisering av ansökningsförfarandena och ansökningskraven och av undantag från det allmänna viseringssystemet. Samtidigt skall man förstärka det konsulära samarbetet.

2.6

På asylområdet skall man främja ett gemensamt system med målet att utforma enhetliga villkor för flyktingstatus, mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan och harmonisera de nationella lagstiftningarna genom att införa miniminormer för mottagande av asylsökande.

2.7

Syftet på invandringsområdet är att utforma gemensam lagstiftning för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse samt en europeisk stadga för varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare. Det handlar om att öppna lagliga kanaler för ekonomisk invandring och bekämpa olaglig invandring.

2.8

I Sevilla begärde Europeiska rådet att kommissionen skulle göra en undersökning om den finansiella ansvarsfördelningen vid förvaltningen av de yttre gränserna. Kommissionen bedömer att en lämplig lösning måste anstå i väntan på den nya budgetplanen 2006. Kommissionen anser därför att förslaget om ändring av Argoprogrammet har en tillfällig karaktär till dess att man antar den nya framtida budgetplanen.

2.9

I sin utvärdering av Argoprogrammets första år (2003) bekräftade kommissionen att programmet är underutnyttjat. Mindre än 50 % av de tillgängliga budgetmedlen har utnyttjats, vilket främst beror på svårigheterna för nationella administrationer att i samarbete med andra medlemsstater utforma den typ av projekt som programmet främjar och finansierar.

2.10

Genom denna ändring av Argoprogrammet skall således också nationella projekt avseende de yttre gränserna kunna få bidrag för att kompensera för strukturella brister som har konstaterats vid vissa strategiskt viktiga gränsavsnitt. Dessa identifieras på grundval av objektiva kriterier (riskbedömning) vilka fastställs i det årliga arbetsprogram som kommissionen utarbetar efter överenskommelse med Argokommittén.

2.11

Argoprogrammet kommer att få ett budgetanslag på 46,1 miljoner euro fram till 2006, varav 21,3 miljoner 2004.

2.12

Gemenskapens intressen garanteras i artiklarna 62, 63 och 66 i fördraget och av Schengenregelverket. Förenade kungariket och Irland kommer att anta ett motsvarande beslut inom ramen för fördraget.

3.1

EESK ser det som lämpligt att ändra Argoprogrammet så att det också kan finansiera nationella projekt som avser yttre gränser. Kommittén framhåller dock att man på förslag av kommissionen bör enas om projektens strategiska karaktär inom Argokommittén utifrån en riskbedömning baserad på objektiva kriterier som har fastställts av majoriteten av medlemsstaterna.

3.2

Svårigheterna för de nationella myndigheterna att samarbeta inom Argoprogrammet har visat att medlemsstaternas samarbete vid förvaltningen av de yttre gränserna är otillräckligt.

3.3

EESK anser att man i framtiden inte bara måste utöka det administrativa samarbetet utan också bygga upp ett solidariskt EU-system i frågor som rör yttre gränser, visering, asyl och invandring inom ramen för en gemensam politik. Budgetplanen bör ta hänsyn till denna målsättning från och med 2007.

3.4

EESK kan inte förstå varför inrättandet av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa samarbetet vid de yttre gränserna har försenats och stött på problem inom rådet (1).

3.5

EESK kräver att myndigheterna vid administrativt samarbete om yttre gränser, visering, asyl och invandring garanterar att alla personer behandlas humant och värdigt i enlighet med EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och internationella konventioner om mänskliga rättigheter.

3.6

EESK framförde i sitt yttrande (2) om förordningen om en europeisk byrå för de yttre gränserna följande synpunkter, som också är giltiga i föreliggande yttrande:

3.6.1

”EESK anser att effektiva gränskontroller måste vara förenliga med respekt för asylrätten. Många personer som behöver skydd tar sig till EU:s yttre gränser via illegala kanaler. Myndigheterna måste garantera att dessa personer kan lämna in sin asylansökan och att den utreds i enlighet med internationella avtal och lagstiftningen i EU och medlemsstaterna. Så länge de administrativa och rättsliga förfarandena inte är slutförda får de asylsökande inte utvisas utan de måste få det skydd som krävs.

3.6.2

De bristfälliga gränskontrollerna utnyttjas ofta av kriminella nätverk som smugglar människor och som inte drar sig för att utsätta människor för allvarliga risker för att öka sina illegala vinster. EESK framhöll i sitt yttrande om ’tillfälligt uppehållstillstånd för offer för medhjälp till olaglig invandring och människohandel’ (3) att myndigheterna måste skydda offren med samma energi som de bekämpar kriminella nätverk som smugglar och exploaterar människor. Skyddet bör särskilt gälla de mest utsatta, däribland minderåriga och offer för människohandel och sexuellt utnyttjande.

3.6.3

EESK har i tidigare yttranden påpekat att en effektiv förvaltning av de yttre gränserna kräver ett intensivt samarbete mellan medlemsstaternas myndigheter i gränsområdena och med myndigheterna i ursprungs- och transitländerna via sambandspersoner.”