(1)

Covid-19-pandemin slår hårt mot människor, företag, hälso- och sjukvårdssystem och medlemsstaternas ekonomier och finansiella system. I sitt meddelande av den 27 maj 2020 med titeln EU vid ett vägskäl – bygga upp och bygga nytt för nästa generation betonade kommissionen att likviditet och tillgång till finansiering kommer att vara en fortsatt utmaning. Det är därför av största vikt att stödja återhämtningen från den allvarliga ekonomiska chock som covid-19-pandemin har orsakat genom begränsade, riktade ändringar av befintlig unionsrätt avseende finansiella tjänster. Det övergripande syftet med de ändringarna bör därför vara att undanröja onödig byråkrati och införa noggrant avvägda åtgärder som anses effektiva i syfte att mildra den ekonomiska turbulensen. Ändringarna bör inte leda till ökade administrativa bördor för sektorn och bör lämna komplexa lagstiftningsfrågor för att lösas under den planerade översynen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU (3). Ändringarna utgör ett åtgärdspaket och antas under namnet Åtgärdspaketet för kapitalmarknadernas återhämtning.

(2)

Direktiv 2014/65/EU antogs 2014 med anledning av den finanskris som bröt ut 2007 och 2008. Det direktivet har stärkt unionens finansiella system avsevärt och garanterat ett starkt investerarskydd i hela unionen. Ytterligare ansträngningar skulle kunna övervägas för att göra reglerna mindre komplexa, sänka värdepappersföretagens efterlevnadskostnader och undanröja snedvridningar av konkurrensen, förutsatt att investerarskyddet samtidigt beaktas i tillräcklig grad.

(3)

När det gäller de krav som skulle skydda investerare har direktiv 2014/65/EU inte helt uppnått sitt mål att anta åtgärder som tar tillräcklig hänsyn till kännetecknen för varje investerarkategori, dvs. icke-professionella kunder, professionella kunder och godtagbara motparter. En del av kraven har inte alltid stärkt investerarskyddet utan ibland tvärtom försvårat ett smidigt genomförande av investeringsbeslut. Vissa krav i direktiv 2014/65/EU bör därför ändras för att underlätta tillhandahållandet av investeringstjänster och utförandet av investeringsverksamhet, och de ändringarna bör göras på ett balanserat sätt som skyddar investerarna fullt ut.

(4)

Utfärdandet av obligationer är avgörande för att anskaffa kapital och övervinna covid-19-krisen. Produktstyrningskrav kan hålla tillbaka försäljning av obligationer. Obligationer utan andra inbäddade derivat än en make-whole-klausul anses allmänt vara säkra och enkla produkter som är godtagbara för icke-professionella kunder. Vid förtida lösen av en obligation, skyddar en obligation utan andra inbäddade derivat än en make-whole-klausul investerare mot förluster genom att säkerställa att dessa investerare får en utbetalning motsvarande summan av nettonuvärdet av de återstående kupongbetalningarna och huvudbeloppet av den obligation som de skulle ha fått om obligationen inte hade lösts. Produktstyrningskrav bör därför upphöra att tillämpas på obligationer utan andra inbäddade derivat än sådana make-whole-klausuler. Godtagbara motparter anses dessutom ha tillräcklig kunskap om finansiella instrument. Det är därför motiverat att undanta godtagbara motparter från de produktstyrningskrav som är tillämpliga på finansiella instrument som uteslutande marknadsförs eller distribueras till dem.

(5)

Både uppmaningen från Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (Esma), inrättad genom Europaparlaments och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (4), att inkomma med synpunkter på effekterna av incitament och krav på information om kostnader och avgifter i direktiv 2014/65/EU och kommissionens offentliga samråd bekräftade att professionella kunder och godtagbara motparter inte behöver standardiserad och obligatorisk kostnadsinformation eftersom de redan får nödvändig information när de förhandlar med sin tjänsteleverantör. Den information som ges till professionella kunder och godtagbara motparter är skräddarsydd till deras behov och ofta mer detaljerad. Tjänster som tillhandahålls professionella kunder och godtagbara motparter bör därför undantas från kraven på information om kostnader och avgifter, utom i samband med investeringsrådgivning eller portföljförvaltning, eftersom professionella kunder som ingår ett avtalsförhållande om investeringsrådgivning eller portföljförvaltning inte nödvändigtvis har tillräcklig sakkunskap eller kännedom för att sådana tjänster ska undantas från de kraven.

(6)

Värdepappersföretag är för närvarande skyldiga att göra en kostnads-nyttoanalys i samband med viss portföljverksamhet om det är fråga om byten mellan finansiella instrument under ett pågående avtalsförhållande med en kund. Det betyder att värdepappersföretag är skyldiga att inhämta nödvändig information från sina kunder och måste påvisa att nyttan med ett sådant byte är större än kostnaden. Eftersom det förfarandet är överdrivet betungande när det gäller professionella kunder, som tenderar att göra byten ofta, bör tjänster som tillhandahålls dem undantas från det kravet. Professionella kunder skulle dock bibehålla möjligheten att välja. Eftersom icke-professionella kunder behöver ett starkt skydd bör det undantaget begränsas till tjänster som tillhandahålls professionella kunder.

(7)

Kunder som har ett pågående avtalsförhållande med ett värdepappersföretag får obligatoriska tjänsterapporter med jämna mellanrum eller baserat på utlösningsmekanismer. Vare sig värdepappersföretagen, deras professionella kunder eller godtagbara motparter anser att dessa tjänsterapporter är meningsfulla. Rapporterna har framför allt inte varit till någon nytta för professionella kunder och godtagbara motparter på extremt volatila marknader, eftersom rapporterna då är många och sammanställs ofta. Professionella kunder och godtagbara motparter reagerar ofta på dessa tjänsterapporter genom att antingen inte läsa dem alls eller genom att fatta snabba investeringsbeslut i stället för att fortsätta med en långsiktig investeringsstrategi. Godtagbara motparter bör därför inte längre få obligatoriska tjänsterapporter. Professionella kunder bör inte heller längre få sådana tjänsterapporter, men de bör ha möjlighet att välja att få dem.

(8)

Direkt efter covid-19-pandemin måste emittenter, och särskilt små och medelstora börsnoterade företag, stödjas av starka kapitalmarknader. Investeringsanalys av små och medelstora börsnoterade företag är avgörande för att hjälpa emittenter att komma i kontakt med investerare. Denna investeringsanalys ökar emittenternas synlighet och säkerställer därmed en tillräcklig investerings- och likviditetsnivå. Värdepappersföretag bör tillåtas att göra en sammantagen betalning för tillhandahållande av investeringsanalys och utförandetjänster förutsatt att vissa villkor är uppfyllda. Ett av villkoren bör vara att investeringsanalysen gäller emittenter vars börsvärde inte översteg 1 miljard EUR, uttryckt i årens slutkurser, under de 36 månader som föregick tillhandahållandet av investeringsanalysen. Det kravet avseende börsvärdet bör tolkas så att det omfattar både börsnoterade företag och onoterade företag under förutsättning att balansräkningsposten för eget kapital för onoterade företag inte översteg tröskelvärdet 1 miljard EUR. Det bör också noteras att nyligen börsnoterade och onoterade företag som har varit etablerade i mindre än 36 månader omfattas av tillämpningsområdet så länge de kan visa att deras börsvärde inte översteg tröskelvärdet på 1 miljard EUR uttryckt i årens slutkurser sedan börsnoteringen, eller uttryckt som eget kapital för de räkenskapsår då de inte är eller var börsnoterade. För att säkerställa att nyetablerade företag som funnits i mindre än tolv månader på samma sätt ska kunna omfattas av undantaget är det tillräckligt att de inte överskridit tröskelvärdet på 1 miljard EUR sedan dagen för deras etablering.

(9)

Genom direktiv 2014/65/EU infördes krav på rapportering för handelsplatser, systematiska internhandlare och andra utförandeplatser om hur order har utförts på de för kunden mest fördelaktiga villkoren. De därav följande tekniska rapporterna innehåller stora mängder detaljerad kvantitativ information om handelsplatsen, det finansiella instrumentet, pris, kostnader och sannolikhet för utförande. Få läser dem, vilket framgår av det mycket låga antalet visningar på handelsplatsers, systematiska internhandlares och andra utförandeplatsers webbplatser. Eftersom de inte gör det möjligt för investerare och andra användare att göra några meningsfulla jämförelser utifrån uppgifterna i rapporterna bör kravet på offentliggörande av dessa rapporter tillfälligt upphävas.

(10)

För att underlätta kommunikation mellan värdepappersföretag och deras kunder, och därmed underlätta själva investeringsprocessen, bör investeringsinformation inte längre lämnas på papper utan som standardalternativ lämnas elektroniskt. Icke-professionella kunder bör dock kunna begära att få informationen på papper.

(11)

Enligt direktiv 2014/65/EU kan personer som yrkesmässigt bedriver handel med råvaruderivat eller utsläppsrätter eller derivat av dessa utnyttja ett undantag från kravet på att inhämta auktorisation som värdepappersföretag om deras handelsverksamhet är en sidoverksamhet till deras huvudsakliga verksamhet. För närvarande är personer som ansöker om ett undantag för sidoverksamhetsskyldiga att årligen underrätta den relevanta behöriga myndigheten om att de utnyttjar detta undantag och lämna de uppgifter som är nödvändiga för de två kvantitativa tester som avgör om deras handelsverksamhet är en sidoverksamhet till deras huvudsakliga verksamhet. I det första testet jämförs storleken på ett företags spekulativa handelsverksamhet med den totala handelsverksamheten i unionen på grundval av olika tillgångsklasser. I det andra testet jämförs storleken på den spekulativa handelsverksamheten i alla tillgångsklasser med enhetens totala handelsverksamhet med finansiella instrument på koncernnivå. Det finns en alternativ form för det andra testet, som består i att jämföra det uppskattade kapital som används för den spekulativa handelsverksamheten med det faktiska kapital som används på koncernnivå för den huvudsakliga verksamheten. För fastställande av när en verksamhet ska anses vara en sidoverksamhet bör behöriga myndigheter kunna grunda sig på en kombination av kvantitativa och kvalitativa faktorer, med förbehåll för tydligt definierade villkor. Kommissionen bör ges befogenhet att ge vägledning om under vilka omständigheter nationella myndigheter kan tillämpa en metod som kombinerar kvantitativa och kvalitativa tröskelkriterier samt utarbeta en delegerad akt om kriterierna. Personer som kan omfattas av undantaget för sidoverksamhet, inbegripet marknadsgaranter, är de som handlar för egen räkning eller de som tillhandahåller andra investeringstjänster än handel för egen räkning med råvaruderivat eller utsläppsrätter eller derivat av dessa till kunder eller leverantörer i sin huvudsakliga verksamhet. Undantaget bör omfatta vart och ett av dessa fall, individuellt och aggregerat, om det är en sidoverksamhet till deras huvudsakliga verksamhet, betraktat på koncernnivå. Undantaget för sidoverksamhet bör inte kunna omfatta personer som tillämpar en teknik för algoritmisk högfrekvenshandel eller ingår i en koncern vars huvudsakliga verksamhet är tillhandahållande av investeringstjänster eller bankverksamhet, eller som agerar som marknadsgarant för råvaruderivat.

(12)

Behöriga myndigheter måste för närvarande fastställa och tillämpa gränser avseende storleken på den nettoposition som en person kan inneha vid alla tidpunkter i råvaruderivat som handlas på handelsplatser och i ekonomiskt likvärdiga OTC-kontrakt (EEOTC-kontrakt). Eftersom reglerna om positionslimiter har visat sig vara ogynnsamma för utvecklingen av nya råvarumarknader bör framväxande råvarumarknader inte omfattas av reglerna om positionslimiter. I stället bör positionslimiterna endast gälla kritiska eller signifikanta råvaruderivat som handlas på handelsplatser och deras EEOTC-kontrakt. Kritiska eller signifikanta derivat är råvaruderivat med öppna kontrakt om minst 300 000 poster i genomsnitt under en period av ett år. På grund av den avgörande betydelse som jordbruksråvaror har för medborgare kommer jordbruksråvaruderivat och deras EEOTC-kontrakt även i fortsättningen att omfattas av de nuvarande reglerna om positionslimiter.

(13)

Direktiv 2014/65/EU tillåter inte risksäkringsundantag för finansiella enheter. Flera huvudsakligen kommersiella koncerner som har inrättat en finansiell enhet för sina handelsändamål har befunnit sig i en situation där deras finansiella enhet inte kunnat bedriva all handel för koncernen eftersom den inte kunde omfattas av risksäkringsundantaget. Ett snävt definierat risksäkringsundantag bör därför införas för finansiella enheter. Detta risksäkringsundantag bör vara tillgängligt om en person inom en huvudsakligen kommersiell koncern har registrerats som ett värdepappersföretag och bedriver handel för koncernens räkning. För att begränsa risksäkringsundantaget till finansiella enheter som bedriver handel för icke-finansiella enheters räkning i en huvudsakligen kommersiell koncern, bör undantaget endast gälla för de positioner som innehas av en sådan finansiell enhet och som på ett objektivt mätbart sätt minskar de risker som står i direkt samband med koncernens icke-finansiella enheters kommersiella verksamhet.

(14)

Även i likvida kontrakt brukar normalt bara ett begränsat antal marknadsaktörer fungera som marknadsgaranter på råvarumarknaderna. När dessa marknadsaktörer måste tillämpa positionslimiter kan de inte vara lika effektiva som marknadsgaranter. Ett undantag från reglerna om positionslimiter bör därför införas för finansiella och icke-finansiella motparter för positioner som härrör från transaktioner som genomförs för att fullgöra skyldigheter att tillhandahålla likviditet.

(15)

Ändringarna avseende reglerna om positionslimiter syftar till att stödja utvecklingen av nya energikontrakt, och inte till att lätta på ordningen för jordbruksråvaruderivat.

(16)

De nuvarande reglerna om positionslimiter tar inte heller hänsyn till de unika egenskaperna hos värdepapperiserade derivat. Värdepapperiserade derivat omfattas av definitionen av överlåtbara värdepapper i artikel 4.1.44 c i direktiv 2014/65/EU. Marknaden för värdepapperiserade derivat kännetecknas av många olika emissioner, där var och en som registrerats hos värdepapperscentralen för en viss storlek och en eventuell ökning följer ett särskilt förfarande som vederbörligen godkänts av den relevanta behöriga myndigheten. Det står i motsats till råvaruderivatkontrakt, där beloppet för öppna kontrakt och därmed en positions storlek är potentiellt obegränsad. Vid tidpunkten för emissionen innehar emittenten eller den mellanhand som ansvarar för distributionen av emissionen 100 % av emissionen, vilket gör att tillämpningen av regler om positionslimiter kan ifrågasättas. Dessutom innehas de flesta värdepapperiserade derivat ytterst av ett stort antal icke-professionella investerare, vilket inte medför samma risk för missbruk av en dominerande ställning eller avseende ordnade prissättnings- och avvecklingsvillkor som vid råvaruderivatkontrakt. Dessutom är begreppet spotmånad och andra månader, för vilka positionslimiter ska fastställas enligt artikel 57.3 i direktiv 2014/65/EU, inte tillämpligt på värdepapperiserade derivat. Värdepapperiserade derivat bör därför undantas från tillämpningen av positionslimiter och rapporteringskrav.

(17)

Sedan direktiv 2014/65/EU trädde i kraft har inga råvaruderivatkontrakt identifierats som samma kontrakt. På grund av begreppet samma råvaruderivat i det direktivet är beräkningsmetoden för att fastställa positionslimiten för övriga månader till nackdel för handelsplatser med en mindre likvid marknad när handelsplatser konkurrerar med råvaruderivat baserade på samma underliggande tillgång och med samma egenskaper. Hänvisningen till ”samma kontrakt” i direktiv 2014/65/EU bör därför utgå. Behöriga myndigheter bör kunna enas om att de råvaruderivat som handlas på deras respektive handelsplatser baseras på samma underliggande tillgång och har samma egenskaper, och i så fall bör den centrala behöriga myndigheten i den mening som avses i artikel 57.6 första stycket i direktiv 2014/65/EU fastställa positionslimiten.

(18)

Det finns stora skillnader mellan hur handelsplatser i unionen hanterar positioner. Positionshanteringskontroller bör därför skärpas där det behövs.

(19)

För att säkerställa den fortsatta utvecklingen av eurodenominerade råvarumarknader i unionen bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen när det gäller allt följande: förfarandet för hur personer kan ansöka om ett undantag för positioner som är ett resultat av transaktioner som genomförts för att fullgöra skyldigheter att tillhandahålla likviditet; förfarandet för hur en finansiell enhet som ingår i en huvudsakligen kommersiell koncern kan ansöka om ett risksäkringsundantag för positioner som den finansiella enheten innehar och som på ett objektivt mätbart sätt minskar de risker som står i direkt samband med den kommersiella verksamheten hos de icke-finansiella enheterna inom den huvudsakligen kommersiella koncernen; förtydligandet av innehållet i positionshanteringskontroller; samt utarbetande av kriterier för fastställande av när en verksamhet ska betraktas som en sidoverksamhet till den huvudsakliga verksamheten på koncernnivå. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (5). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelsen av delegerade akter.

(20)

EU:s system för handel med utsläppsrätter (ETS) är unionens flaggskeppspolitik för att fasa ut fossila bränslen i ekonomin i linje med den europeiska gröna given. Handeln med utsläppsrätter och derivat av utsläppsrätter omfattas av direktiv 2014/65/EU och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 (6) och är en viktig del av unionens koldioxidmarknad. Undantaget för sidoverksamhet enligt direktiv 2014/65/EU gör det möjligt för vissa marknadsaktörer att vara verksamma på marknaderna för utsläppsrätter utan att vara auktoriserade som värdepappersföretag, förutsatt att vissa villkor är uppfyllda. Med tanke på hur viktigt det är med finansmarknader som är ordnade och välreglerade och står under tillsyn, utsläppshandelssystemets stora betydelse för uppnåendet av unionens hållbarhetsmål, samt den roll väl fungerande sekundärmarknader för utsläppsrätter har för att stödja utsläppshandelssystemets funktion, är det mycket viktigt att undantaget för sidoverksamhet har en utformning som bidrar till dessa mål. Detta är särskilt relevant när handeln med utsläppsrätter sker på handelsplatser i tredjeländer. För att säkerställa skyddet av unionens finansiella stabilitet, marknadsintegritet, investerarskydd och lika spelregler, samt säkerställa att utsläppshandelssystemet fortsätter att fungera på ett transparent och robust sätt för att säkerställa kostnadseffektiva utsläppsminskningar, bör kommissionen övervaka den fortsatta utvecklingen av handeln med utsläppsrätter och derivat av dessa i unionen och tredjeländer, bedöma hur undantaget för sidoverksamhet påverkar utsläppshandelssystemet, och om nödvändigt föreslå lämpliga ändringar vad gäller räckvidden och tillämpningen av undantaget för sidoverksamhet.

(21)

För att skapa ytterligare rättslig klarhet, undvika en onödig administrativ börda för medlemsstaterna och säkerställa en enhetlig rättslig ram för värdepappersföretag, som kommer att omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2034 (7) från och med den 26 juni 2021, är det lämpligt att senarelägga datumet för införlivande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878 (8) när det gäller de åtgärder som är tillämpliga på värdepappersföretag. För en konsekvent tillämpning av den rättsliga ram som är tillämplig på värdepappersföretag enligt artikel 67 i direktiv (EU) 2019/2034 bör tidsfristen för införlivande av direktiv (EU) 2019/878 med avseende på värdepappersföretag därför förlängas till och med den 26 juni 2021.

(22)

För att säkerställa att de mål som eftersträvas genom ändringarna av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (9) och (EU) 2019/878 uppnås, och i synnerhet för att undvika eventuella störande effekter för medlemsstaterna, bör ändringarna tillämpas från och med den 28 december 2020. Genom att föreskriva retroaktiv tillämpning av ändringarna beaktas berörda personers berättigade förväntningar, eftersom den särskilda åtgärden inte gör något intrång på ekonomiska aktörers eller enskildas rättigheter och skyldigheter.

(23)

Direktiven 2013/36/EU, 2014/65/EU och (EU) 2019/878 bör därför ändras i enlighet med detta.

(24)

Detta ändringsdirektiv syftar till att komplettera den nuvarande unionsrätten och dess mål kan därför bättre uppnås på unionsnivå snarare än genom olika nationella initiativ. Finansmarknader är till sin karaktär gränsöverskridande och blir det i allt högre grad. På grund av denna integration skulle isolerade nationella insatser vara mycket mindre effektiva och leda till fragmentering av marknaderna, med tillsynsarbitrage och snedvridning av konkurrensen som följd.

(25)

Eftersom målet med denna förordning, nämligen att förbättra befintlig unionsrätt som säkerställer enhetliga och lämpliga krav för värdepappersföretag i hela unionen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan snarare, på grund av dess omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(26)

I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument (10), har medlemsstaterna åtagit sig att, när det är motiverat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Lagstiftaren anser att det är motiverat att sådana dokument översänds avseende detta direktiv.

(27)

Mot bakgrund av behovet av att införa riktade åtgärder för att stödja den ekonomiska återhämtningen från covid-19-krisen så snart som möjligt, bör detta direktiv av brådskande skäl träda i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.