24.12.2004

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 379/83

---

RÅDETS BESLUT

av den 29 november 2004

om undertecknande av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Furstendömet Lichtenstein om åtgärder likvärdiga med dem som föreskrivs i rådets direktiv 2003/48/EG om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar, och om godkännande och undertecknande av det tillhörande samförståndsavtalet

(2004/897/EG)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 94 jämförd med artikel 300.2 första stycket,

med beaktande av kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1)

Den 16 oktober 2001 bemyndigade rådet kommissionen att förhandla med Furstendömet Lichtenstein om ett lämpligt avtal för att se till att Lichtenstein inför åtgärder som är likvärdiga med de åtgärder som tillämpas inom gemenskapen i syfte att sörja för en effektiv beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar.

(2)	Texten till det avtal som är resultatet av förhandlingarna överensstämmer med de förhandlingsdirektiv som antagits av rådet. Texten åtföljs av ett samförståndsavtal mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater och Furstendömet Lichtenstein,

(3)	Med förbehåll för att det senare ingås ett beslut om ingående av avtalet bör de två dokument som paraferades den 30 juli 2004 undertecknas och rådets godkännande av samförståndsavtalet bekräftas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Med förbehåll för att det senare ingås ett beslut om ingående av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Furstendömet Lichtenstein om åtgärder likvärdiga med de som föreskrivs i rådets direktiv 2003/48/EG om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar bemyndigas rådets ordförande att utse de personer som skall ha rätt att med för Europeiska gemenskapen bindande verkan underteckna avtalet och det tillhörande samförståndsavtalet samt de skrivelser från Europeiska gemenskapen som skall utväxlas i enlighet med artikel 21.2 i avtalet och sista stycket i samförståndsavtalet.

Samförståndsavtalet godkänns av rådet.

Texterna till avtalet och samförståndsavtalet åtföljer detta beslut.

Artikel 2

Detta beslut skall offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

---

AVTAL

mellan Europeiska gemenskapen och Furstendömet Liechtenstein om åtgärder likvärdiga med dem som föreskrivs i rådets direktiv 2003/48/EG om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar

EUROPEISKA GEMENSKAPEN, nedan kallad ”gemenskapen”,

och

FURSTENDÖMET LIECHTENSTEIN, nedan kallat ”Liechtenstein”,

eller antingen ”avtalsslutande part” eller ”avtalsslutande parter”, beroende på sammanhanget,

som på nytt bekräftar sitt gemensamma intresse av att vidareutveckla de nära banden mellan gemenskapen och Liechtenstein,

HAR ENATS OM ATT INGÅ FÖLJANDE AVTAL.

Artikel 1

Liechtensteinska betalningsombuds innehållande av särskild källskatt

1.   Särskild källskatt skall innehållas på de räntebetalningar till i artikel 4 avsedda faktiska betalningsmottagare med hemvist i en medlemsstat i Europeiska Unionen, nedan kallad ”medlemsstaten”, som görs av ett betalningsombud som är etablerat inom Liechtensteins territorium, om inte annat följer av artikel 2. Skattesatsen skall uppgå till 15 % under de tre första åren från och med den dag då detta avtal börjar tillämpas, 20 % under de tre därpå följande åren och 35 % därefter.

2.   Liechtenstein skall vidta nödvändiga åtgärder för att se till att betalningsombud etablerade inom Liechtensteins territorium utför de uppgifter som krävs för genomförandet av detta avtal och skall i synnerhet införa bestämmelser om förfaranden och påföljder.

Artikel 2

Frivilligt utlämnande av uppgifter

1.   Liechtenstein skall införa ett förfarande som gör det möjligt för den faktiska betalningsmottagaren enligt definitionen i artikel 4 att undvika den särskilda källskatt som avses i artikel 1 genom att uttryckligen bemyndiga sitt betalningsombud i Liechtenstein att anmäla räntebetalningarna till den behöriga myndigheten i den medlemsstaten. Ett sådant bemyndigande skall gälla betalningsombudets samtliga räntebetalningar till den faktiska betalningsmottagaren.

2.   De uppgifter som betalningsombudet skall lämna i fall av ett uttryckligt bemyndigande från den faktiska betalningsmottagaren skall åtminstone innefatta följande:

a)	Den faktiska betalningsmottagarens identitet och hemvist, fastställda i enlighet med artikel 5.

b)	Betalningsombudets namn och adress.

c)	Den faktiska betalningsmottagarens kontonummer eller, om sådant saknas, den räntebärande fordrans identifieringsnummer.

d)	Räntebetalningens belopp, beräknat i enlighet med artikel 3.

3.   Den behöriga myndigheten i Liechtenstein skall vidarebefordra de uppgifter som avses i punkt 2 till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den faktiska betalningsmottagaren har hemvist. Uppgifterna skall vidarebefordras automatiskt och minst en gång om året, inom sex månader efter beskattningsårets utgång i Liechtenstein, och avse alla räntebetalningar gjorda under det året.

4.   Om den faktiska betalningsmottagaren väljer förfarandet för frivilligt utlämnande av uppgifter eller på något annat sätt deklarerar sina ränteinkomster från ett liechtensteinskt betalningsombud till skattemyndigheterna i den medlemsstat där han har hemvist, skall de berörda ränteinkomsterna beskattas i den medlemsstaten enligt samma skattesatser som gäller för liknande inkomster i den staten.

Artikel 3

Bedömningsgrund för innehållande av den särskilda källskatten

1.   Betalningsombudet skall innehålla särskild källskatt i enlighet med artikel 1.1 enligt följande:

a)	När det gäller räntebetalningar enligt artikel 7.1 a: på bruttobeloppet av den betalda eller krediterade räntan.

b)	När det gäller räntebetalningar enligt artikel 7.1 b eller d: på det ränte- eller intäktsbelopp som avses i artikel 7.1 b eller d.

c)	När det gäller räntebetalningar enligt artikel 7.1 c: på det räntebelopp som avses i det ledet.

2.   Vid tillämpning av punkt 1 skall den särskilda källskatten dras av i proportion till den tid som den faktiska betalningsmottagaren innehaft fordran. Om betalningsombudet inte kan fastställa den tiden på grundval av de uppgifter ombudet erhållit, skall ombudet anse att den faktiska betalningsmottagaren innehaft fordran så länge som den har existerat, om inte den faktiska betalningsmottagaren lägger fram bevis för tidpunkten för förvärvet.

3.   Andra skatter och innehållna belopp än den särskilda källskatt som avses i detta avtal skall, om de avser samma räntebetalning, krediteras mot beloppet för den särskilda källskatt som beräknats i enlighet med denna artikel. Detta gäller i synnerhet den så kallade Liechtenstein Couponsteuer på 4 %.

Artikel 4

Definition av uttrycket faktisk betalningsmottagare

1.   I detta avtal avses med ”faktisk betalningsmottagare” varje fysisk person som tar emot en räntebetalning eller varje fysisk person för vilken en räntebetalning ombesörjs, såvida inte denna person kan lägga fram bevis för att betalningen inte har tagits emot eller ombesörjts för hans eller hennes egen räkning. En fysisk person skall inte anses vara den faktiska betalningsmottagaren om han eller hon

a)	agerar som betalningsombud enligt artikel 6, eller

b)	handlar på uppdrag av en juridisk person, en investeringsfond eller ett jämförbart eller motsvarande organ för kollektiva investeringar i värdepapper, eller

c)	handlar på uppdrag av en annan fysisk person som är den faktiska betalningsmottagaren och som för betalningsombudet uppger sin identitet och hemviststat.

2.   Om ett betalningsombud innehar uppgifter som tyder på att en fysisk person som mottar en räntebetalning eller för vilken en räntebetalning ombesörjs kanske inte är den faktiska betalningsmottagaren, skall ombudet vidta rimliga åtgärder för att fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet. Om betalningsombudet inte kan fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet skall ombudet betrakta den fysiska personen som den faktiska betalningsmottagaren.

Artikel 5

Den faktiska betalningsmottagarens identitet och hemvist

I syfte att fastställa identitet och hemvist för den faktiska betalningsmottagaren enligt definitionen i artikel 4 skall betalningsombudet bevara uppgifter om för och efternamn, adress och hemvist i enlighet med den liechtensteinska lagstiftningen om bekämpning av penningtvätt. När det gäller avtalsförbindelser som upprättats eller, i avsaknad av avtalsförbindelser, transaktioner som utförts den 1 januari 2004 eller senare skall hemvistet för sådana fysiska personer som uppvisar ett pass eller ett officiellt identitetskort utfärdat av en medlemsstat och som förklarar sig ha hemvist i en annan stat än en medlemsstat eller Liechtenstein fastställas på grundval av ett hemvistintyg utfärdat av den behöriga myndigheten i den stat där den fysiska personen förklarar sig ha hemvist. Om ett sådant intyg inte uppvisas skall den medlemsstat som har utfärdat passet eller någon annan officiell identitetshandling anses vara hemviststat.

Artikel 6

Definition av uttrycket betalningsombud

I detta avtal avses med ”betalningsombud” i Liechtenstein banker som omfattas av liechtensteinsk banklagstiftning, värdepappershandlare, fysiska och juridiska personer som har hemvist eller är etablerade i Liechtenstein, inbegripet näringsidkare som omfattas av den liechtensteinska bolagsrätten (Personen- und Gesellschaftsrecht – PGR), handelsbolag och utländska företags fasta driftställen som, även om det bara sker emellanåt, tar emot, innehar, investerar eller överför tredje parters tillgångar eller enbart betalar eller ombesörjer betalning av ränta inom ramen för sin verksamhet.

Artikel 7

Definition av uttrycket räntebetalning

1.   I detta avtal avses med ”räntebetalning” följande:

a)

Ränta som betalas till eller krediteras ett konto och som härrör från fordringar av alla slag, inbegripet sådan ränta på notariatdepåer som liechtensteinska betalningsombud betalat till förmån för faktiska betalningsmottagare enligt definitionen i artikel 4, med eller utan säkerhet genom inteckning och med eller utan rätt att få del av gäldenärens vinst, särskilt inkomster från statspapper eller inkomster från obligationer eller debentures, inklusive agiobelopp och vinster som är förenade med sådana värdepapper, obligationer eller debentures, men exklusive ränta på lån mellan privatpersoner utom ramen för deras verksamhet. Straffavgifter på grund av sen betalning skall inte anses vara räntebetalningar. Straffavgifter på grund av sen betalning skall inte anses vara räntebetalningar.

b)	Upplupen eller kapitaliserad ränta från försäljning, återbetalning eller inlösen av fordringar som avses i a.

c)

Inkomster som härrör från räntebetalningar, antingen direkt eller genom ett subjekt som avses i artikel 4.2 i rådets direktiv 2003/48/EG av den 3 juni 2003 om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar (nedan kallat ”direktivet”), och som delas ut av: i) Företag för kollektiva investeringar med hemvist i en medlemsstat eller i Liechtenstein. ii) Subjekt som har hemvist i en medlemsstat och som utnyttjar den rättighet som anges i artikel 4.3 i direktivet och underrättar betalningsombudet om detta. iii) Företag för kollektiva investeringar etablerade utanför de avtalsslutande parternas territorium.

d)

Inkomster som förvärvas vid försäljning, återbetalning eller inlösen av aktier eller andelar i följande företag eller subjekt, om de direkt eller indirekt genom andra företag för kollektiva investeringar eller sådana subjekt som avses nedan investerar mer än 40 % av sina tillgångar i fordringar som avses i a: i) Företag för kollektiva investeringar med hemvist i en medlemsstat eller i Liechtenstein. ii) Subjekt som har hemvist i en medlemsstat och som utnyttjar den rättighet som anges i artikel 4.3 i direktivet och underrättar betalningsombudet om detta. iii) Företag för kollektiva investeringar etablerade utanför de avtalsslutande parternas territorium.

2.   När det gäller punkt 1 c skall hela inkomstbeloppet anses vara en räntebetalning om betalningsombudet inte har några uppgifter om hur stor andel av inkomsterna som härrör från räntebetalningar.

3.   När det gäller punkt 1 d skall den procentuella andelen anses vara mer än 40 %, om betalningsombudet inte har några uppgifter om den procentuella andel av tillgångarna som investerats i fordringar eller i aktier eller andelar enligt definitionen i den punkten. Om betalningsombudet inte kan avgöra hur stor inkomst den faktiska betalningsmottagaren har haft, skall inkomsten anses vara det belopp som erhållits vid försäljningen, återbetalningen eller inlösen av aktierna eller andelarna.

4.   Inkomster som avser företag eller subjekt som investerat högst 15 % av sina tillgångar i sådana fordringar som avses i punkt 1 a skall inte anses vara räntebetalningar i enlighet med punkt 1 c och d.

5.   Den procentuella andel som avses i punkt 1 d och punkt 3 skall vara 25 % från och med den 1 januari 2011.

6.   De procentuella andelar som avses i punkt 1 d och punkt 4 skall fastställas med hänvisning till placeringsinriktningen enligt de berörda företagens eller subjektens fondbestämmelser eller bolagsordning eller, i avsaknad av sådana bestämmelser, efter sammansättningen av de berörda företagens eller subjektens tillgångar.

Artikel 8

Intäktsdelning

1.   Liechtenstein skall behålla 25 % av intäkterna från den särskilda källskatten enligt detta avtal och överföra 75 % av intäkterna till den medlemsstat där den faktiska betalningsmottagaren har hemvist.

2.   Överföringarna skall ske i form av en enda betalning per medlemsstat och år och göras senast sex månader efter utgången av beskattningsåret i Liechtenstein.

Artikel 9

Undanröjande av dubbelbeskattning

1.   Om ett betalningsombud i Liechtenstein innehållit särskild källskatt på ränta som en faktisk betalningsmottagare erhållit, skall den medlemsstat där den faktiska betalningsmottagaren har skatterättsligt hemvist bevilja honom avräkning för det innehållna källskattebeloppet. Om det beloppet överstiger det skattebelopp som skall betalas på det totala räntebelopp som omfattas av innehållande i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstat där den faktiska betalningsmottagaren har skatterättsligt hemvist, skall den medlemsstaten återbetala det överskjutande belopp som innehållits till denne.

2.   Om ränta som en faktisk betalningsmottagare erhållit belastas med andra skatter och innehållanden än de som avses i detta avtal och den medlemsstat där den faktiska betalningsmottagaren har skatterättsligt hemvist beviljar avräkning för dessa skatter eller innehållna belopp i enlighet med den nationella lagstiftningen eller enligt dubbelbeskattningsavtal, skall dessa skatter eller innehållna belopp avräknas innan förfarandet enligt punkt 1 tillämpas. Den medlemsstat där den faktiska betalningsmottagaren har skatterättsligt hemvist skall godta intyg utfärdade av liechtensteinska betalningsombud som bevis för beskattning eller innehållande, varvid dock skall gälla att den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den faktiska betalningsmottagaren har skatterättsligt hemvist skall kunna begära att den liechtensteinska behöriga myndigheten styrker riktigheten av uppgifterna i intyg utfärdade av liechtensteinska betalningsombud.

3.   Den medlemsstat där den faktiska betalningsmottagaren har skatterättsligt hemvist får ersätta den avräkning som avses i punkterna 1 och 2 med återbetalning av den särskilda källskatt som avses i artikel 1.

Artikel 10

Utbyte av information

1.   De behöriga myndigheterna i Liechtenstein och var och en av medlemsstaterna skall utbyta information om handlingar som utgör skattebedrägeri enligt lagstiftningen i den anmodade staten eller liknande handlingar, när det gäller inkomster som omfattas av detta avtal. ”Liknande handlingar” skall endast innefatta brott som är lika allvarliga som skattebedrägeri enligt lagstiftningen i den anmodade staten. Den anmodade staten skall i enlighet med sina förfaranderegler som svar på en vederbörligen motiverad begäran tillhandahålla information avseende de handlingar som den begärande staten undersöker eller kan komma att undersöka civil eller straffrättsligt. Uppgifter som Liechtenstein eller en medlemsstat erhållit skall behandlas som konfidentiella, i likhet med sådana uppgifter som erhållits i enlighet med lagen i respektive stat, och skall endast lämnas ut till personer eller myndigheter (inbegripet domstolar och förvaltningar) som är inblandade i beräkning eller uppbörd av, verkställande eller åtal avseende, eller prövning av överklaganden i samband med sådan inkomstbeskattning som omfattas av avtalet. Personerna eller myndigheterna skall endast använda uppgifterna i dessa syften. De får lämna ut uppgifterna i samband med allmänna domstolsförhandlingar eller rättsliga avgöranden.

2.   När den anmodade staten skall besluta om uppgifter kan lämnas till följd av en begäran, skall den staten tillämpa preskriptionsbestämmelserna enligt lagstiftningen i den begärande staten i stället för preskriptionsbestämmelserna i den anmodade staten.

3.   Den anmodade staten skall tillhandahålla information om den begärande staten har en skälig misstanke om att den berörda handlingen kan utgöra skattebedrägeri eller en liknande handling. Den begärande statens misstanke om skattebedrägeri eller en liknande handling får baseras på

a)	dokument, vare sig de är bestyrkta eller ej och inbegripet men inte begränsat till affärshandlingar, räkenskaper eller bankkontouppgifter,

b)	bevisuppgifter från skattebetalare,

c)	uppgifter som erhållits av en uppgiftslämnare eller någon annan utomstående och som är oavhängigt bestyrkta eller annars sannolikt tillförlitliga, eller

d)	indiciebevisning.

4.   Liechtenstein skall, på begäran av någon medlemsstat, inleda bilaterala förhandlingar med den medlemsstaten i syfte att fastställa enskilda kategorier av ”liknande handlingar” i enlighet med beskattningsförfarandet i den staten.

Artikel 11

Behöriga myndigheter

I detta avtal avses med behöriga myndigheter de myndigheter som förtecknas i bilaga I.

Artikel 12

Samråd

Om oenighet om tolkningen eller tillämpningen av detta avtal uppstår mellan den behöriga myndigheten i Liechtenstein och en eller flera av de behöriga myndigheter som avses i artikel 11, skall de sträva efter att finna en lösning i samförstånd. De skall omedelbart underrätta Europeiska gemenskapernas kommission och de behöriga myndigheterna i de övriga medlemsstaterna om resultatet av samrådet. Kommissionen får på begäran av någon av de behöriga myndigheterna delta i samråd som gäller tolkningsfrågor.

Artikel 13

Översyn

1.   De avtalsslutande parterna skall samråda med varandra åtminstone vart tredje år eller på begäran av endera parten i syfte att se över och – om parterna anser att det behövs – förbättra det sätt på vilket avtalet fungerar rent tekniskt samt bedöma den internationella utvecklingen. Samrådet skall hållas inom en månad efter begäran eller, i brådskande fall, så snart som möjligt.

2.   De avtalsslutande parterna får på grundval av en sådan bedömning samråda med varandra för att undersöka om avtalet behöver ändras, med beaktande av den internationella utvecklingen.

3.   Så snart som det finns tillräcklig erfarenhet av det fullständiga genomförandet av artikel 1.1 skall de avtalsslutande parterna samråda med varandra för att undersöka om avtalet behöver ändras, med beaktande av den internationella utvecklingen.

4.   När det gäller samråd enligt punkterna 1–3 skall en avtalsslutande part underrätta den andra avtalsslutande parten om händelser som eventuellt kan inverka på detta avtals sätt att fungera. Detta skall även innefatta eventuella relevanta avtal mellan en av de avtalsslutande parterna och tredjeland.

Artikel 14

Förhållande till bilaterala dubbelbeskattningsavtal

Dubbelbeskattningsavtalen mellan Liechtenstein och medlemsstaterna skall inte hindra uttag av den särskilda källskatten enligt detta avtal.

Artikel 15

Övergångsbestämmelser om överlåtbara skuldebrev (1)

1.   Från och med den dag då detta avtal börjar tillämpas och så länge som minst en medlemsstat också tillämpar liknande bestämmelser, dock senast till och med den 31 december 2010, skall inhemska och internationella obligationer och andra överlåtbara skuldebrev som emitterats första gången före den 1 mars 2001 eller för vilka de ursprungliga emissionsprospekten har godkänts före den tidpunkten av de behöriga myndigheterna i den emitterande staten inte anses vara fordringar enligt artikel 7.1 a, under förutsättning att inga ytterligare emissioner av sådana överlåtbara skuldebrev görs från och med den 1 mars 2002.

Så länge som minst en medlemsstat också tillämpar liknande bestämmelser skall emellertid bestämmelserna i denna artikel fortsätta att gälla efter den 31 december 2010 för överlåtbara skuldebrev

—	som innehåller gross up-klausuler eller klausuler för förtida inlösen,

—	där betalningsombudet enligt definitionen i artikel 6 är etablerat i Liechtenstein, och

—	där betalningsombudet betalar ränta direkt till eller sörjer för att ränta betalas till förmån för en faktisk betalningsmottagare som har hemvist i en medlemsstat.

Om och när alla medlemsstater upphör med att tillämpa liknande bestämmelser, skall bestämmelserna i denna artikel fortsätta att gälla endast med avseende på överlåtbara skuldebrev

—	som innehåller gross up-klausuler eller klausuler för förtida inlösen,

—	där emittentens betalningsombud är etablerat i Liechtenstein, och

—	där betalningsombudet betalar ränta direkt till eller sörjer för att ränta betalas till förmån för en faktisk betalningsmottagare som har hemvist i en medlemsstat.

Om ytterligare emissioner görs från och med den 1 mars 2002 av överlåtbara skuldebrev enligt ovan som emitterats av en regering eller ett närstående rättssubjekt som agerar som myndighet eller vars roll erkänns i ett internationellt avtal (förtecknat i bilaga II till detta avtal), skall emissionen i sin helhet, dvs. den ursprungliga emissionen och eventuella ytterligare emissioner, anses vara en fordran enligt artikel 7.1 a.

Om ytterligare emissioner görs från och med den 1 mars 2002 av överlåtbara skuldebrev enligt ovan som emitterats av en emittent som inte omfattas av fjärde stycket, skall sådana ytterligare emissioner anses vara fordringar enligt artikel 7.1 a.

2.   Denna artikel skall inte hindra Liechtenstein och medlemsstaterna från att fortsätta att ta ut skatt på inkomster från de i punkt 1 nämnda överlåtbara skuldebreven i enlighet med den nationella lagstiftningen.

Artikel 16

Undertecknande, ikraftträdande och giltighetstid

1.   Detta avtal förutsätter att de avtalsslutande parterna ratificerar eller godkänner det enligt sina egna förfaranden. De avtalsslutande parterna skall underrätta varandra om att förfarandena avslutats. Avtalet träder i kraft den första dagen i den andra månaden efter dagen för den sista underrättelsen.

2.   Med förbehåll för att Liechtensteins konstitutionella bestämmelser och bestämmelserna i gemenskapslagstiftningen om ingående av internationella avtal följs och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 17 skall Liechtenstein och, i förekommande fall, gemenskapen faktiskt genomföra och börja tillämpa detta avtal senast den 1 juli 2005 och underrätta varandra om detta.

3.   Detta avtal gäller till dess att en avtalsslutande part säger upp det.

4.   En avtalsslutande part får säga upp avtalet genom att underrätta den andra avtalsslutande parten om detta. I så fall skall avtalet upphöra att gälla tolv månader efter uppsägelsen.

Artikel 17

Tillämpning och tillfälligt avbrytande av tillämpningen

1.   Ett villkor för tillämpningen av detta avtal skall vara att de av medlemsstaternas beroende och associerade territorier som nämns i rådets (ekonomiska och finansiella frågor) rapport till Europeiska rådet i Feira den 19–20 juni 2000 samt Förenta staterna, Andorra, Schweiz, Monaco och San Marino var och en antar och genomför bestämmelser som är förenliga med eller likvärdiga med bestämmelserna i direktivet eller detta avtal och som föreskriver samma datum för genomförande.

2.   De avtalsslutande parterna skall i samförstånd minst sex månader före det datum som nämns i artikel 16.2 besluta om villkoret i punkt 1 kommer att uppfyllas med tanke på tidpunkterna för ikraftträdande av de relevanta bestämmelserna i de berörda tredjeländerna och beroende eller associerade territorierna. Om de avtalsslutande parterna inte beslutar att villkoret kommer att vara uppfyllt skall de i samförstånd anta ett nytt datum i stället för det som anges i artikel 16.2.

3.   Tillämpningen av detta avtal eller delar av det kan avbrytas tillfälligt av en avtalsslutande part med omedelbar verkan genom anmälan till den andra parten, om direktivet eller en del av direktivet upphöra att vara tillämpligt antingen tillfälligt eller permanent i enlighet med Europeiska gemenskapens lagstiftning eller om en medlemsstat tillfälligt avbryter tillämpningen av sin genomförandelagstiftning.

4.   En avtalsslutande part får tillfälligt avbryta tillämpningen av detta avtal genom anmälan till den andra parten, om något av de tredjeländer eller territorier som avses i punkt 1 senare slutar tillämpa de bestämmelser som avses i den punkten. Tilllämpningen får avbrytas tidigast två månader efter anmälan. Tillämpningen av avtalet skall återupptas så snart som bestämmelserna åter tillämpas.

Artikel 18

Fordringar och slutbetalning

1.   Om detta avtal sägs upp eller dess tillämpning tillfälligt avbryts, helt eller delvis, skall fysiska personers fordringar enligt artikel 9 inte påverkas.

2.   Liechtenstein skall i så fall upprätta en slutredovisning senast när avtalets tillämpning upphör och göra en slutbetalning till medlemsstaterna.

Artikel 19

Territoriell tillämpning

Detta avtal skall tillämpas, å ena sidan, på de territorier där Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen är tillämpligt och i enlighet med de villkor som fastställs i det fördraget och, å andra sidan, på Liechtensteins territorium.

Artikel 20

Bilagor

1.   Bilagorna skall utgöra en integrerad del av detta avtal.

2.   Förteckningen över behöriga myndigheter i bilaga I får ändras genom en enkel anmälan till den andra avtalsslutande parten, när det gäller den myndighet som anges i led a i den bilagan, av Furstendömet Liechtenstein och när det gäller övriga myndigheter av Europeiska gemenskapen.

Förteckningen över närstående rättssubjekt i bilaga II får ändras genom ömsesidig överenskommelse.

Artikel 21

Språk

1.   Detta avtal skall upprättas i två exemplar på danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, italienska, lettiska, litauiska, nederländska, polska, portugisiska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska språken, vilka alla texter är lika giltiga.

2.   Den maltesiska språkversionen skall bekräftas av de avtalsslutande parterna genom skriftväxling. Denna version har därefter samma giltighet som de språkversioner som avses i punkt 1.

---

(1)  På samma sätt som i direktivet gäller dessa övergångsbestämmelser även överlåtbara skuldebrev som innehas genom investeringsfonder.

BILAGA I

FÖRTECKNING ÖVER BEHÖRIGA MYNDIGHETER

Följande myndigheter skall vara ”behöriga myndigheter” enligt detta avtal:

a)	Furstendömet Liechtenstein: Die Regierung des Fürstentums Liechtenstein eller en befullmäktigad företrädare för denna institution.

b)	I Konungariket Belgien: De Minister van Financiën/Le Ministre des Finances eller en befullmäktigad företrädare för denna institution.

c)	I Republiken Tjeckien: Ministr financí eller en befullmäktigad företrädare för denna institution.

d)	I Konungariket Danmark: Skatteministeren eller en befullmäktigad företrädare för denna institution.

e)	I Förbundsrepubliken Tyskland: Der Bundesminister der Finanzen eller en befullmäktigad företrädare för denna institution.

f)	I Republiken Estland: Rahandusminister eller en befullmäktigad företrädare för denna institution.

g)	I Republiken Grekland: Ο Υπουργός Οικονομίας και Οικονομικών eller en befullmäktigad företrädare för denna institution.

h)	I Konungariket Spanien: El Ministro de Economía y Hacienda eller en befullmäktigad företrädare för denna institution.

i)	I Republiken Frankrike: Le Ministre chargé du budget eller en befullmäktigad företrädare för denna institution.

j)	I Irland: The Revenue Commissioners eller en befullmäktigad företrädare för denna institution.

k)	I Republiken Italien: Il Capo del Dipartimento per le Politiche Fiscali eller en befullmäktigad företrädare för denna institution.

l)	I Republiken Cypern: Υπουργός Οικονομικών eller en befullmäktigad företrädare för denna institution.

m)	I Republiken Lettland: Finanšu ministrs eller en befullmäktigad företrädare för denna institution.

n)	I Republiken Litauen: Finansų ministras eller en befullmäktigad företrädare för denna institution.

o)	I Storhertigdömet Luxemburg: Le Ministre des Finances eller en befullmäktigad företrädare för denna institution. När det gäller artikel 10 skall emellertid den behöriga myndigheten vara ”le Procureur Général d'Etat luxembourgeois”.

p)	I Republiken Ungern: A pénzügyminiszter eller en befullmäktigad företrädare för denna institution.

q)	I Republiken Malta: Il Ministru responsabbli għall Finanzi eller en befullmäktigad företrädare för denna institution.

r)	I Konungariket Nederländerna: De Minister van Financiën eller en befullmäktigad företrädare för denna institution.

s)	I Republiken Österrike: Der Bundesminister für Finanzen eller en befullmäktigad företrädare för denna institution.

t)	I Republiken Polen: Minister Finansów eller en befullmäktigad företrädare för denna institution.

u)	I Republiken Portugal: O Ministro das Finanças eller en befullmäktigad företrädare för denna institution.

v)	I Republiken Slovenien: Minister za finance eller en befullmäktigad företrädare för denna institution.

w)	I Republiken Slovakien: Ministr financí eller en befullmäktigad företrädare för denna institution.

x)	I Republiken Finland: Valtiovarainministeriö/Finansministeriet eller en befullmäktigad företrädare för denna institution.

y)	I Konungariket Sverige: Chefen för Finansdepartementet eller en befullmäktigad företrädare.

z)

I Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland och de europeiska områden för vars yttre förbindelser Förenade konungariket ansvarar: the Commissioners of Inland Revenue eller en befullmäktigad företrädare och den behöriga myndigheten i Gibraltar, som Förenade konungariket kommer att utse i enlighet med de avtalade arrangemangen rörande myndigheter i Gibraltar med avseende på EU- och EG-instrument och tillhörande avtal som anmälts till Europeiska unionens medlemsstater och institutioner den 19 april 2000, varav en kopia skall sändas till Liechtenstein av generalsekreteraren för Europeiska unionens råd, och som skall gälla detta avtal.

BILAGA II

FÖRTECKNING ÖVER NÄRSTÅENDE RÄTTSSUBJEKT

Vid tillämpningen av artikel 15 i detta avtal kommer följande organ att anses vara ”ett närstående rättssubjekt som agerar som myndighet eller vars roll erkänns i ett internationellt avtal”:

ORGAN INOM EUROPEISKA UNIONEN:

Belgien

Vlaams Gewest (regionen Flandern)

Région wallonne (regionen Vallonien)

Région bruxelloise/Brussels Gewest (Brysselregionen)

Communauté française (den franskspråkiga gemenskapen)

Vlaamse Gemeenschap (den flamländska gemenskapen)

Communauté germanophone (Deutschsprachige Gemeinschaft) (den tyskspråkiga gemenskapen)

Spanien

Xunta de Galicia (Galiciens regionala regering och parlament)

Junta de Andalucía (Andalusiens regionala regering och parlament)

Junta de Extremadura (Extremaduras regionala regering och parlament)

Junta de Castilla La Mancha (Castilla La Manchas regionala regering och parlament)

Junta de Castilla León (Castilla Leóns regionala regering och parlament)

Gobierno Foral de Navarra (Navarras regionala regering och parlament)

Govern de les Illes Balears (Balearernas regionala regering och parlament)

Generalitat de Catalunya (Kataloniens regionala regering och parlament)

Generalitat de Valencia (Valencias regionala regering och parlament)

Diputación General de Aragón (Aragoniens regionala regering och parlament)

Gobierno de las Islas Canarias (Kanarieöarnas regionala regering och parlament)

Gobierno de Murcia (Murcias regionala regering och parlament)

Gobierno de Madrid (Madrids regionala regering och parlament)

Gobierno de la Comunidad Autónoma del País Vasco/Euzkadi (Baskiens regionala regering och parlament)

Diputación Foral de Guipúzcoa (Guipúzcoas deputeradeförsamling)

Diputación Foral de Vizcaya/Bizkaia (Vizcayas deputeradeförsamling)

Diputación Foral de Alava (Alavas deputeradeförsamling)

Ayuntamiento de Madrid (Madrids stad)

Ayuntamiento de Barcelona (Barcelona stad)

Cabildo Insular de Gran Canaria (Gran Canarias gemensamma kommunstyrelse)

Cabildo Insular de Tenerife (Teneriffas gemensamma kommunstyrelse)

Instituto de Crédito Oficial (Statens kreditinstitut)

Instituto Catalán de Finanzas (Kataloniens finansinstitut)

Instituto Valenciano de Finanzas (Valencias finansinstitut)

Grekland

Оργανισμός Тηλεπικοινωνιών Ελλάδος (National Telecommunications Organisation)

Оργανισμός Σιδηροδρόμων Ελλάδος (National Railways Organisation)

Δημόσια Επιχείρηση Ηλεκτρισμού (Public Electricity Company)

Frankrike

La Caisse d'amortissement de la dette sociale (CADES) (amorteringsinstitutet för det sociala trygghetssystemets skuldsättning)

L'Agence française de développement (AFD) (franska utvecklingsagenturen)

Réseau Ferré de France (RFF) (franska järnvägsnätet)

Caisse Nationale des Autoroutes (CNA) (nationella motorvägskassan)

Assistance publique Hôpitaux de Paris (APHP) (Paris socialtjänst och sjukhus)

Charbonnages de France (CDF) (Frankrikes kolgruvor)

Entreprise minière et chimique (EMC) (gruvbolag och kemiskt bolag)

Italien

Regioner

Provinser

Kommuner

Cassa Depositi e Prestiti (hypoteks- och kreditbank)

Lettland

Pašvaldības (lokalförvaltningar)

Polen

gminy (kommuner)

powiaty (distrikt)

województwa (provinser)

związki gmin (kommunalförbund)

związki powiatów (distriktsförbund)

związki województw (provinsförbund)

miasto stołeczne Warszawa (huvudstaden Warszawa)

Agencja Restrukturyzacji i Modernizacji Rolnictwa (byrån för jordbrukets omstrukturering och modernisering)

Agencja Nieruchomości Rolnych (byrån för jordbruksegendom)

Portugal

Região Autónoma da Madeira (den autonoma regionen Madeira)

Região Autónoma dos Açores (den autonoma regionen Azorerna)

Kommuner

Slovakien

mestá a obce (kommuner)

Železnice Slovenskej republiky (slovakiska järnvägsbolaget)

Štátny fond cestného hospodárstva (statens vägförvaltningsfond)

Slovenské elektrárne (slovakiska kraftverk)

Vodohospodárska výstavba (vattenförvaltningsbolaget)

INTERNATIONELLA ORGAN:

Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling

Europeiska investeringsbanken

Asiatiska utvecklingsbanken

Afrikanska utvecklingsbanken

Världsbanken/IBRD/IMF

Internationella finansieringsbolaget

Interamerikanska utvecklingsbanken

Europarådets social och utvecklingsfond

EURATOM

Europeiska gemenskapen

Andiska utvecklingsorganisationen (ADC)

Eurofima

Europeiska kol och stålgemenskapen

Nordiska investeringsbanken

Karibiska utvecklingsbanken

Bestämmelserna i artikel 15 påverkar inte tillämpningen av några internationella åtaganden som de avtalsslutande parterna kan ha ingått när det gäller ovan nämnda internationella organ.

ORGAN I TREDJELAND:

De organ som uppfyller följande kriterier:

1.	Organet anses klart och tydligt vara ett offentligt organ i enlighet med nationella kriterier.

2.	Ett sådant offentligt organ är en icke-marknadsproducent som förvaltar och finansierar ett antal verksamheter, som huvudsakligen tillhandahåller icke-marknadsförda varor och tjänster, för det allmännas bästa och som faktiskt kontrolleras av en allmän styrelseform.

3.	Ett sådant offentligt organ är en stor och regelbunden emittent av skuldebrev.

4.	Den berörda staten kan säkerställa att ett sådant offentligt organ inte kommer att verkställa förtida inlösen vid fall av s.k. gross up-klausuler.

---

SAMFÖRSTÅNDSAVTAL

mellan Europeiska gemenskapen, Konungariket Belgien, Republiken Tjeckien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Estland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Irland, Republiken Italien, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Storhertigdömet Luxemburg, Republiken Ungern, Republiken Malta, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Polen, Republiken Portugal, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien, Republiken Finland, Konungariket Sverige samt Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland och Furstendömet Lichtenstein

EUROPEISKA GEMENSKAPEN,

KONUNGARIKET BELGIEN,

REPUBLIKEN TJECKIEN,

KONUNGARIKET DANMARK,

FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLAND,

REPUBLIKEN ESTLAND,

REPUBLIKEN GREKLAND,

KONUNGARIKET SPANIEN,

REPUBLIKEN FRANKRIKE,

IRLAND,

REPUBLIKEN ITALIEN,

REPUBLIKEN CYPERN,

REPUBLIKEN LETTLAND,

REPUBLIKEN LITAUEN,

STORHERTIGDÖMET LUXEMBURG,

REPUBLIKEN UNGERN,

REPUBLIKEN MALTA,

KONUNGARIKET NEDERLÄNDERNA,

REPUBLIKEN ÖSTERRIKE,

REPUBLIKEN POLEN,

REPUBLIKEN PORTUGAL,

REPUBLIKEN SLOVENIEN,

REPUBLIKEN SLOVAKIEN,

REPUBLIKEN FINLAND,

KONUNGARIKET SVERIGE,

FÖRENADE KUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIRLAND

och

FURSTENDÖMET LICHTENSTEIN, nedan kallat ”Liechtenstein”

HAR ENATS OM FÖLJANDE.

1.   INLEDNING

Liechtenstein och Europeiska gemenskapen ingår ett avtal om åtgärder likvärdiga med dem som föreskrivs i rådets direktiv 2003/48/EG av den 3 juni 2003 om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar (nedan kallat ”direktivet”). Detta samförståndsavtal kompletterar det avtalet.

2.   DISKUSSIONER FÖR ATT GARANTERA LIKVÄRDIGA BESTÄMMELSER I ANDRA TREDJELÄNDER

Under den övergångsperiod som föreskrivs i direktivet skall Europeiska gemenskapen inleda diskussioner med andra viktiga finansiella centrum i syfte att verka för att det även inom dessa jurisdiktioner antas bestämmelser som är likvärdiga med de bestämmelser som tillämpas i gemenskapen.

3.   AVSIKTSFÖRKLARING

Signatärerna av detta samförståndsavtal förklarar sig anse att det avtal som avses i punkt 1 och detta samförståndsavtal utgör en godtagbar och balanserad ordning som kan anses skydda parternas intressen. De kommer därför att ärligt genomföra de avtalade åtgärderna och kommer inte att agera ensidigt för att utan orsak undergräva denna ordning.

Om betydande skillnader skulle uppdagas mellan räckvidden för direktivet, i dess lydelse av den 3 juni 2003, och avtalet, särskilt avseende artikel 6 i avtalet, kommer de avtalsslutande parterna omedelbart att inleda samråd i enlighet med artikel 13.1 i avtalet i syfte att se till att åtgärderna enligt avtalet alltjämt är likvärdiga med åtgärderna enligt direktivet.

Liechtenstein förbinder sig att eftersträva att utan dröjsmål fastslå om en motiverad begäran om informationsutbyte enligt artikel 10 i avtalet kan efterkommas, i enlighet med dess processrättsliga lagstiftning.

Europeiska unionen och dess medlemsstater kommer i sitt samarbete med Liechtenstein, inbegripet samarbetet i skattefrågor, att ta hänsyn till Liechtensteins beslut om att införa åtgärder likvärdiga med de som föreskrivs i direktivet. Signatärerna är eniga om att endera parten i de förhandlingar om det informationsutbyte som föreskrivs i artikel 10.4 i avtalet även får ta upp andra skattefrågor i samband med förhandlingarna, inbegripet frågor som rör undanröjandet av dubbelbeskattning av inkomst.

Utfärdat i Bryssel den 7 december 2004 i två exemplar på danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, italienska, lettiska, litauiska, nederländska, polska, portugisiska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska språken, vilka alla texter är lika giltiga.

Den maltesiska språkversionen skall bekräftas av signatärerna genom skriftväxling. Den versionen har därefter samma giltighet som de språkversioner som anges i det föregående stycket.

---