11.1.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 7/3

(1)

I artikel 14 i fördraget föreskrivs att unionen, utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 93, 106 och 107 i fördraget, ska sörja för att tjänster av allmänt ekonomiskt intresse utförs på grundval av principer och villkor som gör det möjligt för den att fullgöra sina uppgifter.

(2)

För att vissa tjänster av allmänt ekonomiskt intresse ska kunna utföras på grundval av principer och villkor som gör det möjligt för de berörda företagen att fullgöra sina uppgifter, kan det visa sig nödvändigt med finansiellt stöd från staten för att täcka vissa eller alla de särskilda kostnaderna för de allmännyttiga tjänsterna. I enlighet med artikel 345 i fördraget, som den tolkats av Europeiska unionens domstol, saknar det betydelse om sådana tjänster av allmänt ekonomiskt intresse utförs av offentliga eller privata företag.

(3)

I artikel 106.2 i fördraget anges att företag som anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse eller som har karaktären av fiskala monopol ska vara underkastade reglerna i fördraget, särskilt konkurrensreglerna, i den mån tillämpningen av dessa regler inte rättsligt eller i praktiken hindrar att de särskilda uppgifter som tilldelats dem fullgörs. Detta bör dock inte påverka handeln i en omfattning som strider mot unionens intresse.

(4)

I sin dom i Altmarkmålet (1) fann domstolen att ersättning för allmännyttiga tjänster inte utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 107 i fördraget under förutsättning att fyra kumulativa kriterier är uppfyllda. För det första ska det företag som får stöd faktiskt ha ålagts skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster, och dessa skyldigheter ska vara klart definierade. För det andra ska de parametrar som används vid beräkning av ersättningen vara fastställda i förväg på ett objektivt och öppet sätt. För det tredje får ersättningen inte överstiga vad som krävs för att täcka alla eller en del av de kostnader som har uppkommit i samband med skyldigheterna att tillhandahålla allmännyttiga tjänster, med hänsyn tagen till de intäkter som därvid har erhållits och till en rimlig vinst. Slutligen konstaterade domstolen att när det företag som ges ansvaret för att tillhandahålla de allmännyttiga tjänsterna i ett konkret fall inte har valts ut efter ett offentligt upphandlingsförfarande som gör det möjligt att välja den anbudsgivare som kan tillhandahålla dessa tjänster till den lägsta kostnaden för det allmänna, ska den ersättningsnivå som behövs fastställas på grundval av en undersökning av de kostnader som ett genomsnittligt och välskött företag som är lämpligt utrustat skulle ha åsamkats vid fullgörandet av skyldigheten att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

(5)

Om dessa kriterier inte är uppfyllda men däremot de allmänna tillämpningskriterierna för artikel 107.1 i fördraget är uppfyllda, utgör ersättning för allmännyttiga tjänster statligt stöd och omfattas av artiklarna 93, 106, 107 och 108 i fördraget.

(6)

Förutom det här beslutet är tre instrument relevanta för tillämpningen av reglerna om statligt stöd för ersättning för tillhandahållande av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

(7)

Kommissionens beslut 2005/842/EG av den 28 november 2005 om tillämpningen av artikel 86.2 i EG-fördraget på statligt stöd i form av ersättning för offentliga tjänster som beviljas vissa företag som fått i uppdrag att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (4) fastställer betydelsen och räckvidden av undantaget enligt artikel 106.2 i fördraget och anger regler som ska möjliggöra en effektiv övervakning av att kriterierna i den bestämmelsen uppfylls. Detta beslut ersätter beslut 2005/842/EG och anger på vilka villkor statligt stöd i form av ersättning för en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse inte omfattas av kravet på förhandsanmälan i artikel 108.3 i fördraget eftersom det kan anses förenligt med artikel 106.2 i fördraget.

(8)

Sådant stöd kan anses förenligt endast om det ges för att säkerställa tillhandahållandet av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse enligt artikel 106.2 i fördraget. Det följer av rättspraxis att medlemsstaterna, då det inte finns några sektorspecifika unionsregler på området, har ett stort utrymme för egna bedömningar när det gäller vilken typ av tjänster som kan klassificeras som tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Det är således kommissionens uppgift att se till att inga uppenbara fel begås vid klassificeringen av tjänster som tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

(9)

Under förutsättning att vissa villkor är uppfyllda påverkar begränsade ersättningsbelopp som ges till företag som getts i uppdrag att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse inte utvecklingen av handel och konkurrens i en omfattning som strider mot unionens intresse. Därför bör en individuell anmälan av statligt stöd inte krävas om den årliga ersättningen är mindre än ett visst angivet belopp, förutsatt att kraven i det här beslutet är uppfyllda.

(10)

Med tanke på utvecklingen av handeln inom unionen på området för tillhandahållande av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, vilket visats till exempel genom den starka uppkomsten av multinationella tjänsteleverantörer inom ett antal sektorer som är av stor betydelse för utvecklingen av den inre marknaden, är det lämpligt att införa en lägre gräns för det ersättningsbelopp som kan undantas från anmälningskravet enligt det här beslutet än vad som fastställdes genom beslut 2005/842/EG, samtidigt som det bör vara möjligt att beräkna detta belopp som ett årsgenomsnitt över den period som uppdraget omfattar.

(11)

Sjukhus och företag som ansvarar för offentligt subventionerade bostäder och som har anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse har vissa särdrag som behöver beaktas. I synnerhet bör man ta hänsyn till att, i den nuvarande ekonomiska situationen och aktuella skedet av den inre marknadens utveckling, de sociala tjänsterna kan behöva stödbelopp utöver tröskelvärdet i det här beslutet för att kompensera för kostnader för allmännyttiga tjänster. Ett större ersättningsbelopp för sociala tjänster innebär således inte nödvändigtvis en större risk för snedvridning av konkurrensen. Företag som tillhandahåller vissa sociala tjänster, inklusive subventionerade bostäder åt missgynnade medborgare eller socialt utsatta grupper, som på grund av bristande betalningsförmåga inte kan skaffa sig en bostad på marknadsvillkor, bör därför också omfattas av det undantag från kravet på förhandsanmälan som fastställs i detta beslut, även om den ersättning de får överstiger de tröskelvärden som fastställs i detta beslut. Detta bör även gälla för sjukhus som tillhandahåller sjukvård, bland annat akuttjänster och sidotjänster som är direkt kopplade till huvudverksamheten, framför allt inom forskningsområdet. För att omfattas av undantaget från anmälningsskyldigheten bör sociala tjänster vara tydligt identifierade tjänster som fyller sociala behov när det gäller sjukvård och långtidsvård, barnomsorg, tillgång till och återinträde på arbetsmarknaden, subventionerade bostäder samt omsorg och social integrering av utsatta grupper.

(12)

I vilken utsträckning en viss kompensationsåtgärd påverkar handel och konkurrens beror inte bara på genomsnittligt årligt ersättningsbelopp och berörd sektor utan också på uppdragets varaktighet. Om det inte är motiverat att anförtro ett företag tillhandahållandet av allmännyttiga tjänster för en längre period på grund av behovet av en betydande investering, till exempel vad gäller subventionerade bostäder, bör tillämpningen av det här beslutet därför begränsas till uppdrag som varar högst tio år.

(13)

För att artikel 106.2 i fördraget ska vara tillämplig måste medlemsstaten uttryckligen ha anförtrott företaget i fråga tillhandahållandet av en viss tjänst av allmänt ekonomiskt intresse.

(14)

För att säkerställa att de kriterier som fastställs i artikel 106.2 i fördraget uppfylls, krävs det att man fastställer mer exakta villkor som måste vara uppfyllda när företag anförtros att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Ersättningsbeloppet kan beräknas på ett korrekt sätt och kontrolleras endast om företagens skyldigheter i samband med tillhandahållandet av allmännyttiga tjänster och statens eventuella skyldigheter tydligt klargörs i en eller flera officiella handlingar från de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten. Instrumentets form kan variera från en medlemsstat till en annan, men det bör åtminstone innehålla uppgifter om de berörda företagen, exakt vad skyldigheterna att tillhandahålla allmännyttiga tjänster innehåller och hur länge de varar samt, i förekommande fall, vilket område som berörs av dessa skyldigheter, beviljande av eventuella exklusiva eller särskilda rättigheter, en beskrivning av ersättningsmekanismen samt parametrarna för att fastställa ersättningen samt undvika och återkräva eventuell överkompensation. För att säkerställa insyn i samband med tillämpningen av det här beslutet bör den officiella handlingen även innehålla en hänvisning till beslutet.

(15)

För att undvika oskälig snedvridning av konkurrensen bör ersättningen inte överstiga vad som är nödvändigt för att täcka företagets nettokostnader för att tillhandahålla tjänsten, inbegripet en rimlig vinst.

(16)

Ersättning utöver vad som är nödvändigt för att täcka det berörda företagets nettokostnader för att tillhandahålla tjänsten är inte nödvändig för att tillhandahålla tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse och utgör därför oförenligt statligt stöd som bör betalas tillbaka till staten. Ersättning som ges för att tillhandahålla en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse, men som det berörda företaget i praktiken använder för verksamhet på en annan marknad för andra ändamål än vad som fastställts i den officiella handlingen är inte nödvändig för att tillhandahålla tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse och kan följaktligen också utgöra oförenligt statligt stöd som bör återbetalas.

(17)

Den nettokostnad som ska beaktas bör beräknas som skillnaden mellan kostnaden för att tillhandahålla tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse och intäkten från tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse eller, alternativt, som skillnaden mellan nettokostnaden för tjänsteleverantören för att fullgöra skyldigheten och nettokostnaden eller vinsten för samma tjänsteleverantör utan denna skyldighet. Om skyldigheten att tillhandahålla en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse leder till minskade intäkter, till exempel på grund av reglerade tariffer, men inte påverkar kostnaderna, bör det vara möjligt att fastställa nettokostnaden för att tillhandahålla tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse på grundval av de uteblivna intäkterna. För att undvika en oskälig snedvridning av konkurrensen bör alla intäkter som influtit i samband med tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse, det vill säga alla intäkter som det företag som tillhandahåller tjänsten inte skulle ha fått om det inte anförtrotts att tillhandahålla den, beaktas vid beräkningen av ersättningen. Om företaget i fråga har särskilda eller exklusiva rättigheter som är kopplade till annan verksamhet än den tjänst av allmänt ekonomiskt intresse för vilken stödet beviljas, och sådan verksamhet genererar vinster som går utöver den rimliga vinsten eller omfattas av andra förmåner som beviljats av staten, bör dessa inkluderas i företagets intäkter, oberoende av hur de klassificeras för tillämpningen av artikel 107 i fördraget.

(18)

Den rimliga vinsten bör fastställas som en kapitalavkastning där hänsyn tas till graden av risk eller frånvaron av risk. Avkastningen på eget kapital bör definieras som internränta som företaget får från sitt investerade kapital över perioden för tillhandahållande av tjänsten.

(19)

Vinst som inte överstiger den tillämpliga swap-räntan plus 100 räntepunkter bör inte betraktas som oskälig. I detta sammanhang ses den relevanta swap-räntan som en lämplig avkastning på en riskfri investering. Premien på 100 räntepunkter tjänar bland annat till att kompensera för likviditetsrisker som avser tillhandahållande av kapital som är öronmärkt för tjänsten så länge den tillhandahålls.

(20)

I fall där det företag som anförtrotts tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse inte har en betydande grad av kommersiell risk, till exempel därför att dess kostnader för att tillhandahålla tjänsten kompenseras fullt ut, bör vinster som överstiger riktmärket för den tillämpliga swap-räntan plus 100 räntepunkter inte anses vara rimliga.

(21)

Om det på grund av särskilda omständigheter inte är lämpligt att använda kapitalavkastningen bör medlemsstaterna kunna förlita sig på andra vinstnivåindikatorer för att avgöra vilken den rimliga vinsten bör vara, såsom genomsnittlig avkastning på eget kapital, avkastning på sysselsatt kapital, avkastning på tillgångar eller avkastning på försäljning.

(22)

För att fastställa vad som utgör en rimlig vinst bör medlemsstaterna kunna införa incitamentskriterier som framför allt avser kvaliteten på den tillhandahållna tjänsten och vinster som avser effektivitet i produktionen. Effektivitetsvinster bör inte försämra kvaliteten på den tjänst som tillhandahålls. Medlemsstaterna bör till exempel kunna ange effektivitetsmål för produktionen i den officiella handlingen om tilldelning, vilket innebär att ersättningsnivån är beroende av i vilken utsträckning målen har nåtts. I den officiella handlingen om tilldelning kan det föreskrivas att om företaget inte uppfyller målen ska ersättningen reduceras på grundval av en beräkningsmetod som preciseras i den officiella handlingen om tilldelning, medan ersättningen kan ökas på grundval av en metod som anges i den officiella handlingen om tilldelning om företaget överskrider målen. Belöningar som hänger samman med effektivitetsvinster i produktionen bör fastställas på en sådan nivå att de möjliggör en jämn fördelning av vinsterna mellan företaget och medlemsstaten och/eller användarna.

(23)

Artikel 93 i fördraget är lex specialis i förhållande till artikel 106.2 i fördraget. I artikel 93 finns bestämmelser om ersättning för allmännyttiga tjänster inom landtransportsektorn. Artikel 93 har tolkats i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1191/69 och (EEG) nr 1107/70 (5), som innehåller bestämmelser om ersättning för allmän trafikplikt i allmän persontrafik. Medlemsstaterna avgör själva om den ska tillämpas på passagerartrafik på inre vattenvägar. I förordning (EG) nr 1370/2007 beviljas undantag från anmälningsskyldigheten enligt artikel 108.3 i fördraget för all ersättning inom landtransportsektorn som uppfyller villkoren i den förordningen. Enligt domen i Altmarkmålet kan ersättning inom landtransportsektorn som inte överensstämmer med bestämmelserna i artikel 93 i fördraget inte förklaras förenlig med fördraget på grundval av artikel 106.2 i fördraget, eller på grundval av någon annan bestämmelse i fördraget. Följaktligen gäller det här beslutet inte för landtransportsektorn.

(24)

Till skillnad från landtransporter omfattas sjö- och lufttransporter av artikel 106.2 i fördraget. Vissa regler tillämpliga på ersättning för allmännyttiga tjänster inom luft- och sjötransportsektorerna återfinns i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/2008 av den 24 september 2008 om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen (6) och i rådets förordning (EEG) nr 3577/92 av den 7 december 1992 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet inom medlemsstaterna (cabotage) (7). Till skillnad från förordning (EG) nr 1370/2007 innehåller dock dessa förordningar inga bestämmelser om att eventuellt statligt stöd ska vara förenligt med den inre marknaden, och de föreskriver inte heller något undantag från anmälningsskyldigheten enligt artikel 108.3 i fördraget. Det här beslutet bör därför tillämpas på ersättning för allmännyttiga tjänster inom luft- och sjötransportsektorerna under förutsättning att sådan ersättning, förutom att uppfylla de villkor som anges i detta beslut, även överensstämmer med de sektorspecifika bestämmelserna i förordning (EG) nr 1008/2008 och (EEG) nr 3577/92 i tillämpliga fall.

(25)

När det särskilt gäller ersättning för luft- eller sjöförbindelser till öar och för flygplatser och hamnar som utgör tjänster av allmänt ekonomiskt intresse i den mening som avses i artikel 106.2 i fördraget, bör det också fastställas alternativa tröskelvärden som bygger på det genomsnittliga antalet passagerare per år, eftersom sådana tröskelvärden bättre återspeglar den ekonomiska verkligheten för verksamheterna i fråga och deras karaktär av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

(26)

Undantag från kravet på förhandsanmälan för vissa tjänster av allmänt ekonomiskt intresse innebär inte att en medlemsstat inte kan anmäla ett visst stödprojekt. I händelse av en sådan anmälan, eller om kommissionen bedömer en viss stödåtgärds förenlighet som en följd av ett klagomål, eller på eget initiativ, kommer kommissionen att bedöma om villkoren i det här beslutet är uppfyllda. Om så inte är fallet kommer åtgärden att bedömas i enlighet med principerna i kommissionens meddelande om rambestämmelser för statligt stöd i form av ersättning för allmännyttiga tjänster.

(27)

Detta beslut bör inte påverka tillämpningen av bestämmelserna i kommissionens direktiv 2006/111/EEG av den 16 november 2006 om insyn i de finansiella förbindelserna mellan medlemsstater och offentliga företag samt i vissa företags ekonomiska verksamhet (8).

(28)

Detta beslut bör inte påverka tillämpningen av unionsbestämmelserna på konkurrensområdet, särskilt artiklarna 101 och 102 i fördraget.

(29)

Detta beslut bör inte påverka tillämpningen av unionsbestämmelserna om offentlig upphandling.

(30)

Detta beslut bör inte påverka striktare bestämmelser avseende skyldigheter att tillhandahålla allmännyttiga tjänster i sektorspecifik unionslagstiftning.

(31)

Övergångsbestämmelser bör fastställas för individuellt stöd som beviljats före ikraftträdandet av detta beslut. Stödordningar som genomförts i enlighet med beslut 2005/842/EG före ikraftträdandet av detta beslut bör fortsätta att vara förenliga med den inre marknaden och att vara undantagna från anmälningsskyldigheten för en ytterligare period av två år. Stöd som genomförts före ikraftträdandet av detta beslut och som inte beviljats i enlighet med beslut 2005/842/EG, men som uppfyller villkoren i detta beslut bör anses vara förenligt med den inre marknaden och undantas från anmälningskravet.

(32)

Kommissionen har för avsikt att genomföra en översyn av detta beslut fem år efter det att det har trätt i kraft.

a)

Ersättning som inte överstiger ett årligt belopp på 15 miljoner euro för tillhandahållande av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse inom andra områden än transport och infrastruktur för transport; om ersättningsbeloppet varierar under den period då de anförtrodda tjänsterna utförs ska det årliga beloppet beräknas som ett genomsnitt av de årliga ersättningsbelopp som förväntas under uppdragsperioden.

b)

Ersättning för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse som tillhandahålls av sjukhus som tillhandahåller medicinsk vård samt, i förekommande fall, akuttjänster. Utövandet av sidotjänster som är direkt kopplade till huvudverksamheten, framför allt på forskningsområdet, hindrar dock inte tillämpningen av denna punkt.

c)

Ersättning för tillhandahållande av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse som uppfyller sociala behov när det gäller sjuk- och långtidsvård, barnomsorg, tillträde till och återinträde på arbetsmarknaden, socialt subventionerade bostäder och vård och social integrering av sårbara grupper.

d)

Ersättning för tillhandahållande av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse när det gäller luft- eller sjöförbindelser till öar där det genomsnittliga antalet passagerare per år under de två räkenskapsår som föregick det år då tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse tilldelades inte översteg 300 000.

e)

Ersättning för tillhandahållande av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse när det gäller flygplatser och hamnar där det genomsnittliga antalet passagerare per år under de två räkenskapsår som föregick det år då tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse tilldelades inte översteg 200 000 i fråga om flygplatser och 300 000 i fråga om hamnar.

a)

Innebörden av skyldigheterna i samband med tillhandahållandet av allmännyttiga tjänster och skyldigheternas varaktighet.

b)

Företaget och, i förekommande fall, det territorium som berörs.

c)

Innebörden av exklusiva eller särskilda rättigheter som beviljats företaget av den beviljande myndigheten.

d)

En beskrivning av ersättningsmekanismen och parametrarna för att beräkna, kontrollera och se över ersättningen.

e)

Åtgärder för att undvika och återkräva eventuell överkompensation.

f)

En hänvisning till detta beslut.

a)

Om det berörda företagets verksamhet begränsar sig till tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse kan alla företagets kostnader beaktas.

b)

Om företaget också bedriver verksamhet som faller utanför tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse, ska endast de kostnader som har ett samband med den tjänsten beaktas.

c)

Kostnaderna för tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse kan omfatta alla direkta kostnader för tillhandahållandet av tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse samt ett lämpligt bidrag till kostnader som är gemensamma för tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse och annan verksamhet.

d)

Kostnader för investeringar, framför allt i infrastruktur, kan beaktas om de är nödvändiga för att tillhandahålla tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse.

a)

Den officiella handlingen om tilldelning eller en sammanfattning som omfattar de uppgifter som anges i artikel 4.

b)

De stödbelopp som beviljats företaget på årsbasis.

a)

En beskrivning av tillämpningen av detta beslut på de tjänster som omfattas av dess tillämpningsområde, inklusive intern verksamhet.

b)

Det totala beviljade stödbeloppet enligt detta beslut uppdelat efter stödmottagarnas ekonomiska sektor.

c)

Uppgift om huruvida, för en viss typ av tjänst, tillämpningen av detta beslut har gett upphov till problem eller klagomål från tredje man.

d)

Andra uppgifter om tillämpningen av detta beslut som kommissionen kräver och som ska specificeras i god tid innan rapporten ska lämnas.

a)

Stöd som genomförts före ikraftträdandet av detta beslut och som var förenligt med den inre marknaden och undantaget från anmälningsskyldigheten i enlighet med beslut 2005/842/EG ska fortsätta att vara förenligt med den inre marknaden och att undantas från anmälningsskyldigheten under en ytterligare period av två år.

b)

Stöd som genomförts före ikraftträdandet av detta beslut och som inte var förenligt med den inre marknaden och undantaget från anmälningsskyldigheten i enlighet med beslut 2005/842/EG men uppfyller villkoren i detta beslut ska vara förenligt med den inre marknaden och undantas från anmälningsskyldigheten.