This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 32019R1155
Regulation (EU) 2019/1155 of the European Parliament and of the Council of 20 June 2019 amending Regulation (EC) No 810/2009 establishing a Community Code on Visas (Visa Code)
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1155 av den 20 juni 2019 om ändring av förordning (EG) nr 810/2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex)
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1155 av den 20 juni 2019 om ändring av förordning (EG) nr 810/2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex)
PE/29/2019/REV/1
EUT L 188, 12.7.2019, p. 25–54
(BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, GA, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
In force
12.7.2019 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 188/25 |
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2019/1155
av den 20 juni 2019
om ändring av förordning (EG) nr 810/2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 77.2 a,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och
av följande skäl:
(1) |
Unionens gemensamma viseringspolitik har varit en väsentlig del av skapandet av ett område utan inre gränser. Viseringspolitiken bör förbli ett viktigt verktyg för att underlätta turism och näringsverksamhet samtidigt som den bidrar till att motverka säkerhetsrisker och risken för irreguljär migration till unionen. Den gemensamma viseringspolitiken bör bidra till att skapa tillväxt och vara förenlig med annan unionspolitik, t.ex. när det gäller yttre förbindelser, handel, utbildning, kultur och turism. |
(2) |
Unionen bör använda viseringspolitiken i sitt samarbete med tredjeländer samt för att säkerställa en bättre balans mellan migration och säkerhetsfarhågor, ekonomiska överväganden och allmänna yttre förbindelser. |
(3) |
Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 (3) inrättas förfaranden och villkor för utfärdande av viseringar för planerade vistelser på medlemsstaternas territorium som inte varar längre än 90 dagar under en 180-dagarsperiod. |
(4) |
Viseringsansökningar bör prövas och beslut fattas av konsulat eller, genom undantag, av centrala myndigheter. Medlemsstaterna bör säkerställa att konsulaten och de centrala myndigheterna har tillräcklig kännedom om lokala förhållanden för att säkerställa viseringsförfarandets integritet. |
(5) |
Ansökningsförfarandet bör vara så enkelt som möjligt för de sökande. Det bör vara klart vilken medlemsstat som är behörig att pröva en ansökan, särskilt om sökanden har för avsikt att besöka flera medlemsstater. Om möjligt bör medlemsstaterna erbjuda en möjlighet att fylla i och lämna in ansökningsformulär elektroniskt. Det bör också vara möjligt för sökande att underteckna ansökningsformuläret elektroniskt, om elektronisk underskrift erkänns av den behöriga medlemsstaten. Det bör fastställas frister för de olika etapperna i förfarandet, särskilt så att resenärer kan planera i förväg och undvika högsäsong på konsulaten. |
(6) |
Medlemsstaterna bör inte vara skyldiga att bibehålla möjligheten till direkt åtkomst för inlämnande av ansökningar till konsulatet på platser där en extern tjänsteleverantör har fått i uppdrag att ta emot ansökningar på dess vägnar, dock utan att detta påverkar tillämpningen av de skyldigheter som medlemsstaterna åläggs genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG (4), särskilt artikel 5.2. |
(7) |
Viseringsavgiften bör säkerställa att tillräckliga ekonomiska resurser finns tillgängliga för att täcka kostnaderna för handläggning av ansökningar, inklusive lämpliga strukturer och tillräckligt med personal för att säkerställa att prövningen av ansökningar präglas av tillräcklig kvalitet och integritet samt att tidsfristerna respekteras. Viseringsavgiftens belopp bör ses över vart tredje år på grundval av objektiva bedömningskriterier. |
(8) |
Tredjelandsmedborgare som omfattas av viseringskravet bör kunna lämna in sin ansökan i det land där de är bosatta, även om den behöriga medlemsstaten inte har något konsulat som kan ta emot ansökningar och inte heller företräds av en annan medlemsstat i det tredjelandet. I detta syfte bör medlemsstaterna sträva efter att samarbeta med externa tjänsteleverantörer som bör ha möjlighet att ta ut en serviceavgift. Den serviceavgiften bör i princip inte vara större än viseringsavgiften. Om det beloppet inte är tillräckligt för att tillhandahålla fullständig service, bör den externa tjänsteleverantören emellertid ha möjlighet att ta ut en högre serviceavgift, med förbehåll för det högsta belopp som anges i denna förordning. |
(9) |
Överenskommelser om representation bör vara enkla och smidiga, och hinder för att ingå sådana överenskommelser mellan medlemsstaterna bör undvikas. Den representerande medlemsstaten bör vara ansvarig för hela viseringsförfarandet, utan inblandning av den representerade medlemsstaten. |
(10) |
Om den representerande medlemsstatens konsulat har jurisdiktion i mer än bara värdlandet, bör överenskommelsen om representation även kunna inbegripa dessa tredjeländer. |
(11) |
För att minska den administrativa bördan för konsulat och underlätta resandet för personer som reser ofta eller regelbundet bör viseringar för flera inresor med lång giltighet utfärdas till sökande som uppfyller villkoren för inresa under den utfärdade viseringens hela giltighetstid i enlighet med objektivt fastställda gemensamma kriterier och inte begränsas till särskilda reseändamål eller kategorier av sökande. I detta sammanhang bör medlemsstaterna ägna särskild uppmärksamhet åt personer som reser å arbetets vägnar, t.ex. affärsresenärer, sjömän, artister och idrottsmän. Det bör vara möjligt att utfärda viseringar för flera inresor med kortare giltighetstid om det finns rimliga skäl för detta. |
(12) |
På grund av skillnaderna mellan de lokala förhållandena, i synnerhet gällande migrations- och säkerhetsrisker och de förbindelser som unionen har med vissa länder, bör konsulat på individuella platser bedöma behovet av att anpassa reglerna för viseringar för flera inresor för att möjliggöra en förmånligare eller strängare tillämpning. Vid förmånligare hållning till utfärdande av viseringar för flera inresor med lång giltighet bör hänsyn framför allt tas till eventuella handelsavtal som omfattar rörlighet för affärsfolk. På grundval av den bedömningen bör kommissionen genom genomförandeakter anta regler om villkoren för utfärdande av sådana viseringar vilka ska tillämpas i varje jurisdiktion. |
(13) |
Om vissa tredjeländer inte samarbetar kring återtagande av sina medborgare som gripits i en irreguljär situation och dessa länder inte samarbetar effektivt i återvändandeprocessen, bör vissa bestämmelser i förordning (EG) nr 810/2009 tillämpas restriktivt och tillfälligt på grundval av en öppen mekanism baserad på objektiva kriterier för att förbättra det berörda tredjelandets samarbete kring återtagande av irreguljära migranter. Kommissionen bör regelbundet, minst en gång om året, utvärdera tredjeländernas samarbete i fråga om återtagande och bör granska underrättelser från medlemsstaterna rörande samarbetet med ett tredjeland kring återtagande av irreguljära migranter. Kommissionen bör, vid sin bedömning av huruvida ett tredjeland samarbetar tillräckligt och huruvida åtgärder krävs, beakta tredjelandets övergripande samarbete på migrationsområdet, särskilt avseende gränsförvaltning, förebyggande och bekämpande av människosmuggling samt förhindrande av transitering av irreguljära migranter genom dess territorium. Om kommissionen anser att tredjelandet inte samarbetar tillräckligt eller efter en underrättelse från en enkel majoritet medlemsstater om att ett tredjeland inte samarbetar tillräckligt, bör kommissionen lämna ett förslag till rådet om att anta ett genomförandebeslut, samtidigt som den fortsätter sina ansträngningar för att förbättra samarbetet med det berörda tredjelandet. Även när kommissionen, med avseende på ett tredjelands samarbetsnivå i förhållande till medlemsstaterna vad avser återtagandet av irreguljära migranter, vilken ska bedömas på grundval av relevanta och objektiva uppgifter, anser att ett tredjeland samarbetar tillräckligt, bör kommissionen ha möjlighet att lägga fram ett förslag för rådet om att anta ett genomförandebeslut avseende sökande eller kategorier av sökande som är medborgare i det tredjelandet och som ansöker om en visering på det tredjelandets territorium, vilket föreskriver en eller flera viseringslättnader. |
(14) |
För att säkerställa att alla relevanta faktorer och möjliga konsekvenser av tillämpningen av åtgärder för att förbättra ett tredjelands samarbete kring återtagande beaktas på lämpligt sätt, med beaktande av sådana åtgärders särskilt känsliga politiska art och deras övergripande konsekvenser för medlemsstaterna och unionen, särskilt för deras yttre förbindelser och för Schengenområdets övergripande funktionssätt, bör rådet tilldelas genomförandebefogenheter, på grundval av förslag från kommissionen. Att rådet tilldelas sådana genomförandebefogenheter innebär att tillräcklig hänsyn tas till att genomförandet av åtgärderna för att förbättra ett tredjelands samarbete kring återtagande kan vara politiskt känsligt, även mot bakgrund av medlemsstaternas befintliga avtal med tredjeländer om förenklade viseringsförfaranden. |
(15) |
Sökande som fått avslag på sin viseringsansökan bör ha rätt att överklaga. Underrättelsen om avslag bör innehålla detaljerad information om skälen för avslag och förfarandena för överklagande. Under överklagandeförfarandet bör de sökande ges tillgång till all information som är relevant för deras ärende i enlighet med nationell rätt. |
(16) |
Denna förordning respekterar de grundläggande rättigheterna och är förenlig med de rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Den eftersträvar särskilt att säkerställa fullständig respekt för rätten till skydd av personuppgifter, rätten till respekt för privatliv och familjeliv, barnets rättigheter samt skyddet av utsatta personer. |
(17) |
Det lokala Schengensamarbetet är avgörande för en harmoniserad tillämpning av den gemensamma viseringspolitiken och för en korrekt bedömning av migrations- och säkerhetsrisker. Inom det samarbetet bör medlemsstaterna bedöma den praktiska tillämpningen av särskilda bestämmelser mot bakgrund av lokala förhållanden och migrationsrisken. Samarbete och utbyte mellan konsulat på individuella platser bör samordnas av unionens delegationer. |
(18) |
Medlemsstaterna bör noggrant och regelbundet övervaka externa tjänsteleverantörers verksamhet för att säkerställa efterlevnad av det rättsliga instrument som reglerar det ansvar som anförtrotts dem. Medlemsstaterna bör årligen rapportera till kommissionen om samarbetet med och övervakningen av externa tjänsteleverantörer. Medlemsstaterna bör säkerställa att hela förfarandet för handläggning av ansökningar och samarbetet med externa tjänsteleverantörer övervakas av utlandsstationerad personal. |
(19) |
Flexibla regler bör införas för att göra det möjligt för medlemsstaterna att optimera resurssamordningen och stärka den konsulära täckningen. Samarbetet mellan medlemsstaterna (s.k. viseringscentrum för Schengenområdet) bör kunna ta sig vilken form som helst som är lämpad för de lokala förhållandena i syfte att öka konsulatens geografiska täckning, sänka medlemsstaternas kostnader, synliggöra unionen och förbättra den service som erbjuds sökande. |
(20) |
Elektroniska ansökningssystem är viktiga verktyg för att underlätta ansökningsförfarandena. En gemensam lösning som syftar till digitalisering bör i framtiden utvecklas med fullt utnyttjande av den senaste rättsliga och tekniska utvecklingen för att göra det möjligt för sökande att lämna in ansökningarna online och på så sätt tillgodose sökandenas behov och locka fler besökare till Schengenområdet. Enkla och smidiga förfarandegarantier bör stärkas och tillämpas enhetligt. Intervjuer skulle vidare när så är möjligt kunna genomföras med hjälp av moderna digitala verktyg och teknik för distanskommunikation, t.ex. röst- eller videosamtal via internet. De sökandes grundläggande rättigheter bör garanteras under processen. |
(21) |
För att det ska vara möjligt att se över beloppet för de viseringsavgifter som anges i denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av denna förordning som gäller beloppet för viseringsavgifterna. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (5). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. |
(22) |
För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av förordning (EG) nr 810/2009, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (6). |
(23) |
I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och EUF-fördraget, deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark. Eftersom denna förordning är en utveckling av Schengenregelverket ska Danmark, i enlighet med artikel 4 i det protokollet, inom sex månader efter det att rådet har beslutat om denna förordning, besluta huruvida landet ska genomföra den i sin nationella lagstiftning. |
(24) |
Denna förordning utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Förenade kungariket inte deltar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG (7). Förenade kungariket deltar därför inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Förenade kungariket. |
(25) |
Denna förordning utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG (8). Irland deltar därför inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Irland. |
(26) |
När det gäller Island och Norge utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (9), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 B i rådets beslut 1999/437/EG (10). |
(27) |
När det gäller Schweiz utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (11), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 B i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG (12). |
(28) |
När det gäller Liechtenstein utgör denna förordning, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (13) en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 B i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/350/EU (14). |
(29) |
När det gäller Cypern utgör denna förordning en akt som utvecklar Schengenregelverket eller som på annat sätt har samband med detta i den mening som avses i artikel 3.2 i 2003 års anslutningsakt. |
(30) |
När det gäller Bulgarien och Rumänien utgör denna förordning en akt som utvecklar Schengenregelverket eller som på annat sätt har samband med detta i den mening som avses i artikel 4.2 i 2005 års anslutningsakt. |
(31) |
När det gäller Kroatien utgör denna förordning en akt som utvecklar Schengenregelverket eller som på annat sätt har samband med detta i den mening som avses i artikel 4.2 i 2011 års anslutningsakt. |
(32) |
Förordning (EG) nr 810/2009 bör därför ändras i enlighet med detta. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Förordning (EG) nr 810/2009 ska ändras på följande sätt:
1. |
Artikel 1 ska ändras på följande sätt:
|
2. |
Artikel 2 ska ändras på följande sätt:
|
3. |
I artikel 3.5 ska leden b och c ersättas med följande:
|
4. |
I artikel 4 ska följande punkt införas: ”1a. Med avvikelse från punkt 1 får medlemsstaterna besluta att ansökningar ska prövas av och beslut fattas av centrala myndigheter. Medlemsstaterna ska säkerställa att dessa myndigheter har tillräcklig kännedom om de lokala förhållandena i det land där ansökan lämnas in för att bedöma migrations- och säkerhetsrisker samt tillräckliga språkkunskaper för att analysera handlingar, och att konsulaten, där så är nödvändigt, deltar i ytterligare prövning och intervjuer.” |
5. |
I artikel 5.1 ska led b ersättas med följande:
|
6. |
Artikel 8 ska ändras på följande sätt:
|
7. |
Artikel 9 ska ändras på följande sätt:
|
8. |
Artikel 10 ska ändras på följande sätt:
|
9. |
Artikel 11 ska ändras på följande sätt:
|
10. |
Artikel 14 ska ändras på följande sätt:
|
11. |
I artikel 15.2 ska första stycket ersättas med följande: ”2. Personer som ansöker om viseringar för flera inresor ska styrka att de har lämplig och giltig medicinsk reseförsäkring som täcker tiden för deras första planerade resa.” |
12. |
Artikel 16 ska ändras på följande sätt:
|
13. |
Artikel 17 ska ändras på följande sätt:
|
14. |
Artikel 19 ska ändras på följande sätt:
|
15. |
Artikel 21 ska ändras på följande sätt:
|
16. |
Artikel 22 ska ändras på följande sätt:
|
17. |
Artikel 23 ska ändras på följande sätt:
|
18. |
Artikel 24 ska ändras på följande sätt:
|
19. |
Följande artikel ska införas: ”Artikel 25a Samarbete kring återtagande 1. Beroende på graden av samarbete mellan ett tredjeland och medlemsstaterna vad avser återtagande av irreguljära migranter, vilken ska bedömas på grundval av relevanta och objektiva uppgifter, ska artiklarna 14.6, 16.1, 16.5 b, 23.1, 24.2 och 24.2c inte tillämpas på sökande eller kategorier av sökande som är medborgare i ett tredjeland som inte anses samarbeta tillräckligt i enlighet med den här artikeln. 2. Kommissionen ska regelbundet och minst en gång om året bedöma tredjeländernas samarbete kring återtagande, med beaktande av i synnerhet följande:
En sådan bedömning ska göras utifrån tillförlitliga uppgifter från medlemsstaterna och unionens institutioner, organ och byråer. Kommissionen ska regelbundet, minst en gång om året, rapportera till rådet om sin bedömning. 3. En medlemsstat får också underrätta kommissionen om den ställs inför stora och ihållande praktiska problem i samarbetet med ett tredjeland kring återtagande av irreguljära migranter på grundval av samma indikatorer som anges i punkt 2. Kommissionen ska omedelbart informera Europaparlamentet och rådet om en sådan underrättelse. 4. Kommissionen ska granska eventuella underrättelser som görs enligt punkt 3 inom en månad. Kommissionen ska informera Europaparlamentet och rådet om resultatet av sin granskning. 5. Om kommissionen, utifrån den analys som avses i punkterna 2 och 4, och med beaktande av de åtgärder som kommissionen vidtagit för att förbättra det berörda tredjelandets grad av samarbete kring återtagande och unionens allmänna förbindelser med det tredjelandet, inbegripet på migrationsområdet, anser att ett land inte samarbetar tillräckligt och att åtgärder därför krävs, eller om en enkel majoritet av medlemsstaterna inom en period på 12 månader har underrättat kommissionen i enlighet med punkt 3, ska kommissionen, samtidigt som den fortsätter sina ansträngningar för att förbättra samarbetet med det berörda tredjelandet, föreslå rådet att anta
6. På grundval av de indikatorer som anges i punkt 2 ska kommissionen fortlöpande utvärdera och rapportera om betydande och varaktiga förbättringar kan skönjas i samarbetet med det berörda tredjelandet kring återtagande av irreguljära migranter varpå den, med beaktande även av unionens allmänna förbindelser med det tredjelandet, får lägga fram ett förslag för rådet om att upphäva eller ändra de genomförandebeslut som avses i punkt 5. 7. Senast sex månader efter ikraftträdandet av de genomförandebeslut som avses i punkt 5 ska kommissionen rapportera till Europaparlamentet och rådet om framstegen när det gäller det berörda tredjelandets samarbete kring återtagande. 8. När kommissionen på grundval av den analys som avses i punkt 2 och med beaktande av unionens allmänna förbindelser med det berörda tredjelandet, särskilt när det gäller samarbetet kring återtagande, anser att det berörda tredjelandet samarbetar tillräckligt, får den lägga fram ett förslag för rådet om antagande av ett genomförandebeslut avseende sökande eller kategorier av sökande som är medborgare i det tredjelandet och som ansöker om en visering på det tredjelandets territorium, vilket innehåller en eller flera av följande åtgärder:
Det genomförandebeslutet ska vara tillämpligt i högst ett år. Det får förnyas.” |
20. |
Artikel 27 ska ändras på följande sätt:
|
21. |
Artikel 29 ska ändras på följande sätt:
|
22. |
Artikel 31 ska ändras på följande sätt:
|
23. |
Artikel 32 ska ändras på följande sätt:
|
24. |
Artikel 36 ska ändras på följande sätt:
|
25. |
Artikel 37.2 och 37.3 ska ersättas med följande: ”2. Förvaringen och hanteringen av viseringsmärken ska omfattas av fullgoda säkerhetsåtgärder för att undvika bedrägeri och förluster. Varje konsulat ska registrera lagret av viseringsmärken och registrera hur varje viseringsmärke har använts. Alla betydande förluster av oanvända viseringsmärken ska rapporteras till kommissionen. 3. Konsulat eller centrala myndigheter ska arkivera ansökningarna på papper eller i elektroniskt format. Varje enskild akt ska innehålla relevant information som vid behov möjliggör en rekonstruktion av bakgrunden till det beslut som fattats om ansökan. Individuella ansökningsakter ska bevaras i minst ett år från dagen för beslutet om ansökan enligt artikel 23.1, eller, när det gäller överklaganden, tills överklagandeförfarandet har slutförts, beroende på vilken period som är längst. I tillämpliga fall ska individuella elektroniska ansökningsakter bevaras så länge den utfärdade viseringen är giltig.” |
26. |
Artikel 38 ska ändras på följande sätt:
|
27. |
Artikel 39.2 och 39.3 ska ersättas med följande: ”2. Personal vid konsulaten och de centrala myndigheterna ska under utförandet av sina arbetsuppgifter visa full respekt för den mänskliga värdigheten. Eventuella åtgärder som vidtas ska stå i proportion till de mål som eftersträvas med åtgärderna. 3. Personal vid konsulaten och de centrala myndigheterna får under utförandet av sina arbetsuppgifter inte diskriminera någon på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion, övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.” |
28. |
Artikel 40 ska ersättas med följande: ”Artikel 40 Konsulär organisation och konsulärt samarbete 1. Varje medlemsstat ska ansvara för organisationen av handläggningen av ansökningar. 2. Medlemsstaterna ska
3. En medlemsstat får även samarbeta med en extern tjänsteleverantör i enlighet med artikel 43. 4. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om sin konsulära organisation och sitt konsulära samarbete på varje konsulat. 5. Även om samarbetet med andra medlemsstater skulle avslutas, ska medlemsstaterna sträva efter att fortsätta att tillhandahålla fullständig service.” |
29. |
Artikel 41 ska utgå. |
30. |
Artikel 43 ska ändras på följande sätt:
|
31. |
Artikel 44 ska ersättas med följande: ”Artikel 44 Kryptering och säker överföring av uppgifter 1. Vid samarbete mellan medlemsstaterna och vid samarbete med en extern tjänsteleverantör samt vid anlitande av honorärkonsuler ska den eller de berörda medlemsstaterna säkerställa att uppgifterna är fullständigt krypterade, oavsett om överföringen sker elektroniskt eller fysiskt på ett elektroniskt lagringsmedium. 2. I tredjeländer som förbjuder kryptering av uppgifter som ska överföras elektroniskt ska den eller de berörda medlemsstaterna inte tillåta elektronisk överföring av uppgifter. I sådana fall ska den eller de berörda medlemsstaterna säkerställa att de elektroniska uppgifterna överförs fysiskt i fullständigt krypterad form på ett elektroniskt lagringsmedium av en medlemsstats konsulära tjänsteman eller, om en sådan överföring skulle kräva oproportionerliga eller orimliga åtgärder, på något annat säkert sätt, t.ex. med hjälp av etablerade aktörer med erfarenhet av att transportera känsliga handlingar och uppgifter i det berörda tredjelandet. 3. I samtliga fall ska säkerhetsnivån för överföringen anpassas till uppgifternas känslighet.” |
32. |
Artikel 45 ska ändras på följande sätt:
|
33. |
Artikel 47.1 ska ändras på följande sätt:
|
34. |
Artikel 48 ska ändras på följande sätt:
|
35. |
Artikel 50 ska utgå. |
36. |
Artikel 51 ska ersättas med följande: ”Artikel 51 Anvisningar om den praktiska tillämpningen av denna förordning Kommissionen ska genom genomförandeakter anta operativa instruktioner om den praktiska tillämpningen av bestämmelserna i denna förordning. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 52.2.” |
37. |
Följande artikel ska införas: ”Artikel 51a Utövande av delegeringen 1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel. 2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 16.9 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den 1 augusti 2019. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. 3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 16.9 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft. 4. Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (*7). 5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna. 6. En delegerad akt som antas enligt artikel 16.9 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. |
38. |
Artikel 52 ska ersättas med följande: ”Artikel 52 Kommittéförfarande 1. Kommissionen ska biträdas av en kommitté (nedan kallad viseringskommittén). Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (*8). 2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas. Om kommittén inte avger något yttrande, ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas. (*8) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).”" |
39. |
Bilaga I ska ersättas med texten i bilaga I till den här förordningen. |
40. |
Bilaga V ska ersättas med texten i bilaga II till den här förordningen. |
41. |
Bilaga VI ska ersättas med texten i bilaga III till den här förordningen. |
42. |
Bilagorna VII, VIII och IX utgår. |
43. |
Bilaga X ska ersättas med texten i bilaga IV till den här förordningen. |
Artikel 2
Övervakning och utvärdering
1. Senast den 2 augusti 2022 ska kommissionen lägga fram en utvärdering av tillämpningen av förordning (EG) nr 810/2009, i dess ändrade lydelse enligt den här förordningen. Denna övergripande utvärdering ska inbegripa en granskning av de resultat som uppnåtts jämfört med målen och av genomförandet av bestämmelserna i förordning (EG) nr 810/2009, i dess ändrade lydelse enligt den här förordningen.
2. Kommissionen ska överlämna den utvärdering som avses i punkt 1 till Europaparlamentet och rådet. På grundval av utvärderingen ska kommissionen vid behov lägga fram lämpliga förslag.
3. Senast den 2 maj 2020 ska medlemsstaterna tillhandahålla kommissionen relevanta tillgängliga uppgifter om viseringsinnehavarnas användning av den medicinska reseförsäkring som avses i artikel 15 i förordning (EG) nr 810/2009 under sin vistelse på medlemsstaternas territorium och om de kostnader som nationella myndigheter eller tillhandahållare av medicinska tjänster till viseringsinnehavare har ådragit sig. På grundval av dessa uppgifter ska kommissionen senast den 2 november 2020 lägga fram en rapport som ska översändas till Europaparlamentet och rådet.
Artikel 3
Ikraftträdande
1. Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
2. Den ska tillämpas från och med 2 februari 2020.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater i enlighet med fördragen.
Utfärdad i Bryssel den 20 juni 2019.
På Europaparlamentets vägnar
A. TAJANI
Ordförande
På rådets vägnar
G. CIAMBA
Ordförande
(1) EUT C 440, 6.12.2018, s. 142.
(2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 17 april 2019 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 6 juni 2019.
(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex) (EUT L 243, 15.9.2009, s. 1).
(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, 30.4.2004, s. 77).
(5) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.
(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
(7) Rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (EGT L 131, 1.6.2000, s. 43).
(8) Rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (EGT L 64, 7.3.2002, s. 20).
(9) EGT L 176, 10.7.1999, s. 36.
(10) Rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtal som har ingåtts mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa båda staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EGT L 176, 10.7.1999, s. 31).
(11) EUT L 53, 27.2.2008, s. 52.
(12) Rådets beslut 2008/146/EG av den 28 januari 2008 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EUT L 53, 27.2.2008, s. 1).
(13) EUT L 160, 18.6.2011, s. 21.
(14) Rådets beslut 2011/350/EU av den 7 mars 2011 om ingående på Europeiska unionens vägnar av protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, om avskaffande av kontroller vid de inre gränserna och om personers rörlighet (EUT L 160, 18.6.2011, s. 19).
BILAGA I
”BILAGA I
Harmoniserat ansökningsformulär
ANSÖKAN OM SCHENGENVISERING
Detta ansökningsformulär är gratis
Familjemedlemmar till medborgare i EU, EES eller Schweiz ska inte fylla i fälten 21, 22, 30, 31 och 32 (markerade med *).
Uppgifterna i fälten 1–3 ska stämma överens med uppgifterna i resehandlingen.
|
ENDAST FÖR MYNDIGHETENS NOTERINGAR Ansökningsdatum: Ansökningens nummer: |
|||||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
|
Ansökan lämnades in till/vid:
|
|||||||||||||||||||||||||||
|
|
|
||||||||||||||||||||||||||||
|
Ärendet handlagt av: |
|||||||||||||||||||||||||||||
|
Styrkande handlingar:
|
|||||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
|
|
Viseringsbeslut:
fr.o.m.: t.o.m.: |
||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||
Efternamn: |
Förnamn: |
|||||||||||||||||||||||||||||
Födelsedatum (dag-månad-år): |
Medborgarskap: |
Resehandlingens eller id-kortets nummer: |
||||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||
|
Telefonnummer: |
|||||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||
|
Antal inresor: ☐ 1 ☐ 2 ☐ Flera Antal dagar: |
|||||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||
Adress och e-postadress till inbjudande person(er)/hotell/tillfällig inkvartering: |
Telefonnummer: |
|||||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||
Efternamn, förnamn, adress, telefonnummer och e-postadress till företagets/organisationens kontaktperson: |
Telefonnummer till företaget/organisationen: |
|||||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||
Medel för uppehälle:
|
… ☐ som anges i fält 30 eller 31 … ☐ annan (precisera): Medel för uppehälle:
|
|||||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||
Jag är införstådd med att viseringsavgiften inte betalas tillbaka om viseringsansökan avslås. |
||||||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||
Tillämpligt vid ansökan om viseringar för flera inresor: Jag känner till att jag måste ha en lämplig medicinsk reseförsäkring för min första vistelse och därefter följande vistelser på medlemsstaternas territorium. |
||||||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||
Jag är införstådd med och samtycker till följande: Insamling av de uppgifter som krävs enligt detta ansökningsformulär, fotografering och, i tillämpliga fall, tagande av fingeravtryck är obligatoriskt vid prövning av ansökan och alla mina personuppgifter som anges på formuläret för ansökan kommer, liksom mina fingeravtryck och mitt fotografi, att översändas till behöriga myndigheter i medlemsstaterna och behandlas av dessa myndigheter, så att det blir möjligt att fatta ett beslut om min ansökan. Dessa uppgifter samt uppgifter rörande beslutet om min ansökan eller ett beslut om att upphäva, återkalla eller förlänga en utfärdad visering kommer att registreras i Informationssystemet för viseringar (VIS) och lagras där under en period av högst fem år. Under den perioden kommer uppgifterna att vara tillgängliga för viseringsmyndigheterna och de myndigheter som är behöriga att kontrollera viseringar vid de yttre gränserna och i medlemsstaterna samt för medlemsstaternas invandrings- och asylmyndigheter i syfte att kontrollera om villkoren för laglig inresa, vistelse och bosättning på medlemsstaternas territorium är uppfyllda, för att identifiera personer som inte eller inte längre uppfyller dessa villkor, för att pröva en asylansökan och för att avgöra vem som ansvarar för en sådan prövning. Under vissa förhållanden kommer uppgifterna även att vara tillgängliga för utsedda myndigheter i medlemsstaterna och för Europol för att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott och andra allvarliga brott. Följande myndighet i medlemsstaten ansvarar för att behandla uppgifterna: [(…)]. Jag är införstådd med att jag har rätt att i vilken medlemsstat som helst bli underrättad om de uppgifter rörande mig som finns registrerade i VIS och om vilken medlemsstat som har registrerat uppgifterna samt att begära att uppgifter rörande mig som är oriktiga korrigeras och sådana som har behandlats olagligen raderas. På min uttryckliga begäran kommer den myndighet som prövar min ansökan att informera mig om hur jag kan gå tillväga för att utöva min rätt att kontrollera mina personuppgifter och få dem korrigerade eller raderade, inklusive vilka rättsmedel som står till buds enligt den berörda medlemsstatens nationella lagstiftning. Denna medlemsstats nationella tillsynsmyndighet [kontaktuppgifter: …] tar emot klagomål som rör skyddet av personuppgifter. Jag intygar att alla de upplysningar jag lämnat såvitt jag vet är korrekta och fullständiga. Jag är medveten om att felaktiga uppgifter kommer att leda till att min ansökan avslås eller till att en redan utfärdad visering upphävs, och till att jag kan underkastas lagföring enligt lagstiftningen i den Schengenstat som handlägger min ansökan. Jag förbinder mig att, om visering beviljas, lämna medlemsstaternas territorium innan viseringen löper ut. Jag har blivit informerad om att innehav av en visering endast är ett av villkoren för inresa på medlemsstaternas europeiska territorium. Den omständigheten att visering beviljats innebär inte att jag har rätt att begära ersättning om jag inte uppfyller de tillämpliga bestämmelserna i artikel 6.1 i förordning (EU) 2016/399 (kodexen om Schengengränserna) och därför nekas inresa. Inresevillkoren kommer att kontrolleras på nytt vid inresan på medlemsstaternas europeiska territorium. |
||||||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||
Ort och datum: |
Underskrift: (vårdnadshavarens/förmyndarens underskrift, om tillämpligt): |
(1) Logotyp krävs inte för Norge, Island, Liechtenstein och Schweiz.
BILAGA II
”BILAGA V
FÖRTECKNING ÖVER UPPEHÅLLSTILLSTÅND SOM GER INNEHAVAREN RÄTT ATT TRANSITERA GENOM MEDLEMSSTATERS FLYGPLATSER UTAN ATT DET KRÄVS INNEHAV AV VISERING FÖR FLYGPLATSTRANSITERING
ANDORRA:
— |
Autorització temporal (tillfälligt invandringstillstånd – grönt). |
— |
Autorització temporal per a treballadors d'empreses estrangeres (tillfälligt invandringstillstånd för anställda vid utländska företag – grönt). |
— |
Autorització residència i treball (uppehålls- och arbetstillstånd – grönt). |
— |
Autorització residència i treball del personal d'ensenyament (uppehålls- och arbetstillstånd för undervisningspersonal – grönt). |
— |
Autorització temporal per estudis o per recerca (tillfälligt invandringstillstånd för studie- eller forskningsändamål – grönt). |
— |
Autorització temporal en pràctiques formatives (tillfälligt invandringstillstånd för praktik och fortbildning – grönt). |
— |
Autorització temporal (uppehållstillstånd – grönt). |
KANADA:
— |
Permanent resident card (permanent uppehållstillstånd). |
— |
Permanent Resident Travel Document (resehandling för personer med permanent uppehållstillstånd). |
JAPAN:
— |
Uppehållskort. |
SAN MARINO:
— |
Permesso di soggiorno ordinario (ett års giltighet, med möjlighet till förlängning). |
— |
Särskilda uppehållstillstånd för följande ändamål (ett års giltighet, med möjlighet till förlängning): universitetsstudier, idrott, hälsovård, religiösa skäl, arbete som sjuksköterska på offentliga sjukhus, diplomatiska funktioner, samboende, särskilt tillstånd för underåriga, humanitära skäl, särskilt tillstånd för föräldrar. |
— |
Arbetstillstånd för säsongsarbete och tillfälliga arbetstillstånd (11 månaders giltighet, med möjlighet till förlängning). |
— |
Identitetshandling som utfärdas till personer som har en registrerad bostad ’residenza’ i San Marino (5 års giltighet). |
AMERIKAS FÖRENTA STATER:
— |
Giltigt invandringstillstånd. Kan i samband med inresan beviljas för ett år, i form av ett tillfälligt uppehållstillstånd, i avvaktan på att ett s.k. I-551-kort utfärdas. |
— |
Giltigt I-551-kort (permanent uppehållskort). Kan vara giltigt i mellan två och tio år, beroende på inresekategori. Om det inte finns någon sista giltighetsdag angiven på kortet, kan det användas för reseändamål. |
— |
Giltigt I-327-kort (tillstånd för återinresa). |
— |
Giltigt I-571-kort (resehandling för flyktingar, med påskriften ’Permanent Resident Alien’). |
BILAGA III
”BILAGA VI
STANDARDFORMULÄR FÖR UNDERRÄTTELSE OM SKÄL FÖR AVSLAG, UPPHÄVANDE ELLER ÅTERKALLANDE AV VISERING
AVSLAG/UPPHÄVANDE/ÅTERKALLANDE AV VISERING
… [namn]
☐ |
Den/det …. ambassaden/generalkonsulatet/konsulatet/[annan behörig myndighet] i … [på (namnet på den representerade medlemsstaten):s vägnar] |
☐ |
[Annan behörig myndighet] i … |
☐ |
Myndigheterna som ansvarar för personkontroller vid … |
har
☐ |
prövat din ansökan |
☐ |
prövat din visering med nummer: …, utfärdad: … [dag/månad/år]. |
|
|
|
Beslutet har fattats av följande skäl:
1. |
|
2. |
|
3. |
|
4. |
|
5. |
|
6. |
|
7. |
|
8. |
|
9. |
|
10. |
|
11. |
|
12. |
|
13. |
|
14. |
|
15. |
|
16. |
|
17. |
|
Ytterligare anmärkningar:
…
…
…
…
…
Du har rätt att överklaga beslutet om avslag på viseringsansökan eller upphävande eller återkallande av visering.
Bestämmelserna om överklagande av beslut om avslag på viseringsansökan eller upphävande eller återkallande av visering återfinns i (hänvisning till tillämplig nationell lagstiftning):
…
Behörig myndighet till vilken ett överklagande kan lämnas (kontaktuppgifter):
…
Information om förfarandet kan fås från (kontaktuppgifter):
…
Ett överklagande ska ges in senast (uppgift om tidsfristen):
…
Datum och stämpel för ambassaden/generalkonsulatet/konsulatet/de myndigheter som ansvarar för personkontroller/andra behöriga myndigheter:
Den berörda personens namnteckning (3): …
(1) Logotyp krävs inte för Norge, Island, Liechtenstein och Schweiz.
(2) Återkallande av en visering på grundval av detta skäl omfattas inte av rätten till överklagande.
(3) Om detta krävs enligt nationell lagstiftning.
BILAGA IV
”BILAGA X
FÖRTECKNING ÖVER MINIMIKRAV SOM SKA INGÅ I DET RÄTTSLIGA INSTRUMENTET VID SAMARBETE MED EXTERNA TJÄNSTELEVERANTÖRER
A. |
Det rättsliga instrumentet ska innehålla
|
B. |
I samband med verksamhetsutövandet ska den externa tjänsteleverantören vad avser dataskydd iaktta följande:
|
C. |
I samband med verksamhetsutövandet ska den externa tjänsteleverantören vad avser personalens uppträdande iaktta följande:
|
D. |
I samband med kontroll av verksamhetsutövandet ska den externa tjänsteleverantören iaktta följande:
|
E. |
I samband med allmänna krav ska den externa tjänsteleverantören iaktta följande:
|