22.9.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/56

1.1

Kommittén ställer sig positiv till meddelandet och konstaterar att förslaget handlar om strategisk styrning av den gränsöverskridande vetenskapliga forskningen, en mycket viktig och angelägen idé, framför allt om man vill nå snabbare framsteg på grundläggande områden inom vetenskap och forskning. Den europeiska strategin grundar sig på de bästa erfarenheterna och utvecklar dem till ett fungerande system.

1.2

För detta ändamål måste man under medlemsstaternas ledning genomföra en process för att intensifiera deras samarbete inom forskning och utveckling i syfte att bättra hantera de stora samhällsutmaningar i europeisk eller internationell skala där den offentliga forskningen spelar en central roll. EESK välkomnar och stöder därför också slutsatserna från rådets (konkurrensfrågor) sammanträde den 2 december 2008 (1) och instämmer i de uttalanden som gjordes vid detta.

1.3

Kommittén är övertygad om att man måste skapa grundläggande strategiska ramar som ligger i linje med EU:s politiska prioriteringar. För att omsätta den föreslagna strategin i praktiken kommer det framför allt att krävas en stark politisk vilja.

1.4

EESK varnar kommissionen för att lägga alltför stor tonvikt vid ett ”uppifrån och ned”-perspektiv. Man måste framför allt anlägga ett ”nedifrån och upp”-perspektiv i linje med forskningsaktörernas strategiska intressen och deras möjligheter att dela med sig av sin bästa vetenskapliga forskningskapacitet.

1.5

Kommittén vill samtidigt påpeka att denna samordning är svår. Detta beror ofta på att vissa länder har särintressen och saknar den politiska viljan att dela med sig av vetenskaplig forskningskapacitet och framför allt av vetenskapliga rön.

1.6

EESK delar till fullo uppfattningen att man snarast möjligt måste utöka de finansiella och mänskliga resurserna i konkurrensen med de länder som är EU:s främsta ekonomiska rivaler. Detta får dock under inga omständigheter utesluta ett forskningssamarbete med dessa länder och deras forskningsorganisationer (2).

1.7

Kommittén konstaterar samtidigt att det kommer att bli en oerhört krävande uppgift att tillämpa gemensam programplanering på den gränsöverskridande vetenskapliga forskningen, eftersom det kommer att kräva ett nytt tänkande i riktning mot större öppenhet och samarbete (3), och detta är i allmänhet lättare sagt än gjort.

1.8

Kommittén erkänner och uppskattar det breda spektrum av gränsöverskridande samarbeten och gemensamma projekt som finns och deras utmärkta resultat, och rekommenderar att man utnyttjar relevanta erfarenheter av dessa program i detta nya strategiska programplaneringskoncept. Man bör också dra lämpliga lärdomar av de misstag som gjordes när processerna i den gemensamma programplaneringen för forskning utformades.

1.9

För att nya vetenskapliga rön på ett mer effektivt och snabbare sätt ska omsättas i praktiken, krävs det att den privata sektorn på lämpligt sätt deltar i hela processen. Kommittén vill också uppmärksamma de hinder som finns för den privata sektorns medverkan, framför allt när det handlar om att använda resultateneller om frågor rörande immateriell äganderätt o.dyl. (4)

1.10

EESK anser att man för denna viktiga gemenskapsverksamhet måste utarbeta och testa högkvalitativa operativa ramar som motiverar inte bara de enskilda medlemsstaterna utan framför allt deras vetenskapliga forskningskapacitet att delta, för att stödja och mobilisera det ”nedifrån och upp-perspektiv” och framför allt de finansiella resurser som krävs. En viktig förutsättning är att resurserna är tillräckligt rörliga och att det finns en stödram som undanröjer eventuella hinder.

1.11

När man fastställer dessa operativa ramar måste man inte bara ta hänsyn till de faktorer som kan ha positiva bieffekter, utan också i detalj analysera de risker som undergräver idén om en gemensam europeisk programplanering.

1.12

Kommittén har redan understrukit och understryker fortfarande att man så snart som möjligt måste skapa en europeisk forskningsinfrastruktur (5), som kommer att stärka den gemensamma programplaneringen som helhet och bidra till att det gemensamma europeiska mervärdet ökar. EESK uppmanar därför medlemsstaterna att så snabbt som möjligt på ett kreativt sätt följa upp detta initiativ från kommissionen.

1.13

Kommittén välkomnar att man skapat ”Högnivågruppen för gemensam programplanering” i syfte att välja teman för den gemensamma programplaneringen efter ett omfattande offentligt samråd med olika regionala, nationella och europeiska forskarsamfund samt – om så är lämpligt – med den privata sektorn. Som ett resultat av dessa insatser bör rådet efter ett kommande förslag från kommissionen kunna anta gemensamma initiativ för programplaneringen senast 2010.

2.1

Europa behöver öka investeringarna i forskning – men också investera – för att forskningen ska ge bättre effekt om den ska nå sin uttalade vision: att främja en balanserad och hållbar utveckling. I Lissabonstrategin fastställs övergången till ett kunskapsbaserat samhälle – fokuserat på vetenskap, teknik och innovation – som det viktigaste målet, och ökade och bättre investeringar i forskning efterfrågas.

2.2

Det nya initiativet – gemensam programplanering – markerar en förändring i det europeiska forskningssamarbetet. Det är en frivillig process för ett förnyat partnerskap mellan medlemsstaterna baserat på tydliga principer och en transparent styrning på hög nivå. Syftet är att öka den nationella offentliga forskningsfinansieringens effektivitet och inverkan på strategiska områden. Den gemensamma programplaneringen är först och främst inriktad på offentliga forskningsprogram, vilket innebär ett ”offentlig–offentligt” samarbete. Industrin – och andra intressenter – bör emellertid spela en roll i samrådsförfarandet, och genomförandet av de särskilda initiativen för gemensam programplanering.

2.3

Meddelandet är ett svar på intressenternas krav på en frivillig, decentraliserad strategi i kombination med strategisk rådgivning på europeisk nivå och deras avvisande inställning till en standardmetod.

2.4

Detta meddelande är ett av de fem politiska initiativ som kommissionen planerar 2008 som en uppföljning till grönboken ”Europeiska området för forskningsverksamhet: Nya utsikter” (6). Det handlar särskilt om dimensionen ”Optimera forskningsprogram och prioriteringar” och är ytterligare ett steg i skapandet av ”femte friheten” genom att avskaffa hinder för den fria rörelsen av kunskap.

2.5

Jämfört med sina viktigaste partner investerar Europa fortfarande för lite i forskning, och FoU-investeringarna – från både den offentliga och den privata sektorn – har allmänt sett stagnerat under det senaste årtiondet. Europa bör inte bara snabbt öka sina utgifter avsevärt utan även hitta nya och mer innovativa sätt att effektivt använda sina knappa FoU-resurser på. Europa bör också stärka sin förmåga att omvandla forskningsresultaten till samhällsnytta och ekonomisk nytta.

2.6

Under de senaste åren har medlemsstaterna och gemenskapen vidtagit många åtgärder för att främja den offentliga forskningens inverkan och effektivitet. De berörda parterna har sedan länge erkänt det bristande samarbetet och den bristande samordningen mellan de nationella offentliga FoU-programmen som en svaghet i EU:s FoU-system. Trots ansträngningar under de senaste åren för att angripa detta problem är Europas forskningsmiljö fortfarande splittrad.

2.7

I dag planeras, finansieras, övervakas och utvärderas 85 % av den offentliga FoU-verksamheten på nationell nivå, och det förekommer alldeles för lite samarbete och samordning mellan länderna. Mindre än 6 procent av de totala FoU-investeringarna och endast 15 procent av den europeiska offentligt finansierade civila FoU-verksamheten (av vilka mellanstatliga organisationer och mellanstatligt samarbete står för tio procent och ramprogrammet för fem procent) finansieras på ett gränsöverskridande sätt med samarbete.

2.8

Det handlar inte om att all forskningsplanering bör genomföras i samarbete och att programplanering som är helt och hållet nationell ska upphöra. I stället handlar det om att uppdelningen av den offentliga forskningsplaneringen inom områden av strategisk betydelse för hela eller delar av Europa hittills har lett till en avkastning som ligger under den optimala, och som kostar mycket för Europa och dessutom hindrar Europa från att förverkliga de samhällsmål som fastställts:

2.9

En del av Europas största vetenskapliga framgångar har inneburit gränsöverskridande sammanslagning av offentliga FoU-resurser, framför allt skapandet av gemensamma vetenskapsstrukturer (7). Effekterna av dessa gemensamma initiativ hade emellertid kunnat vara större om det hade funnits ett mer övergripande strategiskt fokus med ett större politiskt åtagande, mer öppenhet och mindre stelbenthet. Det är ingen mening med att öka dessa initiativ och den totala storleken på det sjunde ramprogrammet, om bristen på strategisk programplanering inte åtgärdas.

2.10

Gemensam programplanering handlar om att ändra på den europeiska forskningsmiljöns struktur. Det är en övergripande, långsiktig och strategisk process, vars syfte är att främja Europas förmåga att ta itu med de viktiga ekonomiska och samhälleliga utmaningarna, t.ex. de sammanhängande problemen med klimat och energi. Gemensam programplanering handlar om att uppnå struktureringseffekter för att öka den offentliga forskningsfinansieringens effektivitet och inverkan. En gemensam programplanering förutsätter att medlemsstaterna är redo att inrikta sig på att definiera och genomföra gemensamma dagordningar för forskningen med fleråriga, gemensamt beslutade aktiviteter och finansieringsmekanismer.

2.11

Gemensam programplanering kräver att medlemsstaterna tar till sig nya sätt att tänka. Framför allt kräver den konkreta åtaganden och aktiviteter från medlemsstaterna och en omprövning och omorganisation av det sätt på vilket de nationella forskningsprogrammen definieras och genomförs, genom att de blir inriktade på gemensamma mål. Den gemensamma programplaneringen måste därför vara en frivillig process som är baserad på principerna om variabel geometri och öppen åtkomst.

2.12

Gemensam programplanering innebär inte gemenskapsfinansiering på förhand, men sjunde ramprogrammet kan naturligtvis stimulera samarbetet som en katalysator. Det handlar först och främst om att medlemsstaterna ska definiera gemensamma strategier och sammanföra nationella resurser. Samtidigt utesluts inte möjligheten till kompletterande gemenskapsfinansiering beroende på mervärdet, den europeiska dimensionen och de berörda initiativens eventuella omstruktureringseffekter.

2.13

Kommissionen föreslår en pragmatisk metod för att uppnå gemensam programplanering inom ett begränsat antal överenskomna områden. Metoden är baserad på erfarenheterna av de europeiska teknikplattformarna men anpassad till de offentliga forskningsprogrammen. Den omfattar successiva steg, i enlighet med forskningsprogrammens livscykel, från programdefinition via genomförande till övervakning och utvärdering.

2.14

Den gemensamma programplaneringen kan underlättas om följande ramvillkor är uppfyllda:

3.1

Kommittén ställer sig positiv till meddelandet och konstaterar att förslaget handlar om strategisk styrning av den gränsöverskridande vetenskapliga forskningen, en mycket viktig och angelägen idé, framför allt om man vill nå snabbare framsteg på grundläggande områden inom vetenskap och forskning. Därför välkomnar och stöder kommittén också rådets (konkurrenskraft) slutsatser om denna fråga av den 2 december 2008 och de ståndpunkter som framförs.

3.2

Några positiva drag är strävan att så effektivt som möjligt utnyttja de offentliga medlen genom en strategisk samordning inom grundläggande forskningsområden och att höja kvaliteten på den vetenskapliga forskningskapaciteten i medlemsstaterna genom ett bredare internationellt samarbete i forskningsprojekt som förbereds och genomförs gemensamt.

3.3

Kommittén uppskattar att man genomfört en konsekvensbedömning, som lett till fyra alternativ, och att man valt en europeisk strategi som bygger på våra bästa erfarenheter i dag och utvecklar dem till ett fungerande system där det är medlemsstaterna som identifierar ämnen för gemensam programplanering.

3.4

Kommittén uppskattar också att området energiteknik valts ut som pilotprojekt för samordningen. Vi har i vårt yttrande om den strategiska EU-planen för energiteknik (8) uttryckt vårt fulla stöd för detta projekt, som ligger i linje med den nya strategin.

3.5

Kommittén är övertygad om att man måste skapa grundläggande strategiska ramar som ligger i linje med EU:s politiska prioriteringar.

3.6

EESK varnar dock kommissionen för att lägga alltför stor tonvikt vid ett ”uppifrån och ned”-perspektiv. Om man utgår från de egenskaper som de internationella vetenskapliga nätverken har i dag med många forskningsgrupper och att de delvis får stöd från sådana internationella organ som Internationella energiorganet, anser kommittén tvärtom att man framför allt måste anlägga ett ”nedifrån och upp”-perspektiv för att involvera de enskilda aktörerna i projekten i linje med deras strategiska intressen och möjligheter att dela med sig av sin bästa vetenskapliga forskningskapacitet. Möjliga forum är internationella vetenskapliga konferenser, som kan anförtros uppgiften att utarbeta lämpliga förslag.

3.7

Kommittén vill samtidigt påpeka att denna samordning är svår. Detta beror ofta på att vissa länder har särintressen och saknar den politiska viljan att dela med sig av forskningskapacitet och framför allt av vetenskapliga rön. Öppenhet och insyn är alltså nödvändiga förutsättningar för att man med framgång ska kunna omsätta idén i praktiken. i linje med deras strategiska intressen och möjligheter att dela med sig av sin bästa vetenskapliga forskningskapacitet. Möjliga forum är internationella vetenskapliga konferenser, som kan anförtros uppgiften att utarbeta lämpliga förslag.

3.8

Kommittén är medveten om och uppskattar det breda spektrum av gränsöverskridande samarbete och gemensamma projekt som redan existerar samt de utmärkta resultaten av dessa, varför vi rekommenderar att relevanta erfarenheter från sådana program används i den nya strategiska programplaneringen. Nyttiga lärdomar bör också dras av misslyckanden i samband med utformningen av förfarandena för den gemensamma programplaneringen för forskning.

3.9

EESK delar till fullo uppfattningen att man snarast möjligt måste börja omsätta idén i praktiken och utöka de finansiella och mänskliga resurserna, för att gemenskapen ska kunna förbättra sin ställning och i slutänden sin ekonomiska konkurrensförmåga gentemot de främsta rivalerna, dvs. USA och länderna i Asien. Detta får dock under inga omständigheter utesluta ett forskningssamarbete med dessa länder och deras forskningsorganisationer (9).

3.10

Kommittén konstaterar samtidigt att det kommer att bli en oerhört krävande uppgift att tillämpa gemensam programplanering på den gränsöverskridande vetenskapliga forskningen, eftersom det kommer att kräva ett nytt tänkande i riktning mot större öppenhet och samarbete (10), och detta är i allmänhet lättare sagt än gjort.

3.11

Det slutliga målet för den gemensamma strategiska programplaneringen och de egna forskningslösningarna, dvs. en effektivare och snabbare omsättning av nya vetenskapliga rön i praktiken, kräver att den privata sektorn på ett lämpligt sätt deltar i hela processen. Kommittén konstaterar att den gemensamma programplaneringen möjliggör ett sådant deltagande. Kommittén vill också uppmärksamma de hinder som finns för den privata sektorns medverkan, framför allt när det handlar om att använda resultaten, frågor rörande immateriell äganderätt o.dyl. (11)

3.12

Innovationsprocessen, med andra ord omsättningen av nya vetenskapliga rön i praktiken, påverkas av mycket olika lokala förutsättningar, t.ex. befintlig infrastruktur, tillgång till kapital, skattetryck och skattelättnader för vissa typer av investeringar samt erfarenheter av liknande investeringar, framför allt inom industrin. Det kan till och med handla om direkta incitament för investeringar, t.ex. skattebefrielse under en viss period. Dessa faktorer kan leda till motstridigheter inom projekt.

—

En rekommendation om ”förvaltning av immateriella rättigheter vid kunskapsöverföring och regler för god praxis för universitet och andra offentliga forskningsorganisationer”, KOM(2008) 1329, 10.4.2008.

—

Meddelandet ”Bättre karriärer och större rörlighet: ett europeiskt partnerskap för forskare”, KOM(2008) 317, 23.5.2008.