EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 15.12.2021

COM(2021) 802 final

2021/0426(COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV

om byggnaders energiprestanda (omarbetning)

(Text av betydelse för EES)

{SEC(2021) 430 final} - {SWD(2021) 453 final} - {SWD(2021) 454 final}

MOTIVERING

1.    BAKGRUND TILL FÖRSLAGET

•Motiv och syfte med förslaget

Översynen av direktivet om byggnaders energiprestanda (energiprestandadirektivet) ingår i kommissionens arbetsprogram för 2021 (55 %-paketet) och kompletterar de övriga delarna i det paket som föreslogs i juli 2021 1 genom att fastställa visionen för att uppnå ett byggnadsbestånd med nollutsläpp senast 2050. Såsom redan angetts i klimathandlingsplanen 2 är det ett viktigt lagstiftningsinstrument för att uppnå målen om minskning av koldioxidutsläppen fram till 2030 och 2050. Den följer upp viktiga delar av de tre fokusområdena 3 i strategin för en renoveringsvåg 4 , bland annat avsikten att föreslå obligatoriska minimistandarder för energiprestanda, efter en konsekvensbedömning som behandlar deras omfattning, tidsplan, infasning och åtföljande stödpolitik. Med tanke på behovet av lämpliga samråds- och konsekvensbedömningsprocesser kunde den föreslagna översynen komma först något senare än den första uppsättningen 55 %-initiativ som antogs i juli 2021.

1.1.Samverkan mellan 55 %-paketet och särskilt det nya utsläppshandelssystemet

55 %-paketet består av en uppsättning sammankopplade förslag som backas upp av en konsekvensbedömning som tar hänsyn till detta. Bedömningen 5 visade att en överdriven satsning på skärpta regleringar leder till onödigt hög ekonomisk börda, medan enbart koldioxidprissättning inte kan råda bot på kvarstående marknadsmisslyckanden och icke-ekonomiska hinder. Den valda policymixen balanserar därför noggrant prissättning, mål, standarder och stödåtgärder. Den föreslagna översynen av energiprestandadirektivet ingår i samma ram. Som en följd av detta skulle en förändring av balansen i den övergripande mixen kräva en justering av olika policydelar. En försvagning av prissättningen och målåtgärderna för att främja minskning av koldioxidutsläpp i byggnadssektorn skulle kräva motsvarande strängare regleringsåtgärder i översynen av energiprestandadirektivet, särskilt när det gäller utfasning av fossila bränslen och obligatoriska minimistandarder för energiprestanda.

Kommissionens relevanta konsekvensbedömningar har visat att uppnåendet av målen skulle bli mindre säkert och dyrare i avsaknad av en prissignal för koldioxidutsläpp på uppvärmningsbränslen, såsom det föreslagna nya utsläppshandelssystemet för byggnader och vägtransporter. Detta fungerar bäst tillsammans med EU:s lagstiftningsåtgärder och kompletterande nationella åtgärder, som stimuleras av den föreslagna högre ambitionsnivån i förordningen om ansvarsfördelning, energieffektivitetsdirektivet och direktivet om förnybar energi.

Det nya utsläppshandelssystemet skapar ekonomiska incitament för minskade koldioxidutsläpp från byggnader och genererar intäkter för offentligt stöd, särskilt inriktat på att stödja sårbara hushåll. Det reviderade energiprestandadirektivet tar upp icke-ekonomiska hinder för renovering 6 . Det skapar ett stödjande ramverk för att ge ekonomiskt stöd till renovering utan att direkt mobilisera den finansiering som krävs. Ett reviderat energiprestandadirektiv skulle kunna bidra avsevärt till att uppnå målen för 2030. Konsekvensbedömningen av energiprestandadirektivet 7 visar att de totala utsläppsminskningar som krävs utan revidering av direktivet inte räcker, utan bara är ungefär hälften av vad som är nödvändigt inom bostads- och tjänstesektorn för att uppnå målet för 2030.

Utan dessa revideringar skulle det krävas fler åtgärder på medlemsstatsnivå för att kompensera för avståndet till målet, men osäkerhet kring deras effektivitet, aktualitet och överensstämmelse med målet om nettonollutsläpp av växthusgaser 2050 som fastställs i den europeiska klimatlagen 8 skulle hämma incitament för en snabb ökning av renoveringstakten. I avsaknad av förstärkta lagstiftningsåtgärder på EU-nivå eller nationell nivå för att öka renoveringstakten skulle koldioxidpriset behöva vara högre 9 och i slutändan skulle icke-ekonomiska hinder för renoveringar förbli oåtgärdade.

1.2.Frågor om sårbarhet, överkomlighet och energifattigdom

En viktig nyhet i översynen är införandet av minimistandarder för energiprestanda för att få fart på den nödvändiga omvandlingen av sektorn. Renovering av byggnader har två allmänt erkända positiva ekonomiska effekter: 1) minskade energikostnader vilket leder till minskad energifattigdom, och 2) ökat värde av byggnader med högre energiprestanda. Andra fördelar är bättre livskvalitet och kortare genomsnittliga obebodda perioder.

Fördelarna med lägre energiräkningar är ännu mer relevanta i en situation med höga energipriser. Människor som bor i byggnader med sämst prestanda och personer som lever i energifattigdom skulle gynnas av renoverade och bättre byggnader och av lägre energikostnader, och hämmas av ytterligare marknadsprisökningar och volatilitet.

Å andra sidan kan hyresvärdar frestas att överföra renoveringskostnaderna på hyresgästerna för att täcka sina initiala investeringar. En mer uttalad fokusering på att åtgärda bristerna i befintliga byggnader med sämst prestanda skulle också kunna sänka deras priser ytterligare i marknadstransaktioner, även om det redan i dag finns en viss korrelation mellan energiklasser och värde.

EU-omfattande minimistandarder för energiprestanda har utformats noggrant för att mildra eventuella negativa sociala effekter och maximera deras sociala fördelar, särskilt när det gäller att förbättra levnadsvillkoren i byggnader med sämst prestanda och att minska eller till och med förebygga energifattigdom. Medlemsstaterna kommer att vara skyldiga att stödja uppfyllandet av minimistandarder för energiprestanda med en lämplig stödram som omfattar ekonomiskt stöd, tekniskt bistånd, undanröjande av hinder och övervakning av sociala konsekvenser, särskilt för de mest sårbara.

De nationella byggnadsrenoveringsplanerna kommer rikta uppmärksamhet på att övervaka minskningen av antalet människor som drabbas av energifattigdom och av den del av befolkningen som bor i bristfälliga bostäder (t.ex. med läckande väggar eller tak) eller med otillräcklig värmekomfort. Planerna kommer att innehålla en översikt över nationella strategier och åtgärder för att stärka och skydda sårbara hushåll, minska energifattigdomen och säkerställa överkomliga bostäder.

Åtgärderna i detta förslag är förenliga med policy och åtgärder i alla EU-instrument som stöder en socialt rättvis omställning. Dessa omfattar rapportering om framsteg mot nationella vägledande mål för att minska antalet hushåll som lever i energifattigdom inom ramen för de nationella energi- och klimatplanerna och planerade investeringar för att mildra fördelningseffekter och främja strukturella lösningar – särskilt energirenovering av byggnader, inbegripet åtgärder för förbättrad energieffektivitet eller integrering av energiproduktion från förnybara energikällor, utfasning av fossila bränslen i deras värme- och kylsystem – för att minska beroendet av fossila bränslen i enlighet med de föreslagna sociala klimatplanerna, samt rådgivningscentrumet för energifattigdom, som stöder medlemsstaternas insatser för att minska och övervaka energifattigdom.

1.3.Tillgång till finansiering, EU-medel och nationella stödåtgärder

Förslaget är väl samordnat med andra relevanta instrument, särskilt när det gäller EU-medel och nationella medel. Faciliteten för återhämtning och resiliens ger upphov till betydande investeringar i byggnadsrenovering tack vare de starka komponenter från flaggskeppsinitiativet ”Renovera” som ingår i de nationella planerna för återhämtning och resiliens. Detta kommer att fortsätta fram till 2025–2026, vilket banar väg för förbättringar till följd av energiprestandadirektivet.

I den nuvarande fleråriga budgetramen finns EU-medel tillgängliga inom olika program, där byggnadssektorn har identifierats som en prioritering: regionala fonder inom ramen för sammanhållningspolitiken, Fonden för en rättvis omställning och InvestEU är viktiga i detta avseende. De kompletteras med särskilt tekniskt stöd och bistånd från Europeiska kommissionen till nationella offentliga förvaltningar för att underlätta de nödvändiga reformerna och förberedelserna för att investeringarna ska bli effektiva.

Den föreslagna nya sociala klimatfonden inom utsläppshandelssystemet ska överbrygga luckan mellan faciliteten för återhämtning och resiliens och övergången mellan nuvarande fleråriga budgetram och perioden efter 2027, och mobilisera 72,2 miljarder euro för perioden 2025–2032 för att stödja hushåll, särskilt de som bor i byggnader med sämst prestanda. Denna fond skulle täcka initialkostnaderna och göra det lättare för låginkomsthushåll att uppfylla de minimistandarder för energiprestanda som föreslås i energiprestandadirektivet. Investeringarna inom ramen för de nationella sociala klimatplanerna kommer att utgöra en integrerad del av de finansieringsåtgärder som ingår i de nationella byggnadsrenoveringsplanerna enligt energiprestandadirektivet.

För att kunna klassificeras som en hållbar ekonomisk verksamhet enligt den delegerade rättsakten om EU:s klimattaxonomi måste byggnadsrenoveringen antingen uppnå energibesparingar på 30 %, uppfylla minimikrav avseende energiprestanda för större renoveringar eller bestå av specifika enskilda åtgärder som klassificeras som hållbara. Renovering för att uppfylla de föreslagna unionsomfattande minimistandarderna för energiprestanda är vanligtvis i linje med EU-taxonomins kriterier för byggnadsrenoveringsverksamhet.

Dessutom gör kommissionen nu en översyn av den relevanta ramen för statligt stöd för att den ska främja de behov som uppstår i samband med översynen av energiprestandadirektivet, särskilt de EU-omfattande minimistandarderna för energiprestanda. De resulterande bestämmelserna om statligt stöd är viktiga för att uppmuntra till tidig efterlevnad av minimistandarder för energiprestanda som fastställts på EU-nivå för att förbättra de byggnader som har sämst energiprestanda.

1.4.Syfte med förslaget

•Förenlighet med befintliga bestämmelser inom detta politikområde

Såsom förklaras ovan syftar den föreslagna översynen till att främja både push- och pullfaktorer som stöder en minskning av koldioxidutsläppen från byggnader i kombination med de incitament för nationella åtgärder som fastställs i förordningen om ansvarsfördelning och effekterna av koldioxidprissättningen inom det nya utsläppshandelssystemet för byggnader och vägtransporter 10 . Förslaget innebär en översyn av ett befintligt lagstiftningsinstrument. Det kan inte ersätta ett mål, t.ex. något av de mål som fastställs i förordningen om ansvarsfördelning, men det kan bidra till att de uppnås. Det går hand i hand med det föreslagna nya utsläppshandelssystemet, det ena främjar minskning av koldioxidutsläpp från bränslen och teknik för uppvärmning och det andra minskar energianvändningen.

Energiprestandadirektivet kommer att ange den övergripande visionen för nya och befintliga byggnader som gäller för alla byggnadsrelaterade bestämmelser i de andra initiativen i 55 %-paketet 11 . Genom att vidta åtgärder för att minska energianvändningen i byggnadssektorn kommer energiprestandadirektivet också att bidra till uppnåendet av de övergripande energieffektivitetsmålen i energieffektivitetsdirektivet. Förslaget till energiprestandadirektiv och kravet på att nya byggnader ska installera uppvärmningssystem utan direkta växthusgasutsläpp och integrera förnybar energi för att bli nollutsläppsbyggnader skulle leda till ett ökat antal renoveringar som bidrar till att nå det vägledande målet för 2030 för andelen förnybar energi i byggnaders slutliga energianvändning i linje med direktivet om förnybar energi. Förslaget kommer att stödja utbyte av ineffektiva värmepannor för fossila bränslen med system utan direkta växthusgasutsläpp, t.ex. värmepumpar och annan teknik baserad på förnybar energi.

Genom förslaget uppgraderas den privata laddningsinfrastrukturen på bilparkeringar i och i närheten av byggnader, som ett komplement till den uppdaterade förordningen om infrastruktur för alternativa bränslen, med större ambitioner när det gäller de övergripande målen, bland annat om allmänt tillgänglig laddningsinfrastruktur för elfordon. I linje med den europeiska gröna given och EU:s nya ram för mobilitet i städer innehåller det också bestämmelser för att förbättra infrastrukturen för cykelparkering.

Förslaget kompletterar också produktlagstiftningen, t.ex. energimärkningsförordningen, som ger konsumenterna incitament att köpa energirelaterade produkter och apparater av bästa klass för placering i byggnader. Energiprestandadirektivet samverkar med ekodesigndirektivet, som fastställer energiprestanda och andra krav på miljöprestanda för energirelaterade produkter, särskilt för installationssystem (t.ex. värmepannor, värmepumpar eller ljuskällor) och utrustning som används i byggnader (t.ex. hushållsapparater). Byggprodukters prestanda behandlas i förordningen om byggprodukter och förslaget bidrar också till fortsatta framsteg mot klimatanpassning genom bestämmelserna om förstärkning av byggnaders klimatresiliens.

Samtidigt kommer de förstärkta informationsverktygen i energiprestandadirektivet, som också kommer att omfatta ett koldioxidmått, att hjälpa finansiella investerare att sätta ett pris på fördelarna med att minska koldioxidutsläppen från byggnader, och hjälpa hushåll och kommersiella aktörer att på ett bättre sätt ta hänsyn till de ekonomiska fördelarna med byggnadsrenoveringar och deras återbetalningsplaner. Dessa aspekter är också anpassade till de byggnadsrelaterade inslagen i EU-taxonomin för hållbara verksamheter 12 .

2.    RÄTTSLIG GRUND, SUBSIDIARITETSPRINCIPEN OCH PROPORTIONALITETSPRINCIPEN

•Rättslig grund

Förslaget är baserat på artikel 194.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt som är den rättsliga grunden för unionens energipolitik. De föreslagna åtgärderna syftar till att ”främja energieffektivitet och energibesparingar samt utveckling av nya och förnybara energikällor” (artikel 194.1 c i EUF-fördraget).

•Subsidiaritetsprincipen (för icke-exklusiv befogenhet)

2.1.    Behov av EU-åtgärder

Energipolitiken är en delad befogenhet mellan EU och medlemsstaterna och ett område med väletablerad EU-politik. De ändringar som föreslås i energiprestandadirektivet återspeglar i stor utsträckning behovet av att uppdatera det i linje med den höjda ambitionsnivån för EU:s klimat- och energimål. Härtill kommer att bedömningen av de EU-omfattande effekterna av de nationella energi- och klimatplanerna som kommissionen offentliggjorde i september 2020 13 visade på ett ambitionsgap när det gäller energieffektivitet: 2,8 procentenheter för primärenergianvändning och 3,1 procentenheter för slutlig energianvändning i EU, jämfört med de mål för 2030 som för närvarande är i kraft. Ytterligare EU-omfattande åtgärder i det reviderade energiprestandadirektivet behövs därför i linje med vad som föreskrivs i förordningen om styrningen av energiunionen 14 .

Byggnader är lokal infrastruktur, men otillräcklig renoveringstakt och renoveringsomfattning är ett gemensamt problem för alla medlemsstater i EU. De bakomliggande orsakerna är oftast av icke-ekonomisk natur och relevanta i alla medlemsstater. Genom att fastställa en gemensam EU-ram för minskningen av koldioxidutsläpp från byggnader och därmed sammanhängande krav, och samtidigt möjliggöra anpassning till nationella förhållanden, skulle man ge välbehövlig säkerhet för alla aktörer i leveranskedjan för renovering och byggande, och förutsägbarhet och beredskap för alla berörda parter, från industrier till lokala och nationella arbetstagare, privata investerare och finansinstitut. Tidigare erfarenheter av de långsiktiga renoveringsstrategierna understryker vikten av att bättre säkerställa den rätta mixen mellan flexibilitet och harmoniserade krav för att stimulera tillräckliga insatser i alla medlemsstater för uppnående av målen på EU-nivå.

2.2.    Europeiskt mervärde

En förstärkt gemensam EU-ram kommer att ge incitament för medlemsstater med olika ambitionsnivåer att på ett samordnat sätt och i nödvändig omfattning påskynda energiomställningen till mer energieffektiva byggnader med högre prestanda.

Tillräckligt starka regleringssignaler – både för det befintliga beståndet och för nya byggnader – kommer att driva på investeringar i renovering av byggnader, skapa arbetstillfällen, stimulera innovation, öka fördelarna med den inre marknaden för byggprodukter och apparater och ha en positiv inverkan på konkurrenskraften hos byggekosystem och närliggande sektorer. Detta, tillsammans med ett förstärkt ”gemensamt språk” med gemensamma standarder och tillgång till information, kommer också att säkerställa att byggsektorn minskar sina växthusgasutsläpp på det mest kostnadseffektiva sättet, t.ex. genom stordriftsfördelar.

Byggnader förflyttar sig inte över gränserna, men det gör däremot byggnadsrelaterad finansiering samt den teknik och de lösningar som används i byggnader, t.ex. isolering, värmepumpar, effektiva glas och solcellspaneler. Åtgärder på EU-nivå leder till en modernisering av de nationella bestämmelserna inom byggnadssektorn för att uppfylla målen om minskade koldioxidutsläpp, genom att öppna större marknader för innovativa produkter globalt och möjliggöra kostnadsminskningar när de behövs som mest, och till industriell tillväxt.

•Proportionalitetsprincipen

•Val av instrument

3.    RESULTAT AV EFTERHANDSUTVÄRDERINGAR, SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR

•Efterhandsutvärderingar/kontroller av ändamålsenligheten med befintlig lagstiftning

•Samråd med berörda parter

Kompletterande metoder har använts för att möjliggöra ett omfattande samrådsförfarande som ger alla berörda parter möjlighet att yttra sig.

–En inledande konsekvensbedömning (färdplan) offentliggjordes på kommissionens portal Kom med synpunkter den 22 februari 2021. Den var öppen för återkoppling under fyra veckor och 243 svar kom in.

–Ett offentligt samråd, baserat på en strukturerad webbenkät i EU Survey och i linje med kommissionens regler för bättre lagstiftning, offentliggjordes på portalen Kom med synpunkter i tolv veckor från och med den 30 mars 2021. I samrådet ingick omfattningen, typen och utformningen av möjliga policyalternativ, på grundval av flervalsfrågor och öppna frågor. Liksom färdplanen var samrådet öppet för alla. 535 svar kom in. Majoriteten av deltagarna var näringslivsorganisationer och företag (52 %), följt av EU-medborgare (15 %), icke-statliga organisationer (12 %) och lokala och nationella myndigheter (7 %).

–Fem särskilda riktade workshoppar anordnades mellan den 31 mars och den 3 juni 2021. Dessa evenemang anordnades tematiskt kring specifika områden för policyalternativ – ”Skapa en vision för byggnader och ett koldioxidfritt byggnadsbestånd”, ”Minimistandarder för energiprestanda för befintliga byggnader”, ”Stärka verktygen för byggnadsinformation (med fokus på energicertifikat)”, ”Främja den gröna och digitala omställningen” och ”Tillgänglig och överkomlig finansiering – energifattigdom”. I genomsnitt hade varje workshop fler än 200 deltagare.

–Ytterligare kontakter med berörda parter har ägt rum på ad hoc-basis.

Kommissionen informerade också nationella delegationer och förvaltningar och samlade in deras synpunkter vid möten i arbetsgruppen för energi, kommittén för byggnaders energiprestanda och vid plenarmötena om samordnade åtgärder.

3.1.    Sammanfattning av synpunkterna från berörda parter

En klar majoritet av deltagarna i det offentliga samrådet uttryckte sitt stöd för minimistandarder för energiprestanda (75 % av de svarande var för). 61 % av deltagarna ansåg att bestämmelserna i energiprestandadirektivet om långsiktiga renoveringsstrategier bör ändras och 89 % stödde alternativet att stärka övervakningen av de mål som medlemsstaterna fastställt i sina långsiktiga renoveringsstrategier. 84 % var för en definition av nollutsläppsbyggnader i energiprestandadirektivet. 73 % av de svarande ansåg att energiprestandadirektivet skulle kunna bidra till att göra fler olika typer av byggnadsrelaterade data om energiprestanda tillgängliga och åtkomliga. En klar majoritet (65 %) tyckte att energicertifikaten behöver uppdateras och få högre kvalitet, och ännu fler (76 %) gav stöd för en harmonisering av energicertifikat.

Mer än två tredjedelar av de svarande (68 %) var positiva till att i energiprestandadirektivet införa åtgärder om rapportering om koldioxidutsläpp under hela livscykeln (tillverkning och konstruktion, användning och slutet av livscykeln). När det gäller e-mobilitet uttryckte de svarande ett allmänt stöd för skärpta krav. Mer än tre fjärdedelar (77 %) var för att koppla ekonomiskt stöd för renovering till renoveringens omfattning och 68 % ansåg att det skulle vara fördelaktigt att tillhandahålla en rättslig definition av ”totalrenovering”. När det gäller finansiering var den allmänna uppfattningen, även vid workshopparna, att den bör göras mer lättillgänglig, genom en kombination av direkta bidrag, skatteincitament, hypotekslån för energieffektivitet och andra typer av incitamentsmekanismer, och att den bör kombineras med bestämmelser om tillträde till gemensamma kontaktpunkter. Riktat ekonomiskt stöd till låg- och medelinkomsthushåll identifierades som den viktigaste åtgärden mot energifattigdom.

Workshopparna var eniga med det offentliga samrådet i fråga om den allmänna inriktningen och gav värdefulla ytterligare insikter.

•Insamling och användning av sakkunnigutlåtanden

Detta förslag bygger på 2016 års utvärdering och på data och erfarenheter från genomförandet av energiprestandadirektivet. Gemensamma forskningscentrumet (JRC) gav stöd till analys och bedömning av efterlevnaden och av nationell praxis. I initiativet om samordnade åtgärder i energiprestandadirektivet analyserades de nationella erfarenheterna av genomförandet av energiprestandadirektivet. Dessutom grundar sig kommissionen på den växande korpusen av sakkunniggranskad empirisk forskning och drar nytta av flera stödavtal där arbetet pågår eller nyligen har avslutats.

Den kvantitativa och kvalitativa bedömningen av effekter och administrativa kostnader och analysen av bidragen från berörda parter stöddes av ett särskilt avtal om tekniskt stöd 19 . Analysen inom ramen för detta avtal genomfördes med hjälp av en uppsättning modelleringsverktyg för att representera byggnadsbeståndet och de mer allmänna makroekonomiska och sociala effekterna. De viktigaste statistiska uppgifterna, även för att fylla i den datamängd som ligger till grund för de använda modellerna, bygger på de indikatorer som används av observatoriet för byggnadsbeståndet och av Eurostat. Resultat från flera pågående forsknings- och innovationsprojekt som finansierats inom ramen för Horisont 2020-programmet bedömdes också och bidrog till analysen.

•Konsekvensbedömning

Analysen i konsekvensbedömningen bekräftade att energiprestandadirektivets regelverk är otillräckligt för att uppnå klimatmålen för 2030. Framför allt finns det inga särskilda åtgärder för att ta itu med icke-ekonomiska hinder som begränsar energirenovering av byggnader.

Konsekvensbedömningen lades fram två gånger för kommissionens nämnd för lagstiftningskontroll. Efter ett första negativt yttrande utfärdade nämnden ett slutligt andra negativt yttrande 20 , där man underströk behovet av politisk vägledning om huruvida, och på vilka villkor, förslaget till översyn av energiprestandadirektivet skulle kunna gå vidare. Nämnden förklarade att den vidhöll sitt negativa yttrande eftersom utkastet till konsekvensbedömning 1) inte tydligt identifierar det ytterligare behov som översynen av energiprestandadirektivet skulle behöva fylla med mot bakgrund av resten av förslagen i 55 %-paketet, 2) inte på ett övertygande sätt visar att det behövs harmoniserade åtgärder på EU-nivå mot bakgrund av byggnadssektorns heterogena karaktär i medlemsstaterna, och 3) inte tillräckligt tydligt klargör skälet till valet av de olika komponenterna i det rekommenderade paketet av policyalternativ.

Europeiska kommissionens arbetsmetoder ger vice ordföranden med ansvar för kontakter mellan institutionerna och framtidsfrågor befogenhet att godkänna en fortsättning på ett initiativ som har varit föremål för ett andra negativt yttrande från nämnden för lagstiftningskontroll.

På grund av initiativets politiska betydelse, dess roll inom 55 %-paketet med förslag som lades fram i juli 2021, det brådskande behovet av åtgärder för byggnadsrenovering och det faktum att behovet av policyvägledning från nämnden för lagstiftningskontroll kunde tillgodoses på ett tillfredsställande sätt i det anpassade lagförslaget, har kommissionen, även mot bakgrund av överenskommelsen mellan vice ordföranden med ansvar för interinstitutionella förbindelser och framtidsfrågor, ansett det lämpligt att gå vidare med översynen av direktivet om byggnaders energiprestanda.

Kommissionen anser att nämndens slutsats när det gäller den otillräckliga klarheten om energiprestandadirektivets roll inom 55 %-paketet återspeglar dess bedömning av kvaliteten på utkastet till konsekvensbedömningsrapport snarare än en grundläggande tveksamhet om den övergripande policymixen i 55 %-paketet. Det är viktigt att framhålla att nämndens yttranden är en bedömning av kvaliteten på utkastet till konsekvensbedömning och inte en bedömning av de relaterade lagstiftningsförslagen. Samspelet mellan regleringsåtgärder, prissättningsmekanismer och mål har förklarats i de föregående avsnitten i denna motivering. Det utgör ramen för den föreslagna översynen av energiprestandadirektivet på samma sätt som för övriga förslag i 55 %-paketet, vilka alla stöddes av enskilda konsekvensbedömningsrapporter som bedömdes positivt av nämnden.

Kommissionen har noggrant övervägt nämndens åsikt att utkastet till konsekvensbedömningsrapport inte innehöll tillräckligt starka belägg för den rekommenderade uppsättningen politiska åtgärder, särskilt när det gäller den föreslagna graden av EU-harmonisering. Mot denna bakgrund har kommissionen avvikit från det alternativ som anges i utkastet till konsekvensbedömning om att införa en infasad och tidsbunden skärpning av minimistandarderna för energiprestanda på EU-nivå för vissa typer av byggnader i kombination med en skyldighet för medlemsstaterna att införa nationella minimistandarder för energiprestanda för alla andra byggnader. Nu föreslås ett nationellt system för energiprestanda som är frivilligt, och skillnaderna i de nationella byggnadsbestånden beaktas bättre genom att medlemsstaterna ges större flexibilitet när de utarbetar sina planer för att uppnå målet om ett byggnadsbestånd med nollutsläpp senast 2050.

Minimistandarderna för energiprestanda på EU-nivå för de byggnader som har sämst energiprestanda har dock bibehållits för att säkerställa tillräckliga inledande insatser från alla avseende byggnader där störst energieffektivitetsvinster, växthusgasminskningar och samhälleliga sidovinster kan uppnås. Det står medlemsstaterna fritt att fastställa de specifika tidsramarna för dessa byggnader för att uppnå högre energiklasser senast 2040 och 2050. När medlemsstaterna inrättar nationella minimistandarder för energiprestanda bör dessa utformas med beaktande av den nationella färdplanen och de nationella mål för 2030, 2040 och 2050 som medlemsstaterna kommer att fastställa som en del av sina nationella byggnadsrenoveringsplaner för att uppnå det övergripande målet om nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2050.

Det är viktigt att beakta att de byggnader med sämst prestanda som omfattas av minimistandarderna för energiprestanda på EU-nivå också är de byggnader där det krävs mer omfattande renoveringsinsatser och för vilka incitamenten från koldioxidpriserna sannolikt inte kommer att räcka, med tanke på de marknadsmisslyckanden som präglar denna delsektor i alla medlemsstater. En annan viktig aspekt är att de mest sårbara hushållen ofta finns i bostadssegmentet av dessa byggnader, och den föreslagna åtgärden (och dess stödjande budgetram) bedöms därför vara avgörande för en klimatomställning där ingen lämnas utanför. Dessutom innehåller förslaget längre tidsfrister för bostadshus att fasa in och uppfylla minimistandarderna för energiprestanda på EU-nivå, jämfört med byggnader som ägs av offentliga organ och byggnader som inte är bostäder.

Utöver ovanstående har förslaget också ändrats så att ett betydande antal element i energicertifikaten blir frivilliga. Jämfört med det rekommenderade alternativet i utkastet till konsekvensbedömning där de flesta åtgärder var obligatoriska ger detta förslag medlemsstaterna större flexibilitet. Befintliga mekanismer har också prioriterats framför skapandet av nya krav, särskilt genom att minska kraven på nationella byggnadsrenoveringsplaner och helt integrera dem i de nationella energi- och klimatplanerna.

Det resulterande förslaget ger medlemsstaterna stort handlingsutrymme att anpassa sin reglerings- och finansieringspolitik för byggnader till nationella och lokala förhållanden i syfte att uppnå en gemensam övergripande ambition. Det bidrag som översynen av energiprestandadirektivet ger till det övergripande 55 %-paketet minskar inte, men huvudansvaret för dess genomförande ligger mer på medlemsstaterna än vad som ursprungligen planerades, med vederbörlig respekt för subsidiaritetsprincipen. Medlemsstaterna uppmanas att utforma och genomföra tillräckligt ambitiösa nationella byggnadsrenoveringsplaner med vederbörlig hänsyn till sina mål enligt förordningen om ansvarsfördelning och det föreslagna taket för utsläpp från användning av uppvärmningsbränslen i byggnadssektorn. Kommissionen kommer att bedöma de nationella byggnadsrenoveringsplanerna mot denna bakgrund.

Översynsklausulen hänvisar uttryckligen till kommissionens bedömning av huruvida EU:s byggnadsrelaterade åtgärder, inklusive koldioxidprissättning, kommer att leda till tillräckliga förbättringar för att uppnå ett fossilfritt byggnadsbestånd med nollutsläpp senast 2050, eller om ytterligare bindande åtgärder på unionsnivå, t.ex. stärkta EU-omfattande minimistandarder för energiprestanda, måste införas senast i slutet av 2027.

•Lagstiftningens ändamålsenlighet och förenkling

Ett viktigt mål med översynen av energiprestandadirektivet 2018 var att minska den administrativa bördan. Åtgärderna i det rekommenderade alternativet sammantaget uppskattades minska den administrativa bördan med nästan 100 miljoner euro per år 21 .

Huvudsyftet med denna översyn tillsammans med de byggnadsrelaterade aspekterna av övriga förslag i 55 %-paketet är att anpassa byggnadssektorn till unionens ökade klimatambitioner. För att säkerställa effektivitet krävs nya och uppdaterade krav. Dessa krav kommer främst att påverka administrativa myndigheter på nationell och lokal nivå i medlemsstaterna och, i mindre utsträckning, fastighetsägare, och kommer främst att bygga på befintliga förfaranden och strukturer. De har rätt ambitionsnivå – dels för att nå målen i den gröna given, dels för att ge företag och slutkonsumenter tid att anpassa sig.

•Grundläggande rättigheter

Förslaget är förenligt med artikel 37 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna 22 , enligt vilken en hög nivå i fråga om miljöskydd och förbättring av miljöns kvalitet ska integreras i unionens politik och tryggas i enlighet med principen om hållbar utveckling.

4.    BUDGETKONSEKVENSER

5.    ÖVRIGA INSLAG

•Genomförandeplaner samt åtgärder för övervakning, utvärdering och rapportering

Efter medlagstiftarnas antagande av detta omarbetade direktiv kommer kommissionen att vidta följande åtgärder för att underlätta dess införlivande:

–Upprätta en jämförelsetabell som fungerar som checklista för införlivande för både medlemsstaterna och kommissionen.

–Anordna möten med medlemsstaternas experter med ansvar för införlivandet av de olika delarna av direktivet för att diskutera hur de ska införlivas och för att klargöra otydligheter, antingen inom forumet för samordnade åtgärder för energiprestandadirektivet (CA-EPBD) eller i ett kommittéformat.

–Vara tillgänglig för bilaterala möten och samtal med medlemsstaterna vid specifika frågor om införlivandet av direktivet.

–Efter tidsfristen för införlivande kommer kommissionen att göra en omfattande bedömning av huruvida medlemsstaterna har införlivat direktivet på ett fullständigt och korrekt sätt.

•Förklarande dokument (för direktiv)

•Ingående redogörelse för de specifika bestämmelserna i förslaget

Direktiv 2010/31/EU ändras på följande sätt för att anpassa bestämmelserna om nya och befintliga byggnader, och om informationsverktyg, till den europeiska gröna given, för att uppdatera dess innehåll mot bakgrund av den tekniska utvecklingen och förenkla dess struktur och för att säkerställa förstärkta finansierings- och tillsynsmekanismer:

–Syftet ändras för att understryka att förslaget till omarbetning av energiprestandadirektivet fastställer visionen att uppnå ett byggnadsbestånd med nollutsläpp senast 2050 och för att återspegla ett nytt kompletterande koldioxidmått som främjar val av koldioxidfria lösningar. Syftet med förslaget är att minska driftsrelaterade växthusgasutsläpp, men inledande steg tas också för att beakta koldioxidutsläppen under en byggnads hela livscykel.

–En ny definition av ”nollutsläppsbyggnad” införs i artikel 2: En byggnad med mycket hög energiprestanda i enlighet med principen om energieffektivitet först, och där den mycket låga mängd energi som fortfarande krävs täcks helt av energi från förnybara energikällor i byggnaden eller på distrikts- eller samhällsnivå där det är tekniskt möjligt (särskilt sådan energi som produceras på plats, som kommer från en gemenskap för förnybar energi eller från förnybar energi eller spillvärme från ett fjärrvärme- och fjärrkylsystem). Nollutsläppsbyggnader blir den nya standarden för nya byggnader, den nivå som ska uppnås genom en totalrenovering från och med 2030 och visionen för byggnadsbeståndet 2050. Artikel 2 klargör också definitionen av ”nära-nollenergibyggnad”, som förblir standard för nya byggnader fram till dess att standarden för nollutsläppsbyggnader börjar tillämpas, och blir den nivå som en totalrenovering ska uppnå fram till 2030. Det införs nya definitioner av ”totalrenovering” som ett bästa riktmärke för renovering av byggnader och ”etappvis totalrenovering” för att underlätta genomförandet. Dessutom införs i artikel 2 en definition av ”standarder för hypoteksportföljer” som en mekanism för att uppmuntra hypotekslångivare att förbättra energiprestanda i portföljen av byggnader och uppmuntra potentiella kunder att göra sina fastigheter mer energieffektiva.

–Artikel 3 om nationella byggnadsrenoveringsplaner (tidigare kallade långsiktiga renoveringsstrategier) görs mer operativ. Övervakningsramen stärks genom att kommissionen inför en bedömning av utkasten till nationella byggnadsrenoveringsplaner och utfärdar rekommendationer som en del av processen med nationella energi- och klimatplaner. För att underlätta presentationen av informationen och kommissionens bedömning av den, och för att förbättra jämförbarheten mellan de nationella planerna, finns en gemensam mall med obligatoriska och frivilliga inslag i bilaga II. Obligatoriska inslag som ska rapporteras omfattar distrikts- och grannskapsstrategier, inbegripet den roll som spelas av gemenskaper för förnybar energi och medborgarenergigemenskaper. Byggnadsrenoveringsplanerna ska lämnas in som en del av de nationella energi- och klimatplanerna och uppdateringarna av dem. Som ett undantag ska det första utkastet till plan lämnas in senast den 30 juni 2024 för att ta hänsyn till tidpunkten för antagande och ikraftträdande av det reviderade energiprestandadirektivet. Utvecklingen mot att uppnå de nationella målen, och byggnadsrenoveringsplanernas bidrag till nationella mål och unionsmål, kommer att rapporteras som en del av tvåårsrapporten enligt styrningsförordningen.

–Artikel 4 (f.d. artikel 3) om metoden för beräkning av byggnaders energiprestanda jämförd med bilaga I uppdateras för att klargöra möjligheten att använda uppmätt energianvändning för att beräkna energiprestanda och verifiera att den beräknade energianvändningen är korrekt. Artikel anger hur man ska ta hänsyn till användningen på plats av energi från förnybara energikällor, t.ex. vid laddningspunkter, och till energi som levereras från energigemenskaper.

–Artikel 5 (f.d. artikel 4) om fastställande av minimikrav avseende energiprestanda ändras så att det tidigare möjliga totala undantaget för skyddade byggnader anpassas till den tekniska utvecklingen, vilket gör det möjligt att förbättra byggnaders energiprestanda utan att ändra deras tekniska karaktär och utseende.

–Artikel 6 (f.d. artikel 5) om beräkning av kostnadsoptimala nivåer anpassas till den gröna given genom att specificera att kostnaderna för utsläppsrätter för växthusgaser och de externa miljö- och hälsoeffekterna av energianvändning ska beaktas vid fastställandet av de lägsta kostnaderna. Kommissionen kommer att se över metoden för kostnadsoptimala nivåer senast den 30 juni 2026.

–Artikel 7 samlar alla bestämmelser om nya byggnader:

(a)Där anges att nya byggnader från och med 2030 måste vara nollutsläppsbyggnader och att nya offentliga byggnader måste vara nollutsläppsbyggnader redan från och med 2027. De särskilda kraven för nollutsläppsbyggnader fastställs i bilaga III.

(b)För nya byggnader måste den globala uppvärmningspotentialen under hela livscykeln beräknas från och med 2030 i enlighet med Level(s)-ramen, så att man får information om utsläppen under hela livscykeln för nybyggnation. Utsläppen under hela livscykeln är särskilt relevanta för stora byggnader, och därför gäller skyldigheten att beräkna dem för stora byggnader (med en användbar golvyta över 2 000 kvadratmeter) redan från och med 2027.

(c)Medlemsstaterna ska för nya byggnader ta upp viktiga dimensioner utöver energiprestanda, nämligen hälsosamma inomhusklimatförhållanden, klimatanpassning, brandsäkerhet, risker i samband med intensiv seismisk aktivitet och tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. De ska också beakta koldioxidupptag i samband med koldioxidlagring i eller på byggnader.

–I artiklarna 8–10 och 15 om befintliga byggnader och ekonomiskt stöd kombineras följande:

(a)De nuvarande bestämmelserna om större renovering, som ger möjlighet att tillämpa minimikrav avseende energiprestanda (för att säkerställa en minsta renoveringsomfattning), och även att göra åtgärder för strukturella förbättringar, klimatanpassning, avlägsnande av farliga ämnen inklusive asbest, samt tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning, kompletteras med nya EU-omfattande minimistandarder för energiprestanda (som ska leda till en ökad renoveringstakt) för byggnader med sämst prestanda (dvs. byggnader och byggnadsenheter som ägs av offentliga organ) och byggnader som inte är bostäder. Detta innebär att byggnader med energiklass G ska renoveras och förbättras till åtminstone energiklass F senast 2027 och minst energiklass E senast 2030, och att bostadshus med sämst prestanda ska uppnå minst klass F senast 2030 och minst klass E senast 2033. Inriktningen på de sämsta klasserna i byggnadsbeståndet säkerställer att insatserna inriktas på byggnader med störst potential för minskade koldioxidutsläpp, minskad energifattigdom och bredare sociala och ekonomiska fördelar. Medlemsstaterna ska också, som en del av de nationella byggnadsrenoveringsplanerna, fastställa specifika tidsramar för att uppnå högre energiklasser (för byggnader som omfattas av artikel 9.1) senast 2040 och 2050, i linje med sina planer för att omvandla det nationella byggnadsbeståndet till nollutsläppsbyggnader. Utöver minimistandarderna för energiprestanda i enlighet med artikel 9.1 har medlemsstaterna möjlighet att införa nationella minimistandarder för energiprestanda i sina nationella renoveringsplaner. Medlemsstaterna måste underlätta uppfyllandet av minimistandarder för energiprestanda med ett stödjande ramverk som innefattar finansieringsstöd – särskilt riktat till sårbara hushåll och människor som drabbats av energifattigdom eller som bor i subventionerade bostäder – tekniskt bistånd och övervakningsmekanismer. De föreslagna bestämmelserna ger medlemsstaterna möjlighet att undanta flera kategorier av byggnader från skyldigheten att uppfylla minimistandarder för energiprestanda.

(b)Införande av frivilliga renoveringspass som ett verktyg för fastighetsägare som planerar en etappvis renovering av sin byggnad. Medlemsstaterna kommer att behöva införa ett system med renoveringspass som bygger på den gemensamma ram som ska utarbetas av kommissionen senast i slutet av 2024, så att deras medborgare får tillgång till detta verktyg.

(c)Skärpta bestämmelser om undanröjande av hinder för renovering och mobilisering av ekonomiska incitament med gemensamma kontaktpunkter som är tillgängliga för alla intressenter i byggnadsekosystemet, så att alla hinder för renovering av byggnader, inte bara kostnaderna, åtgärdas och medlemsstaterna främjar lämplig utbildning. Starkare ekonomiska incitament och tekniska stödåtgärder inriktas på totalrenoveringsprojekt och projekt som är inriktade på ett stort antal byggnader och som leder till betydande totala energibesparingar. I samma syfte bör medlemsstaterna inte tillåtas att subventionera värmepannor för fossila bränslen från och med 2027, eftersom en panna som köps i mitten av 2020-talet fortfarande kan vara bruk 2050.

(d)För att främja en snabb utbyggnad av uppvärmningssystem utan direkta utsläpp, och för att undvika att investeringar i nya generationer värmepannor som drivs med fossila bränslen blir strandade tillgångar, bör nollutsläppsbyggnader inte generera koldioxidutsläpp på plats, och medlemsstaterna får välja att använda en primärenergifaktor för el som är anpassad till EU-genomsnittet 24 .

(e)Slutligen är medlemsstaterna skyldiga att inrikta sitt ekonomiska stöd på att minska energifattigdomen och stödja subventionerade bostäder, och på att skydda hyresgäster från oproportionerliga hyresnivåer efter renoveringen.

Som en uppföljning av yttrandena från nämnden för lagstiftningskontroll motsvarar det valda alternativet med minimistandarder för energiprestanda inte direkt något av de fyra alternativ som analyserades i det utkast till konsekvensbedömning som lämnades in till nämnden. Förslaget har ändrats omsorgsfullt med hänsyn till subsidiaritet och proportionalitet, med beaktande av skillnaderna mellan byggnadsbestånden i olika medlemsstater, och det ger medlemsstaterna flexibilitet när det gäller hur de hanterar sina särskilda omständigheter och uppnår de nödvändiga förbättringarna av sina nationella byggnadsbestånd. Det lägger ett EU-omfattande fokus på de 15 % byggnader som har sämst prestanda i de nationella byggnadsbestånden för att maximera energibesparingar, kostnadseffektivitet och lindring av energifattigdomen samt mer övergripande sociala och ekonomiska sidovinster i samband med uppnåendet av EU:s klimat- och energimål.

–Den tidigare artikel 8 omstruktureras. Artikel 11 är helt inriktad på byggnaders installationssystem, och inför en tydlig rättslig grund för nationella förbud mot värmepannor för fossila bränslen, vilket möjliggör för medlemsstaterna att fastställa krav för värmegeneratorer baserade på växthusgasutsläpp eller typen av bränsle som används. Flera medlemsstater anser att sådana åtgärder är nödvändiga för att uppnå ett klimatneutralt byggnadsbestånd och för att förbättra luftkvalitet och hälsa. Denna bestämmelse avhjälper den nuvarande rättsosäkerheten om huruvida sådana förbud är tillåtna enligt artikel 6.1 i ekodesigndirektivet och reglerna för den fria marknaden enligt fördragen. Som ett erkännande av vikten av god inomhusluftkvalitet för att säkerställa hälsosamma byggnader krävs installation av mät- och kontrollanordningar för övervakning och reglering av inomhusluftkvalitet i nya byggnader och, när så är möjligt, i befintliga byggnader som genomgår större renoveringar.

–Artikel 12 om infrastruktur för hållbar mobilitet anpassas till den höjda klimatambitionen och innebär en skärpning av de nuvarande kraven. Förinstallerad kabeldragning blir normen för alla nya byggnader och byggnader som genomgår större renoveringar, och utbyggnaden av laddningspunkter i nya och renoverade kontorsbyggnader förstärks särskilt. Laddningspunkter måste möjliggöra smart laddning, och medlemsstaterna ska undanröja hinder för installation av laddningspunkter i bostadshus och säkerställa en ”rätt att ansluta sig” i enlighet med relevanta bestämmelser i förslaget till förordning om infrastruktur för alternativa bränslen. Dessutom införs obligatoriska cykelparkeringsplatser i nya byggnader och byggnader som genomgår större renoveringar för att undanröja hinder för cykling som ett centralt inslag i hållbar utsläppsfri mobilitet.

–Genom artikel 13 förstärks från och med 2026 indikatorn för smart beredskap för stora byggnader som inte är bostäder. För att underlätta utvecklingen av nya tjänster med anknytning till byggnader säkerställs genom en ny artikel 14 som särskilt gäller byggnadsdata att fastighetsägaren, hyresgästen och förvaltaren eller tredje part kan få tillgång till data från fastighetssystemen. Nya regler om datainteroperabilitet och tillgång till data ska fastställas av kommissionen genom en genomförandeakt.

–Artiklarna 16–19 förbättrar redan befintliga bestämmelser om energicertifikat, utfärdande och visning av energicertifikat samt om databaser:

(a)För att säkerställa jämförbarhet i hela unionen måste alla energicertifikat senast 2025 baseras på en harmoniserad skala med energiklasser och överensstämma med mallen i bilaga V.

(b)Energiklasserna kommer att justeras med hänsyn till den gemensamma visionen om ett byggnadsbestånd med nollutsläpp senast 2050, samtidigt som nationella skillnader mellan byggnadsbestånden beaktas: den högsta klassen A motsvarar en nollutsläppsbyggnad, medan den lägsta klassen G ska omfatta de 15 % byggnader som har sämst prestanda i det nationella byggnadsbeståndet. Den omgjorda skalan kommer att säkerställa jämförbara insatser i medlemsstaterna för att uppfylla de unionsomfattande minimistandarderna för energiprestanda i enlighet med artikel 9. Den indikator som ligger till grund för klassningen av byggnader (primärenergianvändning i kWh/(m2, år)) förblir oförändrad och kompletteras med en indikator för driftsrelaterade växthusgasutsläpp och förnybar energi. Andra indikatorer är frivilliga för medlemsstaterna och erbjuder en verktygslåda som kan anpassas till nationella förhållanden.

(c)Giltighetstiden för energicertifikaten för de lägre klasserna D–G förkortas till fem år för att säkerställa att de innehåller aktuell information som hjälper medborgarna att minska sin förbrukning. Förenklade förfaranden måste finnas tillgängliga för uppdateringar av energicertifikat i vissa enkla fall och energicertifikat måste utfärdas i digitalt format. Åtgärder för att öka tillförlitligheten hos de utfärdade certifikaten införs (besök på plats och kvalitetskontroll).

(d)En bättre täckning av byggnadsbeståndet med energicertifikat är en förutsättning för att förbättra beståndet, men samtidigt måste medlemsstaterna säkerställa att certifikaten är ekonomiskt överkomliga. Skyldigheten att ha ett energicertifikat utvidgas till byggnader som genomgår större renoveringar, byggnader för vilka ett hyresavtal förnyas och alla offentliga byggnader. Byggnader eller byggnadsenheter som bjuds ut till försäljning eller uthyrning måste ha ett energicertifikat, och energiklass och energiprestandaindikator bör anges i all annonsering för att säkerställa energiprestandans relevans på marknaden för försäljning och uthyrning. I alla byggnader oavsett storlek som utnyttjas av offentliga myndigheter och som ofta besöks av allmänheten måste byggnadens energicertifikat visas.

(e)Medlemsstaterna ska inrätta nationella databaser för energicertifikat för byggnader, vilka också gör det möjligt att samla in data om renoveringspass för byggnader och om indikatorer för smart beredskap. Information från de nationella databaserna ska överföras till observatoriet för byggnadsbeståndet på grundval av en mall som ska utarbetas av kommissionen.

–De nuvarande bestämmelserna om inspektioner samlas och förtydligas för att underlätta genomförandet, samtidigt som ventilationssystem inkluderas som en del av energiprestandadirektivets åtgärder för inomhusluftkvalitet. För att säkerställa kvaliteten och tillförlitligheten i renoveringar eller nybyggnation ska nationella inspektionssystem eller alternativa verktyg inrättas för att verifiera att utförda bygg- och renoveringsarbeten uppnår avsedd energiprestanda och ökar medborgarnas tillfredsställelse och förtroende. På samma sätt måste leverantörer av integrerade renoveringsarbeten ha tillgång till certifierings- eller kvalifikationssystem för att säkerställa tillförlitlig kvalitet på dessa arbeten. Tröskeln för obligatorisk installation av system för fastighetsautomation och fastighetsstyrning bör sänkas för byggnader som inte är bostäder från och med 2030, och nya bostadshus och bostadshus som genomgår större renoveringar måste utrustas med vissa övervaknings- och kontrollfunktioner för att förbättra och optimera förvaltningen och driften.

–Fastighetspolitikens verkställande är avgörande för att säkerställa att den leder till verkliga framsteg. De nuvarande oberoende kontrollsystemen utvidgas till att omfatta renoveringspass och indikatorer för smart beredskap. Övervakning och verkställighet, bland annat genom påföljder, kommer särskilt att inriktas på minimistandarder för energiprestanda och förbättring av det befintliga byggnadsbeståndet.

🡻 2010/31/EU

2021/0426 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV

om byggnaders energiprestanda (omarbetning)

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 194.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande 25 ,

med beaktande av Regionkommitténs yttrande 26 ,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

🡻 2010/31/EU skäl 1 (anpassad)

(1)Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/91/EG ⌦ 2010/31/EU ⌫ 27  av den 16 december 2002 om byggnaders energiprestanda 28 har ändrats ⌦ väsentligt flera gånger ⌫ 29 . Med anledning av nya materiella ändringar bör det ⌦ direktivet ⌫ av tydlighetsskäl omarbetas.

⇩ ny

(2)I Parisavtalet, som antogs i december 2015 inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC), har parterna enats om att hålla ökningen av den globala medeltemperaturen långt under 2 °C över förindustriell nivå och att fortsätta ansträngningarna för att begränsa temperaturökningen till 1,5 °C över förindustriell nivå. Att uppnå Parisavtalets mål står i centrum för kommissionens meddelande Den europeiska gröna given av den 11 december 2019 30 . Unionen har i den uppdatering av nationellt fastställda bidrag som lämnades in till UNFCCC:s sekretariat den 17 december 2020 åtagit sig att minska unionens nettoutsläpp av växthusgaser från hela ekonomin med minst 55 % fram till 2030 jämfört med 1990 års nivåer.

(3)Den 14 oktober 2020 lade kommissionen fram sin strategi för en renoveringsvåg 31 som tillkännagavs i den gröna given. Strategin innehåller en handlingsplan med specifika reglerings- och finansieringsåtgärder och stödjande åtgärder för de kommande åren och har som mål att minst fördubbla den årliga energirenoveringstakten för byggnader till 2030 och att främja totalrenoveringar. Översynen av direktivet om byggnaders energiprestanda är en av de åtgärder som krävs för att möjliggöra renoveringsvågen. Den kommer också att bidra till att genomföra initiativet om ett nytt europeiskt Bauhaus och det europeiska uppdraget för klimatneutrala och smarta städer.

(4)Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 32 , den europeiska klimatlagen, införs målet om klimatneutralitet för hela ekonomin senast 2050 i lagstiftningen och det fastställs ett bindande inhemskt åtagande för unionen att minska nettoutsläppen av växthusgaser (utsläpp efter avdrag för upptag) med minst 55 % jämfört med 1990 års nivåer senast 2030.

(5)Syftet med 55 %-paketet, som tillkännagavs i kommissionens arbetsprogram för 2021, är att genomföra dessa mål. Det omfattar en rad politikområden, bland annat energieffektivitet, förnybar energi, markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk, energibeskattning, ansvarsfördelning, utsläppshandel och infrastruktur för alternativa bränslen. Översynen av direktiv 2010/31/EU är en integrerad del av det paketet.

🡻 2010/31/EU skäl 2

En effektiv, varsam, rationell och hållbar energianvändning tillämpas bland annat på oljeprodukter, naturgas och fasta bränslen, som är viktiga energikällor men också det främsta upphovet till utsläpp av koldioxid.

🡻 2010/31/EU skäl 3 (anpassad)

⇨ ny

(6)Byggnader svarar för 40 % av den ⌦ slutliga ⌫ sammanlagda energianvändningen inom unionen ⇨ och 36 % av dess energirelaterade växthusgasutsläpp ⇦. Sektorn expanderar, vilket med all säkerhet kommer att öka dess energianvändning. Därför är en minskad energianvändning ⇨ , i enlighet med principen om energieffektivitet först som fastställs i artikel 3 [reviderade energieffektivitetsdirektivet] och definieras i artikel 2.18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 33 , ⇦ samt användningen av energi från förnybara energikällor inom bygg- och fastighetssektorn viktiga åtgärder som krävs för att minska unionens energiberoende och dess utsläpp av växthusgaser. Tillsammans med en ökad användning av energi från förnybara energikällor kommer åtgärderna till förmån för en minskad energianvändning inom unionen att ge unionen möjlighet såväl att uppfylla Kyotoprotokollet till Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) som att infria dels sitt långsiktiga åtagande om att den globala uppvärmningen ska hållas på en lägre nivå än 2 °C, dels åtagandet att fram till 2020 minska de sammanlagda utsläppen av växthusgaser med minst 20 % jämfört med 1990 års nivåer och med 30 % om en internationell överenskommelse ingås. Minskad energianvändning och ökad användning av energi från förnybara energikällor spelar också en viktig roll för att ⇨ minska unionens energiberoende, ⇦ främja en trygg energiförsörjning och teknisk utveckling samt för att skapa möjligheter till sysselsättning och regional utveckling, särskilt ⇨ på öar och ⇦ i landsbygdsområden.

⇩ ny

(7)Byggnader ger upphov till växthusgasutsläpp före, under och efter sin operativa livslängd. Visionen för 2050 om ett klimatneutralt byggnadsbestånd går längre än den nuvarande inriktningen på driftsrelaterade växthusgasutsläpp. Därför bör byggnaders utsläpp under hela livscykeln beaktas i högre grad, i första hand utsläpp från nya byggnader. Byggnader är en betydande materialbank som lagrar resurser under många årtionden, och konstruktionsalternativen påverkar i hög grad utsläppen under hela livscykeln både för nya byggnader och för renoveringar. Byggnaders hela livscykel bör beaktas inte bara vid nybyggnation utan även vid renoveringar genom att strategier för att minska växthusgasutsläppen under hela livscykeln tas med i medlemsstaternas byggnadsrenoveringsplaner.

(8)För att minimera byggnaders växthusgasutsläpp under hela livscykeln krävs resurseffektivitet och cirkularitet. Detta kan också kombineras med att delar av byggnadsbeståndet omvandlas till en tillfällig kolsänka.

(9)Den globala uppvärmningspotentialen under hela livscykeln visar byggnadens totala bidrag till de utsläpp som leder till klimatförändring. Den inkluderar både växthusgasutsläpp som är inbäddade i byggprodukter och direkta och indirekta utsläpp under användningsfasen. Ett krav på att beräkna den globala uppvärmningspotentialen under hela livscykeln för nya byggnader utgör därför ett första steg mot att ta större hänsyn till byggnaders hela livscykel och en cirkulär ekonomi.

(10)Byggnader står för ungefär hälften av utsläppen av primära fina partiklar (PM2,5) i EU som orsakar för tidig död och sjukdom. En förbättring av byggnaders energiprestanda kan och bör samtidigt minska utsläppen av föroreningar, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2284 34 .

🡻 2010/31/EU skäl 4

Styrning av efterfrågan på energi är ett viktigt instrument som gör det möjligt för unionen att påverka den globala energimarknaden och därigenom försörjningstryggheten avseende energi på medellång och lång sikt.

🡻 2010/31/EU skäl 5 (anpassad)

I mars 2007 framhöll Europeiska rådet behovet av att öka energieffektiviteten i unionen, för att kunna uppnå målet att senast 2020 ha minskat unionens energianvändning med 20 %, och efterlyste ett grundligt och snabbt genomförande av de prioriteringar som fastställts i kommissionens meddelande Handlingsplan för energieffektivitet: Att förverkliga möjligheterna. I handlingsplanen konstaterades att det finns betydande möjligheter till kostnadseffektiva energibesparingar inom bygg- och fastighetssektorn. I sin resolution av den 31 januari 2008 efterlyste Europaparlamentet en skärpning av bestämmelserna i direktiv 2002/91/EG och har också vid olika tillfällen, senast i sin resolution av den 3 februari 2009 om den andra strategiska energiöversynen, gått ut med uppmaningar om att göra energibesparingsmålet på 20 % före 2020 rättsligt bindande. I Europaparlamentets och rådets beslut nr 406/2009/EG av den 23 april 2009 om medlemsstaternas insatser för att minska sina växthusgasutsläpp i enlighet med gemenskapens åtaganden om minskning av växthusgasutsläppen till 2020 35 ställs det dessutom upp nationella bindande mål för minskning av koldioxidutsläppen, där energieffektiviteten inom bygg- och fastighetssektorn kommer att spela en väsentlig roll, och i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor 36 uppmanas det till främjande av energieffektivitet inom ramen för ett bindande mål om att energi från förnybara energikällor fram till 2020 ska svara för 20 % av all energi som förbrukas inom unionen.

🡻 2010/31/EU skäl 6 (anpassad)

Vid sitt möte i mars 2007 bekräftade Europeiska rådet än en gång unionens åtagande till förmån för en unionsomfattande utveckling av energi från förnybara energikällor genom att stadfästa ett obligatoriskt mål på 20 % energi från förnybara energikällor fram till 2020. I direktiv 2009/28/EG fastställs en gemensam ram för främjande av energi från förnybara energikällor.

🡻 2010/31/EU skäl 7 (anpassad)

Det är nödvändigt att fastställa mer konkreta åtgärder, så att den stora outnyttjade potentialen för energibesparingar i byggnader kan realiseras och de stora skillnaderna mellan medlemsstaternas resultat inom denna sektor kan minskas.

🡻 2010/31/EU skäl 8

⇨ ny

(11)Vid åtgärder för att ytterligare förbättra byggnaders energiprestanda bör klimatförhållanden ⇨ , inbegripet klimatanpassning, ⇦ och lokala förhållanden beaktas samt även inomhusklimat och kostnadseffektivitet. Dessa åtgärder bör inte påverka andra krav på byggnader som tillgänglighet, ⇨ brandsäkerhet och seismisk ⇦ säkerhet och byggnadens avsedda användning.

🡻 2010/31/EU skäl 9

⇨ ny

(12)Byggnaders energiprestanda bör beräknas på grundval av en metodik som kan differentieras på nationell och regional nivå. Den inbegriper, förutom termiska egenskaper, andra allt viktigare faktorer, exempelvis värme- och luftkonditioneringsanläggningar, användning av energi från förnybara energikällor, ⇨ system för fastighetsautomation och fastighetsstyrning, smarta lösningar, ⇦ passiv uppvärmning och kylelement, skuggning, luftkvalitet inomhus, tillräckligt naturligt ljus samt utformning av byggnaden. Metoden för beräkning av energiprestanda bör inte vara baserad enbart på den årstid då uppvärmning ⇨ eller luftkonditionering ⇦ krävs, utan bör omfatta en byggnads energiprestanda för hela året. Metoden bör beakta befintliga europeiska standarder. ⇨ Metoden bör säkerställa att de faktiska driftsförhållandena representeras och möjliggöra användning av uppmätt energi för att verifiera korrekthet och för jämförbarhet, och metoden bör vara baserad på timintervall eller kortare. För att uppmuntra användningen av förnybar energi på plats, och utöver den gemensamma allmänna ramen, bör medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder så att fördelarna med att maximera användningen av förnybar energi på plats, även för andra användningsområden (tex. laddningsstationer för elfordon), erkänns och tas med i beräkningsmetoden. ⇦

🡻 2010/31/EU skäl 10 (anpassad)

⇨ ny

(13)Medlemsstaterna har hela ansvaret för att ⇨ bör ⇦ fastställa minimikrav avseende byggnaders energiprestanda och byggnadselement. Kraven bör fastställas med sikte på att uppnå den kostnadsoptimala balansen mellan gjorda investeringar och inbesparade energikostnader under hela byggnadens livscykel, utan att det påverkar medlemsstaternas rätt att fastställa minimikrav som är mer energieffektiva än kostnadsoptimala nivåer för energieffektivitet. Det bör finnas möjlighet för medlemsstaterna att regelbundet se över sina minimikrav avseende byggnaders energiprestanda mot bakgrund av den tekniska utvecklingen.

🡻 2010/31/EU skäl 11

Målet med kostnadseffektiva eller kostnadsoptimala nivåer för energieffektivitet kan under vissa omständigheter, till exempel mot bakgrund av klimatskillnader, motivera att medlemsstaterna fastställer kostnadseffektiva eller kostnadsoptimala krav för byggnadselement som i praktiken begränsar installation av byggnadsprodukter som uppfyller standarderna enligt unionens lagstiftning, förutsatt att sådana krav inte utgör ett obefogat marknadshinder.

⇩ ny

(14)Två tredjedelar av den energi som används för uppvärmning och kylning av byggnader kommer fortfarande från fossila bränslen. För att minska koldioxidutsläppen från byggnadssektorn är det särskilt viktigt att fasa ut fossila bränslen inom uppvärmning och kylning. Därför bör medlemsstaterna ange sin nationella politik och sina nationella åtgärder för att fasa ut fossila bränslen för uppvärmning och kylning i sina byggnadsrenoveringsplaner, och inga ekonomiska incitament bör ges för installation av värmepannor för fossila bränslen inom ramen för nästa fleråriga budgetram från och med 2027, med undantag för dem som valts ut för investeringar före 2027 inom ramen för Europeiska regionala utvecklingsfonden och Sammanhållningsfonden. En tydlig rättslig grund för förbudet mot värmegeneratorer baserad på deras växthusgasutsläpp eller typ av bränsle bör stödja nationella strategier och åtgärder för utfasning.

🡻 2010/31/EU skäl 12

⇨ ny

(15)⇨ Energiprestandakrav för byggnaders installationssystem bör gälla för hela system, såsom de installerats i byggnader, och inte för prestanda hos fristående komponenter, som omfattas av produktspecifika förordningar enligt direktiv 2009/125/EG. ⇦ När medlemsstaterna fastställer energiprestandakrav för installationssystem bör de om det är möjligt och lämpligt använda harmoniserade instrument, särskilt test- och beräkningsmetoder och energieffektivitetsklasser som utvecklats inom ramen för åtgärder för genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter 37 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU av den 19 maj 2010 om märkning och standardiserad produktinformation som anger energirelaterade produkters användning av energi och andra resurser 38  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1369 39 , i syfte att säkra samstämmigheten med relaterade initiativ och att i största möjliga mån minimera eventuell fragmentering av marknaden.

🡻 2010/31/EU skäl 13

(16)Detta direktiv påverkar inte artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Begreppet incitament, som används i detta direktiv, bör därför inte tolkas som om det utgörs av statligt stöd.

🡻 2010/31/EU skäl 14 (anpassad)

⇨ ny

(17)Kommissionen bör fastställa en ram för jämförbara metoder för beräkning av kostnadsoptimala nivåer för minimikrav avseende energiprestanda. ⇨ En översyn av denna ram bör möjliggöra en beräkning av både energi- och utsläppsprestanda och bör ta hänsyn till externa miljö- och hälsoeffekter samt utvidgningen av utsläppshandelssystemet och koldioxidpriserna. ⇦ Medlemsstaterna bör använda denna ram ⌦ ramen ⌫ för att jämföra resultaten med de minimikrav som de har antagit avseende energiprestanda. Vid eventuella stora avvikelser, det vill säga över 15 %, mellan de beräknade kostnadsoptimala nivåerna för minimikrav avseende energiprestanda och de gällande minimikraven avseende energiprestanda bör medlemsstaterna motivera skillnaden eller planera lämpliga åtgärder för att minska avvikelsen. Den beräknade ekonomiska livscykeln för en byggnad eller ett byggnadselement bör fastställas av medlemsstaterna med beaktande av gällande praxis och erfarenhet när det gäller precisering av typiska ekonomiska livscykler. Resultaten av denna jämförelse ⌦ jämförelsen ⌫ samt de data som använts för att uppnå dessa resultat ⌦ resultaten ⌫ bör rapporteras regelbundet till kommissionen. Dessa rapporter ⌦ Rapporterna ⌫ bör göra det möjligt för kommissionen att bedöma och rapportera om medlemsstaternas framsteg när det gäller att uppnå kostnadsoptimala nivåer för minimikrav avseende energiprestanda.

🡻 2010/31/EU skäl 15

Byggnader påverkar den långsiktiga energianvändningen. Eftersom det går lång tid mellan de tillfällen som en befintlig byggnad renoveras bör nya byggnader, liksom även befintliga byggnader som genomgår större renoveringar, uppfylla de minimikrav avseende energiprestanda som är anpassade till det lokala klimatet. Eftersom möjligheten att använda sig av alternativa energiförsörjningssystem i allmänhet inte är utforskad till fullo, bör alternativa energiförsörjningssystem övervägas för nya byggnader, oberoende av byggnadens storlek, varvid det först bör ses till att behoven av energi för uppvärmning och kylning minskas till kostnadsoptimala nivåer.

🡻 2010/31/EU skäl 16

(18)Större renoveringar av befintliga byggnader, oberoende av deras storlek, ger möjlighet att vidta kostnadseffektiva åtgärder för att förbättra energiprestandan. Av kostnadseffektivitetsskäl bör det vara möjligt att begränsa minimikraven avseende energiprestanda till de renoverade delar som är mest relevanta för byggnadens energiprestanda. Medlemsstaterna bör ha möjlighet välja att definiera en större renovering antingen i procent av klimatskalets yta eller i förhållande till byggnadens värde. Om en medlemsstat beslutar att definiera en större renovering i förhållande till byggnadens värde kan man t.ex. utgå från försäkringsvärdet, eller nuvärdet baserat på återuppbyggnadskostnaden, exklusive värdet av den mark där byggnaden är belägen.

🡻 2010/31/EU skäl 17

Det behövs åtgärder för att öka antalet byggnader som inte bara uppfyller nuvarande minimikrav avseende energiprestanda, men som också är mer energieffektiva, för att på så sätt sänka både energianvändningen och koldioxidutsläppen. För detta ändamål bör medlemsstaterna upprätta nationella planer för att öka antalet nära-nollenergibyggnader och regelbundet rapportera om sådana planer till kommissionen.

⇩ ny

(19)Unionens ökade klimat- och energiambitioner kräver en ny vision för byggnader: nollutsläppsbyggnaden, vars mycket låga energibehov helt täcks av energi från förnybara energikällor där det är tekniskt möjligt. Alla nya byggnader bör vara nollutsläppsbyggnader, och alla befintliga byggnader bör omvandlas till nollutsläppsbyggnader senast 2050.

(20)Det finns olika alternativ för att täcka energibehoven i en effektiv byggnad med hjälp av energi från förnybara energikällor: förnybar energi på plats såsom termisk solenergi, solcellsenergi, värmepumpar och biomassa, förnybar energi levererad av gemenskaper för förnybar energi eller medborgarenergigemenskaper samt fjärrvärme och fjärrkyla som bygger på förnybar energi eller spillvärme.

(21)Den nödvändiga minskningen av koldioxidutsläpp från unionens byggnadsbestånd kräver energirenovering i stor skala: nästan 75 % av byggnadsbeståndet är ineffektivt enligt nuvarande byggnadsstandarder, och 85–95 % av de byggnader som finns i dag kommer att finnas kvar 2050. Den viktade årliga energirenoveringstakten är dock fortsatt låg, omkring 1 %. Med nuvarande takt skulle det ta århundraden att nå klimatneutralitet inom byggnadssektorn. Att få igång och stödja renovering av byggnader, inbegripet en övergång till utsläppsfria värmesystem, är därför ett centralt mål för detta direktiv.

(22)Minimistandarder för energiprestanda är det viktigaste regleringsverktyget för att få igång renovering av befintliga byggnader i stor skala, eftersom de åtgärdar de viktigaste hindren för renovering, t.ex. delade incitament och strukturer för gemensamt ägande, som inte kan övervinnas genom ekonomiska incitament. Införandet av minimistandarder för energiprestanda bör leda till en gradvis utfasning av de byggnader som har sämst energiprestanda och en kontinuerlig förbättring av det nationella byggnadsbeståndet, vilket bidrar till det långsiktiga målet om ett klimatneutralt byggnadsbestånd senast 2050.

(23)Minimistandarder för energiprestanda som fastställs på unionsnivå bör inriktas på renovering av byggnader med störst potential i fråga om minskade koldioxidutsläpp, minskad energifattigdom och bredare sociala och ekonomiska fördelar, särskilt byggnader som har sämst prestanda vilka måste prioriteras för renovering.

(24)När det gäller resten av det nationella byggnadsbeståndet står det medlemsstaterna fritt att besluta om de vill införa minimistandarder för energiprestanda, utformade på nationell nivå och anpassade till nationella förhållanden. Vid översynen av detta direktiv bör kommissionen bedöma om ytterligare bindande minimistandarder för energiprestanda behöver införas för att uppnå ett klimatneutralt byggnadsbestånd senast 2050.

(25)Införandet av minimistandarder för energiprestanda bör åtföljas av ett stödjande ramverk som inbegriper tekniskt bistånd och ekonomiska åtgärder. Minimistandarder för energiprestanda som fastställs på nationell nivå utgör inte ”unionsnormer” i den mening som avses i reglerna för statligt stöd, men unionsomfattande minimistandarder för energiprestanda kan anses utgöra sådana ”unionsnormer”. Enligt de reviderade reglerna för statligt stöd får medlemsstaterna bevilja statligt stöd för renovering av byggnader för att uppfylla unionstäckande energiprestandastandarder, nämligen för att uppnå en viss energiklass, fram till dess att dessa unionstäckande standarder blir obligatoriska. När standarderna väl har blivit obligatoriska får medlemsstaterna fortsätta att bevilja statligt stöd för renovering av byggnader och byggnadsenheter som omfattas av de unionstäckande standarderna för energiprestanda så länge som byggnadsrenoveringen syftar till en högre standard än den angivna lägsta energiklassen.

(26)I EU-taxonomin klassificeras miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter i hela ekonomin, även för byggnadssektorn. I den delegerade rättsakten om EU:s klimattaxonomi anses renovering av byggnader vara en hållbar verksamhet om den leder till energibesparingar på minst 30 %, uppfyller minimikrav avseende energiprestanda för större renovering av befintliga byggnader eller består av enskilda åtgärder som rör byggnaders energiprestanda, såsom installation, underhåll eller reparation av energieffektivitetsutrustning eller instrument och anordningar för mätning, reglering och kontroll av byggnaders energiprestanda, om sådana enskilda åtgärder uppfyller de fastställda kriterierna. Renovering av byggnader för att uppfylla unionstäckande minimistandarder för energiprestanda är vanligtvis i linje med EU-taxonomins kriterier för byggnadsrenoveringsverksamhet.

(27)De unionsomfattande minimistandarderna för energiprestanda bör baseras på harmoniserade energiklasser. Genom att den lägsta energiklassen G definieras som de 15 % byggnader som har sämst prestanda i varje medlemsstats nationella byggnadsbestånd säkerställer harmoniseringen av energiklasser att alla medlemsstater gör liknande ansträngningar, medan definitionen av den högsta energiklassen A säkerställer konvergens mellan den harmoniserade skalan för energiprestanda och den gemensamma visionen för nollutsläppsbyggnader.

(28)Minimikrav avseende energiprestanda för befintliga byggnader och byggnadselement fanns redan i föregångarna till detta direktiv och bör fortsätta att gälla. De nyinförda minimistandarderna för energiprestanda fastställer en miniminivå för befintliga byggnaders energiprestanda och säkerställer att ineffektiva byggnader renoveras, och samtidigt innebär minimikraven avseende energiprestanda för befintliga byggnader och byggnadselement att den nödvändiga renoveringsomfattningen säkerställs när en renovering äger rum.

(29)För att uppnå ett ytterst energieffektivt och klimatneutralt byggnadsbestånd och omvandling av befintliga byggnader till nollutsläppsbyggnader senast 2050 bör medlemsstaterna upprätta nationella byggnadsrenoveringsplaner, som ersätter de långsiktiga renoveringsstrategierna och blir ett ännu starkare och fullt operativt planeringsverktyg för medlemsstaterna, med starkare fokus på finansiering och säkerställande av att lämpligt kvalificerad arbetskraft finns tillgänglig för att genomföra byggnadsrenoveringar. I sina byggnadsrenoveringsplaner bör medlemsstaterna fastställa sina egna nationella byggnadsrenoveringsmål. Enligt artikel 21 b.7 i förordning (EU) 2018/1999 och de nödvändiga villkor som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1060 40 ska medlemsstaterna lämna en översikt över finansieringsåtgärder samt en översikt över investeringsbehoven och de administrativa resurserna för genomförandet av sina byggnadsrenoveringsplaner.

(30)De nationella byggnadsrenoveringsplanerna bör baseras på en harmoniserad mall för att säkerställa att planerna är jämförbara. För att säkerställa den ambition som krävs bör kommissionen bedöma utkasten till planer och utfärda rekommendationer till medlemsstaterna.

(31)De nationella byggnadsrenoveringsplanerna bör vara nära kopplade till de integrerade nationella energi- och klimatplanerna enligt förordning (EU) 2018/1999, och framstegen med att uppnå de nationella målen och byggnadsplanernas bidrag till nationella mål och unionsmål bör rapporteras som en del av tvåårsrapporteringen enligt förordning (EU) 2018/1999. Med tanke på hur brådskande det är att öka renoveringen på grundval av solida nationella planer bör den dag som fastställs för inlämnande av den första nationella byggnadsrenoveringsplanen infalla så tidigt som möjligt.

(32)Etappvis renovering kan vara ett alternativ för att lösa de problem med höga initialkostnader och problem för de boende som kan uppstå när renovering sker vid ett och samma tillfälle. En sådan etappvis renovering måste dock planeras noggrant för att undvika att ett renoveringssteg hindrar nödvändiga efterföljande steg. Renoveringspass ger en tydlig färdplan för etappvis renovering och hjälper ägare och investerare att planera bästa tid för åtgärderna och deras omfattning. Därför bör renoveringspass göras tillgängliga som ett frivilligt verktyg för byggnadsägare i alla medlemsstater.

(33)Begreppet ”totalrenovering” har ännu inte definierats i unionslagstiftningen. För att uppnå den långsiktiga visionen för byggnader bör totalrenovering definieras som en renovering som omvandlar byggnader till nollutsläppsbyggnader; i ett första steg, som en renovering som omvandlar byggnader till nära-nollenergibyggnader. Syftet med denna definition är att öka byggnaders energiprestanda. En totalrenovering för energiprestandaändamål är en viktig möjlighet att ta itu med andra aspekter, såsom levnadsvillkor för sårbara hushåll, ökad klimatresiliens, resiliens mot katastrofrisker, inbegripet seismisk resiliens, brandsäkerhet, avlägsnande av farliga ämnen, inklusive asbest, och tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning.

(34)För att främja totalrenovering, som är ett av målen med renoveringsvågen, bör medlemsstaterna ge ökat ekonomiskt och administrativt stöd till totalrenovering.

(35)Medlemsstaterna bör stödja förbättringar av befintliga byggnaders energiprestanda som bidrar till en hälsosam inomhusmiljö, bland annat genom asbestsanering och avlägsnande av andra skadliga ämnen, och som förhindrar olagligt avlägsnande av skadliga ämnen och underlättar efterlevnaden av befintliga lagstiftningsakter, såsom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/148/EG 41 och (EU) 2016/2284 42 .

(36)Elfordon väntas spela en avgörande roll för att minska koldioxidutsläppen och öka effektiviteten i elsystemet, genom tillhandahållande av flexibilitets-, balanserings- och lagringstjänster, särskilt genom aggregering. Elfordonens potential att integreras med elsystemet och bidra till systemets effektivitet och främja användning av förnybar el bör utnyttjas fullt ut. Laddning i anslutning till byggnader är särskilt viktigt eftersom det är där elfordon parkeras regelbundet och under lång tid. Långsam laddning är ekonomisk och installation av laddningspunkter i privata utrymmen kan möjliggöra energilagring för den aktuella byggnaden och integrering av smarta laddningstjänster och systemintegrationstjänster i allmänhet.

(37)I kombination med en ökad andel förnybar elproduktion producerar elfordon mindre växthusgasutsläpp. Elfordon är en viktig del av övergången till ren energi som grundar sig på energieffektivitetsåtgärder, alternativa bränslen, förnybar energi och innovativa lösningar i fråga om energiflexibilitet. Byggregler kan utnyttjas effektivt för att införa riktade krav för att stödja utbyggnaden av infrastruktur för laddning på bilparkeringar i bostadshus och andra byggnader. Medlemsstaterna bör undanröja hinder såsom delade incitament och administrativa svårigheter som enskilda ägare stöter på när de försöker installera laddningspunkter på sina parkeringsplatser.

(38)Förinstallerad kabeldragning skapar de rätta förutsättningarna för en snabb utbyggnad av laddningspunkter om och när det behövs. Enkelt tillgänglig infrastruktur kommer att sänka installationskostnaderna för laddningspunkter för enskilda ägare och säkerställa att personer som använder elfordon har tillgång till laddningspunkter. Att fastställa krav på elektromobilitet på unionsnivå när det gäller att i förväg utrusta parkeringsplatser samt installation av laddningspunkter är ett effektivt sätt att främja elfordon under den närmaste framtiden och samtidigt möjliggöra ytterligare utveckling till lägre kostnad på medellång och lång sikt. När det är tekniskt möjligt bör medlemsstaterna säkerställa att laddningspunkterna är tillgängliga för personer med funktionsnedsättning.

(39)Smart laddning och dubbelriktad laddning gör det möjligt att integrera energisystemet i byggnader. Laddningspunkter där elfordon vanligen parkeras under längre perioder, t.ex. på grund av bosättning eller sysselsättning, är mycket relevanta för integreringen av energisystem, och smarta laddningsfunktioner måste därför säkerställas. I situationer där tvåvägsladdning skulle bidra till att ytterligare öka spridningen av förnybar el för elfordonsparker inom transportsektorn och i elsystemet i allmänhet bör en sådan funktion också göras tillgänglig.

(40)Att främja grön mobilitet är ett viktigt inslag i den europeiska gröna given och byggnader kan spela en viktig roll när det gäller att tillhandahålla nödvändig infrastruktur, inte bara för laddning av elfordon utan även för cyklar. En övergång till mjuk mobilitet som cykling kan avsevärt minska växthusgasutsläppen från transporter. Enligt klimatmålsplanen för 2030 kommer en ökning av andelen rena och effektiva privata och offentliga transporter, t.ex. cykling, att minska transportföroreningarna drastiskt och medföra stora fördelar för enskilda medborgare och samhällen. Bristen på cykelparkeringsplatser, både i bostadshus och i andra byggnader, är ett stort hinder för ökad cykling. Byggregler kan effektivt stödja övergången till renare mobilitet genom att fastställa krav på ett minsta antal cykelparkeringsplatser.

(41)Dagordningarna för den digitala inre marknaden och för energiunionen bör anpassas till varandra och bör utnyttjas för gemensamma mål. Digitaliseringen av energisystemet innebär en snabb förändring av energilandskapet, från integreringen av förnybara energikällor till smarta nät och byggnader med smart beredskap. När det gäller att digitalisera byggnadssektorn är unionens konnektivitetsmål och ambitioner att bygga ut kommunikationsnät med hög kapacitet av stor vikt för smarta hus och väluppkopplade samhällen. Målinriktade incitament bör tillhandahållas för att främja system med smart beredskap och digitala lösningar i den bebyggda miljön. Detta skulle ge nya möjligheter till energibesparingar, genom att konsumenterna får mer exakt information om sina förbrukningsmönster och genom att de systemansvariga får möjlighet att sköta nätet effektivare.

(42)För att underlätta en konkurrenskraftig och innovativ marknad för smarta byggtjänster som bidrar till effektiv energianvändning och integrering av förnybar energi i byggnader, och för att stödja investeringar i renovering, bör medlemsstaterna säkerställa att berörda parter har direkt tillgång till data om byggnadssystemen. För att undvika orimliga administrativa kostnader för tredje parter bör medlemsstaterna underlätta fullständig interoperabilitet för tjänster och datautbyte inom unionen.

(43)Indikatorn för smart beredskap bör användas för att mäta byggnaders kapacitet att utnyttja informations- och kommunikationsteknik och elektroniska system för att anpassa byggnadens drift till de boendes och elnätets behov och för att förbättra byggnaders energieffektivitet och övergripande prestanda. Indikatorn för smart beredskap bör öka fastighetsägarnas och de boendes medvetenhet om värdet av fastighetsautomation och elektronisk övervakning av byggnadens installationssystem, och inge förtroende hos de boende när det gäller de faktiska besparingarna med dessa nya förbättrade funktioner. Indikatorn för smart beredskap är särskilt fördelaktig för stora byggnader med stort energibehov. För andra byggnader bör det vara frivilligt för medlemsstaterna att använda systemet för betygsättning av byggnaders smarta beredskap.

🡻 2010/31/EU skäl 18 (anpassad)

⇨ ny

(44)⇨ Tillgång till tillräcklig finansiering är avgörande för att uppnå energieffektivitetsmålen för 2030 och 2050. ⇦ Unionens finansiella instrument och andra åtgärder införs eller anpassas ⌦ har införts eller anpassats ⌫ i syfte att ⇨ stödja byggnaders energiprestanda ⇦stimulera åtgärder i samband med energieffektivitet. ⇨ De senaste initiativen för att öka tillgången till finansiering på unionsnivå inbegriper bland annat flaggskeppsdelen ”Renovera” i faciliteten för återhämtning och resiliens som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 43 och den sociala klimatfonden som inrättats genom förordning (EU) .../.... Flera andra viktiga EU-program kan stödja energirenovering inom ramen för den fleråriga budgetramen för 2021–2027, däribland de sammanhållningspolitiska fonderna och InvestEU-fonden som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/523 44 . Genom ramprogram för forskning och innovation investerar unionen i bidrag eller lån för att driva på bästa teknik och förbättra byggnaders energiprestanda, bland annat genom partnerskap med näringslivet och medlemsstaterna, t.ex. de europeiska partnerskapen för omställning till ren energi och Built4People. ⇦ Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1080/2006 av den 5 juli 2006 om Europeiska regionala utvecklingsfonden 45 , ändrad för att tillåta ökade investeringar i energieffektivitet för bostäder; det offentlig-privata partnerskapet om ett initiativ för europeiska energieffektiva byggnader för att främja miljöteknik och utveckling av energieffektiva system och material i nya och renoverade byggnader; EU-initiativet för finansiering av hållbar energi från EG–Europeiska investeringsbanken (EIB) som syftar till att möjliggöra bl.a. investeringar i energieffektivitet och, under EIB:s ledning, Margueritefonden: Europeiska 2020-fonden för energi, klimatförändring och infrastruktur; rådets direktiv 2009/47/EG av den 5 maj 2009 om ändring av direktiv 2006/112/EG vad gäller reducerade mervärdeskattesatser 46 ; instrumentet för struktur- och sammanhållningsfonder Jeremie (gemensamma europeiska resurser för mikroföretag till medelstora företag); instrumentet för finansiering av effektivare energiutnyttjande; ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation, inklusive Programmet Intelligent energi – Europa 2 med särskild fokusering på att avlägsna marknadshinder i samband med energieffektivitet och energi från förnybara energikällor genom exempelvis den tekniska biståndsresursen Elena (European Local Energy Assistance); borgmästarförsamlingen; programmet för entreprenörskap och innovation; IKT-stödprogrammet 2010 och sjunde ramprogrammet för forskning. Även Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling tillhandahåller finansiering i syfte att stimulera åtgärder med anknytning till energieffektivitet.

🡻 2010/31/EU skäl 19

⇨ ny

(45)Unionens finansiella instrument bör användas för att omsätta detta direktivs syften i praktiken, men utan att fördenskull ersätta nationella åtgärder. Framför allt bör de ⇨ , på grund av de storskaliga renoveringsinsatser som krävs, ⇦ användas för att tillhandahålla lämpliga innovativa medel för finansiering för att fungera som katalysator för ⇨ investeringar i byggnaders energiprestanda ⇦ åtgärderna för energieffektivitet. De kan spela en viktig roll för utvecklingen av nationella, regionala och lokala fonder, instrument eller mekanismer för energieffektivitet, som ger sådana finansieringsmöjligheter till ägare av privata egendomar, till små och medelstora företag och till energitjänsteföretag.

⇩ ny

(46)Finansiella mekanismer, incitament och mobilisering av finansinstitut för energirenovering av byggnader bör spela en central roll i de nationella byggnadsrenoveringsplanerna och aktivt främjas av medlemsstaterna. Sådana åtgärder bör inbegripa främjande av hypotekslån för energieffektivitet för certifierade energieffektiva byggnadsrenoveringar, främjande av offentliga myndigheters investeringar i ett energieffektivt byggnadsbestånd, till exempel genom offentlig-privata partnerskap eller avtal om energiprestanda eller minskning av den upplevda risken med investeringarna.

(47)Enbart finansiering kommer inte att tillgodose renoveringsbehoven. För att skapa rätt stödjande ramverk och undanröja hinder för renovering är det nödvändigt att vid sidan av finansiering inrätta tillgängliga och transparenta rådgivningsverktyg och stödinstrument, t.ex. gemensamma kontaktpunkter som tillhandahåller integrerade tjänster för energirenovering eller underlättar energirenovering, samt att genomföra andra åtgärder och initiativ, t.ex. de som avses i kommissionens initiativ om smart finansiering för smarta byggnader.

(48)Ineffektiva byggnader är ofta kopplade till energifattigdom och sociala problem. Sårbara hushåll drabbas särskilt hårt av stigande energipriser eftersom de lägger en större del av sin budget på energiprodukter. Genom att minska onödigt höga energikostnader kan byggnadsrenovering lyfta människor ur energifattigdom och även förhindra den. Samtidigt är byggnadsrenovering inte gratis, och det är viktigt att säkerställa att de sociala konsekvenserna av kostnaderna för byggnadsrenovering begränsas, särskilt för sårbara hushåll. Ingen bör lämnas utanför under renoveringsvågen, utan den bör utnyttjas som en möjlighet att förbättra situationen för sårbara hushåll, och en rättvis övergång till klimatneutralitet bör säkerställas. Ekonomiska incitament och andra policyåtgärder bör därför i första hand inriktas på sårbara hushåll, människor som drabbats av energifattigdom och människor som bor i subventionerade bostäder, och medlemsstaterna bör vidta åtgärder för att förhindra avhysningar på grund av renovering. I kommissionens förslag till rådets rekommendation om en rättvis omställning till klimatneutralitet ges en gemensam ram och en gemensam förståelse för övergripande strategier och investeringar som behövs för att säkerställa att omställningen är rättvis.

🡻 2010/31/EU skäl 20

För att förse kommissionen med lämplig information bör medlemsstaterna upprätta förteckningar över föreliggande och föreslagna åtgärder, även av finansiell art, utom de som krävs enligt detta direktiv, som främjar målen för detta direktiv. De föreliggande och föreslagna åtgärder som förtecknats av medlemsstaterna kan särskilt omfatta åtgärder som syftar till att reducera befintliga rättsliga hinder och marknadshinder och uppmuntra till investeringar och/eller annan verksamhet för att öka energieffektiviteten i nybyggda och befintliga byggnader, och på så sätt potentiellt bidra till minskad energifattigdom. Sådana åtgärder kan omfatta men bör inte begränsas till tekniskt bistånd och rådgivning som är gratis eller subsidierad, direktstöd, system för subventionerade lån eller lågräntelån, bidragssystem och system för lånegarantier. De offentliga myndigheterna och andra institutioner som tillhandahåller sådana åtgärder av finansiell art kan knyta tillämpningen av sådana åtgärder till angiven energiprestanda och rekommendationerna från energicertifikat.

🡻 2010/31/EU skäl 21

För att begränsa medlemsstaternas rapporteringsbörda bör det vara möjligt att införliva de rapporter som krävs i detta direktiv med de handlingsplaner för energieffektivitet som avses i artikel 14.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/32/EG av den 5 april 2006 om effektiv slutanvändning av energi och om energitjänster 47 . Den offentliga sektorn i varje medlemsstat bör visa vägen när det gäller byggnaders energiprestanda, och därför bör det i de nationella planerna ställas upp mer ambitiösa mål för de byggnader som utnyttjas av offentliga myndigheter.

🡻 2010/31/EU skäl 22

⇨ ny

(49)⇨ För att säkerställa att framtida köpare eller hyresgäster kan ta hänsyn till byggnaders energiprestanda tidigt i processen bör byggnader eller byggnadsenheter som bjuds ut till försäljning eller uthyrning ha ett energicertifikat, och energiklass och energiprestandaindikator bör anges i all annonsering. ⇦ Den som avser att köpa eller hyra en byggnad eller delar av denna bör genom energicertifikatet få korrekt information om byggnadens energiprestanda, och praktiska råd om förbättring av den. Informationskampanjer kan utnyttjas för att ytterligare uppmuntra ägare och hyresgäster att förbättra byggnadens eller byggnadsdelens energiprestanda. De som äger eller hyr kommersiella fastigheter bör också uppmanas att utbyta information om den faktiska energianvändningen, så att alla uppgifter om den finns att tillgå som underlag för välgrundade beslut om nödvändiga förbättringar. Energicertifikatet bör också ge information om uppvärmningens och kylningens faktiska inverkan på byggnadens energibehov, om byggnadens förbrukning av primärenergi ⇨ , om dess produktion av förnybar energi ⇦ och om dess ⇨ driftsrelaterade växthusgasutsläpp ⇦ koldioxidutsläpp.

⇩ ny

(50)Övervakningen av byggnadsbeståndet underlättas av tillgång till data som samlas in med digitala verktyg och därmed minskar de administrativa kostnaderna. Därför bör nationella databaser för byggnaders energiprestanda inrättas och informationen i dem överföras till EU:s observatorium för byggnadsbeståndet.

🡻 2010/31/EU skäl 23

De offentliga myndigheterna bör föregå med gott exempel och bör eftersträva att genomföra de rekommendationer som finns i energicertifikatet. Medlemsstaterna bör i sina nationella planer inkludera åtgärder för att stödja de offentliga myndigheterna så att de i ett tidigt skede inför förbättringar i energieffektiviteten och genomför de rekommendationer som ingår i energicertifikatet så snart det låter sig göras.

🡻 2010/31/EU skäl 24

⇨ ny

(51)Byggnader som inhyser offentliga myndigheter och byggnader som allmänheten ofta besöker bör föregå med gott exempel genom att man där visar att hänsyn har tagits till miljö- och energifaktorer, och därför bör dessa byggnader energicertifieras med jämna mellanrum. Information om energiprestanda bör spridas bättre till allmänheten genom att energicertifikaten anslås tydligt, särskilt i byggnader av viss storlek som inhyser offentliga myndigheter eller som ofta besöks av allmänheten, exempelvis ⇨ kommunhus, skolor, ⇦ affärer och köpcentrum, snabbköp, restauranger, teatrar, banker och hotell.

🡻 2010/31/EU skäl 25

(52)Under de senaste åren har luftkonditionering blivit allt vanligare i europeiska länder. Detta skapar betydande problem vid tidpunkter med effekttoppar eftersom elkostnaderna ökar och energibalansen störs. Prioritet bör ges åt sådana strategier som bidrar till bättre termisk prestanda hos byggnader sommartid. I detta syfte bör fokus ligga på åtgärder för att undvika överhettning, exempelvis skuggning och tillräcklig termisk kapacitet i byggnadskonstruktionen, och ytterligare utveckling och tillämpning av passiv kylteknik, primärt sådana som förbättrar klimatförhållandena inomhus och mikroklimatet runt byggnader.

🡻 2010/31/EU skäl 26

⇨ ny

(53)Regelbundet underhåll och regelbunden inspektion av värme- ⇨ , ventilations- ⇦ och luftkonditioneringssystem av kvalificerad personal bidrar till att systemen förblir korrekt inställda enligt produktspecifikationerna och säkerställer därigenom att de ur miljö-, säkerhets- och energisynpunkt fungerar optimalt. En oberoende bedömning av hela värme- ⇨ , ventilations- ⇦ och luftkonditioneringssystemet bör göras med jämna mellanrum under hela dess livscykel, särskilt innan det ska bytas ut eller uppgraderas. För att minimera den administrativa bördan för byggnadsägare och hyresgäster bör medlemsstaterna eftersträva att i möjligaste mån kombinera inspektion och certifiering.

🡻 2010/31/EU skäl 27 (anpassad)

⇨ ny

(54)Ett gemensamt tillvägagångssätt för energicertifiering av byggnader ⇨ , renoveringspass, indikatorer för smart beredskap ⇦ och för inspektion av värme- och luftkonditioneringssystem, genomfört av kvalificerade och/eller ⇨ certifierade ⇦ auktoriserade experter, vars oberoende garanteras på grundval av objektiva kriterier, kommer att bidra ⇨ bidrar ⇦ till att medlemsstaterna får gemensamma spelregler i fråga om deras insatser för att spara energi i bygg- och fastighetssektorn och kommer att förbättra insynen för presumtiva köpare och användare i fråga om energiprestanda på unionens fastighetsmarknad. För att säkerställa kvaliteten på energicertifikat ⇨ , renoveringspass, indikatorer för smart beredskap ⇦ och på inspektionen av värme- och luftkonditioneringssystem i hela unionen, bör en oberoende kontrollmekanism inrättas i varje medlemsstat.

🡻 2010/31/EU skäl 28

(55)Eftersom lokala och regionala myndigheter är av avgörande betydelse för att detta direktiv ska kunna genomföras på ett effektivt sätt, bör de rådfrågas och engageras, på lämpligt sätt och vid lämplig tidpunkt i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning, när det gäller planering, utveckling av program för information, utbildning och ökad medvetenhet, samt om genomförandet av detta direktiv på nationell och regional nivå. Sådana samråd kan också tjäna till att ge lokala planerare och byggnadsinspektörer adekvat vägledning för att utföra nödvändiga uppgifter. Vidare bör medlemsstaterna göra det möjligt för och uppmuntra arkitekter och planerare att noga överväga hur man på bästa sätt kombinerar förbättringar avseende energieffektivitet, användning av energi från förnybara energikällor och användning av fjärrvärme och fjärrkyla när industri- eller bostadsområden planeras, utformas, byggs och renoveras.

🡻 2010/31/EU skäl 29

(56)Installatörer och byggare är av avgörande betydelse för att detta direktiv ska kunna genomföras med framgång. Ett tillräckligt antal installatörer och byggare bör därför genom utbildning och andra åtgärder ha lämplig kompetens för installationen och integrationen av den teknik för energieffektivitet och förnybar energi som krävs.

🡻 2010/31/EU skäl 30

Medlemsstaterna bör ta hänsyn till Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer 48 med avseende på ömsesidigt erkännande av professionella experter som behandlas i detta direktiv, och kommissionen bör fortsätta sina aktiviteter enligt programmet Intelligent energi – Europa om riktlinjer och rekommendationer för normer för utbildning av sådana professionella experter.

🡻 2010/31/EU skäl 31 (anpassad)

För att öka öppenheten när det gäller energiprestandan på unionens marknad för byggnader som inte är bostadshus bör enhetliga villkor upprättas för ett frivilligt gemensamt certifieringssystem för energiprestanda i andra byggnader än bostadshus. I enlighet med artikel 291 i EUF-fördraget ska det i förväg fastställas allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter genom en förordning som ska antas i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet. I avvaktan på att den nya förordningen antas fortsätter rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter 49 att vara tillämpligt, med undantag för det föreskrivande förfarandet med kontroll, som inte är tillämpligt

🡻 2010/31/EU skäl 32 (anpassad)

⇨ ny

(57)⌦  För att främja målet att förbättra byggnaders energiprestanda bör befogenheten ⌫ Kommissionen bör ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget ⌦ delegeras till kommissionen ⌫ när det gäller att anpassa vissa delar av den allmänna ramen i bilaga I till den tekniska utvecklingen, och när det gäller att utarbeta en ram för jämförbara metoder för beräkning av kostnadsoptimala nivåer för minimikrav avseende energiprestanda ⇨ , när det gäller att anpassa tröskelvärdena för nollutsläppsbyggnader och beräkningsmetoden för global uppvärmningspotential under hela livscykeln, när det gäller att inrätta en gemensam europeisk ram för renoveringspass och när det gäller ett unionssystem för betygssättning av byggnaders smarta beredskap ⇦ . Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå ⌦ , och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning 50 . För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter ⌫ .

⇩ ny

(58)För att säkerställa ett effektivt genomförande av bestämmelserna i detta direktiv stöder kommissionen medlemsstaterna med olika verktyg, exempelvis instrumentet för tekniskt stöd 51 som tillhandahåller skräddarsydd teknisk expertis för att utforma och genomföra reformer, inbegripet sådana som syftar till att öka den årliga energirenoveringstakten i bostadshus och andra byggnader senast 2030 och att främja genomgripande energirenoveringar. Det tekniska stödet avser till exempel förstärkning av den administrativa kapaciteten, stöd till utarbetande och genomförande av strategier samt utbyte av relevant bästa praxis.

🡻 2010/31/EU skäl 33 (anpassad)

⇨ ny

(59)Eftersom målet ⌦ målen ⌫ för detta direktiv, nämligen att förbättra byggnaders energiprestanda ⇨ och minska växthusgasutsläppen från byggnader ⇦, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna på grund av komplexiteten i bygg- och fastighetssektorn och på grund av de nationella bostadsmarknadernas oförmåga att på lämpligt sätt ta itu med de utmaningar som hör samman med energieffektivitet och det därför ⌦ , men i stället, ⌫ på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

⇩ ny

(60)Den rättsliga grunden för detta initiativ är artikel 194.2 i EUF-fördraget, som ger unionen befogenhet att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att uppnå unionens energipolitiska mål. Förslaget bidrar till unionens energipolitiska mål i enlighet med artikel 194.1 i EUF-fördraget, särskilt genom att förbättra byggnaders energiprestanda och minska deras växthusgasutsläpp, vilket bidrar till att bevara och förbättra miljön.

🡻 2010/31/EU skäl 36 (anpassad)

⇨ ny

(61)I enlighet med punkt 4434 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning 52  uppmuntras ⌦ bör ⌫ medlemsstaterna att, för egen del och i unionens intresse, upprätta egna tabeller som så långt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller. ⇨ I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument har medlemsstaterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. När det gäller detta direktiv anser lagstiftaren att översändandet av sådana dokument är motiverat, särskilt till följd av domstolens dom i målet kommissionen mot Belgien (mål C-543/17).⇦

🡻 2010/31/EU skäl 34 (anpassad)

(62)Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell lagstiftning bör endast gälla de bestämmelser som utgör en materiell ändring i förhållande till ⌦ det tidigare direktivet ⌫ direktiv 2002/91/EG. Skyldigheten att införliva de oförändrade bestämmelserna följer av det tidigare direktivet.

🡻 2010/31/EU skäl 35 (anpassad)

(63)Denna förordning bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vad gäller tidsfristerna för införlivande med nationell rätt och datumen för tillämpning av direktiv 2002/91/EU. ⌦ de direktiv som anges i bilaga VIII del B. ⌫

🡻 2010/31/EU (anpassad)

⇨ ny

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

1.    Detta direktiv främjar en förbättring av energiprestanda i byggnader ⇨ och en minskning av växthusgasutsläppen från byggnader ⇦ i unionen ⇨ , i syfte att nå ett byggnadsbestånd med nollutsläpp senast 2050 ⇦ samtidigt som hänsyn tas till utomhusklimat och lokala förhållanden samt till krav på inomhusklimat och kostnadseffektivitet.

2.    I detta direktiv fastställs krav i fråga om följande:

a)Den gemensamma allmänna ramen för en metod för beräkning av integrerad energiprestanda för byggnader och byggnadsenheter.

b)Tillämpningen av minimikrav avseende energiprestanda på nya byggnader och nya byggnadsenheter.

c)Tillämpningen av minimikrav avseende energiprestanda på

i)befintliga byggnader, ⌦ och ⌫ byggnadsenheter och byggnadselement som genomgår större renoveringar,

ii)byggnadselement som ingår i klimatskalet och som har en avgörande betydelse för klimatskalets energiprestanda, när de efterinstalleras eller ersätts,

iii)installationssystem varje gång det installeras, ersätts eller uppgraderas.

⇩ ny

d)Tillämpning av minimistandarder för energiprestanda på befintliga byggnader och befintliga byggnadsenheter.

e)Renoveringspass.

f)Nationella byggnadsrenoveringsplaner.

g)Infrastruktur för hållbar mobilitet i och i anslutning till byggnader.

h)Smarta byggnader.

🡻 2010/31/EU (anpassad)

⇨ ny

d)Nationella planer för att öka antalet nära-nollenergibyggnader.

(ie)Energicertifiering av byggnader eller byggnadsenheter.

(jf)Regelbundna kontroller av värme- ⇨ , ventilations- ⇦ och luftkonditioneringssystem i byggnader.

(kg)Oberoende kontrollsystem för energicertifikat ⇨ , renoveringspass, indikatorer för smart beredskap ⇦ och inspektionsrapporter.

3.    Kraven i detta direktiv är minimikrav som inte ska hindra någon medlemsstat från att behålla eller införa strängare skyddsåtgärder. Sådana åtgärder ska vara förenliga med ⌦ EUF-fördraget ⌫ fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. De ska anmälas till kommissionen.

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv gäller följande definitioner:

1.byggnad: en takförsedd konstruktion med väggar, för vilken energi används för att påverka inomhusklimatet.

⇩ ny

2.nollutsläppsbyggnad: en byggnad med mycket hög energiprestanda, som bestäms i enlighet med bilaga I, där den mycket låga mängd energi som ändå krävs helt täcks av energi från förnybara energikällor som produceras på plats, eller levereras från en gemenskap för förnybar energi i den mening som avses i direktiv (EU) 2018/2001 [ändrat direktiv om förnybar energi] eller från ett fjärrvärme- och fjärrkylsystem, i enlighet med de krav som anges i bilaga III.

🡻 2010/31/EU (anpassad)

⇨ ny

32.nära-nollenergibyggnad: en byggnad ⌦ med ⌫ som har mycket hög energiprestanda, som bestäms i enlighet med bilaga I ⇨ och som inte får vara lägre än den kostnadsoptimala nivå för 2023 som rapporteras av medlemsstaterna i enlighet med artikel 6.2, och där ⇦ .nNära nollmängden eller den mycket låga mängden energi som krävs bör i mycket hög grad tillföras ⌦ tillförs ⌫ i form av energi från förnybara energikällor, inklusive energi från förnybara energikällor som produceras på plats, eller i närheten.

⇩ ny

4.minimistandarder för energiprestanda: regler som innebär att befintliga byggnader ska uppfylla krav avseende energiprestanda som en del av en omfattande renoveringsplan för ett byggnadsbestånd eller vid en tröskelpunkt på marknaden (försäljning eller uthyrning), under en tidsperiod eller senast en angiven dag, och därigenom leder till renovering av befintliga byggnader.

5.offentliga organ: ”upphandlande myndigheter” enligt definitionen i artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU 53 .

🡻 2018/844 artikel 1.1 a

⇨ ny

63.byggnadens installationssystem: teknisk utrustning för rumsuppvärmning, rumskylning, ventilation, varmvatten för hushållsbruk, fast belysning, fastighetsautomation och tillhörande reglering, platsbaserad ⇨ produktion och lagring av förnybar energi ⇦ elproduktion, eller en kombination därav, inklusive sådana system som utnyttjar energi från förnybara energikällor, i en byggnad eller en byggnadsenhet.

🡻 2018/844 artikel 1.1 b

73a.system för fastighetsautomation och fastighetsstyrning: ett system som omfattar alla produkter, all programvara och allt tekniskt underhåll som kan stödja en energieffektiv, ekonomisk och säker drift av byggnadens installationssystem genom automatisk styrning och genom att underlätta den manuella hanteringen av byggnaders installationssystem.

🡻 2010/31/EU

84.en byggnads energiprestanda: den beräknade eller uppmätta energimängd som behövs för att uppfylla det energibehov som är knutet till normalt bruk av byggnaden, vilket bland annat inbegriper energi som används för uppvärmning, kylning, ventilation, varmvatten och belysning.

95.primärenergi: energi från förnybara och icke-förnybara energikällor som inte har genomgått någon omvandling.

⇩ ny

10.primärenergifaktor för icke-förnybar energi: icke-förnybar primärenergi för en viss energibärare, inklusive levererad energi och beräknade energiomkostnader för leverans till användningspunkterna, dividerat med den levererade energin.

11.primärenergifaktor för förnybar energi: förnybar primärenergi från en energikälla på plats, i närheten eller på avstånd som levereras via en viss energibärare, inklusive levererad energi och beräknade energiomkostnader för leverans till användningspunkterna, dividerat med den levererade energin.

12.total primärenergifaktor: den viktade summan av primärenergifaktorerna för förnybar energi och icke-förnybar energi, för en viss energibärare.

🡻 2010/31/EU (anpassad)

⇨ ny

136.energi från förnybara energikällor: energi från förnybara, icke-fossila energikällor, nämligen vindkraft, solenergi ⇨ (termisk och solcellsbaserad) ⇦, aerotermisk energi (luftvärme), ⌦ och ⌫ geotermisk energi, hydrotermisk energi (vattenvärme) ⇨ omgivningsenergi, tidvatten-, våg- ⇦ och ⌦ annan ⌫ havsenergi, vattenkraft, biomassa, deponigas, gas från avloppsreningsverk samt biogas.

147.klimatskal: de integrerade delar av en byggnad som skiljer dess interiör från utomhusmiljön.

158.byggnadsenhet: en del, våning eller lägenhet inom en byggnad som är konstruerad eller ombyggd för att användas som en separat enhet.

169.byggnadselement: ett byggnadsinstallationssystem eller en komponent i klimatskalet.

⇩ ny

17.bostad: ett eller flera rum i en permanent byggnad eller en strukturellt avskild del av en byggnad som är utformad för ett privathushålls åretruntboende.

18.renoveringspass: ett dokument med en individuellt anpassad plan för renovering av en viss byggnad i flera steg som avsevärt kommer att förbättra dess energiprestanda.

19.totalrenovering: en renovering som omvandlar en byggnad eller en byggnadsenhet

a)till en nära-nollenergibyggnad (före den 1 januari 2030),

b)till en nollutsläppbyggnad (från och med den 1 januari 2030).

20.etappvis totalrenovering: en totalrenovering som utförs i flera etapper enligt de steg som anges i ett renoveringspass i enlighet med artikel 10.

🡻 2010/31/EU (anpassad)

2110.större renovering: renovering av en byggnad där

a)totalkostnaden för renoveringen av klimatskalet eller byggnadens installationssystem överstiger 25 % av byggnadens värde, exklusive värdet av den mark där byggnaden är belägen, eller

b)mer än 25 % av klimatskalets yta renoveras.

   Medlemsstaterna får välja om de vill tillämpa alternativ a eller b,

⇩ ny

22.driftsrelaterade växthusgasutsläpp: växthusgasutsläpp som beror på energianvändning för byggnadens installationssystem under användning och drift av byggnaden.

23.växthusgasutsläpp under hela livscykeln: de sammanlagda växthusgasutsläpp som orsakas av byggnaden under alla skeden i dess livscykel, från ”vaggan” (utvinning av råvaror som används i byggnadens konstruktion), via produktion och förädling av material och byggnadens driftsfas, till ”graven” (demontering av byggnaden samt återanvändning, materialåtervinning, annan återvinning och bortskaffande av dess material).

24.global uppvärmningspotential under hela livscykeln (GWP): en indikator som kvantifierar en byggnads bidrag till den globala uppvärmningspotentialen under hela dess livscykel.

25.delade incitament: delade incitament enligt definitionen i artikel 2.50 i [omarbetning av energieffektivitetsdirektivet].

26.energifattigdom: energifattigdom enligt definitionen i artikel 2.48 i [omarbetning av energieffektivitetsdirektivet].

27.sårbara hushåll: hushåll som lever i energifattigdom eller hushåll, inbegripet hushåll med lägre medelinkomst, som är särskilt utsatta för höga energikostnader och saknar medel för att renovera den byggnad de bor i.

🡻 2010/31/EU (anpassad)

2811.europeisk standard: standard som antagits av Europeiska standardiseringskommittén, Europeiska kommittén för elektroteknisk standardisering eller Europeiska institutet för telekommunikationsstandarder och som gjorts tillgänglig för allmänt bruk.

2912.energicertifikat: ett certifikat, som erkänns av en medlemsstat eller en juridisk person som har utsetts av denna stat, vilket anger energiprestanda för en byggnad eller en byggnadsenhet, beräknad i enlighet med en metod som antas i enlighet med artikel 43.

3013.kraftvärme: samtidig framställning i en och samma process av värmeenergi och elektrisk och/eller mekanisk energi.

3114.kostnadsoptimal nivå: den energiprestandanivå som leder till den lägsta kostnaden under den beräknade ekonomiska livscykeln, där

a)den lägsta kostnaden bestäms med beaktande av

⇩ ny

i) den aktuella byggnadens kategori och användning,

🡻 2010/31/EU

⇨ ny

ii) energirelaterade investeringskostnader ⇨ baserat på officiella prognoser ⇦,

iii) kostnader för underhåll och drift, ((inklusive energikostnader och sparande, ⇨ med beaktande av kostnaden för utsläppsrätter för växthusgaser, ⇦

⇩ ny

iv) externa miljö- och hälsoeffekter till följd av energianvändning,

🡻 2010/31/EU (anpassad)

⇨ ny

v) berörd byggnadskategori, inkomst från producerad energi) ⇨ på plats ⇦, i tillämpliga fall,

vi) och kostnader för bortskaffande ⇨ avfallshantering ⇦, i tillämpliga fall, samt

b)den beräknade ekonomiska livscykeln bestäms av varje medlemsstat. Den ⌦ och ⌫ avser den återstående beräknade ekonomiska livscykeln för en byggnad när kraven på energiprestanda fastställs för byggnaden som helhet, eller den beräknade ekonomiska livscykeln för ett byggnadselement när kraven på energiprestanda fastställs för byggnadselement.

Den kostnadsoptimala nivån ska ligga inom värdena på de prestandanivåer där nyttokostnadsanalysen beräknad över den beräknade ekonomiska livscykeln är positiv.

⇩ ny

32.laddningspunkt: en laddningspunkt enligt definitionen i artikel 2.41 i [förordningen om infrastruktur för alternativa bränslen].

33.enskilt mikrosystem: varje system med en förbrukning på mindre än 500 GWh under 2022, där det inte finns någon koppling till andra system.

34.smart laddning: smart laddning enligt definitionen i artikel 2.14 l i direktiv (EU) 2018/2001 [ändrat direktiv om förnybar energi].

35.dubbelriktad laddning: dubbelriktad laddning enligt definitionen i artikel 2.14 n i direktiv (EU) 2018/2001 [ändrat direktiv om förnybar energi].

36.standarder för hypoteksportföljer: mekanismer som ger hypotekslångivare incitament att öka medianvärdet för energiprestanda hos de byggnader som omfattas av hypotekslån i en portfölj och uppmuntra potentiella kunder att förbättra sina fastigheters energiprestanda i linje med unionens ambition att minska koldioxidutsläppen och relevanta mål vad gäller byggnaders energianvändning, med utgångspunkt i definitionen av hållbara ekonomiska verksamheter i EU-taxonomin.

37.digital byggnadsloggbok: en gemensam databas för alla relevanta byggnadsdata, inklusive data som rör energiprestanda, i form av t.ex. energicertifikat, renoveringspass och indikatorer för smart beredskap, som underlättar välgrundat beslutsfattande och informationsutbyte inom byggsektorn bland fastighetsägare och boende, finansinstitut och offentliga myndigheter.

🡻 2010/31/EU

3815.luftkonditioneringssystem: en kombination av de komponenter som krävs för att åstadkomma en form av behandling av inomhusluft, i vilken temperaturen kan kontrolleras eller sänkas.

🡻 2018/844 artikel 1.1 c

⇨ ny

3915 a.uppvärmningssystem: en kombination av de komponenter som krävs för att åstadkomma en form av behandling av inomhusluft, i vilken temperaturen höjs.

4015b.värmegenerator: den del av ett uppvärmningssystem som genererar nyttig värme ⇨ för användningsområden som identifieras i bilaga I, ⇦ genom en eller flera av följande processer:

a)Förbränning av bränslen i t.ex. en värmepanna.

b)Jouleeffekt i värmeelement med elektriska motstånd.

c)Värmeupptagning från en värmekälla i form av omgivningsluft, ventilationsfrånluft, vatten eller mark med hjälp av en värmepump.

4115c.avtal om energiprestanda: avtal om energiprestanda enligt definitionen i artikel 27.2 i2.29 i direktiv (EU) …/… [omarbetning av energieffektivitetsdirektivet]Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU 54 .

🡻 2010/31/EU

4216.värmepanna: kombination av hölje och brännare som är konstruerad för att till vätskor överföra den värme som uppkommer vid förbränningen.

4317.nominell effekt: den maximala värmeeffekt, uttryckt i kW, som tillverkaren fastställt och garanterar vid kontinuerlig drift om de av tillverkaren angivna verkningsgraderna respekteras.

18.värmepump: en maskin, anordning eller installation som överför värme från den naturliga omgivningen, som luft, vatten eller jord och levererar värmen till byggnader eller industritillämpningar genom att vända det naturliga värmeflödet så att det flyter från en lägre till en högre temperatur. För reversibla värmepumpar kan den även flytta värme från byggnaden till den naturliga omgivningen,

4419.fjärrvärme eller fjärrkyla: distribution av värmeenergi i form av ånga, hetvatten eller kylda vätskor från en central produktionskälla, via ett nät, till ett flertal byggnader eller anläggningar i syfte att värma eller kyla ner utrymmen eller processer.

⇩ ny

45.användbar golvyta: den golvyta i en byggnad som behövs som parameter för att kvantifiera specifika användningsvillkor som uttrycks per enhet golvyta och för tillämpningen av förenklingarna och reglerna för zonindelning och (ändrad) tilldelning.

46.referensgolvyta: den golvyta som används som referensmått för bedömning av en byggnads energiprestanda, beräknad som summan av de användbara golvytorna i de utrymmen inom klimatskalet som anges för bedömningen av energiprestanda.

47.bedömningsgräns: den gräns där levererad och exporterad energi mäts eller beräknas.

48.på plats: den fastighet och den mark där byggnaden är belägen, samt själva byggnaden.

49.energi från förnybara energikällor som produceras i närheten: energi från förnybara energikällor som produceras i ett lokal- eller närområde kring den bedömda byggnaden och som uppfyller samtliga följande villkor:

a)Den kan distribueras och användas endast inom detta lokal- eller närområde genom ett särskilt distributionsnät.

b)Den gör det möjligt att beräkna en specifik primärenergifaktor som gäller endast för den energi från förnybara energikällor som produceras inom detta lokal- eller närområde.

c) Den kan användas på plats i den bedömda byggnaden genom en särskild anslutning till energiproduktionskällan, och denna anslutning kräver särskild utrustning för säker försörjning och mätning av energi för egenanvändning i den bedömda byggnaden.

50.tjänster relaterade till byggnaders energiprestanda (EPB-tjänster): de tjänster, t.ex. uppvärmning, kylning, ventilation, varmvatten för hushållsbruk och belysning, vars energianvändning påverkar byggnaders energiprestanda.

51.energibehov: den energi som behöver levereras till, eller avges från, ett konditionerat utrymme för att upprätthålla avsedda förhållanden i utrymmet under en viss tidsperiod, utan beaktande av bristande effektivitet i byggnadens installationssystem.

52.energianvändning: energitillförsel till en byggnads installationssystem som tillhandahåller en EPB-tjänst för att tillgodose ett energibehov.

53.egenanvändning: andel av den förnybara energi som produceras på plats eller i närheten som används av tekniska system på plats för EPB-tjänster.

54.annan användning på plats: energi som används på plats för andra ändamål än EPB-tjänster, och som kan omfatta apparater, diverse och stödjande laster eller laddningspunkter för elektromobilitet.

55.beräkningsintervall: det diskreta tidsintervall som används för beräkning av energiprestanda.

56.levererad energi: energi, uttryckt per energibärare, som levereras till byggnadens installationssystem genom bedömningsgränsen, för att tillgodose de behov som beaktas eller för att producera den exporterade energin.

57.exporterad energi: den andel förnybar energi som exporteras till energinätet i stället för att användas på plats för egenanvändning eller annan användning på plats, uttryckt per energibärare och per primärenergifaktor.

🡻 2018/844 artikel 1.1 d

20.enskilt mikrosystem: mikrosystem enligt definitionen i artikel 2.27 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG 55 .

🡻 2018/844 artikel 1.2 (anpassad)

Artikel 32a

⌦ Nationell byggnadsrenoveringsplan ⌫ Långsiktig renoveringsstrategi

🡻 2018/1999 artikel 53.1 a

⇨ ny

1.    Varje medlemsstat ska fastställa en långsiktig renoveringsstrategi ⇨ nationell byggnadsrenoveringsplan ⇦ till stöd för ⇨ för att säkerställa ⇦ renovering av det nationella beståndet av bostadshus och andra byggnader än bostäder, både offentliga och privata, till ett byggnadsbestånd med en hög grad av energieffektivitet där fossila bränslen fasas ut senast 2050 och för att underlätta en kostnadseffektiv omvandling av ⇨ i syfte att omvandla ⇦ befintliga byggnader till nära-nollenergibyggnader ⇨ nollutsläppsbyggnader ⇦.

Varje långsiktig renoveringsstrategi ⇨ byggnadsrenoveringsplan ⇦ ska omfatta

🡻 2018/844 artikel 1.2

⇨ ny

a)en översikt över det nationella byggnadsbeståndet⇨ för olika byggnadstyper, konstruktionstider och klimatzoner ⇦, i lämpliga fall grundad på statistiska stickprov och förväntad andel renoverade byggnader år 2020 ⇨ den nationella databasen över energicertifikat enligt artikel 19, en översikt över marknadshinder och marknadsmisslyckanden samt en översikt över kapaciteterna inom byggsektorn, energieffektivitetssektorn och sektorn för förnybar energi ⇦,

b)identifiering av kostnadseffektiva renoveringsmetoder som är relevanta för byggnadstypen och klimatzonen, med beaktande av potentiella relevanta tröskelpunkter, i tillämpliga fall, i en byggnads livscykel,

c)strategier och åtgärder som stimulerar kostnadseffektiv totalrenovering av byggnader, inbegripet totalrenoveringar som utförs etappvis, och som stöder riktade kostnadseffektiva åtgärder och renoveringar exempelvis genom att ett frivilligt system för byggnadsrenoveringspass införs,

d)en översikt över strategier och åtgärder som är inriktade på de segment inom det nationella byggnadsbeståndet som har sämst energiprestanda, på problem på grund av delade incitament och marknadsmisslyckanden samt en översikt över relevanta nationella åtgärder som bidrar till att motverka energifattigdom,

e)strategier och åtgärder inriktade på alla offentliga byggnader,

f)en översikt över nationella initiativ för att främja smart teknik och väluppkopplade byggnader och samhällen samt kompetens och utbildning inom byggsektorn och energieffektivitetssektorn, och

g)en evidensbaserad skattning av förväntade energibesparingar och fördelar i vidare bemärkelse, exempelvis i fråga om hälsa, säkerhet och luftkvalitet.

⇩ ny

b)en färdplan med nationellt fastställda mål och mätbara framstegsindikatorer, med avseende på klimatneutralitetsmålet för 2050, i syfte att säkerställa ett ytterst energieffektivt och klimatneutralt nationellt byggnadsbestånd och omvandling av befintliga byggnader till nollutsläppsbyggnader senast 2050,

c)en översikt över genomförda och planerade politiska strategier och åtgärder till stöd för genomförandet av färdplanen i enlighet med led b,

d)en översikt över investeringsbehoven för genomförandet av byggnadsrenoveringsplanen, finansieringskällor och ekonomiska åtgärder samt de administrativa resurserna för byggnadsrenovering.

Den färdplan som avses i led b ska innehålla nationella mål för 2030, 2040 och 2050 avseende den årliga energirenoveringstakten, det nationella byggnadsbeståndets primära och slutliga energianvändning och minskningar av de driftsrelaterade växthusgasutsläppen, specifika tidsramar för byggnader för att uppnå högre energiklasser än de som anges i artikel 9.1, senast 2040 och 2050, i linje med planen för omvandling av det nationella byggnadsbeståndet till nollutsläppsbyggnader, en evidensbaserad uppskattning av förväntade energibesparingar och fördelar i vidare bemärkelse samt uppskattningar av hur byggnadsrenoveringsplanen bidrar till uppnåendet av medlemsstatens bindande nationella mål för växthusgasutsläpp i enlighet med förordning (EU) .../... [den reviderade förordningen om ansvarsfördelning], unionens energieffektivitetsmål i enlighet med direktiv (EU) .../.... [omarbetning av energieffektivitetsdirektivet], unionens mål för förnybar energi, inbegripet det vägledande målet för andelen energi från förnybara energikällor i byggnadssektorn i enlighet med direktiv (EU) 2018/2001 [ändrat direktiv om förnybar energi], och unionens klimatmål för 2030 och klimatneutralitetsmålet för 2050 i enlighet med förordning (EU) 2021/1119.

2.    Vart femte år ska varje medlemsstat utarbeta och till kommissionen överlämna ett utkast till sin byggnadsrenoveringsplan, med användning av mallen i bilaga II. Varje medlemsstat ska lämna in sitt utkast till byggnadsrenoveringsplan som en del av sitt utkast till integrerad nationell energi- och klimatplan enligt artikel 9 i förordning (EU) 2018/1999 och, när medlemsstaterna lämnar in ett utkast till uppdatering, det utkast till uppdatering som avses i artikel 14 i den förordningen. Genom undantag från artikel 9.1 och artikel 14.1 i den förordningen ska medlemsstaterna lämna in det första utkastet till byggnadsrenoveringsplan till kommissionen senast den 30 juni 2024.

🡻 2018/844 artikel 1.2

⇨ ny

2.    Varje medlemsstat ska i sin långsiktiga renoveringsstrategi fastställa en färdplan med åtgärder och nationellt fastställda mätbara framstegsindikatorer för att, mot bakgrund av det långsiktiga 2050-målet att minska växthusgasutsläppen i unionen med 80–95 % jämfört med 1990 års nivåer, säkerställa att dess nationella byggnadsbestånd når en hög grad av energieffektivitet, för att fasa ut fossila bränslen och för att underlätta en kostnadseffektiv omvandling av befintliga byggnader till nära-nollenergibyggnader. Färdplanen ska innehålla indikativa milstolpar för 2030, 2040 och 2050 och ange hur dessa milstolpar bidrar till att uppnå unionens energieffektivitetsmål i enlighet med direktiv 2012/27/EU.

3.    För att stödja mobiliseringen av investeringar de renoveringar som är nödvändiga för att uppnå målen i punkt 1 ska medlemsstaterna underlätta tillgången till lämpliga mekanismer för

a)sammanslagning av projekt, bland annat med hjälp av investeringsplattformar eller investeringsgrupper och konsortier med små och medelstora företag, för att medge investerare tillgång och paketlösningar för potentiella kunder,

b)minskning av den upplevda risken i fråga om verksamhet som rör energieffektivitet för investerare och den privata sektorn,

c)användning av offentliga medel för att stimulera ytterligare investeringar i den privata sektorn eller ta itu med specifika marknadsmisslyckanden,

d)styrning av investeringar mot energieffektiva offentliga byggnader, i enlighet med Eurostats riktlinjer, och

e)åtkomliga och transparenta rådgivningsverktyg, såsom gemensamma kontaktpunkter för konsumenterna och energirådgivningstjänster, om relevanta energieffektivitetsrenoveringar samt om finansieringsinstrument.

4.    Kommissionen ska samla in och, åtminstone till offentliga myndigheter, sprida bästa praxis i fråga om framgångsrika offentliga och privata system för finansiering av energieffektivitetsrenoveringar samt information om system för sammanslagning av småskaliga energieffektivitetsrenoveringsprojekt. Kommissionen ska identifiera och sprida bästa praxis i fråga om ekonomiska renoveringsincitament ur konsumentperspektiv, varvid hänsyn ska tas till skillnader i kostnadseffektivitet mellan medlemsstaterna.

35.    Varje medlemsstat ska, till stöd för utarbetandet av sin långsiktiga renoveringsstrategi ⇨ byggnadsrenoveringsplan ⇦, genomföra ett offentligt samråd om denna innan den överlämnas till kommissionen. ⇨ Det offentliga samrådet ska särskilt involvera lokala och regionala myndigheter och andra socioekonomiska partner, inbegripet civilsamhället och organ som arbetar med sårbara hushåll. ⇦ Varje medlemsstat ska bifoga en sammanfattning av resultaten av sitt offentliga samråd, till sin långsiktiga renoveringsstrategi ⇨ sitt utkast till byggnadsrenoveringsplan ⇦ .

Varje medlemsstat ska fastställa formerna för inkluderande samråd under genomförandet av sin långsiktiga renoveringsstrategi.

⇩ ny

4.    Kommissionen ska bedöma de nationella utkasten till byggnadsrenoveringsplaner, särskilt avseende huruvida

a)ambitionsnivån för de nationellt fastställda målen är tillräcklig och i linje med de nationella klimat- och energiåtaganden som fastställs i de nationella integrerade energi- och klimatplanerna,

b)styrmedlen och åtgärderna är tillräckliga för att uppnå de nationellt fastställda målen,

c)tilldelningen av budgetmedel och administrativa resurser är tillräcklig för att planen ska kunna genomföras,

d)det offentliga samrådet enligt punkt 3 har varit tillräckligt inkluderande,

e)planerna uppfyller kraven i punkt 1 och följer mallen i bilaga II.

Efter samråd med den kommitté som inrättats genom artikel 30 får kommissionen utfärda landsspecifika rekommendationer till medlemsstaterna i enlighet med artikel 9.2 och artikel 34 i förordning (EU) 2018/1999.

När det gäller det första utkastet till byggnadsrenoveringsplan får kommissionen utfärda landsspecifika rekommendationer till en medlemsstat senast sex månader efter det att medlemsstaten har lämnat in planen.

5.    Varje medlemsstat ska ta vederbörlig hänsyn till eventuella rekommendationer från kommissionen i sin nationella byggnadsrenoveringsplan. Om den berörda medlemsstaten inte följer en rekommendation eller en väsentlig del av den, ska medlemsstaten lämna en motivering till kommissionen och offentliggöra sina skäl.

6.    Vart femte år ska varje medlemsstat lämna in sin byggnadsrenoveringsplan till kommissionen med användning av mallen i bilaga II. Varje medlemsstat ska lämna in sin byggnadsrenoveringsplan som en del av den integrerade nationella energi- och klimatplan som avses i artikel 3 i förordning (EU) 2018/1999 och, om medlemsstaterna lämnar in en uppdatering, den uppdatering som avses i artikel 14 i den förordningen. Genom undantag från artikel 3.1 och artikel 14.2 i den förordningen ska medlemsstaterna lämna in den första byggnadsrenoveringsplanen till kommissionen senast den 30 juni 2025.

🡻 2018/844 artikel 1.2

⇨ ny

76.    Varje medlemsstat ska till ⇨ nästa slutliga byggnadsrenoveringsplan ⇦ den nationella långsiktiga renoveringsstrategin bifoga en närmare redogörelse för genomförandet av sin senaste långsiktiga renoveringsstrategi ⇨ eller byggnadsrenoveringsplan ⇦ och även för de planerade strategierna och åtgärderna. ⇨ Varje medlemsstat ska ange om dess nationella mål har uppnåtts. ⇦

⇩ ny

8.    Varje medlemsstat ska i sina integrerade nationella energi- och klimatlägesrapporter, i enlighet med artiklarna 17 och 21 i förordning (EU) 2018/1999, inkludera information om genomförandet av de nationella mål som avses i punkt 1 b i denna artikel och om byggnadsrenoveringsplanens bidrag till uppnåendet av medlemsstatens bindande nationella mål för växthusgasutsläpp enligt förordning (EU) .../... [den reviderade förordningen om ansvarsfördelning], unionens energieffektivitetsmål i enlighet med direktiv (EU) .../... [omarbetning av energieffektivitetsdirektivet], unionens mål för förnybar energi, inklusive det vägledande målet för andelen energi från förnybara källor i byggnadssektorn i enlighet med direktiv (EU) 2018/2001 [det ändrade direktivet om förnybar energi] samt unionens klimatmål för 2030 och klimatneutralitetsmål för 2050 i enlighet med förordning (EU) 2021/1119.

🡻 2018/844 artikel 1.2

7.    Varje medlemsstat får använda sin långsiktiga renoveringsstrategi för att hantera brandsäkerhet och risker i samband med intensiv seismisk aktivitet som påverkar energieffektivitetsrenoveringar och byggnaders livslängd.

🡻 2018/1999 artikel 53.1 b

8.    Varje medlemsstats långsiktiga renoveringsstrategi ska lämnas in till kommissionen som en del av den slutliga integrerade nationella energi- och klimatplan som avses i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 56 . Genom undantag från artikel 3.1 i den förordningen ska den första långsiktiga renoveringsstrategin enligt punkt 1 i den här artikeln lämnas in till kommissionen senast den 10 mars 2020.

🡻 2010/31/EU (anpassad)

⇨ ny

Artikel 43

Antagande av en metod för beräkning av byggnaders energiprestanda

Medlemsstaterna ska tillämpa en metod för beräkning av byggnaders energiprestanda i enlighet med den gemensam allmänna ramen i bilaga I.

Denna metod ska antas på nationell eller regional nivå.

Artikel 54

Fastställande av minimikrav avseende energiprestanda

1.    Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att minimikrav avseende byggnaders eller byggnadsenheters energiprestanda fastställs i avsikt att uppnå ⇨ åtminstone ⇦ kostnadsoptimala nivåer. Energiprestandan ska beräknas i enlighet med den metod som avses i artikel 43. De kostnadsoptimala nivåerna ska beräknas enligt ramen för jämförbara metoder som avses i artikel 65 , när ramen införts.

Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att minimikrav avseende energiprestanda fastställs för byggnadselement som ingår i klimatskalet och som i betydande grad påverkar klimatskalets energiprestanda, när de byts ut eller utrustas med nya delar, i syfte att nå ⇨ åtminstone ⇦ kostnadsoptimala nivåer.

Medlemsstaterna får, när de fastställer dessa krav, skilja mellan nya och befintliga byggnader och mellan olika kategorier av byggnader.

Dessa krav ska ta hänsyn till allmänna förhållanden när det gäller inomhusklimatet för att undvika möjliga negativa effekter såsom otillfredsställande ventilation liksom till lokala förhållanden och till byggnadens avsedda användning och ålder.

En medlemsstat ska inte vara skyldig att fastställa minikrav för energiprestanda som inte är kostnadseffektiva med hänsyn till den skattade ekonomiska livslängden.

⌦ Medlemsstaterna ska se över sina minimikrav ⌫ Minimikraven för energiprestanda ska ses över med jämna mellanrum som inte får överstiga fem år, och ska vid behov uppdateras ⌦ uppdatera dem ⌫ för att återspegla den tekniska utvecklingen inom bygg- och fastighetssektorn ⇨ , resultaten av beräkningen av kostnadsoptimala nivåer enligt artikel 6 samt uppdaterade nationella energi- och klimatmål och strategier på energi- och klimatområdet ⇦.

⇩ ny

2.    Medlemsstaterna får besluta att anpassa de krav som avses i punkt 1 till byggnader med officiellt skydd som del av en utvald miljö, eller på grund av deras särskilda arkitektoniska eller historiska värde, i den mån överensstämmelse med vissa minimikrav avseende energiprestanda skulle medföra oacceptabla förändringar av deras särdrag eller utseende.

🡻 2010/31/EU (anpassad)

⇨ ny

32.    Medlemsstaterna får besluta att inte fastställa eller tillämpa de krav som avses i punkt 1 på följande kategorier av byggnader:

a)Byggnader med officiellt skydd som del av en utvald miljö, eller på grund av deras särskilda arkitektoniska eller historiska värde, i den mån överensstämmelse med vissa minimikrav avseende energiprestanda skulle medföra oacceptabla förändringar av deras särdrag eller utseende.

ab)Byggnader som används för andakt och religiös verksamhet.

bc)Tillfälliga byggnader som ska användas två år eller kortare tid, industrianläggningar, verkstäder och jordbruksbyggnader med lågt energibehov som inte är avsedda som bostäder samt jordbruksbyggnader som inte är avsedda som bostäder och som används inom en sektor som omfattas av ett nationellt sektorsavtal om energiprestanda.

cd)Bostadshus som används eller är avsedda för användning antingen mindre än fyra månader per år eller under en begränsad del av året motsvarande en energianvändning som beräknas vara mindre än 25 % av vad som skulle vara fallet vid helårsanvändning.

de)Fristående byggnader med en total användbar golvyta på mindre än 50 m2.

Artikel 65

Beräkning av kostnadsoptimala nivåer för minimikrav avseende energiprestanda

1.    Kommissionen ska genom ⌦ ges befogenhet att anta ⌫ delegerade akter i enlighet med artikel 29 artiklarna 23, 24 och 25 senast den 30 juni 2011 fastställa ⌦ angående ⌫ en ram för jämförbara metoder för beräkning av kostnadsoptimala nivåer för minimikrav avseende energiprestanda för byggnader och byggnadselement. ⇨ Senast den 30 juni 2026 ska kommissionen se över ramen för jämförbara metoder för beräkning av kostnadsoptimala nivåer för minimikrav avseende energiprestanda i befintliga byggnader som genomgår större renovering och för enskilda byggnadselement. ⇦

Ramen för jämförbara metoder ska fastställas i enlighet med bilaga VIIIII och göra åtskillnad mellan nya och befintliga byggnader och mellan olika kategorier av byggnader.

2.    Medlemsstater ska beräkna kostnadsoptimala nivåer för minimikrav avseende energiprestanda med hjälp av ramen för jämförbara metoder som fastställts i enlighet med punkt 1 och relevanta parametrar, exempelvis klimatförhållanden och energiinfrastrukturens praktiska tillgänglighet, och jämföra resultaten av denna beräkning med gällande minimikrav avseende energiprestanda.

Medlemsstaterna ska rapportera till kommissionen alla indata och antaganden som använts för dessa beräkningar samt resultaten av dessa beräkningar. Medlemsstaterna ska ⇨ uppdatera och ⇦ överlämna dessa rapporter till kommissionen med jämna mellanrum som inte får överstiga fem år. Den första rapporten ska överlämnas senast den 30 juni 2012. ⇨ Den första rapporten som bygger på den reviderade ram för metoder som avses i punkt 1 ska överlämnas senast den 30 juni 2028.⇦

3.    Ifall resultaten av jämförelsen som utförts i enlighet med punkt 2 visar att de gällande minimikraven avseende energiprestanda är ⇨ mer än 15 % ⇦ betydligt mindre energieffektiva än kostnadsoptimala nivåer för minimikrav avseende energiprestanda ska den berörda medlemsstaten ⇨ i den rapport till ⇦ skriftligen för kommissionen motivera denna skillnad i den rapport som avses i punkt 2; i den utsträckning skillnaden inte kan motiveras, ska motiveringen åtföljas av ⌦ inkludera ⌫ en plan innehållande lämpliga åtgärder för att betydligt minska skillnaden senast vid tidpunkten för den översyn av kraven avseende energiprestanda som avses i artikel 54.1.

4.    Kommissionen ska offentliggöra en rapport om medlemsstaternas framsteg när det gäller att uppnå kostnadsoptimala nivåer för minimikrav avseende energiprestanda.

🡻 2018/844 artikel 1.3

Artikel 76

Nya byggnader

⇩ ny

1.    Medlemsstaterna ska säkerställa att nya byggnader från och med följande datum är nollutsläppsbyggnader i enlighet med bilaga III:

a)Från och med den 1 januari 2027, nya byggnader som utnyttjas eller ägs av offentliga myndigheter.

b)Från och med den 1 januari 2030, alla nya byggnader.

🡻 2018/844 artikel 1.3 (anpassad)

⇨ ny

1. ⇨ Fram till dess att kraven i första stycket blir tillämpliga ska medlemsstaterna ⇦ Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att ⌦ alla ⌫ nya byggnader ⇨ är åtminstone nära-nollenergibyggnader och ⇦ motsvarar de minimikrav avseende energiprestanda som fastställs i enlighet med artikel 54.

⇩ ny

2.    Medlemsstaterna ska säkerställa att den globala uppvärmningspotentialen under hela livscykeln beräknas i enlighet med bilaga III och redovisas i byggnadens energicertifikat

a)från och med den 1 januari 2027 för alla nya byggnader med en användbar golvyta som är större än 2 000 kvadratmeter,

b)från och med den 1 januari 2030, för alla nya byggnader.

3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 29 för att komplettera detta direktiv i syfte att anpassa bilaga III till tekniska framsteg och innovation, för att fastställa anpassade maximivärden för energiprestanda i bilaga III för renoverade byggnader och för att anpassa maximivärdena för energiprestanda för nollutsläppsbyggnader.

4.    Medlemsstaterna ska för nya byggnader beakta frågor om hälsosamma inomhusklimatförhållanden, klimatanpassning, brandsäkerhet, risker kopplade till intensiv seismisk aktivitet och tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Medlemsstaterna ska också beakta koldioxidupptag i samband med koldioxidlagring i eller på byggnader.

🡻 2018/844 artikel 1.3

2.    Innan nya byggnader uppförs ska medlemsstaterna säkerställa att hänsyn tas till huruvida det är tekniskt, miljömässigt och ekonomiskt genomförbart att använda högeffektiva alternativa system, om sådana finns att tillgå.

🡻 2010/31/EU

Artikel 87

Befintliga byggnader

1.    Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att, när byggnader genomgår en större renovering, energiprestanda för byggnaden eller den renoverade delen av denna förbättras så att de uppfyller minimikrav avseende energiprestanda som ska fastställas i enlighet med artikel 54, i den mån det är tekniskt, funktionellt och ekonomiskt genomförbart.

Kraven ska tillämpas på den renoverade byggnaden eller den renoverade byggnadsenheten i dess helhet. Kraven får dessutom, eller alternativt, tillämpas på de renoverade byggnadselementen.

2.    Medlemsstaterna ska dessutom vidta nödvändiga åtgärder för att se till att energiprestanda för ett byggnadselement som utgör en del av ett klimatskal och som i betydande grad påverkar klimatskalets energiprestanda, när detta byggnadselement utrustas med nya delar eller byts ut, uppfyller minimikraven avseende energiprestanda, i den mån det är tekniskt, funktionellt och ekonomiskt genomförbart.

Medlemsstaterna ska fastställa dessa minimikrav avseende energiprestanda i enlighet med artikel 4.

🡻 2018/844 artikel 1.4 (anpassad)

⇨ ny

3.    Medlemsstaterna ska, när det gäller byggnader som genomgår större renoveringar, uppmuntra högeffektiva alternativa system, i den mån detta är tekniskt, funktionellt och ekonomiskt genomförbart. ⌦ Medlemsstaterna ska, när det gäller byggnader som genomgår större renoveringar, ⌫ och ta hänsyn till frågor som rör hälsosamma inomhusklimatförhållanden, ⇨ klimatanpassning, ⇦ brandsäkerhet och risker i samband med intensiv seismisk aktivitet ⇨ , avlägsnande av farliga ämnen, inklusive asbest, och tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning ⇦ .

⇩ ny

Artikel 9

Minimistandarder för energiprestanda

1.    Medlemsstaterna ska säkerställa att

a)byggnader och byggnadsenheter som ägs av offentliga organ uppnår senast

i)efter den 1 januari 2027 minst energiklass F,

ii)efter den 1 januari 2030 minst energiklass E,

b)byggnader och byggnadsenheter som inte är bostäder och som inte ägs av offentliga organ uppnår senast

i)efter den 1 januari 2027 minst energiklass F,

ii)efter den 1 januari 2030 minst energiklass E,

c)bostadshus och byggnadsenheter uppnår senast

i)efter den 1 januari 2030 minst energiklass F,

ii)efter den 1 januari 2033 minst energiklass E.

I den färdplan som avses i artikel 3.1 b ska medlemsstaterna fastställa specifika tidsramar för de byggnader som avses i denna punkt för att uppnå högre energiklasser senast 2040 och 2050, i linje med planen för omvandling av det nationella byggnadsbeståndet till nollutsläppsbyggnader.

2.    Utöver de minimistandarder för energiprestanda som fastställs i enlighet med punkt 1 får varje medlemsstat fastställa minimistandarder för energiprestanda för renovering av alla andra befintliga byggnader.

Minimistandarderna för energiprestanda ska, om sådana fastställts, utformas med sikte på den nationella färdplanen och de mål för 2030, 2040 och 2050 som ingår i medlemsstatens byggnadsrenoveringsplan och med sikte på omvandlingen av det nationella byggnadsbeståndet till nollutsläppsbyggnader senast 2050.

3.    I enlighet med artikel 15 ska medlemsstaterna stödja efterlevnaden av minimistandarder för energiprestanda genom samtliga följande åtgärder:

a)Tillhandahålla lämpliga ekonomiska åtgärder, särskilt sådana som riktar sig till sårbara hushåll, människor som drabbats av energifattigdom eller som bor i subventionerade bostäder, i enlighet med artikel 22 i direktiv (EU) .../.... [omarbetning av energieffektivitetsdirektivet].

b)Tillhandahålla tekniskt bistånd, bland annat genom gemensamma kontaktpunkter.

c)Utforma integrerade finansieringssystem.

d)Undanröja icke-ekonomiska hinder, inklusive delade incitament.

e)Övervaka sociala konsekvenser, särskilt för de mest sårbara.

4.    Om en byggnad renoveras för att uppfylla en minimistandard för energiprestanda ska medlemsstaterna säkerställa efterlevnad av minimikraven avseende energiprestanda för byggnadselement i enlighet med artikel 5 och, vid större renoveringar, minimikraven avseende energiprestanda för befintliga byggnader i enlighet med artikel 8.

5.    Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa de minimistandarder för energiprestanda som avses i punkt 1 på följande kategorier av byggnader:

a)Byggnader med officiellt skydd som del av en utvald miljö, eller på grund av deras särskilda arkitektoniska eller historiska värde, i den mån överensstämmelse med standarderna skulle medföra oacceptabla förändringar av deras särdrag eller utseende.

b)Byggnader som används för andakt och religiös verksamhet.

c)Tillfälliga byggnader som ska användas två år eller kortare tid, industrianläggningar, verkstäder och jordbruksbyggnader med lågt energibehov som inte är bostäder samt jordbruksbyggnader som inte är avsedda som bostäder och som används inom en sektor som omfattas av ett nationellt sektorsavtal om energiprestanda.

d)Bostadshus som används eller är avsedda för användning antingen mindre än fyra månader per år eller under en begränsad del av året motsvarande en energianvändning som beräknas vara mindre än 25 % av vad som skulle vara fallet vid helårsanvändning.

e)Fristående byggnader med en total användbar golvyta på mindre än 50 m2.

6. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa genomförandet av de minimistandarder för energiprestanda som avses i punkterna 1 och 2, inbegripet lämpliga övervakningsmekanismer och sanktioner i enlighet med artikel 31.

Artikel 10

Renoveringspass

1.    Senast den 31 december 2023 ska kommissionen anta delegerade akter i enlighet med artikel 29 för att komplettera detta direktiv genom att inrätta en gemensam europeisk ram för renoveringspass, på grundval av de kriterier som anges i punkt 3.

2.    Senast den 31 december 2024 ska medlemsstaterna införa ett system med renoveringspass som grundar sig på den gemensamma ram som inrättats i enlighet med punkt 1.

3.    Renoveringspasset ska uppfylla följande krav:

a)Det ska utfärdas av en kvalificerad och certifierad expert efter ett besök på plats.

b)Det ska omfatta en renoveringsfärdplan som anger en rad renoveringssteg som bygger på varandra, med målet att omvandla byggnaden till en nollutsläppsbyggnad senast 2050.

c)Det ska ange de förväntade fördelarna i form av energibesparingar, minskade energikostnader och minskning av driftsrelaterade växthusgasutsläpp samt fördelar i vidare bemärkelse avseende hälsa och komfort samt byggnadens förbättrade klimatanpassningsförmåga.

d)Det ska innehålla information om eventuellt ekonomiskt och tekniskt stöd.

🡻 2018/844 artikel 1.5 (anpassad)

⇨ ny

Artikel 118

Byggnadens installationssystem, elektromobilitet och indikator för smart beredskap

1.    För att optimera byggnadens installationssystems energianvändning ska medlemsstaterna fastställa systemkrav avseende totala energiprestanda, korrekt installation samt lämplig dimensionering, justering och kontroll för byggnadens installationssystem som är installerade i ⇨ nya eller ⇦ befintliga byggnader. Medlemsstaterna får även tillämpa dessa systemkrav på nya byggnader. ⇨ När medlemsstaterna fastställer kraven ska de ta hänsyn till konstruktionsförhållanden och normala eller genomsnittliga driftsförhållanden. ⇦

Systemkrav ska fastställas för nya installationssystem, för installationssystem som byts ut och för installationssystem som utrustas med nya delar, och ska tillämpas i den mån det är tekniskt, ekonomiskt och funktionellt genomförbart.

⇩ ny

Medlemsstaterna får fastställa krav avseende växthusgasutsläpp från värmegeneratorer eller avseende typen av bränsle som de använder, förutsatt att kraven inte utgör ett omotiverat marknadshinder.

Medlemsstaterna ska säkerställa att de krav som de fastställer för byggnadens installationssystem minst motsvarar de senaste kostnadsoptimala nivåerna.

🡻 2018/844 artikel 1.5

2.    Om det är tekniskt och ekonomiskt genomförbart ska medlemsstaterna kräva att nya byggnader utrustas med självreglerande anordningar för separat reglering av rumstemperaturen i varje rum eller, om det är motiverat, i en angiven uppvärmd zon av byggnadsenheten. I befintliga byggnader ska installation av sådana självreglerande anordningar erfordras när värmegeneratorer byts ut, om detta är tekniskt och ekonomiskt genomförbart.

⇩ ny

3.    Medlemsstaterna ska kräva att nollutsläppsbyggnader förses med mät- och kontrollanordningar för övervakning och reglering av inomhusluftens kvalitet. I befintliga byggnader ska installation av sådana anordningar krävas, där det är tekniskt och ekonomiskt genomförbart, när en byggnad genomgår en större renovering.

4.    Medlemsstaterna ska, när en byggnads installationssystem installeras, säkerställa att den totala energiprestandan för den ändrade delen, och i förekommande fall, för hela det ändrade systemet bedöms. Resultaten av denna bedömning ska dokumenteras och överlämnas till fastighetsägaren, så att informationen förblir tillgänglig och kan användas för verifiering av uppfyllelse av de minimikrav som fastställs enligt punkt 1 och för utfärdande av energicertifikat.

🡻 2018/844 artikel 1.5 (anpassad)

⇨ ny

Artikel 12

⌦ Infrastruktur för hållbar mobilitet ⌫

12.    Avseende byggnader som inte är avsedda för bostäder, både nya sådana och sådana som genomgår större renoveringar, med mer än tio ⇨ fem ⇦ parkeringsplatser, ska medlemsstaterna säkerställa

a)installation av minst en laddningspunkt i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/94/EU 57 .,

⇩ ny

b)förinstallerad kabeldragning för varje parkeringsplats för att i ett senare skede möjliggöra installation av laddningspunkter för elfordon,

c)minst en cykelparkeringsplats för varje bilparkeringsplats,

🡻 2018/844 artikel 1.5 (anpassad)

och ledningsinfrastruktur, dvs. ledningar för elkablar, för minst var femte parkeringsplats för att möjliggöra installation i ett senare skede av laddningspunkter för elfordon där a) bilparkeringen är belägen inne i byggnaden, och vid större renoveringar omfattar renoveringsåtgärderna bilparkeringen eller byggnadens elektriska infrastruktur, eller b) bilparkeringen angränsar fysiskt till byggnaden, och renoveringsåtgärderna innefattar, vid större renoveringar, bilparkeringen eller bilparkeringens elektriska infrastruktur.

⇩ ny

Medlemsstaterna ska säkerställa att förinstallerad kabeldragning är dimensionerad så att det förväntade antalet laddningspunkter kan användas samtidigt.

Genom undantag från första stycket led a ska medlemsstaterna, för nya kontorsbyggnader och kontorsbyggnader som genomgår en större renovering och som har mer än fem parkeringsplatser, säkerställa att det installeras minst en laddningspunkt per två parkeringsplatser.

🡻 2018/844 artikel 1.5 (anpassad)

⇨ ny

Kommissionen ska senast den 1 januari 2023 rapportera till Europaparlamentet och rådet om i vilken omfattning unionens fastighetspolitik potentiellt kan bidra till främjandet av elektromobilitet och ska vid behov föreslå åtgärder i detta syfte.

23.    ⌦ När det gäller ⌫ Medlemsstaterna ska senast den 1 januari 2025 fastställa krav för installation av ett lägsta antal laddningspunkter för alla byggnader som inte är avsedda för bostäder och som har mer än tjugo parkeringsplatser ⇨ ska medlemsstaterna säkerställa installation av minst en laddningspunkt per tio parkeringsplatser, och minst en cykelparkeringsplats för varje bilparkeringsplats, senast den 1 januari 2027. När det gäller byggnader som ägs eller utnyttjas av offentliga myndigheter ska medlemsstaterna säkerställa förinstallerad kabeldragning för minst varannan parkeringsplats senast den 1 januari 2033. ⇦

⇩ ny

3.    Medlemsstaterna får anpassa kraven för antalet cykelparkeringsplatser enligt punkterna 1 och 2 för särskilda kategorier av byggnader som inte är bostäder där cyklar vanligtvis används mindre som transportmedel.

🡻 2018/844 artikel 1.5

⇨ ny

4.    Medlemsstaterna får besluta att inte fastställa eller tillämpa de krav som avses i punkterna 2 och 3 på byggnader som ägs och används av små och medelstora företag enligt definitionen i avdelning I i bilagan till kommissionens rekommendation 2003/361/EG 58 .

4.5..    När det gäller nya bostadshus och bostadshus som genomgår större renoveringar, med mer än tio ⇨ tre ⇦ parkeringsplatser, ska medlemsstaterna säkerställa

a)installation av ledningsinfrastruktur, dvs. kanaler för elektriska kablar, ⇨ förinstallerad kabeldragning ⇦ för varje parkeringsplats för att i ett senare skede möjliggöra installation av laddningspunkter för elfordon ⇨ , och ⇦

⇩ ny

b)minst två cykelparkeringsplatser för varje bostad,

🡻 2018/844 artikel 1.5

om a) bilparkeringen är belägen inuti byggnaden och renoveringsåtgärderna innefattar, vid större renoveringar, bilparkeringen eller byggnadens elektriska infrastruktur, eller b) bilparkeringen angränsar fysiskt till byggnaden, och renoveringsåtgärderna innefattar, vid större renoveringar, bilparkeringen eller bilparkeringens elektriska infrastruktur.

⇩ ny

Medlemsstaterna ska säkerställa att förinstallerad kabeldragning är dimensionerad för att möjliggöra samtidig användning av laddningspunkter på alla parkeringsplatser. Om det vid större renoveringar inte är möjligt att säkerställa två cykelparkeringsplatser för varje bostad ska medlemsstaterna säkerställa så många cykelparkeringsplatser som möjligt.

🡻 2018/844 artikel 1.5 (anpassad)

⇨ ny

56. Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa punkterna 12, 23 och 45 på specifika kategorier av byggnader om a) med beaktande av punkterna 2 och 5, bygglovsansökningar eller motsvarande ansökningar har lämnats in senast den 10 mars 2021. b) den nödvändiga ⌦ förinstallerade kabeldragningen ⌫ ledningsinfrastrukturen bygger på enskilda mikrosystem eller byggnaderna är belägna i de yttersta randområdena i den mening som avses i artikel 349 EUF-fördraget, om detta skulle leda till väsentliga problem för driften av det lokala energisystemet och äventyra det lokala nätets stabilitet.

c)kostnaderna för laddnings- och ledningsinstallationer överstiger 7 % av den totala kostnaden för en större renovering av byggnaden.

d)en offentlig byggnad redan omfattas av jämförbara krav enligt införlivandet av direktiv 2014/94/EU.

⇩ ny

6.    Medlemsstaterna ska säkerställa att de laddningspunkter som avses i punkterna 1, 2 och 4 kan använda smart laddning och, om så är lämpligt, dubbelriktad laddning, och att de drivs på grundval av allmänt tillgängliga och icke-diskriminerande kommunikationsprotokoll och kommunikationsstandarder, på ett interoperabelt sätt och i överensstämmelse med eventuella rättsliga standarder och protokoll i de delegerade akter som antas i enlighet med artikel 19.6 och 19.7 i förordning (EU) .../... [förordningen om infrastruktur för alternativa bränslen].

7.    Medlemsstaterna ska uppmuntra operatörer av icke allmänt tillgängliga laddningspunkter att driva dem i enlighet med artikel 5.4 i förordning (EU) .../... [förordningen om infrastruktur för alternativa bränslen], i tillämpliga fall.

🡻 2018/844 artikel 1.5 (anpassad)

⇨ ny

87.    Medlemsstaterna ska föreskriva åtgärder för att förenkla utbyggnaden av laddningspunkter i nya och befintliga bostadshus och byggnader som inte är avsedda för bostäder och ta itu med ⌦ undanröja ⌫ eventuella hinder som grundar sig på regelverk, bland annat tillstånds- och godkännandeförfaranden, utan att det påverkar medlemsstaternas förmögenhetsrätt och hyreslagstiftning. ⇨ Medlemsstaterna ska undanröja hinder för installation av laddningspunkter i bostadshus med parkeringsplatser, särskilt kravet på att få tillstånd från hyresvärden eller samägare för en privat laddningspunkt för eget bruk. ⇦

⇩ ny

Medlemsstaterna ska säkerställa att det finns tillgång till tekniskt stöd för fastighetsägare och hyresgäster som vill installera laddningspunkter.

🡻 2018/844 artikel 1.5 (anpassad)

⇨ ny

98.    Medlemsstaterna ska beakta behovet av konsekventa ⇨ säkerställa samstämmighet mellan ⇦ strategier för byggnader, mjuk och grön mobilitet samt stadsplanering.

9.    Medlemsstaterna ska säkerställa att installation, utbyte eller uppgradering av ett installationssystem innebär att den totala energiprestandan för den ändrade delen, och i förekommande fall, för hela det ändrade systemet bedöms. Resultaten av denna bedömning ska dokumenteras och överlämnas till fastighetsägaren, så att informationen förblir tillgänglig och kan användas för kontroll av efterlevnaden av de minimikrav som fastställs enligt punkt 1 i denna artikel och för utfärdande av energicertifikat. Utan att det påverkar artikel 12 ska medlemsstaterna besluta huruvida det är nödvändigt att utfärda ett nytt energicertifikat.

Artikel 13

⌦ Byggnaders smarta beredskap ⌫

110.    Kommissionen ska senast den 31 december 2019 anta en delegerad akt ⌦ delegerade akter ⌫ i enlighet med artikel 2923 för att komplettera detta direktiv genom att inrätta ⌦ avseende ⌫ ett frivilligt gemensamt unionssystem för betygsättning av byggnaders smarta beredskap. Betygsättningen ska grunda sig på en bedömning av byggnadens eller byggnadsenhetens förmåga, dels att anpassa sig till den boendes behov och till nätet, dels att förbättra sin energieffektivitet och sin prestanda överlag.

I enlighet med bilaga IVIa ska det frivilliga gemensamma unionssystemet för betygsättning av byggnaders smarta beredskap ⌦ fastställa ⌫ 

a)fastställa definitionen av indikatorn för smart beredskap, och

b)fastställa en metod för hur den ska beräknas.

⇩ ny

2.    Kommissionen ska senast den 31 december 2025 anta en delegerad akt i enlighet med artikel 29 som kräver tillämpning av det gemensamma unionssystemet för klassificering av byggnaders smarta beredskap, i enlighet med bilaga IV, på byggnader som inte är bostäder och som har en nominell effekt för uppvärmningssystem eller system för kombinerad rumsuppvärmning och ventilation på över 290 kW.

🡻 2018/844 artikel 1.5 (anpassad)

311.    Kommissionen ska senast den 31 december 2019, och efter att ha samrått med relevanta intressenter, anta en genomförandeakt som anger de tekniska villkoren för ett effektivt genomförande av systemet som avses i punkt 110 i denna artikel, inbegripet en tidsplan för en icke-bindande testningsfas på nationell nivå, och som förtydligar systemets komplementära förhållande till de energicertifikat som avses i artikel 1611.

Denna genomförandeakt ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 3026.3.

⇩ ny

4.    Kommissionen ska senast den 31 december 2025, och efter samråd med relevanta intressenter, anta en genomförandeakt med närmare uppgifter om de tekniska villkoren för ett effektivt genomförande av tillämpningen av det system som avses i punkt 2 på byggnader som inte är bostäder och som har en nominell effekt för värmesystem eller system för kombinerad uppvärmning och ventilation på över 290 kW.

Denna genomförandeakt ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 30.3.

Artikel 14

Datautbyte

1.    Medlemsstaterna ska säkerställa att fastighetsägare, hyresgäster och förvaltare kan få direkt tillträde till sina byggnadssystems data. På deras begäran ska tillträdet eller data göras tillgängliga för tredje part. Medlemsstaterna ska underlätta fullständig interoperabilitet för tjänster och datautbyte inom unionen i enlighet med punkt 5.

Vid tillämpningen av detta direktiv ska data om byggnadssystem minst omfatta alla data som rör byggnadselementens energiprestanda, energiprestanda för byggnadstjänster, system för fastighetsautomation och fastighetsstyrning, mätare och laddningspunkter för e-mobilitet.

2.    Vid fastställandet av regler om hantering och utbyte av uppgifter ska medlemsstaterna eller, om en medlemsstat så föreskrivit, de utsedda behöriga myndigheterna ange reglerna för berättigade parters tillgång till data om byggnadssystem i enlighet med denna artikel och tillämpligt unionsregelverk.

3.    Inga ytterligare kostnader ska debiteras fastighetsägaren, hyresgästen eller förvaltaren för tillgång till deras data eller för en begäran om att deras data ska göras tillgängliga för tredje part. Medlemsstaterna ska ansvara för att fastställa relevanta avgifter för andra berättigade parters tillgång till data, t.ex. finansinstitut, aggregatorer, energileverantörer, energitjänstleverantörer och nationella statistikinstitut eller andra nationella myndigheter med ansvar för utveckling, framställning och spridning av europeisk statistik. Medlemsstaterna eller, i tillämpliga fall, de utsedda behöriga myndigheterna, ska säkerställa att eventuella avgifter som påförs av reglerade enheter som tillhandahåller datatjänster är skäliga och vederbörligen motiverade.

4.    Reglerna om tillgång till uppgifter och uppgiftslagring med avseende på tillämpningen av detta direktiv ska vara förenliga med relevant unionsrätt. Behandling av personuppgifter inom ramen för detta direktiv ska ske i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 59 .

5.    Kommissionen ska anta genomförandeakter med detaljerade krav på interoperabilitet och icke-diskriminerande och transparenta förfaranden för tillgång till data. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 30.2.

🡻 2010/31/EU

Artikel 9

Nära-nollenergibyggnader

1.    Medlemsstaterna ska se till att

a)alla nya byggnader senast den 31 december 2020 är nära-nollenergibyggnader, och

b)nya byggnader som används och ägs av offentliga myndigheter är nära-nollenergibyggnader efter den 31 december 2018.

Medlemsstaterna ska upprätta nationella planer för att öka antalet nära-nollenergibyggnader. Dessa nationella planer får innehålla differentierade mål beroende på byggnadskategori.

2.    Medlemsstaterna ska dessutom, genom att följa det bästa exemplet inom den offentliga sektorn, utforma politik och vidta åtgärder, t.ex. mål, för att stimulera att byggnader som renoveras omvandlas till nära nollenergibyggnader och ska informera kommissionen om detta i sina nationella planer som avses i punkt 1.

3.    De nationella planerna ska bland annat innehålla följande:

a)Medlemsstatens närmare praktiska tillämpning av definitionen av nära-nollenergibyggnader, som avspeglar nationella, regionala eller lokala förhållanden och där en numerisk indikator för primärenergianvändning i kWh/m2 och år ingår. De primärenergifaktorer som används för att fastställa primärenergianvändning får grundas på nationella eller regionala årsgenomsnittsvärden och får ta hänsyn till relevanta europeiska standarder.

b)Etappmål för förbättrade energiprestanda för nya byggnader, senast 2015, i syfte att förbereda för genomförande av punkt 1.

c)Information om politik och ekonomiska eller andra åtgärder som antagits i samband med punkterna 1 och 2 för att främja nära-nollenergibyggnader, inbegripet närmare uppgifter om nationella krav och åtgärder för användning av energi från förnybara energikällor i nya byggnader och i befintliga byggnader som genomgår större renovering inom ramen för artikel 13.4 i direktiv 2009/28/EG och artiklarna 6 och 7 i det här direktivet.

4.    Kommissionen ska utvärdera de nationella planer som avses i punkt 1, framför allt med avseende på att medlemsstaternas planerade åtgärder är adekvata i förhållande till målen för detta direktiv. Kommissionen, med vederbörligt beaktande av subsidiaritetsprincipen, får begära ytterligare specifika uppgifter om kraven i punkterna 1, 2 och 3. Den berörda medlemsstaten ska i så fall lägga fram de begärda uppgifterna eller föreslå ändringar inom nio månader från och med kommissionens begäran. Kommissionen får efter att ha utvärderat detta utfärda en rekommendation.

🡻 2018/1999 artikel 53.3

5.    Som en del av sin rapport om tillståndet i energiunionen som avses i artikel 35 i förordning (EU) 2018/1999 ska kommissionen vart fjärde år rapportera till Europaparlamentet och rådet om medlemsstaternas framsteg när det gäller att öka antalet nära-nollenergibyggnader. På grundval av denna rapporterade information ska kommissionen vid behov utarbeta en handlingsplan och föreslå rekommendationer och åtgärder enligt artikel 34 i förordning (EU) 2018/1999 för att öka antalet sådana byggnader samt främja bästa praxis vad gäller kostnadseffektiv omvandling av befintliga byggnader till nära-nollenergibyggnader.

🡻 2010/31/EU

6.    Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa kraven i punkt 1 a och b i specifika och berättigade fall där kostnadsnyttoanalysen, med hänsyn till byggnadens ekonomiska livslängd, är negativ. Medlemsstaterna ska informera kommissionen om principerna i det relevanta lagstiftningssystemet.

Artikel 1510

Ekonomiska incitament och marknadshinder

1.    Med hänsyn till betydelsen av att tillhandahålla lämplig finansiering och andra instrument för att driva på förbättring av byggnaders energiprestanda och övergången till nära-nollenergibyggnader ska medlemsstaterna vidta lämpliga åtgärder för att ta ställning till de mest relevanta av dessa instrument mot bakgrund av de nationella förhållandena.

⇩ ny

1.    Medlemsstaterna ska tillhandahålla lämplig finansiering, stödåtgärder och andra instrument som kan ta itu med marknadshinder och stimulera nödvändiga investeringar i energirenoveringar i enlighet med deras nationella byggnadsrenoveringsplan och i syfte att omvandla deras byggnadsbestånd till nollutsläppsbyggnader senast 2050.

2.    Medlemsstaterna ska vidta lämpliga regleringsåtgärder för att undanröja icke-ekonomiska hinder för byggnadsrenovering. När det gäller byggnader med mer än en byggnadsenhet kan sådana åtgärder inbegripa att avskaffa enhällighetskrav i samägandestrukturer eller tillåta att samägandestrukturer blir direkta mottagare av ekonomiskt stöd.

3.    Medlemsstaterna ska på bästa kostnadseffektiva sätt använda tillgänglig nationell finansiering och finansiering som inrättats på unionsnivå, särskilt faciliteten för återhämtning och resiliens, den sociala klimatfonden, sammanhållningspolitiska fonder, InvestEU, auktionsinkomster från handel med utsläppsrätter i enlighet med direktiv 2003/87/EG [det ändrade utsläppshandelssystemet] och andra offentliga finansieringskällor.

4.    För att stödja mobiliseringen av investeringar ska medlemsstaterna främja införandet av stödjande finansieringsverktyg och finansiella verktyg, t.ex. energieffektivitetslån och hypotekslån för renovering av byggnader, avtal om energiprestanda, skatteincitament, skattebaserade system, fakturabaserade system, garantifonder, fonder inriktade på totalrenoveringar, fonder inriktade på renoveringar med en betydande minimitröskel för riktade energibesparingar och standarder för hypoteksportföljer. De ska vägleda investeringar i ett energieffektivt offentligt byggnadsbestånd, i enlighet med Eurostats vägledning om redovisning av avtal om energiprestanda i den offentliga sektorns räkenskaper.

5.    Medlemsstaterna ska underlätta sammanslagning av projekt för att möjliggöra tillgång för investerare och paketlösningar för potentiella kunder.

Medlemsstaterna ska anta åtgärder för att säkerställa att låneprodukter för energieffektivitet för byggnadsrenoveringar erbjuds brett och på ett icke-diskriminerande sätt av finansinstitut och att de är synliga och tillgängliga för konsumenterna. Medlemsstaterna ska säkerställa att banker och andra finansinstitut och investerare får information om möjligheterna att delta i finansieringen av förbättring av byggnaders energiprestanda.

6.    Medlemsstaterna ska säkerställa att det inrättas faciliteter för tekniskt bistånd, bland annat genom gemensamma kontaktpunkter, som riktar sig till alla aktörer som deltar i byggnadsrenoveringar, inbegripet bostadsägare och administrativa, finansiella och ekonomiska aktörer, inbegripet små och medelstora företag.

7.    Medlemsstaterna ska införa åtgärder och finansiering för att främja utbildning för att säkerställa att det finns tillräckligt med arbetskraft med lämplig kompetens som motsvarar behoven inom byggnadssektorn.

🡻 2010/31/EU

⇨ ny

84.    Kommissionen ska, i förekommande fall, på medlemsstaternas begäran bistå med att upprätta nationella eller regionala program för finansiellt stöd i syfte att öka energieffektiviteten i byggnader ⇨ byggnaders energiprestanda ⇦, särskilt i befintliga byggnader, genom att stödja utbyte av bästa praxis mellan ansvariga nationella eller regionala myndigheter eller organ.

5.    För att förbättra finansieringen till stöd för genomförandet av detta direktiv och med vederbörligt beaktande av subsidiaritetsprincipen, ska kommissionen, helst senast 2011, lägga fram en analys, särskilt om

a)effektiviteten, lämpligheten av nivån för och det faktiska utnyttjandet av beloppet för de strukturfonder och de ramprogram som använts för att öka energieffektiviteten i byggnader, framför allt i bostäder,

b)effektiviteten i utnyttjandet av medel från EIB och andra offentliga finansieringsinstitutioner,

c)samordningen av unionens finansiering och nationell finansiering och andra former av stöd som kan fungera som en hävstång för att stimulera investeringar i energieffektivitet och lämpligheten av sådana medel för att uppnå unionens mål.

På grundval av den analysen och i enlighet med den fleråriga budgetramen, kan kommissionen därefter, om den anser det lämpligt, lägga fram förslag till unionsinstrument för Europaparlamentet och rådet.

🡻 2018/844 artikel 1.6

⇨ ny

96.    Medlemsstaterna ska koppla sina ekonomiska åtgärder för förbättrad ⇨ energiprestanda ⇦ energieffektivitet i samband med renovering av byggnader till de energibesparingar som eftersträvas eller uppnås, såsom fastställts enligt ett eller flera av följande kriterier:

a)Energiprestandan hos den utrustning eller det material som används vid renoveringen; i vilket fall den utrustning eller det material som används för renoveringen ska installeras av en installatör med lämplig certifierings- eller kvalifikationsnivå ⇨ och ska uppfylla minimikrav avseende energiprestanda för byggnadselement ⇦ .

b)Standardvärden för beräkning av energibesparingar i byggnader.

c)Den förbättring som uppnås genom en sådan renovering, genom att energicertifikat som utfärdats före och efter renoveringen jämförs.

d)Resultaten av en energibesiktning.

e)Resultaten av en annan relevant, transparent och proportionell metod som visar förbättringen av energiprestanda.

⇩ ny

10.    Senast från och med den 1 januari 2027 får medlemsstaterna inte tillhandahålla några ekonomiska incitament för installation av värmepannor som drivs med fossila bränslen, med undantag för dem som valts ut för investering före 2027, i enlighet med artikel 7.1 h i tredje strecksatsen i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1058 60 om Europeiska regionala utvecklingsfonden och Sammanhållningsfonden och artikel 73 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2115 61 om strategiska planer inom den gemensamma jordbrukspolitiken.

11.    Medlemsstaterna ska genom högre ekonomiskt, skattemässigt, administrativt och tekniskt stöd ge incitament till totalrenovering och omfattande program som riktar sig till ett stort antal byggnader och leder till en total minskning på minst 30 % av det primära energibehovet.

Medlemsstaterna ska säkerställa att en etappvis totalrenovering som får offentliga ekonomiska incitament följer de steg som anges i ett renoveringspass.

12.    Ekonomiska incitament ska i första hand inriktas på sårbara hushåll, människor som drabbats av energifattigdom och personer som bor i subventionerade bostäder, i enlighet med artikel 22 i direktiv (EU) .../.... [omarbetning av energieffektivitetsdirektivet].

13.    När medlemsstaterna tillhandahåller ekonomiska incitament till ägare av byggnader eller byggnadsenheter för renovering av uthyrda byggnader eller byggnadsenheter ska de säkerställa att de ekonomiska incitamenten gynnar både ägarna och hyresgästerna, särskilt genom att tillhandahålla hyresstöd eller genom att införa tak för hyreshöjningar.

🡻 2018/844 artikel 1.6

6a.    Databaserna för energicertifikat ska möjliggöra insamling av uppgifter om den uppmätta eller beräknade energianvändningen i de byggnader som omfattas, inbegripet åtminstone offentliga byggnader för vilka ett energicertifikat som avses i artikel 13 har utfärdats i enlighet med artikel 12.

6b.    Åtminstone sammanställda anonymiserade data som uppfyller unionens krav och nationella krav på dataskydd ska göras tillgängliga på begäran för statistik- och forskningsändamål och för fastighetsägaren.

🡻 2010/31/EU

⇨ ny

7.    Bestämmelserna i detta direktiv ska inte hindra medlemsstaterna från att tillhandahålla incitament för nya byggnader, renovering eller byggnadselement som går utöver de kostnadsoptimala nivåerna.

Artikel 1611

Energicertifikat

1.    Medlemsstaterna ska fastställa de åtgärder som är nödvändiga för att upprätta ett system för certifiering av byggnaders energiprestanda.

Energicertifikatet ska innehålla byggnadens energiprestanda ⇨ uttryckt med en numerisk indikator för primärenergianvändning i kWh/(m2, år), ⇦ och referensvärden, såsom minimikrav avseende energiprestanda ⇨ , minimistandarder för energiprestanda, krav för nära-nollenergibyggnader och krav för nollutsläppsbyggnader ⇦, så att ägare av eller hyresgäster i byggnaden eller byggnadsenheten kan jämföra och bedöma dess energiprestanda. Energicertifikatet kan innehålla ytterligare uppgifter såsom den årliga energianvändningen i andra byggnader än bostäder och andelen energi från förnybara energikällor i den totala energianvändningen.

⇩ ny

2.    Senast den 31 december 2025 ska energicertifikatet överensstämma med mallen i bilaga V. Det ska ange byggnadens energiklass på en sluten skala med endast bokstäverna A–G. Bokstaven A ska motsvara nollutsläppsbyggnader enligt definitionen i artikel 2.2 och bokstaven G ska motsvara de 15 % byggnader som har sämst prestanda i det nationella byggnadsbeståndet vid tidpunkten för införandet av skalan. Medlemsstaterna ska säkerställa att de återstående klasserna (B–F) har en jämn bandbreddsfördelning av energiprestandaindikatorer bland energiklasserna. Medlemsstaterna ska säkerställa en gemensam visuell identitet för energicertifikat på sitt territorium.

3.    Medlemsstaterna ska säkerställa energicertifikatens kvalitet, tillförlitlighet och överkomlighet. De ska säkerställa att energicertifikat utfärdas av oberoende experter efter ett besök på plats.

🡻 2010/31/EU (anpassad)

⇨ ny

42.    Energicertifikatet ska innehålla rekommendationer för hur energiprestanda ⇨ och en minskning av driftsrelaterade växthusgasutsläpp ⇦ för en byggnad eller en byggnadsenhet kan förbättras kostnadsoptimalt eller kostnadseffektivt, såvida ⇨ inte byggnaden eller byggnadsenheten uppfyller den tillämpliga standarden för nollutsläppsbyggnader ⇦ det inte saknas en rimlig förbättringspotential i jämförelse med de gällande kraven på energiprestanda.

De rekommendationer som ingår i energicertifikatet ska omfatta

a)åtgärder som vidtas i samband med en större renovering av klimatskalet eller av ⌦ ett eller flera av ⌫ byggnadens installationssystem, och

b)åtgärder för enskilda byggnadselement, utan samband med en större renovering av klimatskalet eller av ⌦ ett eller flera av ⌫ byggnadens installationssystem.

53.    De rekommendationer som ingår i energicertifikatet ska vara tekniskt genomförbara för byggnaden i fråga ⇨ och de ska innehålla en uppskattning av energibesparingar och minskning av driftsrelaterade växthusgasutsläpp. De⇦och kan innehålla en uppskattning av återbetalningsperioder eller kostnader och intäkter under dess ekonomiska livscykel.

⇩ ny

6.    Rekommendationerna ska omfatta en bedömning av om värme- eller luftkonditioneringssystemet kan anpassas för drift vid effektivare temperaturinställningar, t.ex. lågtemperaturtillämpningar för vattenbaserade värmesystem, inklusive den erforderliga utformningen av termisk uteffekt och temperatur-/flödeskrav.

🡻 2010/31/EU (anpassad)

⇨ ny

74.    Energicertifikatet ska ge en indikation om var ägaren eller hyresgästen kan erhålla mer detaljerad information, inbegripet kostnadseffektivitet beträffande de rekommendationer som ges i energicertifikatet. Utvärderingen av kostnadseffektiviteten ska grundas på en uppsättning standardvillkor, exempelvis bedömningen av energibesparingar, underliggande energipriser och en preliminär kostnadsberäkning. Dessutom ska det innehålla information om de åtgärder som ska vidtas för att genomföra rekommendationerna. Övriga uppgifter om närliggande områden, såsom energibesiktningar, ekonomiska eller andra incitament och finansieringsmöjligheter ⇨ , eller rådgivning om hur byggnadens klimatresiliens kan ökas, ⇦ kan också lämnas till ägaren eller hyresgästen.

5.    Med förbehåll för nationella bestämmelser ska medlemsstaterna uppmuntra de offentliga myndigheterna att beakta den ledande roll som de bör spela när det gäller byggnaders energiprestanda, bland annat genom att genomföra rekommendationerna i energicertifikat som utfärdas för byggnader som ägs av dem under certifikatets giltighetstid.

86.    Utfärdande av certifikat för byggnadsenheter får grunda sig på

a)en gemensam certifiering för hela byggnaden, eller

b)bedömningen av en annan representativ byggnadsenhet med samma energirelevanta egenskaper i samma byggnad.

97.    Utfärdande av certifikat för enfamiljshus får grunda sig på bedömningen av en annan representativ byggnad med liknande utformning och storlek och med liknande egenskaper i fråga om faktisk energiprestanda om sådan överensstämmelse kan garanteras av den expert som utfärdar energicertifikatet.

108.    Energicertifikatets giltighetstid får inte överskrida 10 ⇨ fem ⇦ år. ⇨ För byggnader med en energiklass A, B eller C fastställd i enlighet med punkt 2 får dock energicertifikatets giltighetstid inte överskrida tio år. ⇦9.Kommissionen ska senast 2011 i samråd med berörda sektorer, anta ett frivilligt gemensamt certifieringssystem för Europeiska unionen för energiprestanda i andra byggnader än bostäder. Denna åtgärd ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 26.2. Medlemsstaterna uppmanas att erkänna eller använda systemet, eller att använda en del av detta genom att anpassa det till nationella förhållanden.

⇩ ny

11.    Medlemsstaterna ska tillgängliggöra förenklade förfaranden för uppdatering av ett energicertifikat om endast enskilda element uppgraderas (enskilda åtgärder eller fristående åtgärder).

Medlemsstaterna ska tillgängliggöra förenklade förfaranden för uppdatering av ett energicertifikat om åtgärder som anges i ett renoveringspass införs.

🡻 2010/31/EU (anpassad)

⇨ ny

Artikel 1712

Utfärdande av energicertifikat

1.    Medlemsstaterna ska se till att ett ⇨ digitalt ⇦ energicertifikat utfärdas för

a)byggnader eller byggnadsenheter som konstrueras, ⇨ , har genomgått en större renovering, ⇦ säljs eller hyrs ut till en ny hyresgäst ⇨ eller för vilka ett hyreskontrakt förnyas, ⇦ och

b)byggnader där en total användbar golvyta på över 500 m2 som ägs eller utnyttjas av ⌦ offentliga organ ⌫ en offentlig myndighet och ofta besöks av allmänheten. Den 9 juli 2015 ska tröskelvärdet på 500 m2 sänkas till 250 m2.

Kravet på att utfärda ett energicertifikat gäller inte när ett certifikat, som utfärdats i enlighet med antingen direktiv ⌦ 2010/31/EU ⌫ 2002/91/EG eller det här direktivet för den berörda byggnaden eller byggnadsenheten, finns tillgängligt och är giltigt.

2.    Medlemsstaterna ska kräva att ett energicertifikat visas för den presumtive hyresgästen eller köparen och överlämnas till köparen eller den nya hyresgästen, när byggnader eller byggnadsenheter byggs, säljs eller hyrs ut ⇨ eller när hyresavtal förnyas ⇦.

3.    Om en byggnad säljs eller hyrs ut innan den är byggd ⇨ eller innan den genomgår en större renovering ⇦ får medlemsstaterna som ett undantag från punkterna 1 och 2 kräva att säljaren gör en bedömning av dess framtida energiprestanda. I detta fall ska energicertifikatet utfärdas senast när byggnaden är färdigbyggd ⇨ eller renoverad och ska återspegla byggnadens faktiska skick ⇦.

4.    Medlemsstaterna ska kräva att när byggnader som har ett energicertifikat, byggnadsenheter som har ett energicertifikat ⇨ byggnader eller byggnadsenheter som ⇦bjuds ut till försäljning eller uthyrning⇨ har ett energicertifikat ⇦, ska ⌦ och att ⌫ energiprestandaindikatorn ⇨ och energiklassen ⇦på energicertifikatet för byggnaden eller, i förekommande fall, byggnadsenheten anges i ⇨ annonsering online and offline, inbegripet på webbportaler för fastighetssökning ⇦annonseringen i kommersiella medier.

⇩ ny

⇨ Medlemsstaterna ska utföra stickprovskontroller eller andra kontroller för att säkerställa att dessa krav uppfylls. ⇦ 

🡻 2010/31/EU

5.    Bestämmelserna i denna artikel ska genomföras i enlighet med tillämpliga nationella regler om gemensamt ägande eller gemensam egendom.

6.    Medlemsstaterna får göra undantag från tillämpningen av punkterna 1, 2, 4 och 5 i den här artikeln för de kategorier av byggnader som anges i artikel 4.2.

67.    De eventuella effekter som energicertifikaten i förekommande fall kan ha när det gäller rättsliga förfaranden ska beslutas i enlighet med nationella bestämmelser.

⇩ ny

7.    Medlemsstaterna ska säkerställa att alla utfärdade energicertifikat laddas upp i den databas för byggnaders energiprestanda som avses i artikel 19. Uppladdningen ska innehålla det fullständiga energicertifikatet, inklusive alla nödvändiga data som krävs för beräkning av byggnadens energiprestanda.

🡻 2010/31/EU (anpassad)

Artikel 1813

Uppvisande av energicertifikat

1.    Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att se till att energicertifikatet visas på en framträdande plats som är klart synlig för allmänheten om en total användbar golvyta på över 500 m2 i en byggnad för vilken ett energicertifikat har utfärdats i enlighet med artikel 1712.1 utnyttjas av offentliga myndigheter och ofta besöks av allmänheten.Den 9 juli 2015 ska tröskelvärdet på 500 m2 sänkas till 250 m2.

2.    Medlemsstaterna ska kräva att energicertifikatet visas på en framträdande plats som är klart synlig för allmänheten om en total användbar golvyta på över 500 m2 i en byggnad, för vilken ett energicertifikat har utfärdats i enlighet med artikel 1712.1, ofta besöks av allmänheten.

3.    Bestämmelserna i denna artikel ⌦ punkterna 1 och 2 ⌫ omfattar inte någon skyldighet att uppvisa de rekommendationer som ingår i energicertifikatet.

⇩ ny

Artikel 19

Databaser för byggnaders energiprestanda

1.    Varje medlemsstat ska inrätta en nationell databas för byggnaders energiprestanda som gör det möjligt att samla in data om byggnadernas energiprestanda och om det nationella byggnadsbeståndets totala energiprestanda.

Databasen ska göra det möjligt att samla in data om energicertifikat, inspektioner, renoveringspasset för byggnader, indikatorn för smart beredskap och den beräknade eller uppmätta energianvändningen i de byggnader som omfattas.

2.    Databasen ska vara tillgänglig för allmänheten, i enlighet med unionens och medlemsstaternas dataskyddsregler. Medlemsstaterna ska säkerställa tillgång till det fullständiga energicertifikatet för fastighetsägare, hyresgäster och förvaltare samt för finansinstitut när det gäller byggnaderna i deras investeringsportfölj. För byggnader som bjuds ut till uthyrning eller försäljning ska medlemsstaterna säkerställa att potentiella hyresgäster eller köpare får tillgång till det fullständiga energicertifikatet.

3.    Medlemsstaterna ska offentliggöra information om andelen byggnader i det nationella byggnadsbeståndet som omfattas av energicertifikat och aggregerade eller anonymiserade uppgifter om energiprestanda för de byggnader som omfattas. Informationen till allmänheten ska uppdateras minst två gånger per år. Medlemsstaterna ska på begäran göra anonymiserad eller aggregerad information tillgänglig för offentliga institutioner och forskningsinstitut såsom nationella statistikinstitut.

4.    Medlemsstaterna ska säkerställa att informationen i den nationella databasen överförs till observatoriet för byggnadsbeståndet minst en gång per år.

5.    Kommissionen ska senast den 30 juni 2024 anta en genomförandeakt med en gemensam mall för överföring av information till observatoriet för byggnadsbeståndet.

Denna genomförandeakt ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 30.3.

6.    För att säkerställa enhetlighet och konsekvens i informationen ska medlemsstaterna säkerställa att den nationella databasen för byggnaders energiprestanda är driftskompatibel och integrerad med andra administrativa databaser som innehåller information om byggnader, såsom nationella fastighetsregister och digitala byggnadsloggböcker.

🡻 2018/844 artikel 1.7 (anpassad)

⇨ ny

Artikel 2014

Inspektion av uppvärmningssystem ⌦ Inspektioner ⌫

1.    Medlemsstaterna ska fastställa de åtgärder som är nödvändiga för att inrätta regelbundna inspektioner av de tillgängliga delarna av uppvärmnings-⇨ , ventilations- och luftkonditionerings ⇦system eller kombinerade rumsuppvärmnings- och ventilationssystem med en nominell effekt på rumsuppvärmning på över 70 kW, t.ex. värmegeneratorer, styrsystem och cirkulationspumpar som används för att värma upp byggnader. ⇨ Systemets nominella effekt ska baseras på summan av värme- och luftkonditioneringsgeneratorernas nominella effekt. ⇦ 

⇩ ny

2.    Medlemsstaterna ska inrätta separata inspektionssystem för inspektionerna av system för bostäder och system för andra byggnader.

3.    Medlemsstaterna får fastställa olika tidsintervall för inspektioner beroende på systemets typ och nominella effekt med beaktande av kostnaderna för inspektionen av systemet och av de uppskattade besparingarna i fråga om energikostnader som inspektionen kan leda till. Systemen ska inspekteras minst vart femte år. System som har generatorer med en nominell effekt på över 290 kW ska inspekteras minst vartannat år.

4.    Inspektionen ska omfatta en bedömning av generator eller generatorer, cirkulationspumpar, fläktar och kontrollsystem. Medlemsstaterna får besluta att i inspektionssystemen inkludera ytterligare byggnadssystem som anges i bilaga I.

🡻 2018/844 artikel 1.7 (anpassad)

⇨ ny

Inspektionen ska inbegripa en bedömning av värmegeneratorns ⇨ eller generatorernas och huvudkomponenternas ⇦ verkningsgrad och storlek i förhållande till byggnadens uppvärmningsbehov, i förekommande fall med beaktande av uppvärmningssystemets eller det kombinerade rumsuppvärmnings- och ventilationssystemets förmåga att optimera sin prestanda vid normala eller genomsnittliga driftförhållanden. ⇨ I tillämpliga fall ska inspektionen bedöma om systemet kan fungera vid olika och effektivare temperaturinställningar, samtidigt som en säker drift av systemet säkerställs. ⇦

⇩ ny

Inspektionssystemen ska inbegripa en bedömning av ventilationssystemets storlek i förhållande till byggnadens behov, med beaktande av ventilationssystemets förmåga att optimera sin prestanda vid normala eller genomsnittliga driftförhållanden.

🡻 2018/844 artikel 1.7 (anpassad)

⇨ ny

Om inga ändringar har gjorts med avseende på uppvärmningssystemet eller det kombinerade rumsuppvärmnings- och ventilationssystemet eller byggnadens uppvärmningsbehov sedan en inspektion i enlighet med denna ⌦ artikel ⌫ punkt genomfördes, får medlemsstaterna välja att inte kräva att bedömningen av värmegeneratorns ⇨ huvudkomponentens ⇦ storlek ⇨ eller bedömningen av driften vid olika temperaturer ⇦ upprepas.

52.    Installationssystem som uttryckligen omfattas av ett överenskommet kriterium för energiprestanda eller ett avtal som anger en överenskommen nivå för energieffektivitetsförbättring, såsom avtal om energiprestanda eller avtal som verkställs av ett allmännyttigt företag eller en nätoperatör och därför omfattas av åtgärder för resultatövervakning på systemsidan, ska vara undantagna från kraven i punkt 1, förutsatt att de totala effekterna av ett sådant tillvägagångssätt motsvarar effekterna av punkt 1.

63.    Som ett alternativ till punkt 1, och u Under förutsättning att de totala effekterna motsvarar effekterna av punkt 1, får medlemsstaterna välja att vidta åtgärder för att säkerställa att användarna ges råd om utbyte av värmegeneratorer, andra ändringar av uppvärmningssystemet eller av det kombinerade rumsuppvärmnings- och ventilationssystemet och alternativa lösningar för att bedöma systemens ⇨ prestanda och ⇦ verkningsgrad samt huruvida de är av lämplig storlek.

Innan en medlemsstat tillämpar de alternativa åtgärder som avses i första stycket i denna punkt ska denna genom att överlämna en rapport till kommissionen visa att verkan av dessa åtgärder motsvarar verkan av de åtgärder som avses i punkt 1.

🡻 2018/1999 artikel 53.5

En sådan rapport ska lämnas in till kommissionen som en del av medlemsstaternas integrerade nationella energi- och klimatplaner som avses i artikel 3 i förordning (EU) 2018/1999.

🡻 2018/844 artikel 1.7 (anpassad)

⇨ ny

74.    Medlemsstaterna ska fastställa krav för att, om detta är tekniskt och ekonomiskt genomförbart, säkerställa att byggnader som inte är avsedda för bostäder och vars uppvärmningssystem eller kombinerade rumsuppvärmnings- och ventilationssystem har en nominell effekt på över 290 kW senast ⇨ den 31 december 2024 ⇦ 2025 är utrustade med system för fastighetsautomation och fastighetsstyrning. ⇨ Tröskeln för nominell effekt ska sänkas till 70 kW senast den 31 december 2029. ⇦

Systemen för fastighetsautomation och fastighetsstyrning ska kunna fylla följande funktioner:

a)Fortlöpande övervaka, registrera, analysera och göra det möjligt att anpassa energianvändningen.

b)Fastställa riktmärken för en byggnads energieffektivitet, upptäcka effektivitetsförluster i byggnadens installationssystem och informera den person som är ansvarig för anläggningarna eller för den tekniska fastighetsförvaltningen om möjligheter till förbättrad energieffektivitet.

c)Möjliggöra kommunikation med anslutna installationssystem i byggnaden och med andra anordningar inuti byggnaden, och vara driftskompatibla med installationssystem i byggnaden som är baserade på olika typer av äganderättsligt skyddad teknik, omfattar olika produkter och kommer från olika tillverkare.

85.    Medlemsstaterna ⇨ ska ⇦ får fastställa krav för att säkerställa att bostadshus ⇨ nya bostadshus och bostadshus som genomgår större renoveringar ⇦ ⇨ från och med den 1 januari 2025 ⇦ är utrustade med

a)en funktion för kontinuerlig elektronisk övervakning som mäter systemets effektivitet och informerar byggnadens ägare eller förvaltare när effektiviteten sjunker väsentligt och när systemet kräver service, och

b)effektiva regleringsfunktioner för att säkerställa optimal produktion, distribution, lagring och användning av energi.

96.    Byggnader som uppfyller kraven i punkt 74 eller 85 ska vara undantagna från kraven i punkt 1.

⇩ ny

10.    Medlemsstaterna ska införa inspektionssystem eller alternativa åtgärder, inklusive digitala verktyg, för att certifiera att de utförda byggnads- och renoveringsarbetena uppfyller de minimikrav avseende energiprestanda som fastställs i byggreglerna.

11.    Medlemsstaterna ska bifoga en sammanfattande analys av inspektionssystemen och resultaten av dessa som en bilaga till den byggnadsrenoveringsplan som avses i artikel 3. Medlemsstater som har valt de alternativa åtgärder som anges i punkt 6 i denna artikel ska inkludera en sammanfattande analys och resultaten av de alternativa åtgärderna.

🡻 2018/844 artikel 1.7

Artikel 15

Inspektion av luftkonditioneringssystem

1.    Medlemsstaterna ska fastställa de åtgärder som är nödvändiga för att inrätta regelbundna inspektioner av de tillgängliga delarna av luftkonditioneringssystem eller av kombinerade luftkonditionerings- och ventilationssystem med en nominell effekt på över 70 kW. Inspektionen ska inbegripa en bedömning av luftkonditioneringens verkningsgrad och storlek i förhållande till byggnadens kylbehov, i förekommande fall med beaktande av luftkonditioneringssystemets eller det kombinerade luftkonditionerings- och ventilationssystemets förmåga att optimera sin prestanda vid normala eller genomsnittliga driftförhållanden.

Om inga ändringar har gjorts med avseende på luftkonditioneringssystemet eller det kombinerade luftkonditionerings- och ventilationssystemet eller byggnadens kylbehov sedan en inspektion i enlighet med denna punkt genomfördes, får medlemsstaterna välja att inte kräva att bedömningen av luftkonditioneringssystemets storlek upprepas.

Medlemsstater som bibehåller strängare krav enligt artikel 1.3 ska undantas från skyldigheten att anmäla dessa till kommissionen.

2.    Installationssystem som uttryckligen omfattas av ett överenskommet kriterium för energiprestanda eller ett avtal som anger en överenskommen nivå för energieffektivitetsförbättring, såsom avtal om energiprestanda eller avtal som verkställs av ett allmännyttigt företag eller en nätoperatör och därför omfattas av åtgärder för resultatövervakning på systemsidan, ska vara undantagna från kraven i punkt 1, förutsatt att de totala effekterna av ett sådant tillvägagångssätt motsvarar effekterna av punkt 1.

3.    Som ett alternativ till punkt 1, och under förutsättning att de totala effekterna motsvarar effekterna av punkt 1, får medlemsstaterna välja att vidta åtgärder för att säkerställa att användarna ges råd om utbyte av luftkonditioneringssystem eller kombinerade luftkonditionerings- och ventilationssystem, andra ändringar av luftkonditioneringssystemet eller det kombinerade luftkonditionerings- och ventilationssystemet och alternativa lösningar för att bedöma systemens verkningsgrad samt huruvida de är av lämplig storlek.

Innan en medlemsstat tillämpar de alternativa åtgärder som avses i första stycket i denna punkt ska denna genom att överlämna en rapport till kommissionen visa att verkan av dessa åtgärder motsvarar verkan av de åtgärder som avses i punkt 1.

🡻 2018/1999 artikel 53.6

En sådan rapport ska lämnas in till kommissionen som en del av medlemsstaternas integrerade nationella energi- och klimatplaner som avses i artikel 3 i förordning (EU) 2018/1999.

🡻 2018/844 artikel 1.7

4.    Medlemsstaterna ska fastställa krav för att, om detta är tekniskt och ekonomiskt genomförbart, säkerställa att byggnader som inte är avsedda för bostäder och vars luftkonditioneringssystem eller kombinerade luftkonditionerings- och ventilationssystem har en nominell effekt på över 290 kW senast 2025 är utrustade med system för fastighetsautomation och fastighetsstyrning.

Systemen för fastighetsautomation och fastighetsstyrning ska kunna fylla följande funktioner:

a)Fortlöpande övervaka, registrera, analysera och göra det möjligt att anpassa energianvändningen.

b)Fastställa riktmärken för en byggnads energieffektivitet, upptäcka effektivitetsförluster i byggnadens installationssystem och informera den person som är ansvarig för anläggningarna eller för den tekniska fastighetsförvaltningen om möjligheter till förbättrad energieffektivitet.

c)Möjliggöra kommunikation med anslutna installationssystem i byggnaden och med andra anordningar inuti byggnaden, och vara driftskompatibla med installationssystem i byggnaden som är baserade på olika typer av äganderättsligt skyddad teknik, omfattar olika produkter och kommer från olika tillverkare.

5.    Medlemsstaterna får fastställa krav för att säkerställa att bostadshus är utrustade med

a)en funktion för kontinuerlig elektronisk övervakning som mäter systemets effektivitet och informerar byggnadens ägare eller förvaltare när effektiviteten sjunker väsentligt och när systemet kräver service, och

b)effektiva regleringsfunktioner för att säkerställa optimal produktion, distribution, lagring och användning av energi.

6.    Byggnader som uppfyller kraven i punkt 4 eller 5 ska vara undantagna från kraven i punkt 1.

🡻 2010/31/EU (anpassad)

⇨ ny

Artikel 2116

Rapporter om inspektion av värme- ⌦ , ventilations- ⌫och luftkonditioneringssystem

1.    En inspektionsrapport ska utfärdas efter varje inspektion av ett värme- ⇨ , ventilations- ⇦ eller luftkonditioneringssystem. Inspektionsrapporten ska innehålla resultatet av inspektionen som utförts i enlighet med artikel 2014 eller 15 och inbegripa rekommendationer för kostnadseffektiva förbättringar av det inspekterade systemets energiprestanda.

Rekommendationerna får grundas på en jämförelse av energiprestanda för det inspekterade systemet i förhållande till energiprestanda för det bästa tillgängliga och genomförbara systemet och ett system av liknande typ för vilket alla relevanta komponenter uppnår den energiprestandanivå som krävs i tillämplig lagstiftning.

2.    Inspektionsrapporten ska överlämnas till ägaren av eller hyresgästen i byggnaden.

⇩ ny

3.    Inspektionsrapporten ska laddas upp i den nationella databasen för byggnaders energiprestanda i enlighet med artikel 19.

🡻 2010/31/EU (anpassad)

⇨ ny

Artikel 2217

Oberoende experter

1.    Medlemsstaterna ska se till att certifieringen av energiprestanda för byggnader ⇨ , inrättandet av renoveringspass, bedömningen av smart beredskap, ⇦ och inspektionen av värmesystem och luftkonditioneringssystem utförs på ett oberoende sätt av kvalificerade och/eller ⇨ certifierade ⇦ auktoriserade experter, oavsett om dessa arbetar som egenföretagare eller är anställda av offentliga organ eller privata företag.

Experter ska auktoriseras ⇨ certifieras i enlighet med artikel 26 i direktiv (EU) …/… [omarbetning av energieffektivitetsdirektivet] ⇦ med beaktande av deras kompetens.

2.    Medlemsstaterna ska offentliggöra information om utbildning och auktorisering ⇨ certifiering ⇦ . Medlemsstaterna ska se till att det offentliggörs antingen regelbundet uppdaterade förteckningar av kvalificerade och/eller auktoriserade ⇨ certifierade ⇦ experter eller regelbundet uppdaterade förteckningar över auktoriserade ⇨ certifierade ⇦ företag som erbjuder sådana experters tjänster.

⇩ ny

Artikel 23

Certifiering av yrkesverksamma inom byggbranschen

1.    Medlemsstaterna ska säkerställa lämplig kompetensnivå för yrkesverksamma inom byggbranschen som utför integrerade renoveringsarbeten i enlighet med artikel 26 [omarbetning av energieffektivitetsdirektivet].

2.    När så är lämpligt och genomförbart ska medlemsstaterna säkerställa att certifieringssystem eller motsvarande kvalificeringssystem finns tillgängliga för leverantörer av integrerade renoveringsarbeten om detta inte omfattas av artikel 18.3 i direktiv (EU) 2018/2001 [det ändrade direktivet om förnybar energi] eller artikel 26 i direktiv (EU) .../.... [omarbetning av energieffektivitetsdirektivet].

🡻 2010/31/EU (anpassad)

⇨ ny

Artikel 2418

Oberoende kontrollsystem

1.    Medlemsstaterna ska se till att det inrättas oberoende kontrollsystem i enlighet med bilaga II för energicertifikat ⇨ i enlighet med bilaga VI, och oberoende kontrollsystem för renoveringspass, indikatorer för smart beredskap ⇦ och rapporter om inspektion av värme- och luftkonditioneringssystem. Medlemsstaterna får införa separata system för kontroll av energicertifikaten ⇨ , renoveringspass, indikatorer för smart beredskap ⇦ och inspektionsrapporter om värme- och luftkonditioneringssystem.

2.    Medlemsstaterna får delegera ansvaret för genomförandet av de oberoende kontrollsystemen.

Om medlemsstaterna beslutar att göra detta, ska de säkerställa att de oberoende kontrollsystemen genomförs i överensstämmelse med bilaga VIII.

3.    Medlemsstaterna ska kräva att de energicertifikat ⇨ , renoveringspass, indikatorer för smart beredskap ⇦ och inspektionsrapporter som avses i punkt 1 på begäran görs tillgängliga för behöriga myndigheter eller för organ.

🡻 2018/844 artikel 1.8 (anpassad)

⇨ ny

Artikel 2519

Översyn

Kommissionen ska, biträdd av den kommitté som inrättas genom ⌦ avses i ⌫ artikel 3026, se över detta direktiv senast ⇨ vid utgången av 2027 ⇦ den 1 januari 2026 mot bakgrund av de erfarenheter och de framsteg som gjorts under dess genomförande samt vid behov lägga fram förslag.

Som en del av denna översyn ⇨ ska kommissionen bedöma huruvida tillämpningen av detta direktiv i kombination med andra lagstiftningsinstrument som behandlar byggnaders energieffektivitet och växthusgasutsläpp, särskilt genom koldioxidprissättning, ger tillräckliga framsteg mot att uppnå ett fossilfritt byggnadsbestånd med nollutsläpp senast 2050, eller om ytterligare bindande åtgärder på unionsnivå, särskilt obligatoriska minimistandarder för energiprestanda för hela byggnadsbeståndet, behöver införas. ⇦ kommissionen ⌦ Kommissionen ska också ⌫ undersöka på vilket sätt medlemsstaterna kan tillämpa integrerade distrikts- eller grannskapsstrategier i unionens fastighetspolitik och energieffektivitetspolitik, och samtidigt säkerställa att varje byggnad uppfyller minimikraven avseende energiprestanda, till exempel med hjälp av övergripande renoveringssystem som är tillämpliga på ett antal byggnader i ett geografiskt sammanhang i stället för enskilda byggnader. Kommissionen ska framför allt bedöma behovet av en ytterligare förbättring av energicertifikat i enlighet med artikel 11.

🡻 2018/844 artikel 1.9 (anpassad)

Artikel 19 a

Genomförbarhetsstudie

Kommissionen ska före 2020 slutföra en genomförbarhetsstudie om möjligheterna att införa inspektion av fristående ventilationssystem och ett frivilligt byggnadsrenoveringspass som kompletterar energicertifikaten, inbegripet tidsplanen för detta införande, för att tillhandahålla en långsiktig och stegvis fortskridande renoveringsfärdplan för en specifik byggnad baserad på kvalitetskriterier, efter en energibesiktning, och som innehåller relevanta åtgärder och renoveringar som kan förbättra energiprestandan.

🡻 2010/31/EU

⇨ ny

Artikel 2620

Information

1.    Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att informera ägare av eller hyresgäster i byggnader eller byggnadsenheter ⇨ och alla berörda marknadsaktörer ⇦ om de olika metoder som bidrar till förbättrad energiprestanda. ⇨ Medlemsstaterna ska särskilt vidta nödvändiga åtgärder för att tillhandahålla skräddarsydd information till sårbara hushåll. ⇦

🡻 2018/844 artikel 1.10

2.    Medlemsstaterna ska i synnerhet ge ägarna till eller hyresgästerna i byggnader information om energicertifikat, inklusive deras syfte och mål, om kostnadseffektiva åtgärder, och vid behov finansiella instrument, för att förbättra byggnadens energiprestanda, och om hur värmepannor för fossila bränslen kan ersättas med hållbarare alternativ. Medlemsstaterna ska tillhandahålla denna information med hjälp av åtkomliga och transparenta rådgivningsverktyg, såsom rådgivning om renovering och gemensamma kontaktpunkter.

🡻 2010/31/EU (anpassad)

⇨ ny

För de ändamål som avses i punkt 1 och första stycket i denna punkt ska kommissionen på medlemsstaternas begäran biträda medlemsstaterna vid organiserandet av informationskampanjer, som kan handhas i unionsprogram.

3.    Medlemsstaterna ska se till att lämplig vägledning och utbildning görs tillgänglig för dem som ansvarar för att genomföra detta direktiv. Denna vägledning och utbildning ska särskilt behandla vikten av bättre energiprestanda och göra det möjligt att bedöma den optimala kombinationen av bättre energieffektivitet, ⇨ minskning av växthusgasutsläpp, ⇦ användning av energi från förnybara energikällor och användning av fjärrvärme och fjärrkylning i samband med att industri- eller bostadsområden planeras, utformas, byggs och renoveras. ⇨ Sådan vägledning och utbildning kan också omfatta strukturella förbättringar, klimatanpassning, brandsäkerhet, risker i samband med intensiv seismisk aktivitet, avlägsnande av farliga ämnen inklusive asbest, utsläpp av luftföroreningar (inklusive fina partiklar) och tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. ⇦

4.    Kommissionen uppmanas att fortlöpande förbättra sina informationstjänster, särskilt den webbplats som inrättats som en europeisk portal för energieffektivitet i byggnader och som vänder sig till medborgare, yrkesverksamma och myndigheter, för att bistå medlemsstaterna i deras insatser för information och medvetandehöjning. Information på denna webbplats kan innehålla länkar till relevant unionslagstiftning samt nationell, regional och lokal lagstiftning, länkar till Europa-webbplatser som visar de nationella handlingsplanerna för energieffektivitet, länkar till tillgängliga finansiella instrument, samt exempel på bästa praxis på nationell, regional och lokal nivå. Inom ramen för Europeiska regionala utvecklingsfonden ⇨ , Sammanhållningsfonden och Fonden för en rättvis omställning ⇦ ska kommissionen fortsätta och ytterligare intensifiera sina informationstjänster med syftet att underlätta användningen av tillgängliga medel genom att bistå och informera intressenter, inklusive nationella, regionala och lokala myndigheter, om finansieringsmöjligheter, med hänsyn tagen till de senaste förändringarna på lagstiftningsområdet.

Artikel 2721

Samråd

I syfte att underlätta att direktivet ⌦ detta direktiv ⌫ genomförs på ett effektivt sätt ska medlemsstaterna samråda med de berörda intressenterna, inklusive lokala och regionala myndigheter, i enlighet med gällande nationell lagstiftning och i förekommande fall. Sådant samråd är av särskild vikt för tillämpningen av artikel 26 artiklarna 9 och 20.

Artikel 2822

Anpassning av bilaga I till den tekniska utvecklingen

Kommissionen ska anpassa punkterna 3 och 4 i bilaga I till den tekniska utvecklingen genom ⌦ anta ⌫ delegerade akter i enlighet med artikel 29artiklarna 23, 24 och 25 ⌦ vad gäller anpassningen av punkterna 4 och 5 i bilaga I till den tekniska utvecklingen ⌫ .

🡻 2018/844 artikel 1.11

⇨ ny

Artikel 2923

Utövande av delegeringen

1.    Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.    Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 65, ⇨ 7, 10, ⇦ 138 och 2822 ska ges till kommissionen för en ⇨ obegränsad ⇦ tidsperiod på fem år från och med ⇨ [den dag då detta direktiv träder i kraft] ⇦ den 9 juli 2018. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.    Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 65, ⇨ 7, 10, ⇦ 1318 och 2822 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.    Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5.    Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.    En delegerad akt som antas enligt artiklarna 65, ⇨ 7, 10, ⇦ 138 eller 2822 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

🡻 2018/844 artikel 1.13

Artikel 3026

Kommittéförfarande

1.    Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.    När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

3.    När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

🡻 2010/31/EU (anpassad)

⇨ ny

Artikel 3127

Sanktioner

Medlemsstaterna ska fastställa bestämmelser om sanktioner vid överträdelser av de nationella bestämmelser som antas enligt detta direktiv och ska vidta alla åtgärder som krävs för att säkerställa att de tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska ⌦ utan dröjsmål underrätta kommissionen om ⌫ anmäla dessa bestämmelser till kommissionen senast den 9 januari 2013 och alla senare ändringar som gäller dem ⌦ de bestämmelser som anmälts i enlighet med artikel 27 i direktiv 2010/31/EU ⌫ .

Artikel 3228

Införlivande

1.    Medlemsstaterna ska senast den 9 juli 2012 anta och offentliggöra ⌦ sätta i kraft ⌫ de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 2–18, ⇨ 1–3, 5–26, 29 och 32 ⇦20 och 27 ⇨ samt bilagorna I–III och V–IX senast den […] ⇦. ⌦ De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser och en jämförelsetabell till kommissionen. ⌫ 

När det gäller artiklarna 2, 3, 9, 11, 12, 13, 17, 18, 20 och 27 ska de tillämpa dessa bestämmelser senast från och med den 9 januari 2013. När det gäller artiklarna 4, 5, 6, 7, 8, 14, 15 och16 ska de tillämpa dessa bestämmelser på byggnader som utnyttjas av offentliga myndigheter senast från och med den 9 januari 2013 och på andra byggnader senast från och med den 9 juli 2013. De kan skjuta upp tillämpningen av artikel 12.1 och 12.2 för enstaka byggnadsenheter som hyrs ut, fram till den 31 december 2015. Detta ska dock inte att resultera i att färre certifikat utfärdas än vad som skulle ha varit fallet enligt tillämpningen av nuvarande direktiv 2002/91/EG i den berörda medlemsstaten. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. De ska även innehålla en uppgift om att hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till ⌦ det ⌫direktiv 2002/91/EG ⌦ som upphävs genom det här direktivet ⌫ ska anses som hänvisningar till det här direktivet. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur uppgiften ska formuleras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.    Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 3329

Upphävande

Direktiv ⌦ 2010/31/EU ⌫ 2002/91/EG, i dess lydelse enligt den förordning ⌦ de akter som förtecknas ⌫ anges i bilaga VIIIIV del A, ska upphöra att gälla från och med den ⌦ […] ⌫ 1 februari 2012, dock utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter när det gäller de tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning och ⌦ de datum för ⌫ tillämpning av det direktiv ⌦ de direktiv ⌫ som anges i bilaga VIIIIV del B.

Hänvisningar till ⌦ det upphävda direktivet ⌫ direktiv 2002/91/EG ska anses som hänvisningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga IXV.

Artikel 3430

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

⌦ Artiklarna 4, 27, 28, 30, 31 och 33–35 samt bilaga IV ska tillämpas från och med den [dagen efter datumet i artikel 32.1 första stycket].

⌫Artikel 3531

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den

(1)    https://ec.europa.eu/clima/news-your-voice/news/delivering-european-green-deal-2021-07-14_en.

(2)    Klimatmålsplan: Höjning av Europas klimatambition för 2030 – Investering i en klimatneutral framtid till förmån för våra medborgare (COM(2020) 562 final).

(3)    Åtgärder mot energifattigdom och byggnader med sämst prestanda, offentliga byggnader och social infrastruktur som visar vägen, och utfasning av fossila bränslen för uppvärmning och kylning.

(4)    En renoveringsvåg för Europa – miljöanpassa våra byggnader, skapa jobb och förbättra liv.

(5)    https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52021DC0550&from=EN

(6)    Att styra renoveringen mot de byggnader som har störst potential och de största strukturella hindren i form av riskaversion, delade incitament och strukturer för gemensamt ägande och att stimulera mer komplexa, djupare renoveringar.

(7)    SWD(2021) 453, arbetsdokument från kommissionens avdelningar, konsekvensbedömningsrapport, följedokument till Europaparlamentets och rådets direktiv om byggnaders energiprestanda (omarbetning).

(8)    Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 av den 30 juni 2021 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (europeisk klimatlag) (https://data.consilium.europa.eu/doc/document/PE-27-2021-INIT/sv/pdf).

(9)    Se MIX-CP-scenariot som ligger till grund för konsekvensbedömningen av utsläppshandelssystemet: https://ec.europa.eu/energy/data-analysis/energy-modelling/policy-scenarios-delivering-european-green-deal_en .

(10)    Såsom framgår av den relevanta konsekvensbedömningen fastställdes parametrarna för det nya utsläppshandelssystemet för vägtransporter och byggnader i överensstämmelse med målnivån för energieffektivitet i förslaget till översyn av energieffektivitetsdirektivet och den ökning av renoveringstakten som då förväntades bli följden av det kommande förslaget till översyn av energiprestandadirektivet.

(11)    Förteckning över förslag: https://ec.europa.eu/info/strategy/priorities-2019-2024/european-green-deal/delivering-european-green-deal_en#renovating-buildings-for-greener-lifestyles .

(12)     https://ec.europa.eu/info/business-economy-euro/banking-and-finance/sustainable-finance/eu-taxonomy-sustainable-activities_en .

(13)     https://ec.europa.eu/info/news/commission-publishes-assessment-national-energy-climate-plans-2020-sep-17_en .

(14)     https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32018R1999&from=EN .

(15)     https://europa.eu/new-european-bauhaus/system/files/2021-09/COM%282021%29_573_EN_ACT.pdf .

(16)    2018 genom direktiv (EU) 2018/844.

(17)    EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

(18)    COM(2016) 765 final https://ec.europa.eu/info/sites/default/files/swd-2016-408-final_en_0.pdf . 

(19)    Technical assistance for policy development and implementation on buildings policy and renovation Support for the ex-ante impact assessment and revision of Directive 2010/31/EU on energy performance of buildings Service request 2020/28 – ENER/CV/FV2020-608/07. GD Klimatpolitik CLIMA.A4/FRA/2019/0011.

(20)     https://ec.europa.eu/transparency/documents-register/ .

(21)     https://eur-lex.europa.eu/resource.html?uri=cellar:4908dc52-b7e5-11e6-9e3c-01aa75ed71a1.0023.02/DOC_1&format=PDF . 

(22)     https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX:12012P/TXT . 

(23)    Förordning (EU) 2018/1999 om styrningen av energiunionen och klimatåtgärder.

(24)    I linje med energieffektivitetsdirektivet.

(25)    EUT C […], […], s. […].

(26)    EUT C […], […], s. […].

(27)    Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/31/EU av den 19 maj 2010 om byggnaders energiprestanda (EUT L 153, 18.6.2010, s. 13).

(28)    EGT L 1, 4.1.2003, s. 65.

(29)    Se bilaga VIIIIV del A.

(30)    Den europeiska gröna given, COM(2019) 640 final.

(31)    En renoveringsvåg för Europa – miljöanpassa våra byggnader, skapa jobb och förbättra liv, COM(2020) 662 final.

(32)    Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 av den 30 juni 2021 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (europeisk klimatlag) (EUT L 243, 9.7.2021, s. 1).

(33)    Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 av den 11 december 2018 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 663/2009 och (EG) nr 715/2009, Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG, 98/70/EG, 2009/31/EG, 2009/73/EG, 2010/31/EU, 2012/27/EU och 2013/30/EU samt rådets direktiv 2009/119/EG och (EU) 2015/652 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 328, 21.12.2018, s. 1).

(34)    Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2284 av den 14 december 2016 om minskning av nationella utsläpp av vissa luftföroreningar, om ändring av direktiv 2003/35/EG och om upphävande av direktiv 2001/81/EG (EUT L 344, 17.12.2016, s. 1).

(35)    EGT L 140, 5.6.2009, s. 136.

(36)    EGT L 140, 5.6.2009, s. 16.

(37)    Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter (EUT L 285, 31.10.2009, s. 10).

(38)    Se sidan 1 i detta nummer av EUT.

(39)    Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1369 av den 4 juli 2017 om fastställande av en ram för energimärkning och om upphävande av direktiv 2010/30/EU (EUT L 198, 28.7.2017, s. 1).

(40)    Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1060 av den 24 juni 2021 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden+, Sammanhållningsfonden, Fonden för en rättvis omställning och Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden samt finansiella regler för dessa och för Asyl-, migrations- och integrationsfonden, Fonden för inre säkerhet samt instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och viseringspolitik (EUT L 231, 30.6.2021, s. 159).

(41)    Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/148/EG av den 30 november 2009 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för asbest i arbetet (EUT L 330, 16.12.2009, s. 28).

(42)    Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2284 av den 14 december 2016 om minskning av nationella utsläpp av vissa luftföroreningar, om ändring av direktiv 2003/35/EG och om upphävande av direktiv 2001/81/EG (EUT L 344, 17.12.2016, s. 1).

(43)    Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 av den 12 februari 2021 om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens, EUT L 57, 18.2.2021.

(44)    Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/523 av den 24 mars 2021 om inrättande av InvestEU-programmet och om ändring av förordning (EU) 2015/1017 (EUT L 107, 26.3.2021, s. 30).

(45)    EUT L 210, 31.7.2006, s. 1.

(46)    EUT L 116, 9.5.2009, s. 18.

(47)    EGT L 114, 27.4.2006, s. 64.

(48)    EGT L 255, 30.9.2005, s. 22.

(49)    EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(50)    EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

(51)    Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/240 av den 10 februari 2021 om inrättande av ett instrument för tekniskt stöd (EUT L 57, 18.2.2021, s. 1).

(52)    EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.

(53)    EUT L 94, 28.3.2014, s. 65.

(54)    Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet, om ändring av direktiven 2009/125/EG och 2010/30/EU och om upphävande av direktiven 2004/8/EG och 2006/32/EG (EUT L 315, 14.11.2012, s. 1).

(55)    Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 55).

(56)    Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 av den 11 december 2018 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 663/2009 och (EG) nr 715/2009, Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG, 98/70/EG, 2009/31/EG, 2009/73/EG, 2010/31/EU, 2012/27/EU och 2013/30/EU samt rådets direktiv 2009/119/EG och (EU) 2015/652 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 328, 21.12.2018, s. 1).

(57)    Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/94/EU av den 22 oktober 2014 om utbyggnad av infrastrukturen för alternativa bränslen (EUT L 307, 28.10.2014, s. 1).

(58)    Kommissionens rekommendation av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (EUT L 124, 20.5.2003, s. 36).

(59)    Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

(60)    Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1058 av den 24 juni 2021 om Europeiska regionala utvecklingsfonden och Sammanhållningsfonden (EUT L 231, 30.6.2021, s. 60).

(61)    Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2115 av den 2 december 2021 om fastställande av regler om stöd för de strategiska planer som medlemsstaterna ska upprätta inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken (strategiska GJP-planer) och som finansieras av Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) samt om upphävande av förordningarna (EU) nr 1305/2013 och (EU) nr 1307/2013 (EUT L 435, 6.12.2021, s. 1).

EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 15.12.2021

COM(2021) 802 final

BILAGOR

till Förslag till

Europaparlamentets och rådets direktiv

om byggnaders energiprestanda (omarbetning)

{SEC(2021) 430 final} - {SWD(2021) 453 final} - {SWD(2021) 454 final}

🡻 2010/31/EU

BILAGA I

Gemensam allmän ram för beräkning av byggnaders energiprestanda

(som det hänvisas till i artikel 43)

🡻 2018/844 artikel 1.14 och bilaga 1a (anpassad)

⇨ ny

1.    En byggnads energiprestanda ska fastställas på grundval av den beräknade eller faktiska ⌦ uppmätta ⌫ energianvändningen och återspegla normal energianvändning för rumsuppvärmning, rumskylning, varmvatten för hushållsbruk, ventilation och fast belysning samt för andra installationssystem. ⇨ Medlemsstaterna ska säkerställa att den normala energianvändningen är representativ för faktiska driftsförhållanden för varje relevant byggnadstyp och återspeglar det normala användarbeteendet. Där det är möjligt ska normal energianvändning och normalt användarbeteende baseras på tillgängliga nationella statistiska uppgifter, byggregler och uppmätta data. ⇦

⇩ ny

När uppmätt energi utgör grunden för beräkning av byggnaders energiprestanda ska beräkningsmetoden kunna identifiera inverkan av användarbeteendet och lokalklimatet, vilket inte ska återspeglas i beräkningsresultatet. Energimätning för beräkning av byggnaders energiprestanda ska ske med timintervall eller kortare och ska göra åtskillnad mellan olika energibärare.

Medlemsstaterna får använda uppmätt energianvändning under normala driftsförhållanden för att verifiera att den beräknade energianvändningen är korrekt och för att möjliggöra jämförelse mellan beräknad och faktisk prestanda. Den uppmätta energianvändningen för verifiering och jämförelse får baseras på månadsvisa avläsningar.

🡻 2018/844 artikel 1.14 och bilaga 1a (anpassad)

⇨ ny

En byggnads energiprestanda ska uttryckas med en numerisk indikator för primärenergianvändning i ⇨ per enhet av referensgolvyta och år, ⇦ kWh/(m2, år) både för certifieringen av energiprestanda och efterlevnaden av minimikraven avseende energiprestanda. Den metod som används för beräkningen av en byggnads energiprestanda ska vara klar och tydlig och öppen för innovation.

Medlemsstaterna ska beskriva sin nationella beräkningsmetod ⇨ baserat på bilaga A ⇦ i enlighet med de nationella bilagorna till de ⌦ grundläggande europeiska ⌫ övergripande standarder ⌦ standarderna om byggnaders energiprestanda ⌫, nämligen ⌦ EN ⌫ ISO 52000-1, ⌦ EN ISO ⌫ 52003-1, ⌦ EN ISO ⌫ 52010-1, ⌦ EN ISO ⌫ 52016-1, och ⌦ EN ISO ⌫ 52018-1, ⇨ EN 16798-1 och EN 17423 eller dokument som ersätter dessa ⇦ som utvecklats inom ramen för Europeiska standardiseringskommitténs (CEN) mandat M/480. Denna bestämmelse utgör inte en rättslig kodifiering av dessa standarder.

⇩ ny

När byggnader försörjs via fjärrvärme- eller fjärrkylsystem ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att fördelarna med en sådan försörjning erkänns och redovisas i beräkningsmetoden genom individuellt certifierade eller erkända primärenergifaktorer.

🡻 2018/844 artikel 1.14 och bilaga 1 b

⇨ ny

2.    Energibehoven ⇨ och energianvändningen ⇦ för rumsuppvärmning, rumskylning, varmvatten för hushållsbruk, ventilation, belysning och andra installationssystem ska beräknas ⇨ baserat på timintervall eller kortare för att ta hänsyn till varierande förhållanden som avsevärt påverkar systemets drift och prestanda och inomhusförhållandena, samt ⇦ för att optimera hälsa, inomhusluftkvalitet och komfort, enligt vad som definieras av medlemsstaterna på nationell eller regional nivå.

⇩ ny

När produktspecifika bestämmelser för energirelaterade produkter som antagits enligt direktiv 2009/125/EG innehåller specifika produktinformationskrav för beräkning av energiprestanda enligt det här direktivet, ska nationella beräkningsmetoder inte kräva ytterligare information.

🡻 2018/844 artikel 1.14 och bilaga 1 b (anpassad)

⇨ ny

Beräkningen av primärenergi ska baseras på primärenergi- eller viktningsfaktorer , ⇨(uppdelat på icke-förnybar, förnybar och total) ⇦ per energibärare, vilka ⇨ ska erkännas av de nationella myndigheterna. Primärenergifaktorerna ⇦ kan baseras på nationella, regionala eller lokala ⇨ uppgifter. Primärenergifaktorer får fastställas på ⇦ viktade års-, och eventuellt även säsongs-, eller månads-,medelvärden ⇨ dygns- eller timbasis eller baserat ⇦ eller på mer specifik information som görs tillgänglig för enskilda fjärrvärmenät.

Medlemsstaterna ska fastställa primärenergi- eller viktningsfaktorer. ⇨ De val som gjorts och datakällorna ska rapporteras i enlighet med EN 17423 eller något annat dokument som ersätter det. Medlemsstaterna får välja en genomsnittlig primärenergifaktor för el i EU som fastställts i enlighet med direktiv (EU) .../... [omarbetning av energieffektivitetsdirektivet] i stället för en primärenergifaktor som återspeglar elmixen i landet.⇦ 

Vid tillämpningen av dessa faktorer på beräkningen av energiprestanda ska medlemsstaterna säkerställa att optimal energiprestanda för klimatskalet eftersträvas.

Vid beräkningarna av primärenergifaktorerna för beräkning av byggnaders energiprestanda får medlemsstaterna beakta energi från förnybara energikällor som levereras genom energibäraren och energi från förnybara energikällor som produceras och används på plats, förutsatt att detta tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt.

🡻 2018/844 artikel 1.14 och bilaga 1 c

⇨ ny

32a.    För att uttrycka en byggnads energiprestanda får medlemsstaterna fastställa ytterligare numeriska indikatorer för den totala icke-förnybara och förnybara primärenergianvändningen samt för ⇨ driftsrelaterade ⇦ växthusgasutsläpp som produceras i kg CO2eq/(m2, år).

🡻 2010/31/EU

43.    Metoden ska fastställas med beaktande av åtminstone följande faktorer:

a)Följande faktiska termiska egenskaper hos byggnaden inbegripet dess mellanväggar:

i)Termisk kapacitet.

ii)Isolering.

iii)Passiv uppvärmning.

iv)Kylelement.

v)Köldbryggor.

b)Värmeanläggningar och varmvattenförsörjning, inbegripet deras isoleringsegenskaper.

c)Luftkonditioneringsanläggningar.

d)Naturlig och mekanisk ventilation, vilket kan inbegripa lufttäthet.

e)Inbyggda belysningsinstallationer (huvudsakligen i den sektor som inte är avsedd för bostadsändamål).

f)Utformning, placering och orientering av byggnaden, inklusive utomhusklimat.

g)Passiva solvärmesystem och solskydd.

h)Förhållanden avseende inomhusklimatet, inklusive planerat inomhusklimat.

i)Internlaster.

🡻 2018/844 artikel 1.14 och bilaga 1 d

54.    Positiv påverkan av följande aspekter ska beaktas:

🡻 2010/31/EU

a)Lokal solexponering, aktiva solvärmesystem och andra värme- eller elsystem som baseras på energi från förnybara energikällor.

b)El från kraftvärme.

c)Fjärr-/närvärmesystem och fjärr-/närkylsystem.

d)Naturligt ljus.

65.    I syfte att användas i beräkningen bör byggnader delas in i följande kategorier:

a)Enfamiljshus av olika typer.

b)Flerfamiljshus.

c)Kontor.

d)Utbildningsanstalter.

e)Sjukhus.

f)Hotell och restauranger.

g)Idrottsanläggningar.

h)Byggnader för parti- och detaljhandel.

i)Andra typer av energianvändande byggnader.

⇩ ny

BILAGA II

Mall för de nationella byggnadsrenoveringsplanerna

(som det hänvisas till i artikel 3)

⇩ ny

BILAGA III

Krav för nya och renoverade nollutsläppsbyggnader och beräkning av global uppvärmningspotential under hela livscykeln (GWP)

(som avses i artikel 2.2 och artikel 7)

I. Krav för nollutsläppsbyggnader

Den totala årliga primärenergianvändningen för en ny nollutsläppsbyggnad ska ligga under de maximivärden som anges i tabellen nedan.

*Anmärkning: tröskelvärdet bör vara lägre än det tröskelvärde för total primärenergianvändning som fastställts på medlemsstatsnivå för nära-nollenergibyggnader som inte är bostäder, utom kontor.

Den totala årliga primärenergianvändningen i en ny eller renoverad nollutsläppsbyggnad ska på årsbasis helt täckas av

–energi från förnybara energikällor som produceras på plats och som uppfyller kriterierna i artikel 7 i direktiv (EU) 2018/2001 [ändrat direktiv om förnybar energi].

–förnybar energi från en gemenskap för förnybar energi i den mening som avses i artikel 22 i direktiv (EU) 2018/2001 [ändrat direktiv om förnybar energi], eller

–förnybar energi och spillvärme från ett effektivt system för fjärrvärme och fjärrkyla i enlighet med artikel 24.1 i direktiv (EU) .../... [omarbetning av energieffektivitetsdirektivet].

En nollutsläppsbyggnad får inte orsaka några koldioxidutsläpp på plats från fossila bränslen.

Endast om det på grund av byggnadens art eller brist på tillgång till gemenskaper för förnybar energi eller godtagbara system för fjärrvärme och fjärrkyla inte är tekniskt möjligt att uppfylla kraven i första stycket, får den totala årliga primärenergianvändningen också täckas av energi från nätet som uppfyller kriterier fastställda på nationell nivå.

II. Beräkning av den globala uppvärmningspotentialen under hela livscykeln för nya byggnader i enlighet med artikel 7.2

För beräkningen av den globala uppvärmningspotentialen under hela livscykeln (GWP) för nya byggnader i enlighet med artikel 7.2 meddelas GWP-faktorn som en numerisk indikator för varje livscykelskede uttryckt som kg CO2e/m2 (för användbar golvyta) som genomsnitt för ett år under en referensperiod på 50 år. Dataurval, scenariodefinition och beräkningar ska utföras i enlighet med EN 15978 (EN 15978:2011). Hållbarhet hos byggarbeten. Värdering av byggnaders miljöprestanda. Beräkningsmetod). Omfattningen av byggnadselement och teknisk utrustning definieras i Level(s) – EU:s gemensamma ramverk för att bedöma byggnaders hållbarhetsprestanda – för indikator 1.2. Om det finns ett nationellt beräkningsverktyg, eller om det krävs för att lämna upplysningar eller för att erhålla bygglov, får detta verktyg användas för att tillhandahålla den information som krävs. Andra beräkningsverktyg får användas om de uppfyller de minimikriterier som fastställs i det gemensamma EU-ramverket Level(s). Data om specifika byggprodukter beräknade i enlighet med [den reviderade förordningen om byggprodukter] ska användas när de finns tillgängliga.

🡻 2018/844 artikel 1.14 och bilaga 2

BILAGA IVIA

GEMENSAM ALLMÄN RAM FÖR BETYGSÄTTNING AV BYGGNADERS SMARTA BEREDSKAP

1.    Kommissionen ska fastställa en definition av indikatorn för smart beredskap och en metod för hur den ska beräknas, för att bedöma byggnadens eller byggnadsenhetens förmåga att anpassa sin drift till den boendes behov och till nätets behov och att förbättra sin energieffektivitet och sin övergripande prestanda.

Indikatorn för smart beredskap ska omfatta komponenter för ökad energibesparing, riktmärkning och flexibilitet, förbättrade funktioner och resurser till följd av mer intelligenta anslutna enheter.

Metoden ska ta hänsyn till komponenter såsom smarta mätare, system för fastighetsautomation och fastighetsstyrning, självreglerande anordningar för inomhustemperatur, inbyggd hushållsteknik, laddningspunkter för elfordon, energilagring och detaljerade funktioner, samt interoperabiliteten mellan dessa komponenter, liksom även nyttan för inomhusklimatet, energieffektiviteten, prestandanivåerna och den flexibilitet som möjliggörs.

2.    Metoden ska bygga på tre centrala funktioner som sammanhänger med byggnaden och dess installationssystem, nämligen

(a)förmågan att bevara byggnadens energiprestanda och drift genom anpassning av energianvändningen, till exempel genom användning av energi från förnybara energikällor,

(b)förmågan att anpassa driften utgående från den boendes behov, varvid vederbörlig hänsyn ska tas till användarvänlighet, upprätthållande av hälsosamma inomhusklimatförhållanden och förmågan att rapportera om energianvändningen,

(c)flexibiliteten i en byggnads totala elefterfrågan, bland annat dess förmåga att möjliggöra deltagande i aktiv och passiv, liksom också implicit och explicit laststyrning, i förhållande till nätet, till exempel genom flexibilitet och förmåga till belastningsskifte.

3.    Metoden får vidare ta hänsyn till

(a)interoperabiliteten mellan system (smarta mätare, system för fastighetsautomation och fastighetsstyrning, inbyggd hushållsteknik, självreglerande anordningar för inomhustemperatur inom byggnaden, sensorer för inomhusluftkvalitet och ventilation),

(b)den positiva påverkan från befintliga kommunikationsnät, framför allt att det i byggnaderna finns höghastighetsfärdig fysisk infrastruktur, såsom den frivilliga ”bredbandsfärdigmärkningen”, och att flerfamiljshus är utrustade med en accesspunkt, i enlighet med artikel 8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/61/EU 2 .

4.    Metoden får inte inverka negativt på befintliga nationella certifieringssystem för energiprestanda och ska bygga vidare på liknande initiativ på nationell nivå, med beaktande av principen om de boendes äganderätt till uppgifterna, uppgiftsskydd, integritet och säkerhet, i överensstämmelse med relevant unionslagstiftning om uppgiftsskydd och integritet och med vederbörlig hänsyn till bästa tillgängliga teknik för it-säkerhet.

5.    Metoden ska fastställa det lämpligaste formatet för parametrarna för indikatorn för smart beredskap och ska vara enkel, transparent och lättbegriplig för konsumenter, ägare, investerare och aktörer på marknaden för efterfrågeflexibilitet.

⇩ ny

BILAGA V

Mall för energicertifikat

(som det hänvisas till i artikel 16)

1. Energicertifikatet ska på sin framsida innehålla minst följande uppgifter:

a)    Energiklass.

b)    Beräknad årlig primärenergianvändning i kWh/(m2, år).

c)    Beräknad årlig primärenergianvändning i kWh eller MWh.

d)    Beräknad årlig slutlig energianvändning i kWh/(m2, år).

e)    Beräknad årlig slutlig energianvändning i kWh eller MWh.

f)    Produktion av förnybar energi i kWh eller MWh.

g)    Förnybar energi i % av energianvändningen.

h)    Driftsrelaterade växthusgasutsläpp (kg CO2/(m2, år)).

i)    Klass för växthusgasutsläpp (i tillämpliga fall).

2. Energicertifikatet får dessutom innehålla följande indikatorer:

a)    Energianvändning, toppbelastning, generatorns eller systemets storlek, huvudsaklig energibärare och huvudsaklig typ av enhet för var och en av användningarna: uppvärmning, kylning, varmvatten för hushållsbruk, ventilation och inbyggd belysning.

b)    Förnybar energi som produceras på plats, huvudsaklig energibärare och typ av förnybar energikälla.

c)    Angivelse (ja/nej) av om en beräkning av den globala uppvärmningspotentialen har gjorts för byggnaden.

d)    Värdet för den globala uppvärmningspotentialen under hela livscykeln (i förekommande fall).

e)    Information om koldioxidupptag i samband med tillfällig lagring av koldioxid i eller på byggnader.

e)    Angivelse (ja/nej) av om det finns ett renoveringspass för byggnaden.

f)    Genomsnittligt U-värde för de ogenomskinliga elementen i klimatskalet.

g)    Genomsnittligt U-värde för de transparenta elementen i klimatskalet.

h)    Vanligaste typ av transparenta element (t.ex. tvåglasrutor).

i)    Resultaten av analysen av överhettningsrisk (i förekommande fall).

j)    Förekomst av fasta sensorer som övervakar inomhusluftens kvalitetsnivåer.

k)    Förekomst av fasta kontroller som reagerar på inomhusluftens kvalitetsnivåer.

l)    Antal och typ av laddningspunkter för elfordon.

m)    Förekomst, typ och storlek av energilagringssystem.

n)    Möjlighet att anpassa uppvärmningssystemet för drift vid effektivare temperaturinställningar.

o)    Möjlighet att anpassa luftkonditioneringssystemet för drift vid effektivare temperaturinställningar.

p)    Uppmätt energianvändning.

q)    Driftsrelaterade utsläpp av fina partiklar (PM2,5).

Energicertifikatet får innehålla följande kopplingar till andra initiativ, om dessa är tillämpliga i den berörda medlemsstaten:

a)    Angivelse (ja/nej) av om en bedömning av smart beredskap har gjorts för byggnaden.

b)    Värdet av bedömningen av smart beredskap (i förekommande fall).

c)    Angivelse (ja/nej) av om det finns en digital byggnadsloggbok för byggnaden.

Personer med funktionsnedsättning ska ha lika tillgång till informationen i energicertifikat.

🡻 2010/31/EU (anpassad)

BILAGA VIII

Oberoende kontrollsystem för energicertifikat och inspektionsrapporter

⇩ ny

1.    Definition av energicertifikatets kvalitet

Medlemsstaterna ska ge en tydlig definition av vad som anses vara ett giltigt energicertifikat.

Definitionen av ett giltigt energicertifikat ska säkerställa följande:

🡻 2010/31/EU (anpassad)

🡺1 2018/844 artikel 1.14 och bilaga 3 a

⇨ ny

1.    🡺1 De behöriga myndigheterna, eller de organ till vilka de behöriga myndigheterna har delegerat ansvaret för genomförandet av det oberoende kontrollsystemet, ska göra ett slumpvis urval bland alla energicertifikat som utfärdas årligen och kontrollera dessa certifikat. Urvalet ska vara tillräckligt stort för att säkerställa statistiskt signifikanta resultat i fråga om efterlevnaden. 🡸

Kontrollen ska grundas på de alternativ som anges nedan eller på likvärdiga åtgärder:

a)⌦  En ⌫ Vvaliditetskontroll ⇨ (inbegripet kontroller på plats) ⇦ av indata som använts för utfärdandet av energicertifikatet för byggnaden, och de resultat som anges i certifikatet.

⇩ ny

b)Beräkningarnas giltighet.

c)En maximal avvikelse för en byggnads energiprestanda, helst uttryckt med den numeriska indikatorn för primärenergianvändning (kWh/(m2, år)).

d)Minsta antal element som avviker från normal- eller standardvärden.

🡻 2010/31/EU

b)Kontroll av indata och kontroll av resultaten i energicertifikatet, inbegripet de rekommendationer som ges.

c)Fullständig kontroll av indata som används för utfärdandet av energicertifikatet för byggnaden, fullständig kontroll av de resultat som anges i certifikatet, inbegripet de rekommendationer som ges, och besök på plats i byggnaden, om möjligt, för att kontrollera överensstämmelsen mellan specifikationer som anges i energicertifikatet och den certifierade byggnaden.

2.    De behöriga myndigheterna, eller de organ till vilka de behöriga myndigheterna har delegerat ansvaret för genomförandet av det oberoende kontrollsystemet, ska göra ett slumpvis urval av åtminstone en statistiskt signifikant procentandel av alla inspektionsrapporter som utfärdas årligen och kontrollera dessa.

⇩ ny

Medlemsstaterna får inkludera ytterligare element i definitionen av ett giltigt energicertifikat, t.ex. maximal avvikelse för specifika indatavärden.

2.    Kvaliteten på kontrollsystemet för energicertifikat

Medlemsstaterna ska tillhandahålla en tydlig definition av kvalitetsmålen och den statistiska konfidensnivå som ramen för energicertifikat bör uppnå. Det oberoende kontrollsystemet ska säkerställa minst 90 % giltiga utfärdade energicertifikat med en statistisk konfidensgrad på 95 % för den utvärderade perioden som inte får överstiga ett år.

Kvalitetsnivån och konfidensnivån ska mätas med hjälp av slumpmässigt urval och ska beakta alla element som anges i definitionen av ett giltigt energicertifikat. Medlemsstaterna ska kräva tredjepartsverifiering för utvärdering av minst 25 % av det slumpmässiga urvalet när de oberoende kontrollsystemen har delegerats till icke-statliga organ.

Giltigheten hos indata ska verifieras med information från den oberoende experten. Sådan information kan omfatta produktcertifikat, specifikationer eller byggnadsplaner som innehåller uppgifter om prestandan hos de olika element som ingår i energicertifikatet.

Giltigheten hos indata ska verifieras genom besök på plats i minst 10 % av de energicertifikat som ingår i det slumpmässiga urval som används för att bedöma systemets övergripande kvalitet.

Utöver det minsta slumpmässiga urvalet för att fastställa den övergripande kvalitetsnivån får medlemsstaterna använda olika strategier för att särskilt upptäcka och åtgärda dålig kvalitet i energicertifikat i syfte att förbättra systemets övergripande kvalitet. En sådan riktad analys kan inte användas som grund för att mäta systemets övergripande kvalitet.

Medlemsstaterna ska vidta förebyggande och reaktiva åtgärder för att säkerställa kvaliteten på den övergripande ramen för energicertifikat. Dessa åtgärder får omfatta ytterligare utbildning för oberoende experter, riktad provtagning, skyldighet att på nytt lämna in energicertifikat, proportionella böter och tillfälliga eller permanenta förbud för experter.

När information läggs till i en databas ska det för övervaknings- och verifieringsändamål vara möjligt för nationella myndigheter att identifiera vem som lagt till informationen.

3.    Tillgång till energicertifikat

Det oberoende kontrollsystemet ska verifiera tillgången till energicertifikat för presumtiva köpare och hyresgäster för att säkerställa att de kan beakta byggnadens energiprestanda vid beslut om köp eller hyra.

Det oberoende kontrollsystemet ska verifiera energiprestandaindikatorns och energiklassens synlighet i reklammedier.

4.    Behandling av byggnadstyper

Det oberoende kontrollsystemet ska ta hänsyn till olika byggnadstyper, särskilt för de byggnadstyper som är vanligast på fastighetsmarknaden, såsom enbostadshus, flerbostadshus, kontors- och butiksbyggnader.

5.    Offentliggörande

Medlemsstaterna ska i den nationella databasen för byggnaders energiprestanda regelbundet offentliggöra minst följande information om det oberoende kontrollsystemet:

a)    Definitionen av kvalitet hos energicertifikat.

b)    Kvalitetsmål för systemet med energicertifikat.

c)    Resultat av kvalitetsbedömningen, inklusive antalet utvärderade certifikat och andelen av det totala antalet utfärdade certifikat under den aktuella perioden (per byggnadstyp).

d)    Åtgärder för att förbättra energicertifikatens övergripande kvalitet vid oförutsedda händelser.

🡻 2018/844 artikel 1.14 och bilaga 3 b

3.    När information läggs till i en databas ska det för övervaknings- och kontrolländamål vara möjligt för nationella myndigheter att identifiera vem som lagt till informationen.

🡻 2010/31/EU (anpassad)

⇨ ny

BILAGA VIIIII

Ram för jämförbara metoder för fastställande av kostnadsoptimala nivåer för krav på byggnaders och byggnadselements energiprestanda

Ramen för jämförbara metoder ska möjliggöra för medlemsstater att bestämma energiprestanda ⇨ och utsläppsprestanda ⇦ för byggnader och byggnadselement, och ekonomiska aspekter av åtgärder i samband med energiprestanda ⇨ och utsläppsprestanda ⇦ samt att koppla samman dessa för att kunna finna den kostnadsoptimala nivån.

Ramen för jämförbara metoder ska åtföljas av riktlinjer som visar hur denna ram ⌦ ramen ⌫ ska tillämpas för beräkning av kostnadsoptimala prestandanivåer.

Ramen för jämförbara metoder ska möjliggöra beaktande av användningsmönster, utomhusklimat ⇨ och dess framtida förändringar enligt bästa tillgängliga klimatvetenskap ⇦, investeringskostnader, byggnadskategori, underhålls- och driftskostnader (inklusive energikostnader och besparingar), eventuella intäkter från producerad energi ⇨ , externa miljö- och hälsoeffekter av energianvändning ⇦ och eventuella bortskaffningskostnader ⇨ för avfallshantering ⇦. Den bör utgå från tillämpliga europeiska standarder som gäller för detta direktiv.

Kommissionen ska även tillhandahålla

–riktlinjer som åtföljer ramen för jämförbara metoder; dessa riktlinjer kommer att möjliggöra för medlemsstaterna att vidta åtgärderna i förteckningen nedan,

–information om energiprisets beräknade utveckling på lång sikt.

För medlemsstaternas tillämpning av ramen för jämförbara metoder ska allmänna villkor i form av parametrar fastställas på medlemsstatsnivå.

Ramen för jämförbara metoder ska kräva av medlemsstaterna att de

–definierar referensbyggnader som kännetecknas av och som är representativa när det gäller deras funktionalitet och geografiska belägenhet, inklusive inomhus- och utomhusklimat. Bland referensbyggnaderna ska det finnas såväl bostadshus som andra byggnader, såväl nya som befintliga,

–fastställaer energieffektivitetsåtgärder som ska utvärderas för referensbyggnaderna. Det kan röra sig om åtgärder för enskilda byggnader i deras helhet, för enskilda byggnadselement, eller för en kombination av byggnadselement,

–bedömaer referensbyggnadernas slutliga och primära energibehov ⇨ och åtföljande utsläpp ⇦ och referensbyggnader där de definierade energieffektivitetsåtgärderna tillämpas,

–beräknar kostnaderna (dvs. avkastningsvärdet) av energieffektivitetsåtgärderna (som avses i den andra strecksatsen) under den förväntade ekonomiska livscykeln tillämpade på referensbyggnaderna (som anges i den första strecksatsen) genom tillämpning av principerna för ramen för jämförbara metoder.

Genom att beräkna energieffektivitetskostnaderna under den förväntade ekonomiska livscykeln kan medlemsstaterna bedöma kostnadseffektiviteten med minimikrav avseende energiprestanda på olika nivåer. Det blir härigenom möjligt att bestämma kostnadsoptimala nivåer för krav på energiprestanda.

🡻 2010/31/EU (anpassad)

BILAGA VIIIIV

DEL A

DEL B

DEL A

Upphävt direktiv och en förteckning över ändringar av detta (som det hänvisas till i artikel 33)

Del B

Tidsfrister för införlivande med nationell rätt och datum för tillämpning

(som det hänvisas till i artikel 33)

🡻 2010/31/EU (anpassad)

BILAGA IXV