Tirsdag 10 mars 2009
P6_TC1-COD(2007)0286

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 10 mars 2009 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/…/EG om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (omarbetning)

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 175.1,

med beaktande av kommissionens förslag ║,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),

i enlighet med det i artikel 251 i fördraget angivna förfarandet (3), och

av följande skäl:

(1)

Ett antal väsentliga ändringar ska göras av rådets direktiv 78/176/EEG av den 20 februari 1978 om avfall från titandioxidindustrin (4), rådets direktiv 82/883/EEG av den 3 december 1982 om kontroll och övervakning av miljöer som påverkas av avfall från titandioxidindustrin (5), rådets direktiv 92/112/EEG av den 15 december 1992 om åtgärder för harmonisering av programmen för att minska och slutligen eliminera förorening genom avfall från titandioxidindustrin (6), rådets direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (7), rådets direktiv 1999/13/EG av den 11 mars 1999 om begränsning av utsläpp av flyktiga organiska föreningar förorsakade av användning av organiska lösningsmedel i vissa verksamheter och anläggningar (8), Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/76/EG av den 4 december 2000 om förbränning av avfall (9) samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/80/EG av den 23 oktober 2001 om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora förbränningsanläggningar (10). Dessa direktiv bör omarbetas av tydlighetsskäl.

(2)

För att förebygga, minska och i möjligaste mån eliminera föroreningar från industriella verksamheter, i enlighet med principen om att förorenaren ska betala och principen om förebyggande åtgärder mot föroreningar, är det nödvändigt att fastställa en allmän ram för kontroll av viktiga industriella verksamheter med prioritering av insatser vid källan och ett varsamt utnyttjande av naturresurserna.

(3)

Iakttagande av de utsläppsgränsvärden som fastställs i detta direktiv bör betraktas som ett nödvändigt men inte tillräckligt villkor för att uppnå målen om att förebygga och minska föroreningarna samt uppnå en hög skyddsnivå för miljön, däribland grundvatten, luft, mark och människor. För att uppfylla dessa mål kan det bli nödvändigt med strängare utsläppsgränsvärden för de föroreningar som omfattas av detta direktiv, utsläppsgränsvärden för andra ämnen och andra medier samt andra lämpliga villkor.

(4)

Skilda tillvägagångssätt för att begränsa utsläppen till luft, vatten eller mark kan komma att gynna en överföring av föroreningar mellan dessa olika miljöer i stället för att skydda miljön som helhet. Det är därför lämpligt att föreskriva samordnade åtgärder för förebyggande och begränsning av utsläpp till luft, vatten och mark, för avfallshantering, för effektiv energianvändning och för förebyggande av olyckor.

(5)

Lagstiftningen om industriella anläggningar bör ses över för att förenkla och förtydliga nuvarande bestämmelser, minska onödig administrativ belastning och genomföra slutsatserna i kommissionens meddelanden Tematisk strategi för luftförorening (11), En temainriktad strategi för markskydd (12) och En temainriktad strategi för förebyggande och materialåtervinning av avfall (13) som antagits som uppföljning av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG av den 22 juli 2002 om fastställande av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram (14). De temainriktade strategierna fastställer mål för skydd av människors hälsa och miljön som inte kan uppnås utan ytterligare minskningar av utsläpp från industriella verksamheter.

(6)

För att se till att föroreningar förebyggs och begränsas bör anläggningarna få bedriva verksamhet endast om de har tillstånd eller, i fråga om vissa anläggningar och verksamheter som använder organiska lösningsmedel, endast om de har tillstånd eller är registrerade. Den totala användningen av organiska lösningsmedel bör minimeras.

(7)	För att underlätta tillståndsprövningen bör medlemsstaterna kunna fastställa krav för vissa typer av anläggningar i form av generella bindande regler.

(8)

För att undvika dubbelreglering, bör tillståndet för en anläggning som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen ║ (15) inte ange något gränsvärde för utsläpp av växthusgaser utom i de fall det är nödvändigt för att se till att en betydande lokal förorening undviks eller en anläggning är tillfälligt undantagen från systemet.

(9)

Verksamhetsutövare bör lämna in en tillståndsansökan till den behöriga myndigheten med de uppgifter som är nödvändiga för att fastställa tillståndsvillkor. Verksamhetsutövare som lämnar in en tillståndsansökan bör kunna använda uppgifter som framkommit genom tillämpningen av rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (16) och rådets direktiv 96/82/EG av den 9 december 1996 om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår (17).

(10)

Tillståndet bör omfatta alla ║ åtgärder som är nödvändiga för att uppnå en hög skyddsnivå för miljön som helhet och även utsläppsgränsvärden för förorenande ämnen, lämpliga krav för att skydda mark och grundvatten , krav på kontroll samt en förteckning över användningen av farliga ämnen eller preparat enligt definitionen i rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni 1967 om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen (18) . Tillståndsvillkoren bör fastställas på grundval av bästa tillgängliga teknik.

(11)

För att fastställa vad som anses vara bästa tillgängliga teknik och för att begränsa obalanserna i gemenskapen i fråga om industriella verksamheters utsläppsnivåer, bör kommissionen anta referensdokument för bästa tillgängliga teknik, nedan kallade BAT-referensdokument, på grundval av ett informationsutbyte med berörda parter. BAT-referensdokumenten bör ligga till grund för fastställande av tillståndsvillkoren. De kan kompletteras med andra källor.

(12)	Behöriga myndigheter bör vid särskilda omständigheter kunna fastställa utsläppsgränsvärden , likvärdiga parametrar eller tekniska åtgärder som leder till högre utsläppsnivåer än de utsläppsgränser som motsvarar bästa tillgängliga teknik enligt BAT-referensdokumenten. ▐

(13)	För att verksamhetsutövare ska kunna pröva ny teknik som kan ge högre miljöskyddsnivå, bör den behöriga myndigheten också kunna medge tillfälliga undantag från utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik enligt BAT-referensdokumenten.

(14)

Ändringar av en anläggning kan medföra högre föroreningsnivåer. Därför bör den behöriga myndigheten informeras om varje förändring som kan påverka miljön. Väsentliga ändringar av anläggningar som kan medföra betydande negativa effekter för människor eller miljön bör bli föremål för en omprövning av tillståndet för att se till att anläggningarna i fråga fortsätter att uppfylla kraven i detta direktiv.

(15)

Spridning av stallgödsel och flytgödsel kan ge betydande påverkan på miljöns kvalitet. För att på ett samordnat sätt förebygga och begränsa denna påverkan, är det nödvändigt att stallgödsel och flytgödsel som uppkommer genom verksamheter som omfattas av detta direktiv sprids av verksamhetsutövaren eller tredje part med hjälp av bästa tillgängliga teknik. För att ge medlemsstaterna flexibilitet när det gäller uppfyllandet av dessa krav kan verksamhetsutövarens eller tredje parts användning av bästa tillgängliga spridningsteknik föreskrivas i tillståndet eller genom andra åtgärder.

(16)	För att ta hänsyn till utvecklingen av bästa tillgängliga teknik och andra förändringar som rör driften av en anläggning, bör tillståndsvillkoren omprövas regelbundet och vid behov uppdateras, särskilt om kommissionen antar ett nytt eller uppdaterat BAT-referensdokument.

(17)

Det är nödvändigt att säkerställa att driften av en anläggning inte medför en väsentligt försämrad kvalitet hos mark och grundvatten. Tillståndsvillkoren bör därför , i den mån det behövs och är lämpligt, innefatta bestämmelser om kontroll av mark och grundvatten, samt skyldigheten att sanera området efter det att verksamheten slutgiltigt upphört, i enlighet med kraven i gemenskapslagstiftningen och nationell lagstiftning . Så snart gemenskapslagstiftningen om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG av den 21 april 2004 om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador (19) eller ny lagstiftning om markskydd och skydd för grundvatten träder i kraft bör kommissionen se över bestämmelserna om mark- och grundvattenskydd i detta direktiv för att säkerställa konsekvens och för att förhindra överlappningar.

(18)

För att säkerställa att detta direktiv genomförs och tillämpas på ett effektivt sätt bör verksamhetsutövaren åläggas att regelbundet rapportera till den behöriga myndigheten om hur tillståndsvillkoren uppfylls. Medlemsstaterna bör se till att verksamhetsutövaren uppfyller dessa villkor och att verksamhetsutövaren och den behöriga myndigheten vidtar nödvändiga åtgärder i fall av bristande efterlevnad av detta direktiv och se till att det finns ett system för miljötillsyn. Medlemsstaterna bör själva välja de lämpligaste efterlevnadsåtgärderna, bland annat hur utsläppsgränsvärdena ska respekteras.

(19)

Med tanke på bestämmelserna i Århuskonventionen (20) är effektivt deltagande från allmänhetens sida i beslutsförfarandena nödvändigt för att ge allmänheten en möjlighet att yttra sig i frågor som kan vara av betydelse för besluten och för att beslutsfattaren ska kunna beakta sådana synpunkter. Detta leder till en större ansvarsskyldighet och öppenhet i beslutsförfarandena och bidrar till att öka allmänhetens miljömedvetenhet och stöd för det beslut som fattas. Den berörda allmänheten bör ha tillgång till rättslig prövning för att bidra till att skydda rätten att leva i en miljö som motsvarar kraven på människors hälsa och välbefinnande.

(20)

Stora förbränningsanläggningar bidrar i hög grad till utsläpp av luftföroreningar som ger en betydande påverkan på människors hälsa och miljön. För att minska denna påverkan och verka för uppfyllandet av kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/81/EG av den 23 oktober 2001 om nationella utsläppstak för vissa luftföroreningar (21) och de mål som anges i kommissionens meddelande Tematisk strategi för luftförorening är det nödvändigt att fastställa strängare utsläppsgränsvärden på gemenskapsnivå för vissa typer av förbränningsanläggningar och föroreningar.

(21)

I händelse av ett plötsligt avbrott i tillgången på lågsvavlig olja eller gas till följd av en allvarlig brist, bör den behöriga myndigheten kunna medge tillfälliga undantag för att tillåta att utsläppen från förbränningsanläggningarna i fråga överskrider de utsläppsgränsvärden som anges i detta direktiv.

(22)

Verksamhetsutövaren i fråga bör inte driva en förbränningsanläggning i mer än 24 timmar efter ett funktionsfel eller haveri i reningsutrustningen, och för att begränsa de negativa föroreningseffekter på miljön bör drift utan rening inte överstiga 120 timmar under en tolvmånadersperiod. Om det föreligger ett tvingande behov av energiförsörjning eller om det är nödvändigt att undvika en total ökning av de utsläpp som uppkommer genom drift av en annan förbränningsanläggning, bör de behöriga myndigheterna dock kunna medge undantag från dessa tidsgränser.

(23)

För att säkerställa en hög skyddsnivå för miljön och människors hälsa och undvika gränsöverskridande transporter av avfall till anläggningar med lägre miljöstandard, är det nödvändigt att upprätthålla och fastställa stränga driftvillkor, tekniska krav och utsläppsgränsvärden för anläggningar som förbränner eller samförbränner avfall inom gemenskapen.

(24)

Användningen av organiska lösningsmedel i vissa verksamheter och anläggningar ger upphov till utsläpp av organiska föreningar till luften som bidrar till lokal och gränsöverskridande bildning av fotokemiska oxidanter som orsakar skador på naturresurser och har skadliga effekter på människors hälsa. Det är därför nödvändigt att vidta förebyggande åtgärder mot användningen av organiska lösningsmedel och fastställa krav på att uppfylla utsläppsgränsvärdena för organiska föreningar och uppfylla de tillämpliga driftvillkoren. Det bör vara möjligt att medge verksamhetsutövare undantag från att uppfylla utsläppsgränsvärdena om det finns alternativa åtgärder, t.ex. användning av produkter eller teknik med låg halt av lösningsmedel eller utan lösningsmedel, för att klara motsvarande utsläppsgränser.

(25)	Anläggningar som producerar titandioxid kan ge upphov till betydande utsläpp till luft och vatten och kan utgöra ett toxikologiskt hot . För att minska denna påverkan är det nödvändigt att på gemenskapsnivå fastställa stränga utsläppsgränsvärden för vissa föroreningar.

(26)	De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (22). ▐

(27)	I enlighet med principen om att förorenaren ska betala bör medlemsstaterna fastställa regler om sanktioner vid överträdelse av bestämmelserna i detta direktiv och se till att sanktionerna genomförs. Sanktionerna bör vara effektiva, proportionella och avskräckande.

(28)

För att ge befintliga anläggningar tillräcklig tid för att tekniskt anpassa sig till de nya kraven i detta direktiv, bör vissa av de nya kraven tillämpas på dessa anläggningar först när en bestämd tid gått efter det att detta direktiv har trätt i kraft. Förbränningsanläggningarna måste ges tillräckligt lång tid för att införa de reningsåtgärder som är nödvändiga för att de ska uppfylla de utsläppsgränsvärden som anges i bilaga V.

(29)

För att komma till rätta med de betydande problem som orsakas av utsläpp av dioxiner, furaner och övriga relevanta förorenande ämnen från anläggningar som producerar råjärn och stål och i synnerhet ägnar sig åt sintring av järnmalm, bör förfarandet för de minimikrav som fastställs i detta direktiv tillämpas i sådana anläggningar som en prioritet och under alla omständigheter senast den 31 december 2011.

(30)

Eftersom målen för den föreslagna åtgärden för att säkerställa en hög miljöskyddsnivå och förbättra miljöns kvalitet inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av den gränsöverskridande karaktären hos föroreningar från industriella verksamheter, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(31)

Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som särskilt erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Detta direktiv syftar särskilt till att främja tillämpningen av principen i artikel 37 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(32)

Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell lagstiftning bör endast gälla de bestämmelser som utgör en innehållsmässig ändring i förhållande till tidigare direktiv som omarbetas genom detta direktiv. Skyldigheten att införliva de oförändrade bestämmelserna följer av de tidigare direktiven.

(33)	Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter när det gäller tidsfristerna för införlivande med nationell lagstiftning och tillämpning av direktivet som anges i bilaga IX, del B.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

Allmänna bestämmelser

Artikel 1

Syfte

Detta direktiv fastställer regler om samordnade åtgärder för att förebygga och minska föroreningar som härrör från industriella verksamheter.

Det innehåller också bestämmelser som syftar till att undvika och, när detta visar sig vara omöjligt, minska utsläppen till luft, vatten och mark och undvika uppkomst av avfall, så att en hög skyddsnivå kan uppnås för miljön som helhet.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.   Detta direktiv gäller industriella verksamheter som ger upphov till föroreningar som avses i kapitlen II–VI.

2.   Detta direktiv gäller inte forskningsverksamhet, utvecklingsverksamhet eller utprovning av nya produkter och processer.

Artikel 3

Definitioner

I detta direktiv gäller följande definitioner:

1.   ”ämne”: varje kemiskt grundämne och dess föreningar, med undantag för följande ämnen:

2.   ”förorening”: direkt eller indirekt överföring genom mänsklig verksamhet av ämnen, vibrationer, värme eller buller till luft, vatten eller mark, som kan skada människors hälsa eller kvaliteten på miljön, medföra försämring av materiell egendom, medföra försämring av eller hindra möjligheterna att dra nytta av de fördelar naturen erbjuder eller annan legitim användning av miljön.

3.   ”anläggning”: en fast, teknisk enhet inom vilken en eller flera av de verksamheter som anges i bilaga I eller i del 1 i bilaga VII bedrivs, liksom all annan därmed förknippad verksamhet på samma plats som tekniskt sett är knuten till de verksamheter som anges i dessa bilagor och som kan påverka utsläpp och föroreningar.

4.   ”utsläpp”: direkt eller indirekt utsläpp, från punktkällor eller diffusa källor inom en anläggning, av ämnen, vibrationer, värme eller buller till luft, vatten eller mark.

5.   ”utsläppsgränsvärde”: den mängd, uttryckt med särskilda parametrar, eller den koncentration av och/eller nivå på ett utsläpp, som inte får överskridas under en given tidsperiod eller flera givna tidsperioder.

6.   ”miljökvalitetsnorm”: ett antal krav som ska vara uppfyllda vid en viss tidpunkt för en given miljö eller en särskild del av denna miljö, enligt vad som anges i gemenskapslagstiftningen.

7.   ”tillstånd”: ett skriftligt godkännande att driva en anläggning eller förbränningsanläggning, avfallsförbränningsanläggning eller samförbränningsanläggning eller delar därav.

8.   ”väsentlig ändring”: en ändring av art eller funktion, eller en utvidgning, av en anläggning eller förbränningsanläggning, avfallsförbränningsanläggning eller samförbränningsanläggning, som kan påverka människor eller miljö negativt och i betydande mån.

9.   ”bästa tillgängliga teknik”: det effektivaste och mest avancerade stadium vad gäller utvecklingen av verksamheten och tillverkningsmetoderna som anger en given tekniks praktiska lämplighet för att utgöra grunden för utsläppsgränsvärden och andra tillståndsvillkor och som har till syfte att hindra och, när detta inte är möjligt, minska utsläpp och påverkan på miljön som helhet. Med

10.     ”utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik” :

de utsläppsnivåer som uppnås under normala driftsförhållanden genom användning av bästa tillgängliga teknik enligt beskrivningen i BAT-referensdokumenten, uttryckt som ett genomsnitt under en viss tidsperiod och under givna referensförhållanden.

11.   ”verksamhetsutövare”: varje fysisk eller juridisk person som driver eller kontrollerar en anläggning eller förbränningsanläggning, avfallsförbränningsanläggning eller samförbränningsanläggning eller, om det finns bestämmelser om detta i den nationella lagstiftningen, varje person som har givits rätten att fatta avgörande ekonomiska beslut med avseende på anläggningens tekniska funktionssätt.

12.   ”allmänheten”: en eller flera fysiska eller juridiska personer och, i enlighet med nationell lagstiftning eller praxis, sammanslutningar, organisationer eller grupper av dessa.

13.   ”den berörda allmänheten”: den allmänhet som berörs eller kan antas bli berörd av, eller som har ett intresse av, beslutsprocesser om utfärdande eller uppdatering av tillstånd eller tillståndsvillkor. Icke-statliga miljöskyddsorganisationer som uppfyller kraven i relevant nationell lagstiftning ska enligt denna definition anses ha ett sådant intresse.

14.   ”ny teknik”: en ny teknik för en industriell verksamhet som, om den visar sig industriellt gångbar och utvecklas kommersiellt, skulle medföra en högre generell eller åtminstone samma miljöskyddsnivå och större kostnadsbesparing än befintlig bästa tillgängliga teknik.

15.   ”farliga ämnen”: farliga ämnen eller preparat enligt definitionen i ║ direktiv 67/548/EEG ║ och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/45/EG av den 31 maj 1999 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga preparat (26).

16.   ”statusrapport”: kvantifierad information om tillståndet i mark och grundvatten avseende förorening med betydande mängder relevanta farliga ämnen.

17.   ”rutinmässig tillsyn”: tillsyn utförd som en del av ett planerat tillsynsprogram.

18.   ”icke-rutinmässig tillsyn”: tillsyn utförd till följd av klagomål eller i samband med en undersökning av olyckor, tillbud eller bristande efterlevnad.

19 .    ”miljötillsyn” :

all verksamhet som innebär kontroll av att en anläggning fullgör relevanta miljöskyldigheter.

20.   ”bränsle”: varje fast, flytande eller gasformigt brännbart material som används för att driva en förbränningsanläggning.

21.   ”förbränningsanläggning”: varje teknisk inrättning i vilken bränslen oxideras för att den frigjorda värmen ska kunna utnyttjas.

22.   ”biomassa”: något av följande:

i)	Vegetabiliskt jord- och skogsbruksavfall.

ii)	Vegetabiliskt avfall från livsmedelsindustrin, om den värme som alstras återvinns.

iii)	Vegetabiliskt fiberhaltigt avfall som uppstått vid produktion av nyfiberpappersmassa och vid pappersproduktion från massa, om avfallet samförbränns på produktionsplatsen och om den värme som alstras återvinns.

iv)	Korkavfall.

v)	Träavfall med undantag för träavfall som kan innehålla organiska halogenföreningar eller tungmetaller till följd av behandling med träskyddsmedel eller till följd av ytbehandling.

23.   ”flerbränsleanläggning”: förbränningsanläggning som använder en eller flera typer av bränsle samtidigt eller växelvis.

24.   ”gasturbin”: en roterande maskin som omvandlar värmeenergi till mekaniskt arbete och som huvudsakligen består av en kompressor, en termisk enhet, där bränsle oxideras för att värma drivmedlet, och en turbin.

25.   ”avfall”: allt avfall såsom det definieras i artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall (27).

26.   ”farligt avfall”: farligt avfall såsom det definieras i artikel 3.2 i direktiv 2008/98/EG.

27.   ”blandat kommunalt avfall”: avfall från hushåll samt avfall från handel, industrier och institutioner, som till sin natur och sin sammansättning liknar hushållsavfall, men med undantag för de fraktioner som anges under rubrik 20 01 i bilagan till kommissionens beslut 2000/532/EG ║ (28) om upprättande av den europeiska avfallsförteckningen ║ och som är källsorterade och med undantag för annat avfall som anges under 20 02 i samma bilaga.

28.   ”avfallsförbränningsanläggning”: varje stationär eller mobil teknisk enhet eller utrustning avsedd för värmebehandling av avfall, med eller utan återvinning av alstrad värme, med hjälp av förbränning av avfall genom oxidering såväl som andra termiska behandlingsprocesser om ämnena från behandlingen sedan förbränns.

29.   ”samförbränningsanläggning”: varje stationär eller mobil teknisk enhet vars huvudsakliga ändamål är energialstring eller tillverkning av materiella produkter och som utnyttjar avfall som normalt bränsle eller tillskottsbränsle eller där avfall värmebehandlas för att det ska kunna bortskaffas med hjälp av förbränning av avfall genom oxidering såväl som andra termiska behandlingsprocesser om ämnena från behandlingen sedan förbränns.

30.   ”nominell kapacitet”: den sammanlagda förbränningskapaciteten hos de ugnar som avfallsförbrännings- eller samförbränningsanläggningen består av, enligt specifikation av konstruktören och bekräftelse från verksamhetsutövaren, med vederbörlig hänsyn till främst värmevärdet hos avfallet, uttryckt i kvantiteten avfall som förbränns per timme.

31.   ”dioxiner och furaner”: alla polyklorerade dibenso-p-dioxiner och dibensofuraner som förtecknas i del 2 i bilaga VI.

32.   ”restprodukt”: varje flytande eller fast avfall som uppstår i avfallsförbrännings- eller samförbränningsanläggningen.

33.   ”organisk förening”: en förening som innehåller åtminstone elementet kol och ett eller flera av väte, halogener, syre, svavel, fosfor, kisel eller kväve, med undantag av koloxider och oorganiska karbonater och bikarbonater.

34.   ”flyktig organisk förening”: en organisk förening och den fraktion av kreosot som vid 293,15 K har ett ångtryck av minst 0,01 kPa eller som har motsvarande flyktighet under de särskilda användningsförhållandena.

35.   ”organiskt lösningsmedel”: en flyktig organisk förening som används för något av följande ändamål:

36.   ”beläggning”: beläggning så som det definieras i artikel 2.8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/42/EG av den 21 april 2004 om begränsning av utsläpp av flyktiga organiska föreningar förorsakade av användning av organiska lösningsmedel i vissa färger och lacker samt produkter för fordonsreparationslackering (29).

37.     ”generella bindande regler” :

utsläppsgränsvärden eller andra villkor som definieras i miljölagstiftning på åtminstone sektorsnivå och vars syfte är att direkt användas för fastställande av tillståndsvillkor.

Artikel 4

Skyldighet att ha tillstånd

1.   Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att ingen anläggning eller förbränningsanläggning, avfallsförbränningsanläggning eller samförbränningsanläggning drivs utan tillstånd.

Med avvikelse från första stycket får medlemsstaterna fastställa ett registreringsförfarande för anläggningar som endast omfattas av kapitel V.

Registreringsförfarandet ska fastställas i en bindande akt och ska innefatta att verksamhetsutövaren åtminstone ska anmäla till den behöriga myndigheten att han har för avsikt att driva en anläggning.

2.    Medlemsstaterna får bestämma att ett tillstånd kan gälla för två eller flera anläggningar eller delar därav som drivs på samma plats eller på olika platser.

Om ett tillstånd gäller för två eller flera anläggningar ska varje anläggning på egen hand uppfylla kraven i detta direktiv.

Artikel 5

Verksamhetsutövare

Medlemsstaterna får bestämma att två eller flera fysiska eller juridiska personer ▐ gemensamt kan vara verksamhetsutövare för en anläggning eller förbränningsanläggning, avfallsförbränningsanläggning eller samförbränningsanläggning, eller vara verksamhetsutövare för olika delar av en anläggning. En enskild fysisk eller juridisk person ska fastställas som ansvarig för att skyldigheterna i detta direktiv uppfylls.

Artikel 6

Tillståndsgivning

1.   Den behöriga myndigheten ska meddela tillstånd om anläggningen uppfyller de krav som ställs i detta direktiv.

2.   Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att prövningsförfaranden och tillståndsvillkor är fullständigt samordnade när flera behöriga myndigheter eller verksamhetsutövare medverkar eller mer än ett tillstånd utfärdas, för att hos alla myndigheter som är behöriga i samband med förfarandet säkerställa effektiviteten i det samordnade förfaringssättet.

3.   När det gäller en ny anläggning eller en väsentlig ändring på vilken artikel 4 i direktiv 85/337/EEG är tillämplig, ska alla relevanta uppgifter som kommit in eller slutsatser som dragits till följd av tillämpning av artiklarna 5, 6, 7 och 9 i det direktivet granskas och användas när tillståndet meddelas.

Artikel 7

Generella bindande regler

Utan att det påverkar skyldigheten att inneha ett tillstånd får medlemsstaterna ange skyldigheter för vissa kategorier av anläggningar, förbränningsanläggningar, avfallsförbränningsanläggningar eller samförbränningsanläggningar i form av generella, bindande regler.

Om generella bindande regler antas, räcker det att tillståndet innehåller en hänvisning till föreskrifterna.

Artikel 8

Rapportering om efterlevnad

Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa

1.

att verksamhetsutövaren minst vartannat år rapporterar relevanta uppgifter till den behöriga myndigheten om hur tillståndsvillkoren uppfylls , och att dessa uppgifter utan dröjsmål görs tillgängliga på Internet . Om det i samband med tillsyn i enlighet med artikel 25 konstateras att tillståndsvillkoren inte uppfylls ska rapporteringsfrekvensen ökas till minst en gång om året.

2.	att verksamhetsutövaren snarast möjligt underrättar den behöriga myndigheten om tillbud eller olyckor som påverkar miljön i betydande grad.

Artikel 9

Bristande efterlevnad

1.   Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att villkoren i tillståndet iakttas.

2.   Om det konstateras att kraven i detta direktiv inte är uppfyllda ska medlemsstaterna se till:

a)	att verksamhetsutövaren omedelbart informerar den behöriga myndigheten,

b)	att verksamhetsutövaren och den behöriga myndigheten vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att kraven åter uppfylls snarast möjligt.

Om en överträdelse av villkoren förorsakar betydande fara för människors hälsa eller miljön och så länge uppfyllandet av villkoren enligt första stycket b inte återupprättats, ska driften av anläggningen eller förbränningsanläggningen, avfallsförbränningsanläggningen eller samförbränningsanläggningen avbrytas.

Artikel 10

Utsläpp av växthusgaser

1.   Om utsläppen av växthusgaser från en anläggning fastställs i bilaga I till direktiv 2003/87/EG för en verksamhet som bedrivs vid denna anläggning, ska tillståndet inte omfatta utsläppsgränsvärden för direkta utsläpp av denna gas, såvida inte detta är nödvändigt för att förhindra betydande lokala föroreningar.

2.   För verksamheter som förtecknas i bilaga I till direktiv 2003/87/EG får medlemsstaterna välja att inte införa krav på effektiv energianvändning för förbränningsanläggningar eller andra enheter som avger koldioxid på platsen.

3.   Vid behov ska de behöriga myndigheterna ändra tillståndet enligt vad som är lämpligt.

4.   Punkterna 1–3 ska inte tillämpas på anläggningar som är tillfälligt undantagna från systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen i enlighet med artikel 27 i direktiv 2003/87/EG.

KAPITEL II

Särskilda bestämmelser för verksamheter som anges i bilaga I

Artikel 11

Tillämpningsområde

Detta kapitel gäller de verksamheter som anges i bilaga I och, i tillämpliga fall, uppnår de tröskelvärden för kapacitet som anges i den bilagan.

Artikel 12

Allmänna principer för verksamhetsutövarens grundläggande skyldigheter

Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att anläggningen drivs enligt principerna om att

1.	alla lämpliga förebyggande åtgärder vidtas för att undvika föroreningar,

2.	bästa tillgängliga teknik används,

3.	ingen betydande förorening förorsakas,

4.	uppkomst av avfall undviks i enlighet med direktiv 2008/98/EG,

5.	producerat avfall återvinns eller, när detta inte är tekniskt och ekonomiskt möjligt, bortskaffas på ett sådant sätt att påverkan på miljön undviks eller minskas,

6.	energianvändningen är effektiv,

7.	nödvändiga åtgärder vidtas för att förebygga olyckor och begränsa deras följder,

8.	nödvändiga åtgärder vidtas när verksamheten definitivt har upphört, för att undvika alla risker för förorening och för att återställa platsen i ett tillfredsställande skick ▐ i enlighet med kraven i artikel 23.2 och 23.3.

Artikel 13

Ansökan om tillstånd

1.   Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att en tillståndsansökan innehåller uppgifter om följande:

a)	anläggningen och verksamheterna där,

b)	de råvaror och övriga insatsvaror, andra ämnen samt den energi som används eller genereras i anläggningen,

c)	anläggningens utsläppskällor,

d)	förhållandena på platsen,

e)	om verksamheten inbegriper betydande mängder av farliga ämnen en statusrapport med information om dessa ämnen,

f)	art och mängd av varje utsläpp till olika delar av miljön som kan förutses från anläggningen samt en redogörelse för betydande effekter på miljön som utsläppen kan orsaka,

g)	den teknik som föreslås och övriga metoder för att förebygga utsläpp från anläggningen eller, om detta inte är möjligt, för att minska utsläppen,

h)	vid behov åtgärder för förebyggande och återvinning av avfall som anläggningen ger upphov till,

i)	andra åtgärder för att följa de allmänna principer för verksamhetsutövarens grundläggande skyldigheter som avses i artikel 12,

j)	planerade åtgärder för kontroll av utsläpp i miljön,

k)	de relevanta huvudalternativ till teknik, metoder och åtgärder som sökanden övervägt, i form av en översikt.

Tillståndsansökan ska även omfatta en icke-teknisk sammanfattning av uppgifterna i första stycket och i förekommande fall en statusrapport .

2.   Om uppgifter som lämnats enligt kraven i direktiv 85/337/EEG, eller en säkerhetsrapport som utarbetats enligt rådets direktiv 96/82/EG eller andra upplysningar som har lämnats på grund av annan lagstiftning gör det möjligt att uppfylla något av kraven i punkt 1 , får dessa upplysningar ingå i tillståndsansökan eller bifogas den.

Artikel 14

BAT-referensdokument och informationsutbyte

1.   Kommissionen ska anordna ett informationsutbyte mellan medlemsstaterna, företrädare för deras berörda behöriga myndigheter, verksamhetsutövare och teknikleverantörer som företräder den berörda industrin, icke-statliga miljöskyddsorganisationer och kommissionen i följande frågor :

a)	Anläggningars prestanda i fråga om utsläpp, förorening, förbrukning och typ av råvaror, energianvändning och avfallsproduktion.

b)	Den bästa tillgängliga teknik som används, därmed sammanhängande utsläppskontroll och utvecklingen när det gäller bästa tillgängliga teknik.

För anordnandet av det informationsutbyte som avses i denna punkt, ska kommissionen inrätta ett forum för informationsutbyte som består av berörda parter enligt första stycket .

Kommissionen ska ta fram riktlinjer för informationsutbytet, bland annat om uppgiftsinsamlingen och fastställandet av BAT-referensdokumentens innehåll. Kommissionen ska offentliggöra en utvärderingsrapport om detta. Rapporten ska vara tillgänglig via internet.

2.     Kommissionen ska offentliggöra resultaten av det informationsutbyte som avses i artikel 1 som ett nytt eller uppdaterat BAT-referensdokument.

3.   BAT-referensdokumenten ska särskilt beskriva bästa tillgängliga teknik och de utsläpps- och konsumtionsnivåer och den kontroll som hänger samman med denna, kontroll av mark och grundvatten, avhjälpande av föroreningsskada samt ny teknik, med särskilt beaktande av de kriterier som anges i bilaga III , varvid översynen ska vara avslutad inom åtta efter offentliggörandet av den senaste versionen . Kommissionen ska se till att slutsatserna om bästa tillgängliga teknik i BAT-referensdokumenten blir tillgängliga på alla medlemsstaters officiella språk . På en medlemsstats begäran ska kommissionen göra hela BAT-referensdokumentet tillgängligt på det efterfrågade språket.

Artikel 15

Tillståndsvillkor

1.   Medlemsstaterna ska försäkra sig om att tillståndet omfattar alla nödvändiga åtgärder för att uppfylla kraven i artiklarna 12 och 19.

Dessa åtgärder ska minst omfatta följande:

a)	Utsläppsgränsvärden för förorenande ämnen som anges i bilaga II och för andra förorenande ämnen som den berörda anläggningen med hänsyn till deras beskaffenhet och förmåga att överföra föroreningar från ett element till ett annat kan antas släppa ut i betydande mängder.

b)	Vid behov, lämpliga föreskrifter som säkerställer skydd av mark och grundvatten samt åtgärder för hanteringen av avfall som uppkommer vid anläggningen.

c)

Lämpliga krav för utsläppskontroll med angivande av mätmetod, mätfrekvens och utvärderingsmetod samt omfatta en skyldighet att regelbundet förse den behöriga myndigheten med resultaten från kontroll av utsläpp och övriga uppgifter som är nödvändiga för att kontrollera att villkoren i tillståndet iakttas.

d)	Krav på periodisk kontroll av relevanta farliga ämnen som kan tänkas finnas på platsen i betydande mängder , och som kan leda till förorening av mark och grundvatten inom anläggningens område.

e)	Åtgärder som rör igångsättande, läckor, störningar i driften, tillfälliga avbrott och den slutliga nedläggningen av verksamheten.

f)	Bestämmelser som syftar till att minimera långväga eller gränsöverskridande föroreningar.

2.   För tillämpning av punkt 1 a får utsläppsgränsvärdena kompletteras eller ersättas av likvärdiga parametrar eller tekniska åtgärder.

3.   BAT-referensdokumenten ska ligga till grund för fastställande av tillståndsvillkoren.

4.   Om en anläggning eller en del av en anläggning inte omfattas av BAT-referensdokument eller om dessa dokument inte behandlar alla potentiella miljöeffekter av verksamheten, ska den behöriga myndigheten i samråd med verksamhetsutövaren fastställa de utsläppsnivåer som kan uppnås genom användning av bästa tillgängliga teknik för anläggningen eller verksamheten i fråga på grundval av kriterierna i bilaga III och fastställa tillståndsvillkoren i enlighet med detta.

5.   För de anläggningar som avses i punkt 6.6 i bilaga I gäller punkterna 1–4 utan att det påverkar tillämpningen av lagstiftningen om djurskydd.

Artikel 16

Utsläppsgränsvärden, likvärdiga parametrar och tekniska åtgärder

1.   Utsläppsgränsvärdena för förorenande ämnen gäller den punkt där utsläppet lämnar anläggningen, och när värdena bestäms ska man bortse från en eventuell utspädning som gjorts före den punkten.

För indirekta utsläpp av förorenande ämnen till vatten får resultatet av rening i ett reningsverk beaktas när utsläppsgränsvärden fastställs för anläggningen i fråga, under förutsättning att en likvärdig nivå för miljöskyddet i dess helhet garanteras och att detta inte leder till en högre föroreningsbelastning på miljön.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 19 ska de utsläppsgränsvärden och likvärdiga parametrar eller tekniska åtgärder som avses i artikel 15.1 och 15.2 bygga på bästa tillgängliga teknik, utan att användning av en specifik teknik eller teknologi föreskrivs.

Den behöriga myndigheten ska fastställa utsläppsgränsvärden och krav på övervakning och efterlevnad för att säkerställa att de utsläppsgränser som motsvarar bästa tillgängliga teknik inte överskrids .

Utsläppsgränsvärdena får kompletteras av likvärdiga parametrar eller tekniska åtgärder, förutsatt att en motsvarande hög skyddsnivå för miljön kan uppnås.

3.   Genom undantag från punkt 2 andra stycket får den behöriga myndigheten i undantagsfall , vid en bedömning av miljömässiga och ekonomiska kostnader och fördelar med hänsyn till den aktuella anläggningens tekniska egenskaper och geografiska belägenhet samt de lokala miljöförhållandena, fastställa utsläppsgränsvärden , likvärdiga parametrar eller tekniska åtgärder samt krav på övervakning och efterlevnad så att utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik kan överskridas .

Dessa utsläppsgränsvärden , likvärdiga parametrar eller tekniska åtgärder får dock inte vara högre än de utsläppsgränsvärden som anges i artikel 68 eller i tillämpliga fall bilagorna V-VIII.

Medlemsstaterna ska se till att den berörda allmänheten på ett tidigt stadium och på ett effektivt sätt får möjlighet att delta i beslutsfattandet om att medge undantag enligt denna punkt.

När utsläppsgränsvärdena, likvärdiga parametrar och tekniska åtgärder fastställs enligt denna punkt ska skälen till att man tillåter avvikelser från utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik enligt BAT-referensdokumenten dokumenteras och motiveras i en bilaga till tillståndsvillkoren.

Kommissionen får fastställa kriterier för medgivande av undantag enligt denna punkt.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 69.2.

4.   Punkterna 2 och 3 gäller spridning av stallgödsel och flytgödsel utanför det anläggningsområde som avses i punkt 6.6 i bilaga I , med undantag för områden som omfattas av tillämpningsområdet för rådets direktiv 91/676/EEG av den 12 december 1991 om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket (30) .

5.   Den behöriga myndigheten får medge tillfälliga undantag från kraven i punkt 2 och från artikel 12 ║ led 1 och 2 för ökningar av utsläpp som är resultatet av utprovning och användning av ny teknik förutsatt att användningen av dessa tekniker, inom sex månader efter medgivande av undantaget, antingen upphör eller verksamheten åtminstone klarar de utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik.

Artikel 17

Krav på kontroll

1.   De krav på kontroll som avses i artikel 15.1 c och d ska i tillämpliga fall vara grundade på slutsatserna om kontroll enligt BAT-referensdokumenten.

2.   Frekvensen av den periodiska kontroll som avses i artikel 15.1 d ska fastställas av den behöriga myndigheten i ett tillstånd för varje enskild anläggning eller i generella bindande regler.

Utan att det påverkar tillämpningen av första stycket ska periodisk kontroll ske minst en gång vart femte år för grundvatten respektive vart tionde år för mark, såvida inte kontrollen bygger på en systematisk bedömning av riskerna för förorening .

Kommissionen får bestämma kriterier för fastställande av den periodiska kontrollens frekvens.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 69.2.

Artikel 18

Generella bindande regler

1.   När medlemsstaterna antar generella bindande regler ska de säkerställa ett samordnat förfarande och en hög skyddsnivå för miljön motsvarande den som kan uppnås med enskilda tillståndsvillkor.

2.   Generella bindande regler ska baseras på bästa tillgängliga teknik, utan att föreskriva användning av en viss teknik eller särskild teknologi för att säkerställa att artiklarna 15 och 16 följs .

▐

3.   Medlemsstaterna ska se till att generella bindande regler uppdateras i förhållande till utvecklingen av bästa tillgängliga teknik för att säkerställa att artikel 22 följs .

▐

4.   Generella bindande regler som antas enligt punkterna 1–3 ska innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs.

Artikel 19

Miljökvalitetsnormer

Om en miljökvalitetsnorm ställer högre krav än vad som kan uppnås genom användning av bästa tillgängliga teknik ska ytterligare åtgärder anges i tillståndet, utan att detta påverkar vidtagandet av andra åtgärder som kan behövas för att iaktta miljökvalitetsnormerna.

Artikel 20

Utvecklingen av bästa tillgängliga teknik

Medlemsländerna ska övervaka att den behöriga myndigheten följer eller hålls underrättad om utvecklingen av bästa tillgängliga teknik och om offentliggörande av nya eller reviderade BAT-referensdokument och att den berörda allmänheten hålls underrättad .

Artikel 21

Verksamhetsutövarens ändring av anläggningen

1.   Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att verksamhetsutövaren underrättar den behöriga myndigheten om alla planerade ändringar av anläggningens art eller funktion, eller en utvidgning av anläggningen, som kan få konsekvenser för miljön. I förekommande fall ska den behöriga myndigheten uppdatera tillståndet.

2.   Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att ingen väsentlig ändring som planeras av verksamhetsutövaren genomförs utan att tillstånd beviljats i enlighet med detta direktiv.

Ansökan om tillstånd och de behöriga myndigheternas beslut ska avse de delar av anläggningen och de uppgifter som räknas upp i artikel 13 och som kan komma att beröras av den väsentliga ändringen.

3.   En ändring av anläggningens art eller funktion eller en utvidgning av anläggningen ska därvid anses vara väsentlig om ändringen eller utvidgningen i sig själv medför att de tröskelvärden för kapacitet som anges i bilaga I uppnås.

Artikel 22

Den behöriga myndighetens förnyade bedömning och uppdatering av villkoren i tillstånd

1.   Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att den behöriga myndigheten regelbundet gör en förnyad bedömning av tillståndsvillkoren och, om nödvändigt för att säkerställa efterlevnaden av detta direktiv, uppdaterar villkoren.

2.   På begäran av den behöriga myndigheten ska verksamhetsutövaren överlämna alla uppgifter som är nödvändiga för en förnyad bedömning av tillståndsvillkoren.

Vid förnyad bedömning av tillståndsvillkoren ska den behöriga myndigheten använda all information som framkommit vid kontroll eller tillsyn.

3.   När kommissionen offentliggör ett nytt eller uppdaterat BAT-referensdokument ska medlemsstaterna inom fyra år efter offentliggörandet se till att den behöriga myndigheten vid behov gör en förnyad bedömning och uppdaterar tillståndsvillkoren för anläggningarna i fråga.

Första stycket ska tillämpas på varje undantag som medges enligt artikel 16.3.

4.   En förnyad bedömning och vid behov uppdatering av tillståndsvillkoren ska göras, åtminstone om

a)	anläggningen orsakar förorening av sådan betydelse att nya eller reviderade utsläppsgränsvärden behöver införas i tillståndet,

b)	betydande förändringar av bästa tillgängliga teknik möjliggör en betydande minskning av utsläppen,

c)	driftssäkerheten nödvändiggör att annan teknik används,

d)	det är nödvändigt för att följa direktiv 2001/81/EG eller en miljökvalitetsnorm enligt artikel 19.

Artikel 23

Nedläggning av verksamhet och avhjälpande av föroreningsskada

1.   Den behöriga myndigheten ska se till att de tillståndsvillkor som föreskrivs för att följa principen i artikel 12.8 uppfylls efter det att verksamheten definitivt har upphört, utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 2004/35/EG , Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/118/EG av den 12 december 2006 om skydd för grundvatten mot föroreningar och försämring (31), Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/99/EG av den 19 november 2008 om straffrättsliga påföljder till skydd för miljön (32) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/…/EG av den … om inrättande av rambestämmelser för markskydd (33)  (34).

2.   Om verksamheten innefattar användning, produktion eller utsläpp av betydande mängder relevanta farliga ämnen, som kan leda till förorening av mark och grundvatten inom anläggningens område, ska verksamhetsutövaren utarbeta en statusrapport innan en anläggning tas i drift eller ett tillstånd för en anläggning uppdateras. Rapporten ska innehålla den kvantifierade information som är nödvändig för att fastställa markens och grundvattnets utgångsläge i fråga om betydande mängder relevanta farliga ämnen .

Kommissionen ska fastställa allmänna kriterier för innehållet i statusrapporten.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 69.2.

3.   Efter det att verksamheten definitivt har upphört ska verksamhetsutövaren underrätta den behöriga myndigheten och bedöma föroreningssituationen i mark och grundvatten med avseende på farliga ämnen. Om anläggningen har orsakat förorening med farliga ämnen i mark och grundvatten jämfört med utgångsläget enligt den statusrapport som avses i punkt 2, ska verksamhetsutövaren avhjälpa föroreningsskada och återställa området till dess utgångsläge.

4.   Om verksamhetsutövaren inte behöver utarbeta en statusrapport enligt punkt 2, ska verksamhetsutövaren efter det att verksamheten definitivt har upphört vidta nödvändiga åtgärder för att se till att området inte utgör en betydande risk för människors hälsa och miljön.

Artikel 24

Jämförelse av utsläpp med utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik

De relevanta uppgifter om efterlevnad av tillståndsvillkoren som avses i artikel 8.1 ska innehålla en jämförelse mellan utsläppen och de utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik enligt BAT-referensdokumenten. De relevanta uppgifterna ska utan dröjsmål offentliggöras på Internet.

Artikel 25

Tillsyn

1.   Medlemsstaterna ska inrätta ett system för tillsyn av anläggningar.

Systemet ska innefatta tillsyn på plats.

Medlemsstaterna ska säkerställa att verksamhetsutövarna ger de behöriga myndigheterna allt nödvändigt bistånd så att myndigheterna kan utföra tillsyn på plats, ta prover och samla in all nödvändig information för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt detta direktiv.

2.   Medlemsstaterna ska se till att alla anläggningar omfattas av en tillsynsplan.

3.   Varje tillsynsplan ska omfatta följande:

a)	Allmän bedömning av relevanta miljöproblem.

b)	Geografiskt område som omfattas av tillsynsplanen.

c)	Ett register över de anläggningar som omfattas av tillsynsplanen och en allmän bedömning av hur de uppfyller kraven i detta direktiv.

d)	Bestämmelser om översyn av planen.

e)	En översikt över programmen för rutinmässig tillsyn enligt punkt 5.

f)	Förfaranden för icke-rutinmässig tillsyn enligt punkt 6.

g)	Bestämmelser om samarbete mellan olika tillsynsmyndigheter, om så behövs.

4.   De behöriga myndigheterna ska, på grundval av tillsynsplanerna, upprätta tillsynsprogram och fastställa frekvensen för besök på plats för olika typer av anläggningar.

Medlemsstaterna ska se till att tillräckligt många kvalificerade personer kan genomföra denna tillsyn.

Programmen ska omfatta minst ett slumpmässigt besök på plats var artonde månad för varje anläggning. Denna frekvens ska ökas till minst var sjätte månad om det vid ett tillsynstillfälle konstateras att tillståndsvillkoren inte uppfylls.

Om programmen är baserade på en systematisk bedömning av miljöriskerna vid de särskilda anläggningarna i fråga kan antalet besök på plats minskas till minst ett vartannat år .

Den systematiska bedömningen av miljöriskerna ska baseras på objektiva kriterier såsom

a)	verksamhetsutövarens tidigare efterlevnad av tillståndsvillkoren,

b)	anläggningens inverkan på miljön och människors hälsa,

c)	verksamhetsutövarens deltagande i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (EMAS) enligt förordning (EG) nr 761/2001 (35) eller genomförande av likvärdiga miljöledningssystem.

Kommissionen får fastställa ytterligare kriterier för bedömningen av miljöriskerna.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 69.2.

5.   Den rutinmässiga tillsynen ska ha tillräcklig omfattning för att undersöka alla olika typer av relevanta miljöeffekter från anläggningen i fråga.

Den rutinmässiga tillsynen ska säkerställa att verksamhetsutövaren uppfyller tillståndsvillkoren.

Rutinmässig tillsyn ska också användas för att bedöma tillståndsvillkorens effektivitet.

6.   Icke-rutinmässig , slumpmässig tillsyn ska utföras för att undersöka allvarliga och kvalificerade miljöklagomål, allvarliga miljöolyckor, tillbud och bristande efterlevnad eller faktorer som allvarligt inverkar på människors hälsa så snart som möjligt och, om så är lämpligt, före utfärdande, omprövning eller uppdatering av ett tillstånd.

När en icke-rutinmässig tillsyn utförs kan de behöriga myndigheterna kräva att verksamhetsutövarna tillhandahåller all information för att utreda en olycka, ett tillbud eller bristande efterlevnad, inbegripet hälsostatistik.

7.   Efter varje rutinmässig och icke-rutinmässig tillsyn ska den behöriga myndigheten utarbeta en rapport med en beskrivning av resultaten av hur anläggningen uppfyller kraven i detta direktiv och slutsatser om huruvida ytterligare åtgärder är nödvändiga.

Rapporten ska delges den berörda verksamhetsutövaren inom två månader. Den behöriga myndigheten ska offentliggöra rapporten inom fyra månader efter det att tillsynen genomförts.

Den behöriga myndigheten ska se till att alla nödvändiga åtgärder som anges i rapporten vidtas inom rimlig tid.

Artikel 26

Tillgång till information och allmänhetens deltagande i tillståndsförfarandet

1.   Medlemsstaterna ska se till att den berörda allmänheten på ett tidigt stadium ges tillfälle att på ett effektivt sätt delta i följande förfaranden:

a)	Meddelande av tillstånd för nya anläggningar.

b)	Meddelande av tillstånd för en väsentlig ändring.

c)	Uppdatering av ett tillstånd för en anläggning eller av villkoren för en anläggnings tillstånd i enlighet med artikel 22.4 a.

d)	Uppdatering av tillstånd eller tillståndsvillkor för anläggningar för vilka det ska beviljas undantag enligt artikel 16.3.

Det förfarande som anges i bilaga IV ska tillämpas för sådant deltagande.

Icke-statliga miljöskyddsorganisationer som uppfyller kraven i relevant nationell lagstiftning ska anses vara berörda.

▐

2.   Efter det att ett beslut om meddelande, omprövning eller uppdatering av tillstånd ▐ har fattats ska den behöriga myndigheten utan dröjsmål informera allmänheten och göra följande information tillgänglig för allmänheten:

a)	Beslutets innehåll, inbegripet en kopia av tillståndet och senare uppdateringar.

b)	De skäl som beslutet grundar sig på.

c)	Resultaten av de samråd som hållits innan beslutet fattades och en förklaring av hur de har beaktats i beslutet.

d)	Titeln på de BAT-referensdokument som är relevanta för den aktuella anläggningen eller verksamheten.

e)	Hur de tillståndsvillkor som avses i artikel 15 har fastställts i förhållande till bästa tillgängliga teknik och motsvarande utsläppsnivåer enligt BAT-referensdokumenten.

f)	Om ett undantag medges enligt artikel 16.3, de särskilda skälen för undantaget baserat på de kriterier som fastställs i den artikeln och föreskrivna villkor.

g)	Resultaten av omprövningen ▐ av tillstånd enligt artikel 22.1, 22.3 och 22.4.

h)	De resultat av utsläppskontrollen som fordras enligt tillståndsvillkoren och som den behöriga myndigheten förfogar över.

Medlemsstaterna ska se till att den information som avses i leden a–g utan dröjsmål offentliggörs på Internet.

3.   Punkterna 1 ║ och 2 ska tillämpas med de begränsningar som fastställs i artikel 4.1 och 4.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation (36).

Artikel 27

Rätt till rättslig prövning

1.   Medlemsstaterna ska inom ramen för den relevanta nationella lagstiftningen se till att medlemmar av den berörda allmänheten har rätt att få den materiella eller formella giltigheten av ett beslut, en handling eller en underlåtenhet som omfattas av artikel 26 prövad i domstol eller något annat oberoende och opartiskt organ som inrättats genom lag, om något av följande villkor uppfylls:

a)	De har ett tillräckligt intresse.

b)	De hävdar att en rättighet kränks, när detta utgör en förutsättning enligt en medlemsstats förvaltningsprocessrättsliga lagstiftning.

2.   Medlemsstaterna ska fastställa i vilket skede beslut, handlingar eller underlåtenhet kan prövas.

3.   Vad som utgör ett tillräckligt intresse och kränkning av en rättighet ska fastställas av medlemsstaterna, i enlighet med målet att ge den berörda allmänheten en omfattande rätt till rättslig prövning.

För detta ändamål ska intresset hos en icke-statlig organisation som främjar miljöskydd och uppfyller alla krav enligt nationell lag, anses tillräckligt i den mening som avses i punkt 1 a.

Sådana organisationer ska också anses ha rättigheter som kan kränkas i den mening som avses i punkt 1 b.

4.   Bestämmelserna i punkterna 1–3 ska inte utesluta möjligheten av ett preliminärt prövningsförfarande inför en förvaltningsmyndighet och ska inte påverka kravet att de administrativa prövningsförfarandena ska vara uttömda innan rättsliga prövningsförfaranden får användas, om detta krav finns enligt den nationella lagstiftningen.

Sådana förfaranden ska vara objektiva, rättvisa, snabba och inte oöverkomligt kostsamma.

5.   Medlemsstaterna ska se till att praktisk information om rätten till rättslig prövning i domstol och i administrativ ordning görs tillgänglig för allmänheten.

Artikel 28

Gränsöverskridande verkningar

1.   Om en medlemsstat konstaterar att driften av en anläggning kan få en betydande, negativ inverkan på miljön i en annan medlemsstat, eller om en medlemsstat som kan komma att påverkas i betydande omfattning begär detta, ska den medlemsstat inom vars territorium ansökan om tillstånd enligt artikel 4 eller artikel 21.2 lämnades in till den andra medlemsstaten överlämna de uppgifter som ska lämnas eller hållas tillgängliga enligt bilaga V, samtidigt som den ställer dessa till förfogande för allmänheten.

Dessa uppgifter utgör grunden för de samråd som är nödvändiga inom ramen för de bilaterala relationerna mellan de två medlemsstaterna enligt principen om ömsesidighet och lika behandling.

2.   Inom ramen för sina bilaterala relationer ska medlemsstaterna se till att ansökningarna i de fall som anges i punkt 1 också hålls tillgängliga för allmänheten i den medlemsstat som kan komma att beröras, så att denna kan ta ställning i detta hänseende innan den behöriga myndigheten fattar sitt beslut.

3.   Resultatet av eventuella samråd i enlighet med punkterna 1 och 2 ska beaktas när den behöriga myndigheten fattar ett beslut om ansökan.

4.   Den behöriga myndigheten ska informera medlemsstater med vilka samråd har hållits i enlighet med punkt 1 om det beslut som fattats beträffande ansökan och ska till dessa överlämna den information som avses i artikel 26.2. Dessa medlemsstater ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att denna information görs tillgänglig på lämpligt sätt för den berörda allmänheten på det egna territoriet.

▐

Artikel 29

Ny teknik

Medlemsstaterna ska införa incitament för verksamhetsutövare att utveckla och tillämpa ny teknik.

För tillämpningen av första stycket ska kommissionen anta ▐ följande kriterier :

a)	Typ av industriell verksamhet där utveckling och tillämpning av ny teknik är prioriterad.

b)	Vägledande mål för medlemsstaterna avseende utveckling och tillämpning av ny teknik.

c)	Verktyg för att bedöma framgången med utveckling och tillämpning av ny teknik.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 69.2.

KAPITEL III

Särskilda bestämmelser för förbränningsanläggningar

Artikel 30

Tillämpningsområde

Detta kapitel gäller förbränningsanläggningar avsedda för energiproduktion med en installerad tillförd effekt på 50 MW och däröver, oavsett vilket bränsle som används.

Detta kapitel gäller inte följande förbränningsanläggningar:

a)	Anläggningar där förbränningsprodukterna används för direkt uppvärmning, torkning eller annan behandling av föremål eller material.

b)	Efterförbränningsanläggningar, dvs. varje teknisk inrättning som är avsedd att rena rökgaser genom förbränning och som inte används som en separat förbränningsanläggning.

c)	Anordningar för regenerering av katalysatorer för katalytisk krackning.

d)	Anordningar för omvandling av vätesulfid till svavel.

e)	Reaktorer som används inom den kemiska industrin.

f)	Koksugnsblock.

g)	Cowperapparater.

h)	Sådana tekniska anordningar som används för att driva fordon, fartyg eller flygplan.

i)	Gasturbiner som används på offshore-plattformar.

j)	Anläggningar som använder någon typ av fast eller flytande avfall som bränsle utöver avfall som avses i artikel 37.2 a.

Artiklarna 31, 32 och 35 ska inte tillämpas på förbränningsanläggningar om de omfattas av ett specifikt BAT-referensdokument och om de utesluts från tillämpningsområdet för BAT-referensdokumentet om stora förbränningsanläggningar.

Artikel 31

Regler om sammanlagda utsläpp

1.   Om rökgaser från två eller flera separata förbränningsanläggningar släpps ut genom en gemensam skorsten ska den kombination som dessa anläggningar utgör betraktas som en enda förbränningsanläggning och deras kapaciteter räknas samman.

2.   Om två eller flera separata förbränningsanläggningar, som har meddelats tillstånd eller har lämnat in en fullständig ansökan efter den dag som avses i artikel 72.2, installeras på ett sådant sätt att rökgaserna från anläggningarna, med beaktande av de tekniska och ekonomiska förutsättningarna, skulle kunna ledas ut genom en gemensam skorsten, ska en sådan kombination av anläggningar betraktas som en enda förbränningsanläggning och deras kapaciteter räknas samman.

Artikel 32

Utsläppsgränsvärden

1.   Rökgaser från förbränningsanläggningar ska ledas ut på ett kontrollerat sätt genom en skorsten som innehåller en eller flera pipor och vars höjd beräknas på ett sådant sätt att människors hälsa och miljön skyddas.

2.   Alla tillstånd för anläggningar som innehåller förbränningsanläggningar som har meddelats tillstånd eller har lämnat in en fullständig ansökan före den dag som avses i artikel 72.2, förutsatt att anläggningen tas i drift senast ett år efter den dagen, ska innehålla villkor som säkerställer att utsläppen till luft från dessa anläggningar inte är högre än de utsläppsgränsvärden för svaveldioxid, kväveoxider och stoft som anges i del 1 i bilaga V.

3.   Alla tillstånd för anläggningar som innefattar förbränningsanläggningar som inte omfattas av punkt 2 ska ange villkor som säkerställer att utsläppen till luft från dessa anläggningar inte är högre än de utsläppsgränsvärden som anges i del 2 i bilaga V.

4.   Den behöriga myndigheten får under högst sex månader medge undantag från skyldigheten att uppfylla gränsvärdena för utsläpp av svaveldioxid i punkterna 2 och 3 för en förbränningsanläggning som i detta syfte normalt använder bränsle med låg svavelhalt, om verksamhetsutövaren inte klarar att uppfylla dessa gränsvärden på grund av ett avbrott i försörjningen av lågsvavligt bränsle, om avbrottet har orsakats av en allvarlig brist på bränslet i fråga.

Medlemsstaterna ska omedelbart underrätta kommissionen om alla undantag som medges enligt första stycket

5.   Den behöriga myndigheten får medge undantag från skyldigheten att uppfylla de utsläppsgränsvärden som anges i punkterna 2 och 3 om en förbränningsanläggning som endast använder gasformigt bränsle, på grund av ett plötsligt avbrott i gasförsörjningen, undantagsvis måste använda andra typer av bränsle och därför borde vara utrustad med anordningar för rökgasrening. Ett sådant undantag får inte medges för en längre tid än tio dagar om det inte föreligger ett tvingande behov av att upprätthålla energiförsörjningen.

Verksamhetsutövaren ska omedelbart underrätta den behöriga myndigheten om varje sådant fall som avses i första stycket.

Medlemsstaterna ska omedelbart underrätta kommissionen om eventuella undantag som medges enligt första stycket.

6.   Om en förbränningsanläggning utökas med minst 20 MW , ska de utsläppsgränsvärden som fastställs i del 2 i bilaga V gälla för den del av anläggningen som påverkas av förändringen och fastställas med beaktande av installerad tillförd effekt för hela förbränningsanläggningen.

Artikel 33

Driftstörning eller haveri i reningsutrustningen

1.   Medlemsstaterna ska säkerställa att det av tillstånden framgår vilka förfaranden som ska följas om reningsutrustningen fungerar dåligt eller havererar.

2.   Om utrustningen havererar ska den behöriga myndigheten ålägga verksamhetsutövaren att begränsa eller upphöra med driften, om den normala driften inte kan återupptas inom 24 timmar, eller att driva anläggningen med bränslen som förorenar mindre.

Verksamhetsutövaren ska underrätta den behöriga myndigheten inom 48 timmar efter driftstörning eller haveri i reningsutrustningen.

Anläggningen får inte drivas längre än sammanlagt 120 timmar per tolvmånadersperiod utan reningsutrustning.

Den behöriga myndigheten får medge undantag från tidsgränserna i första och tredje styckena om någon av följande situationer föreligger:

a)	Det finns ett tvingande behov av att upprätthålla energiförsörjningen.

b)	Förbränningsanläggningen med den havererade utrustningen skulle under en begränsad tid ersättas av en annan anläggning som skulle orsaka en total ökning av utsläppen.

Artikel 34

Kontroll av utsläpp till luft

1.   Medlemsstaterna ska se till att kontroll av luftförorenande ämnen sker i enlighet med del 3 i bilaga V. Medlemsstaterna får begära att verksamhetsutövaren står för kostnaderna för denna kontroll.

2.   Installation och funktion hos automatisk kontrollutrustning ska omfattas av kontroll och årliga prov i enlighet med del 3 i bilaga V.

3.   Den behöriga myndigheten ska bestämma placeringen av provtagnings- och mätpunkter för kontroll av utsläpp.

4.   Alla kontrollresultat ska registreras, bearbetas och presenteras på ett sätt som gör det möjligt för den behöriga myndigheten att kontrollera efterlevnaden av de driftvillkor och utsläppsgränsvärden som anges i tillståndet.

Artikel 35

Efterlevnad av utsläppsgränsvärden

Utsläppsgränsvärdena för luft ska anses ha följts om villkoren i del 4 i bilaga V är uppfyllda.

Artikel 36

Flerbränsleanläggningar

1.   För flerbränsleanläggningar som samtidigt utnyttjar två eller flera bränsletyper ska den behöriga myndigheten fastställa utsläppsgränsvärden enligt följande steg:

a)	Ta det utsläppsgränsvärde för varje bränsletyp och förorening som svarar mot hela förbränningsanläggningens installerade tillförda effekt enligt delarna 1 och 2 i bilaga V.

b)	Bestäm viktade utsläppsgränsvärden för varje typ av bränsle, vilka erhålls genom att multiplicera de enskilda gränsvärden som avses i a med den tillförda effekten för varje bränsletyp och dividera produkten med summan av de tillförda effekterna för samtliga bränslen.

c)	Addera de viktade utsläppsgränsvärdena för varje typ av bränsle.

2.   För flerbränsleanläggningar som för egen förbrukning använder destillations- och omvandlingsrester från råoljeraffinering, separat eller tillsammans med andra bränsletyper, får kommissionen ändra punkt 1 för att fastställa ett genomsnittligt utsläppsgränsvärde för svaveldioxid omfattande alla sådana anläggningar med en installerade tillförd effekt på 50 MW eller mer.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 69.2.

KAPITEL IV

Särskilda bestämmelser för avfallsförbrännings- och samförbränningsanläggningar

Artikel 37

Tillämpningsområde

1.   Detta kapitel gäller avfallsförbrännings- och samförbränningsanläggningar som förbränner eller samförbränner fast eller flytande avfall.

I detta kapitel ska avfallsförbrännings- och samförbränningsanläggningar omfatta samtliga förbränningslinjer eller samförbränningslinjer, utrymmen för mottagning och förvaring av avfall samt utrustning för förbehandling vid anläggningen, anläggningens system för tillförsel av avfall, bränsle och luft, värmepanna, utrustning för behandling av rökgaser, utrustning för behandling eller förvaring av restprodukter och avloppsvatten vid anläggningen, skorsten, apparatur och system för reglering av förbränning eller samförbränning samt för registrering och kontroll av förbrännings- eller samförbränningsförhållandena.

Om samförbränning sker på ett sådant sätt att det huvudsakliga ändamålet med anläggningen inte är energialstring eller tillverkning av materiella produkter utan snarare värmebehandling av avfall, ska anläggningen betraktas som en avfallsförbränningsanläggning.

2.   Detta kapitel gäller inte för följande anläggningar:

a)

Anläggningar som endast behandlar följande slags avfall: i) Avfall som förtecknas i artikel 3.22 b. ii) Radioaktivt avfall. iii) Djurkroppar, varom regleras i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 av den 3 oktober 2002 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel (37). iv) Avfall som uppkommer vid prospektering och utvinning av olje- och gasfyndigheter från offshoreplattformar och som förbränns på dessa.

b)	Experimentanläggningar som används för forskning, utveckling och provning i syfte att förbättra förbränningsprocessen och som behandlar mindre än 50 ton avfall per år.

Artikel 38

Ansökan om tillstånd

En ansökan om tillstånd för en avfallsförbrännings- eller samförbränningsanläggning ska innehålla en beskrivning av de åtgärder som syftar till att garantera att följande krav uppfylls:

a)	Anläggningen är konstruerad och utrustad samt kommer att underhållas och drivas på ett sådant sätt att kraven i detta kapitel uppfylls, med beaktande av de avfallskategorier som ska förbrännas eller samförbrännas.

b)	Den värme som alstras under förbrännings- och samförbränningsprocessen återvinns i görligaste mån, exempelvis genom produktion av värme, ånga eller el.

c)	Restprodukterna nedbringas till ett minimum med avseende på mängd och skadlighet och återanvänds där detta är lämpligt.

d)	Bortskaffandet av restprodukter som inte kan förhindras, minskas eller återvinnas sker i enlighet med nationell lagstiftning och gemenskapslagstiftning.

Artikel 39

Tillståndsvillkor

1.   Tillståndet ska innehålla följande:

a)	En uttrycklig förteckning över de avfallskategorier som får behandlas, på grundval av avfallskategorierna i den europeiska avfallsförteckningen som upprättats genom kommissionens beslut 2000/532/EG, och med information om mängden av varje kategori avfall, när detta är lämpligt.

b)	Anläggningens totala förbränningskapacitet eller samförbränningskapacitet för avfall.

c)	Gränsvärden för utsläpp till luft och vatten.

d)	Krav för pH, temperatur och flöde av utsläpp av avloppsvatten.

e)	De provtagnings- och mätmetoder och frekvenser som ska användas för att uppfylla kraven på kontroll av utsläpp.

f)	Den längsta tid i samband med tekniskt oundvikliga driftstopp, driftstörningar eller fel i reningsutrustning eller mätapparatur, under vilken utsläppen till luft och utsläppen av avloppsvatten får överskrida de fastställda utsläppsgränsvärdena.

2.   Det tillstånd som den behöriga myndigheten beviljar en avfallsförbrännings- eller samförbränningsanläggning som använder farligt avfall ska utöver kraven i punkt 1 innehålla följande:

a)	En förteckning över de mängder av olika kategorier av farligt avfall som får behandlas.

b)	Det minsta och det högsta massflödet av sådant farligt avfall, avfallets lägsta och högsta värmevärde samt maximalt innehåll av PCB, PCP, klor, fluor, svavel, tungmetaller och andra förorenande ämnen.

3.   Medlemsstaterna får upprätta förteckningar över avfallskategorier som ska anges i tillståndet vilka kan samförbrännas i vissa kategorier av samförbränningsanläggningar.

4.   Den behöriga myndigheten ska regelbundet ompröva och vid behov uppdatera villkoren i tillståndet.

Artikel 40

Begränsning av utsläpp

1.   Rökgaser från avfallsförbrännings- och samförbränningsanläggningar ska släppas ut på ett kontrollerat sätt genom en skorsten vars höjd ska vara beräknad så att människors hälsa och miljön skyddas.

2.   Utsläppen till luft från avfallsförbrännings- och samförbränningsanläggningar får inte överskrida de utsläppsgränsvärden som anges i delarna 3 och 4 i bilaga VI eller som fastställs enligt del 4 i samma bilaga.

Om mer än 40 % av den alstrade värmen i en samförbränningsanläggning kommer från farligt avfall eller anläggningen samförbränner obehandlat blandat kommunalt avfall, ska de utsläppsgränsvärden som fastställs i del 3 i bilaga VI tillämpas.

3.   Utsläpp till vattenmiljön av avloppsvatten från rening av rökgaser ska begränsas i görligaste mån, och koncentrationerna av förorenande ämnen får inte överskrida de utsläppsgränsvärden som fastställs i del 5 i bilaga VI.

4.   Utsläppsgränsvärdena ska gälla vid den punkt där avloppsvatten från rening av rökgaser släpps ut från avfallsförbrännings- eller samförbränningsanläggningen.

När avloppsvatten från rening av rökgaser behandlas utanför avfallsförbrännings- eller samförbränningsanläggningen vid en behandlingsanläggning som är avsedd endast för rening av denna sorts avloppsvatten ska utsläppsgränsvärdena i del 5 i bilaga VI tillämpas vid den punkt där avloppsvattnet lämnar behandlingsanläggningen. Om avloppsvattnet från rökgasreningen behandlas tillsammans med avloppsvatten från andra källor, inom eller utanför anläggningen, ska verksamhetsutövaren göra erforderliga massbalansberäkningar med utgångspunkt i resultaten av de mätningar som avses i del 6 punkt 2 i bilaga VI för att bestämma de utsläppsnivåer i det slutrenade avloppsvattnet som kan hänföras till den del av avloppsvattnet som kommer från rökgasreningen.

Under inga omständigheter får avloppsvatten spädas ut för att uppfylla utsläppsgränsvärdena i del 5 i bilaga VI.

5.   Avfallsförbrännings- eller samförbränningsanläggningars områden med tillhörande avfallsupplag ska utformas och drivas på ett sådant sätt att otillåtet och oavsiktligt utsläpp av förorenande ämnen till mark, ytvatten och grundvatten förhindras.

Det ska finnas kapacitet att lagra förorenat dagvatten från avfallsförbrännings- eller samförbränningsanläggningens område samt vatten som förorenats i samband med spill eller brandbekämpning. Denna lagringskapacitet ska vara tillräcklig för att säkerställa att sådant vatten vid behov kan analyseras och renas innan det släpps ut.

6.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 44.4 c får avfallsförbrännings- eller samförbränningsanläggningen eller enskilda ugnar som ingår i en avfallsförbrännings- eller samförbränningsanläggning under inga förhållanden fortsätta att oavbrutet bränna avfall med överskridna utsläppsgränsvärden i längre tid än fyra timmar.

Den sammanlagda drifttiden under sådana förhållanden får inte överskrida 60 timmar per år.

Den tidsgräns som anges i andra stycket gäller de ugnar som är anslutna till en och samma utrustning för rökgasrening.

Artikel 41

Haveri

Verksamhetsutövaren ska i händelse av haveri inskränka eller stoppa driften så snart som detta är praktiskt möjligt till dess att normal drift kan återupptas.

Artikel 42

Kontroll av utsläpp

1.   Medlemsstaterna ska säkerställa att kontrollen av utsläpp sker i enlighet med delarna 6 och 7 i bilaga VI.

2.   De automatiserade mätsystemen ska kontrolleras och årligen provas med avseende på installation och funktion i enlighet med del 6 punkt 1 i bilaga VI.

3.   Den behöriga myndigheten ska bestämma placeringen av provtagnings- och mätställen för kontroll av utsläpp.

4.   Alla kontrollresultat ska registreras, bearbetas och återges så att den behöriga myndigheten, kan kontrollera att driftvillkor, och utsläppsgränsvärden följs.

5.   Kommissionen ska så snart som lämpliga mätmetoder finns tillgängliga inom gemenskapen, fastställa den dag från och med vilken kontinuerliga mätningar av utsläpp till luften av tungmetaller, dioxiner och furaner ska göras.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 69.2.

Artikel 43

Efterlevnad av utsläppsgränsvärden

Utsläppsgränsvärdena för luft och vatten ska anses ha följts om villkoren i del 8 i bilaga VI är uppfyllda.

Artikel 44

Villkor för driften

1.   Avfallsförbränningsanläggningar ska drivas på ett sådant sätt att en så hög förbränningsgrad uppnås att den totala mängden organiskt kol i slagg och bottenaska är mindre än 3 % eller glödningsförlusten är mindre än 5 % räknat på torr vikt. Vid behov ska metoder för förbehandling av avfallet användas.

2.   Avfallsförbrännings- och samförbränningsanläggningar ska konstrueras, utrustas, byggas och drivas på ett sådant sätt att temperaturen hos de gaser som uppstår vid förbränning eller samförbränning av avfall efter den sista inblåsningen av förbränningsluft, även under de mest ogynnsamma förhållanden, höjs på ett kontrollerat och homogent sätt till minst 850 °C i minst två sekunder.

Vid förbränning eller samförbränning av farligt avfall som innehåller mer än 1 % organiska halogenföreningar, uttryckt som klor, ska den temperatur som krävs för att följa första stycket vara minst 1 100 °C.

Avfallsförbränningsanläggningars temperatur enligt första och andra styckena ska mätas nära förbränningskammarens innervägg. Den behöriga myndigheten får tillåta att mätning sker på en annan representativ punkt i förbränningskammaren.

3.   Varje förbränningskammare i en avfallsförbränningsanläggning ska vara utrustad med minst en stödbrännare. Dessa brännare ska automatiskt sätta i gång när temperaturen hos rökgaserna sjunker under de temperaturer som anges i punkt 2 efter den sista inblåsningen av förbränningsluft. De ska också användas under anläggningens start- och stopperioder för att säkerställa att dessa temperaturer upprätthålls under hela dessa perioder och så länge som oförbränt avfall finns i förbränningskammaren.

Stödbrännarna får inte matas med bränsle som kan orsaka större utsläpp än de som uppstår vid förbränning av gasolja, enligt definitionen i artikel 1.1 i rådets direktiv 93/12/EEG av den 23 mars 1993 om svavelhalten i vissa flytande bränslen (38), flytande gas eller naturgas.

4.   Avfallsförbrännings- och samförbränningsanläggningar ska drivas med fungerande automatiska system som förhindrar tillförsel av avfall i följande situationer:

a)	Vid start, till dess att den temperatur som anges i punkt 2 eller den temperatur som anges i enlighet med artikel 45.1 har uppnåtts.

b)	När den temperatur som anges i punkt 2 eller den temperatur som anges i enlighet med artikel 45.1 inte upprätthålls.

c)	När de kontinuerliga mätningarna visar att ett utsläppsgränsvärde har överskridits till följd av störningar eller fel i rökgasreningsutrustningen.

5.   All värme som alstras i avfallsförbrännings- eller samförbränningsanläggningar ska återvinnas i görligaste mån.

6.   Smittsamt kliniskt avfall ska placeras direkt i ugnen utan att först blandas med andra kategorier avfall och utan direkt hantering.

7.   Medlemsstaterna ska se till att avfallsförbrännings- eller samförbränningsanläggningen drivs och kontrolleras av en fysisk person som har kompetens att sköta anläggningen.

Artikel 45

Medgivande att ändra driftvillkor

1.   Den behöriga myndigheten får medge andra villkor än de som följer av artikel 44.1, 45.2 och 45.3 eller, när det gäller temperaturen, artikel 45.4, och som anges i tillståndet för vissa avfallskategorier eller vissa termiska processer, förutsatt att övriga krav i detta kapitel uppfylls.

2.   För avfallsförbränningsanläggningar får de ändrade villkoren för driften inte medföra att det uppstår mer restprodukter eller restprodukter med högre halter av organiska förorenande ämnen än de restprodukter som kan förväntas under de villkor som anges i artikel 44.1, 44.2 och 44.3.

3.   Samförbränningsanläggningar som har fått medgivande att ändra driftvillkoren enligt punkt 1 ska uppfylla åtminstone de utsläppsgränsvärden som anges i del 3 i bilaga VI för totalt organiskt kol och CO.

Pannor inom pappers- och massaindustrin som samförbränner barkavfall inom produktionsområdet, och var i drift och hade tillstånd före den 28 december 2002 och som får medgivande att ändra driftvillkoren enligt punkt 1, ska uppfylla åtminstone de utsläppsgränsvärden för totalt organiskt kol som anges i del 3 i bilaga VI.

4.   Medlemsstaterna ska meddela kommissionen om alla driftvillkor som medges enligt punkterna 1, 2 och 3 samt resultaten av de kontroller som görs, som en del av de uppgifter som ska lämnas enligt rapporteringskraven i artikel 66.

Artikel 46

Avlämning och mottagning av avfall

1.   Verksamhetsutövaren vid en avfallsförbrännings- eller samförbränningsanläggning ska vidta alla erforderliga försiktighetsmått i fråga om avlämning och mottagning av avfall för att förhindra eller i görligaste mån begränsa förorening av luft, mark, ytvatten och grundvatten samt andra negativa effekter på miljön, dålig lukt och buller och direkta risker för människors hälsa.

2.   Verksamhetsutövaren ska bestämma mängden avfall för varje avfallskategori, enligt den europeiska avfallsförteckningen upprättad genom kommissionens beslut 2000/532/EG, innan avfallet tas emot på avfallsförbrännings- eller samförbränningsanläggningen.

3.   Verksamhetsutövaren ska, innan farligt avfall tas emot på avfallsförbrännings- eller samförbränningsanläggningen, samla in tillgänglig information om avfallet i syfte att kontrollera om de tillståndskrav som anges i artikel 39.2 är uppfyllda.

Informationen ska omfatta följande:

a)	All administrativ information om genereringsprocessen som ingår i de dokument som anges i punkt 4 a.

b)	Den fysikaliska och, i möjligaste mån, kemiska sammansättningen av avfallet samt all annan information som krävs för att det ska vara möjligt att bedöma dess lämplighet för den avsedda förbränningsprocessen.

c)	Avfallets farliga egenskaper, de ämnen med vilka det inte får blandas och de försiktighetsåtgärder som ska vidtas vid hanteringen av avfallet.

4.   Innan farligt avfall tas emot på avfallsförbrännings- eller samförbränningsanläggningen ska verksamhetsutövaren vidta åtminstone följande åtgärder:

a)

Kontrollera de handlingar som krävs enligt direktiv 2008/98/EG och, i förekommande fall, de som krävs enligt rådets förordning (EEG) nr 259/93 av den 1 februari 1993 om övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från Europeiska gemenskapen (39) och enligt lagstiftningen om transport av farligt gods.

b)	Ta representativa prover, om det inte är olämpligt i görligaste mån före lossning, för att genom kontroller verifiera att avfallet överensstämmer med den information som avses i punkt 3 och för att göra det möjligt för de behöriga myndigheterna att fastställa det behandlade avfallets art.

De prover som avses i b ska bevaras i minst en månad efter förbränning eller samförbränning av det aktuella avfallet.

5.   Den behöriga myndigheten får medge undantag från punkterna 2, 3 och 4 för avfallsförbrännings- eller samförbränningsanläggningar som ingår i en anläggning som omfattas av kapitel II och endast förbränner eller samförbränner avfall som uppstår inom den anläggningen.

Artikel 47

Restprodukter

1.   Restprodukter ska minimeras i fråga om mängd och skadlighet. Restprodukterna ska där det är lämpligt återvinnas direkt i anläggningen eller utanför denna.

2.   Transport och mellanlagring av torra restprodukter i form av stoft ska ske på ett sådant sätt att spridning av dessa restprodukter i miljön förhindras.

3.   Innan beslut fattas om på vilka sätt de olika restprodukterna ska bortskaffas eller återvinnas ska erforderliga analyser göras för att bestämma deras fysikaliska och kemiska egenskaper samt deras föroreningspotential. Analyserna ska gälla den totala lösliga fraktionen och den lösliga fraktionen av tungmetaller.

Artikel 48

Väsentlig ändring

En ändring av driften vid en avfallsförbrännings- eller samförbränningsanläggning för icke-farligt avfall, i en anläggning som omfattas av kapitel II, som medför förbränning eller samförbränning av farligt avfall, ska betraktas som en väsentlig ändring.

Artikel 49

Rapportering och information till allmänheten om avfallsförbrännings- och samförbränningsanläggningar

1.   Ansökningar om nya tillstånd för avfallsförbrännings- och samförbränningsanläggningar ska under lämplig tid göras tillgängliga för allmänheten på ett eller flera ställen, så att allmänheten kan yttra sig om ansökningarna innan den behöriga myndigheten fattar sitt beslut. Detta beslut, som ska innehålla minst en kopia av tillståndet, samt varje senare uppdatering ska också göras tillgängliga för allmänheten.

2.   För avfallsförbrännings- eller samförbränningsanläggningar med en nominell kapacitet av minst två ton per timme ska den rapport som avses i artikel 66 innehålla information om driften av anläggningen och dess kontroll samt en redogörelse för förbrännings- eller samförbränningsprocessens förlopp och nivåer för utsläpp till luft och vatten jämfört med utsläppsgränsvärdena. Denna information ska göras tillgänglig för allmänheten.

3.   En förteckning över avfallsförbrännings- eller samförbränningsanläggningar med en nominell kapacitet av mindre än två ton per timme ska upprättas av den behöriga myndigheten och göras tillgänglig för allmänheten.

KAPITEL V

Särskilda bestämmelser för anläggningar och verksamheter som använder organiska lösningsmedel

Artikel 50

Tillämpningsområde

Detta kapitel gäller verksamheter som anges i del 1 i bilaga VII och, i tillämpliga fall, som når de tröskelvärden för förbrukning som anges i del 2 i samma bilaga.

Artikel 51

Definitioner

I detta kapitel gäller följande definitioner:

1.   ”befintlig anläggning”: en anläggning i drift som har meddelats tillstånd före den 1 april 2001 eller har lämnat in en fullständig tillståndsansökan före den 1 april 2001, under förutsättning att anläggningen togs i drift senast den 1 april 2002.

2.   ”avgaser”: det slutliga utsläppet av gaser som innehåller flyktiga organiska föreningar eller andra föroreningar från en skorsten eller en reningsutrustning till luften.

3.   ”flyktiga utsläpp”: alla utsläpp, annat än i avgaser, av flyktiga organiska föreningar till luft, mark och vatten samt lösningsmedel som finns i någon produkt, om inte annat anges i del 2 i bilaga VII.

4.   ”totala utsläpp”: summan av flyktiga utsläpp och utsläpp i avgaser.

5.   ”blandning”: en blandning enligt definitionen i artikel 3.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) (40).

6.   ”lim”: alla blandningar, inklusive alla organiska lösningsmedel eller blandningar som innehåller organiska lösningsmedel för att kunna anbringas, som används för att sammanfoga enskilda delar av en produkt.

7.   ”tryckfärg”: en blandning, inklusive alla organiska lösningsmedel eller blandningar som innehåller organiska lösningsmedel för att kunna anbringas, som används i en tryckprocess för att trycka text eller bilder på en yta.

8.   ”lack”: en genomsynlig beläggning.

9.   ”förbrukning”: den totala mängd organiska lösningsmedel som tillförs en anläggning per kalenderår eller annan 12-månadersperiod, med avdrag för alla flyktiga organiska föreningar som återvinns för återanvändning.

10.   ”tillförsel”: den mängd organiska lösningsmedel och mängden av dessa i de blandningar som används när en verksamhet utförs, inklusive återvunna lösningsämnen inuti och utanför anläggningen och som mäts varje gång de används för att bedriva verksamheten.

11.   ”återanvändning”: användning av organiska lösningsmedel som återvunnits från en anläggning i tekniskt eller kommersiellt syfte inbegripet användning som bränsle men undantaget slutlig hantering av sådana återvunna organiska lösningsmedel som avfall.

12.   ”inneslutning”: en anläggning som drivs på ett sådant sätt att flyktiga organiska föreningar som släpps ut från verksamheten samlas upp och leds ut på ett kontrollerat sätt antingen genom en skorsten eller via reningsutrustning och följaktligen inte förflyktigas helt.

13.   ”idriftsättning och urdrifttagning”: förlopp, med undantag av regelbundna svängningsfaser, då en verksamhet, utrustningsdel eller tank tas i eller ur drift eller overksamt tillstånd.

Artikel 52

Substitution av farliga ämnen

Ämnen eller blandningar som har tilldelats eller behöver vara försedda med riskfraserna R45, R46, R49, R60, R61 på grund av sin halt av flyktiga organiska föreningar som klassificeras som carcinogener, mutagener eller toxiska för reproduktion enligt rådets direktiv 67/548/EEG, ska i möjligaste mån och snarast möjligt ersättas med mindre skadliga ämnen eller blandningar.

Artikel 53

Begränsning av utsläpp

1.   Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa något av följande:

a)	Utsläppen av flyktiga organiska föreningar från anläggningar överskrider inte gränsvärdena för utsläpp av avgaser och gränsvärdena för flyktiga utsläpp eller gränsvärdena för totala utsläpp, och övriga krav som anges i delarna 2 och 3 i bilaga VII är uppfyllda.

b)	Anläggningarna uppfyller kraven i den minskningsplan som finns i del 5 i bilaga VII, förutsatt att det uppnås en utsläppsminskning motsvarande den som uppnås genom tillämpning av de utsläppsgränsvärden som avses i a.

Medlemsstaterna ska rapportera till kommissionen i enlighet med artikel 66.1 om framstegen mot att uppnå den motsvarande utsläppsminskning som avses i b.

2.   Om verksamhetsutövaren visar för den behöriga myndigheten att utsläppsgränsvärdet för flyktiga utsläpp inte är tekniskt och ekonomiskt genomförbart för en enskild anläggning, får den behöriga myndigheten, genom undantag från punkt 1 a, tillåta att utsläppen överskrider det utsläppsgränsvärdet, förutsatt att betydande risker för människors hälsa eller miljön inte kan förväntas och att verksamhetsutövaren visar för den behöriga myndigheten att bästa tillgängliga teknik används.

3.   För beläggningsverksamheter som omfattas av post 8 i tabellen i del 2 i bilaga VII och som inte kan utövas med inneslutning, får den behöriga myndigheten, genom undantag från punkt 1, tillåta att anläggningens utsläpp inte uppfyller de krav som anges i den punkten, om verksamhetsutövaren visar för den behöriga myndigheten att det inte är tekniskt och ekonomiskt genomförbart att uppfylla kraven och att bästa tillgängliga teknik används.

4.   Medlemsstaterna ska informera kommissionen om de undantag som avses i punkterna 2 och 3 i enlighet med artikel 66.2.

5.   De utsläpp av flyktiga organiska föreningar som tilldelas eller behöver vara försedda med riskfraserna R40, R45, R46, R49, R60, R61 eller R68 ska kontrolleras med inneslutning så långt detta är tekniskt och ekonomiskt genomförbart för att skydda folkhälsan och miljön, och de får inte överskrida de utsläppsgränsvärden som anges i del 4 i bilaga VII.

6.   I anläggningar där det bedrivs två eller flera verksamheter som var för sig överskrider gränsvärdena i del 2 i bilaga VII ska följande gälla:

a)	I fråga om de ämnen som specificeras i punkt 5 ska kraven i den punkten uppfyllas för varje enskild verksamhet.

b)	I fråga om alla andra ämnen i) ska antingen kraven i punkt 12 uppfyllas för varje enskild verksamhet, eller ii) de totala utsläppen av flyktiga organiska föreningar inte överskrida de utsläpp som skulle ha blivit resultatet om led i hade tillämpats.

7.   Alla lämpliga försiktighetsåtgärder ska vidtas för att minimera utsläppen av flyktiga organiska föreningar vid idriftsättning och urdrifttagning.

Artikel 54

Kontroll av utsläpp

Medlemsstaterna ska, antingen genom specifikation i tillståndsvillkoren eller genom generella bindande regler, se till att mätningar av utsläpp sker i enlighet med del 6 i bilaga VII

Artikel 55

Efterlevnad av utsläppsgränsvärden

Utsläppsgränsvärdena för avgaser ska anses ha följts om villkoren i del 8 i bilaga VII är uppfyllda.

Artikel 56

Rapportering om efterlevnad

Den rapport om efterlevnad som avses i artikel 8.1 ska visa att något av följande efterlevs:

a)	Gränsvärden för utsläpp av avgaser, gränsvärden för flyktiga utsläpp och gränsvärden för totala utsläpp.

b)	Kraven i minskningsplanen i del 5 i bilaga VII.

c)	De undantag som medgivits i enlighet med artikel 53.2 och 53.3.

Rapporten om efterlevnad kan innehålla en plan för hantering av lösningsmedel upprättad i enlighet med del 7 i bilaga VII.

Artikel 57

Väsentlig ändring av befintliga anläggningar

1.   En ändring av den största massa av organiska lösningsmedel som tillförs i en befintlig anläggning, som ett medelvärde under en dag, om anläggningen drivs under andra förhållanden än idriftsättning och urdrifttagning eller underhåll av utrustningen, ska anses vara väsentlig om den leder till att utsläppen av flyktiga organiska föreningar ökar med mer än

—	25 % för en anläggning med verksamheter som omfattas av de nedre tröskelvärdena i punkterna 1, 3, 4, 5, 8, 10, 13, 16 eller 17 i del 2 i bilaga VII eller, för de andra verksamheterna i del 2 i bilaga VII, som har en förbrukning av lösningsmedel på mindre än 10 ton per år,

—	10 % för alla andra anläggningar.

2.   Om en befintlig anläggning genomgår en väsentlig ändring, eller för första gången omfattas av detta direktiv efter en väsentlig ändring, ska den del av anläggningen som genomgår den väsentliga ändringen behandlas antingen som en ny anläggning eller som en befintlig anläggning, förutsatt att hela anläggningens totala utsläpp inte överskrider de utsläpp som den skulle ha gett upphov till om den del som genomgått en väsentlig ändring hade behandlats som en ny anläggning.

3.   I händelse av en väsentlig ändring ska den behöriga myndigheten kontrollera att anläggningen uppfyller kraven i detta direktiv.

Artikel 58

Informationsutbyte om substitution av organiska lösningsmedel

Kommissionen ska organisera ett informationsutbyte med medlemsstaterna om användningen av organiska lösningsmedel och potentiella ersättningsämnen för dessa och teknik som ger minst potentiell påverkan på luft, vatten, mark, ekosystem och människors hälsa.

Informationsutbytet ska avse alla följande aspekter:

a)	Lämplighet för användning.

b)	Potentiell påverkan på människors hälsa i allmänhet och yrkesmässig exponering i synnerhet.

c)	Potentiell påverkan på miljön.

d)	Ekonomiska konsekvenser, särskilt kostnader och fördelar i fråga om de alternativ som finns.

Artikel 59

Tillgång till information

1.   Den behöriga myndighetens beslut, åtföljt av åtminstone en kopia av tillståndet, och eventuella senare uppdateringar ska göras tillgängliga för allmänheten.

De generella bindande regler som gäller för anläggningar och en förteckning över anläggningar som omfattas av tillståndsgivning och registrering ska göras tillgängliga för allmänheten.

2.   Resultaten av den kontroll av utsläpp som krävs enligt artikel 54 och som finns hos den behöriga myndigheten ska göras tillgängliga för allmänheten.

3.   Om inte annat följer av de restriktioner som anges i artikel 4.1 och 4.2 i direktiv 2003/4/EG, ska punkterna 1 och 2 gälla.

KAPITEL VI

Särskilda bestämmelser för anläggningar som producerar titandioxid

Artikel 60

Tillämpningsområde

Detta kapitel gäller anläggningar som producerar titandioxid.

Artikel 61

Förbud mot bortskaffande av avfall

Medlemsstaterna ska förbjuda bortskaffande av följande avfall till sjöar och vattendrag, hav och oceaner:

1.	Fast avfall.

2.

Moderlut som uppkommer i filtreringsfasen efter hydrolys av titanylsulfatlösningen från anläggningar som använder sulfatprocessen, inklusive syraavfall associerat med sådan moderlut, som totalt innehåller mer än 0,5 % fri svavelsyra och olika tungmetaller, även syraavfall som har spätts ut så att det innehåller högst 0,5 % fri svavelsyra.

3.	Avfall från anläggningar som använder kloridprocessen, innehållande mer än 0,5 % fri saltsyra och olika tungmetaller, även sådant avfall som har spätts ut så att det innehåller högst 0,5 % fri svavelsyra.

4.

Filtreringssalter, slam och flytande avfall som uppkommer vid behandling (koncentration och neutralisation) av det avfall som anges i punkterna 2 och 3 och som innehåller olika tungmetaller, men inte neutraliserat och filtrerat eller dekanterat avfall som endast innehåller spår av tungmetaller och som före utspädning har ett pH-värde över 5,5.

Artikel 62

Begränsning av utsläpp till vatten

1.   Utsläpp från anläggningar till vatten får inte överskrida de utsläppsgränsvärden som anges i del 1 i bilaga VIII.

2.   Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att akuttoxicitetstest utförs i enlighet med del 2 punkt 1 i bilaga VIII och att testresultaten ligger inom de värden som anges i del 2 punkt 2 i bilaga VIII.

Artikel 63

Förebyggande och begränsning av utsläpp till luft

1.   Utsläpp av syradroppar från anläggningarna ska förebyggas.

2.   Utsläpp från anläggningarna till luft får inte överskrida de utsläppsgränsvärden som anges i del 3 i bilaga VIII.

Artikel 64

Kontroll av utsläpp och övervakning av miljö

1.   Medlemsstaterna ska säkerställa kontrollen av utsläpp till vatten så att den behöriga myndigheten kan kontrollera att tillståndsvillkoren och artikel 62 följs.

2.   Medlemsstaterna ska säkerställa kontrollen av utsläpp till luft så att den behöriga myndigheten kan kontrollera att tillståndsvillkoren och artikel 63 följs.

Kontrollen ska åtminstone omfatta kontroll av utsläpp enligt del 5 i bilaga VII.

3.   Medlemsstaterna ska säkerställa övervakningen av miljö som påverkas av utsläpp av avfall från anläggningar som producerar titandioxid till vatten enligt del 4 i bilaga VIII.

4.   Kontroll och övervakning ska utföras i enlighet med CEN-standarder eller, om CEN-standader saknas, ISO-standarder, nationella eller internationella standarder som säkerställer att uppgifterna är av likvärdig vetenskaplig kvalitet.

KAPITEL VII

Kommitté, övergångsbestämmelser och slutbestämmelser

Artikel 65

Behöriga myndigheter

Medlemsstaterna ska utse de behöriga myndigheter och organ som ansvarar för att fullgöra skyldigheterna enligt detta direktiv.

Artikel 66

Medlemsstaternas rapportering

1.   Medlemsstaterna ska se till att information görs tillgänglig för kommissionen om genomförandet av detta direktiv, om representativa uppgifter om utsläpp och annan miljöpåverkan, om utsläppsgränsvärden, om användningen av bästa tillgängliga teknik i enlighet med artiklarna 15 och 16 och om undantag som beviljats i enlighet med artikel 16.3 .

Medlemsstaterna ska utveckla och regelbundet uppgradera sina informationssystem för att i ett elektroniskt format tillhandahålla kommissionen den information som avses i första stycket. Medlemsstaterna ska offentliggöra en sammanfattning av den tillhandahållna informationen.

2.   Kommissionen som fastställa typen och formatet för den information som ska göras tillgänglig av medlemsstaterna enligt punkt 1.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 69.2.

3.   Kommissionen ska, inom tre år efter den dag som avses i artikel 71.1, och därefter vart tredje år, till Europaparlamentet och rådet lämna en rapport om genomförandet av detta direktiv på grundval av den information som avses i punkt 1, om så är lämpligt åtföljd av ett lagförslag.

Artikel 67

Ändringar av bilagorna

1.    Kommissionen ska, på grundval av bästa tillgängliga teknik enligt berörda BAT-referensdokument och inom tolv månader efter offentliggörandet av ett BAT-referensdokument i enlighet med artikel 14 som baseras på slutsatserna om bästa tillgängliga teknik i BAT-referensdokumentet , anpassa bilagorna V, VI, VII, VIII genom att fastställa utsläppsgränsvärden som minimikrav. Utsläppsgränsvärdena får kompletteras av likvärdiga parametrar eller tekniska åtgärder och krav på övervakning och efterlevnad, förutsatt att en motsvarande hög skyddsnivå för miljön kan uppnås.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke-väsentliga delar av detta direktiv, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 69.2.

2.     Innan genomförandeåtgärderna som avses i punkt 1 antas, ska kommissionen samråda med den industri som berörs och icke-statliga miljöskyddsorganisationer och rapportera om resultatet av samrådet och hur detta samråd beaktats.

Artikel 68

Minimikrav

1.     Kommissionen ska, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 67 och inom tolv månader efter offentliggörandet av ett BAT-referensdokument i enlighet med artikel 14 som baseras på slutsatserna om bästa tillgängliga teknik i BAT-referensdokumentet, fastställa utsläppsgränsvärden samt krav på övervakning och efterlevnad som minimikrav. Utsläppsgränsvärdena får kompletteras av likvärdiga parametrar eller tekniska åtgärder om en motsvarande hög skyddsnivå för miljön kan uppnås genom sådana likvärdiga parametrar.

Sådana minimikrav ska vara inriktade på verksamheters eller berörda anläggningars avsevärda miljöpåverkan och ska baseras på utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 69.2.

2.     Innan genomförandeåtgärderna som avses i punkt 1 antas, ska kommissionen samråda med de industriorganisationer och icke-statliga miljöskyddsorganisationer som berörs och rapportera om resultatet av samrådet och hur detta samråd beaktats.

3.     Kommissionen ska i enlighet med punkt 1 och 2 senast den 31 december 2011 särskilt fastställa utsläppsgränsvärden samt krav på övervakning och efterlevnad för dioxiner och furaner från anläggningar som bedriver den verksamhet som anges i punkt 2.1 och 2.2 i bilaga I.

Medlemsstater eller deras behöriga myndigheter får fastställa strängare utsläppsgränsvärden för dioxin- och furanutsläpp.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 69.2.

Artikel 69

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen ska biträdas av en kommitté.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Artikel 70

Sanktioner

Medlemsstaterna ska fastställa vilka sanktioner som ska tillämpas vid överträdelse av de nationella bestämmelser som antas i enlighet med detta direktiv. De sanktioner som fastställs ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska anmäla dessa bestämmelser till kommissionen senast den … och ska snarast möjligt anmäla varje efterföljande ändring av dem.

Artikel 71

Införlivande

1.   Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 2, 3.4, 3.15–3.18, 3.20, 4.2, 5, 6, 8.1, 9.2 b, 12.8, 13.1 e, 14, 15.1 d, 15.3–15.5, 16.2–16.5, 17, 18.2–18.4, 22.2–22.3, 22.4 b och d, 23, 24, 25, 26.1 d, 26.2 c–g, 29, 31, 32.3, 34.2–34.4, 35, 36.2, 42.5, 64.2, 64.4, 65–66 och 70, samt i bilagorna punkterna 1.1, 2.5 c, 3.5, 4.7, 5.2, 5.3, 6.1 c, 6.4 b, 6.6, 6.9 och 6.10 i bilaga I; punkt 1 b i bilaga IV; delarna 1–4 i bilaga V; del 1 b, del 4 punkterna 2.2, 3.1 och 3.2, del 6 punkterna 2.5 och 2.6 i bilaga VI; del 7 punkt 3 i bilaga VII; del 1 punkterna 1 och 2 c och del 3 punkterna 2–3 i bilaga VIII senast den … (41). De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser tillsammans med en jämförelsetabell över dessa bestämmelser och detta direktiv.

De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den … (41). När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.   Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 72

Upphävande

1.   Direktiven 78/176/EEG, 82/883/EEG, 92/112/EEG, 96/61/EG, 1999/13/EG och 2000/76/EG, ändrade genom de rättakter som anges i del A i bilaga IX, ska upphöra att gälla från och med den … (42), dock utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter när det gäller de tidsfrister för införlivande i nationell lagstiftning och tillämpning av dessa direktiv som anges i del B i bilaga IX.

2.   Direktiv 2001/80/EG, ändrat genom de rättsakter som anges i del A i bilaga IX, ska upphöra att gälla från och med den 1 januari 2016, dock utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter när det gäller de tidsfrister för införlivande i nationell lagstiftning och tillämpning av dessa direktiv som anges i del B i bilaga IX.

3.   Hänvisningar till de upphävda direktiven ska anses som hänvisningar till detta direktiv och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga X.

Artikel 73

Övergångsbestämmelser

1.   För anläggningar som avses i bilaga I, i punkterna 1.2, 1.3, 1.4, 2.1–2.4, punkt 2.5 a och b, punkterna 2.6, 3, 4.1–4.6, 5.1, 5.2, punkt 5.3 a och b, punkt 5.4, punkt 6.1 a och b, punkterna 6.2–6.5, punkt 6.6 b och c, punkterna 6.7 och 6.8 samt för anläggningar som avses i punkt 1.1 med en installerad tillförd effekt på minst 50 MW och anläggningar som avses i punkt 6.6 a med mer än 40 000 platser för fjäderfä och som är i drift och har tillstånd eller har lämnat in en fullständig tillståndsansökan före den dag som avses i artikel 71.1, under förutsättning att anläggningarna tas i drift senast ett år efter den dagen, ska medlemsstaterna tillämpa de bestämmelser i lagar och andra författningar som antas i enlighet med artikel 71.1 från och med den … (43).

2.   För anläggningar som avses i bilaga I, i punkterna 2.5 c, 5.3 c–e, 6.1 c, 6.9 och 6.10 samt för anläggningar som avses i punkt 1.1 med en installerad tillförd effekt på mindre än 50 MW och anläggningar som avses i punkt 6.6 a med mindre än 40 000 platser för fjäderfä och som är i drift före den dag som avses i artikel 71.1, ska medlemsstaterna tillämpa de bestämmelser i lagar och andra författningar som antas i enlighet med artikel 71.1 från och med den … (44).

3.   För förbränningsanläggningar som omfattas av kapitel III ska medlemsstaterna tillämpa de bestämmelser i lagar och andra författningar som antas i enlighet med artikel 71.1 från och med den 1 januari 2016.

4.   För förbränningsanläggningar som samförbränner avfall ska del 4 punkt 3.1 i bilaga VI tillämpas till och med den 31 december 2015.

Från och med den 1 januari 2016 ska dock del 4 punkt 3.2 i bilaga VI tillämpas för dessa anläggningar.

Artikel 74

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 75

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

---

(1)  Yttrande av den 14 januari 2009.

(2)   EUT C 325, 19.12.2008, s. 60.

(3)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 10 mars 2009.

(4)  EGT L 54, 25.2.1978, s. 19. ║

(5)  EGT L 378, 31.12.1982, s. 1. ║

(6)  EGT L 409, 31.12.1992, s. 11.

(7)  EGT L 257, 10.10.1996, s. 26║

(8)  EGT L 85, 29.3.1999, s. 1. ║

(9)  EGT L 332, 28.12.2000, s. 91.

(10)  EGT L 309, 27.11.2001, s. 1. ║

(11)  KOM(2005)0446 ║.

(12)  KOM(2006)0231 ║.

(13)  KOM(2005)0666 ║.

(14)  EGT L 242, 10.9.2002, s. 1.

(15)  EUT L 275, 25.10.2003, s. 32. ║

(16)  EGT L 175, 5.7.1985, s. 40. ║

(17)  EGT L 10, 14.1.1997, s. 13. ║

(18)   EGT 196, 16.8.1967, s. 1.

(19)   EUT L 143, 30.4.2004, s. 56.

(20)   1998 års konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor.

(21)  EGT L 309, 27.11.2001, s. 22. ║

(22)  EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. ║

(23)  EGT L 159, 29.6.1996, s. 1.

(24)  ║EGT L 117, 8.5.1990, s. 1.

(25)  EGT L 106, 17.4.2001, s. 1.

(26)  EGT L 200, 30.7.1999, s. 1.

(27)   EUT L 312, 22.11.2008, s. 3 .

(28)  Kommissionens beslut 2000/532/EG av den 3 maj 2000 om ersättning av beslut 94/3/EG om en förteckning över avfall i enlighet med artikel 1 a i rådets direktiv 75/442/EEG om avfall, och rådets beslut 94/904/EG om upprättande av en förteckning över farligt avfall i enlighet med artikel 1.4 i rådets direktiv 91/689/EEG om farligt avfall ( EGT L 226, 6.9.2000, s. 3 ).

(29)   EUT L 143, 30.4.2004, s. 87.

(30)   EGT L 375, 31.12.1991, s. 1.

(31)   EUT L 372, 27.12.2006, s. 19.

(32)   EUT L 328, 6.12.2008, s. 28.

(33)   EUT L … .

(34)  EUT: Vänligen inför nummer, datum och EUT-hänvisning.

(35)   Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 761/2001 av den 19 mars 2001 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (EMAS) (EGT L 114, 24.4.2001, s. 1).

(36)   EUT L 41, 14.2.2003, s. 26.

(37)  EGT L 273, 10.10.2002, s. 1.

(38)  EGT L 74, 27.3.1993, s. 81.

(39)  EGT L 30, 6.2.1993, s. 1.

(40)   EUT L 396, 30.12.2006, s. 1.

(41)  18 månader efter det att detta direktiv har trätt i kraft.

(42)  Tre år efter det att detta direktiv har trätt i kraft.

(43)  Tre år efter det att detta direktiv har trätt i kraft.

(44)  54 månader efter det att detta direktiv har trätt i kraft.