52003AE0926

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet "Alleuropeiskt miljösamarbete efter Kievkonferensen 2003"

(KOM(2003) 62 slutlig)

(2003/C 234/09)

Den 6 februari 2003 beslutade kommissionen att i enlighet med artikel 262 i EG-fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ovannämnda meddelande.

Facksektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 27 juni 2003. Föredragande: Lutz Ribbe

Vid sin 401:a plenarsession den 16-17 juli 2003 (sammanträdet den 16 juli) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 119 röster för, 1 röst emot och 1 nedlagd röst.

1. Förslagets innehåll

1.1. Kommissionen lägger i meddelandet fram sina åsikter om hur det alleuropeiska miljösamarbetet bör bedrivas efter den femte konferensen för Europas miljöministrar i Kiev den 21-23 maj 2003. Kommissionen beskriver de stora utmaningar Europa i dag står inför när det gäller miljöskyddet, i synnerhet i länderna öster och sydost om EU:s nuvarande yttre gränser. De gångna årens politiska omvälvningar har skapat möjligheter att gemensamt diskutera åtgärder för att minska belastningen på miljön.

1.2. Den första konferensen för Europas miljöministrar ägde rum i Dobris 1991. Målet var då att skapa ramar för gemensamma åtgärder och att stödja de nya demokratiska samhällena i deras strävan att förbättra miljöskyddet och uppnå en hållbar utveckling. Dessutom inleddes processen "Miljö för Europa" vars fortsättning diskuterades i Kiev.

1.3. Kommissionen värdesätter å ena sidan det hittillsvarande samarbetet och en rad konkreta resultat och utvecklingar som delvis har minskat miljöbelastningen på ett märkbart sätt. Å andra sidan visar kommissionen också tydligt att det återstår mycket att göra. Kommissionen skriver att miljön på ett allvarligt sätt har försummats i vissa länder och betonar att detta har negativa konsekvenser för människornas, och särskilt barnens, hälsa. Kommissionen påpekar att mer effektiva miljöstrategier omedelbart måste utvecklas och sättas i verket.

1.4. Kommissionens centrala mål för nästa fas i "Miljö för Europa"-processen är att harmonisera lagstiftningen i dessa länder med EU:s miljölagstiftning samt att förverkliga målen om en hållbar utveckling från världstoppmötet i Johannesburg. Detta skall ske genom internationella avtal, men också genom olika åtgärder och investeringar. Finansiella medel från EU skall också användas för att genomföra konkreta projekt och driva på de politiska beslutsprocesserna.

1.5. Kommissionen nämner att det civila samhället, och framför allt icke-statliga miljöorganisationer, måste ingå i denna process men ger dem ingen väsentlig roll.

1.6. Utgående ifrån de politiska kontakterna med EU delar kommissionen in de berörda länderna i fyra grupper:

- De tio anslutningsländerna och ytterligare tre kandidatländer (Bulgarien, Rumänien och Turkiet).

- De fem länderna på västra Balkan.

- De västra nya oberoende staterna och Kaukasus.

- De nya oberoende staterna i Centralasien som deltar i det alleuropeiska samarbetet inom ramen för FN:s europeiska region och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE).

2. Allmänna kommentarer

2.1. EESK har avstått från att avge ett yttrande före konferensen i Kiev på grund av den korta tidsfristen mellan meddelandets framläggande och ministerrådets diskussion (och resolution) och själva konferensen. Dessutom vill kommittén inte bara yttra sig om meddelandet utan även om konferensens förlopp och resultat.

Processen "Miljö för Europa" och Kievkonferensen

2.2. Det namn man valde för "Miljö för Europa"-processen redan 1991 i Dobris, och som används för den process kommissionen beskriver i sitt meddelande, ger ett intryck av att det fortfarande är fråga om en övergripande strategi för miljöskydd och hållbar utveckling i hela Europa. Detta är inte (längre) fallet, även om man i Dobris resonerade i sådana termer.

2.3. EESK vill betona processens hittillsvarande betydelse för utvecklingen av miljöpolitiken även inom EU. Ett konkret, positivt resultat av processen är t.ex. Århuskonventionen från år 1998 som innebar ett viktigt steg för att göra samhället delaktigt i de politiska beslutsprocesserna på miljöområdet.

2.4. Kommittén ser positivt på de ansträngningar som gjorts av kommissionen och alla länder som deltar i "Miljö för Europa"-processen. Deras engagemang betonar vikten av miljöskyddet och en hållbar utveckling för Europas framtid. Det stora deltagarantalet på Kievkonferensen (ca 4000) visar vilken stor betydelse dessa teman tillmäts i samhället.

2.5. EESK ser det som ett mycket positivt tecken att man på konferensen inte bara kom fram till konkreta överenskommelser(1) utan också hade en ordentlig dialog mellan de ansvariga ministrarna och företrädare för icke-statliga organisationer.

2.6. Kommittén ser dock anledning att kritisera att man varken före eller under konferensen lade fram en detaljerad analys om vilka moment i "Miljö för Europa"-processen som har varit särskilt effektiva och var det uppstått speciella svårigheter. Det skulle säkert vara lämpligt och nyttigt med en sådan analys med tanke på det delvis fortfarande dramatiska läget för miljön (jfr Europeiska miljöbyråns tredje rapport om miljösituationen i Europa) efter tolv år av "Miljö för Europa"-processen, för att motsvara kravet på att utveckla mer effektiva miljöstrategier (punkt 1.3).

De nya utmaningarna i miljöskyddet öster och sydost om EU:s nuvarande yttre gränser

2.7. Det framgår ur kommissionens meddelande och ur slutdokumentet från Kievkonferensen att processen numera i första hand gäller miljöskyddet i de beskrivna öst- och sydosteuropeiska länderna. Även om utgångsläget och utvecklingsmöjligheterna i de nämnda regionerna är extremt olika handlar det enligt konferensdeltagarna överallt i första hand om att tillnärma deras miljönormer till EU:s normer. EESK välkomnar och stöder uttryckligen detta mål, ty om man i alla dessa regioner inför och tillämpar miljölagstiftningen skulle detta utan tvekan leda till en tydligt minskad belastning på miljön.

2.8. Samtidigt måste man dock observera att EU i många dokument har påpekat att miljöproblemen inom unionen inte beror på att det sker för många överträdelser av miljöföreskrifterna. Större delen av de verksamheter som belastar miljön alltför mycket utövas legalt inom ramen för (de europeiska) lagarna. Det innebär att initiativ som går ännu längre är absolut nödvändiga både inom och utanför EU. Detta har EESK redan påpekat vid flera tillfällen. För de berörda länderna skulle de aviserade EU-normerna då endast kunna ses som ett mellansteg på vägen mot en hållbar utveckling. Lagarna måste skärpas ytterligare och både näringslivets och den enskilda medborgarens beteende anpassas på bästa sätt till miljöskyddet och en hållbar utveckling.

2.9. I kommissionens meddelande delas de länder som den framtida processen är inriktad på in i fyra regioner (se punkt 1.6). Kommittén anser att denna indelning är meningsfull eftersom både utgångsläget och möjligheterna att forma framtiden är mycket olika. Anslutningsländerna kommer t.ex. att införa EU:s miljöföreskrifter och kunna dra nytta av stöd från strukturfonderna och Sammanhållningsfonden och stöd för landsbygdens utveckling, vilket de andra regionerna inte har tillgång till.

Det civila samhällets roll

2.10. EESK uppskattar de ansträngningar som gjorts för att lösa miljöproblemen i vissa av de berörda länderna men delar kommissionens uppfattning att medvetenheten om behovet av ett bättre miljöskydd och den politiska viljan att genomföra ytterligare åtgärder måste, och kan, förstärkas kraftigt.

2.11. Den övervägande delen av de medel som måste investeras i miljöskydd och hållbar utveckling måste komma från de berörda ländernas budgetar och från deras företag och medborgare. Endast när det finns ett starkt miljömedvetande kommer politikerna att vara beredda att ställa medlen till förfogande. För att uppnå detta måste man skapa ett samhälle där miljöskydd och hållbar utveckling ses som en möjlighet för en vidareutveckling av samhället och inte som en konkurrent om budgetmedel för utbyggnad av den allmänna infrastrukturen eller av t.ex. hälsovården, utbildningsväsendet eller det sociala trygghetssystemet. Det är viktigt att arbeta för att skapa detta medvetande.

2.12. I detta arbete har det organiserade civila samhället en helt avgörande roll. Kommittén har många gånger betonat att miljöskydd och hållbar utveckling inte kan påbjudas uppifrån utan att man måste finna en metod att genomföra det nedifrån och upp. I viss utsträckning hänvisar kommissionen också till det civila samhället i sitt meddelande där den t.ex. beskriver den viktiga roll som de regionala miljöcentrumen har, vilka är medfinansierade av det civila samhället.

2.13. Trots all uppskattning av miljöcentrumens arbete måste det dock kritiskt noteras att man hittills inte har lyckats skapa ett effektivt fungerande system av miljöförbund i de enskilda länderna. De många grupper som finns där har ofta en mycket begränsad organisationsgrad på nationell nivå, vilket innebär att de i många fall spelar en underordnad roll i det politiska beslutsfattandet.

2.14. I detta sammanhang bör man diskutera de regionala miljöcentrumens roll när det gäller att skapa integrerade - och inte enbart decentraliserade - strukturer, att involvera det organiserade civila samhället i "Miljö för Europa"-processen och att bygga upp icke-statliga miljöorganisationer.

2.15. Genom att näringslivsorganisationer och fackförbund involveras i högre grad kan man uppnå ett viktigt mål. Integreringen av miljöfrågorna måste genomsyra alla samhällsskikt och börja redan i tidig ålder. Först när ekologiska frågeställningar finns med i grund- och yrkesutbildningen kommer man att lyckas genomföra den ovannämnda nedifrån och upp-metoden. EESK anser att denna aspekt på "Miljö för Europa"-processen inte har beaktats i tillräcklig utsträckning, och att processen inte har gått tillräckligt långt i önskad riktning.

3. Särskilda kommentarer

3.1. EESK har noterat resultaten av Kievkonferensen inklusive slutdeklarationen. Kommittén vill stryka under det som nämns där om att många nya problem kan uppstå genom utveckling som redan kan förutses på olika områden. Men varken i kommissionens meddelande eller i slutdokumentet ges en tydlig beskrivning av hur man i framtiden i de berörda länderna skall kunna undvika nya miljöproblem som hittills inte uppkommit, eller gjort det i ringa utsträckning, men som mycket väl kan förutses.

3.2. Kommittén vill här nämna som exempel ökningen av trafikvolymen, särskilt inom vägtrafiken, som även miljöministrarna påtalat och som redan är påtaglig i de berörda länderna, framför allt i dem där näringslivet utvecklas kraftigt och välståndet växer. Ett ytterligare exempel är intensifieringen av jordbruksproduktionen. Något som delvis förstärker problemen är att man från EU exporterar gammal teknik (som t.ex. bilar med svag eller ingen avgasrening) eller för över gammal praxis till dessa länder.

3.3. EESK skulle därför välkomna om kommissionen i framtida dokument utgår från en detaljerad beskrivning av problemen och mycket tydligare beskriver strategierna för att bekämpa de belastningar situationen ger upphov till. På denna punkt ser kommittén både kommissionens dokument och kongressens slutdokument som alltför allmänna och oprecisa. Det handlar inte bara om att ta hand om den ödesdigra ekologiska kvarlåtenskapen från det gamla systemet utan om en hållbar utveckling för framtiden, vilket kräver betydande framsteg även i de nuvarande medlemsstaterna. Ur den aspekten vilar det en fadd bismak av att inte vilja ta ställning över både kommissionens dokument och slutdokumentet.

3.4. EESK skulle vilja rekommendera kommissionen och Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (ECE) som medorganisatörer av Kievkonferensen att göra en särskild utvärdering av de hittillsvarande framgångarna och bristerna, samt den därur härledda strategin för att integrera det civila samhället i "Miljö för Europa"-processen.

3.5. Kommittén anser att man ännu inte i tillräcklig utsträckning har uppmärksammat den roll som det civila samhället har att svara för inom "Miljö för Europa"-processen. Man kommer endast att kunna etablera en hållbar utveckling även (och framför allt) i länder som har mycket att ta igen vad gäller välstånd när alla grupper har förståelse för det, och till och med kräver initiativ i denna riktning från regeringen. Med all respekt för de regionala miljöcentrumens seriösa och uppoffrande arbete betvivlar EESK att man gör tillräckligt genom att inrätta och stödja dem.

Bryssel den 16 juli 2003.

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Roger Briesch

(1) Protokoll om strategisk miljökonsekvensutredning, inrättande av register över utsläppande och transport av skadliga ämnen samt om ansvar och ersättning för skador som beror på de gränsöverskridande effekterna av olyckor inom industrin.