(1)

Omställningen till en koldioxidsnål, mer hållbar, resurseffektiv och cirkulär ekonomi i linje med målen för hållbar utveckling är avgörande för att säkerställa att unionens ekonomi är konkurrenskraftig på lång sikt. År 2016 ingick unionen Parisavtalet (2). I artikel 2.1 c i Parisavtalet fastställs målet om ökade insatser mot klimatförändringar, bland annat genom att finansiella flöden ska bli förenliga med en utveckling mot låga växthusgasutsläpp och klimatresiliens.

(2)

Medveten om storleken på denna utmaning lade kommissionen i december 2019 fram den europeiska gröna given (3). Den europeiska gröna given är en ny tillväxtstrategi som syftar till att ställa om EU till ett rättvist och välmående samhälle med en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi där det 2050 inte längre förekommer några nettoutsläpp av växthusgaser och där den ekonomiska tillväxten har frikopplats från resursförbrukningen. Detta mål förutsätter att investerare får tydliga signaler om sina investeringar för att undvika strandade tillgångar och mobilisera hållbar finansiering.

(3)

I mars 2018 offentliggjorde kommissionen en handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt (4) som innehöll en ambitiös och heltäckande strategi för hållbar finansiering. Ett av målen i handlingsplanen är att styra kapitalflöden till hållbara investeringar för att uppnå hållbar tillväxt för alla. Konsekvensbedömningen av de efterföljande lagstiftningsinitiativen offentliggjordes i maj 2018 (5) och visade att det är nödvändigt att klargöra att det bör ingå i värdepappersföretags uppdrag gentemot sina kunder och presumtiva kunder att beakta hållbarhetsfaktorer. Värdepappersföretag bör därför fortlöpande beakta inte bara alla relevanta finansiella risker utan även alla relevanta hållbarhetsrisker som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 (6) och som, om de skulle inträffa, kan ha en faktisk eller potentiell betydande negativ inverkan på investeringens värde. Hållbarhetsrisker nämns inte uttryckligen i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/565 (7). Av det skälet, och för att säkerställa att interna förfaranden och organisatoriska arrangemang verkligen införs och följs, är det nödvändigt att klargöra att värdepappersföretags processer, system och interna kontroller bör ta hänsyn till hållbarhetsrisker och att det krävs teknisk kapacitet och kunskap för att analysera dessa risker.

(4)

För att ha ett starkt investerarskydd bör värdepappersföretag, när de identifierar vilka typer av intressekonflikter som kan skada en kunds eller en presumtiv kunds intressen, inkludera de typer av intressekonflikter som kan uppstå till följd av att kundens hållbarhetspreferenser integreras i deras processer, system och interna kontroller. För befintliga kunder, för vilka en lämplighetsbedömning redan har gjorts, bör värdepappersföretag ha möjlighet att fastställa kundens individuella hållbarhetspreferenser i samband med nästa regelbundna uppdatering av denna lämplighetsbedömning.

(5)

Värdepappersföretag som tillhandahåller investeringsrådgivning och portföljförvaltning bör kunna ställa frågor för att fastställa en kunds individuella hållbarhetspreferenser och därmed kunna rekommendera kunden lämpliga finansiella instrument. I enlighet med värdepappersföretagets skyldighet att agera i kundens bästa intresse bör rekommendationer till kunder och presumtiva kunder ta hänsyn till både de finansiella mål och eventuella hållbarhetspreferenser som kunderna har uttryckt. Det är därför nödvändigt att klargöra att värdepappersföretag bör inrätta lämpliga arrangemang för att säkerställa att integreringen av hållbarhetsfaktorer i rådgivningsprocessen och portföljförvaltningen inte leder till vilseledande försäljning eller vilseledande information om att finansiella instrument eller strategier motsvarar hållbarhetspreferenserna när så inte är fallet. För att undvika sådan vilseledande försäljning eller vilseledande information bör värdepappersföretag som tillhandahåller investeringsrådgivning först bedöma kundens eller den presumtiva kundens investeringsmål, tidshorisont och individuella omständigheter innan de frågar dem om deras eventuella hållbarhetspreferenser.

(6)

De finansiella instrument som hittills har utvecklats har varierande ambitionsnivå vad gäller hållbarhet. För att kunder eller presumtiva kunder ska förstå den varierande graden av hållbarhet och kunna fatta väl underbyggda investeringsbeslut i fråga om hållbarhet bör värdepappersföretag som erbjuder investeringsrådgivning och portföljförvaltning förklara skillnaden mellan, å ena sidan, finansiella instrument som helt eller delvis eftersträvar hållbara investeringar i ekonomiska verksamheter som anses vara miljömässigt hållbara enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 (8), hållbara investeringar enligt definitionen i artikel 2.17 i förordning (EU) 2019/2088 och finansiella instrument som beaktar huvudsakliga negativa konsekvenser för hållbarhetsfaktorer, vilka kan rekommenderas kunder såsom uppfyllande deras individuella hållbarhetspreferenser, och, å andra sidan, andra finansiella instrument som saknar dessa specifika inslag och inte bör kunna rekommenderas kunder eller presumtiva kunder som har individuella hållbarhetspreferenser.

(7)

Det är nödvändigt åtgärda problemen med ”grönmålning”, i synnerhet att en orättvis konkurrensfördel uppnås genom att ett finansiellt instrument rekommenderas som miljövänligt eller hållbart när det i själva verket inte uppfyller grundläggande miljömässiga eller andra hållbarhetsrelaterade krav. För att förhindra vilseledande försäljning och grönmålning bör värdepappersföretag inte rekommendera, eller handla med, finansiella instrument såsom uppfyllande individuella hållbarhetspreferenser när så inte är fallet. Värdepappersföretag bör för sina kunder eller presumtiva kunder klargöra skälen till varför de inte gör detta och dessa skäl bör dokumenteras.

(8)

Det är nödvändigt att klargöra att finansiella instrument som inte kan anses motsvara individuella hållbarhetspreferenser ändå kan rekommenderas av värdepappersföretag, men inte såsom motsvarande individuella hållbarhetspreferenser. För att möjliggöra ytterligare rekommendationer till kunder eller presumtiva kunder, när finansiella instrument inte motsvarar deras hållbarhetspreferenser, bör kunderna ha möjlighet att ändra informationen om sina hållbarhetspreferenser. För att förhindra vilseledande försäljning och grönmålning bör värdepappersföretag spara dokumentation om kundens beslut och kundens motivering av ändringen.

(9)

Delegerad förordning (EU) 2017/565 bör därför ändras i enlighet med detta.

(10)

Behöriga myndigheter och värdepappersföretag bör ges tillräcklig tid att anpassa sig till de nya kraven i denna förordning. Tillämpningen av förordningen bör därför senareläggas.