This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document C2006/086/73
Case T-42/06: Action brought on 13 February 2006 — Bruno Gollnisch v European Parliament
mål T-42/06: Talan väckt den 13 februari 2006 – Bruno Gollnisch mot Europaparlamentet
mål T-42/06: Talan väckt den 13 februari 2006 – Bruno Gollnisch mot Europaparlamentet
EUT C 86, 8.4.2006, p. 36–37
(ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, NL, PL, PT, SK, SL, FI, SV)
8.4.2006 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 86/36 |
Talan väckt den 13 februari 2006 – Bruno Gollnisch mot Europaparlamentet
(mål T-42/06)
(2006/C 86/73)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Sökande: Bruno Gollnisch (Limonest, Frankrike) (ombud: advokaten W. de Saint Just)
Svarande: Europaparlamentet
Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall
— |
ogiltigförklara Europaparlamentets beslut av den 13 december 2005 om antagande av rapport nr A6-376/2005, |
— |
fastställa att Bruno Gollnisch skall erhålla 8 000 euro avseende ideellt skadestånd |
— |
fastställa att sökanden därutöver skall erhålla 4 000 euro som ersättning för kostnader för biträde och förberedelse av talan. |
Grunder och huvudargument
Sökanden, som är parlamentsledamot, yrkar genom förevarande talan ogiltigförklaring av den rättsakt om antagande av rapport nr A6-376/2005 från utskottet för rättsliga frågor avseende sökandens yttranden under en presskonferens som Europaparlamentet antog under plenarsessionen den 13 december 2005, varigenom hans immunitet och privilegier inte togs tillvara. Sökanden yrkar vidare ersättning för den skada han påstår sig ha lidit till följd av att den ifrågasatta rättsakten antagits.
Till stöd för sin talan åberopar sökanden ett flertal grunder avseende bland annat att den rättsakt från parlamentet som begärs ogiltigförklarad innehåller formfel, påstås vara av sådant slag att den strider mot allmänna rättsprinciper, såsom rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar samt att fel i förfarandet begicks när rättsakten antogs. Sökanden hävdar vidare att den ifrågasatta rättsakten strider mot fast praxis från Europaparlamentets utskott för rättsliga frågor i fråga om yttrandefrihet och fumus persecutionis [politisk skada] samt att den skadar ledamotens oberoende i det att han under den ifrågavarande presskonferensen nekades att ingripa i samband med sin nationella och europeiska politiska verksamhet.