1.

Lag 20/2021 föreskriver som enda sanktionsåtgärd att det ska genomföras urvalsförfaranden i fri konkurrens och att enbart den som utsatts för missbruk och som inte har godkänts i ett sådant urvalsförfarande ska vara berättigad till ersättning. Åsidosätter denna lag klausul 5 i ramavtalet i direktiv 1999/70/EG (1) genom att den inte föreskriver sanktioner för missbruk med avseende på visstidsanställda inom den offentliga sektorn som har godkänts i ett sådant urvalsförfarande, med hänsyn till det alltid är obligatoriskt med sanktioner och att ett urvalsförfarande inte är en åtgärd som uppfyller kraven i direktivet, så som EU-domstolen slog fast i sitt beslut av den 2 juni 2021 i mål C-103/2019 (2)?

2.

Om svaret på föregående fråga är jakande och lag 20/2021 inte föreskriver några andra effektiva sanktionsåtgärder mot missbruk av på varandra följande visstidsanställningar eller mot orimligt långa visstidsanställningar, innebär då den omständigheten att lagen inte föreskriver att på varandra följande visstidsanställningar eller orimligt långa visstidsanställningar ska omvandlas till tillsvidareanställningar, ett åsidosättande av klausul 5 i ramavtalet i direktiv 1999/70/EG, så som EU-domstolen slog fast i sitt beslut av den 30 september 2020 i mål C-153/20 (3)?

3.

Det följer av Tribunal Supremos (Spaniens högsta domstol) praxis i dom nr 1425/2018 och dom nr 1426/2018 av den 26 september 2018, vilken bekräftades i dom nr 1534/2021 av den 20 december 2021, att den åtgärd som ska vidtas när det föreligger missbruk av visstidsanställningar helt enkelt får utgöras av att en offentliganställd som har utsatts för missbruk och som har en osäker ställning, får behålla sin anställning fram till dess att arbetsgivaren har kommit fram till om det föreligger ett strukturellt behov och, om så är fallet, genomfört ett urvalsförfarande – i vilket sökande som inte har utsatts för missbruk av visstidsanställningar får delta – för att tillsätta tjänsten med en fast offentliganställd. Åsidosätter denna rättspraxis klausul 5 i ramavtalet i direktiv 1999/70/EG när ett genomförande av ett öppet urvalsförfarande och ett godkännande i ett sådant urvalsförfarande inte utgör en sanktionsåtgärd som uppfyller kraven i direktivet, så som EU-domstolen slog fast i sitt beslut av den 2 juni 2021 i mål C-103/2019?

4.

Om svaret på föregående fråga är jakande och det av Tribunal Supremos (Spaniens högsta domstol) praxis inte följer att det finns några andra effektiva sanktionsåtgärder mot missbruk av på varandra följande visstidsanställningar eller orimligt långa visstidsanställningar, innebär då den omständigheten att det inte följer av rättspraxis att på varandra följande visstidsanställningar eller orimligt långa visstidsanställningar ska omvandlas till tillsvidareanställningar, ett åsidosättande av klausul 5 i ramavtalet i direktiv 1999/70/EG, så som EU-domstolen slog fast i sitt beslut av den 30 september 2020 i mål C-153/20?

5.

Om den lagstiftning som antogs för att införliva klausul 5 i ramavtalet i direktiv 1999/70/EG åsidosätter unionsrätten genom att den inte föreskriver någon specifik sanktionsåtgärd som säkerställer att unionsrättens mål uppnås och som medför att den osäkra situationen för offentliganställda upphör, ska då de nationella domstolarna slå fast att en visstidsanställning som innebär missbruk ska omvandlas till ett annat fast anställningsförhållande än det som gäller för en fast anställd tjänsteman, men som ger den som utsatts för missbruk en anställningstrygghet för att detta missbruk inte ska undgå att beivras och för att syftet med klausul 5 i ramavtalet inte ska undergrävas, även om det inte föreskrivs någon sådan omvandling i den nationella lagstiftningen, under förutsättning att visstidsanställningen har föregåtts av ett urvalsförfarande i fri konkurrens och med iakttagande av principerna om likvärdighet, förtjänst och skicklighet?