Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 62021TN0008

Mål T-8/21: Talan väckt den 10 januari 2021 – IFIC Holding mot kommissionen

EUT C 62, 22.2.2021, p. 49–50 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

22.2.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 62/49


Talan väckt den 10 januari 2021 – IFIC Holding mot kommissionen

(Mål T-8/21)

(2021/C 62/61)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: IFIC Holding AG (Düsseldorf, Tyskland) (ombud: advokaterna C. Franz och N. Bornemann)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut C(2020) 2813 final av den 28 april 2020 och

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Talan riktas mot kommissionens genomförandebeslut C(2020) 2813 final av den 28 april 2020 om utfärdande av ett tillstånd till Clearstream Banking AG enligt artikel 5 andra stycket i rådets förordning (EG) nr 2271/96 av den 22 november 1996 om skydd mot följderna av tillämpning av extraterritoriell lagstiftning som antas av ett tredje land, och åtgärder som grundar sig på eller är en följd av denna lagstiftning.

Till stöd för sin talan åberopar sökanden följande grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av rätten att höras enligt artikel 41.1 och 41.2 a i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan).

Enligt artikel 41.1 och 41.2 a i stadgan har varje (fysisk och juridisk) person rätt till ett rättvist administrativt förfarande och en rätt att höras innan det beslutas om en åtgärd som går denne emot.

Kommissionen har åsidosatt denna väsentliga formföreskrift, eftersom kommissionen varken lämnat någon information till sökanden eller vid någon tidpunkt berett sökanden tillfälle att yttra sig skriftligen eller muntligen.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av tillämpningsområdet för artikel 5 andra stycket i rådets förordning (EG) nr 2271/96 (1), kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1101 (2) och vägledningen för tillämpningen av ovannämnda förordning (3).

Svaranden har åsidosatt bestämmelserna i och tillämpningsområdet för artikel 5 i förordning nr 2271/96 samt överordnad unionslagstiftning genom att bevilja den sökande det omtvistade tillståndet i form av det angripna beslutet, vilket har retroaktiv verkan för tidsmässigt avslutade omständigheter.

En sådan retroaktiv verkan eller ett godkännande för förfluten tid strider mot unionsrätten, särskilt med hänsyn till principerna om domstolar och förfaranden, vilka garanterar öppenhet, rättssäkerhet och skydd för berättigade förväntningar.

Varken förordningen eller därpå grundade genomförandeförordning (EU) 2018/1101 föreskriver en sådan retroaktiv verkan. Tillstånd med retroaktiv verkan förekommer inte i unionsrätten.

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten och av kravet på öppenhet och precision

Svaranden har åsidosatt motiveringsskyldigheten och det krav på öppenhet och precision som följer av grundläggande rättigheter avseende domstolar och förfaranden.

Tillämpningsområdet för artikel 1 i genomförandebeslutet är för opreciserat vad gäller tid och innehåll. Enligt artikelns lydelse kan denna bestämmelse tillämpas retroaktivt och för obestämd tid.

Lydelsen av artikel 1 är särskilt otydlig vad gäller frågan om ”allvarlig misstanke” och ”tillhandahållanden av tjänster”. Den som berörs kan inte avgöra under vilka förutsättningar den sökande tillåts handla på ett sätt som går den berörde emot, och inom vilken tidsperiod och i vilket sammanhang detta är knutet till ”tillhandahållanden av tjänster”. Det är oklart vad som ska förstås med ”tillhandahållanden av tjänster” och om detta uttryck även omfattar tredje mans handlingar.

4.

Fjärde grunden: Maktmissbruk eller oriktig bedömning på ett sätt som strider mot överordnad unionsrätt i form av allmänna principer rörande förfaranden och domstolar.

Svaranden har missbrukat sitt utrymme för eget skön genom att överhuvudtaget inte beakta sökandens situation och det angripna beslutets följder för sökanden.

Sökanden har inte beretts tillfälle att yttra sig vad gäller frågan om allvarlig misstanke, och enligt artikel 1 i beslutet kommer sökanden inte heller i framtiden beredas tillfälle att yttra sig, vilket innebär att sökanden är helt försvarslös gentemot den sökandes beslut.

Den omständigheten att sökanden har utnyttjat sin grundläggande processuella rätt, som är stadfäst i konstitutionell rätt och i unionsrätten, att väcka talan mot den sökande inför nationella domstolar får inte beaktas vid bedömningen. Svaranden har gått utöver sitt utrymme för skönsmässig bedömning.

Svaranden har i sitt resonemang inte beaktat mindre ingripande åtgärder eller kompenserande ersättning, trots att detta vore absolut nödvändigt för att göra en avvägning mellan olika intressen och en rimlig bedömning.


(1)  Rådets förordning (EG) nr 2271/96 av den 22 november 1996 om skydd mot följderna av tillämpning av extraterritoriell lagstiftning som antas av ett tredje land, och åtgärder som grundar sig på eller är en följd av denna lagstiftning (EGT L 309, 29.11.1996, s. 1).

(2)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1101 av den 3 augusti 2018 om fastställande av kriterierna för tillämpningen av artikel 5 andra stycket i rådets förordning (EG) nr 2271/96 om skydd mot följderna av tillämpning av extraterritoriell lagstiftning som antas av ett tredje land, och åtgärder som grundar sig på eller är en följd av denna lagstiftning (EUT L 199, 2018, s. 7).

(3)  Vägledning – Frågor och svar: antagandet av en uppdatering av den blockerande stadgan (C 277 I, 2018, s. 4).


Top