1

Klaganden, B&Bartoni spol. s r.o., har genom förevarande överklagande med stöd av artikel 263 FEUF yrkat ogiltigförklaring av det beslut som meddelades av tredje överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 16 juli 2021 (ärende R 2843/2019–3) (nedan kallat det överklagade beslutet).

2

Den 22 december 2017 ingav klaganden en ansökan till EUIPO om ogiltighetsförklaring av den gemenskapsformgivning som registrerats under nummer 1292122–0001 till följd av en ansökan som ingavs den 2 september 2011 och som återges nedan:

3

De produkter som registreringsansökan avsåg omfattas av klass 08.05 i Locarnoöverenskommelsen av den 8 oktober 1968 om upprättande av en internationell klassificering för mönster, i dess ändrade lydelse, och motsvarar följande beskrivning: ”Svetsbrännare (del av -)”.

4

Till stöd för ansökan om ogiltighetsförklaring åberopades det registreringshinder som avses i artikel 25.1 b i rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning (EGT L 3, 2002, s. 1), jämförd med artiklarna 4 och 5 i samma förordning.

5

Ansökan om ogiltighetsförklaring grundade sig bland annat på att de skyddskrav för en gemenskapsformgivning som föreskrivs i artikel 4 i förordning nr 6/2002 inte hade iakttagits. Klaganden hade i detta avseende gjort gällande att elektroden, vars gemenskapsformgivning har bestritts, utgör en beståndsdel i en sammansatt produkt, nämligen en skärbrännare som ingår i ett plasmaskärsystem, som inte var synlig vid normal användning av produkten i den mening som avses i artikel 4.2 i förordning nr 6/2002.

6

Den 16 oktober 2019 biföll annulleringsenheten ansökan om ogiltighetsförklaring på denna grund. Annulleringsenheten ogiltigförklarade följaktligen den omstridda gemenskapsformgivningen.

7

Den 13 december 2019 överklagade intervenienten, Hypertherm, Inc., annulleringsenhetens beslut vid EUIPO.

8

Genom det överklagade beslutet biföll överklagandenämnden överklagandet och avslog ansökan om ogiltighetsförklaring, bland annat med motiveringen att den produkt som återges i den omstridda gemenskapsformgivningen inte kan anses utgöra en beståndsdel i en sammansatt produkt i den mening som avses i artikel 4.2 i förordning nr 6/2002.

9

Klaganden har yrkat att tribunalen ska

10

EUIPO har yrkat att tribunalen ska

11

Intervenienten har yrkat att tribunalen ska

12

Klaganden har i huvudsak åberopat en enda grund, avseende åsidosättande av artikel 4.2 i förordning nr 6/2002 på grund av en felaktig tolkning av begreppet ”beståndsdel i en sammansatt produkt”. Enligt klaganden gjorde överklagandenämnden sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att den aktuella elektroden inte utgör en beståndsdel i en sammansatt produkt och avslog ansökan om ogiltighetsförklaring på denna grund.

13

Vid prövningen av den enda grunden för överklagandet vidtog tribunalen en sådan åtgärd för processledning som föreskrivs i artikel 89 i tribunalens rättegångsregler, genom vilken tribunalen anmodade parterna att för det första besvara frågan huruvida marknaden för elektroder som används tillsammans med Hypertherm-skärbrännare, såsom anges i punkt 50 i ansökan, var en”konkurrensskyddad marknad” på grund av den omstridda gemenskapsformgivningen och att, för det andra, ange i vilken mån den aktuella elektroden även kan användas för andra skärbrännare än Hypertherm-skärbrännaren.

14

Som svar på de frågor som tribunalen ställt som en åtgärd för processledning har intervenienten ingett den bevisning som lagts fram i bilagorna C.13–C.18 och de preciseringar av de faktiska omständigheterna som framgår av dessa. Bilagorna C.13–C.17 består av utdrag ur kataloger och broschyrer som är tillgängliga online och som härrör från utomstående företag som utbjuder elektroder som är kompatibla med Hypertherm-skärbrännare eller skärbrännare som är kompatibla med Hypertherm-elektroden. Bilaga C.18 är ett beedigat skriftligt utlåtande från direktören för intervenientens immaterialrättsavdelning, i vilket denna kompatibilitet intygas.

15

Vid förhandlingen gjorde klaganden gällande att de preciseringar av de faktiska omständigheterna och den bevisning som lagts fram som svar på tribunalens frågor inte kan tas upp till prövning, med motiveringen att de inte fanns med i EUIPO:s ärendeakt.

16

Tribunalen erinrar om att det av artikel 85.1 och 85.3 i rättegångsreglerna följer att bevisning ska inges i samband med den första skriftväxlingen. Parterna får undantagsvis ge in bevis innan den muntliga delen av förfarandet har avslutats, under förutsättning att de anger godtagbara skäl till att detta inte gjorts tidigare. Det får emellertid inte uppställas krav på en sådan motivering av ett sent ingivande av bevis, efter den första skriftväxlingen, när bevisen har ingetts med anledning av en åtgärd för processledning inom den tidsfrist som angetts för att lämna svar (se dom av den 7 juli 2021, HM/kommissionen, T‑587/16 RENV, ej publicerad, EU:T:2021:415, punkt 68 och citerad rättspraxis).

17

I förevarande fall kan det konstateras att de preciseringar av de faktiska omständigheterna och den bevisning som lagts fram har lämnats som svar på de frågor som tribunalen ställt inom ramen för den åtgärd för processledning som anges i punkt 13 i förevarande dom.

18

Således kan de bevis som intervenienten lagt fram som svar på tribunalens frågor tillåtas. Eftersom preciseringarna av de faktiska omständigheterna framgår av denna bevisning, kan tribunalen inte heller godta klagandens argument att dessa preciseringar inte kan prövas.

19

Dessutom har klaganden under förhandlingen haft möjlighet att framföra sina synpunkter med avseende på de preciseringar av de faktiska omständigheterna och den bevisning som intervenienten har lagt fram och därmed har den kontradiktoriska principen iakttagits (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 maj 1998, rådet/de Nil och Impens, C‑259/96 P, EU:C:1998:224, punkt 31).

20

Enligt artikel 4.1 i förordning nr 6/2002 ska en formgivning skyddas som en gemenskapsformgivning i den mån den är ny och särpräglad.

21

Av ordalydelsen i artikel 4.2 i förordning nr 6/2002 ska en formgivning av eller som ingår i en produkt som utgör en beståndsdel i en sammansatt produkt endast betraktas som ny och särpräglad i den mån

22

Med ”normal användning” avses enligt artikel 4.3 i förordning nr 6/2002 slutanvändarens användning, dock inte underhåll, service och reparationsarbeten.

23

Enligt artikel 3 b i förordning nr 6/2002 definieras ”produkt” som alla industriellt eller hantverksmässigt framställda föremål, inklusive delar som skall hopmonteras till en sammansatt produkt. En ”sammansatt produkt” definieras enligt artikel 3 c i förordning nr 6/2002 som en produkt som består av flera utbytbara beståndsdelar, så att produkten kan tas isär och åter hopfogas.

24

Det är mot bakgrund av ovannämnda bestämmelser som tribunalen ska pröva huruvida den aktuella elektroden utgör en ”beståndsdel i en sammansatt produkt” i den mening som avses i artikel 4.2 i förordning nr 6/2002.

25

Tribunalen påpekar inledningsvis, i likhet med vad EUIPO och intervenienten har framhållit, att artikel 4.2 i förordning nr 6/2002 utgör ett undantag från skyddsreglerna i artikel 4.1 i samma förordning. Då det är fråga om ett undantag ska denna bestämmelse tolkas restriktivt så att undantaget från formskyddet begränsas. Enligt fast rättspraxis ska nämligen bestämmelser som begränsar de rättigheter som tillkommer innehavaren av formgivningar enligt nämnda förordning tolkas restriktivt, utan att en sådan tolkning för den skull får inverka negativt på den ändamålsenliga verkan av den fastställda begränsningen eller på syftet därmed (se dom av den 27 september 2017, Nintendo, C‑24/16 och C‑25/16, EU:C:2017:724, punkt 74 och där angiven rättspraxis).

26

Eftersom begreppet ”beståndsdel i en sammansatt produkt” inte definieras i förordning nr 6/2002, ska det vidare förstås i enlighet med dess normala betydelse i vanligt språkbruk (se dom av den 20 december 2017, Acacia och D'Amato, C‑397/16 och C‑435/16, EU:C:2017:992, punkt 64 och där angiven rättspraxis). Domstolen har således definierat begreppet ”beståndsdel i en sammansatt produkt” på så sätt att det ska förstås som flera beståndsdelar som utformats i syfte att sättas ihop till ett sammansatt industriellt eller hantverksmässigt framställt föremål och som kan bytas ut så att föremålet kan tas isär och åter hopfogas, utan vilka den sammansatta produkten inte kan bli föremål för en normal användning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 december 2017, Acacia och D'Amato, C‑397/16 och C‑435/16, EU:C:2017:992, punkt 65).

27

Det ska dessutom framhållas att frågan huruvida en produkt motsvarar begreppet ”beståndsdel i en sammansatt produkt” ska bedömas från fall till fall utifrån en rad relevanta indicier.

28

Överklagandenämnden beaktade i förevarande fall, när den slog fast att den aktuella elektroden inte motsvarade det begreppet, i huvudsak följande indicier: för det första att elektroden är en förbrukningsartikel, för det andra att skärbrännaren inte tas isär eller åter hopfogas när elektroden byts ut, för det tredje att skärbrännaren anses vara komplett utan elektroden och för det fjärde att elektroden är utbytbar.

29

Klagandens argument avseende vart och ett av dessa indicier ska prövas i tur och ordning innan klagandens övriga argument prövas.

30

Överklagandenämnden fann i punkt 26 i det överklagade beslutet att det förhållandet att den aktuella elektroden är en förbrukningsartikel i sig visar att en viss elektrod inte kan betraktas som en beståndsdel i en specifik skärbrännare. När överklagandenämnden drog slutsatsen att elektroden är en förbrukningsartikel, påpekade den för det första att den inte utgör en varaktig del av skärbrännaren och att den inte är fast förbunden med denna, till skillnad från avtryckaren eller handtaget, vilka utgör väsentliga delar av skärbrännaren, och för det andra att elektroden har en relativt kort livslängd, det vill säga 2–3 timmar av ljusbåge för manuell skärning och 3–5 timmar för mekanisk skärning, och att slutanvändaren därför regelbundet måste byta ut den.

31

Klaganden har i detta avseende gjort gällande att överklagandenämnden gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den vid sin bedömning gjorde åtskillnad mellan en beståndsdel som ”inte är en förbrukningsartikel” och en beståndsdel som ”är en förbrukningsartikel”, och när den fann att endast den första kategorin av beståndsdelar kan utgöra en beståndsdel i en sammansatt produkt. Enligt klaganden är en sådan åtskillnad konstlad och saknar helt grund i unionsrätten, eftersom ordet ”beståndsdel” inte antyder att den ska vara av särskild art, såsom varaktig.

32

EUIPO och intervenienten har bestritt klagandens argument.

33

Det ska framhållas att överklagandenämnden inte gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den beaktade att elektroden är en förbrukningsartikel vid bedömningen av huruvida elektroden utgör en ”beståndsdel i en sammansatt produkt”.

34

Såsom klaganden har påpekat anges visserligen inte kriterierna varaktighet och regelmässigt inköp och utbyte i ordalydelsen i förordning nr 6/2002.

35

I avsaknad av en definition av begreppet ”beståndsdel i en sammansatt produkt” i nämnda förordning, gjorde överklagandenämnden emellertid en riktig bedömning när den, i punkterna 26 och 27 i det överklagade beslutet, bland andra relevanta omständigheter, grundade sig på avsaknaden av en fast och varaktig koppling till den sammansatta produkten samt på regelbundet inköp och utbyte av elektroden på grund av dess korta livslängd. Dessa kriterier, som avser egenskaper som är typiska för en förbrukningsartikel, utgör relevanta indicier som kan användas för att fastställa vad som utgör en beståndsdel i en sammansatt produkt.

36

Det framgår nämligen av ordalydelsen i artikel 3 b och c i förordning nr 6/2002 att beståndsdelar i en sammansatt produkt är beståndsdelar som är utformade för att hopmonteras till ett sammansatt industriellt eller hantverksmässigt framställt föremål och vilka kan bytas ut så att föremålet kan tas isär och åter hopfogas (se även dom av den 20 december 2017, Acacia och D'Amato, C‑397/16 och C‑435/16, EU:C:2017:992, punkt 65). Elektroden i fråga, i egenskap av en förbrukningsartikel i en skärbrännare, har emellertid utformats för att utan svårighet läggas till den senare, förbrukas eller användas relativt snabbt, och utan svårighet bytas ut av slutanvändaren utan att föremålet behöver tas isär eller åter hopfogas (se punkterna 40 och följande punkter nedan avseende utbyte av elektroden i fråga som inte kräver att produkten tas isär eller åter hopfogas).

37

Det kan dessutom konstateras att en slutanvändare, som regelbundet köper och byter ut elektroden – bland annat av det skälet att den aktuella elektroden är en förbrukningsartikel – kan uppfatta och bedöma dess egenskaper, oberoende av huruvida elektroden förblir synlig efter att ha placerats i skärbrännaren.

38

Det ska slutligen påpekas att överklagandenämndens resonemang i detta avseende inte påverkas av klagandens argument avseende EUIPO:s tidigare beslut (ärende R 2337/2012–3–3) av den 9 april 2014, vilket enligt klaganden har likheter med förevarande mål. Såsom framgår av punkt 29 i det överklagade beslutet beaktade överklagandenämnden nämligen det beslut som klaganden hade hänvisat till och förklarade varför den ansåg att nämnda beslut skiljde sig från förevarande fall. Det ska vidare erinras om att EUIPO ska fatta beslut utifrån omständigheterna i varje enskilt fall och att den inte är bunden av tidigare beslut som fattats i andra ärenden. Därutöver är tribunalen, vid sin lagenlighetsprövning, inte bunden av EUIPO:s beslutspraxis (se dom av den 15 december 2015, LTJ Diffusion/harmoniseringskontoret – Arthur och Aston (ARTHUR & ASTON), T‑83/14, EU:T:2015:974, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

39

Mot bakgrund av det ovan anförda finner tribunalen att överklagandenämnden inte gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att elektroden hade egenskaper som kännetecknar en förbrukningsartikel och att den omständigheten utgör ett relevant indicium för slutsatsen att den aktuella elektroden inte kan betraktas som en beståndsdel i en sammansatt produkt.

40

Överklagandenämnden fann, i punkt 29 i det överklagade beslutet, att skärbrännaren och skärsystemet varken tas isär eller hopfogas igen i samband med att en elektrod byts ut, såsom krävs enligt definitionen i artikel 3 c i förordning nr 6/2002. Tvärtom menar överklagandenämnden att elektroden är avsedd att användas samtidigt som skärbrännaren, att monteras längst fram på densamma, och i förekommande fall att avlägsnas på nytt.

41

Klaganden har i detta avseende gjort gällande att överklagandenämnden gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning och felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna när den stödde sig på övervägandena att skärbrännaren och skärsystemet varken tas isär eller hopfogas igen i samband med att en elektrod byts ut.

42

För det första finns det inget i ordalydelsen i förordning nr 6/2002 som kräver att den sammansatta produkten helt ska tas isär för att en produkt ska anses utgöra en ”beståndsdel” i en sådan sammansatt produkt. Artikel 3 c i nämnda förordning avser endast möjligheten att byta ut en beståndsdel genom att göra det möjligt att ta isär och åter hopfoga den sammansatta produkten utan att det är nödvändigt att skada eller förstöra den.

43

Klaganden har för det andra gjort gällande att det krävs att skärbrännaren tas isär och åter hopfogas när elektroden byts ut. Enligt klaganden måste användaren, för att byta ut elektroden, ta bort flera delar av skärbrännaren, nämligen fästkåpan, det kvarhållande locket och dysan, genom att skruva av dem från skärbrännaren och efter monteringen av den nya elektroden sätta tillbaka dem igen.

44

EUIPO och intervenienten har bestritt klagandens argument.

45

Tribunalen konstaterar att överklagandenämnden inte gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den beaktade den omständigheten att skärbrännaren och skärsystemet varken tas isär eller åter hopfogas när en elektrod byts ut. Såsom framgår av punkterna 23 och 26 i förevarande dom är frågan huruvida det krävs att en sammansatt produkt tas isär och åter hopfogas för att en produkt ska kunna bytas ut en relevant faktor som ska beaktas vid bedömningen av huruvida en sådan produkt utgör en beståndsdel i den sammansatta produkten.

46

Det ska nämligen erinras om att det anges att produkten ska kunna ”tas isär” och ”åter hopfogas” i definitionen av en ”sammansatt produkt” i artikel 3 c i förordning nr 6/2002: ”en produkt som består av flera utbytbara beståndsdelar så att produkten kan tas isär och åter hopfogas”. Definitionen av en ”beståndsdel i en sammansatt produkt” i domen av den 20 december 2017, Acacia och D'Amato (C‑397/16 och C‑435/16, EU:C:2017:992, punkt 65), återger samma formulering (se punkt 26 ovan). Beaktandet av att produkten ”tas isär” och ”åter hopfogas” grundar sig således på förordning nr 6/2002 och på domstolens praxis.

47

Det är därför mindre sannolikt att en produkt som när den byts ut inte kräver att den produkt som den är en del av tas isär och åter hopfogas, och som är särskilt utformad för att regelbundet och enkelt bytas ut av slutanvändarna, utgör en beståndsdel i en sammansatt produkt än en produkt som, såsom EUIPO har gjort gällande, normalt byts ut av fackmän med särskild expertkunskap för att utföra utbytet.

48

Dessutom kan klagandens argument att utbytet av elektroden innebär att skärbrännaren tas isär och åter hopfogas inte godtas. Överklagandenämnden gjorde nämligen en riktig bedömning när den, i punkt 29 i det överklagade beslutet, slog fast att skärsystemet och skärbrännaren varken tas isär eller åter hopfogas i samband med att elektroden byts ut. Även om fästkåpan, det kvarhållande locket och dysan måste tas bort och monteras på igen efter det att elektroden har bytts ut, såsom klaganden har understrukit, är detta något som slutanvändaren utan svårighet kan göra, såsom intervenienten förklarade vid förhandlingen. Ett sådant förfarande kan således inte anses innebära att skärbrännaren ”tas isär” och ”åter hopfogas” i den mening som avses i förordning nr 6/2002.

49

Mot bakgrund av det ovan anförda finner tribunalen att överklagandenämnden inte gjorde sig skyldig till en felaktig rättstillämpning eller en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna när den fann att skärsystemet och skärbrännaren varken tas isär eller åter hopfogas i samband med att elektroden byts ut och att denna omständighet utgör ett relevant indicium vid bedömningen att den aktuella elektroden inte kan betraktas som en beståndsdel i en sammansatt produkt.

50

Överklagandenämnden fann, i punkt 29 i det överklagade beslutet, att skärbrännaren kan betraktas som en komplett och oskadad produkt utan elektroden. I punkt 30 i det överklagade beslutet konstaterade överklagandenämnden att skärbrännaren kan utbjudas på marknaden utan elektroden och att det är vanligt förekommande att elektroden är föremål för reklam och försäljning utan skärbrännaren.

51

Klaganden har härvidlag gjort gällande att överklagandenämnden gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att den aktuella sammansatta produkten, det vill säga en skärbrännare eller ett plasmaskärsystem, utgör en komplett produkt utan elektroden och att elektroden därför inte utgör en beståndsdel i denna sammansatta produkt.

52

För att avgöra huruvida en produkt utgör en beståndsdel i en sammansatt produkt ska för det första, enligt klaganden, den sammansatta produkten beaktas i ett skick som är sådant att produkten kan fylla den funktion som den är avsedd för. Klaganden anser därför att den sammansatta produkten i fråga i förevarande fall inte kan anses vara komplett utan elektroden, eftersom den inte kan fungera, i förevarande fall inte skära i eller användas för fasning av metall, utan elektroden. Enligt klaganden är det inte relevant för bedömningen av om denna beståndsdel omfattas av begreppet ”beståndsdel i en sammansatt produkt” i den mening som avses i artikel 4.2 i förordning nr 6/2002 att avgöra huruvida den sammansatta produkten ska anses vara skadad utan den aktuella beståndsdelen.

53

För det andra saknar, enligt klaganden, den omständigheten att skärbrännaren saluförs utan elektroden eller att elektroden saluförs utan skärbrännaren betydelse vid bedömningen av om den aktuella elektroden utgör en beståndsdel i en sammansatt produkt i den mening som avses i artikel 4.2 i förordning nr 6/2002.

54

EUIPO och intervenienten har bestritt klagandens argument.

55

För det första är det ett relevant indicium vid bedömningen av begreppet ”beståndsdel i en sammansatt produkt” i den mening som avses i artikel 4.2 i förordning nr 6/2002 att produkten är komplett. Överklagandenämnden kan således inte klandras för att ha inkluderat denna omständighet i sin bedömning.

56

Vid inköp av en skärbrännare utan elektrod eller när elektroden har avlägsnats från skärbrännaren kommer nämligen inte slutanvändaren att uppfatta det så, att skärbrännaren är skadad eller inkomplett. Däremot uppfattar slutanvändaren i princip inte en sammansatt produkt som en komplett produkt som kan blir föremål för normal användning utan sina beståndsdelar (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 december 2017, Acacia och D'Amato, C‑397/16 och C‑435/16, EU:C:2017:992, punkt 65) eller som en produkt i gott skick.

57

När det gäller klagandens argument att den sammansatta produkten i fråga inte kan anses vara komplett utan elektroden, eftersom den inte kan fungera utan elektroden, är det riktigt att skärbrännaren och skärsystemet inte kan fylla sin funktion, det vill säga att skära i eller användas för fasning av metall, utan att den försetts med en elektrod. Detta innebär emellertid inte i sig att elektroden ska anses utgöra en beståndsdel i en sammansatt produkt.

58

Tvärtemot vad klaganden har gjort gällande kan definitionen av begreppet ”beståndsdel i en sammansatt produkt” i domen av den 20 december 2017, Acacia och D'Amato (C‑397/16 och C‑435/16, EU:C:2017:992, punkt 65), och särskilt preciseringen ”utan vilka den sammansatta produkten inte kan bli föremål för en normal användning” (se punkt 26 i förevarande dom) inte tolkas på så sätt att det förhållandet att en produkt inte kan fylla den funktion som den är avsedd att uppfylla utan en annan produkt, med nödvändighet innebär att sistnämnda produkt under alla omständigheter anses utgöra en beståndsdel i den förstnämnda produkten. En sådan tolkning skulle nämligen vara alltför omfattande då ett stort antal separata produkter, bland annat förbrukningsartiklar, utan vilka sammansatta produkter inte kan fylla den funktion som de är avsedda för, felaktigt skulle anses utgöra beståndsdelar i nämnda sammansatta produkter. Tvärtemot vad klaganden har gjort gällande är syftet med nämnda definition, som formulerats i samband med artikel 110.1 i förordning nr 6/2002, inte att uttömmande fastställa vad som inte omfattas av begreppet ”beståndsdel i en sammansatt produkt” i den mening som avses i artikel 4.2 i nämnda förordning.

59

För det andra finner tribunalen, i likhet med intervenienten, att överklagandenämnden inte gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den beaktade den omständigheten att skärbrännaren kan utbjudas på marknaden utan elektroden och att det är vanligt förekommande att elektroden är föremål för reklam och försäljning utan skärbrännaren och fann att detta utgör ett relevant indicium vid bedömningen av om den aktuella elektroden ska anses utgöra en beståndsdel i en sammansatt produkt i den mening som avses i artikel 4.2 i förordning nr 6/2002.

60

Vad gäller den omständigheten att skärbrännaren utbjuds på marknaden utan elektroden är det riktigt att det står varje tillverkare fritt att saluföra den sammansatta produkten med sina beståndsdelar eller att sälja dem separat. Såsom klaganden har framhållit ska detta affärsbeslut inte anses vara en avgörande omständighet vid bedömningen av om en produkt ska anses utgöra en beståndsdel i en sammansatt produkt.

61

Det ska emellertid påpekas att det är ovanligt att inköp av en sammansatt produkt inte omfattar dess faktiska beståndsdelar. Såsom framgår av handlingarna i målet säljs den aktuella skärbrännaren antingen tillsammans med eller utan de aktuella elektroderna.

62

Av det anförda följer att överklagandenämnden inte gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning eller felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna när den fann att den aktuella sammansatta produkten, det vill säga en skärbrännare eller ett plasmaskärsystem, utgör en komplett produkt utan elektroden och att denna omständighet utgör ett relevant indicium för bedömningen att den aktuella elektroden inte kan betraktas som en beståndsdel i en sammansatt produkt.

63

Överklagandenämnden fann, i punkt 28 i det överklagade beslutet, att olika elektroder används tillsammans med samma skärbrännare för olika uppgifter, såsom elektroder som används för längsgående skärning och de som används för precisionsskärning eller fasning, och att den aktuella elektroden kan användas för skärbrännare av olika slag, anpassade till olika skärsystem. Överklagandenämnden grundade sin bedömning, tillsammans med andra relevanta omständigheter, på den omständigheten att elektroden är utbytbar när den drog slutsatsen att den inte utgör en beståndsdel i en sammansatt produkt.

64

Klaganden har i detta avseende, i motsats till överklagandenämnden, gjort gällande att den omständigheten att olika elektroder kan användas för samma skärbrännare och att samma elektrod kan användas för olika skärbrännare inte är relevant för att fastställa huruvida elektroden är en beståndsdel i en sammansatt produkt.

65

EUIPO och intervenienten har bestritt klagandens argument.

66

I förevarande fall är det ostridigt att slutanvändaren kan använda den aktuella elektroden för olika skärbrännare. Såsom intervenienten har framhållit som svar på tribunalens frågor inom ramen för den åtgärd för processledning som avses i punkt 13 i förevarande dom, kan den aktuella elektroden användas tillsammans med skärbrännare från andra företag än intervenienten.

67

Det är även utrett att intervenientens skärbrännare kan användas med olika elektroder. Såsom intervenienten har understrukit som svar på tribunalens frågor är elektroder från andra företag kompatibla med dess skärbrännare.

68

Såsom klaganden särskilt har framhållit innebär visserligen inte enbart den omständigheten att en produkt kan bytas ut mot en annan produkt som inte är identisk och att den används i olika sammansatta produkter att det är möjligt att dra slutsatsen att en sådan produkt är en separat produkt som inte utgör en beståndsdel i en sammansatt produkt.

69

Överklagandenämnden gjorde sig emellertid inte skyldig till felaktig rättstillämpning när den i syfte att komplettera sin bedömning beaktade att elektroden är utbytbar. Det är nämligen i princip mera sannolikt att en produkt som inte kan bytas ut mot en annan produkt som inte är identisk eller användas i olika sammansatta produkter, är varaktigt kopplad och anpassad till nämnda sammansatta produkt och således utgör en beståndsdel i den sammansatta produkten.

70

Härav följer att överklagandenämnden inte gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning eller felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna när den beaktade den omständigheten att den aktuella elektroden kan bytas ut mot en annan elektrod och att den aktuella elektroden kan användas för olika sorters skärbrännare, vid bedömningen av att denna elektrod inte utgör en beståndsdel i en sammansatt produkt i den mening som avses i artikel 4.2 i förordning nr 6/2002.

71

Klaganden har kritiserat överklagandenämnden för att inte i tillräcklig utsträckning ha beaktat det verkliga syftet med begränsningen av det skydd som avses i artikel 4.2 i förordning nr 6/2002 för beståndsdelar i sammansatta produkter som inte är synliga. Enligt klaganden medför skyddet för de beståndsdelar som utgör förbrukningsartiklar och som inte är synliga vid normal användning av produkten och som inte på något sätt bidrar till den sammansatta produktens allmänna utseende en oönskad begränsning av konkurrensen på marknaden för beståndsdelar i sammansatta produkter, såsom i förevarande mål, vilken avser en konkurrensskyddad marknad för reservdelar.

72

EUIPO och intervenienten har bestritt klagandens argument.

73

Tribunalen konstaterar att det inte krävs att överklagandenämnden gör en bedömning av eventuella oönskade effekter på konkurrensen på de relevanta marknaderna för att avgöra om en produkt utgör en beståndsdel i en sammansatt produkt i den mening som avses i artikel 4.2 i förordning nr 6/2002.

74

Även om det antas att konkurrensskyddet på marknaderna för reservdelar motiverar att vissa icke synliga beståndsdelar i sammansatta produkter utesluts från det formskydd som föreskrivs i artikel 4.2 i förordning nr 6/2002, innebär detta inte att detta övervägande ska ingå i överklagandenämndens bedömning av vad som utgör en beståndsdel i en sammansatt produkt. Klagandens argument kan följaktligen inte godtas.

75

Klaganden har i vart fall inte styrkt sitt påstående att förevarande mål rör en konkurrensskyddad marknad för reservdelar på grund av den omstridda gemenskapsformgivningen. När tribunalen ställde frågor till klaganden om detta inom ramen för den åtgärd för processledning som avses i punkt 13 i förevarande dom, upprepade klaganden endast att den omstridda gemenskapsformgivningen hindrade tillverkarna från att saluföra elektroder som är kompatibla med intervenientens skärbrännare, utan att lämna några preciseringar.

76

Härvidlag framgår det tvärtom, såsom intervenienten har påpekat som svar på tribunalens frågor, att intervenientens skärbrännare kan användas tillsammans med andra elektroder, som eventuellt har ett annat utseende och andra tekniska specifikationer än de som gäller för den elektrod vars gemenskapsformgivning har ifrågasatts i förevarande fall, utan att åsidosätta den.

77

Klagandens argument avseende syftet med artikel 4.2 i förordning nr 6/2002 kan således inte godtas.

78

Härav följer att överklagandenämnden, genom att stödja sig på en rad relevanta indicier, inte gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning eller felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna när den fann att den aktuella elektroden utgör en separat produkt och inte en beståndsdel i en sammansatt produkt i den mening som avses i artikel 4.2 i förordning nr 6/2002.

79

Av det anförda följer att överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser den enda grunden. Överklagandet ska således ogillas i sin helhet.

80

Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

81

EUIPO och intervenienten har yrkat att klaganden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom klaganden har tappat målet, ska EUIPO:s och intervenientens yrkande bifallas.

82

Intervenienten har dessutom yrkat att klaganden ska förpliktas att ersätta kostnaderna för förfarandet vid överklagandenämnden. I detta avseende räcker det att konstatera att eftersom överklagandet av det överklagade beslutet ogillas i förevarande dom, är det punkt 2 i slutet i sistnämnda beslut som är tillämpligt vad gäller de kostnader som har uppkommit i förfarandet för överklagande vid EUIPO (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 oktober 2017, Aldi/EUIPO – Sky (SKYLITe), T‑736/15, ej publicerad, EU:T:2017:729, punkt 131).

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (tredje avdelningen i utökad sammansättning)

följande: