1.

Ska artikel 10 i direktiv 2016/680 (1) anses genomförd på ett verksamt sätt i nationell lagstiftning – artikel 25.3 och artikel 25a i Zakon za ministerstvo na vatreshnite raboti [lagen om inrikesministeriet] – genom hänvisningen till den liknande bestämmelsen i artikel 9 i förordning 2016/679? (2)

2.

Kan det krav som föreskrivs i artikel 10 a i direktiv 2016/680 jämförd med artikel 52, artikel 3 och artikel 8 i stadgan, att en begränsning av integriteten och skyddet för personuppgifter måste föreskrivas i lag, anses uppfyllt om den nationella lagstiftningen innehåller motstridiga bestämmelser när det gäller villkoren för att behandling av genetiska och biometriska uppgifter ska vara tillåten för registrering i polisregistret?

3.

Utgör artikel 6 a i direktiv 2016/680 jämförd med artikel 48 i stadgan hinder mot en nationell lagbestämmelse – artikel 68.4 i lagen om inrikesministeriet – i vilken föreskrivs att en domstol är skyldig att fatta beslut om tvångsvis insamling av personuppgifter (fotografering och tagning av fingeravtryck och prover för att ta fram en DNA-profil) om en person som anklagas för ett uppsåtligt brott för vilket allmänt åtal är föreskrivet vägrar att medverka frivilligt vid insamlingen av dessa personuppgifter, utan att domstolen kan bedöma huruvida det föreligger tungt vägande skäl att anta att personen har begått det brott för vilket vederbörande anklagas?

4.

Utgör artikel 10, artikel 4.1 a och c samt artikel 8.1 och 8.2 i direktiv 2016/680 hinder mot en nationell lagbestämmelse – artikel 68.1–3 i lagen om inrikesministeriet – som innehåller en allmän regel med krav på fotografering och tagning av fingeravtryck och prover för att ta fram en DNA-profil för samtliga personer som anklagas för ett uppsåtligt brott för vilket allmänt åtal är föreskrivet?