–

A, inledningsvis utan ombud, därefter genom P. Snell,

–

Polisstyrelsen, genom M. Koponen och M. Lehtonen,

–

Österrikes regering, genom J. Schmoll och V.-S. Strasser, båda i egenskap av ombud,

–

Finlands regering, genom H. Leppo, i egenskap av ombud,

–

Europeiska kommissionen, genom M. Huttunen, I. Söderlund och R. Tricot, samtliga i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av rådets direktiv 91/477/EEG av den 18 juni 1991 om kontroll av förvärv och innehav av vapen (EGT L 256, 1991, s. 51; svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 145), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/51/EG av den 21 maj 2008 (EUT L 179, 2008, s. 5) (nedan kallat direktiv 91/477), samt artiklarna 3 och 7 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2403 av den 15 december 2015 om fastställande av gemensamma riktlinjer om standarder och metoder för deaktivering i syfte att se till att deaktiverade skjutvapen görs irreversibelt funktionsodugliga (EUT L 333, 2015, s. 62).

2

Begäran har framställts i ett förfarande som anhängiggjorts av A. Målet rör Polisinrättningens i Helsingfors (Finland) beslut att inte godta intyg om deaktivering av skjutvapen som utfärdats i Österrike och som ingetts i samband med överföringen av dessa vapen till Finland.

3

Direktiv 91/477 har upphävts genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2021/555 av den 24 mars 2021 om kontroll av förvärv och innehav av vapen (EUT L 115, 2021, s. 1). Med hänsyn till tidpunkten för de faktiska omständigheterna är det emellertid bestämmelserna i direktiv 91/477 som är tillämpliga i det nationella målet.

4

Enligt tredje och fjärde skälen i direktivet syftade det till en tillnärmning av vapenlagstiftningen genom att införa effektiva regler som gör det möjligt att inom medlemsstaterna kontrollera förvärv och innehav samt överföring av skjutvapen till en annan medlemsstat.

5

Genom direktiv 2008/51 ändrades direktiv 91/477 i dess ursprungliga lydelse bland annat för att med unionsrätten införliva Förenta nationernas protokoll mot olaglig tillverkning av och handel med eldvapen, delar till eldvapen och ammunition, bifogat till Förenta nationernas konvention mot organiserad gränsöverskridande brottslighet, vilket undertecknades på Europeiska gemenskapens vägnar den 16 januari 2002 av Europeiska kommissionen i enlighet med rådets beslut 2001/748/EG av den 16 oktober 2001 (EGT L 280, 2001, s. 5).

6

I skälen 1, 11, 12 och 15 i direktiv 2008/51 angavs följande:

…

…

7

Artikel 1.1 och 1.2 i direktiv 91/477 hade följande lydelse:

”1.   I detta direktiv avses med skjutvapen varje bärbart vapen med pipa som avfyrar, är avsett att avfyra eller kan omvandlas till att avfyra ett skott, en kula eller en projektil med hjälp av ett antändbart drivämne, om det inte utesluts av någon av anledningarna i del III i bilaga I. Skjutvapen klassificeras i del II i bilaga I.

Vid tillämpningen av detta direktiv ska ett föremål anses kunna omvandlas till att avfyra ett skott, en kula eller en projektil med hjälp av ett antändbart drivämne om

…

2.   I detta direktiv avses med vapenhandlare varje fysisk eller juridisk person vars näringsverksamhet helt eller delvis består i att tillverka, bedriva handel eller byteshandel med, hyra ut, reparera eller omvandla skjutvapen, delar till skjutvapen och ammunition.”

8

I del III i bilaga I till detta direktiv föreskrevs följande:

”Definitionen av skjutvapen skall i denna bilaga inte omfatta föremål som stämmer med definitionen men som

…

Medlemsstaterna ska låta en behörig myndighet kontrollera de åtgärder som avses i a för att göra skjutvapen obrukbara, för att på detta sätt säkerställa att de ingrepp som görs i ett skjutvapen medför att det aldrig kan användas på nytt. Medlemsstaterna ska föreskriva att det i samband med denna kontroll utfärdas ett intyg eller en annan handling av vilken det framgår att skjutvapnet är obrukbart eller att vapnet förses med en väl synlig märkning i detta syfte. Kommissionen ska, i enlighet med det förfarande som avses i artikel 13a.2 i direktivet, utfärda gemensamma riktlinjer om standarder och teknik för deaktivering för att se till att de skjutvapen som gjorts obrukbara aldrig kan användas på nytt.

I avvaktan på samordning inom gemenskapen får medlemsstaterna tillämpa sin nationella lagstiftning på skjutvapnen i detta avsnitt.”

9

I skälen 2 och 3 i direktiv 2015/2403 anges följande:

10

I artikel 2 i genomförandeförordningen, med rubriken ”Personer och organisationer som bemyndigats att deaktivera skjutvapen”, föreskrivs följande:

”Deaktivering av skjutvapen ska utföras av offentliga eller privata organisationer eller individer som är bemyndigade att göra detta enligt nationell lagstiftning.”

11

I artikel 3 i nämnda genomförandeförordning, med rubriken ”Kontroll och certifiering av deaktivering av skjutvapen”, föreskrivs följande:

”1.   Medlemsstaterna ska utse en behörig myndighet som ska kontrollera att deaktiveringen av skjutvapnet har utförts i enlighet med de tekniska specifikationer som fastställs i bilaga I (nedan kallad kontrollorganisationen).

2.   Om kontrollorganisationen också är bemyndigad att deaktivera skjutvapen ska medlemsstaterna säkerställa en tydlig åtskillnad mellan dessa uppgifter och mellan de personer som utför dem inom denna organisation.

3.   Kommissionen ska på sin webbplats offentliggöra en förteckning över de kontrollorganisationer som utsetts av medlemsstaterna, inbegripet detaljerad information om och symbolen för kontrollorganisationen, samt kontaktuppgifter.

4.   Om deaktiveringen av skjutvapnet har utförts i enlighet med de tekniska specifikationerna i bilaga I ska kontrollorganisationen till skjutvapnets ägare utfärda ett intyg om deaktivering som överensstämmer med mallen i bilaga III. Alla uppgifter i intyget om deaktivering ska tillhandahållas både på språket i den medlemsstat där intyget utfärdas och på engelska.

…”

12

I artikel 6 i nämnda genomförandeförordning, med rubriken ”Kompletterande åtgärder för deaktivering”, föreskrivs följande:

”1.   Medlemsstaterna får vidta kompletterande åtgärder för att deaktivera skjutvapen inom sina territorier som går utöver de tekniska specifikationer som anges i bilaga I.

2.   Kommissionen ska tillsammans med den kommitté som inrättats genom direktiv [91/477] regelbundet analysera eventuella kompletterande åtgärder som vidtas av medlemsstaterna och ska överväga att vid lämplig tidpunkt revidera de tekniska specifikationerna i bilaga I.”

13

I artikel 7 i samma genomförandeförordning, med rubriken ”Överföring inom [Europeiska] unionen av deaktiverade skjutvapen”, föreskrivs följande:

”1.   Deaktiverade skjutvapen får endast överföras till en annan medlemsstat om de är försedda med den enhetliga unika märkningen och åtföljs av ett intyg om deaktivering i enlighet med denna förordning.

2.   Medlemsstaterna ska godta ett intyg om deaktivering som utfärdats av en annan medlemsstat om intyget uppfyller de krav som fastställs i denna förordning. De medlemsstater som har vidtagit kompletterande åtgärder enligt artikel 6 får dock kräva bevis på att ett deaktiverat skjutvapen som överförs till deras territorium uppfyller dessa kompletterande åtgärder.”

14

I artikel 8 i genomförandeförordning 2015/2403, med rubriken ”Anmälningskrav”, föreskrivs följande:

”Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla alla åtgärder som de antar inom det område som omfattas av denna förordning samt eventuella kompletterande åtgärder som vidtas i enlighet med artikel 6. För detta ändamål ska medlemsstaterna tillämpa de anmälningsförfaranden som fastställs i [Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (EUT L 241, 2015, s. 1)].”

15

I bilaga I till genomförandeförordningen, som har rubriken ”Tekniska specifikationer för deaktivering av skjutvapen” och som består av tre tabeller, anges de åtgärder för deaktivering som ska utföras för att göra olika typerna av skjutvapen och deras väsentliga beståndsdelar irreversibelt funktionsodugliga.

16

Bilaga III till nämnda genomförandeförordning innehåller den mall för intyg för deaktivering av skjutvapen som ska användas av de kontrollorganisationer som utsetts av medlemsstaterna.

17

I 91 § i lag 1998/1 om skjutvapen i dess ändrade lydelse (nedan kallad skjutvapenlagen) föreskrivs att då ett näringstillstånd i vapenbranschen eller ett tillstånd som berättigar till innehav för privat bruk upphör att gälla eller återkallas, ska polisen fatta beslut om omhändertagande av skjutvapnen, vapendelarna, patronerna och de särskilt farliga projektilerna, om de inte redan har överlåtits till en innehavare av behörigt tillstånd. Polisen ska också fatta beslut om omhändertagande då innehavare av olovliga skjutvapen, vapendelar, patroner eller särskilt farliga projektiler på eget initiativ gör en anmälan till polisen om föremålen och överlämnar dem i polisens besittning.

18

I 112a § i skjutvapenlagen, med rubriken ”Överföring och införsel till Finland av deaktiverade skjutvapen” föreskrivs att den som till Finland överför eller för in ett deaktiverat skjutvapen inom 30 dagar från överföringen eller införseln ska visa upp skjutvapnet på en polisinrättning eller hos Polisstyrelsen för besiktning.

19

Den 17 oktober 2017 överförde A, vars näringsverksamhet består i försäljning av historiskt krigsmateriel, tre automatkarbiner från Österrike till Finland.

20

Den 24 oktober 2017 uppvisade A automatkarbinerna och de tillhörande intygen om deaktivering hos Polisinrättningen i Helsingfors i enlighet med 112 a § skjutvapenlagen och lade fram de intyg om deaktivering som bolaget B, med säte i Österrike, hade utfärdat den 9 oktober 2017.

21

Den 15 februari 2018 beslutade Polisinrättningen i Helsingfors att beslagta nämnda vapen med tillämpning av 91 § 2 mom. i skjutvapenlagen. Polisinrättningen ansåg nämligen att deaktiveringen av dessa automatkarbiner inte uppfyllde de tekniska kraven i bilaga I till genomförandeförordning 2015/2403. Den ansåg följaktligen att vapnen skulle betraktas som skjutvapen för vilka det krävs tillstånd för innehav.

22

A överklagade detta beslut till Helsingfors förvaltningsdomstol (Finland) och gjorde gällande att det inte ankom på Polisinrättningen i Helsingfors att kontrollera huruvida de ifrågavarande vapnen hade deaktiverats, eftersom de kom från Österrike där de hade deaktiverats. För det första borde polisen i enlighet med artikel 7.2 i genomförandeförordning 2015/2403 ha godkänt det intyg om deaktivering som hade utfärdats av bolaget B. För det andra hade A lagt fram uppgifter som visade att deaktiveringen av de ifrågavarande vapnen uppfyllde kraven i bilaga I till genomförandeförordningen, närmare bestämt en e-postkorrespondens med det österrikiska försvars- och idrottsministeriet, i vilken ministeriet bekräftade att bolaget B, som är en vapenhandlare, var en av de sexton kontrollorganisationer som Österrike hade utsett.

23

Polisstyrelsen hävdade att de aktuella vapnen inte kunde anses deaktiverade, dels eftersom deaktiveringen var ofullständig, dels eftersom intyget om deaktivering hade utfärdats av bolaget B, som inte är en behörig myndighet, i den mening som avses i artikel 3.1 i nämnda förordning, och inte finns med i den förteckning som upprättats av kommissionen i enlighet med artikel 3.3 i samma förordning. Polisinrättningen i Helsingfors underströk i detta avseende att den myndighet som kommissionen i denna förteckning har angett för Österrike inte är bolaget B, utan inrikesministeriet.

24

Helsingfors förvaltningsdomstol (Finland) ogillade A:s överklagande genom beslut av den 26 juni 2019. Nämnda domstol ansåg nämligen att det framgår av artiklarna 3 och 8 i genomförandeförordning 2015/2403 att endast ett intyg om deaktivering som utfärdats av en behörig kontrollorganisation som finns upptagen i den förteckning som upprättats av kommissionen kan anses vara förenligt med denna genomförandeförordning. Om ett intyg om deaktivering presenteras för Polisinrättningen i Helsingfors, men detta inte har utfärdats av en sådan organisation kan polisinrättningen genomföra en teknisk inspektion av vapnen och därefter beslagta dem.

25

A överklagade till Högsta förvaltningsdomstolen (Finland), som är den hänskjutande domstolen i förevarande mål.

26

Den hänskjutande domstolen hyser tvivel på fyra punkter. För det första anser den att den ordning för ömsesidigt erkännande som införts genom genomförandeförordning 2015/2403 är oklar, eftersom det inte anges huruvida en organisation som utsetts av en medlemsstat automatiskt ska upptas i den förteckning som kommissionen upprättar enligt artikel 3.3 i genomförandeförordningen eller om det krävs ett uttryckligt beslut från kommissionens sida.

27

För det andra vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida en privaträttslig juridisk person som ett bolag kan kvalificeras som behörig myndighet eller som en kontrollorganisation, i den mening som avses i del III i bilaga I till direktiv 91/477 och artikel 3.1 i genomförandeförordning 2015/2403.

28

För det tredje hyser den hänskjutande domstolen tvivel beträffande rättsverkningarna av offentliggörandet av den förteckning över kontrollorganisationer som föreskrivs i artikel 3.3 i genomförandeförordningen. Även om det kan antas att offentliggörandet endast har en informativ verkan, är den hänskjutande domstolen benägen att anse att detta offentliggörande har en sådan konstituerande verkan att ett intyg om deaktivering, för att kunna erkännas, måste utfärdas av en kontrollorganisation som har utsetts på ett korrekt sätt och för vilken det finns detaljerade uppgifter i den förteckning som upprättats av kommissionen med stöd av denna bestämmelse. Denna tolkning är nämligen den mest lämpade att säkerställa att unionsrätten tillämpas på ett enhetligt sätt och den undanröjer risken att myndigheterna i de olika medlemsstaterna inte gör samma tolkning av normerna för deaktivering av skjutvapen.

29

Eftersom de österrikiska myndigheterna, för det fjärde, i en skrivelse till A bekräftade att de faktiskt hade utsett bolaget B till en kontrollorganisation, i den mening som avses i artikel 3.1 i genomförandeförordning 2015/2403, frågar sig Högsta förvaltningsdomstolen huruvida ett sådant bevis, i syfte att kompensera för att en organisation inte nämns i den förteckning som kommissionen offentliggör i enlighet med artikel 3.3 i genomförandeförordningen, är tillåtet för att visa att detta bolag är en kontrollorganisation, i den mening som avses i artikel 3.1 i genomförandeförordningen.

30

Mot denna bakgrund beslutade Högsta förvaltningsdomstolen (Finland) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:

”När det är fråga om överföring av deaktiverade skjutvapen inom unionen och med beaktande av bestämmelserna i … direktiv [91/477] … och … genomförandeförordning … 2015/2403 …, och särskilt artikel 3.1 i förordningen:

31

Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida del III i bilaga I till direktiv 91/477 och artikel 3 i genomförandeförordning 2015/2403 ska tolkas så, att begreppet kontrollorganisation, i den mening som avses i punkt 1 i denna bestämmelse, omfattar en privaträttslig juridisk person som ett kommersiellt bolag, när denna person inte finns med i den förteckning som har offentliggjorts av kommissionen i enlighet med punkt 3 i nämnda bestämmelse.

32

EU-domstolen kommer först att pröva huruvida begreppet kontrollorganisation, i den mening som avses i artikel 3 i genomförandeförordning 2015/2403, kan omfatta en privaträttslig juridisk person såsom ett kommersiellt bolag. Även om begreppet behörig myndighet nämns i bilaga I, del III till direktiv 91/477 och i denna artikel 3, varvid det i punkt 1 i sistnämnda bestämmelse talas om denna myndighet som en kontrollorganisation, anges det inte i någon av dessa bestämmelser eller i någon annan bestämmelse i direktivet eller genomförandeförordningen vad som avses med behörig myndighet och kontrollorganisation.

33

Eftersom dessa bestämmelser inte innehåller någon hänvisning till nationell rätt vad avser dessa begrepp, ska de anses utgöra självständiga unionsrättsliga begrepp, så att en enhetlig tolkning i samtliga medlemsstater kan säkerställas.

34

Det ska i detta sammanhang erinras om att fastställandet av betydelsen av och räckvidden för sådana uttryck som inte definierats i unionsrätten ska ske i enlighet med deras normala betydelse i vanligt språkbruk, med beaktande av det sammanhang i vilket de används och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som uttrycken ingår i (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 mars 2019, Falck Rettungsdienste och Falck, C‑465/17, EU:C:2019:234, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

35

Vad för det första gäller lydelsen av dessa bestämmelser ska det påpekas att det i artikel 3.1 i genomförandeförordning 2015/2403 och i del III i bilaga I till direktiv 91/477 föreskrivs att medlemsstaterna ska utse en behörig myndighet, vilken kallas kontrollorganisation i denna genomförandeförordning, för att kontrollera att deaktiveringen av ett skjutvapen har skett i enlighet med de tekniska specifikationer som anges i bilaga I till nämnda genomförandeförordning och följaktligen för att säkerställa att de ingrepp som görs i detta vapen medför att det blir irreversibelt funktionsodugligt.

36

Begreppen myndighet eller organisation ska förstås så, att de avser varje enhet som har en viss sorts befogenhet, vilket innebär att en sådan enhets ställning som offentligrättslig eller privaträttslig enhet saknar relevans. Även om det framgår av artikel 3.1 i genomförandeförordning 2015/2403 att en sådan organisation har kontroll till syfte, är en sådan precisering endast vägledande för arten av den behörighet som denna organisation utövar, det vill säga att kontrollera att skjutvapnet har deaktiverats i enlighet med de tekniska specifikationer som anges i bilaga I till genomförandeförordning 2015/2403 och, i förekommande fall, att utfärda ett intyg om deaktivering i enlighet med artikel 3.4 i genomförandeförordningen. Förstnämnda bestämmelse innehåller däremot inte någon precisering av huruvida nämnda organisation har offentligrättslig eller privaträttslig status.

37

Det går däremot inte att av dessa överväganden dra slutsatsen att dessa begrepp nödvändigtvis omfattas av begreppet offentligt organ, vilket särskilt hänvisar till staten, regionala eller lokala myndigheter eller organ som inrättats av staten eller av dessa myndigheter för att tillgodose allmänna intressen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 september 2020, NMI Technologietransfer, C‑516/19, EU:C:2020:754, punkt 47).

38

Härav följer att såväl offentliga som privata enheter kan omfattas av begreppen behörig myndighet och kontrollorganisation enligt artikel 3.1 i genomförandeförordningen och i del III i bilaga I till direktiv 91/477, vilket innebär att en privaträttslig juridisk person, till exempel ett kommersiellt bolag som det i det nationella målet, kan anses utgöra en sådan behörig myndighet eller en sådan kontrollorganisation.

39

Denna tolkning stöds av det sammanhang i vilket artikel 3.1 i genomförandeförordning 2015/2403 ingår. Medan det i artikel 2 i genomförandeförordningen föreskrivs att deaktivering av skjutvapen ska utföras av offentliga eller privata organisationer eller individer som är bemyndigade att göra detta enligt nationell lagstiftning, föreskrivs det i artikel 3.2 i denna genomförandeförordning att om en kontrollorganisation även fyller funktionen att deaktivera skjutvapen, så ska medlemsstaterna säkerställa en tydlig åtskillnad mellan dessa uppgifter och mellan de personer som utför dem inom denna organisation. Det framgår således av artikel 2 i genomförandeförordningen, jämförd med artikel 3.2 i samma förordning, att kontrollen av att ett skjutvapen har deaktiverats kan anförtros åt en privaträttslig juridisk person.

40

De mål som eftersträvas med direktiv 91/477 och genomförandeförordning 2015/2403 stöder denna tolkning.

41

Det framgår nämligen av skäl 1 i direktiv 2008/51 att syftet med direktiv 91/477 är att säkerställa en balans mellan förekomsten av en viss frihet för handel med vissa skjutvapen och kravet att denna frihet måste begränsas av vissa garantier som gäller för säkerheten och som är anpassade till denna art av föremål, för att säkerställa en hög nivå av allmän säkerhet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 januari 2018, Buhagiar m.fl., C‑267/16, EU:C:2018:26, punkterna 49–52).

42

För det första har dessa garantier, i skäl 12 i direktiv 2008/51, tagit sig uttryck i kravet på att medlemsstaterna ska utföra en strikt kontroll av vapenhandlare, och särskilt en kontroll av deras yrkesmässiga integritet och förmåga.

43

För det andra har lagstiftaren, såsom framgår av skäl 15 i direktivet, avsett att göra det lättare att spåra skjutvapen och effektivt bekämpa olaglig handel med och tillverkning av skjutvapen, delar till skjutvapen och ammunition genom att förbättra informationsutbytet mellan medlemsstaterna.

44

För det tredje framgår det av skälen 2 och 3 i genomförandeförordning 2015/2403 att det, för att motverka risken för att felaktigt deaktiverade skjutvapen aktiveras, ankommer på medlemsstaterna att utse en kontrollorganisation som ska kontrollera och intyga att de ingrepp som gjorts i ett skjutvapen medför att det aldrig kan användas på nytt, det vill säga, såsom föreskrivs i del III a i bilaga I till direktiv 91/477, att skjutvapnets väsentliga delar gjorts definitivt oanvändbara och omöjliga att avlägsna, ersätta eller ändra för någon som helst återanvändning av skjutvapnet.

45

Med tanke på de risker för den allmänna säkerheten som de deaktiverade skjutvapnen innebär, kan den fria rörligheten för sådana vapen följaktligen endast säkerställas genom en strikt övervakning av villkoren för deaktiveringen och genom att det säkerställs att den har utförts i enlighet med de tekniska specifikationerna i bilaga I till genomförandeförordning 2015/2403, vilket det åligger den kontrollorganisation som utsetts av den berörda medlemsstaten att kontrollera.

46

Såsom generaladvokaten har påpekat i punkterna 43–49 i sitt förslag till avgörande finns det emellertid ingen anledning att anse att utseendet av en privaträttslig juridisk person som kontrollorganisation, som ska kontrollera att deaktiveringen av skjutvapnet har utförts i enlighet med de tekniska specifikationer som fastställs i bilaga I till denna genomförandeförordning och att utfärda motsvarande intyg, i sig kan äventyra de mål som eftersträvas med nämnda direktiv och nämnda genomförandeförordning, eftersom detta utseende åtföljs av en effektiv och sträng kontroll av denna person, som genomförs av de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten, däribland, när det gäller en vapenhandlare, såsom är fallet i målet vid den nationella domstolen, en kontroll av dennes yrkesmässiga integritet och förmåga.

47

För det andra ska det fastställas huruvida den behöriga myndighet som avses i artikel 3.1 i genomförandeförordning 2015/2403, för att kvalificeras som kontrollorganisation, i den mening som avses i samma bestämmelse, även måste finnas med i den förteckning som kommissionen offentliggör enligt artikel 3.3 i samma förordning.

48

Enligt artikel 3.1 i genomförandeförordningen ankommer det på medlemsstaterna att utse sina kontrollorgan, medan det i artikel 3.3 i samma förordning föreskrivs att kommissionen på sin webbplats ska offentliggöra en förteckning över de kontrollorganisationer som utsetts av medlemsstaterna samt detaljerad information om dessa, såsom symbolen för kontrollorganisationen och kontaktuppgifter.

49

Det framgår dessutom av artikel 8 i nämnda genomförandeförordning att medlemsstaterna ska anmäla alla åtgärder som de antar inom det område som omfattas av genomförandeförordning 2015/2403 till kommissionen.

50

Det följer av en jämförelse mellan dessa bestämmelser att det ankommer på varje medlemsstat att, med iakttagande av principen om lojalt samarbete, till kommissionen omedelbart anmäla inte bara detaljerade uppgifter om den kontrollorganisation som medlemsstaten har utsett samt om dess symbol och kontaktuppgifter för denna organisations kontaktpersoner, utan även anmäla alla ändringar som påverkar dessa uppgifter, så att den förteckning som avses i artikel 3.3 i genomförandeförordningen fortlöpande uppdateras och kompletteras.

51

Unionslagstiftaren har nämligen, såsom det har erinrats om i punkt 43 i förevarande dom, avsett att främja informationsutbytet mellan medlemsstaterna för att göra det lättare att spåra skjutvapen och effektivt bekämpa olaglig handel med och tillverkning av skjutvapen, delar till skjutvapen och ammunition.

52

När skjutvapen överförs till unionen föreskrivs det dessutom i artikel 7.2 i genomförandeförordning 2015/2403 att medlemsstaterna ska godta intyg om deaktivering som har utfärdats av en annan medlemsstat om intygen uppfyller de krav som fastställs i denna genomförandeförordning.

53

I detta sammanhang är upprättandet och uppdateringen av den förteckning som avses i artikel 3.3 i genomförandeförordning 2015/2403 av central betydelse och det är således av avgörande betydelse att alla kontrollorganisationer som utsetts av medlemsstaterna anges på denna förteckning och att den information som den innehåller uppdateras utan dröjsmål. Syftet med upprättandet av denna förteckning är just att göra det möjligt för tillsynsmyndigheterna i den stat till vilken skjutvapen överförs att, med hjälp av en enkel, omedelbar och effektiv mekanism för offentliggörande, försäkra sig om att den enhet som har utfärdat de aktuella intygen om deaktivering är en kontrollorganisation, i den mening som avses i artikel 3.1 i genomförandeförordningen.

54

Upptagandet av en kontrollorganisation i den förteckning som upprättats av kommissionen, vilket förutsätter att varje medlemsstat i enlighet med artikel 8 i genomförandeförordning 2015/2403 underrättar kommissionen om de uppgifter som anges i artikel 3.3 i genomförandeförordningen, utgör således ett formellt villkor som måste vara uppfyllt för att en privaträttslig juridisk person, såsom ett kommersiellt bolag, ska anses vara en kontrollorganisation, i den mening som avses i del III i bilaga I till direktiv 91/477 och artikel 3 i genomförandeförordningen.

55

Av detta följer att de uppgifter som lämnats av en enhet som förekommer i denna förteckning, enligt vilka den medlemsstat som enheten tillhör, i egenskap av kontrollorganisation, har utsett en annan enhet, som inte finns med i nämnda förteckning, inte räcker för att visa att sistnämnda enhet utgör en kontrollorganisation, i den mening som avses i del III a i bilaga I till direktiv 91/477 och artikel 3 i genomförandeförordning 2015/2403.

56

Det är endast den tolkning av begreppet kontrollorganisation som anges i punkt 54 i förevarande dom som gör det möjligt för tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat till vilken skjutvapen överförs att på ett omedelbart och effektivt sätt kunna kontrollera identiteten på den kontrollorganisation som har utfärdat ett intyg om deaktivering av vapen och följaktligen bevara en hög nivå av allmän säkerhet genom att säkerställa att skjutvapnen deaktiveras och genom att gardera sig mot varje risk för att ett skjutvapen som inte deaktiverats på rätt sätt reaktiveras.

57

Mot bakgrund av det ovan anförda ska den första frågan besvaras enligt följande. Del III i bilaga I till direktiv 91/477 och artikel 3 i genomförandeförordning 2015/2403 ska tolkas så, att de inte utgör hinder för att en privaträttslig juridisk person, såsom ett kommersiellt bolag, omfattas av begreppet kontrollorganisation, i den mening som avses i punkt 1 i sistnämnda bestämmelse, när denna person finns med i den förteckning som har offentliggjorts av kommissionen i enlighet med artikel 3.3 i denna förordning.

58

Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida del III i bilaga I till direktiv 91/477 och artikel 7.2 i genomförandeförordning 2015/2403 ska tolkas så, att när ett intyg om deaktivering för ett skjutvapen utfärdas av en kontrollorganisation som utsetts av en medlemsstat, är den medlemsstat till vilken skjutvapnet överförs skyldig att erkänna nämnda intyg.

59

Det bör noteras att det i artikel 7.2 i tillämpningsförordningen föreskrivs att medlemsstaterna ska godta intyg om deaktivering som har utfärdats av en annan medlemsstat om intygen uppfyller de krav som fastställs i nämnda genomförandeförordning.

60

Det framgår av ordalydelsen i denna bestämmelse att erkännandet av ett intyg som utfärdats av en kontrollorganisation, såsom generaladvokaten har påpekat i punkterna 73 och 74 i sitt förslag till avgörande, varken är automatiskt eller ovillkorligt, eftersom erkännandet villkoras av att intyget uppfyller kraven i nämnda förordning.

61

Såsom det har erinrats om i punkt 41 i förevarande dom måste nämligen den fria rörligheten för sådana föremål som skjutvapen, i syfte att säkerställa en hög nivå av allmän säkerhet, begränsas av garantier som är anpassade till dessa föremåls art, vilket innebär att, såsom det har erinrats om i punkt 44 i förevarande dom, det är nödvändigt att parera risken för att felaktigt deaktiverade skjutvapen aktiveras genom att säkerställa att dessa vapens väsentliga delar gjorts definitivt oanvändbara och omöjliga att avlägsna, ersätta eller ändra för någon som helst återanvändning av dessa vapen.

62

För detta ändamål får myndigheterna i den medlemsstat till vilken ett skjutvapen överförs, utöver kontrollen av eventuella ytterligare deaktiveringsåtgärder som vidtagits med stöd av artikel 6 i genomförandeförordning 2015/2403, utföra en rad kontroller när detta vapen och tillhörande intyg om deaktivering företes.

63

För det första är det, såsom framgår av punkt 57 i förevarande dom, viktigt att intyget utfärdas av en kontrollorganisation som utsetts av en medlemsstat och som finns upptagen i den förteckning som kommissionen offentliggör enligt artikel 3.3 i genomförandeförordningen.

64

För det andra krävs det enligt artikel 3.4 i genomförandeförordning 2015/2403 att det intyg om deaktivering som utfärdas överensstämmer med standardformuläret i bilaga III till denna genomförandeförordning och att uppgifterna i intyget är avfattade inte bara på språket i den medlemsstat där det utfärdas, utan även på engelska.

65

För det tredje framgår det även av artikel 3.4 i genomförandeförordningen att utfärdandet av detta intyg är villkorat av att deaktiveringen av skjutvapnet har utförts i enlighet med tekniska specifikationer som fastställs i bilaga I till genomförandeförordning 2015/2403. Utfärdandet av nämnda intyg syftar således till att konkretisera kontrollorganisationens konstaterande att deaktiveringsåtgärderna har genomförts i enlighet med dessa tekniska specifikationer, i syfte att säkerställa att ett skjutvapens väsentliga delar gjorts definitivt oanvändbara och omöjliga att avlägsna, ersätta eller ändra för någon som helst återanvändning av detta vapen.

66

I detta sammanhang är, såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 88 i sitt förslag till avgörande, de behöriga myndigheterna i den medlemsstat dit skjutvapnet överförs inte skyldiga att erkänna ett intyg om deaktivering som utfärdats av en kontrollorganisation som utsetts av en annan medlemsstat och som åtföljer detta vapen, om dessa myndigheter vid en summarisk undersökning av det aktuella skjutvapnet konstaterar att intyget uppenbart inte uppfyller kraven i genomförandeförordningen.

67

Med hänsyn till samtliga ovanstående skäl ska den andra frågan besvaras enligt följande. Del III i bilaga I till direktiv 91/477 och artikel 7.2 i genomförandeförordning 2015/2403 ska tolkas så, att när ett intyg om deaktivering utfärdas av en kontrollorganisation, är den medlemsstat till vilken skjutvapnet överförs skyldig att erkänna nämnda intyg, såvida inte de behöriga myndigheterna i denna medlemsstat vid en summarisk undersökning av det aktuella skjutvapnet konstaterar att intyget uppenbart inte uppfyller kraven i genomförandeförordningen.

68

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tredje avdelningen) följande: